Senaste kommentarerna i forumet

Fibblan, ta det lugnt och njut av ledigheten idag ?.
Ladda batterierna med något som du mår bra av.
Kram ? (tåget behöver också service ibland och då får vi passa på att sträcka på oss ?)

Mitt i allt elände går jag in och läser era svar - och smälter en del. Har återigen haft en panikångestperiod, med extra drickande som medicin/tröst, men just i denna stund har hjärtverksamheten återgått till nästan det normala. Tack vare er!

Igenkänningen är stor i flera kommentarer - tyvärr... Omsorgen värmer ända från hjärteroten. Tack, tack, tack. Med risk att för tusende gången kännas tjatig, det här forumet är helt fantastiskt.

Wasabi och Sisyfos (Söstra mi) det är otroligt hur lika vi kan beskriva samma tillstånd. Så jäkla förrädisk denna drog är. Fibblan och FinaLisa (FL, din kommentar träffade mitt i Solarplexus), en dag hoppar jag på framgångståget. Så måste det bli. Manda, min medkämpe från början här, vi ger aldrig upp. Getfree/Zorro/M, tack för kommentaren, här inne stöttar vi varandra, ingen dömer. Nurture, fint att höra av dig igen - som vanligt på gott och ont. Men du är på rätt väg iaf. Bra jobbat. Tack alla!

Var på fest i går. Lugnt och stilla. Inte ett dugg för mycket, inte bakis, en helt vanlig kväll för många. I dag fortgår mitt A-liv som tidigare. Tyvärr. Har redan klunkat från min gömma. Vet f-n inte varifrån jag ska hämta kraften att bryta. Önskar att jag kunnat skriva något mer upplyftande, men tyvärr... Det där med tvång istället för sug stämmer mer än vad ni kanske anar.

Ha en fin söndag, alla forumvänner, oavsett om ni endast läser eller är aktiva genom att kommentera. Alla har sin egen väg att gå. Det finns många sätt att göra rätt på. Kom ihåg att Alkoholism är en sjukdom. Hur vi än känner oss, var i tillfrisknandet vi än befinner oss, är vi inte vår sjukdom. Vi är fina vännen, partnern, föräldern, kollegan, *fyll i passande epitet*.

Först och främst är vi dock oss själva - och vi är bra. Glöm aldrig det.

Kramar i massor till den som vill ha och behöver.

Så checkar jag lite käckt in denna dagens pledge?. Men jag ska inte upp i varv idag, har jag tänkt. Idag vill jag ha fokus på att ta det lugnt. Förbereda inför veckan som kommer (och det finns en del måsten för dagen..) men jag ska jobba för att göra saker och ting mer lugnt och metodiskt. Hålla stressnivån nere. Inte varva upp redan idag inför jobbveckan. Den börjar imorgon. Punkt. ?
En fin söndag önskar jag er alla ?!
Kram
/Fibblan ?.

Livet blir så mycket bättre för oss som inte klarar av (är allergiska mot ) alkoholen, om vi låter bli det första glaset.

Vaknade tidigt idag innan frun gick till jobbet. Har plöjt igenom div tidningar på paddan och druckit kaffe. Klockan 10 börjar mitt en timmes spinnings pass på gymmet. Jag mår kanon bra och saknar inte andra söndagar när jag vaknat bakis. Det här kallas livskvalitet. En dag i taget ?

Känner såväl igen det där du beskriver... att känna sig lite stolt för att det ändå bara blev en halv flaska vin... att vara nöjd med två nyktra dagar... Ja, det är klart att man måste börja nånstans och man kan inte slå på sig själv, men att normalisera den typen av alkoholkonsumtion är helt galet och jag gör precis likadant.
Har funderar många gånger på att föra bok, för jag har blivit riktigt duktig på att räkna vita dagar och glömma resten. När jag började läsa härinne för måååånga år sedan tyckte jag att det lät helt galet vad stora mängder en del kunde få i sig. En hel flaska vin utan att det märks... och jag är där nu. Eller ... det märks... de som är uppmärksamma omkring mig märker så det är väldigt svårt att dricka nu, vilket är bra. Å andra sidan passar jag på, hittar lösningar etc och jag fattar inte varför. Det är som ett tvång, inte ett sug, en tvångstanke mer. Skulle vara lite kul att se var felkopplingarna i hjärnan har hamnat.., för så jäkla dum som jag är vad gäller alkohol, så dum är jag inte annars.

Ja, jag får se det så. Alternativet hade varit att trycka i mig de tabletter maken fick efter en större operation som är morfinbaserade. Det kändes mer skrämmande och dit ville jag inte gå, så lite vin blev min medicin. Jag mår bättre nu även om sömnen inte är ok och otäcka bilder flimrar förbi hela tiden när jag försöker sova. Den stora krisen/chocken har lagt sig och jag är i sorg nu. Det svåra blir nu när vi närstående ska samlas och det kommer att serveras alkohol. Jag måste ta ställning igen och rusta mig inför dessa tillfällen.

Tack Fina Lisa. Din omtanke värmer verkligen <3

Kram

Vill också ge dej styrkekram och stötta dej. Jag kommer inte på så mycket mer just nu att skriva till dej, finns redan så fina och kloka ord i ovanstående inlägg från flera andra här ❤️
Med risk för att vara tjatig; vi ger inte upp! Slå inte på dej själv,
du är värd att lyckas ??❤️

Du har kommit långt i din utveckling. De flesta tycker att det är strongt att säga nej till alkohol, speciellt om man haft problem, dom som har problem med att man inte dricker har oftast själva problem. När jag berättar för folk att jag är alkoholist eller säger att det blir bara struligt när jag dricker, tycker de att jag är stark som kan avstå, och ibland har de även berättat att de har en vän eller anhörig som oxå är alkoholist.
För mig handlar det om liv eller död så det är lättare att vara nykter, jag avstår ingenting, istället får jag så mycket för att jag är nykter.
Vi har alla våra bästa år framför oss och vi kommer att växa och utvecklas på ett sätt som ”vanliga” människor inte gör.
Kram och god natt

Det var en fantastisk och lärorik kvällsläsning jag fick av dig Dee!
Du är otroligt klok och stark ??
Kram?

Kom plötsligt att tänka på dig när jag var här inne och surfade ?‍♀️
Hur har du det!

Stor kram,
Dee

Jag är iväg i helgen på aktiviteter. Det har minst sagt varit till att kryssa sig fram alkoholens slagfält!
Frestelserna har inte passerat mig obemärkt förbi denna lördag.
Grannen i Beck (min dryckeskompanjon) är med mig på aktiviteterna denna helg, vi är på ett hotell tillsammans med en stor grupp människor. Det brukar bli en del fest när vi alla ses, och vanligtvis brukar jag se till att bo kvar över natten och ha med mig en dunk med vin som jag och Grannen i Beck delar på under kvällen.
Redan imorse märkte jag att mina tankar fokuserade rätt mycket på förra årets aktivitet när vi alla träffades senast, och mindes hur jag redan på morgonen hade startat dagen med en återställare och var rätt sur och grinig när jag kom fram till hotellet.
Anledningen? Jag var sur och grinig över att hela min tillvaro kretsade kring tankarna på när jag kunde få fortsätta dricka alkohol, och att jag blev irriterad över det faktum att jag inte skulle kunna göra det på ett par timmar. (Jag vet, det är så hemskt fast ändå skrattar jag åt mitt eget beteende som var så sorgligt!)
Jag reflekterade i bilen på vägen ut dit vi skulle över hur skönt det var att jag detta år hade full fokus på det som komma skulle, och att jag nykter ankom till eventet!
Stolt över mig själv och över min livs största förändring!
Jag hade sedan tidigare avböjt kvällens aktiviteter som innebär att vistas bland vindunkar, fulla människor och hets på att dricka, så jag hade tidigt sagt till att jag skulle hem efter den obligatoriska delen. Det erbjöds mig ett rum på hotellet, det har tjatats till höger och vänster från de andra i gruppen att jag skulle stanna ikväll - att det fanns vin så det räckte åt mig också (Jag har inte outat att jag är nykter alkoholist - jag är tydligen en rolig prick i det sällskapet som inte spottar i glaset fortfarande) men jag avböjde.
Innan lunch kom en i gruppen förbi med en påse som han stoppade i handen på mig för att tacka för att jag ställde upp tidigare och hjälpte honom med en grej. Innan jag visste ordet av så höll min hand i mitt absoluta favoritvin och jag reagerade blixtsnabbt utan att egentligen tänka mig för med att ropa "Nej!"
Haha! Det varit lite konstiga blickar på mig från de andra! Han ropar tillbaka:
- Jo! Slutdiskuterat! Det är du värd, tusen tack för att du hjälpte mig när jag satt i skiten!
Jag tittar ner på flaskan i min hand och diskussionen som startar i mitt huvud sätter jag snabbt punkt för och jag gick som på autopilot fram till Grannen i Beck och väste i hennes öra "Ta skiten, ta det, jag kan bara inte låta denna flaska följa med mig hem!" Självklart ställde Grannen i Beck upp och tog emot den.
Jag är nu hemma och pustar ut efter dagens frestelser och tjat från gruppen, och jag känner något slags sug.
Jag är inte sen på att välkomna suget, tvärt om utan jag tänkte istället skriva ner hur mitt sug ikväll ser ut:

Situationen är direkt kopplad till förväntan på att dricka så det är ju egentligen inte så konstigt att jag funderar på alkohol i samband med detta årliga event.
Personerna är också förknippade med alkohol som jag träffar där denna helg.
Jag upplever inte att jag är direkt sugen på alkohol, att dricka alkohol, utan ikväll känner jag mest att suget på något vis är kopplat direkt till den förväntan som är förknippad med helgen, vilket är lite märkligt, det är därför jag tänkte skriva ner situationen jag befunnit mig i idag. Jag tänker också att det var en mycket taktisk grej att faktiskt åka hem och inte ta det där hotellrummet som blivit över till mig om jag skulle ändrat mig.
Jag är tillräckligt stark för att säga nej, men i en normal situation, inte som denna - det är lite crazy den här helgen med det där gänget, lite för galet faktiskt.
Jag känner också att det var superbra av mig att kunna upptäcka en situation som jag inte riktigt reflekterat över så mycket förut, dvs hur jag ska lösa det med alkohol som ges som gåvor till mig. Jag så en mycket intressant triggerpunkt hos mig själv idag som jag noga för ner i min stora svarta bok om livet, för det är ju ingen ursäkt till att dricka bara för att någon sagt tack för hälpen med en vinflaska!

Starkt jobbat Dee!
Jo förresten, på frågan jag fick från snubben som stack flaskan i handen, som undrade varför jag inte ville ha den, svarade jag:
- Äsch, jag har slutat dricka vin, det känns så jävla ofräscht med alkohol nuförtiden!
Han godtog det utan följdfrågor.
Kom ihåg att vi är fräscha - vi torra alkoholister! Jävligt fräscha! ;-)

Kära Vinäger,

Det är jobbigt med hemligheter och problemet är att så länge man smyger kan man fortsätta dricka.

Jag håller koll på mina levervärden regelbundet. Har inget beroende men dricker för mycket några gånger i månaden vilket ger mej ENORM ångest fastän mina levervärden är bra och jag mestadels är helvit.

Orkade inte flyga under radarn längre för jag tycker jag dricker för mycket fast jag dricker en bråkdel av vad jag gjorde för 3 år sedan.

För att göra en lång historia kort bestämde jag tid på en beroendemottagning. Prat med psykolog, blodprover, läkare. Kag platsar inte på beroendemottagningen men får delta i en studie och har fått remiss till traumamottagning. Jag sla få hjälp med traumabearbetning !!!

Det var så skönt att flyga ovanför radarn. Nu finns allt detta i min journal men det skiter jag i.

Skickar dej styrkekramar men framförallt vill jag dela med mej av hur skönt det var att sluta smyga. Tror du skulle bli styrkt av det med.

Håller om dej, vännen ?

befriande att läsa om dina framsteg !
Kram !

På alla sätt??!
Godis här med..?, mums!
Kramis!
/Fibblan ?.

Och jag är glad för att du "pledgar" med mig! Nu j-lar fixar vi det här ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Fy vad du behöver gå igenom! Håller med att det är väldigt respektlöst av honom att dricka hemma. Hemma hos DIG. När han vet vad du tycker och känner om det.
Har du pratat med honom om det idag?
Positivt om lägenhet?! Fantastiska nyheter om det nu blir så!!! Håller verkligen tummarna. Du är värd det. Stor kram! ?

Jag önskar att du kunde slippa tvånget att dricka alkohol. Fan att det ska vara så svårt att bara bryta!!
Din kropp tar stryk och du vet om det men ändå...suck och stön, vad jag vill ge dig kraften!!!!!
Du måste hitta den igen Vinäger!
Kramar och hopp i massor ???

Finns inte en tanke på alkohol här?
Bara godis???
Kram ?

Så fruktansvärt hemskt för dig att uppleva detta! Förstår att du är chockad och hoppas du får hjälp med att bearbeta detta. Inget konstigt alls att du lugnar dig med alkohol i ett sådant läge. Du får se det som en tillfällig medicin.
All sympati och varma kramar till dig kära vännen????

Jag vet inte hur jag ska kunna berätta detta snyggt, för det är inte vackert. Jag kom hem till en person som står mig oerhört nära. Gick in med egen nyckel, då ingen öppnade. Hen låg död i sin säng och verkar ha dött ca 10 dagar innan jag gick in. Det var en fasansfull syn och allt var så fult. Döden är inte vacker efter så många dagar. Sen allt som kommer till med läkare, polis och förhör. Jag är helt knäckt och jag klarade det inte. Det var för tidigt i min nyktrehet med en sån smärta och sorg. Mina 4 månader som nykter tog där slut, men jag ska upp på banan snart igen. Det får bli ett kortare återfall så jag överlever detta. Det är så fruktansvärt och jag fungerar inte alls just nu. Men jag kommer igen, jag ska resa mig igen

Precis som du säger, det hjälper inte ett dugg. Vad jag än formulerar känns det överflödigt på något vis. Det du beskriver Vinäger, är vi tyvärr många som känner igen..?. Inte länge sedan jag själv var där. Jag tycker det är starkt gjort att du här, vågar vara så ärlig som du är. Jag tror det kan göra en liten skillnad iaf. Här ser du svart på vitt vad som försiggår, och den kraft/kontroll som alkoholen har. Det är så den jobbar. Och den tar mer och mer utrymme, ju mer ju oftare vi ger efter för den. Och så försöker man förtvivlat, förminska, försvara, förneka det. Men samtidigt som du är i det, så är du också smärtsamt medveten om det. Och just nu fungerar livet bra trots alkoholen, om jag läser dina ord rätt.. (?) Och kanske att det också gör det svårare att hitta den rätta viljan, känslan, tanken eller vad det nu är som krävs för att ta sig ur mönstret som är nu..(?)
Du har gjort det förut! Hur gjorde du då? Vad ska till för att ta beslutet att börja ändra på, så som det är nu?
Fint att du och PimPim har kontakt ☺️! Hoppas hon mår väl. Hälsa henne gärna
från Fibblan☺️!
Och fint att höra ifrån dig ?! Håll dig i din tråd och skriv i den när du vill och orkar med det. Förstår att det är kämpigt. Vi tuffar på, och längtar till du sitter på tåget med oss ??️❤️!!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej Vinäger
Ville bara kika in och säja tack för ditt inlägg i min tråd. Även om det var innan "mitt fall". Kram!
fd Zorro :-)

Nästan en månad Fibblan - så glad för din skull. Du förtjänar verkligen att må bra!

Åh, Vinäger jag förstår precis vad du menar med normaliseringen... men vad spelar det för någon roll ens om det skulle vara normalt? Du - och jag och alla andra på forumet mår ju uppenbarligen inte bra av alkohol. Men skäms inte för återfall längre för jag försöker vara snällare nu och se återfall som field research. Vi testar vad som funkar och vad som inte funkar. Det är så extremt få människor som bara en dag släpper flaskan och aldrig tar ett återfall. Det är därför jag har problem med termen "spontaneous sobriety". Som att det vore fel att det tar tid, hjälp och en del återfall att bryta ett BEROENDE. För det är ju det alkohol är. Ett extremt beroendeframkallande gift.

Vi jobbar alla mot samma mål - nykterhet - men alla har sina individuella resor och mål. De vita dagarna (även om de är få) räknas in i din resa och ska absolut inte ses ner på. Om du inte funderade och försökte så skulle du antingen inte ha några vita dagar alls. Det enda råd jag kan ge som hjälper mig är att så fort du får ett sug fundera på varför du känner att du vill dricka just nu och låt tankarna vara där. Skriv ner (eller bara tänk) hur du mår, vad du känner och hur alkohol skulle hjälpa dig i stunden och vad det skulle göra längden. Hur kommer du må om några timmar, imorgon om du dricker vs inte dricker? Försöker inte preacha eller nåt, men vill så gärna hjälpa till på nåt sätt <3 Kanske berätta för din man om du orkar, men förstår att det är jobbigt såklart.

Ta hand om dig