Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit med och gått på alanon sen många år.
Arbetar med stegen och går på möten.

Tycker mig ha blivit klokare men står ibland i återvändsgränder trots de insikter och förändringar jag fått till i mitt liv.

Men nu hoppas jag att fler känner sig manade att skriva.
Tråden var inte tänkt att bli "min
Hoppas få fler reflexioner av er därute?

Var glad att han inte äter något som luktar?. Tycker det är vedervärdigt med Mc Donalds påsar som sprider lukt i en hel tågkupé... Förutom mat och smink kan man också störa sig på folk som pratar högt i telefon eller sitter och tittar på film med ljudet på.

Men, idag är vi glada i solen tycker jag... Glada och tacksamma för att vi är nyktra och hyfsat friska. Kram??

Undrar bara hur du har det??

Nu börjar det likna något !

Kall, fin dag i lilla samhället. Jag lägger försiktigt till en dag 4 för jag siktar på en lc-dag och har en jättefin matlåda med mej.

Nu blev jag dessutom mycket belåten eftersom killen som alltid går på samma buss som jag med sin övernattsmusli i en plastmugg, satte sej bakom mej och jag slipper se hans slafsande. Jag hör den dock.

Men vaf-n, bussar och pendeltåg har ju blivit både kök och badrum. Kvinnor som lägger hela makeup:en på pendeln, inklusive våghalsiga manövrar med fransböjare.

Jag är nog en intoler-ant t-ant !

Men den där geggiga muslin...

Ha en bra dag alla fina. Min blir garanterat müsli-fri ?

Läser din #9 en gång till, läste igår också. Känner igen så mycket, även detta att börja om och om.... vet inte om du alls är bekant med 12-stegsprogrammet? Där tycker jag att jag hittat balans med att både se vad illa jag gjort, var jag brustit - inte minst mot mig själv - men även att gå vidare och göra mig fri. Samt att överlämna det jag är maktlös inför. Jag skriver inte som ett råd utan bara för att jag kände igen mig och ville dela med mig. Numera tänker jag ofta på de s.k ’slagorden’ t.x ’Lev och låt leva’ - det påminner mig när jag får impulsen att börja tycka, och i värsta fall styra och ställa i andras val och liv. / mt

... var nog precis vad du behövde? Du vet en sån där dag som vi andra har nästan jämt... utan någon gorgeous Elvis, fattiga riddare, kolasås och utsikt över havet. Läser allt, men har inte hunnit kommentera på sistone..

Kram och sköt om dig!?

Du är för underbar! Askungen, ja det kanske är jag... snart kommer prinsen!

Jag mår bättre idag, men nu sovdags.

Kram??

Precis som ADHD skrev så hjälper du många här och jag är tacksam för att du finns! Tacksam för att du på ett så vackert sätt delar med dig av hur ett nyktert liv kan vara... i jämförelse med alkoholens gråa vardag. Och sååå glad för att du fick en fin semester, var lite orolig för att vädret inte skulle vara lika fint som tidigare under sommaren.

Många kramar till dig?

Och ännu roligare att höra att du mår bra! Enjoy?

Hoppas att du mår bra, ser att du inte skrivit något på ett tag. Har läst hela din story. Fantastisk läsning - och jag kan ju se att vi verkar ha precis samma "inställning" till drickat:-). Jag tog just ett återfall och fick hjälp på sjukhuset via inläggning. Hoppas innerligen att du har sluppit det igen - utan bara mår bra och har tagit en paus i skrivandet!!!! Wish u all the best/Anders

Allt var lugnt till klockan 13, sen fick ett telefonsamtal mig i ordentlig gungning. Jag var och skakade på likörflaskorna och kollade hur mycket det fanns kvar i dem. Blev äcklad och letade reda på paketet men Naltrexon. Ogillar dem då jag kan bli lätt illamående av dem, men nu behövde jag stöd i min nykterhet. Jag klarade mig och det är första gången på flera år som jag inte dövat med alkohol när jag fallit så i ångest. Det har släppt nu och allt är lugnt igen.

Imorgon är det en ny dag

ullabullorna demonstrerar, ullabullorna har fått nog.... Vilken bra idé med den här tråden! / mt

Hej brudar ??❤️.
Följer er och är så jävla imponerad över er resa, er inställning! Tillåt er att ha lite dippar, tillåt er att ha lite tråkigt. Det vänder. En grej som funkar förbannat bra är hård fysisk träning. Det kickar igång systemet och ger ett stort lugn.
Ni sätter ord på era känslor och det hjäper er, på eran resa. Fortsätt bara, ni gör det så jäkla bra.
Så jag skickar över en jävla massa positiva energier och styrka till er båda.
Kram S69

Mitt jag växer och jag reagerar lite som en tonåring.
Ser ni inte?
Hur kan ni vara så knäppa.
Och att jag/min lilla flicka äntligen fått en röst.
Då kommer kluvenheten i att hon inte får tala.
Men jag får ta henne i enrum och bejaka henne tror jag?

Wow, tre veckor?????
Heja dig?

Kramar
???

Om det handlar om tillfällen du tidigare varit snäll trots att du inte fått tillräckligt med respekt?
Fortsätt utforska!
Kram

Hola!
Idag var det änna svårt att ta sig upp, igen. Fuck vad jag inte är en morgonmänniska. Måste verkligen lära mig att lägga mig tidigare. Men det är svååååårt. ?

Drog till jobbet, jag och min förkylning. Gick på föreläsning, hängde mest runt och drack kaffe (det var en sådan dag). Sen mötte jag upp exmannen som bjöd ut mig på lunch. Käkade en fabulös hamburgare, dröp fett om den. På rätt sätt lixom, Nomnom! ❤️

Drog på mig bikinin och vidare till parken. Fångat (vad det känns som) sommarens sista strålar. Det luktar höst i vinden nu. Tror inte vi har många sommardagar kvar. Väldigt trist. Jag drömmer om att flytta utomlands, arbeta mer praktiskt. Att sitta på kontor är nog inte min grej längre. Eller det var en tanke som slog mig idag iallafall. Det känns inte riktigt som jag. ?‍♀️

Anyhow, nu blir det ett eller två lugna varv runt sjön. Sen ska jag träffa bästis för en kvällsfika.
Bra dag. Lugn dag ?

Fridens ?

tittar in lite snabbt. I dag räknar jag tre vita veckor. Känner mig så mycket fräschare på den här relativt korta tiden.

Sitter i solen i sommarstaden och konstaterar att det finns supergod A-fri IPA. Så j-a lycklig över att livet som nykter är så enkelt - just nu iaf! ♡ Ha det gott alla.

Förstående medmänsklig ickedömande.
Men nu växer hornen varje dag och jag känner mig som Hitler.
Så någon sorts utveckling...

Jag säger och agerar naturligtvis inte så ofta.
Kriget får pågå i mitt huvud och därav frustrationen.

Jag får inte utlopp för det som behöver kontrolleras,fixas osv.

Så jag gör rätt men "tänker fel.

Istället för tidigare då jag tänkte rätt,dvs snällt.
Men handlade fel,dvs medberoende.
Förmoligen en övergående fas.

Jag har varit snäll hela mitt liv och lär nog inte byta ut den egenskapen på djupet.

Ullabullorna demonstrerar..ullabullorna har fått nog?

Jag som ville lyfta upp dej, och så känner du dej som en piga. Din stackare. Men även i slott bor det pigor, tänk bara på Askungen.

Nåväl, hoppas du mår bättre snart och orkar sprida glädje och hjärtan i trådarna.

Allt gott ?

Istället för ’vi som försöker kontrollera. Istället för ’vi som försöker ta ansvar som ligger utanför vår kontroll. Istället för ’vi som försöker reparera våra egna trauman genom upprepning.
Förstå, känn efter, se dig själv. Inte rannsaka, bara se.
Samma med dem du omger dig med.
En önskan att förstå som förmedlas med värme och icke-dömande utan krav på förklaring eller förändring. Då känner den andre genuin kontakt istället för granskande och ifrågasättande.
Även impulsen att rätta till eller ta över kan betraktas med medkänsla när du ser dig på det sättet.
Jag gör så gott jag kan och försöker. Försöker förstå både mig själv och min omgivning. Fullkomligt mänskligt.
Härliga reflektioner, Ullabulla

Tror jag vet vad du menar men också att du kanske är onödigt hård mot dej själv. Jag tror att många gånger uppskattas hjälpen och råden, eller? Inte är det alltigenom fel? Rubriken är som påpekas väldigt bra: Vi som försöker. Bara att vi försöker får ses som ett framsteg. Att vi stannar och analyserar vårt beteende. Det är svårt att inte lägga sej i när folk gör fel, inte fattar. Hmm. Det innebär ju att man tycker att man vet bäst. Och ibland gör man det också :)
Jag försöker praktisera nåt som Kay Pollak sa. När man blir kritiserad börjar man lätt slå tillbaka och försvara sej. Att istället stanna upp och fundera, att säga "det ligger nåt i det du säger", det öppnar nya vägar. Det får en annan effekt. Jag har testat det med min man ett antal gånger och det ger en mycket bättre stämning. Man behöver inte hålla med fullt ut men i alla fall inte hugga tillbaka utan tänka efter om det kanske ligger nåt i kritiken. Som kanske inte ens är menad som kritik. Om ingen nånsin säger emot så har man ingen chans att bättra sej. Vi som försöker har förstått att vi behöver ändra oss. Får ta det lite i taget. Det är smärtsamt att känna att man gjort fel. Lagt sej i för mycket. Av välvilja tror man men kanske har jag gjort det för min egen skull, för att få känna mej bättre? Nå vi får varje dag situationer där vi får öva oss. Inte handla med reptilhjärnan utan stanna och tänka efter. Inte ge råd om de inte efterfrågas. Lita på att andra vet vad dom gör och låta dom ta konsekvenserna. Om jag inte har sagt vad som är rätt så är jag inte heller ansvarig om det sen blir fel.

Era ord värmer och ger stöd, tack <3 <3 <3

Jag fick sova nästan 6 timmar, så jag är ok igen. I dag är en stor dag för mig, en hel månad utan a, 30 dagar. Jag ska iväg och göra Spirometri (astmautredning) och får inte dricka kaffe, hjälp. Mitt kaffe på morgonen, en stor mugg är nästan en helig stund. Min dryck med ingefära och citron var inte riktigt samma höjdare ;)

Jag ska unna mig att gå och ta en fika efter läkarbesöket och sen gå och köpa något fint till mig. En belöning för mina 30 dagar, min första månad :)

Kram <3 <3

Att tro att vi plötsligt efter alla själsliga bad ska vakna upp och vara alldeles nya och hela tror jag inte på.
Mer en sorts skådning under lupp där man känner att man ofta gör sig själv eller andra illa.
Våga se problemet i sin helhet och inte som jag ofta gör och gjort,skyller det på andra för att slippa se mig själv.

Men då kommer nästa fråga,hur?
Utan att slå på sig själv.
Utan att tycka att man är sämst (eller som i mitt fall ibland bäst) i världen.
Utan stanna på lagom och ändå behålla röntgenglasögonen på.

Jag har sökt så mycket i min barndom och hittat massor och börjat stänga den vägen då den börjar vara rätt nednött.

Men hur tar man alla sina vissheter och insikter med sig i den fortsatta vägen mot nya och bättre relationer till sina medmänniskor.

Det är där jag stöter på en del problem.
Jag tycks nu efter alla år av självrannsakan inbilla mig ytterligare ett varv att jag är klokare,mer insiktsfull osv.
Och mina nära vänner eller kärlekar står kvar på sin fläck.

Och då börjar det liksom om.
Ser de inte att jag är en profet som kan tala om för de hur de ska göra?
Varför lyssnar de inte på mig som är så klok?

Mycket attraktivt och verkligen magnetiskt för min omgivning...

Att jag liksom återigen häver mig upp på andras bekostnad.
Deras misstag och felmanövrar.

Så någon sorts medberoendetänk fast i ny skepnad.
Och jag blir så trött på mig själv.
Varför i hela friden kan inte människor bara få vara exakt som de är skapta utan att jag ska vara där och peta.
Göra sina egna misstag osv.

Där står jag just nu och det är frustrerande.

Lite välkryddad beskrivning,men jag tror de som läser förstår andemeningen.

Både rädsla för att bli avslöjad, skuldkänslor som följer med vetskapen om att man gör något som måste döljas och skammen över den man är - skam blir ju en direktkopplad känsla så fort man inte vill synas. Tänk om trötta rödkantade ögon, vinluktande andedräkt, seghet i tal och tanke eller darrande händer skulle märkas.
Bara rädslan för detta gör ju att man gör sig liten, inåt och utåt. Och i grunden är det ju den allmänna synen på missbruk som ställer till det.
Man skulle känna mindre skam om det var något medicinskt, ’icke självförvållat’ som fick en att se sjuk ut.

Du kommer inte att börja dricka igen, Lim. Din medvetenhet och just att kunna sörja för egen del och samtidigt känna tacksamhet och stolthet över den du är idag gör flykt och bedövning obehövlig.
Tack för att du delar med dig!
Du har inte bara gjort en fantastisk resa för egen del. När du skriver om dina reflektioner och din vardag hjälper du många här.
Kram