Senaste kommentarerna i forumet

Afrikansk magdans skulle jag vilja se?
Vad kul att du känner sådana vänliga vibbar inom dig? du får försöka hålla dem kvar så gott det går.
Och sprida dem till omvärlden för det behövs i vårt cyniska och orättvisa samhälle ?
Det ska bli väldigt spännande och läskigt att komma på träffen tycker även jag...?
Kramar
???

Vaknade i morse och kände direkt att nått var fel. Inte förrän jag kom till jobbet började det klarna. Jag hejjade glatt (och märkte att jag menade det). Inga suckar i samband med mailläsandet. Jag behövde inte fejka engagemang när jag pratade med medarbetare och chefen. Men riktigt skumt blev det när jag svarade glatt och trevligt och med extra hjälp på ett askorkat mail. Så jag började misstänka att den där ovana konstiga känslan var glädje ?Även om jag givetvis är tacksam över det så betyder det inte att jag fattar någonting. Vart kom den ifrån? Vad är annorlunda idag mot igår? Jag har ätit lite mer B-vitamin på sistone, kan det vara det? Låter inte troligt. Det bara lättade. Kanske är jag mig själv (butter) igen i morgon ?.
Men det känns oförskämt bra att vara lite upp igen och det hade varit förbaskat skönt att fatta hur det blev så bra idag. Har funderat på hur mycket som är kemi, tankar och externa faktorer. Har inte hänt något speciellt externt, jag har inte tänkt speciellt annorlunda så möjligen kemi då. Kan annars vara min period som är på väg att gå över och att jag glömt att det här är normalt. Hur som, ovant men skönt! Jag vågar knappt röra mig känns det som, så jag inte sabbar det.

En kompis med egna demoner brukar komma över för lite bastuterapi då och då. Förr onykter sådan. Nu är i alla fall hälften av oss nyktra. Han tyckte att jag borde prova mer nya saker. Kanske hitta några saker som jag tyckte var ”inte likt mig” sen gå ytterligare ca 60% längre utanför komfortzonen. Så om jag tänkte lära mig spanska så kanske afrikansk magdans vore lagom. Han tänkte att det kanske skulle slita mig ur gamla hjulspår. Kanske vore något om jag jag vaknar cynisk och misantropisk igen i morgon. Inte afrikansk magdans men testa nått främmande. Att gå på träffen igen känns konstigt och lite läskigt så det ser jag fram emot.
Hoppas så många av er som möjligt dyker upp.

Jag blir varm inombords och gläds med dig. Vad skönt och lugnt det måste kännas som mamma?‍?
Önskar jag hade haft sådana fina minnen när mina barn var i den åldern..? men det var droger och annan skit som förstörde samvaron för det mesta.
Kram?

Jag känner alkoholsug från sena eftermiddagen fram till strax före middagen. Då är det som värst. Efter maten är jag mätt och då avtar suget efter hand under kvällen. Sent på kvällen, natten och morgonen har jag inget sug. Inte mitt på dagen heller. Antar att det är en slags betingning. I de situationer och vid de tidpunkter jag tidigare brukade dricka är suget som värst

Jag börjar tro att jag tillhör den sista coola generationen... Ni vet... punk, tjuvrökning, tisdagsfyllor, ett och annat slagsmål... Vad möter mig när jag kommer hem från jobbet? Tjugo-åringen och partner sitter på vardagsrumsgolvet, helt uppslukade av sina Pokémon-kort-samlingar. Småsyskonen sällar sig till sällskapet. De diskuterar värden, byter kort fram och tillbaka, söker info på nätet och i nån sorts böcker/kataloger... Jag fattar inget. I Don’t speak geek ? Men jag blir alldeles varm inombords när jag ser ungdomarna hänge sig så ohämmat åt detta oskyldiga som de mår så gott av. I varm gemenskap. Utan vare sig rus eller kemisk bedövning.

Bestod av 3 andra personer som ej heller drack på resan..Dessutom fick jag betalt..Tyckte det var kul faktiskt..Har alltid kunnat dansa nykter?.

dig !!
Jag klarar av att umgås med fulla människor ett tag men sen måste jag iväg !! Och vara inlåst på en buss och sen en båt med fyllona....näe...aldrig !!!

är ju både alkoholist och har db 2 nu på senare år. Som så många gånger med alkoholen så finns diabetesen i arvet, inte alltid, men precis som med alkoholen så är det lättare att "halka" dit om jag inte ser upp. Så länge man är ung och oförstörbar funderar man inte på framtida sjukdomar även om man vet att risken är större om det finns i släkten. Jag tragglar också med LCHF för att hålla mina värden på låga nivåer men som alkis har jag ju ett svårt sockerberoende :-(( Ibland, som nu tex när det är deppväder, så slänger jag i mig en macka istället för att laga riktig mat. Dåligt.

Det jävliga är ju att det finns så många goda recept som är enkla och snabba att fixa till men det är som när jag skulle sluta med spriten.....jag gör det i morgon. Blomkålsmos och dito ris med en riktigt gräddig sås är ju kanon !! Och krispiga grönsaker !!! Grönsakerna SKA vara färska och inte förstörda i en wokpanna med olja och kokosmjölk :-(( Jag blandar med riktigt kött och vego"kött"....same same but different ! Men jag gillar INTE att en del producenter kör med GMO soya eller rent av palmolja i sin produkter.

MEN...jag tycker helt sonika att det är lättare att vara en nykter alkoholist än att behöva se upp med min mat !! Alkoholen kan jag ge tusan i medan ett visst mått av föda är ett tvång att få i sig !

Kram på're och kolla blodsockret minst en gång per !

Snart har jag levt som nykter alkoholist i 365 dagar.
365 dagar av otaliga påminnelser om det ett nyktert liv ger, nästan aldrig någonsin vad det tar ifrån mig.
Det har varit ett år av rannsakan, självinsikt, distans, ångest inför hur det var, sorg, smärta, glädje och en kamp för att bygga upp det trasiga, främst relationer.
Här om sistens hörde jag en bekant sitta vid bordet och berätta om hennes diabetes och hennes ohälsosamma fetma, och det slog mig ganska så snabbt att hennes berättelse är inte mer komplicerad än min egen.
Den största skillnaden är kanske att jag lever med den där tabu-känslan kanske?
Så länge jag känt henne har hon alltid varit smal och hon har tränat och ingenting har direkt synts på henne som jag reflekterat över, men hon har en typ 2 diabetes efter år av kraftig övervikt.
Hon berättade för oss där vi satt vid bordet att det för henne är en kamp mot sockret varje dag, hon har fått lägga om sin kost totalt, och måste hela tiden tänka på konsekvenserna av det hon äter och se över vad hon äter. Hon sa att hon aldrig kan vara spontan och ta den där kakan till kaffet eftersom hon gått så pass långt tid med högt blodsocker att hennes kropp tagit en permanent skada.
Jag satt där och lyssnade på henne och reflekterade över vad hon sa samtidigt som jag på något vis bara ville utbrista att jag kände igen det hon pratade om så väl, fast för mig handlar det ju om att aldrig ta första glaset.

"Att lägga om kosten var ju egentligen inga problem när man lärt sig mer om kostläran och förstod vad som var bra grejer att stoppa i sig, men det många människor inte förstår är att det inte bara räcker med att lägga om kosten i ett halvår och gå ner de där farliga kilona, många tror att man kan bli av med sitt höga blodsocker och sedan köra på som vanligt, men den här sjukdomen varar mitt liv ut och jag kommer aldrig mer kunna äta det jag egentligen vill äta, och den förståelsen över den livstilen och att den ständiga kontrollen av kosten upptar stora delar av ens liv, saknas ibland hos mina vänner och bekanta. De tror ju att jag typ är botad nu. För min sjukdom syns ju inte längre på mig."

Läs och begrunda.
Det här är något man som alkoholist brottas med varje dag också. Många av oss tror att om man bara kan minska ner på drickandet så är man "botad", slutar man dricka under en längre period finns inte problemet.
Men det finns där. Varje sekund av ens liv. Precis som min bekantas kroppsliga oförmåga att städa undan socker i kroppen, så finns mitt beroende där. Ditt beroende. Vår gemensamma sjukdom.
Hade jag fått en enda önskan som skulle kunna underlätta mitt och ditt liv, så är det att slå sönder den här tabun och stigman som finns runtomkring att tala om alkoholbproblem.
Jag vet också mycket väl, att det bara är jag själv, du som sitter på andra sidan skärmen och läser, vi, som tillsammans kan göra en förändring.

Mod och styrka,
Dee

Det har ju gått några dagar sedan jag drack 1,5 öl. Känner ingen längtan efter att dricka. Visserligen är det bara tisdag. Har kanske funderat något mer på A än innan men är lika bensäker att fortsätta vara nykter på heltid men kanske ta något någon gång. Har inget inplanerat framöver, vilket känns skönt och vill inte heller dricka mer just nu. Gissar att nyår blir nästa test. Brukar ofta vara ensam då, vi får väl se hur det blir i år. Men är jag ensam så blir det nykter i alla fall. Aldrig mer onykter ensam, det är mitt no.1 motto.

Annars mår jag ganska bra just nu, får snart flytta in i lägenheten, lite jobbigt med pengar men inget som är panik eller kaos. Det kostar så mycket att flytta som man inte budgeterar för. Inget att stressa över i alla fall.

Jobbar bara 2,5 vecka till på jobbet, sen tar jag låååång julledighet i ca 3 veckor pga. flytt och ofantligt mycket övertid. Förr var en sån period maxad av A och annat unnande. Nu ska jag unna mig att köpa ett gymkort för mitt friskvårdsbidrag istället. Har 2 tjejkompisar som jag kan gå med till ett gym i nya staden, ska bli skönt faktiskt.

Längtar så ofantligt till flytten faktiskt, vet inte exakt när det blir, hantverkare liksom, men inom 2 veckor hoppas jag på att ha kommit in i lägenheten.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag jobba järnet i kväll så jag kan ta en ledig dag i morgon :)

Återkommer??

Är på kryssning i jobbsammanhang..Mycket alkohol både på bussen och båten..En kvinna trodde på ditvägen att hon redan varit på kryssningen och ville bli avsläppt på hemorten!! Då var vi på väg mot Stockholm och båten!! Helt absurt att jag varit en av dessa ”festprissar” Faktiskt intressant att iaktta folk som är fulla..Tyvärr har väl dom också anhöriga som lider av alkoholens följder..Bra för mig att vara på barer och resturanger där alkoholen är i centrum på ett osmakligt sätt för de flesta..??

Var och en får göra som den vill, både med tideräkning och eventuell etikett på sig själv..Varm kram till dig som visade att det går att förändras????

Intressant det där med ”etiketten”. När man varit nykter så länge som du så kan man väl inte behöva dras med en etikett som är 7,5 år gammal. Man är väl inte anorektiker eller bulimiker eller nikotinist när man varit frisk i så många år. Man har väl kvar en försiktighet eller ett inte regelverk men det är ju en del vem man är. Jag tycker du stolt kan titulera dig vad fan du vill :) Härlig framgångsstory!

Det är så inspirerande att läsa att du ger aldrig upp!
Det gör mig så glad att det går bättre för dig igen!

är rätt skön !! Slipper drama och urusla mornar ! Och jag hoppas också att få se dig på träffen !

Jag tänker på dig och hoppas du har någon som stöttar dig i allt det tunga.
Så mycket praktiskt som måste fixas gör ju också att man skjuter upp sorgen.
Men den kommer så småningom när begravningen och det sista avskedet är gjort.
Föräldrarna är ju alltid något speciellt och att mista båda inom ett år är såklart extra tungt.
Men vad bra att du har siktet inställt på att nästa år ska bli ditt.?
Det låter positivt och det kommer nog bli jätteskönt för dig.
Kramar ???

Vad glad jag blev att se dig!?
Skönt att du mår bra och är nöjd med den nyktra tillvaron.
Som du vet är jag en av dina följare och blivit inspirerad och klok efter att ha läst din långa tråd.
Jag är nu så säker på att aldrig dricka mer och har till och med tänkt komma på forumträffen i februari!
Hoppas verkligen att du också vill komma dit ??
Kram ?

Tänkte kommentera lite, veteran som jag börjar bli. Gått sju och ett halvt år sen jag sist drack alkohol. Sist ja. Det är det nog. Min identitet är förändrad. Jag anser inte att jag är alkoholist. Inte heller vill jag kalla mej nykter alkoholist. Möjligen nykterist men snarare är jag en som inte dricker alkohol numera. Liksom jag är icke-rökare så är jag icke-alkoholdrickare. Fast etiketten är oviktig. Det viktiga är att jag ändrats. Det är länge sen nykterhet var en kamp. Länge sen jag var euforisk också. Det har blivit vardag och det är väldigt skönt. Inga sug, ingen önskan att kunna dricka, ta ”ett glas”. Så det går att låta bli och vara nöjd med det. Jag är inte rädd att trilla dit men också på min vakt, medveten om att jag aldrig får tro att jag är säker.

Hej kära Vinäger,

Så fint att läsa hur du har landat.

Jag har sökt psykologisk hjälp för mitt skeva dryckesmönster, och i samband med det kommer jag att utredas för ptsd. Detta krävde att jag pratade om hur mycket jag drack och när vilket satt enormt långt inne, men jag orkar inte dricka för mycket 3 - 4 ggr/månad och må dåligt psykiskt för att jag gjort det. Det känns som en enorm lättnad och som en chans att äntligen komma tillrätta med det.

Styrkekramar ?

Det här jävla gråmörkret är ju inte klokt. Skönt att man inte är ensam om att orka absolut inget. Jag misslyckades med att vila efter en intensiv arbetsperiod och nu är jag fast i nåt förlamande halvläge. Kroppen tar slut så fort jag går upp men hjärnan speedar på.
Jag snubblar över nycklar. Börjar förstå vem jag är och i korta stunder vem jag vill vara.
Häromdagen i ett meningslöst gräl med min älskade trillade en tegelsten ner i skallen på mig. Det är som att jag börjar höra mina inre försvar, som en röst som tar över och säger att den kan läsa situationen, men om jag lyckas backa ut och fråga vad den egentligen menar så fattar jag att den har fel. Och den går för det mesta ut på att göra mig väldigt, väldigt liten. Mitt trassel är mitt vapen. Om jag hotar med att gå sönder vågar ingen göra mig illa. Fan vad pinsamt.
Men stenen som trillade ner var den här: ingen har älskat mig för att jag är stark. Jag tror att jag bara får kärlek om det är synd om mig.
Jag blev glad för jag tycker om att hitta vad jag kan jobba på att förändra. Och sen blev jag matt för att det kommer ta tid. Och rädd för att jag inte har någon annan bild av vad trygghet är.
Minns en kväll som kanske var förra vintern, när jag trillade ner på köksgolvet och bara låg. Och att jag plötsligt bara visste vad jag måste göra: jag måste bli starkare. För det är bara så man gör. Jag får svårt att se det ibland för att det fortfarande snurrar till sig då och då, men sen den kvällen har det ju faktiskt hänt en hel del:
Jag tänker nästan aldrig att jag vill dricka längre. Jag har slutat göra illa mig själv. Jag äter mat och låter den vara kvar. Jag litar för det mesta på att jag är en bra förälder.
Så jag är ju ganska bra på att bestämma mig för förändring. Nu behöver jag bara förstå hur man gör. Lita på att den här personen i sig är nåt att ha liksom. Jävla läskigt.
Jag undrar om det är dags att flytta över min tråd. Hur gör man det?
<3

Förstår att du har det jobbigt..Dödsfall är ju så slutgiltigt..Mycket minnen både på gott och ont..Sköt om dig när du har möjlighet??Varm kram..?

Gott att höra från dig, tänkt på dig mycket...

Alvedon och jobb. Längtar tills jag är hemma igen och kan lägga mig..?.
Ha en fin dag ni andra!
Och kryakramar till dig katten ?!

Kram
/Fibblan ?.

o tillfrisknande önskas dig i denna gråa novembermånad??