Senaste kommentarerna i forumet

Jag stretar på, kanske inte optimalt, men på mitt eget lilla vis. Är fortfarande nöjd med att det funkar. Klarar jag inte helvitt, är jag stolt över det näst bästa alternativet. Alltså, skulle jag inte vara det för tillfället, är jag säker på att jag skulle strunta i allt - och då, mina vänner, är jag snabbt ute på riktigt farliga vägar...

Sååå...

Jag mår riktigt hyfsat, ser fram emot julen, som av tradition alltid varit A-fri i vår jättefamilj. Tack gode gud för det, allt som är gratis i kampen tas emot med öppna armar.

Livet leker. Eller, hm, det var nog att ta i, men faktum kvarstår. Lite lycka mitt i allt känner jag. Så tacksam för det.

Ja, nu kom ett kanske motsägelsefullt inlägg. Men, jag vill verkligen inge hopp till alla som inte klarar helnyktert just nu. Det går att tillfälligt leva ett hyfsat liv ändå. Tror att vi måste tillåta oss att känna så för att orka.

Däremot ger vi aldrig upp drömmen om det självklara vita livet. Never ever.

Vi fortsätter följa er som kommit längre i spåren. Men är säker på att vi som ännu inte är framme mår bra av att inte känna oss sämre på något sätt. (Eller hur, Pellis?)

Vägen mot förändring ser olika ut för oss alla. Det viktigaste är att vi håller den kvar som målbild. Som sagt, en dag är jag - och många med mig - där.

Jag lovar!

Kram till den som vill ha och behöver. ?

Blev också lite orolig ett tag. Håller med den andra, du är bra som du är, trots att det inte varit helvitt. Tänk på hur jag stretar på - i evighet, känns det som.

Ta hand om dig, fina du. ?

Kram

Nu får du lugna dig lite, det är väl ingen som riktigt kan hantera sitt liv i dagens Sverige, med eller utan substanser ?.
Inte vara så hård med sig själv är väl ett område många av oss måste jobba med. (Jag med). Jag vet exempelvis inte ens vad lyckad betyder i mina egna ögon. Fejsbookbetydelsen kan jag sedan länge. Rätt var det är så har du nog med motivation att hålla dig på spåret. Det är okej att öva, det måste man väl med det mesta. Men vara snäll med sig själv men ändå hård är nog viktigt. Hård innan det händer men snäll om det hänt. Lite som Bamse kanske. Med din energi och ihärdighet så kommer det gå vägen. Och glöm inte att alla nyktra dagar är dagar du kunnat dricka men inte gjort det. Det är inte en fajt att sluta dricka, det är en varje dag (i alla fall ett tag). Kan man ens vara misslyckad när man antar den utmaningen? De flesta utan alkohol i den andra ringhörnan får ju en boost av att klara av EN fajt.
Ta hand om dig.

Du är inte misslyckad!
Du är en av de mest lyckade som begåvats med förmågan att känna och våga uttrycka känslor, peppa och stötta,
kämpa i uppförsbacke och i motvind och ändå orkar komma igen.
Du är ju en förebild, en kämpe som inte ger dig ???.
Ta den tiden du behöver och det är ingen annan som kräver att du ska vara helvit men jag blev så nervös när du inte skrev på ett par dagar...
Mina katastroftankar slår till direkt?
Må kraften vara med dig Fibblan ? du är fantastisk och nu är jag lugn igen?
Kramar ???

Hej Fibblan !
Jag är en ”gammal” forumräv, som har har haft ett uppehåll härifrån på drygt 1 1/2 år, dock hade jag inget uppehåll med whiskeyn! Jag har läst hela din tråd och jävlar så bra du är! Både att skriva och förmedla känslor i med som motgång!
Så verkligen all RESPEKT till dig!
Du gör det så jävla BRA!
Kram Sigge beroende 3.0 vidare livet.

Tack för att ni tänker på mig och bryr er om hur det går och hur jag mår. Det värmer?!
Det var inte tänkt att jag skulle ta en paus, utan det blev väl så snarare för att jag föll igen och att jag inte riktigt orkade med att skriva om det. Känner mig misslyckad och dålig. Jag har inte ballat ur på något vis, men har heller inte lyckats hålla helvitt.
Jag vet känslan, att man gärna vill höra något. Så därför skriver jag nu. Inget allvarligt har hänt.
Men heller inget positivt. Så..ja. så är läget helt enkelt.. tittar in till er ikväll och kollar av hur det är med er?!
Hoppas bra och att det flyter på ✊?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tjo
Du har vaknat ?❤️

Om jag bara kunde vakna, må iafallafall hyffsat har jag en chans.... verkar lönlöst

Tjo
Tänkte att rådgivarna på forumet el ngn annan kan tipsa dig Märthan om hjälp utan att sov blir inblandade.
Jag har ju inte det bekymret i o m att mina barn är vuxna.
Kom igen nu forumvänner och rådgivare. Tipsa Märthan om hjälp.
Kram

Härligt att höra från dig ❤️

Någon sådan mottagning ligger inte ens i närheten tyvärr, heller inga privata ?

Gjorde gärna en PS, men jag tror inte mitt fysiska tillstånd klarar det, ett av problemen...

Kram

Världens bästa Sigge! Som jag saknat dig!

Jag har inga nära o kära, finns inget att erkänna som skulle underlätta eller hjälpa. Huset, måste gubben skuldsaneras spelar det ingen roll om han nyligen skrivit över huset på mig om jag fattat det rätt ?

Jag VILL ta emot hjälp men då blandas soc in igen vilket ingen av oss orkar... visst fattar barnen till viss del men de är så välmåede, harmoniska, bra betyg, trygga, har precis allt o mer... oavsett mitt missbruk skulle jag aldrig missa en läxläsning eller träning... JA jag är en kass morsa och jag vill bli bättre men är absolut inget bottenskrap. Till trots.

Jag vill bara komma över ”puckeln” och få stöd... utan soc....

Tja vännen
Jag laddar ner boken som ljudbok 89:- som 2 glas vin på krogen billigt ju ?.
Kommer du på träffen ?
Härligt att vi är tillbaka allihopa ❤️
Kram kram kram

Hej Märthan,

Svårt det där med din makes skulder - amnars hade jag rått dej till att åka iväg på ett privat spa eller behandlingshem där du fått hjälp att komma ner från trädet.

Om du har möjlighet- beror på var du bor - hade jag rått dej att kontakta EWA-mottagningen i Sthlm som specialiserar sig på beroendevård av kvinnor som har minderåriga barn. Där finns det fantastiska kvinnor som hjälper kvinnor.

Annars en ’Patrik Sjöberg’ - ta några veckor ledigt, sätt dej i en sommarstuga och trappa ner.

Rekommenderar även boken ’Skål ta mej fan’ av Torbjörn Åberg som är bra på riktigt.

Styrkekramar ?

Tjo M
Härligt !! Härligt att höra dig här igen, det om ngt är ett tecken på att du vill få till en förändring!!!
Träffen på AF är i februari, jag tänkte ju komma sist (årlig träff) men Sigge valde trolldrycken som nappflaska istället.
TNE behövs inte om du är nykter vid inställelses till en vårdavdelning. Jag har fått möjligheten att göra min ”vård” i en annan kommun p g a att jag jobbat över 20 år inom socialtjänsten i min egna kommun. Tyvärr så tror jag inte du har nått botten i trolldrycksträsket ännu i o m att du inte vill erkänna (du behöver verkligen inte erkänna det för allt och alla) men till dom som förtjänar att få veta det, dina nära och kära. Tråkigt att höra att din man dragit på sig stora skulder (dock lätt idag) med alla jövla ruttna låneföretag som lånar ut pengar utan säkerhet. Men skulderna är privata skulder om du inte varit medsökande.
Man är tryggad även som gift! Dock huset kan ju låneföretagen kräva hans hälft. Skriv över huset på dig pronto.
Kolla med din hemkommun gällande skuldsanering för din man.
Håller inte med om att du fokuserar på barnens bästa (vet att det låter hårt, men jag är en rak jävel, du vet) OM du hade gjort det skulle du ta emot hjälp mot ditt alkoholberoende!! Men din ”kärlek” till trolldrycken är för stor tyvärr. Men det kommer! Fasad är inget att sträva efter, bättre att satsa på en stabil grund!
Tror på dig, underskatta inte dig själv!
Kram Sigge

Har jag helt missat... när?

TNE finns inte i min närhet, men det låter bra... tyvärr är det kört. Dessutom bara kan/vill jag inte erkänna allt för alla... + att min man har dragit in oss i så stora ekonomiska problem så jag vill bara försvinna. Fy fan, dragit på sig skulder för nära 2 mille! Konsekvenserna vem tar dem liksom, jag fokuserar bara på barnens bästa, samtidigt dövar smärtan....

Utåt sett, vilken fasad! Kommer bli en ensamstående skild mamma i en lägenhet (hatar), vill inget av det! Bitter, ledsen, arg. Det är inte Jag.

Hej vännen !!
Fan vad du gjorde min morgon! Att få lösa ett inlägg från dig igen på forumet!!
Så glad!
Men du har förstått att läget är skit, men detta kan du vända till framgång istället!!
Förstår din oro om att ”tända av från alkoholen” och din besvikelse över att du inte var nöjd med läkaren.
Men du varför inte testa att köra Siggerace istället. Du vet det är det bästa sättet att få snabb och bra hjälp fr kunniga ssk och läkare, psykologer mm.
Siggerace = inställ dig på TNE - därefter läggs du in på vårdavdelning där får du hjälp till en säker avgiftning med benzo, som du sedan trappar ur. Avgiftning är inte att leka med, men det kändes tryggt att bli omhändertagen i den fasen. Sedan får du tsm med läkare planera ditt tillfrisknande i mitt fall sjukskriven i över 1 månad blev 2 månader med jullov o semester. Bara få jobba med sig själv är en ynnest. Jag går på återfallsprevention vet i fan om jag tycker det ger ngt ... men det är jövligt gott att få ventilera o diskutera med andra i min sits.
Jag går oxå på samtal och bollar veckan som varit med en go hjärnskrynklare.
Jag har en tät och bra kontakt med läkare.
Testa Siggeracet du är värd det Märthan.
Släpp alla jävla kontroll och sluta med att bita ihop o köra på! Ta hjälp, det finns bra hjälp! Men DU är den som har den högsta kunskapen, det är DU som bestämmer !
Heja heja dig!!
Kommer du till träffen i feb ?
Jag kommer !!
Kram Sigge

Förändringsresa, kanske ett slitet uttryck, men det är det ord som kommer till mig efter att ha läst hela din tråd. Du har verkligen gjort en utveckling och delat med dig av den under lång tid. Jag blir framför allt imponerad av din successiva förändring av inställningen till alkohol. Så inspirerande att följa! Jag känner också igen mig i hur du fungerar med stress, alkohol som bränsle och träning som en strategi. Tack för pepp och inspiration!

Jag saknar dig också! Kraaam i julstöket!

Nä, det är inte bra och jag vet inte vad jag ska göra... en liten uppdatering;

Sökte hjälp för snart 1 år sedan på VC, totalt värdelös och okänslig läkare som skickade familjen till Soc. Gick därefter till en beroendemottagning för samtal, inga läkare där och ingen medicinsk hjälp. Hade ett par nyktra veckor och superkörigt på jobbet, missade några samtal och vips anmäldes vi till soc igen, utan förvarning.

Mitt alkoholstinna ekorrhjul spinner som aldrig förr, all ledig tid ägnas åt trolldrycken (bästa namnet på eländet Sigge, tack). Jag vill sluta, jag har god lust att bara kasta allt. Men, jag mår sååå vansinnigt dåligt fysiskt och är livrädd för delirium eller att jag bara ska dö typ.

Jag mår gränslöst dåligt och vet inte vad jag ska göra, jag kan inte riskera soc igen, kan därför inte söka hjälp. Hade behövt hjälp med abstinensen och avgiftning, sen kommer jag fixa det, det sitter i min hjärna. Vet inte hur det ska gå till bara.

Hallå! Var är du? Hur mår du?
Du får gärna pausa ett tag men snälla, söta du, säg det i så fall, jag blir hypernervös av att inte veta....?
Saknar dig?
Kramar ???

Nu när du avstår alkohol och onyttigheter och hantverks- och Internetgudarna är emot dig, har du några bra belöningar på lager? Tror det är viktigt att unna dig på någon front till och från för att hålla modet uppe. Hantverkarna och det andra eländet kommer lösa sig, så håll huvudet över ytan och testa några hallonbåtar täckta med choklad (på en ”fuskdag”).Eller nått annat lika bra (även om jag inte kan komma på vad det skulle vara?)

Jag lyckades inte bli osams med en enda kotte på jobbet. Inte enns någon av dem som vanligtvis är game för en redig urladdning. Det gjorde iaf gott att ha familjen slarv ur syn ur sinn ett tag. Nu är de förlåtna. Till nästa gång, uppskattningsvis om sisådär ett kvartal, när irritationen lagts på hög...

Jag tror att kaos hemma föder mer kaos. Det är stökigt så vad gör lite mer stök osv.
Men när man bara är två vuxna är det nog betydligt lättare. Men även att man har tid till att göra saker tilsammans.

Att man annars har det bra tillsammans, med gemensamma intressen och värderingar. Jag tänker att när ungarna är utflugna så blir det ju dramatiskt mycket mindre städning helt plötsligt. Då kanske man inte blir topp tunnor rasande på slarvig gubbe längre?

Så är min familj med. Jag kan inte avgöra exakt vem som är latast men såklart barnen. Men din beskrivning är spot on. Jag plockar fruktklistermärken från alla möbler i huset, ytterkläder ända upp i övre badrummet, mögliga frukter och bananskal från gömmor i barnens rum. The list goes on. Men jag och min fru är nog ungefär på samma nivå. Vi får ryck ibland och håller finare i omgångar men faller tillbaka titt som tätt. Vi kör dock hårt innan gäster, men lever i förfall under veckorna. Känns som ett sisyfosjobb :)
Men jag tänker att det får vara så. Annat är viktigare just den här perioden av livet. Men om du inte klarar av att acceptera förfallet så är det ju absolut ett problem för dig. Eftersom jag och frugan är ung. lika bra/dåliga så är det snarare ett gemensamt problem än att vi är sura på varann för det. (Förutom när jag lackar på att hon fyller upp diskhon med sopor, och hon spårar ur på mina kaffefläckar jag lämnar efter mig. Men även där går det typ på ett ut).
Men jag har hört på jobbet om ”samtalet”. Det man har när barnen flyttat ut och man måste lista ut om man mest varit ihop för barnen och att det varit tryggt och enkelt. Verkar ändå som rätt många hittat nog med skäl till att fortsätta :)