Senaste kommentarerna i forumet

Grattis ❤️??

Mina 3 ord är: Nykter, lever och kan gå ?

Blir varm när jag ser ditt senaste inlägg. Fan vad du är värd att må bra. Från en annan som har en krokig väg så blir man så glad när man ser när måendet går upp. ❤️

Visst är tanken sjuk miss lyckad, att man själv faktiskt varit en del av masspykosen? Tack och lov vi kom ut ur det!!

Jag har ju inte varit i krogmiljö på många år (bara på finare restauranger och aldrig senare än kl 21) men nu när jag fick se lite av det igen så svindlar det nästan för mig. Min man (snart ex) lever i den miljön regelbundet. Och då inte bara i bar och restaurang utan han är ju ute på krogen på uteställen där folk går för att dricka och dansa. Ungdomar och omogna vuxna. I den miljön som är sååååå obehaglig för mig lever min man. Bara den tanken får mig att känna att vi INTE passar ihop. Och vad i hela helvete får han ut av det???? Vara dyngfull men några kompisar och 250 främlingar? Istället för att vara hemma med sin familj? Jag kände nu att hade jag sett honom ute skulle jag antagligen fått se en hel del saker jag inte borde se. SJÄLVKLART stöter han på tjejer i den miljön. Allt annat är fullkomligt otänkbart känner jag nu. Varför skulle han annars söka sig till en sån miljö? Han är väl inte så galen i dansgolvet att det därför han inte kan hålla sig därifrån?

Nej. Det är lurt. Och med tanke på hur han ser sanningen på ett annat sätt än jag så kan han säkert helt uppriktigt och ärligt säga att han aldrig stött på någon tjej. Men om jag skulle se honom skulle jag säkert tycka annorlunda. Och dessutom gör han massa skit när han dricker. Han har sagt vidriga saker till mig som han aldrig skulle säga nykter. Han har betett sig fruktansvärt mot mig och barnen pga alkohol. SJÄLVKLART har han varit olojal mot mig ute på krogen. Det är så självklart. Men eftersom att inget man gör när man är full räknas så har han inte gjort nåt.

En man som lever i den miljön är inte en man för mig. Inte ens om han hade varit en bra man i övrigt. Jag klarar inte av den stora kontrasten mellan mig och det.

Jag vill leva helt annorlunda.

Ville inte vänta tills du svarade i min tråd. Har läst ikapp och: fan så många stora kramar till dig. Det är mycket att känna och att gå igenom. Förstår att det måste vara otroligt svårt när det finns hemma när det är akilleshälen. Det är tråkigt att han inte verkar ta till sig det. Även om jag inte vill döma så kan jag tycka att när någon verkligen framställer hur utanför ens kontroll det är, så måste man lyssna. Försök att prata med honom om det igen kanske? Man kan tycka att någon ska klara något, det gör ju mina vänner också. Men så går det inte eftersom att min relation till alkohol är annorlunda. Som det är för dig också. Jag hoppas att det kommer bli lättare hemma i den aspekten, du förtjänar det så mycket ❤️.

Kände exakt likadant som du med att man känner att man inte förtjänar stöd när man inte kan hålla uppe men precis som du sa till mig igår: vi tröttnar inte.

Idag börjar du och jag på vår dag 1. Tillsammans. ❤️❤️

Om utekvällen..Precis så uppfattar jag också fulla folk som nykter..Det värsta är att jag varit likadan..Sicken tur och skicklighet lim, att vi vänt från fyllelivet till ett liv fyllt av det friska..????

Hipp hipp hurra fan vad du e bra !!
Mina 3 ord:
Hälsan
Kontroll
Självkänsla
Kram fr Sigge

Tack för peppen miss lyckad ❤️

Igår var jag ute på restaurang och även i en bar. Det var födelsedagsfirande så jag bestämde mig för att klara av en sån miljö även om jag ogillar den.

Jag undvek fylleblickarna så gott det gick. Alltså herre min skapare. Folk såg ut som levande döda i ögonen. Det var mycket länge sedan jag såg ett stort kollektiv med den blicken. Jag ser min man ibland och har väl inbillat mig att bara han ser ut så. Men det är ju halva stan. Grå, stirrande och bortkopplade ur själen. Mycket läskigt.

Jag hade tack och lov två nykterister (wow!!!) i mitt egna sällskap. Vi delade en flaska alkoholfritt bubbel. Det var så underbart med likasinnade. Resten av vårt sällskap drack alkohol men det gjorde inget.

Jag kom hem ganska sent och mannen var låg. Han tyckte nog det var jobbigt att jag gjorde nåt utanför hemmet som dessutom innehöll ett uteliv bland mycket folk. Men jag ska inte fokusera på det. Idag var han glad igen och han har gått ut. Hans frihet är tillbaka ?

Det var en jättefin kväll igår i alla fall och jag är så stärkt i mitt beslut om evig nykterhet. Så lycklig!!! Jag lider med de som lever i masspykos och tror att alkohol är livets tröst och lycka.

Idag känns det bra i hjärtat.

Kram ❤️

Det är verkligen slöseri med mig, mitt liv och min tid!!
Lyssnat på "skål ta mig fan", i dagarna. Blir på ngt sätt provocerad av tanken på att man måste nå sin botten..
Jag vill ju ha ett stopp på det här, men inte tillräckligt tydligen..?. Inte dragit mig själv i skiten tillräckligt mkt eller? Inte utsatt mig själv och de jag älskar för "tillräcklig" skada? Jag är fed up men ändå så stängde jag av förnuftet och bara hängav mig till giftet igår. Nåja, man får ju alltid en ny chans. Varje dag, varje timme kan jag ta andra beslut än jag gjorde igår. Och jag vet ju att det blir oändligt mkt enklare när vi inte har ngt hemma. Jag vill inte ha möjligheten, tillgängligheten precis runt hörnet. Det blir inte bra för mig. Två ggr har jag tagit återfall sedan jag tog nya tag denna hösten och båda gångerna är det för att det finns hemma. Detta är givetvis ingen ursäkt. Men en förklaring. Jag är inte stark nog att stå emot då. Har, som sagt, försökt förklara detta för min man, men jag verkar inte nå fram. Eller så tycker han att jag ska klara av det här. Det tycker jag också. Och hans, säg två "överblivna" öl, kan stå i kylskåpet i en och en halv vecka, men så plötsligt kommer dagen, tillfället, minuterna där tillfället gör tjuven. Fast i boken säger författaren också, att tjuven gör tillfället. Skit samma.
Jag är nykter nu, och så ska jag förbli ?! Säger som många tappra medkämpar; jag ger aldrig upp! Ta mig fan! Jag ska visa ?, mig själv och mina jag ? att jag minsann ska vinna. Igår vann? slaget. Jag kommer att vinna kriget! Och jag gör det genom att lägga ner mina vapen, på ett sätt. Kapitulation, acceptans. Jag är bra. Jag är god. Jag vill mig väl❤️! Återfallet brutit innan det knappt hann börja..?!
Tji fick ?! Tänker inte underlåta mig till att trampa hans fotspår. Här är det JAG som STYR! Och jag ska inte hänge mig åt en massa dumma tankar om mig själv. Det är det ? vill.

Jag tycker om mig själv ändå!
Fuck a-?! Fuck alkohol!
Nu kör vi ?!
Kram!
/Fibblan?.

av grattishälsningar !!!!! Känslan av att ha gått runt ett år är stor !! Så glad att du gjort det !!

Tiden
Ärligheten
Nyfikenheten

Du symboliserar styrka, mod och klokhet en hjälte mitt ibland oss ❤️??????kram Strulan

Vad härligt det låter, miss lyckad ?
Ha en fin söndag med lilla bebisen ?
Kram ?

Sänder en stor varm styrkekram ? full av förståelse och medkänsla.
Har varit där tusentals gånger själv och vet hur det känns.
Men vi båda vet ju att det bara är att ta nya tag och svinga sig upp på tåget igen ? ????.
Fibblan, du är en så fin människa så slösa inte bort dig själv på ?
Kärlek ? och styrkekramar ???
???

365 dagar
Vägs ände.
Tystnad.
Jag har förbrukat mina val. Mitt hopp. Min kropp. Deras tillit. Våra relationer.
Missbruk. Tog en sekund att skapa. En evighet att ta sig ur.
Jag hade inget val, ville jag i alla fall välja att se det som då, men faktum är att jag har massor av val att göra. Varje dag.
Jag väljer att vara nykter. Jag väljer min hälsa. Jag väljer att vinna tilltro.
Kampen har stundom varit hård det här året. Inte över att vara nykter - det som varit en kamp är det känsloliv jag nu väljer att varje dag möta. I mina sinnes fulla bruk. Utan att toppa känslor av glädje och lycka. Utan att dämpa känslor av sorg, ängslan, ångest, stress och oro.
Det är däri min kamp har funnits. Och finns.
Men jag lever. Jag vågar möta. Bemöta. Känna. Acceptera. Finnas. Och se.

Jag väljer att känna tacksamhet över att jag har överlevt. För mig var det alltid en fråga om liv och död. För mig har det varit blodigt allvar. För min sjukdom hade tagit mitt liv. Om jag inte hade druckit mig till skador som lett till en dödlig utgång. Om jag inte valt att kliva ner från mitt fönster kvällen innan.
Jag väljer att spendera min dag tacksam över att jag hittade modet. Och min inre styrka.

Dela min 1-års dag med mig genom att reflektera och skriva tre ord, bara tre ord, över vad du är tacksam över här nedan så jag kan få dela din tacksamhet idag med dig!

Mina är:
* Modet
* Styrkan
* Tiden

Ett extra tack till en väldigt speciell person som var den första jag vågade säga som det var till: Li-Lo.

Mod och styrka,
Dee

Besviken idag.
Vad mer ska jag säga..
Skulle kunna ösa ur mig allt självhat och destruktiva tankar. Men till vilken nytta. Tycker både synd om mig, och ändå inte. Det är ju jag som tar det där förbannade första glaset. Vill förskjuta ansvaret lite på min man, som tar hem, fastän jag så tydligt deklarerat att jag inte fixar det. Men det är ju mitt ansvar att låta bli det. Vad ska jag göra? Har pratat med honom om det. Hans förslag är att vi kan ställa det i garaget. Jag har ju också nyckel dit svarade jag då. Jag försöker förklara hur svårt det här är för mig, men det är nog svårt att förstå för ngn som inte utvecklat ett beroende. Hatar mig själv för att jag lät det hända.

Och så skäms jag och känner mig ovärdig det stöd jag fått ifrån er. Varför skulle ngn vilja skriva en endaste rad till, till mig.
Ett hopplöst fall.

Fast så kan jag inte tänka. Nu måste jag i vanlig ordning tänka att just denna dag. Söndagen den 8 dec 2019, var den första nyktra dagen, som sedan fortsatte i oändlighet..

Det finns ju inget annat sätt, än att återigen sitta upp på hästen. Så jag gör det. Sitter upp. Tårarna rinner. Inte för att jag ställde till det igår. Inte ångest av det slaget. Bara så ledsen för att jag än en gång känner mig besegrad av a-?. Får försöka tänka som förut, att även "vurporna" är en del av tillfrisknandet.

Jaja, jag har min ärlighet iaf. Och det är väl också ngt av en strategi att ta till
mot a-?. Inte smyga, ljuga, förminska. Se den nakna sanningen som den är.
Jag vill bara vara färdig med skiten än gång för alla!

Dag 1 - lovar mig nykterhet idag??❤️

Tar en dag i taget mot ett bättre, starkare och friskare liv..?

Kram
/Fibblan ?.

Du var en av de första att välkomna mig här på forumet för snart 6 årsedan.
Än är jag kvar.
Ibland kvider min själ lite och jag behöver skriva av mig i egen sak.
Ibland känner jag att jag kan bistå med någon form av igenkänning och stöd till andra som befinner sig där jag nyss var.
Tack till dig och tack till detta forum.

Jag har en liten mullig, gullig tjej hos mig i helgen❤️?..Mitt barnbarn..Hade jag fortsatt att bejaka min beroendehjärna och det destruktiva livet, hade allt sett mörkt ut..Nu har jag istället två små knubbiga armar runt min hals, och en mjuk liten baby som fullständigt litar på mig..Föräldrarna till flickan är också helt säkra på att vi har det bra, när dom har lite barnfritt..Ny kärlek på gång, och ett jobb som jag trivs med..Just nu känns livet bara härligt.❤️..Alla kan ändra ett destruktivt liv till något bättre..Varm kram????

Tiden går svindlande fort..Därför så skönt att det har gått så bra för dig/er...Tack för fina, stöttande, inspirerande inlägg i min tråd..Du är en av dom som står för ärlighet och stabilitet..Ha ett fortsatt gott liv????

Att försöka tankestyra sitt känsloliv... Det är ju vad vi ständigt matas med, att positivt tänkande är det enda rätta. Men det är det inte, har jag kommit fram till. Man gör bara sig själv illa när man bannar sig själv att tänka positivt, fast känslan skriker tvärtom. Känslan som varnar att något är fel, att man går åt fel håll, eller står ut med sådant man inte ska stå ut med. Jag gillar tanken på att parkera en stund och sedan köra vidare. Litet som ”bryt ihop och kom igen” ?

Ibland går det bra. Ibland mindre bra.
Jag tror att man måste hitta parkeringsplatserna och låta det komma.
Kanske boka en kvart till halvtimme varje dag hur motigt det än känns.
Och släppa loss skramlet i själen.
Låta de fäktas med varann kanske tom utan ord.

Jag har i många och långa perioder försökt tankestyra mitt känsloliv, för stt ge mig själv illusionen av kontroll.

Men om jag orkar låta allt vara och kännas precis som det är utan att försöka göra paket av dom så brukar jag komma närmare något sorts här och nu.

Och inte mindre fantastisk lösning! Jag ser det ’framför’ mig, för min inre syn. / mt

Vad jobbigt du verkar ha det..Din snart ex-man verkar väldigt hänsynslös i många avseenden..När jag bodde ihop med barnens pappa, var det lite likadant..Men våra barn var större, så han fick skärpa till sig emellanåt, dom sa till honom..Det gjorde jag med såklart, men väl när folk har alkohol i kroppen är det ingen ide med samtal..Ibland tror man att man kanske ångrar separationen, det har jag aldrig gjort, men jag träffade ju exet ett kort tag och trodde det fanns en chans..Nu är han barnens pappa för mig..Ibland en tragisk sådan..Alla har chans att välja annorlunda och göra fina val för sig och sina barn..Dom som inte gör det, får skylla sig själva..Relationerna blir dåliga, och barnen tar avstånd..Hoppas du får kraft emellanåt lim, så du orkar..Varm kram????????

Känns som ett slalomåk där glögg och annat är som portar.
Lurigt med vad folk tycker är alkoholfritt, de flesta har nog svårt för mitt noll tolerans. Kanske har jag själv varit sådan, hoppas inte det.
För mig är det så att här skall inte gläntas på någon dörr, all respekt till er som väljer en annan väg.

Som människa är jag allt eller inget, en liten glugg i den muren jag bygger så kan jag välja fel.

Så för mig är det nolltolerans som får gälla, väljer också bort de substitut på vin för det triggar mig. Alkoholfria öl rnågon gång när det passar maten.

Så när grannen tycker att det är ok bara glöggen är köpt på Ica och bara några % är det dags att vaska med glögg eller bli allergisk mot mandlar ?

Så Grinchen åker vidare till julen, nykter och avstår glöggen men äter pepparkakor för glatta livet// kram Strulan❤️

Stor igenkänning på ditt senaste inlägg. Inaktivitet är min bane. Det är då oron tar över och passiviserar mig. Jag gör ryckvisa stötar då jag sliter mig loss, sätter mig i förarsätet och kör av bara fa-an. Men det är så svårt att sitta kvar där över tid. Hur gör man?

Jag har druckit mer eller mindre varje dag under senaste åren. Vanligen en fem dagar i veckan och sådär 5-6 flaskor vin per vecka, ibland mer. Jag har känt att jag måste gör nått åt saken och har nu inte druckit alls på en vecka.. Är än så länge inte så lång tid, men är inte så farligt sugen och det fungerar bra. Jag sysselsätter mig med massa saker för att ändra beteendet.
Men till min egentliga fråga: Jag mår så fruktansvärt psykiskt dåligt, är helt nere, känner hopplöshet och tårarna är i ögonen i princip hela tiden. Jag förstår att det är någon form av abstinens, kroppen håller på att ställa in sig efter det nya nyktra tillståndet. Hur länge kan detta tänkas hålla på innan jag mår bättre igen?
,
// Kanske inte längre På Sponken

Jag har tidigare skrivit om hur vi som gärna ger upp oss själva i förmån för andra kanske borde kravla oss över till förarsätet över våra egna liv.

Jag har många rädslor,den ena mer befängd än den andra.
Kombinerat med riktiga rädslor som de flesta av oss känner av till och från

Att bli övermannad och insnärjd av dessa rädslor är hemskt.
Detta händer oftast vid inaktivitet eller passivitet.
Dvs fortsätt simma.

Men ibland så måste ju även doris sova och då hinner det ikapp.
Detta är ett mönster som följt mig sen tonåren.

Sen har jag nu i några år varit duktig och stannat upp.
Känt in rädslorna och ångesten och försökt att inte agera.

Problemet med det är den bergochdalbana som jag skapar alldeles själv.

Där jag liksom kastar mig ut och hissas upp och ned ganska viljelöst.

Fast allt egentligen händer inne i mitt huvud.

Kanske om jag skaffar en bra bilbarnstol och spänner fast bredvid mig i passagerarsätet?

Där får de sitta och vara med mig.men jag ska köra och fortsätta kära fast de likt krångliga småbarn kämpar för att ta sig loss.

Då får jag bestämma när de får komma ut ur bältet en stund och när det är dags att spänna fast de igen.

Så får det bli.