Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta dina föräldrar ta hand om sig själva. Precis som FinaLisa säger är du inte skyldig dem något, du behöver ta hand om dig själv dina barn, dina barnbarn... det räcker.

Jag har själv brutit med både min mamma och pappa i perioder så jag vet hur det känns. Men, ibland måste vi skydda oss från dem som gjorde oss illa för att orka med vardagen. Även om du säger att du inte tänker på dina föräldrar så är vi präglade av barndomen och de sår den gav oss. Sköt om dig nu- du är så stark som håller dig nykter trots "känslopaniken"

Styrkekramar??
'

Nu är jag tillbaka från min resa i mig själv... Har inte hunnit läsa ikapp allt, men lästa om prinsessan och så kanske det är även om jag känner mig mer som en piga?. Jag förstår inte din räkning av dagar, men det kanske klarnar när jag hunnit läsa allt.

Önskar dig i alla fall en fin dag och hoppas att du piggnar till!! Kram??

Seg !

Seg !

Men du kan inte göra mer än du gjort, en orosanmälan.
Du är inte skyldig dina föräldrar någonting, men du är skyldig dig själv att må bra för din egen skull.
Visst är det tragiskt och synd om dina föräldrar men du är inte rätt person att stötta dem.

Du får försöka att mota bort samvetet i det här fallet för det ger dig fel signaler.
Medberoende är inget konstruktivt tvärtom är det destruktivt för båda parter.
Du är i din fulla rätt att hålla avståndet till dina föräldrar.
Som barn har man ingen skyldighet att ta hand om alkoholistföräldrar.
Men som förälder är man skyldig att ta hand om sina barn.
Så det är dina föräldrar som gjort fel och inte du!

Kramar
???

När känslorna ligger lågt och tårarna hänger i ögonen, är det inte långt till att ge upp kampen. Jag har fått larm om att allt inte står rätt till hos mina föräldrar, som jag inte har kontakt med. Nu sitter jag här med skuldkänslor tunga som "kvarnstenar runt halsen". Vill inte gå dit, måste gå dit, vill inte.... Det är inte bara mina tanka,r utan andra ifrågasätter mitt avståndstagande. De vet inte hur illa jag farit av deras svåra missbruk. Innan jag bröt med dem behövde jag dricka för att inte få panik, när jag besökte dem. Min ena syster både drack och tryckte i sig ångstdämpande tabletter inna på toa, för att inte flippa helt. Min andra syster vågar inte gå dit själv den enda gång om året hon går dit. Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt? Imorgon får jag göra en orosanmälan (igen) hos Socialtjänsten. Jag ska inte gå dit, men hur får jag ut dem ur mitt huvud?

Ikväll har jag tryckt i mig en rulle choklad, tvåGinger Beer, kex med ost. Allt för att hålla ångesten borta och mig från den äckliga likören som är det enda alkoholhaltiga som finns hemma.

Nu går jag och lägger mig. Jag har en bra bok att fly in i, men hoppas på lite sömn iaf.

Natti natti alla kämpar!

Tjuvläser din tråd och tycker att du är så klok. Och så stark! Vill bara säga det.
Känner igen mig mycket i det där underlägsna. Man känner sig inte som en bra mamma. Hemsk känsla! Skönt att komma dit du har kommit. ?

Räcker så.
Surdegar, egoism, medberoende, kontroll, tillrättaläggande, sanningssägande - etiketterna kan bara beskriva hur vi i stunder av självrannsakan ser på oss själva. Och vi försöker.
Att se alla sina sidor och reflektera över dem är både vägen och målet tänker jag. Icke-dömande går åt alla håll. Börja inåt. Vi försöker, gör så gott vi kan❤️

Superbra Nurture!
Håller på dig... och nykterheten givetvis!
Känns lite euforiskt att vara nykter och må bra

Kram

John

God kväll allihop.

Jag ligger i soffan och tittar på tv. Det gör jag ganska sällan. Det känns rätt skönt och avslappnat.

Nu är skolorna igång och jag ska jobba igen.

Idag när jag hämtade mina barn från skolan så påmindes jag om nåt väldigt positivt med nykterheten. Jag har mött massa nya föräldrar och barn och lärare etc och jag har inte känt mig underlägsen eller sämre! Det gjorde jag ALLTID förr! Givetvis kan det bero på att jag såklart blir äldre också men för bara två år sedan kände jag mig sämre än andra... Och jag är rätt säker på att boven var mitt beroende. Skammen och liket i garderoben var där.

Jag blir tacksam över utvecklingen jag gjort och att jag får må bättre i mig själv. Tacksam över att jag vuxit och fått bättre självförtroende och självkänsla. Samtidigt blir jag så ledsen över att jag gått runt och känt mig sämre än alla runtom mig. Det är så sorgligt.

Jag går inte omkring nu och känner mig bäst. Men jag vågar se människor i ögonen och jag vågar ta för mig i konversationer med nytt folk. Jag kan känna att jag har lika mycket att komma med som vilken annan människa som helst. Så kände jag absolut inte förut.

En intressant tanke är ju om jag skulle börja dricka igen nu och fastna i det ett par år. Hade jag åter igen blivit sådär osäker? Jag tror det. Jag tror verkligen det.

Godnattkram till er alla ❤

Tvärförkyld.
Förklarar en del.

Träningen blev inställd, konserten också. Legat i soffläge sedan jag kom hem från jobbet och snozat.
Kanske tar mina sömnpillz lite tidigare idag så jag katchingar in fler timmar sömn i natt.

Ätit massa godis. Har inte längre några problem med att få i mig tillräckligt med kcal/ dag. Känns skönt ändå. (Ja jag vet att godis inte är mat, men jag äter mat också ?)

Nu massa jäkla te.
Känner mig lite sådär needy. Hade önskat att kunna krama på någon, men bör vara själv. Alltså det tog typ 3h av egentid, sen började tankarna vandra på att umgås med någon ?
Man kan ju faktiskt vara ensama tillsammans.
Nej,jag behöver vara själv.
Och så behöver jag te, honung och sömn. Kanske vill jag läsa lite bok i kväll? Och så vill jag ha glass... aint got no glass.
Har ingen ork eller peng att köpa någon heller.

På tal om peng. Jag hittade en app idag som heter dreams. Den sköter ett sparande till en. Så jag la in en "dröm", ni vet surfingen som jag pratade om? Den har jag börjat spara till nu. Jag kan egentligen spara 400kr/veckan (så mycket jag la på ciggen), så nu dras det automatiskt till ett sparande. Smidigt.

I övrigt inget nytt här. Drack en lättöl till min korvgryta till middagen ?‍♀️ Det var gott. Haft lite irriterande tankar på tobak. Tänkt lite på exet (han var inte jättesnäll egentligen när jag tänker efter) Men mest chillat. Same old same old.
Checkar av en till nykter och tobaksfri dag.

Fridens ?

Ett hälsohem som ligger i Dalarna.
Vegetarisk mat, inget kaffe, inget vin..säger de i annonsen.
Värt att kolla kanske?

Lycka till!?

att tacka för dina inlägg Ullabulla! Följer dig och har fått många input. Kul att Santorini också lämnar ett avtryck här! Just de här sakerna har jag jobbat mycket med de år jag hängt här på forum. Har därtill haft stor nytta av Al-Anon och andra 12-stegsprogram jag kommit i kontakt med. Hade verkligen svårt att ta in från början att jag har en del i besvärligheter, för att inte säga jävlighter, genom att finna mig i, försöka rätta till, anpassa mig och så vidare.... Jag möter fortfarande många utmaningar och ser allt som oftast mina beteenden i nytt ljus .... Stannar här just nu, hälsningar! / mt

Ibland tror jag att det bara är jag som oroar mej för mycket och vill lägga mej i. Men man märker nog bland vänner att andra också gör det. Blir kanske värre med åren, man har fler att oroa sej för. Fler som man inte kan styra upp;).
Just det här att man tror att man måste styra upp allt. Till en viss del kommer det från barndomen. Storasyster med tre yngre syskon så vet jag att jag alltid fått beröm för att jag varit hjälpsam pch snäll och ordnat. Men herregud, ibland måste jag påminna mej om att mina syskon är vuxna, dom är för fasen i 50-60-årsåldern dom också! Fast visst tycker dom det är bekvämt också när jag fixar och bestämmer.
Bra tråd, Ullabulla, bra att reflektera! Jag har läst en del av dina inlägg tidigare och känt igen mej. Vägen till förändring börjar med att man ser problemet tänker jag mej. Sen är det lång väg. När man dessutom är en "sanningssägare".

Äntligen en etta !

Gråblöt dag här i paradiset. Rådjuret kom förbi och försvann när jag kom uppför backen.
Lilla katt hoppade upp i knät, tittade på mobilen lite sårat, och hoppade ned.

Jag svär att dessa dagar är som guldäpplen; de lärorika, lite långsamma, skira och eteriska, när man får sjunka in i sej själv och makligt inkännande notera kroppens förändringar.

Jag mår bra. Riktigt bra ?

Kanske är det så " too much time on my hands"
Ibland så hinner jag inte alls.
Jag grejar med mig och mitt men när tomrum uppstår så kommer också detta behov av att liksom klamra mig fast vid andras problem eller frågeställningar.
Och tror att det är jag som ska komma med lösningarna.

Och när jag försöker styra upp mig själv att släppa taget så uppstår ett ännu större tomrum.
Och en ilska på dom som inte förstår hur de ska leva sitt liv,alt inte lyssnar på mig.
Vem är jag att tro.
Vem är jag att döma osv.
En halvgammal tant som också begått en massa misstag och blundrar.
Jag är ju inte alls felfri oegoistisk och kärleksfull alla dagar.
Mer bitter grälsjuk och felsökare.

Och i det så kanske man vill hitta en kanal till att få ur den här surdegen.
På den andras problem som man så tydligt ser.
Jag vet faktiskt inte. Och jag jobbar på det.
Just nu är jag i det stadiet att jag backar från en massa kontakter som tidigare varit positiva för mig trots att de inte är supermänniskor.
Men i dagsläget så växer deras brister framför ögonen på mig och jag vill bara (ibland) fysiskt puckla på dom så att de förstår.

Och när jag avstår mina råd eller förmaningar så växer surdegen.
Så min egen surdeg,hur ska jag kunna göra om den till ett gott bröd?

Dina sista två rader är så typiskt mej: Att tro att andra människors bekymmer är mitt problem som jag måste lösa. Det blir värre och värre tycker jag, eller så är det för att jag blivit medveten om det helt enkelt. Sen jag blev pensionär för ett år sen har jag gott om tid att tänka. Gick i terapi för att hantera stress av trakasserier och förtal som jag utsattes för. Detta gjorde att jag började tänka på hur jag själv är och vad jag gjort. Smärtsamt men kanske bra. Fast ibland känns det som om jag fastnar i nån trist version av "här har du ditt liv". Eller nån domedag. Det känns som att det bara poppar upp sånt jag gjort fel. Som om jag aldrig gjort nåt bra. Hmm. Hoppas det är övergående.
Nåväl, detta att lägga sej i andras liv. Att oroa sej. Jag har beroendeproblem, nykter sedan sex är nu. Beroende av kontroll, det är tydligt också, och andra går inte att kontrollera. Ser mer och mer mönster och arv. Min mamma har ett närmast sjukligt behov att komma med lösningar på allt. Jag blir irriterad på henne, antagligen för att jag märker att jag blir allt mer lik henne. Mina barn närmar sej medelåldern och klarar sej bra utan mina råd. Försöker låta bli att lägga mej i men oroar mej för mycket. Hur ska man stänga av det? Tror att jag gjorde det med alkohol och med mycket att göra på jobbet hade jag inte samma tid och ork. Typiskt medberoendebeteende är det nog. Jag antar att det är bra att man blir medveten och försöker ändra sej.
Du beskriver det så otroligt bra i ditt inlägg 3. Jag jobbar vidare med det.

Så kommer frågan upp i flödet

Och vad är personlighet om inte en samling beteenden. Tankar ligger heller inte färdiga på lager inne hjärnan, utan uppstår i varje nu.
Om man säger sig ha en viss personlighet, vad baserar man det på? Etiketter som satts tidigt i livet och sedan blivit en självbild, eller är personlighet helt enkelt den man skulle vilja vara utifrån sina värderingar?
Och hur länge ska man bete sig annorlunda än den ursprungliga ’personligheten’ för att kunna säga att förändring ägt rum?
Alkohol påverkar kemiskt och därmed direkt alla signaler inom och till och från hjärnan.
Både tankar, upplevelser, känslor och beteenden med andra ord.
Så om man vill använda uttrycket personlighet, skulle jsg vilja påstå att alkohol är i allra högsta grad personlighetsförändrande.
Till och med varaktigt om man druckit sig till beroende.

Blir så glad för din skull????✌

Kramar
???

Ligger i sängen hemma. Denna helgen har varit helt fantastisk. Faktiskt. Helt jäkla underbar.

När jag låg i badet, mer ett glas nypressad apelsinjos och jordgubbar tittandes på havet (jag vet, helt orimligt lyxigt. Jag typ dog. Badrummet är större än min lägenhet. Badbomben luktade typ magi och solsken) så insåg jag att idag för två månader sedan så låg jag i ett annat badrum, på golvet, gråtandes, hulkandes, krossad och helt slutkörd. Men i den stunden, just när jag var som svagast var jag också som allra jävla starkast. För två månader sedan idag bestämde jag mig att nu vänder vi detta skeppet. Jag kapitulerade, slutade kämpa mot mig själv. Sedan dess har jag en dag i taget, tagit hand om mig. Utforskat, utmanat och levt.
Livet förändras, och jag med det. Jag förändras och så gör livet.

Jag har nog aldrig varit nykter såhär länge under hela mitt vuxna liv. Och ibland undrar jag om jag kanske är yngre i huvudet just för att jag druckit bort en utveckling jag borde gjort. Eller så är det för att jag mest hänger med yngre ?‍♀️ (Eller mycket äldre) kanske är det en kombo, vad vet jag. Hur som...

Jag tog ändå ta ut en seger, en lättnad suck, klappade mig själv på axeln där i badet idag. Tack mig själv. Fyfan vad grym jag är. Tack För att jag bryr mig om mig själv, tack ❤️ Men mest tack för att jag inte gav upp hoppet på mig själv. Att jag inte gav upp.

Tänk om jag visste det jag vet idag för två månader sedan. Att livet skulle se ut såhär. Såhär bra.
För till och med när livet känns lite instabilt vissa dagar, så är det inte på långa vägar dåligt.

Min dag fortsatte med en promenad i skogen, vi tittade på havet och plockade hallon. Elvis lagade middag (och jag kan typ inte sluta stirra på honom. Just nu har han någon typ av 3dagars stubb going on ?). Sen käkade vi paj och låg sammanflätade i soffan. Mys, så jäkla mys.
Han säger att han drunknar i mina ögon ibland, och ibland trycker han upp mig mot väggen och jag tappar andan. Kontrasterna ?

Jag undrar om jag kanske hade slutdödsstöten av exet här om dagen. Kanske behövde jag det där dygnet med honom i huvudet för att kunna släppa honom. Jag drog i väg ett sms att jag tänkte på honom, och att jag hoppades att han mådde bra. Han svarade inte, och jag kände mig fri. (?)

2 månader folks.
Två jävliga och fantastiska och allt däremellan månader.
Nu måste jag Nanna. I morgon blir det jobb, träning och koncert (tror jag). (Konstig att sova utan Elvis) (livet va, kul är det ??).

Friiiiidens ?

Och tack för att du meddelar- annars blir man ju så orolig... Kram??

Hej Märthan,

Vi verkar dippa samtidigt. Har inte heller nåt sug, kanske bara lite... tråkigt ? Och så får det ju vara. Har man aldrig tråkigt vet man inte när man har roligt.

Men vet du vad ? Jag mår så bra nu. Jag har ingen gapig röst i mej som planerar när jag ska dricka, inget illamående, inget dåligt samvete och ro i själen ?

Det är värt allt !

Styrkekramar

Känns däremot som om det gått längr tid än tre veckor, mycket har hänt mentalt och fysiskt. Börjar hamna i en dipp, sugen som bara den men jag lyder inte sånt där mer. Däremot märker jag att det alkoholfria fungerar som en snuttefilt, det triggar inte suget men det ersätter på något vis. Vanan att gå med glaset i hand, som rökarens svårighet att bryta vanan snarare än beroendet i sig?

Dippnäven i humöret utan att ha några hormonella förklaringar. Huvudvärk från ingenstans trots mycket sömn två nätter i sträck. Faktiskt lite tröttsamt. Den här euforin som vissa pratar om kommer int till mig, har jojoat och druckit för lång tid tror jag.

Oavsett vad har jag varit nykter i 3 hela veckor och det är fint. Det är mer än på väldigt länge. Det är en frihet detta, att vara utan begränsningar. Kan sätta mig i bilen när so, jag gillar att köra. Ingen oro för vad andra ska tycka eller tro.

Var en sväng på IKEA idag, löste att några av er fått katalogen, har inte jag än. Brände dock mer än jag önskat, 20 papp! Men till mitt försvar var det sängar till kidsen som är tänkt att ha ungdomen ut här hemma. Suktar efter en ny till mig och gubba med men den lär bli betydligt dyrare och ingen IKEA, får alltså stanna kvar i drömlandet ett tag till.

Ha en härlig nykter söndag alla lovely krigare ♥️??

Tack för era svar. Jag tror att alla tre av er har rätt. Jag har nog för lite sömn, lite tråkigt och varit uppe i varv för länge. Kan ju vara att jag lagt till arbetet igen.
Det är ju kul att jobba, det är det. Dick har jag varit så jävulskt trött när jag kommit hem, Fasten det bara är 2h per dag så påverkar det ju hela dygnen. Anyhow... nästa vecka blir bra, då ska jag försöka chilla lite.

Helgen har varit mysig. Fick sova länge i natt. Elvis hämtade mig efter jobbet i fredags, lagade en massa mat. Igår gick vi på bio men innan bion så fick jag gå in på lush och välja en badbomb. Idag ska jag tydligen få bada badkar i glittervatten ?

Somnade i soffan igårkväll och blev buren till sängen. Han är fin Elvis. Idag gick jag jordgubbar med grädde och omelett till frukost, kaffe och apelsinjos (börjar misstänka att han kan vara en feeder ??(nejdå men ändå. Nom)).

Ibland ser han ut som Stålmannen har jag noterat, och ibland som prins Carl Filip. Fast längre. Han är vacker. Han är nog rätt precis just nu, precis som jag för honom. Han kallar mig enhörning ibland. Får förklara det mer sen, föööör nu ska jag så baaaada ?

Fridens ?