Senaste kommentarerna i forumet

Man längtar alltid till något och när man väl fått det så är det nästa grej som skulle kunna göra livet optimalt. Mitt tips är att inte glömma bort att leva mellan sakerna som ”skulle göra/kommer att göra livet bättre”. Nu förstår jag verkligen att en egen bostad är viktigt för alla människor, men om du sitter hemma och deppar över det så missar du en massa chanser att få till en förändring. Du kanske träffar en tjej med egen bostad på tyskakurs (ovan), lär känna en hyresvärd på jägarexamen, råkar se en lapp om en lägenhet på stan etc. Visst tar jag i lite men häng i det blir bättre och speciellt om du håller dig nykter och inte deppar ihop hemma. Läs ditt första inlägg för inspiration :)

Inte för att man lyssnar på den som är tio år äldre. Jag är 42 iaf. För 5.5 år sen var jag bostadslös. Sov i soffor hos olika polare. Idag undrar jag varför jag väntade till hösten 2016 innan jag ställde mig i bostadskön. Med 3.5 år längre kötid hade jag kunnat välja bland det mesta idag. Nu kommer jag knappt på någon visning. Jag har mitt egna lilla gårdshus där jag inte trivs så bra. Vill bo kollektivt men med lugn. Vill ha ett akvarium att pyssla om.

Jag tänker samma som dig ibland. Vad är meningen? Jag har varit nykter i snart elva månader. Mycket positivt har hänt under den perioden men jag har lätt för att fokusera på problem och negativa saker.

När jag mår bra så är jag hoppfull och har ett driv. Glad och framåt. Men jag faller in i jobbighetskänslor ibland. Var ska jag bo. Hur vill jag bo?

Jag har haft skulder och skit. Men hade ett mål med det. Kommit en bra bit. Finns inget registrerat alls ich dagen innan jag varit nykter i ett år är jag helt clean i KFM. Till vilken nytta tänker jag. Allt suger ändå. Men det kommer underlätta. Även om jag alltid kan lösa saker ändå.

Jag flyr ofta i mina tankar. Vill fiska etc. Men vad är det viktiga? Dit måste jag. Ett boende jag trivs med känns som prio ett men jag vet inte hur och var. Då kan jag fokusera på det jag kan påverka. Men jag känner också att vilja ge upp ibland. Men kämpa. Skriv ner allt positivt. Då är det enklare att fortsätta kämpa. Så om tio år så är du ungefär i samma ålder som mig. Då är ditt liv mycket bättre än mitt om du fortsätter kämpa. Jag ska iaf framåt.

Vinäger, visst är det så att barndomen präglar oss.

Jag har syskon och vi har haft ungefär samma uppväxt med samma föräldrar. Vi har klarat av att hantera vår barndom på olika sätt och olika bra/mindre bra. Ett av mina syskon har svår ångest och en massa diagnoser (bipolär2, GAD, depressioner, fobier mm). Jag har druckit, det var min lösning när livet var svårt. Nu försöker jag lära mig att hantera mina känslor nykter. Min barndom är inte min stora sorg och det är inte den som är svår för mig längre. Ibland är det tufft när läkare, disktriktsköterska, från sjukhuset ringer mig om föräldrarna som klappat ihop (än en gång pga a). Men jag har börjat svara att vi inte har kontakt. Det känns som att jag börjar få en ganska bra balans och funderar inte så mycket på dem längre.

Nu måste jag sova. Jag har jobbat långpass idag och är sjukt trött. Så det kan vara rörigt det jag har skrivit...

natti natti

Tjena vännen!

Du ska vara stolt över dina 17 dagar. Känner riktigt i din text att du är konfident. Jag kände likadant. Bara skulle fixa det.
Dag 17 var ju datumet jag trillade vid tidigare. Men nu är det historia för mig.. Ser framåt bara. :-)
Har inte ont längre i den meningen att jag lider av det. Något lite har jag kvar men det går åt rätt håll. Tackar kroppen
som återhämtar sig så märkvärdigt bra. Skönt för dig Märthan att sömnen fungerar. Tror att detta nr 1 i ett tillfrisknande.
Magnesium är superbra. Zink är jag försiktig med men tar det ibland. Den driver lite hårt på koppar och jag känner av
det.

Kram

John

De vill att jag är nykter tills utredningen är klar. Då efter det har jag inget som håller mig från att dricka. Mitt liv är under mediokert utan eget ställe att bo på.

Så känner jag.

Tack för dina tankar och svar <3 Gällande sömnen så sover jag som galet! Kanske inte tidsmässigt men jag märker tydligt hur jag kommer ner i djupsömn och att det numer nästan är svårt att ta sig upp på morgonen. Trött blir jag och kan somna snabbt, jätteskönt och verkligen lyxigt! Som sagt önskar jag att jag hade fått mer tid för sömn, som det är nu vill jag inte somna innan barnen och ofta somnar de någonstans mellan 21-22... sen vill jag gärna ha lite tid med gubben och då blir det sällan sängen före 22:30-23... sen upp 04:50... så vardagar blir det lite lite, hade önskat 7h men sånt är inte livet för mig... sover dock utan klockringning på helgerna.

Alla svettningar, nervryckningar är helt förbi, har slutat fuskat med mitt kvällsliga magnesium, ökat på zink mm så det gör säkert sitt med. Hur är det för dig med dina "skador", har din kropp efter alla dina dagar återhämtat sig, för som du säger, den är en förunderlig fantastisk manick våran kropp.

(var tvungen att räkna eftersom du undrade och ja det är dag 17 idag, inga större sug bara en saknad, saknad efter vanan mer än ruset gissar jag)

M

Jobbet gick bra!
Så jäkla kul att träffa kollegorna, och att så många nya börjat. Kändes riktigt weird att komma in och allt var annorlunda men inget hade förändrats.

Det räckte med 2h tills det att jag skulle känna mig trött. Helt galet.
Somnade vid 22 igår och är ganska trött nu med.
Missat detta där med vilan ett tag. Är för mycket kul som händer samtidigt. Ska försöka att inte fastna i det hjulet igen där vilan inte exsiaterar.

Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Funderar på att gå till gymmet, men kanske är bättre med en promenix runt sjön med podd ändå. Om jag ska lyssna på kroppen. Vilket jag borde göra. Så det blir det.

Men först ska jag laga lite krubb och göra matlåda. Dags för sådant igen ?

Fridens ?

Hej Lilja4Ever!

Det du beskriver är något som jag tror att många här kan känna igen sig i: du gjorde en förändring, det gick enligt plan ett tag och sedan kom ett snedsteg. Utifrån din berättelse så måste jag först och främst säga ett rungande bra jobbat för en nykter månad! Du hanterar snedsteget på ett handlingskraftigt sätt, det vill säga genom att öppet och ärligt skriva här och reflektera över vad snedsteget kan lära dig om dig själv. Jag tolkar det du skriver som att du tänker att ett sätt att underlätta för dig själv är att öppna upp och berätta för vänner och familj om ditt beslut. Vad tror du att det skulle ha för positiva effekter för dig?

Varma hälsningar,

Kristoffer

Alkoholhjälpen

Grattis till 14 dagar. (17 idag ?) Du resonerar bra. Mycket av det du säger stämmer väl in på mig.
Räknandet av dagar kan vara bra i början men tjatigt efter ett tag. Det här med att lova nykterhet
för framtiden det tror jag också man ska undvika, blir ett hjärnspöke av det.
Obestämd tid är bättre och att man väljer själv..
Läste din tråd och just sömnlösheten hade ju du påtagligt och nervryckningar.
Nervryckningar. har jag haft i mängd. Det har ryckt i muskler, ben, ögonlock, vissa punkter
runt om på kroppen.Dessa fenomen är varningstecken som jag tagit på största
allvar. Är rädd för att en bestående alkoholskada kan uppstå om jag skulle fortsatt. Det här
var en anledning till att jag slutade fast jag inte ville sluta. Blev livrädd.
Kroppen är ju fantastisk och reparerar de skador som alkoholen har åsamkat, det är ju
reparationer som pågår när man får symtomen som du beskrev i ett tidigare inlägg.
Att kroppen svarar med nervryckningar, värk, svettningar m.fl. symtom ska man nog
bara vara glad över för annars har man nog inte en fungerande kropp.
Hur är det med sömnen nu Märthan? Borde blivit bättre nu när du har över 2 veckor.
Finns ju preparat för sömn om det inte blir bättre ex.vis Melatonin

Kram

John

Precis sån är jag, motvalls likaså. Tack Sigge och Jasmine för pepp och snälla ord!

Stannade upp vid ordet tävlingsmänniska, jag är själv en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och har jobbat hårt på att aldrig vara en dålig förlorare. Men jag har genom den hårda vägen fått lära mig av mig själv att ofta blir tävlingar något man kan vända mot sig och inte med sig. För att ta ett konkret exempel, när jag var sjuk i mina ätstörningar så var det en tävling med och mot mig själv, för även när jag insåg att jag höll på att dö av svält var siffrorna på vågen så triggande att de betydde mer. Ja ni förstår tanken.

Sa en gång för längesedan att ingen kan bryta ner mig, för det gör jag allra bäst själv. Där tar jag lärdom. För det är sant. Jag är en stark person, men jag kan vända styrkan mot mig själv, helt galet och tyvärr tror jag många här känner igen sig i det. Lite därför jag egentligen är emot räknandet, tävlingen som oftast har ett mål och når man inte når det (snabb nog eller alls), då blir det skam och besvikelse generellt. Därav heller inga mål.

Jag är väl lite motvalls, för jag är inställd på att jag absolut kommer ta ett glas champagne, en flaska vin någon dag. Men inte nu, inte idag. Nu är jag nykter så det står härliga till. Jag vill ha ruset men jag vill inte ha efterföljderna, därför väljer jag just nu att vara nykter.

Och JA, avdramatiserar, genom att lägga min tävlingsanda åt sidan, genom att gå in på bolaget och peka finger åt vinet som jag delvis suktar efter. Så jag väljer alkoholfritt.

Idag firar jag min äldsta, utan att lukta vin. Märker att båda är mer harmoniska än någonsin med sin nyktra mamma.

Ha en lovely spretig och nykter dag alla underbara, M

Märthan, visst är mellanmjölk ok. Och Becel. Min partner brukar bägge.

Men du om nån som slagits med armar och ben mot...konformiteten i att vara den som väljer en väg som en liten del av våra obstinata personligheter inte tycker är värdig våra häftiga, röda, förstår att jag inte föredrar mellanmjölk.

Så låt det bli lättmjölk och smör för mej. Ytterligheter på ett snällt sätt. Mini-revolt ? ?

Det absolut sista du är är just mellanmjölk... men det är min upplevelse efter ditt uttryckssätt och meningsbyggande här på forumet. Sen är ju inte mellanmjölken i sin betydelse fel, tror de flesta hamnar där och det är väl ok, kanske rentav lättare?

Ha en riktigt fin dag! Och tack för den lovely bilden av paljetter en dag som denna :)

Här är det fritt fram att skriva ut sitt lidande. Det är ok att vara ledsen över sin situation. Ok att sakna.
Men du, vad är det du väntar på? Livet pågår nu.
Inte ska du väl supa bort livet när väl utredningen är klar. Vad ska du då med utredningen till? Är den inte i syfte att kartlägga svårigheter och sätta in rätt hjälp så det svåra blir mer överkomligt?
Kärlek, tillhörighet och känsla av sammanhang är livsviktigt för oss tänkande flockdjur. Men det börjar med kärleksfulla handlingar gentemot sig själv. Fortsätt vara nykter, träna och äta hälsosamt. Om det inte ger cred utifrån så vet du iallafall själv vad du åstadkommit?

Du är väl en prinsessa ändå ? Du behöver inte prefixen party- eller prestations- för att vara en riktig prinsessa !

För övrigt anser jag att ungar inte alltid behöver nyttig mat. Det finns näringsvärde i köttbullar med mos oxå. Som tur är dras de till bär och gillar kanske för ungar ovanliga saker som broccoli och spenat... orka, liksom. Men de är i gott skick och uppskattar min kokkonst desto mer då den drabbar dem.

Styrkekramar ?

Du behöver ju inte alltid vara smart, rolig och fyndig;). I din tråd får du ju vara precis som du vill.. jag läser iaf:)

Sorgen över något man "förlorat" när man slutar dricka känner jag igen. Jag har ju tappat en bit av det som definierar mitt jag, jag var ju Partyprinsessan, den som alltid ville gå ut och dricka, dansa.. Jag hoppas verkligen den delen av mig kommer att fyllas av något annat för jag kan ju inte bara vara prestationsprinsessan på jobbet och den präktiga mamman som fixar alla aktiviteter, ser till att barnen alltid är mätta (på nyttig mat), välkammade, välklädda och alltid har gjort läxorna. '

Kram till dig idag??

Det är som du säger, vi är många som är på väg upp till "Level2" nu (Vart tog förresten Mary vägen och Mirabelle? Deras trådar är borta..). Jag kommer att åka bort idag, till ett ställe där det inte finns alkohol, och är tillbaka på söndag (Dag 14:)). Du behöver alltså inte oroa dig för mig?

Jag önskar dig en helt underbar helg!

Gäsp !

Ledsen, du har ju en jobbig grej, kom på det nu.
Hoppas det går fint.
Ber om ursäkt... Missade detta.

Stor Kram

John

Ville bara säga : Bra skrivet som uppmuntran till Vinäger som kämpar.
Men just det där när man mår som bäst. Glad för något eller bara jäkligt
uppåt. Då vill man fira och det är då jag har som lättast att ta till
en kall.Hjärnan som hejar på nåt otroligt. Svårt att stå emot den kraften just
då.

Bara en reflektion

// John

Du är bra som tänker som du gör. Du är mer förberedd nu. Tankar kommer och går, så är det.
Du har klarat det tidigare. Så får du tänka.
Gillar när du säger att du är förberedd för det måste man vara. Tänker lite lika som du.
Det är en fajt för dig nu, men du om någon vet att det blir bättre efter lite längre tid.
Individuellt förstås men kanske en vecka till sen är det lättare igen.
Har för mig att du fick återfallet i Mars och hade hållit i fem månader, stämmer det?
Om det stämmer är det fan bra. Du kan göra det igen vännen

Kämpa på, håller på dig ;-)

Kram

John

Jag är hjärtinnerligt glad att läsa om din nykterhet. Många bra tips i tråden med. Stor igenkänningsfaktor på när hjärnan blir ’kapad’. Det är väl så att vi har druckit oss upp till en toleransnivå som hjärnan känner igen och väl där vill hjärnan stanna i det belöningsläget. Men vad vet jag.

Håll i nu och grattis till tid ?

Läskigt att det aldrig går att koppla av...! Men bra insikt.
Hejar på dig!

"Jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa"

Ja du vet jag att jag och några till härinne har detta beteende. Det beteendet
som för andra är så svårt att förstå.

Det är svårt att få svar på varför. Jag har undrat så många gånger
vad det är som händer. Som periodisk beroendeperson kan man
gå från 0 till 100 på ett par sekunder. Och det går inte att stoppa.
Har man utvecklat denna typ av beroende så går det aldrig att känna
sig säker. Men man ska heller inte vara rädd att ett sådant kraftigt sug
kommer. Men man måste ha strategier för att rida ut skiten.

Jag vet av min egen erfarenhet så är det ca. 20 minuter som är
kritiska så lyckas jag sitta på händerna, ta en time out så går det
över. Och när det har passerat så är det helt borta och jag kan inte
då förstå att jag för en halvtimme sedan ville dricka. Så är det för mig
och självklart är det annorlunda för andra.

Det är en form av maniskt beteende. Och det är inte konstigt att
många av oss periodare ofta sitter efter en dålig period som korkade
frågetecken. Vad fan hände? Ofta hinner man inte med själv.

Som Anders nu då. 1 år och det har flutit på toppenbra. Sen kommer
snytingen han inte var förberedd på. Jag är så ledsen för det. Jag
hoppas det går bra för honom att ta sig ur. Det är många många härinne
som har så stor betydelse för mig och mitt nyktra liv. Jag har så många
att tacka som har hjälpt mig. Men hos de som har periodiskt beroende
känner jag mig hemma, dom förstår. Som jag förstår precis det du skriver
nu. Kanske är det så att man söker sig dit där man känner sig förstådd....

Jag tog själv ett återfall efter 2 år nykter mellan 2012 - 2014, och då eskalerade perioderna
något fruktansvärt. Toksöp som du vet.

Jag förstår precis hur du har det. Vet ej hur du har det men som jag
upplever det är att alkohol-rycket kommer när jag mår som bäst.
När jag är på topp. Behövs inga tråkiga nyheter, inga motgångar.
Som att hjärnan lever sitt eget liv.

Jag ville nog bara säga:
Hej Vinäger- Jag förstår.

Ja jag tror det blir bäst så. Faktiskt. Fortsätter utan ångest.

Inte hunnit skriva så mycket. Hängt med Elvis, ätit mat (all them carbs ❤️) och levt ut de snuskigaste tantbokskåserier ni kan tänka er, nykter. Elvis undrade om vi skulle bli officiella lekkamrater, i Said yes ? (För alltså Daaaaaaaaaaaamn ??)
Lever livet helt enkelt ?

I morgon börjar jag jobba, Fyfan vad skönt ?
Nu blir det soffläge, en film och egentid.

Alright!
Fridens ?

Varför sa ingen åt mig att man måste stå i bostadskön när jag var 18.

Nu är jag 30. Fyfqn alltså, ja trodde att allt lixom bara löser sig. Att när man har blivit klar med studiera så får man bostad. *magi* Nu är jag utan bostad (nästan)

Ingen tjej vill ha någon som bor hemma. Det är försent för mig. Kan lika gärna sluta upp med att vara duktig.

Bättre att sluta upp med psykofarmakan. Då är jag iaf en bytedelsefull person i min schizofreni.

Vad ska jag vänta på? 8 år till i bostadskön då är jag 40. Då kan jag lika gärna hänga mig själv om mitt liv inte fått fart innan det.

Min dator som jag var så stolt över att ha byggt själv är inget värt. Alla fisketurer med mitt nya fiskespö har vart slöseri på tid. Linan har trasslat varje gång.

Jag har ingenting förutom familj . Jag har inget eget liv. Jag väntar och väntar men kan inget göra.

Jag har betalningsanmärkningar sedan ett år tillbaka som är betalda. Men ingen vill ha mig som hyresgäst.

Kan lika gärna äta mig fet, sluta borsta tänderna, dricka alkohol. Allt är piss iaf.

Jag har vart duktig och hållt mig från frestelsen men har inget fått tillbaka.

Min ända livlina är att vinna på lotto. Då kan jag köpa mig en bostad.

Trevlig läsning. Min klagomur deluxe.

Om jag hade fått en chans att bevisa mig så hade jag gjort det bra ifrån mig. Har läst väldigt mycket på anhörigsidan. Skulle aldrig vela att någon gick igenom det ni fått gå igenom med era partners. Vad era barn får gå igenom osv.

Allt känna bara så hopplöst. Jag kan inte vänta längre på att få leva