Senaste kommentarerna i forumet

.. rusa till Lidl och införskaffa paljettunderverket ? !

Tack för dina fina ord.

Vissa dagar i veckorna har jag riktigt långa dagar - idag är en av dem - och orden kommer inte riktigt som jag vill. Jag blir mellanmjölk, liksom.

A propos något helt annat - eller kanske bara en återblick i ämnet - så har jag i flera trådar nyligen läst om sorg. Och vemod.

Vi som slutar dricka kastas mellan det euforiska ( jag kan ! Jag mår bättre ! ) och ett vemod över att vi har lagt en bit av livet bakom oss. Jag har sugit på känslan sen jag var på kurs tillsammans med andra goa alkisar tidigare i år då jag frågade om känslan. Alla hade känt likadant. Det är vanligt att känna sorg och kanske ilska över att man tvingas ge upp en del av ens liv som ( man trodde ) definierade en.

Jag har upplevt djupa stunder av mycket viktigare existensiell sorg och den bleknar. Den finns där som en underton, men bleknar gör den. Och när man jobbar vidare med tillvaron - eller kanske bara stapplar, eller kryper - så kommer något annat istället.

Dessa ord kommer varifrån ? Jag undrar medan jag skriver..

Kanske är det vår eviga livslust som till slut gör att vi kan skjuta den lätt åt ena sidan i våra hjärtan, för vi orkar inte ha ont hela tiden.

Det är kanske där jag är nu. Ångest och skam har bytts ut mot jävlaranamma och en osjälviskhet. För när jag lade min alkosorg bakom mej kände jag mej befriad och mättad.

Och här avslutar Nurture sin bergspredikan.

Pax vobiscum ?

Dag 98

Funderar på mitt återfall jag kommer ta om 30dagar.

Då är min aspergerutredning klar. Då kan jag supa fritt.

Sitter och kliar sönder sårskorpor kan inte hålla mig från stygnen och skorpor på min mage.

Ett under att jag hållt mig 98 dagar så enkelt. Var är min parad och gratulationer? Vart är min gratis lägenhet och min flickvän.

Kommer aldrig få lägenhet, hur kommer det sig att hemlösa knarkare och alkolister får lägenheter och andra chanser men jag måste bo hos mamma.

Min kompis alkohol finns där för mig sen senare iaf. Någon jag kan lita på. Njae, nu överdriver jag .

Vinäger och Jasmin!
Blir också så glad över att vi håller!
Delad glädje är dubbel glädje???
Nu är det trippel glädje?

Kramar
???

Jag blev glad av ditt inlägg- så skönt att du inte behöver kämpa mot a just nu.

Kram??

MM, tack, det är precis så det fortfarande känns. ♡

Ja, det är alltså två veckor i dag. Det känns skönt att tiden rullar på och jag lägger till dagar utan någon som helst kamp. Jag njuter av varje dag och är tacksam över att få känna så.

När jag tog tag i mina A-problem i mitten av november var det också så enkelt den första tiden. Nu är alltså känslan densamma. Däremot är jag förberedd den här gången på att bakslagen kan komma fortare än vad jag kan ana. Även om jag kommer upp i 100 dagar finns ingen som helst garanti för att jag inte vandrar in på Systemet och köper äcklig vodka och fula tetror. Jag vet att det kan hända. Det har hänt. Jag är på min vakt. Mest rädd är jag för de gånger jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa. Det är svårt att värja sig då. Men erfarenheter har jag nu även av det och förhoppningsvis kan jag använda dem och arbeta fram ännu bättre strategier.

Råd jag har fått är att vänta tjugo minuter. Skriva här fort som attan, vilket jag utnyttjat en gång med gott resultat. Och så förstås HALT. Filar på egna personliga strategier så länge, men försöker också att tillåta mig att slappna av emellanåt. Det behöver jag. Gode värld, vad jag behöver det efter all kamp till och från under det senaste halvåret.

Just i dag är jag stark. Just i dag är jag så j-a bra. Just i dag är jag oslagbar. Just i dag är jag nykter.

Kram

Tänk att det finns människor som fortfarande tror att barndom inte präglar oss. Grrr... Sedan vad vi gör med oss själva och hur vi klarar att hantera
vår på olika sätt skadade uppväxt är en annan sak. En del av oss har tur att få en trygg vuxenrelation och kan kanske genom den orka bearbeta trauman. Andra förblir trasiga utan att förstå sambanden.

Att bryta med sina föräldrar är ofta svårt, men ibland nödvändigt. Jag tycker att du tog ett klokt beslut och som du själv skriver: "måste skydda mig själv". Människor som inte vet vad det handlar om har så lätt att tycka att "mamma är ändå mamma" och gärna lägga huvudet lite på sned samtidigt. Grrr igen... Det är klart att hon är min biologiska förälder, hon har ju fött mig, men någon mamma kanske hon aldrig har klarat av att vara.

Hoppas att du snart får känna dig lite piggare. Och grattis till 24 dagars nykterhet. ♡

Kram

.. och säga att jag gillar att läsa din tråd! Du är smart, rolig, kaxig och lite motvals ibland... haha.. Jag är tävlingsmänniska så mig passar det att räkna dagar, men var och en gör på sitt eget sätt.. Och du, när jag läste ditt första inlägg var jag riktigt orolig för dig- så grymt starkt att du klarat 14 dagar!! Jag säger bara, wow keep up the good work.

Kram??

Tror kanske tröttheten kommer och går, så är det för mig i alla fall.. Och jag går inte heller ner i vikt trots att jag slutat dricka och skåpäta på kvällarna. Men, vi njuter av vår nykterhet tycker jag.. Men, hur mår du annars? Har du fortfarande tunga tankar?

Tack- det blev ett skratt till frukosten.. Jag vill också ha en röd mysdress med paljetter! I övrigt håller jag med Sigge.

Kram??

... från dej Sigge ? Tack !

Sitter och väntar på ett tåg i asfaltdjungeln. Lyxade till med en lungo macchiato från en kaffekedja. De goa tjejerna fixade det galant efter lite förklaringar och viskande ( ’varför lärde vi oss inte det på baristautbildningen’ ?)

Näe tjejer, men i Italien kan de nog inte göra chai latte på havremjölk heller, som damen till höger ville ha. Så ni var snäppet vassare ändå !

@difficultclient
@kaffetrams

Hej N
Grattis till dina 25 dagar ??.
Du är verkligen en seratoninhöjare N, blir glad av att läsa dina inlägg. Mycket humor, stor självdistans det kommer man långt på. Fick en bild framför mig, dig i Lidl dressen ??.
Önskar dig en dag fylld med positiva energier ❤️.
Kram S69

Hej vännen!
Först ett stort jävla grattis, till dina 14 dagar. Läste ditt inlägg och dina strategier. Tycker du är mycket sund i ditt tänk. Avdramatisera: du lovar inte ett jävla skit egentligen. Men du matar på nyktra dagar ändå.
Tänket med dagar och räknandet, hjälpte mig i början. Forumet i sig, visst, även det kan bli ett beroende/ fixering och uppta för mkt av ens fokus, tid.
Men du har koll på läget Märthan!
Jag har kört exakt samma strategi som dig. Jag har inte lovat ngn jävla nykterhet, hela mitt liv. Jag kanske öppnar korken en vacker dag, inte fan vet jag. Kanske åker ut till ngn ö och spelar "born to be wild" och dricker whiskey. Men idag, tänker jag vara nykter såinihelvete precis hela dagen. Man avdramatiserar och iaf jag funkar så, att jag lätt blir "Tjalle tvärvig".
Önskar dig en härlig dag, du härliga, spretiga människa.
Kram S69

Jasmine, jag har mina syskon att tala med, vi som delar historia. Jag har även ett stort stöd av min man.

Just nu är jag så trött. Det kan bero på att jag fått lite dåliga matvanor med lite för mkt godis. Måste försöka styra upp det och handla mer hälsosam mat. Jag har gått upp i vikt (av vin och öl) och har nu svärt att gå ner, trots att jag inte dricker a längre. Fast äter man godis, kakor, bullar och dricker läsk kanske det inte är så konstigt. Jag har iaf börjat att simma igen några ggr/v och är ute mycket och går.

Det går iaf bra med nykterheten, dag 24 idag.

En stjärna får jag idag, bara för att ?

Det blir en bra dag; upptagen.

Styrkekramar till alla ?

så har min dag varit skitbra, pardon my French.

Hade en skitbra dag således men även av andra orsaker:

Fick tillbaka min email
Fick bara stickas 4 ggr innan de hittade nåt blod i mej ( vilken kategori är jag då ? Vampyr liksom )
Såg en jättehäftig tatuering där det stod ’Jesus is my rock’ - alltså inte en dödskalle eller några obskyra tecken på thai, eller ett lejon eller barnens ansikten eller namn ( ifall man glömmer bort dem ?)
Vidare meddelas att Nurture har införskaffat röd mysdress med paljetter ( från Lidl ) och därmed är alltså julpyntningen igång, och
Att jag avstod från hemkörd pizza och istället valde tonfisksallad. Bara det.

Imorgon blir det ytterligare en fin dag ?

Kramisar till alla ?

Du skrev i min tråd att jag är stark.
Dito.
Det du gör skulle jag inte klara av.
Jag skulle inte klara min nykterhet
med en partner som drack.

Så hatten av för din styrka.
Och jag lovar att jag är otroligt
stolt över dig med. Över att du klarar
din nykterhet så bra.

Och på samma sätt du känner för mig.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.

Det kan vi till viss del men inte fullt ut.

Vi får stötta och tänka på
varandra och hitta styrka ändå.

Varm kram fina Lim

Precis som Amanda... ni var bland de första förebilder jag hittade här.
Jag ska kopiera det där till min tråd så jag minns.

Kram till er båda!??

I senaste numret av Filter finns ett långt granskande reportage om Thomas Eriksons böcker.
Efter det så är jag inte så sugen på att läsa dem....

... när den började så bra! Kram?

He he närå. Men lyckan sitter inte i alkoholen. Den bara hjälper dig att slappna av snabbt så du kan få tillgång till lyckan som redan finns där i situationen. Utan alkohol måste du hitta ett nytt sätt att komma åt ”den härliga känslan”. Det blir annorlunda ”härliga känslor”. Men ett rakt svar är nej, du kan inte bli salongs utan att bli salongs. Men härligt är det att inte bli det!

Ikväll gråter jag för att mina barn inte är här, för att jag valde att lämna deras pappa och därmed förlorade halva deras uppväxt. Det är så oändligt sorgligt och ett beslut som får så stora konsekvenser att det är svårt att överblicka. Jag vet att många säger att "man ska inte hålla ihop för barnens skull", men det kanske man ska... faktiskt... Vill bara säga att du är stark som väljer dina barn, att det är något jag tror du kommer att uppskatta även om det verkar vara jobbigt just nu. Och som sagt, om 10 år är det din tid- då blir det muséer, kaféer, promenader i stan och bio... tiden går fort med barnen- ta tillvara på varje sekund.

Nu önskar jag dig en välbehövlig semester och miljöombyte!! Jag sitter också här i mörkret och sörjer att sommaren snart är slut, det blev inte något bra slut på semestern för mig, jag hoppas på en bättre höst.

Kram??

Finaste Lim ❤️ Vad svårt livet är och jag förstår dig till fullo ... jag vill ändå bara säga som jag känner , att din man inte förtjänar dig .. och kanske skulle han behöva vakna upp och inse hur det står till .. för att kunna ta tag i sitt liv .. Hårda och jobbiga ord .. men han behöver vara nykter och sköta sig .. annars ingen vårdnad om barnen .. Hoppas du inte tycker att jag har smutsat ner din tråd nu .. Och som sagt .. vet att du har en plan för framtiden ✨ Ha nu en riktigt bra semester .. Ta hand om dig och barnen och njut nu av ledigheten .. Kramar i massor ❤️

God kväll allihop.

Nu är det helt mörkt ute. Konstig känsla. Jag brukade tycka om det förut men jag tror att det känns fel nu för att jag har semester en vecka till och knappt kommit in i det faktum att jag är ledig.

Jag vaknar på nätterna rätt ofta med stark dödsångest. Det är helt sjukt. Såhär är det VARJE augusti för mig. Det har inget med alkohol eller ej att göra. Det verkar vara i mitt dna att vara så otroligt känslig för årstidernas skiftningar. Helt sjukt är det.

Jag längtar efter att bo mitt i stan igen som förr. Kunna njuta av hösten genom att gå på bio lätt, ta en kaffe på café, gå på museum. Men jag vet att det skulle bli tråkigt i längden. Där vi bor har barnen det toppen. Inget stadsliv kan väga upp mot allt barnen har här. Och jag också. Nu börjar tiden för oss att vara mkt i skogen. Det är härligt. Men jag saknar ändå det där. Enkelheten att bo helt centralt.

Imorgon ska vi åka på en liten semester. Känns helt knäppt att göra det när det känns som höst ute. Men det ska bli mysigt. Jag har förberett det mesta.

Jag tror ibland att min tråd här har blivit så mkt min egen att jag begränsar mig själv i vad jag ska skriva. Vill ibland inte smutsa ner den med vissa tankar och känslor (kring min man bland annat) för jag vill att den ska vara min. Min historia om min resa liksom. Jag kan väl ändå försöka skriva ändå. Det enda som gör att jag kommer i ofrivillig kontakt med alkohol och berusning är min man. Och det är så jävla sorgligt. Jag är så trött på det. Jag svär att om vi inte hade barn hade jag inte sett honom öppna en enda öl till. Då hade jag flyttat. Till stan. Nära ett museum.

Men. Jag skulle aldrig kunna lämna nu och inte ha barnen heltid. Aldrig. Så för nu gräver jag oftast ner tankarna långt inom mig. Men en sak. Om tio år kommer saker och ting se annorlunda ut. Då ska jag skriva om det i min tråd. Samtidigt som jag firar 11,5 år nykter ?

Älskar din reflektion, den är så härligt taggig...

Det är bara tankar. Själv ser jag det som minnen, påminnelser om hur det varit, eller bara fantasier. Vore ju konstigt om inte en bib eller en slatt vin skulle väcka associationer.
Man kan neutralisera draken i hjärnan genom att ta ett kliv utanför sig själv och se den som ett intressant fenomen.
Skratta eller gråta? Varför inte både och. Sörj det som varit och skratta åt hur tokigt man kan tänka❤️