Senaste kommentarerna i forumet

Jag insåg för ett drygt halvår sedan att jag är alkoholist. Har aldrig varit på behandlingshem och jag kan sköta min vardag etc. Jag förstod för att jag inte kunde dricka måttligt och att jag tänkte på alkohol konstant.

Började på inråden från en vän att gå till AA. Jag tycker så mycket där har varit bra men gått helt i stå pga att man pratar så mycket om gud. Jag söker någon som delar min erfarenhet och kan hjälpa mig!!!! Många sa att det inte behöver vara en gud, det kan vara gruppen, naturen etc som är ens högre makt. Men bara att höra ordet gud för mig är superkänsloladdat. Jag var med i en sekt från min födsel och tog mig till sist ur, knappt med livet i behåll. För mig känns det lite som att någon säger till en person som har varit våldtagen hela sitt liv att sex handlar om kärlek. Man kan greppa det med hjärnan men det känslomässiga är någon helt annanstans. Jag VET att gud kan vara en tröst, en styrka m.m. men för mig är det en hård dömande och okärleksfull kraft.

Det blev för mycket för mig till sist och valde att sluta gå på AA. Det som är grejen är att jag var nykter under heöa tiden jag gick dit men jag mådde inget bra och hade mycket ångest och fick en depression. Nu har jag svårt att hålla drickandet i schack och känner mig desperat efter hjälp. Är det någon med liknande erfarenhet som kan ge mig råd, hjälp...vad som helst. Finns det något liknande som är helt sekulariserat? Tacksam om någon därute kan ge mig stöd. Stort tack på förhand <3

/About_today

Vad härligt att du kommit från söndagsångesten Mirabelle. Och härligt att starta en ny vecka snigelfri :)

Ha en superfin vecka bästaste du

Nu har jag kommit på bästa sättet att bota måndagsångesten. Man sparar d bästa med helgen till söndag kväll. Här halvligger jag, iförd onesie och läser en go bok, medans jag njuter av choklad och vin. Eftersom det är alkoholfritt går det ju för sig även på en söndagkväll :) Önskar alla forumvänner en fin vecka!

På västfronten intet nytt. Skön, ledig söndag. Gratulerat min pappa och tagit en långpromenad i skogen med honom och hunden. Pappa har aldrig druckit alkohol och mamma kanske tar ett glas vin om hon blir bjuden. Det har aldrig funnits alkohol hemma under min uppväxt, inte nu heller. Han vet inget om mina problem men jag frågade förut om hur han resonerar kring alkohol. Han sa att han bestämde sig tidigt för att alkohol inte var något att ha. Min farmor och farfar var med i Missionskyrkan och helnykterister. Han hade kompisar i IOGT och gick med i deras ungdomsarbete och på den vägen är det. Han har aldrig ens tänkt på att dricka A sa han. Klokt, tänkte jag...

Det är något av det värsta jag vet. När man känner att man inte får lov att vara sig själv fullt ut. Att man behöver anpassa sig, vara mindre som man är och bete sig annorlunda för någon annans skull. Det är inte ok! Det är sånt som långsamt bryter ner en, så att det nästan känns normalt att ha det så. Usch.
Hoppas att du snart kan koppla av på heltid, på riktigt. Och ha ditt eget. Där du uppfostrar dina killar att bli män som visar hänsyn, som låter andra människor vara som de är och som drar sitt lass och sitt strå till stacken. Mjuka, fina män. För sådana finns, och de är guld värda.

till dina sex år! / mt

Nu har ytterligare en helg passerat och livet utan a börjar bli det normala.
Allt väl förutom snuvan ??

Och mycket glad för era hälsningar. Ni som just svarar har såklart varit stor del i det stöd jag haft hör på forumet. Era erfarenheter med egna alkohol relaterade problem blev den hjälp jag själv behövde. Det är det fina med forumet. Jag tror att ni håller med om att den styrka och hjälp en tillfrisknande person med alkoholproblem kan ge är oerhört viktig. Insikten att era erfarenheter och ert stöd - antingen via direkt dialog eller er generositet att dela med er av era tankar - har möjliggjort min och andras förändring. Just love it! Glöm inte det, ni före detta fylltrattar!! ☺?
//PP

fina med forumet är att det nästan aldrig sover, vi finns här i varierande grad och vi ser dig ! Vila hela dagen och var bara dig själv !
Kram !

Jag är i kris. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner ångest att behöva gå till jobbet i morgon med alla måsten, det känner jag nästan aldrig. Ser fram emot jobbet och veckan i vanliga fall. Är så trött, så förvirrad. Så in i helsike ledsen och uttömd.

Har börjar fundera i banor om jag skulle må bättre av att jobba mindre. Och jag tror det, det är inget jag direkt vill. Men efter 5 timmar (högst 6 timmar) på arbetsdagen så är jag helt slut. Om jag bara jobbade 75% skulle jag då kunna orka mer på fritiden? Skulle jag orka laga mat, städa, motionera, umgås? Jag vet inte. Det har ju inte funkat speciellt bra förr. Men har ju alltid fokuserat på jobbet, det har aldrig fått bli drabbat. Min tjänst funkar nog inte heller att jobba så lite men det är ju inte mitt problem (ska jag tänka, men kan inte då det ändock känns som mitt ansvar).

Blir så sjukt stressad av denna praktikant. Inte av henne som person, hon är jättetrevlig, men som situation. Jag hinner inte med mina rutiner och mitt tempo avbryts av frågor och annat "onödigt" som tar tid i vardagen. Det är en lärdom - praktikanter är inte bra för mig. Tror dock att jag kan vara bra för en praktikant då jag trots min inre konflikt är bra på att maskera det och verkligen jobba utifrån den andres situation. Tror jag, men vet inte. Hon säger att hon är hos den bästa och att hon är jättenöjd. Men det kan ju lika gärna vara ljug, jag vet faktiskt inte. Jag kan inte tolka sånt tydligen, går jag på orden och kroppsspråket så tror jag henne men människor är ju så jädra komplexa och vissa säger ju tvärt emot sina egna känslor för att inte såra. Det har jag en känsla av att folk ofta gör med mig, det har jag alltid haft. Men jag vet inte, kan inte sätta fingret på det. Svårt att beskriva. Kan inte läsa tankar, men kan förstå andras uttryck på känslor om jag har upplevt en grav ad det själv.

Ingen A i helgen heller. 19:e helgen i rad. Det är ju lite småknäppt - fast på ett bra sätt. Det är kanske det enda som är enkelt just nu - att inte dricka. För det är enkelt - det kan jag kontrollera. ALLT annat är okontrollerbart och måsten! Jag måste inte dricka, jag måste inte festa eller sätta mig i de situationerna. Har ingen längtan efter flaskan just nu - men undrar ändå om mer insikt i mig själv och en ev. diagnos kan vara en underliggande faktor till mitt alkoholproblem. Alltså alkoholproblemet kommer alltid finnas kvar, det är inte som att jag ska börja dricka helt plötsligt. Tanken att dricka ensam är fortfarande inte aktuell, det känns så långt bort och kan inte förstå logiken jag satte upp för mig själv hur det på något sätt var okej förut. Känslan att behöva dricka i vissa sociala sammanhang finns däremot kvar, har lyckats att inte delta i speciellt många sådana sammanhang sedan jag slutade, men de få jag varit med på har varit ganska jobbiga då jag har behövt anstränga mig så mycket och känt mig malplacerad. Kanske inte i mindre grupper, men såsom ute - på pub, club och med okända personer. Så om jag någonsin bestämmer mig för att jag vill va en del av den världen igen så kommer jag dricka där. Just nu är det långt bort. Känner inte att jag tillhör den världen. Känner inte att jag tillhör någon värld :(

Känner mig mest bara ensam - såsom mitt namn. Fast på gott och ont. Det onda är att jag känner mig som en ö, jag kan nästan nå andra men de kan aldrig nå mig. Ingen förstår, ingen lik mig runtomkring, ingen ser.. Samtidigt så tror jag på ett plan att jag inte vill att andra ska nå mig, för vad skulle de då se - luft, transparens, tomhet, ett eko av ingenting. En person försatt i kris och med i grunden noll självinsikt och framtidsutsikter.

Jag måste se ljust på framtiden, och det gör jag. Allt är inte kris och självförakt just nu. Det finns en stolthet att jag orkar med allt så bra jag ändå kan och att jag faktiskt sökt hjälp. Att jag inte gömmer mig och bara klagar i det tysta. Stolt kanske är att ta i för övrigt, mer tacksamhet till mig själv. Tacksamhet att jag slutade dricka, att jag hittade er här. För det är just nu här och nykterheten som fick mig att gå till läkaren, som fick mig att reflektera kring min ensamhet, som fick mig att inse att jag kanske har tänkt på ett annat sätt än alla andra hela mitt liv. Och DET är jag evigt tacksam över.

Så i dag väljer jag att inte dricka, istället tillåter jag mig att BARA vila

Gratulerar kära du! Härligt att livet kan få vända till det bästa och hålla i sig.
Bamsekramar från mig

Nu har det gått 3 veckor. Började i förrgår känna mig piggare. Igår och idag har jag varit väldigt glad. Mått bra och varit pigg. Så skönt. Börjat springa lite och det känns så himla bra. Ska hitta tillbaka till mitt nyktra aktiva jag nu. ?

Mmm jag tänker också mycket ”men jag skulle aldrig”... ta en återställare... dricka innan jobb... bli pruttfull inför barnen...

Det är bara det att alkoholism är en progressiv sjukdom, som börjar med problematiskt drickande. När det börjar gå utför till ett fysiskt betingat missbruk går det rasande snabbt. Jag valde att lära av andras misstag, och bryta innan jag kom dit. Jag kan rekommendera att läsa Vinägers och Monday Mornings trådar här i forumet.

En fin dag till dig med Lim ❤️ Vilken tur att du litade på magkänslan ang det större huset .. ibland liksom känner man på sig hur man ska göra. Jag riktigt längtar med dig .. hur skönt det ska bli när du får rå om ditt eget .. inte behöva tassa på tå ... utan kunna greja och fixa och göra fint ? och veta att det kommer att vara så ... att inte ngn egoistisk man ställer till och förstör .. ? Ser verkligen fram emot den dagen .. Stor kram till dig Lim ❤️

Att reflektera över sitt eget beteende är lösningen på mycket..Sen att koppla till sin barndom kan bli många aha-upplevelser..Vi människor vill ju oftast ha det vi är vana vid, om vi inte medvetet väljer annorlunda..Klart att det inte är normalt att foga sig i saker som vi mår dåligt av..Men har man gjort det sedan barnsben, så vet vi inget annat..Kraft och styrka har du lim?Jag skickar dig lugn och ännu mer tilltro till ett gott liv???✨?

För visst var det väl idag?

Berra

Tack miss lyckad och knaskatten ♥️ Ja is i magen verkar vara viktigt för att jag inte ska bli helt totalt stressad.

Men jag började trots det en rensning hemma. Rensade ut kläder och gav bort och möblerade om för mer plats. Det kändes otroligt skönt! Nu har jag en klar bild av vad jag ska göra när han flyttat. Blir inte lika stressad av tanken på att det får vänta ett tag för nu har jag åtminstone börjat.

Att tvingas bo i en röra är väldigt jobbigt. Så att få lite mer ordning känns skönt.

Grejen är den att om vi inte skulle skiljas hade nästa steg varit att skaffa ett större boende. Så jag upplever att vi har det för trångt hemma (men det har nog mkt att göra med mannens vanor som gör att det krävs extra rum). En familj utan de problem vi har behöver kanske inte större än såhär. För i de familjerna kan föräldrarna dela rum.

Jag var ju på jakt efter större hus ett tag och hittade ett. Men precis när vi skulle åka och titta på det så backade jag. Antar jag hade en känsla innerst inne av att jag skulle få bo där själv snart och att det inte skulle fungera ekonomiskt. Tack och lov för magkänslan... Den har ofta rätt.

Mannen är borta på jobb och trots att vi är helt sams och vänner så känner jag hur jag slappnar av. Jag väntar inte på att han ska komma och dra fram massa saker i köket som jag får städa. Eller att han ska klaga på barnen som tjoar högt när de spelar. Eller att han ska be mig om en tjänst kring det ena eller det andra.

Inser också att jag tror jag fått min beskärda del av att leva med problematiska män. Jag är så trött på att anpassa mig. Mina barn kan jag anpassa mig för nu och för alltid (även den dagen även de blir män) men att göra det för själviska män orkar jag inte mer.

Jag är så less på att gå omkring med en känsla av att mannen är missnöjd med något. För så känns det ofta. Ibland kanske det inte ens är så men jag har ändå hela tiden den oron i mig och jag tror det är den som är så skön att slippa när han är borta. Förr om åren kunde jag till och med oroa mig för vad han skulle tycka om vädret?! Skulle det påverka hans humör?

Ibland ställer han frågor om saker jag inte har en aning om och då kan han också bli irriterad. Som om jag BORDE ha ett svar. Så ett tag hittade jag nästan på svar. Bara för att slippa säga att jag inte vet. Det här beteendet jag har kommer definitivt från min barndom och min relation till min egen pappa. En pappa som alltid gjort mig nervös (än idag!). En pappa jag hela tiden har fått tassa på tå för.

Min pappa håller jag därför på avstånd. Och snart slipper jag leva som en nervös liten hare.

Imorgon är mannen ledig. Och direkt sätter ju tankarna igång... Ska han dricka ikväll? Jag tror att hans bästa vän (som också dricker) har saknat sin kompis när han jobbat helg så de ska antagligen träffas ikväll. Den kompisen har också fru och barn och allt vad det innebär. Men han är exakt som min man. Ser till sina egna behov och sin egen lust. Tänker på hans fru ibland. Deras barn är mycket yngre. Undrar hur hon mår?

Ha en bra dag allesammans ❤️

Och till er andra som ev. läser detta..☺️.
Fokus idag förutom att fortsätta nykterheten, är hemmafix, kort och gott.
Finns massor att göra..?
Har mkt funderingar och känner mig egentligen ganska låg. Vaknade med en slags sorgsenhet..?. Ska bli skönt nästan (?!) att röja runt med dammsugaren och annat städ och så får tankarna och känslorna städas och plockas bland parallellt under tiden, tänker jag??!
Ha en skön söndag ni andra ?! Hoppas majoriteten av er känner att ni vaknat på rätt sida idag ?! Oavsett, har man klarat sin nykterhet, (eller de förändringar man satt sig för) finns det all anledning att känna glädje och stolthet för det❤️?!
Kramar
/Fibblan ?.

6 års nykterhet PP!

Hemma igen. Resan gick bra, men fick ta hjälp ofta av min högre kraft. Generationsmotsättningar. Mina barn talade mycket, om mat från grunden. Och det fanns inget annat att välja på, när jag var barn. Min son bor ju i SydTyskland och vi var på ett väldigt fint badhus och ett jättefint lekland med djur, som ligger i ett fint naturområde. Igår AA. Tack för att AA finns!

Tack för svar.Haft gäster i kväll också men i kväll blev det bra.Druckit vin men inte mer
att det var ok mellan maken o mig nu vid ”godnatt”Haft ALLA varianter i mina tankar genom åren.Helt nykter.Lagom med risk att vilja ha mer.Oftast är det för att få sova men ibland finns bara drivet att ta en till.Jag känner min problematik förbannat väl men har inte kommit till beslutet att:nu är det brs Fixar jobb bra o ingen märker något.Skulle aldrig riskera arbetet,men ledighet kan bli svår.Orkar inte fler diskussioner men maken som är fantastisk som att ikväll blev du för berusad,varför sa du så och så etc.Jag vill ha ett gott liv o Om jag måste blir jag helt vit.Den dagen kommer säkert .Tror dock detta är min fasa.Aldrig mer....Vi reser mycket men då har vi vita dgr inlagda,Känner att jag vill /behöver stöd i att hantera detta .Dricker aldrig innan arbetsmorgon eller inför arbete på helg .Hjälp med att minska konsumtion o hjälp led att tacka nej o kanske bli helt vit.Tack för intresse o min kväll var bra men inte alkoholfri.Kram alla!

Tack Miss Lyckad ? Det var precis det jag menade - HALT. Det är riktigt användbart.

Kanske dessa ord du eftersöker? Finns lite varianter..Men vi ska passa oss när vi är Hungriga, Arga, Ledsna och Trötta(Törstiga).. Det är då alkoholsuget kan bli stort..Och att vi då istället äter, sover, dricker (a-fritt) osv..För att få stabilitet igen..?

Jag ska tala med läkaren, men ska ju som sagt starta en utredning om Autism och ADHD och är 99,9% säker att jag har Autism, har sett videos, läst böcker osv. om det och för första gången någonsin identifierar jag mig med något. Det känns som att det ger mig en förklaring till varför jag är som jag är, och varför jag alltid är så energilös.

Så vill inte ta några antidepressiva innan jag fått allt det utrett. Autism finns ju inga mediciner för, men om jag skulle ha en släng av ADHD (ADD som det hette förr) så bör jag ju käka särskilda mediciner. Så hoppas att allt löser sig.

Har käkat både lättare och tyngre antidepressiva förr. De lite tyngre funkade då jag var apatisk och inte hade någon livslust, men gick upp sjukt mycket i vikt. Det är inte aktuellt. Mår inte heller så dåligt nu. De andra var bara avtrubbande, vill inte ha något avtrubbande. Behöver strategier - inte piller. Inga quick-fix.

Gör en tidig utcheckning för denna kväll☺️.
Nykter - naturligtvis ☑️
Trots att mannen sippat lite öl. Funkar hur bra som helst, kunde inte bry mig mindre ?! Bra det blev som det blev igår, så var jag(vi) var rejält förberedd(a) ?!
Jag har dock kvar den förbenade huvudvärken, så det får bli tidig sänggång trots lördag.
Kram på er ?!
/Fibblan ?.