Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina snälla Ler ♥️♥️

Det blev inget med lägenheten. Han fick den "egentligen" men det blev inte ändå. Känns lite jobbigt att allt går så långsamt men samtidigt får jag lov att acceptera läget. Det hade kunnat vara värre. Och egentligen hade jag väl inte förväntat mig en snabb flytt heller.

Det kommer ta lite tid och jag kan inte göra nåt åt det. Måste försöka fokusera på fördelarna med att det tar tid. Och fördelarna med att det inte blev just denna lägenhet...

Men ja. Suck ändå. Jag vill ju så gärna leva utan problemen hans drickande ger. Orkar ju inte ha det i mitt liv så det är tungt att inte kunna slippa det än på många månader antagligen...

..med kärlek, hopp och tro till dig Vinäger ?! Så lättad jag blev att du tog steget och berättade för din man. Förstår att det gjorde stor skillnad ❤️! Och inte behöver du berätta om mängden etc. Det viktiga är att smygandet är över och att du genom att vara sann mot honom också är det mot dig själv! Underbart att han finns där med sin trygga famn, när du behöver! Klart han vill vara delaktig och få dela ditt ok. Och nu så har hoppet tänts igen✨! Helt rätt att va kvar i den känslan och känna lycka av ny inspiration, att övervinna a-?!
JAG TROR PÅ DIG?!
Kramar i tusentals ?!
/Fibblan ?.

Vad duktig du är! Man blir så inspirerad av att läsa att ni fixar det, även fast man själv trillar tillbaka hela tiden: det är väl just det där bestämmandet utan förhandling. Det får inte avvikas för att man ska klara sig. Du är grym! ?

Fan så starkt att du berättade! Så fint att du har någon att klamra dig fast i och som du kommer att kunna få så mycket stöd i.

Stor kram

Bara måste få skriva något positivt.

I går kväll hade jag en riktig ångestattack och kände att jag inte kan fortsätta så här. Läste era igenkännande kommentarer, Sisyfos och Lennis (tack båda), och tänkte "Vad f-n håller jag/vi på med?“. Det var som att polletten trillade ner. Och sedan gjorde jag det:

Jag berättade för min bästa finaste M!

Han höll om mig under panikattacken, tröstade och smekte och jag klamrade mig krampaktigt fast vid honom och då släppte det. Ett jättetryck lättade från mina axlar. Ok, jag ska inte överdriva. Jag berättade inte exakt hur mycket jag druckit de senaste veckorna. Jag kunde inte förmå mig, det gick bara inte. Erkände dock att jag inte varit helvit på vardagarna och det under en längre tid. Ett stort och till viss del avgörande steg.

Just nu är jag så oerhört taggad vad gäller att inte dricka. Inget sug, inget tvång. Har sett till att gömman är tom och att jag inte kan handla något de närmaste dagarna. Bokat in en massa olika saker. Vet av erfarenhet att det är ett måste för mig i början.

Längesedan jag kände mig så hoppfull och riktigt glad. Risken för att jag kan trilla dit igen ska inte få ta bort den lycka jag känner just nu. Den måste jag få ha. Fy fasen vad jag har kämpat.

Förstår om ni är trötta på alla mina turer fram och tillbaka. Förlåt! Skulle dock bli glad om någon vågar tro på mig, trots allt. Ni känner väl till det vackraste ordspråk jag vet:

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.

Just nu vill jag ta hela världen i famn, men jag börjar med er, fantastiska forumvänner.

Kramar i massor till er alla. ?

Så roligt att du är så full av energi och att första månaden snart är nådd??
Det är så bra att vi peppar varandra och att jag känner mig trygg att ha dig bakom och Knaskatten där framme ?
Nu är måndag kvällen redan här och "Vår tid är nu"får ytterligare en betydelse?
Kramar
???

Det positiva med ditt återfall, är ju att du snarast ämnar återvända till friska val..Stor varm kram, mitt i sorg och bearbetning..??✨✨?

Hej Studenten
Vet inte om du kommer ihåg mig, men vi startade här tillsammans för några år sedan, när du fortfarande var student, men då hette jag Zorro! :-) Lyckades inte komma in på det nicket, så det blev ett nytt. Så underbart roligt att hitta dig här under "Det vidare livet". Kommer väl ihåg dig tillsammans med "vintanten" som jag också blev god vän med.
Hoppas jag en dag kan göra dig sällskap i denna del av forumet. Dock ouppnåeligt långt dit. Dag 5 idag. Många dag 5, har det blivit de sista åren.
Många kramar!
//fd Zorro :-)

Så tacksam att du finns här Strulan65 och delar med dig av dina funderingar ?! Du går in i 10 månader av nykterhet -
hur häftigt är inte det??!
Och så härligt att höra att du gör det med tillförsikt och nyfikenhet ?! Sen kommer det ju tuffa passager och minnen som gör sig påminda som nu efter en helg med hårt jobb. Så bra att du unnade dig vila och lite gott ??! Och vågar vara kvar i känslan. Jag tänker som du, som du skrev i inlägget lite längre upp, att efterhand som vi lyssnar på vad vi egentligen vill och behöver, så kommer vi undan för undan att sortera och välja bort det som inte blir bra för oss, och göra de förändringar som behövs för att må än bättre??❤️!
Tack för du visar att det är möjligt ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

..o höra ifrån dig ?!
Tack ?!
Lägga om kurs och göra en hållbar plan, låter som en härlig idé?!
Stor kram till dig och hoppas vi hörs mer framöver ?!!
/Fibblan ?.

Du är bra!!! Heja dig ??
Jag är inte lika duktig men tänker att jag ska bli ? måste lägga upp en plan hur den ska se ut o lägga om kurs igen!
Ta hand om dig o fortsätt lika bra som du gör nu!! Riktigt kul att se att det går så bra!! Kram kram

Lim .. Vet inte riktigt vad jag ska skriva .. Hela din situation, du är inte mer än människa.. det är mänskligt att bli ledsen arg frustrerad.. men du ska bara finna dig och ta och ta .. Det är Inte Ok längre och har aldrig varit det ... Så sorgligt vad alkoholen gör mot oss .. Vill skicka dig en Stor Varm kram och håller tummarna att din mardröm snart är över .. ????

❤️❤️❤️ / mt

Vill säga tack för din fina återkoppling i en anan tråd samtidigt som jag liksom skickar tillbaka den på volley. Vad är vi utan dig (och ni andra) som så generöst och naket skänker erfarenheter. Och sättet du gör det på! Compassion är ett ord som väcks i mig när jag tänker på dig.

Detta forum är verkligen en gåva som kan göra stor skillnad. Tack mt.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bara 2 dagar till en månad..??! Och det bästa är att det känns som att jag efter den, bara vill fylla på med ännu en, sedan ännu än..??❤️!
Nykter till midsommar and beyond ???..passar lika bra nu som när jag startade tråden..?! Och skulle jag räkna ihop antal vita dagar för detta år, så här långt, så pratar vi redan månadsvis med vita dagar??! Sedan efter semestern har dryckestillfällena snarare utgjort undantagen ?! Skönt att få börja denna gråmulna måndag med en sån positiv inställning och mer en stor portion tillförsikt, inför framtida nykterhet??!
Kram
/Fibblan ?.

Ny jobbvecka, sena dagar igen. Men just nu känns det okej. Bor fortfarande hos päronen. Och gud vad det hjälper mig att stressa ner.

Troligtvis får jag tillgång till lägenheten lite tidigare. I början av december, men vi får se. Förhoppningen är att jag kan börja flytta om 2 veckor. Det kan inte komma snabbt nog.

Och shit vad flyttar kostar, inte bara renoveringen - utan allt nytt som ska inhandlas. Bland annat till köket - all inredning och sen garderober, bokhyllor. Blir ju helt ruinerad. Men tar en smäll nu och sparar lite av det andra till senare. Det blir inte perfekt direkt, och det får vara okej.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så funderar jag igen på att börja dricka i sociala sammanhang. Det irriterar mig att jag tänker på det, för jag behöver ju inte göra det. Men på fredag är det AW och jag orkar verkligen inte gå nykter. Jag vill gå - men då vill jag kunna dricka ett par Prosecco och vara som alla andra. Orkar inte umgås och vara trevlig utan A. Som jag dividerat om innan så vet jag att detta är till 99% ett dumt beslut, men då jag aldrig testat innan så tar den där 1% över. Jag har aldrig testat att inte dricka till jag stupar. Jag har aldrig testat att bara dricka ute. Och jag går ut kanske en gång varannan månad.

Sen vet jag inte om nu ändock är en bra tid, ska jag verkligen börja gå på AW och dricka i en tid då jag är megastressad och labil. Nej, troligtvis inte. Vill ju starta mitt "nya" liv i lägenheten med rätt förutsättningar.

I vilket fall, måste iväg till jobbet.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka att inte jobba ihjäl mig.

Är det svårt att låta bli att dricka nu, nej just nu är det inga problem. Kan ju bero på att jag inte utsätts för några direkta frestelser.
Men kommer nog allt alltid sakna att ta ett glas vin, känslan som är så inpräntad i oss att allt firas med alkohol.
Idag på väg hem från en jobbhelg blir det så tydligt, vi som jobbat helgen skall hem och koppla av, stänga av snabbt.
Avundsjuk på de som kan, nej minnen är fortfarande klara hos mig. Att dricka, sova och sen försöka hinna leva innan man är tillbaks på jobbet igen.

Idag skippade jag gymmet, köpte en påse godis och åkte hem med min trötta hjärna och kropp. För vet att jag är pigg i morgon och kan träna då.
Så unnar mig lyxen att bara slänga mig i soffan och våga vara trött.
Hoppas ni haft en fin helg med val som passar era liv, mitt var enkelt idag med// kram Strulan ❤️

Måste tillägga nåt kände jag nu.

Jag tänker mig alltså att jag alltid kommer att vara den förälder som ser till mina barns bästa. För alltid. För deras pappa är inte lagd åt det hållet att han sätter andra före sig själv. Och jag kan ta det. Har gjort det 10 år, sedan vi fick barn. Det som är frustrerande nu är att jag har honom här. Han tar plats och han tvingar mig att leva på ett sätt jag är emot (att ha alkohol och berusade människor hemma till exempel). Han TAR alltså massa energi av mig. Skulle jag slippa det så skulle jag fortfarande ha pms och vara på ett känsligt humör idag och jag skulle fortfarande behöva roa mina barn till trots. Men då skulle jag ha mer energi och därmed inte vara så innerligt trött och less och ha så dåligt med tålamod.

Min energidepå är så låg pga min livssituation.

Idag hade jag till exempel en jättestor lust till att göra iordning barnens rum (ge dem ett varsitt rum). Det hade varit så kul för oss alla. Men det går inte. För gör jag det nu så kommer vi ha sovrummet bredvid vardagsrummet. Och det går inte så länge mannen bor här och dricker. Jag anpassar mig alltså fortfarande totalt efter hans drickande. Jag kan inte ens göra sånt jag och barnen skulle bli glada av. För mannen dricker. Och han stör oss när han dricker. Så jag kan inte flytta om rummen trots att rummet i fråga står oanvänt! Såna här saker är det hela tiden och det SUGER energi ur mig. Så när jag får pms är jag redan nära botten.

Jag skulle vilja göra allt sånt som ger mig energi (särskilt nu när det är mörkt och vinter) men måste ständigt hejda mig och vänta tills han flyttar ut sitt drickande. Och det kan ju dröja flera månader ☹️ Det drabbar både mig och barnen för de vill verkligen att vi ska börja fixa rummen.

Jag sätter mitt hopp till att mannen kontaktas imorgon eller så av hyresvärden till lägenheten. Skulle han få den så är det ändå över 2 månader tills han flyttar. Och två till pms-omgångar att klara av ????

Service var det här ?⚙️?!
Imorgon går det som på räls igen?️!
Tidig utcheck denna söndag. Nykter?
Absolut ☑️
Kramar
/Fibblan ?.

Pms.

Vilket helvete det är att ha.

Att dessutom ha det samtidigt som man är i kris är ju för fan det värsta jag varit med om. Två månader har gått sedan vi lämnade in skilsmässoansökan och således har jag haft pms två gånger under den tuffaste tiden i mitt liv.

Är irriterad, arg och djupt ledsen i en salig röra. Och mitt i det vill mina barn hitta på saker, prata om saker, ha hjälp med saker. Och mannen ligger i soffan. Slumrar till. Han har varit en sväng på stan (utan barnen som alltid). Jag har tvättat och lekt med ena sonen. Eftersom att jag lekt med honom har jag inte städat. Så nu är det kaos.

Jag var också på stan. Fast igår. Och tog barnen med mig. De är med mig jämt. Älskar att vara med mina barn. Men tänk om även mannen kunde göra det?

Gick in i sovrummet men tittade på röran och var nära att få ett utbrott (igen) så jag tvärvände och lade mig i ett bad istället. Så här ligger jag nu och försöker andas.

Vill inte vara sur mot barnen. Men det är så jävla svårt när jag aldrig får avlastning. De är ju med mig hela tiden och jag är den som gör saker med dem. Vi gick ut på promenad och gick till en lekpark med hunden nyss. Jag behöver egentligen vara ensam men då blir ju barnen också ensamma. Så då får de en dålig dag med mig istället. Önskar så djupt att deras pappa kunde göra nåt kul med dem såna här dagar. Inte lämna allt åt mig som är på fel humör. Nu hatar jag mig själv som varit otrevlig mot barnen. Hatar mig själv så himla mycket.

Hatar mitt liv också. Hatar att leva. Men jag vet att det är pms. Men känslorna är inte mindre för det. Skulle vilja gräva ner mig i en grop och stanna där.

Så inte nog med att jag ansvarar för barnens helg och att de ska ha det trevligt så ska jag dessutom städa och greja trots att även mannen är ledig. Han städar bara vardagsrummet ibland (som är som hans rum numera) men alla ytor som vi alla använder är lämnade åt mig. Jag orkar inte längre.

Jag ska kanske bara skita i allt resten av kvällen och lägga mig sängen i röran och låtsas som ingenting. Jag mår för dåligt.

Blääääää. Vill åka utomlands en vecka och vara en glad mamma. Inte en hemsk suris.

Jag kör inga gömmor men jag kör mina dunkar. Sambon vet o kommenterar mängden ibland (läs varje vecka) jag förminskar mängden som gått åt på helgen. Han är nog inte dummare än att han förstår. Glad att det bara är på helgerna ”alla säger än”...jag hoppas att jag kan fortsätta med mina helger. Eller egentligen vet jag inte vad jag hoppas på...man hoppas att man ska vakna upp o hata vin o allt vad det heter...jag tror o hoppas kanske att den dagen kommer...
Vad kul att du o Pim-Pim har kontakt ?? skulle gärna ansluta mig till er IRL grupp för att pusha peppa o verkligen slå bort det förbannade vinet ? du är stark du är bra o vet du vi duger precis som vi är! O framförallt är vi bra för vi har en tanke att bli så mycket bättre!!! Vi är alla någon som du skrev bästa vän bästa kollega mamma partner osv ❤️ Vi är något bra mitt i allt vårt kämpande! Stor kram till dig!!! Hälsa gärna Pim-Pim hon o jag drog ett bra race i våras o gjorde det bra ?kram till henne med ?? jag läser mest men dina inlägg läser jag alltid o hoppas hela tiden att det går framåt o går bra (som man hoppas o tror om sig själv) kämpa du är värd ett bra liv! Eller vi alla är vi kämpar!! Kram kram

Knaskatten, nej jag har inte pratat med honom om det fast jag hade tänkt det. Har sagt det så många gånger förut. Men det går ju in genom ena örat och ut ur det andra. Helt fascinerande egentligen hur en människa kan strunta så blankt i vad personen de lever med tycker är viktigt.

Upplever att jag är fast i det gamla beteendet jag haft det sista året. Jag stoppar huvudet i sanden. Tänkte prata med honom igår men det var som att han kände på sig det och liksom avledde mig hela tiden. Sov mest men när han var vaken var han flamsig och högljudd. Sådär som jag tycker är jobbigt och som får mig att gå undan.

Det tar emot att skriva ibland. Jag stör mig på mycket smågrejer. Saker som jag alltid stört mig på men lärt mig att ignorera för att stå ut. Nu känner jag mig så hård. Inte så han märker men inombords. Jag vet ju vad jag tänker. Jag orkar inte kompromissa längre om saker jag egentligen mår dåligt över.

Som ni alla vet så är ju såklart inte allt dåligt. Det finns saker jag kommer att sakna med att bo med honom. Absolut.

När jag börjar tänka på vad jag gör och tvivlar så tänker jag på vårt liv tillsammans. På hur det egentligen inte kommer bli sån stor skillnad om han flyttar. Inte om man tänker på kvalitetstid ihop och sånt. Den finns knappt nu heller. Den tid vi har ihop är när vi råkar vara hemma samtidigt. Det är det enda. Och den tiden är 70 procent ångest och oro kring alkohol för min del. Kanske mer.

Det vore svårare att skiljas om man faktiskt hade ett liv ihop. Om det fanns mycket att sakna och om det skulle bli förlorade stunder. Men det finns inte egentligen.

Att städa efter en annan person och att finnas där för att lösa problem och att ha minnen ihop räcker inte. Det ger inte lycka. Tvärtom har jag nog varit ledsen oftare än de flesta.

Kraften att bryta.. den hittar jag inte heller uppenbarligen. Har ingen alkohol hemma, vilket ändå underlättar. Kan sno öl från sambon vilket jag ibland gör och då måste det ju ersättas... nu har han ju upptäckt det så nu är det väldigt svårt att göra det obemärkt. ”Smusslande, pusslande...” för att citera en forumvän... det som är så oerhört jobbigt och stressande. Och avslöjandena, så oerhört pinsamma.

Just nu finns inte en chans att dricka förrän på imorgon. Otroligt avslappnad känsla faktiskt. Och sömnen blir så mycket bättre utan a, men ändå... detta tvång som ibland uppstår - jag fattar inte riktigt för så snart som det inte längre är möjligt att få tag på nåt, så är det så skönt och avslappnat. Men lyckas man handla så måste jag smyga i mig drickan (den ligger och skriker tills den är slut och då vill jag ha mer). Och jag vet inte vad jag uppnår av att dricka. Ingenting! Tycker inte ens att jag får ett rus. Jag tror inte att jag handlar i morgon faktiskt. Har haft fler nyktra dagar än andra den senaste månaden och jag ör så trött på alkohol och på att smussla. Men det gäller att vara alert nog där på eftermiddagen när tröttheten slår till. Jag Vet att jag inte kan ha så mycket tillgöngligt - jag dricker numera upp allt, vilket är oerhört farligt, eftersom man tappar kontrollen, så det blir en dagsranson. Kanske ändå nåt du skulle kunna ta efter... ja, inte att dricka upp allt, men att begränsa tillgången. Då blir det automatiskt torrt nån gång åtminstone.

Har alltid gillat alkohol men de senaste åren har det blivit för mycket. Fredag och lördag har varit självklara. Är jag bara hemma då blir det minst 3 stora starköl. Ibland 4 stycken. 50 cl ca 5 %. Måndag och tisdag oftast nykter. Minst en dag i vecka blir det öl. 2 eller tre oftast. Ibland blir det lite öl på söndagen också. Jag dricker ölen snabbt. Den första tar bara några minuter. Jag blir inte direkt bakfull. Dock seg och trött. Känner mig plufsig. Tung i huvudet. Är det fest blir det förstås mycket mer än så. Då kan jag bli rejält bakis. Återställare och sånt håller jag inte på med. Arbetar och fungerar i övrigt.

Har hållit uppe en vecka nu. Har sug efter alkohol från eftermiddagen till åtta nio på kvällen då jag ätit. Då försvinner det. Känns skönt då. Det är också en underbar känsla att vakna nykter och utsövd en söndagsmorgon. Ska ta några vita veckor nu och se hur det känns.

Har inget att tillföra i dag. Bara dokumentera ännu en dag utan A. Lugn dag igen, skönt. Lång jobbvecka som kommer.

Väljer att inte dricka, istället gör jag ingenting