Senaste kommentarerna i forumet

Tack, och tack att du hängde här i början - båda gångerna då det var som tuffast! Trevlig kväll!!
//PP

till dina årsringar !

Det uppmärksammar jag såklart. Ingen annan vet, minns eller förlorar en tanke på att det imorgon är 6 år sen. Trodde nog innerst inne bara halvdant på det själv. Livet med alkoholen började relativt tidigt. Genom tonåren, utlandstudier borjade det med fest, dagarna med alkoholen blev snabbt fler än de utan. Då såg jag det inte som fest. Mer en livsstil och kultur. Det gick nog faktiskt hyfsat ganska länge, jag kan verkligen inte säga nör livsstilen blev ett problem. Men i samband med motgångar gick det allt mer över styr. Under säkert en tioårsperiod var jag nog innerst inne medveten om läget. Ett första försök som misslyckades jag tillbaka innan jag tre år senare tvingade mig till ett nytt beslut.
Någon har salt att vägen tillbaka tar lika långt tid som vägen in i missbruket. Då är ju 6 år inte så långt tid... Har såklart önskat att jag inte försatt mig i beroende, men jag har idag förlåtit mig själv. Sällan mycket sällan kan tanken av saknad dyka upp, det var ju najs med vinfyllda rödvinskvällar och god mat.
Tyvärr är det så, men det är idag enkelt att skjuta tanken ifrån mig när den dyker upp. Det är helt enkelt inget alternativ. Jag vet att jag skulle riskera att falla tillbaka, och det som var önskar jag inte någon. Fortsatt hittar nya medlemmar hit. Jag följer det inte så noga för jag känner inte att jag bidrar eller kan hjälpa någon. Men jag skulle gärna stötta om någon behövde stöd. Det har nu hänt i det verkliga livet, och det skulle jag gärna göra igen om jag fick chansen.
Lycka till du som kämpar. Att det går kan jag lova dig!

//PP

Det fungerar för mig också, aldrig att ta första glaset. Tänk vad problem jag slipper.
Är man allergisk så är man, ingen tror väl att tid botar tex nötallergi. Samma gäller för alkohol i alla fall när det kommer till mig.
Kul att flera använder sig av samma taktik för att få ett bättre liv.

Mvh

21 dagar. Lugn lördag. Inga måsten. Ingen saknad eller längtan efter A. Köpt hem colaZero till i kväll. Bra dag med andra ord. ❤️

Tittade in på forumet. Många som kämpar. Själv fortsätter jag på inslagen väg. Ger f-an i första glaset alkohol. Jag är väl medveten om att jag inte är botad från min sjukdom. Kämpa vidare alla på forumet.

Fibblan, vad bra att ni kommunicerar tydligt med varandra. Det är så himla lätt att det blir missförstånd om man inte talar klarspråk vad det än gäller...
Så många gräl som hade undvikits om man hade låtit bli att tro att nu menar hon eller han sig eller så och blivit sur för det.
Skönt att du är stabil i din nykterhet ??
Jag är också stabil ?
Skönt!
Nu ska jag laga en god gryta ?
Kramar
???

Skriver läkarna ut bara du fyller i ett papper att du mått dåligt x ggr per tidsenhet och sen nästa patient. Bota symptomen och gå vidare. Grundorsaken är en för stor samhällsbörda för att fixa. Har också gått på dessa i flera år men jag är nog mer skeptisk/neutral. De kapar ALLA toppar. Dvs positiva också. Är man djupt nere så har man ju inga positiva toppar och då kan det definitivt vara värt det. Men när man är bättre och iaf kan vara glad ibland så kan det också vara ett gissel. De jämnar ut humöret.
Jag funderar på att sluta själv efter många år då jag upplever att de tar för mycket positivt. Det är ingen mirakelkur men en möjlig hjälp i väldigt mörker. Kan hjälpa dig delvis med stressen eftersom du blir ”kallare” och kanske bryr dig mindre om att säga nej ex.
Men för många inkl mig så har de påverkan på sexuallivet. Jag har klarat mig ganska lindrigt men vissa får noll drift och extremt minskad känsel. Men alla har ju inte samma behov till att börja med heller.
Man bör också tänka att det är ytterligare ett beroende. Inte på samma sätt men du kan inte glömma dem hemma när du reser bort. Jag får ”blixtar” i skallen om jag glömmer att ta dem som är väldigt obehagliga.
Men det är definitivt bättre än att gå under av melankoli.

Jag hade långt dagligt missbruk. Hade jättesvajigt blodtryck säkert 2-3 månader efter jag bröt. Rusade lätt iväg. Men när sömnen började fungera och jag kom igång med motion så har jag nu normala värden igen.
Men självklart ska vården bedöma och inte jag, så delar bara min erfarenhet. Verkar dock vanligt med blodtrycksproblem en tid efter man slutar dricka

Jag hade långt dagligt missbruk. Hade jättesvajigt blodtryck säkert 2-3 månader efter jag bröt. Rusade lätt iväg. Men när sömnen började fungera och jag kom igång med motion så har jag nu normala värden igen.
Men självklart ska vården bedöma och inte jag, så delar bara min erfarenhet. Verkar dock vanligt med blodtrycksproblem en tid efter man slutar dricka

Känner exakt likadant. Har inga tips alls men kunde skrivit exakt samma sak.

Känner exakt likadant. Har inga tips alls men kunde skrivit exakt samma sak.

Tror att det är jättebra att du fortsätter skriva. Du behöver säkert en ventil för allt, och här är vi alla på din sida. Och du är - även om det inte alltid känns så - helt anonym.
Skönt att allt går relativt bra ändå. Håller tummarna för att det blir den där lägenheten trots att det gått tid. ?

Jag har stått på citalopram i ett par år nu, och de hjälper så otroligt mycket! Allt som känns jobbigt rinner av mig på ett annat sätt och jag har lättare att inte fastna i deppiga tankar. Prata med din läkare om det! Kanske läge att prova? Gillar du det inte kan du ju sluta.

Jösses så många dagar jag samlat ihop. Det är ju helt sjukt.

Mirabelle, jag ska försöka att vara snällare mot mig själv. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra och speciellt inte jag, men blir så avundsjuk rent ut sagt på att folk orkar så mycket. Även om de ärt trötta så gör dom de viktiga sakerna ändå. Jag gör ju inte det.

Känner mig allmänt nere i dag, men det är lugnt. Fokuserar på att vila och inte göra någonting, för energinivån är på 10% ungefär. Har ätit frukost, det är ungefär det som jag klarat av. Har inga "måsten" i dag men en hel del "borden". Försöker även att inte käka godis och snacks då jag måste hålla igen lite, det kommer gå utför annars. Har kommit på att visst är jag beroende av snacks och godis, men använder det speciellt som en krycka och jag blir ofantligt avslappnad när jag äter sånt. Känslan av att äta sånt ger mig nästan samma avslappning som A gav mig. Så det är jobbigt att inte ha det heller. Försöker äta päron och clementiner istället men njae...

Känns som jag har spring i benen samtidigt som hjärnan går på lågvarv, som att axlarna är supertunga , gråten är i halsen och ögonlocken är puffiga. Försöker att räkna dagarna tills mitten av december då hela spektaklet med lägenhet ska vara över och praktikanten har slutat. Att inte behöva känna samma press från det, beslut osv. kommer nog få mig att må lite bättre. Men kommer jag hålla så länge? Nästa fredag har jag ledigt, för att vila pga. all övertid. Men räcker det? Vad händer om jag inte klarar det? Jag är expert på katastroftankar. Expert då jag alltid kan reda ut det åt andra och förklara bort hur alla andra ska se saker men med mig själv går hjärnan just nu till världskrig, utanförskap, smärta.

Funderar seriöst på om jag behöver antidepressiva? Jag vet ju att det är stress som gör mig sån här. Eller vet och vet, jag vet ingenting. Men en hobbygissning. Vill inte äta antidep. har gjort det förut och blev så jädra lam av det. Fick ingen mer energi. Skulle behöva det, börja ta efedrin är inte aktuellt (som jag gjorde förr för att orka och gå ner i vikt).

Ska till läkare på måndag och göra tester som ska skickas med utredningen, så får väl se om tillfället ges då, och om läkaren känns som en person som jag kan öppna upp mig för. För just nu känns det mesta som ett svart hål, även om jag vet att det lugnar sig om va 1-1,5månad så känns det som att jag inte kommer överleva tills dess. Jag vet inte vad jag ska göra?

Vila i helgen blir det i alla fall. Och inget dricka. Och det kan jag vara stolt över.

Väljer som sagt att inte dricka i dag, istället försöker jag stänga av hjärnan och ta igen tröttheten och alla måsten får bara stå på stand by.

Välkommen till forumet ? Här är du i gott sällskap ?? Jag känner igen mig i din beskrivning av problematiken. Rätt lyckad kvinna i allmänhet, som alltid vill ha mer. Det känns som bara en tidsfråga innan man trillar över kanten mot ett missbruk som inte går att vare sig dölja eller kombinera med ett lyckat arbetsliv, ok hälsostatus och ordnat liv... Efter några rundor med långa vita perioder, som övergick i välanpassat ”socialt drickande”, som alltid återgick till överkonsumtion, valde jag att sluta dricka helt. Sedan drygt fem månader är jag ”en sån som inte dricker”. Det har blivit en identitet jag känner mig bekväm och tillfreds med ? Hela samhället och trendsättarna ingår ju i en hälso-relaterad masspsykos nu, så det var rätt tidevarv att välja bort giftet. Hur tänker du i nuläget? Skippa kröken helt? Försöka kontrollera kvantiteten? Hur som helst så kan jag rekommendera självhjälpsprogrammet som finns här på alkoholhjälpen. Lycka till!

Samtidigt som jag skrev rubriken, kom jag att tänka på att det uttrycket användes i Idol, på den tiden jag kollade på det (kanske det görs än ?) Och så fanns det vissa som satt/hängde löst. Lite så kan det ju vara när man ska slå sig fri från beroende också. Vissa fredagar kan det kännas som man sitter löst, medan somliga har man briljerat ✨ och kan därmed sitta stadigt. Och brijerat i detta sammanhang tänker jag är att man varit bra på att lyssna in sina behov under veckan. Sådana enkla saker som att gå och lägga sig när man är trött, vara mån om nörvaro med barnen, eller ta sig tid att ta sig ut o gå en promenad när det finns mer av energi osv osv.
Tack för pepp Knaskatten ? och
Stormenlilla ?️?!

Och ja, även om suget plötsligt kan överraska en, så är jag väldigt långt ifrån att ta det där glaset!

Det blev också tydligt igår vad som triggade känslan. Dels trött och låg energi, vilket ju är helt naturligt att känna efter arbetsveckans slut och dels att min man ringde för att stämma av om det var ok om han köpte hem lite öl..
Fint att han vill kolla av med mig och jag vill ju inte stå i vägen för de beslut han tänker blir rätt för sig, så jag sa vänligt men bestämt att det var okej för mig, men att jag inte vill ha ngt från systemet. Det hela slutade med att han hoppade över det också??! Men bara tanken var nog lite av en trigger i sig. Möjligheten, när det finns i huset.. Så jag är glad att han struntade i det om man säger så. Vi pratade dessutom sedan om det hela och vad det väckte i mig, och även om jag gillar öl också så hade det varit än svårare med vin. Så vin, är big No No att ta hem denna sidan året! Nu är det uttalat och klarlagt åtminstone ?!

Ha en go lördag ni alla??!
Kramar
/Fibblan ?.

Men efter regn kommer solsken som det heter.Jag njuter gärna åt dig också..Se till att du själv har fina stunder i livet när du kan..???

Jag blir så lättad när jag läser att du har avböjt festhelg med övernattning. Det var det enda vettiga att göra. Skönt att du kunde vara ärlig och fick möta förståelse. Det enda jag inte fattar är hur du kan tänka att du är en besvikelse och patetisk... Tänker du på fullt allvar att du borde orka jobba 10-timmars-dagar med 2,5 timmars resa ovanpå? Och ta hand om allt det vardagliga? INGEN orkar ju det! Det är helt orimliga förväntningar ? Det onormala vore att inte ta helt slut som människa under de omständigheterna. Det bekymrar mig att du dömer dig själv så hårt för att du inte orkar något som det faktiskt inte är meningen att du ska orka.... Stor kram till dig vännen. Snälla, försök vara litet snällare mot min kompis ❤️

Tack för ditt inlägg, det har varit en tung dag för min del - ditt inlägg piggade upp!
Njut åt mig med ???

Kämpar på och står emot. Det är sjukt hur snabbt det kan gå från att inte vara sugen till att helt plötsligt komma på sig själv med att kanske tänka sig att ett glas inte vore så farligt. Men det låter faktiskt som att du är långt ifrån att ta det där glaset, även när du är sugen. Du låter bestämd och det blir jag glad av att läsa.

Kram på dig ❤️

Första inlägg.Jag är alkoholist.Klarar jobb och är en uppskattad kollega i mitt arbete.Är tyvärr den som alltid vill ta en till...I kväll haft goda vänner här o jag blir för berusad,som oftast.Inte så mycket men ändå...Min man o jag känner väl till min problematik men jag behöver stöttning.Snälla nätmänniskor,stötta mig.

Jag har bestämt mig för att skippa detta i helgen. Pratade med personerna som det involverade och var totalt ärlig med mitt mående och min stress och de förstod, på riktigt. Ena vännen sa: "Jag vill träffa dig och inte en fejkis", "Det blir fler fester och vi finns kvar ALLTID ". Det gjorde mig så himla glad. Så innerligt glad.

Jag vet att det blir tufft i helgen, att vara själv. Men har inget annat val än att försöka stänga av hjärnan och bara vila. Ska försöka gå ut i skogen en stund i morgon om vädret inte är totalt pissigt. Det ger mig alltid energi även om jag blir trött.

Jag vill verkligen inte köra in mig själv i väggen. Jag får inte göra det. Det som håller mig på banan just nu är mina päron. Har bott hos dem nu mån-fre när jag jobbat. Fått lagad mat alla dagar och inte behövt resa 2,5h till och från jobbet varje dag. Det har hjälpt så mycket. Jag har ätit bra mat, nyttig mat och jag vet inte var jag hade varit utan det denna vecka. Ska göra detsamma nästa vecka. Jag vet att det är sorgligt och patetiskt att en 35-åring inte kan ta hand om sig själv, men nu är det bara så och jag äger det. Sån är jag. Önskar bara att jag inte behövde vara en sån jävla besvikelse jämt, för mig själv och andra. Tänk att få vara "normal" för en dag.

Tanken att dricka eller ens gå ut i situationer där man dricker känns just nu främmande och väldigt läskigt. Inte för att jag är rädd för att jag ska dricka, det kommer inte hända just nu. Men är socialt rädd, kryckan är borta och är rädd att jag inte ens kan fejka glädje längre. Det känns som att den delen av mig som tidigare kunde sätta på sig masker för att skyla det inre jaget, för att göra alla andra mer bekväma, för att inte sticka ut och ses som ett weirdo - den delen existerar inte längre. Det känns stört omöjligt att fejka saker just nu, eller mycket i alla fall. Orkar jobbet, och fejka mig igenom sociala koder, kommentarer och långsamma personer. Men knappt.

Sen är det en annan grej som jag kommit på med mig själv. Jag fastnar på saker och kan inte förstå hur vissa människor tänker. Såsom i dag, jag var i min nya lägenhet och kikade på nya köket som sätts upp. Då har snickarna hängt luckorna fel, svårt att förklara. I min värld är det så tydligt hur saker skall hänga och symmetrin (som är väldigt viktigt för att jag inte ska få psykbryt) är essentiell. Men här hade de gjort fel, det störde mig så mycket att jag nästintill ar otrevlig. Sa rakt ut - men så här kan det ju inte se ut. Vilket i min värld - är ofantligt otrevligt. Min mor som var med sa att det inte var någon fara och hon kunde inte se det jag såg, inte heller snickarna. Men jag kan i min värld inte förstå hur folk inte fastnar på sånt och inte ser när något är så synbart fel. Såna saker, som har med symmetri att göra, fastnar jag ofta på. Men även saker som ifall en person säger att denne skall göra en sak, eller lovar en sak, och sen inte gör den. Jag kan inte förstå varför folk gör sånt. Eller varför folk gör KLART ologiska saker. I min värld. Jag vet att folk tänker olika, jag vet allt sånt här. Men allt sånt stör mig till den milda grad och även att jag vet att man inte får prata högt om sånt här, vilket jag inte gör, men så känner jag mig överlägsen folk ibland med min hjärna då jag känner att jag ser sanningen, den rätta vägen - medan att andra inte förstår. Och jag menar inte att jag är värd mer, jag är värd mindre snarare för att jag har en tanke av att jag är speciell och smart. Vilket säkerligen inte är sant, jag är mest tragisk.

Whatever.. rant delux såhär på kvällskvisten.

Ja, det är tur att vi kan ändra riktning i livet, och göra goda val..Allt blir mycket finare då..Kram???

Så himla SKÖNT att vara den som är på rätt sida om allt. Som kan vakna pigg och utvilad istället för med ångest och huvudvärk. Njut av resan!