Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Du kommer att fixa det här också. ❤️ Tror också på motion som medicin och att bara göra. Inte fundera eller vela, bara göra. Lättare sagt än gjort, jag vet, men ibland det enda som kan hjälpa.

Hoppas att du hittar svar på de grubblerier du behöver och att du kan släppa de andra.

Många kramar till dig. 🥰 Du vet ju, kunde vi klara att sluta med alkoholen efter alla år, kan vi klara det mesta.

@Se klart Är så glad över att du diskuterar kring pension och reflekterar över vad som är viktigt i livet. Jag gör inte mycket annat nu, då jag har en kompis som har obotlig cancer och som ständigt påminner mig om att prioritera. 😘

Visst är det en balansgång för oss som har ekonomisk möjlighet, men tycker att det vore bra med lite extra i pensionskassan. Dessutom är jag precis så gammal så pensionsåldern hinner höjas två år för mig. Jag som var helt inställd på att gå tidigare då min man är äldre än vad jag är.

Förlåt om det blev mycket om mig, men jag tycker du resonerar så klokt att jag använder dina tankar. Tack! 🥰

Kram kram

Vill bara skicka en varm kram efter att ha förstått vad du fått och får kämpa. 😘 Så sorgligt med din mamma. Du är så himla bra! ❤️

Kram kram

Försöker läsa i kapp, främst om sockret, även om du lever ett på många sätt intressant liv. 😍

Vill bara säga att jag blivit inspirerad av dig flera gånger, både vad gäller mat och sötsug. Skulle inte klara just buljong som du gjort, men det finns ju annat att dricka de dagarna. Utom alkohol då. 😁

Du gör det bra, fortsätt så! Tack för inspo, som de lite yngre säger. 😅

Kram kram

@Flarran Tack för att du kikar in! Njut du av mandelkubb och kokosbollar ett bra tag till. Något behöver du mata belöningscentrum med. Jag åt massor av choklad och glass när jag blev nykter, länge. Flera år.

Men nu när jag har varit nykter 4+ år så behöver jag göra slut med Sockermonstret, för att skona mina artrosknän. Jag vill ju ha en aktiv andra halvlek av mitt liv 🥰

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, Tittar bara in på din sida för att se vad du pysslar med och ser att du är duktig och håller igång och tränar och brottas med sockermonstret liksom. Försöker själv att tänka på det här med småätande av godis och även kaffebröd som inte är det bästa för vikten. Mandelkubb och mjölk är nästan lite av en last just nu. Har även varit svinsugen på kokosbollar i flera dar alltså. Men som tur är så har min favoritsort av dessa inte funnits i nån butik i närheten som jag handlat mat i på ett bra tag. Det att man kan bli rätt beroende av alkohol i olika former är ju inget konstigt. Men att man ibland nästan är beredd att cykla en hel mil efter koksbollar är då lite märkligt egentligen. Så ibland är det då bra att man bara har ork till att sitta fånglo liksom.

Ha det gott kompis!

@Sattva Tack❤️ Ja det gör jag🙏❤️

@Se klart Jag tror man kan hitta beroende i allt. När du gör saker för andra får du ett dopaminpåslag, det känns bra att vara hjälparen, ändå vet du att du blir trött av att göra det. Jag tänker att det kan vara lite likt att alkoholen ger ett dopaminpåslag ändå vet vi att vi blir trötta av det efter?

Har man alltid varit den som hjälper har man förmodligen lagt mycket av sin värdighet inför sig själv i det. Att man inte tycker sig vara en lika bra människa om man inte hjälper. Lite att självkänslan ligger i görandet. Förstår du hur jag menar? Det är väldigt svårt att stiga av den hästen eftersom omgivningen lärt sig att du alltid finns där, det kan bli en besvikelse för dom som är vana. Till exempel om dina barn vet att du alltid ställer upp, då blir dom kanske lätt chockade när du plötsligt säger nej för dom har omedvetet tagit dig förgivet. Det är svårt att ställa om en sådan relation från ena dagen till den andra men som du gjort nu och börjat öva på att säga att du inte orkar, det är jättebra, det jobbiga kan vara att du får dåligt samvete för att du sagt nej och det behöver du också jobba på. Man ska kunna säga nej utan att få dåligt samvete. Jag fick så ofantligt dåligt samvete varje gång jag sa nej till mina barn och min mamma i början men nu har jag lärt mig att dom inte dör av det och dom har lärt sig att ta ett nej. Kram

@Sattva Så fint att relationen till dottern forsätter bli bättre.
Bra att du ska bearbeta din relation till maken och förstå vad den i grunden handlar om. Om han tar tag i sina problem och genomgår en personlig utveckling kanske ni kan hitta tillbaka såsmåningom men fortsätter han bete sig som ett trotsigt argt barn finns det nog inget för dig att hämta där? Du har verkligen visat dig stark och ju längre tiden går och du får distans till er relation så tror jag du kommer få en mängd aha-upplevelser. Kram

@Se klart Känner igen en hel del. Mest det där med att alkohol inte ens skrivs upp på någon lista längre.
Det är konstigt att något som tagit så stor plats hela mitt liv, nu inte tar någon plats alls. Mesta tiden är det faktiskt helt bortglömt!
Nu fylls mitt huvud av helt andra saker. Kan vara lättsamma, jobbiga eller tråkiga. Men oftast utan det där ältandet som jag tror kom av alkoholen.
Jag blir glad att läsa ditt inlägg. Känns som du är fri och mår bra.
Hoppas du får en fortsatt fin ledighet.
Jag är också på väg mot hyrd stuga med badbrygga.. ska bli härligt! ❤️😊

Skickar bara en kram! ❤️🙏🏻

@Andrahalvlek grattis till återtagen kontroll! Det är ju sååå skönt att känna att man har verktygen! Tror särskilt gör oss som har upplevt äkta slaveri.

Ja det där med babbel på jobbet är ett jäkla dilemma- vi ska vara på jobbet för att kunna prata och utbyta tankar, samtidigt som det är svårt att hinna med vårt jobb med för mycket babblande…samtidig som vi jobbar hemma två dagar i veckan för att ”slippa” babbel.
Jag har en arbetsledande roll så jag kan inte sitta med lurar, men däremot säte jag då och då till när det blir för snackigt om allt möjligt.,,
Ja jag har inte haft ”semester klart” det märks med än tydligt… grattis till sockerstoppet och minus på vågen, kram 😍

Fint att läsa ett inlägg från dig @axienne
Jag tvivlar inte på att din bok skulle bli mycket framgångsrik- men det är nog inte vad du trånar efter, men att nå ut med sin berättelse om att vända sitt liv, du skulle hjälpa många. Jag blir alltid lika glad när du tittar in och allt är fortsatt bra och framåt, uppåt 🌸 Du är en förebild! Njut av din semester, kram.

Märker att jag kommer hit alltmer sällan. Det är nog för att jag inte tänker på alkohol längre. Och inte heller på att jag är nykter. Jag bara lever på men alkoholen finns inte längre i mitt liv. Väldigt skönt, men inget jag tänker på längre. Det är bara det normala livet. Det tog drygt ett år att komma till det här läget för mig
Fast kanske har jag först nu förstått hur länge jag egentligen varit beroende. Små insikter kommer fortfarande, men kampen är över.
Om jag skulle försvinna helt så beror det inte på något återfall. Jag har bara slutat dricka för gott.🤗
Men fint att se att flera nya och nygamla för vidare stafettpinnen…❤️🙏🏻❤️

Jo jag har det bra i mitt eget sällskap.
Är både introvert och pratglad,behöver mycket egentid.
Men det är just att flyga fritt,utan markkontakt som bitvis bygger bo i mig.
Bara ibland,och jag vet att det går över.
Men trist ändå och ständigt återkommande känsla i mitt liv mellan relationer.

@Ullabulla ”Lägger alla ägg i en korg och överger mitt eget rede.” Så himla fint uttryckt. Känner mycket igenkänning i det. Tills jag valde att leva just självsam. Inte ensam. Skrev mycket om det i början av min nykterhet. Och allt man övar på blir man bättre på! Även självsamhet.

Kram 🐘

@Amanda igen...
Hej Amanda! Så märkligt att det finns två Amandor, då förnamn inte är så vanliga. Jag började skriva här för 1,4 år sedan. Nu är jag kanske på väg bort. Går in mer sällan.
Hur som. När jag läser ditt inlägg hoppas jag att du klarar av din senaste utmaning. Jag tror du gör det.
Allt du har klarat av hittills har du ju faktiskt gjort själv. Det är inte antabus pillret som gjort det…
Det har säkert varit en sista grej att stötta dig på, men jag gissar att det numera bara är rent psykologiskt. Du vet ju vad du kan göra om du plötsligt vill fly eller känner ett sug?
Du kan ju göra det även utan piller?
Allt du gjort och klarat av har du gjort själv och jag är övertygad om att att du kan fortsätta som nu.
Kram från Amanda L❤️🙏🏻❤️

@Axianne Tack för att du berättar ❤️ Det hjälper många här på forumet. Till nykomlingar: Läs Axiennes tråd från början! Den är en saga från början till slut och så otroligt välskriven ❤️

Kram 🐘

PS. Sockerstopp-klockan visar 13 dagar idag, tjoho! Veckans utmaning blir stor 25-årsfest för yngsta dottern på söndag. Men jag laddar upp med vattenmelon, nektarin och vindruvor som komplement till prinsesstårtan.

Efter första veckan med fortsatt sockerstopp, två buljongdagar och ökat rörelsemönster visar vågen minus 2,1 kg. Wow 🤩 Nu känner jag mig sjukt motiverad att fortsätta. Vad det gäller maten äter jag som vanligt, men lite mer frukt som mellanmål. Jag har just nu snöat in på nektariner och vattenmelon, mums 😋

Det ökade rörelsemålet känns i benen. Vet inte exakt hur min iwatch funkar men jag tror att det behöver vara lite fart för att den ska ge utslag. Alla steg på våra kissrundor räknas sannolikt inte. Vilket är bra eftersom dessa kissrundor, när lillprinsen ska lukta och pinka på alla kissfläckar typ, inte ger mig någon vidare motion. Jag försöker lära honom skillnaden på ut-och-pinka och motionera.

Kollar klockan nu och morgonens ut-och-pinka på 1.106 steg har inte gett utslag på cirkeln ”träning” alls. Vid sextiden på kvällen behöver jag kolla så att jag hinner fylla cirklarna innan läggdags, och det krävs som sagt lite tempo och kontinuitet för att den ska ge utslag. Igår åkte vi på upptäcksfärd till tre olika ställen och träningsmålet 90 min uppnåddes, och lite till. Idag tar vi det lugnt, men givetvis ska vi promenera på hemmaplan.

Slutligen vill jag ge er ett poddtips. Podden ”Berätta alltid det här”, som handlar om psykisk hälsa/ohälsa, nummer 164: ”Ulrica Norberg bryter tystnaden om importansen av tystnad”. Först - importansen? Vad är det för fel på det svenska begreppet ”vikten av”? Lite tröttsamt när engelska ord ska översättas till svenska, när det finns svenska begrepp.

Ulrica Norberg har skrivit en bok i ämnet, som jag ska leta upp. Hon tycker precis som jag att öppna kontorslandskap är ohälsosamt och hon föreslår en rad aktiviteter för att inrymma mer tystnad i våra liv. Det är under tystnaden som reflektion sker. Hon föreslår tex att alla möten ska avslutas med först 2 tysta minuter och sedan 8 minuter summering och plan för vad man ska göra sedan. Hon pratar om den viktiga ställtiden och att vi ska utmana oss själva och våra barn att lägga ifrån oss mobilerna etc.

Spontant har jag redan sen en tid tillbaka valt att inte ha något i öronen när jag är ute och promenerar med lillprinsen. För att vara här och nu med honom och ta in omgivningen ordentligt så att jag kan förutse vissa riskmoment (cyklister, springande barn, andra hundar). Det ska jag fortsätta med, styrkt av Ulricas ord.

Jag har också köpt ett par knallgula hörselkåpor som jag ska ha på mig när jag är på jobbet. För att freda min arbetsmiljö - det är ett jävla babblande bara några meter från mig. Den knallgula färgen på kåporna ska signalera ”låt mig jobba i fred”. Jag ska också prova några av Ulricas andra tips, tex sitta på en stol och bara glo 20 min/dag. En enorm utmaning. Jag får nog börja med 5 min och utöka efterhand. Kanske 3 min första gångerna.

Jag brukar ju skämtsamt säga att när jag är helt slut i skallen så skulle jag behöva sitta på en stol och fånglo en hel dag. Jag är nog inte helt ute och cyklar, men en hel dag känns övermäktigt. Kanske kan man skapa sig en tyst retreat på hemmaplan på annat sätt? Får suga på den karamellen lite. Det är ju just rastlösheten man behöver övermanna. Märka att man överlever.

Kram 🐘

@Axianne Tack för ett fint, öppenhjärtigt och ärligt inlägg❤️ Har ibland tänkt på pension pga min utmattning och mitt arbete men känner att jag är inte färdig ännu med mitt yrkesverksamma liv. Tack för att du berättade om ditt arbete.

Jag är troligtvis i din ålder jag är iaf Tommy Nilssons ålder. Började dricka vid 47, 48-års ålder tom 60 år. Har varit nykter i 1,5 år. De två sista åren var jag dödligt trött på alkoholen men jag drack ändå…beroendet är starkt. En dag var jag bara ”där”…kapitulerade…ville ju leva..och idag lever jag! Det är ju många mestadels män i ca 30-40-årsåldern som berättar om sin uppväxt med kriminalitet och alkohol/droger och vägen ur denna destruktivitet. Jag tänker att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor i 50-60-årsåldern. Jag skulle gärna vilja berätta om min historia för att öppna upp, för att slippa skammen mm. Skammen tror jag är den som bidrar t att många inte berättar..och man fortsätter med sitt missbruk…i sin ensamhet.

Kram🌺

@Sattva Tack för att du tittade in❤️

Så skönt det var när jag vaknade för att inse att jag drömt! Jag skulle på någon fest till vilken jag tydligen var tvungen att köpa alkohol till. Plockade till mig öl och vin. Försökte undvika två anställda samt att jag hörde min kuratorskollega som pratade väldigt högt. Hela tiden kunde jag höra en röst inom mig som sa…drick inte det där då är du på ruta ett igen…du har ju varit nykter i snart 1,5 år…Men så vaknade jag! Nykter! Ingen längtan att dricka alkohol! Så jäkla skönt!!

Kom hem igår sen eftermiddag efter vår tur t Österlen. Det var ömsom regn och ömsom sol. Bodde i en jättefin stuga som vi hyrt via airbnb. Såg havet fr stugan. Låg bara på andra sidan vägen. Min man badade men för mig var det för mycket sten och för kallt. Hälsade på några kusiner. Skulle berätta om den utredning jag har gjort och om den gen jag bär på som finns på Mammas sida. Jag behöver inte berätta men jag skulle inte kunna bära på denna vetskap om denna gen utan att mina kusiner, kusinbarn får kännedom om den.

Vår dotter var med och hon är verkligen inte till ngt besvär i synnerhet inte i det tillstånd som hon är i nu. Men jag märker ändå hur jag anpassar mig på ngt vis dvs jag vill att allt ska vara bra för henne. Innan vi åkte sa hon att hon ville inte följa med t mina kusiner utan stanna i stugan vilket var ok men ändå tyckte jag att det var svårt. Det blev även väldigt tydligt för mig att vissa saker handlar inte om oro utan att jag är traumatiserad. Jag visste med mitt förnuft att vår dotter skulle inte dra iväg när min man och jag åkte t mina kusiner men min hjärna spelar mig ett spratt och tänker…hon kanske drar. Ska prata om detta m min terapeut. Min dotter pratar även om hur hon mår, att hon inte känner ngt…att när hon var manisk då kände hon iaf. Vissa saker som hänt när hon var psykotisk tror hon fortfarande är sanna. Saker som låter högst overkliga. Jag sa t henne att hennes upplevelse kan vara så stark att den känns som den har hänt. Jag tycker vuxenpsykiatrin kunde vara ett mycket bättre stöd för henne. Hursomhelst det var gott att hon var med att hon fick miljöombyte. Det var skönt för min man och för mig men väldigt skönt att komma hem igen. Det är lätt att när man har semester att man glömmer utmattningen mm. Tänker inte på hur påfrestande att det kan vara med två personer så nära dygnet runt i flera dagar fast det är mina allra närmaste. Tänker på er här på forumet som ofta har huset fullt med både barn och barnbarn även om det är glädjefyllt så tar det energi. Tänker även på er som har andra gäster i huset. Det ger energi men även tar vilket är viktigt att ta med i beräkningen när man planerar vad man ska göra. Men nu blir det lite kaffe och därefter träning.

Kram🥰🤗

Sommaren är som bäst just nu. Jag har semester och en hel månad av ledighet framför mig. Mycket välförtjänt om jag ska vara lite självgod, för fan vad jag har jobbat mycket. Det har varit tuffa tider under inflationskrisen som alla vet. På mitt företag där jag ju gjort lite av en snabbkarriär på ålderns höst, har man sagt upp nästan 40% av personalstyrkan. Men jag är kvar, lite nyckelperson som jag nu blivit. Det känns tryggt och fint. Det är med nya insikter jag tar min efterlängtade semester och jag kan verkligen koppla av och njuta nu.

För de som minns mina första inlägg här för snart tre år sedan, så var jag nära att ge upp och söka pension när jag otippat fick jobb på gamla meriter. Jag var helt nynykter och tveksam till om jag skulle kunna klara av arbetsuppgifterna om jag ens fick jobbet. Det blev en roll där jag fick bevisa, inte minst för mig själv, att jag är bra på det jag gör och att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott. Ett jobb där jag insåg min kapacitet som nykter och förstod att alla år när jag tidigare tyckt att jag presterat ganska bra på alkohol har varit en stor lögn.

Jag är fullkomligt övertygad om att jag hade gjort så mycket mer av mitt liv om jag i stället varit nykter under min yrkesbana. Trots mitt ständiga skåpsupande gjorde jag ju karriär redan som ung men trodde att jag behövde dricka för att klara av pressen både i yrket och i vardagen. Jag var fullkomligt övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig igenom en enda dag utan stöd av alkoholen. Drickandet var min befrielse och belöning när stressen tog över. Så jag drack mig igenom mina yrkesverksamma år i tron att det fungerade eftersom jag ju hela tiden lyckades bli befordrad och ta steg efter steg i yrkeslivet.
Tills det sprack.

Som vi alla vet är sjukdomen progressiv. Jag kunde aldrig hålla mig på en konstant nivå. Om jag "bara" druckit som jag gjorde när jag var runt 30 hade det kanske hållit, men så gör ingen alkoholist. Man ökar dosen, och det gjorde jag. När jag var runt 50 år började mitt liv rämna och som jag tidigare berättat så blev min alkoholism avslöjad. Jag började min resa i behandlingsträsket och de åren var på många sätt mer smärtsamma än något annat. Påtvingad nykterhet och oräkneliga försök att sluta dricka ledde bara till återfall efter återfall. Jag förlorade jobb efter jobb och mitt liv var på väg att ta slut. Det var ett totalt kaos av arbetslöshet, ekonomisk kris, förnedring, ångest och utanförskap. Jag nådde min botten. Utblottad, försupen, föråldrad, ensam och vid randen av stupet.

Idag är jag, precis som för några år sedan, så otroligt tacksam för att jag hittade min väg ur detta. Jag kan fortfarande inte ge någon förklaring till hur jag efter så många års supande kunde bli nykter, jag kan bara tacka Gud för att det blev så. Kanske var det för att jag lade mig helt platt, slutade fejka önskan att bli nykter och verkligen kände ur botten av mitt hjärta att jag aldrig vill dricka mer. När jag till slut var på gränsen till att supa ihjäl mig var min livsvilja troligen större än flaskans kraft. Till slut.

När TV:n visade Allsång på Skansens repris i morse såg jag Tommy Nilsson sjunga. Det var vad som egentligen fick mig att göra ett inlägg idag. Han hör till min generation och fått ta mycket skit för sitt supande. Skillnaden är att han varit offentlig person och fått ta förnedringen i media. Mobilkameror har filmat hans snedsteg, reportrar har gottat sig i hans elände, men han har kommit tillbaks verkar det som. Jag blir glad när jag ser en annan alkoholist som vänt sitt liv. Jag vet inte hans status vad gäller supandet idag, men vet att han varit illa ute.

Det värmer mitt hjärta när olycksbröder/systrar visar att de fortfarande står upp. Jag blir uppmuntrad när jag ser kända människor, såsom Suzanne Reuter, Björn Ulvaéus, Mikael Persbrandt eller Lars Lerin visa att de klarat sig ur skiten. Om jag varit känd hade jag också gått ut öppet om jag vetat att det kunnat stötta eller hjälpa en enda person. Kanske kan jag en dag skriva en bok om vad jag upplevt och därigenom kunna inspirera. Det vore en dröm och något jag önskar att få tid med. Men det blir en annan dag. Just nu ska jag bara njuta av min semester.

Önskar er alla en helt underbar sommar!
🌻🌻🌻

@Sattva Ja, man kan inte annat säga att du verkligen får jobba med processer…hur hantera olika relationer…med dotter…med make. Inte alltid enkelt men du har bra stöd av din terapeut samt att vara lyhörd till dig själv…att våga även om det kan kännas obekvämt.

Kollade in din länk. Intressant. Jag följer Johannes Cullberg på instagram. Säger många intressanta och viktiga saker om bla mat/livsmedel, socker, processad mat och vikt.

Ha det fint🌺Kram🥰