Senaste kommentarerna i forumet

Har bestämt mig för att pausa forumet en stund, det har börjat kännas som en måste-grej. Självklart har jag behovet av att skriva så kommer jag gå in. Men inte som förut. Måste jobba nu

Väljer att inte dricka i dag, istället kramar jag lite extra på hunden.

För att du tar dig tid att dela med dig av dessa positiva rader till mig ?! Vad härligt att jag med min brokiga väg, kan vara en källa till inspiration ??!
Klart att du också kan då ?!
Och precis som du säger, det handlar inte om att aldrig falla, utan att resa sig, när/om man gör det!
Lära sig av sina misstag, och successivt tvätta bort illusionen om att alkohol är något givande..! Det sistnämnda, har varit avgörande för mig nu?! Kom inte ihåg i vems tråd jag skrev det nu, men minns mina egna ord med eftertryck. En polett som trillat ner, och som ligger där och skramlar runt, mest var dag nuförtiden ?!
VIN passar ALDRIG in på vad JAG BEHÖVER!
Tack för grattis
och lyckönskningar på din resa ?!
Kram
/Fibblan ?.

Ville bara titta inom och höra hur du mår ??
Ngn ljusning vid horisonten än ??
Ljuset ute lyser ju tyvärr med sin frånvaro..(!) ?
Skämt åsido,
Inte helt lätt och hämta upp ett redan tungt sinne då..?

Hoppas det inte blivit värre i vart fall ?.

Själv har jag ljus inombords igen ☀️, trots mörkret utanför,
så jag lever på det ??❤️!
All thanks to nykterheten ?! 1 månad idag! Men nu ska inte jag komma här och tvinga på dig min käcka attityd..
som sagt, ville bara höra hur du har det ??
Ta hand om dig!
Kram
/Fibblan ?.

Så viktigt både och..?!
Ringa in när och hur anfall/återfall brukar uppstå, låter som en väldigt bra idé?! Men det behöver jag inte säga, för du är klok som en bok med tusentals sidor ?! Tycker därför inte heller att det är konstigt att du vill få fatt i vilken slags "drickare" du är. Och precis som du säger, det där har ju skiftat sedan man gjorde sin debut i tonåren.. Och eftersom vi vet det, är det lätt o förstå den omtanke som du (och jag☺️) har av de oftast "yngre förmågorna" här på forumet?. Inget mästrande med det.

Så glad att du, inte minst runt det här betydelsefulla datumet idag, har bestämt dig för att ge a-? en riktig match??!
Håll emot varje impuls att ge efter för den fule fan ?!
Jag vet att du fixar det ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack för att du delat och delar med dig av din resa. Som nybörjare i mitt förändringsarbete ger det mig sådant hopp om att jag kan klara det här också. Att läsa hur du ramlat, ställt dig upp igen och fajtats för att hitta din väg framåt är så imponerande fint.

Varmt grattis till dina 30+ dagar i frihet!

Vad glad jag blir för att du mår bättre nu och hänger med på tåget?
Och du är så klar och tydlig, din text löper som en porlande vårbäck, inget svammel där inte!!
De vita vidderna väntar och vi tar oss dit en bit varje dag.
Kram och godnatt ?

I dag är det två år sedan jag berättade för min man om mina A-problem. Då hade jag druckit flera gånger i veckan under några år och han hade inte märkt någonting.

Min långa och minst sagt kurviga resa mot ett nyktert liv började. Först gick det riktigt bra, kändes lättare än förväntat. Sedan drack jag några gånger och det funkade. Men när panikångesten tog över mitt liv slog alkoholen följe...

Det är i dag ett år sedan mitt drickande eskalerade helt och hållet. Jag drack från morgon till kväll och gav mig till och med på handspriten. Min absoluta botten. Gick tillbaka och läste några inlägg från den veckan. Gode värld, så fruktansvärt... Och vilket stöd från er här. Där kan vi prata om äkta forumkärlek. Tack än en gång, alla berörda.

Ännu en gång höll jag mig nykter under förhållandevis lång tid. Vet inte vad som fick mig att börja igen, men liksom förra gången funkade det att dricka då och då under många månader. Tills panikångesten kom tillbaka med full kraft och tog sin följeslagare alkoholen med sig igen.

Nu är jag åter nykter och tror att det kommer att vara så ett bra tag nu. Eftersom jag inte har en tanke på att vilja dricka utan eftersträvar ett helnyktert liv hoppas jag förstås att det blir för evigt den här gången. Hoppfull, men otroligt ödmjuk inför den kraft A-djävulen besitter.

Skönjer ett mönster. Så länge jag mår bra kan jag både vara nykter och dricka någon gång då och då. Men så fort jag mår dåligt kastas jag tillbaka direkt till där jag var då jag slutade förra racet. Tänker förstås att alkoholen försämrar mina chanser att slippa panikångesten, men sambandet är inte så tydligt förutom i den aktiva dryckesperioden.

Har konstaterat tidigare att jag har svårt att kategorisera mitt beroende. Onödigt kanske någon hävdar, men jag tror inte det. Det är lättare att hitta strategier för att kunna förebygga nya anfall om man kan ringa in när och hur de brukar uppstå. Särskilt efter en nykterhetsperiod.

Jaja, nu blir det mest svammel igen, känner jag...

Men, som sagt, datumet i dag är betydelsefullt för mig. Både vad gäller hopp och eftertanke.

Jag stretar på här, inget sug, men framför allt inget tvångsdrickande. Tar en dag i taget och känner mig glad för varje morgon jag vaknar upp utan trötthet på grund av alkohol. En tacksamhetskänsla som är enorm.

Följer många av er och hoppas på att snart orka kommentera som vanligt igen. FinaLisa och Fibblan, ni är otroligt starka just nu. Tack för att ni finns för både mig och många andra. Stormenlilla och Sisyfos, tack för att ni också vågar tro på mig. Är säker på att ni kommer att klara det till slut. Med insikt kommer man långt.

Ni som inte dricker varje dag, men ändå har ett ohälsosamt förhållande till A, tänk på att det kan gå riktigt fort på slutet, ruggigt fort. För mig tog det bara ett par månader att gå från endast ett helgdrickande under minst tjugo år till att dricka så gott som dagligen. Skrämmande.

Som vanligt säger jag detta utan något mästrande i tonen utan i sann forumanda av kärlek till er medmänniskor. Jag vill inte att ni ska behöva hamna där jag och många andra har befunnit oss. När tvånget och det kemiska beroendet tar över, blir kampen än mer tuff. Det önskar jag inte min värsta fiende...

Ta hand om er, alla fina.

Kram

..kommer jag garanterat att göra..☺️?.
Men först ska jag kika in till dig också?! Hoppas du också haft en fin dag!
Kram!
/Fibblan ?.

Fibblan, du lyfter dig själv i dubbel bemärkelse ? och vilken överraskning för kroppen och knoppen att få en genomkörare??‍♀️?‍♂️ så tidigt på morgonen?
Ikväll sover du nog väldigt skönt??
Kram ?

Tack FinaLisa, Stormenlilla och Pellis för era fina ord och hejarrop ?! Blir alldeles varm i hjärtat, och med stöd som detta, blir jag än mer taggad på att fortsätta på samma spår ?!
Ni kan aldrig gissa hur jag firade min 1 månad av nykterhet imorse..
...?
Jag "unnade" mig att släpa iväg mig till gymmet INNAN jobbet idag..!! ???
Detta är ngt jag bara drömt om tidigare att jag skulle greja.. (har inte hänt de senaste 10 åren iaf..)
Och det kändes verkligen som en seger??! Nu kanske detta inte kommer bli nya vardagen precis..?,
men det kändes helt fantastiskt efteråt ?!
Haft sådan energi och känt mig så glad och nöjd och positiv hela dagen, så ja, det gav faktiskt mersmak..?!

Tacksam för allt gott jag gör för mig nu och för er som finns där och stöttar?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Insikter som du håller på att ta till dig är så tuffa att ta in.
Jag läste någonstans att när man levde i kaos så är man nästan tvungen att slå in fantasifoster i sig själv.
För annars blir man galen.
Men i takt med att man tillfrisknar så vågar man se hela sanningen och kan börja jobba med sig själv och vad man faktiskt kan förändra.
Sorgligt men strålande,eller hur jag nu ska uttrycka det.

Ja miss lyckad så känner nog jag också nu. Att jag är ju möjliggöraren. Jag möjliggör framförallt att han kan försämra hela min tillvaro.

Något som irriterar mig så oerhört är att han ALLTID tycker synd om sig själv. ALLT kan vändas och vridas på tills det är honom det är synd om. Att han hotar mig när han är full är i slutändan inte riktigt hans eget fel. För det är ju faktiskt synd om honom som dricker. Synd om honom som det ena och det andra. Och han har manipulerat mig till att hålla med. Stackars honom.

Jag funderade på kärlek och attraktion. Han säger ofta att jag är fin och vacker etc. Och klär jag upp mig om jag ska bort så ger han mig komplimanger. Men han följer ju aldrig nånsin med. Jag går uppklädd på restaurang men han följer inte med. Och gud vad jag saknar att vara fin med och inför någon jag tycker om. De andra jag träffar är där med sina respektive. Men jag är alltid själv i min fina klänning. Mannen är med nån kompis och dricker i regel.

Blir närmast bitter över vad han får mig att leva utan. Och vad han får mig att leva med.

Jag är så trött på livet med honom för det är så ensamt.

Är så trött.

Jag är också så trött på att jag är så lätt att manipulera och lätt att få nöjd och tacksam. Han skrev ett sms som var gulligt formulerat och då tänker jag direkt på hur snäll han är och hur elakt jag tänker. Det är som att jag är hjärntvättad och att jag själv är med och hjärntvättar mig själv till att vara nöjd och glad för varje liten smula av omtanke jag får.

Det är sorgligt att inse och jobbigt att det tar sån tid att omprogramera sig.

jag som tycker att kaffe är Guds gåva till mänskligheten :-))) Får jag inte 2-3 koppar på morgonen så har dagen inte startat !
Men jag gillar the också, (enbart lösthe...inga j-la påsar !!) gärna en stilla stund på kvällen men tyvärr tar jag mig inte den tiden :-(

Dessa mornar man vaknar utan ett spår av alkohol i kroppen är fantastiska. Inget tungt i huvudet. Ingen krypande känsla i kroppen. Inget dåligt samvete och ingen plufsig känsla.fullkomligt närvarande. Det är så värt att uthärda abstinensen för att uppleva det.

Absolut igenkänning! Det är abstinens symtom och kommer gå över på några dagar. Så håll ut för det kommer bli bättre?
Ha en skön onsdag?
Kram ?

Den listan ska jag plita ner eller fota rättare sagt! Alltså...jag säger bara alltså...du är grym Fibblan, jag kan inte sluta tjata om det. Du peppar och sprider glädje och kämpar. Heja Dig! Jag sitter fortfarande längst bak i vagnen trots att jag inte druckit någon alkohol på några dagar har jag ingen plan på hur jag ska avancera framåt! Kraaam på dig och ha en fin dag!

Glömde att skriva i går - första gången. Sunt antar jag.

Har inte tid att skriva. Men har bestämt mig för att dricka på fredag, har resonerat kring detta i över en vecka och har nu bestämt mig. Det känns jobbigt och spännande samtidigt. Det är AW. Har regler för hur mycket, när var och hur. Vi får se hur det går. Har ju aldrig testat innan. Går det åt pipsvängen så startar jag på dag 1 igen såklart.

Väljer i alla fall i dag att inte dricka, istället ska jag kika på färger till mitt sovrum

Jag känner mig väldigt lättirriterad. Påtaglig förändring sen jag slutade dricka. Varför? Någon som känner igen sig?

Känner igen ilskan, frustrationen och nästan hatet, som blir mot mannen och alkoholen..Jag tror att för mig ramlade poletten ner när jag såg mig själv som möjliggöraren.Hon som faktiskt låter allt fortgå..........När jag började förändra mitt liv och ta kliv i rätt riktning, Så hade exet inte så stor påverkan på mig..När han förstod allvaret, så söp han som värst..Tyvärr drabbade det mest barnen, för deras skull städade jag upp en del..Hoppas inte din expartner försöker förhala flytten..Den risken finns ju eftersom det är han som flyttar..Styrkekramar i massor??✨???

Gav mig ett leende på läpparna! Kolla vad mycket fint som kommit av att du avstått alkohol! ?

Ja du det blir en ny upplevelse att vara nykter på personalfesten. Folk kommer undra vad som hänt. De är ju vana att se mig bölja i mig öl.

Jag slutade med kaffe och har inte druckit på två år eller så, slutade med det innan alkoholen. Saknar det inte, thé är roligare och godare finns väldigt många goda sorter. Jag upplever att jag blev bättre i magen, en rörig mage ger mig någon form av ångest påslag.

Var det svårt, inte speciellt. Huvudvärk i två dagar, det svåraste var vanans makt. Istället för att gå som du direkt till bryggaren fick jag lära mig att det var thé jag skulle dricka. Det hände att jag stod av bara farten med en kopp kaffe i handen, för att två sekunder senare hälla ut det i vasken.

Jag mår bättre utan.

Mvh

Jag skulle gå till mannen för att berätta om en sak som har hänt. När jag pratat med honom vände jag mig om och såg av en slump att han placerat massa öl under vardagsrumsbordet.

Så nu ska han väl dricka och prata i telefonen igen? Det verkar ha blivit hans grej nu.

Och min grej har blivit att hata hans röst.

Han förgiftar luften. Med sin alkohol och med sin rökning. Egentligen är det helt sjukt att vi bor under samma tak. Jag köper doftljus och doftpinnar och försöker alltid skapa en fin stämning. Men hans alkoholångor sprider sig i hela huset. Jag hatar att bo så.

Nu ska jag tillåta mig att drömma om framtiden igen.

Jag ska rensa ut så mycket saker. Jag kommer ha så lätt att hålla rent och ha ordning. Och framförallt kommer det lukta gott och rent.

Nu kan inte hunden finna ro för att mannen pratar högt därute. Och jag kommer behöva ta ut honom en gång till innan jag får sova... Hade mannen inte varit här så hade allt varit klart för idag. Sista promenaden gjord och en lugn natt framför oss.

Jag är helt uppstressad nu pga ilskan jag känner. Han står nedanför sovrumsfönstret och pratar nu. Hörs direkt in både till mig och till grannarna.

Får nästan samma panik nu som jag kunde få förr när jag tänkte försöka stanna med honom i 4-5 år till. Måste påminna mig om att det bara är månader kvar. Vet inte hur många men det är inte mycket jämfört med 4 år. Helt galet att jag får lika stark panik nu som då. Men jag har ju fått nog alltså.

Vad bra att du klarat 10 dagar!??
Tänker att du borde klara jobbfesten utan alkohol denna gången bara för att testa? Man brukar ju säga att man aldrig ångrar en nykter kväll...?
Lycka till ?
Kram ?

Alltså vad händer egentligen?!
Denna förvandling som skett i mig är M-A-G-I-S-K stundom, inte alltid, ibland slåss jag för mitt liv men inte så ofta som tidigare och aldrig som förr.
Jag har så väldigt sällan ångest nuförtiden, så pass lite att jag önskar att någon kunde avskriva ångest ut mitt diagnosregister. Jag har numera Svensson-ångest, dvs ångest som vilken annan fullt normalt fungerande, frisk människa som hyser någon form av empatisk förmåga.
Och ångest är helt okej. Ångest är normalt och helt okej och i rätt sammanhang är ångest lite nyttigt kan jag till och med våga skriva.
De dagar jag har ångest nuförtiden är jag snabb på att identifiera och bekräfta min ångest - vad skulle man annars göra med den egentligen?
Självmedicinera och få mer ångest, fast kemisk ångest. Nej tack, jag har redan testat det och tycker att jag har ganska konkreta bevis på att det inte funkar längre.
Ångesten dök upp strax efter lunch idag. Jag klev upp tidigt imorse och var på jobbet redan vid klockan 6.00 så jag hinkade en del kaffe idag för att jag var sugen. Jag var så djävulskt sugen på kaffe to be honest.
Det vart en stor kopp när jag stod och sminkade mig hemma i badrummet vid 05.00. Det var en kopp klockan 6.50. Det var en kopp vid 8.00. En vid 9.00. En vid 11.-tiden och sista koppen för dagen intogs för sent, vid 13-tiden.
Koffein har en halveringstid i kroppen, läs med betoning halveringstid, på 8 timmar. Detta innebär att 6 koppar kaffe på en dag brinner ur min kropp klockan 05.00 imorgon bitti (!!!) Först då är jag helt clean. Det är rätt sjukt när man börjar reflektera över det.
Sedan ett halvår tillbaka så har jag minskat mitt koffeinintag till ca 2 koppar kaffe per dag, inte senare intag än klockan 10.00 pga att jag lider av ganska svår sömnstörning. Som vanligt när man meckar runt med fysiska faktorer som är direkt kopplade till psykiska faktorer krävs det ju tills motsatsen är bevisad för att Dee ska tro på det.
Varje gång sedan jag blev nykter för drygt 11 månader sedan har jag loggfört min ångest i min stora svarta bok om livet. Jag har kartlagt allt. ALLT.
Jag har loggfört alltifrån födointag, till sömn, till mängden koffein, till känslor till PMS och mens, träning etc.
Allt står i den stora svarta boken om Dee´s liv.
Det finns ett ganska tydligt samband med intaget av koffein och ångest.
Jag har mått bra idag. Jag presterade superbra på jobbet idag, jag har känt mig pigg, allert och gjort ett fint jobb, jag har också fått ett glädjande besked angående framtida planer så det finns ingen anledning för mig att egentligen ha ångest idag. Hormonellt är jag helt okej den här tiden i månaden. Jag känner mig också jävligt tacksam för att jag lever och är nykter och är frisk och vid riktigt fin fysisk form träningsresultatsmässigt.
Men jag har rå-ångest sedan tidig eftermiddag. Allt har eskalerat i takt med koffeinets förbränning. Och den känns kroppslig, jag kan inte tala mig själv till rätta, den är mer fysisk (om man nu kan skilja på olika typer av ångest.)

Superintressant - spontant tänker jag "aldrig mer kaffe om jag ska må såhär!"
Det är ett jävla rävgift, jag kan ändå tycka det är überintressant att jag blivit så känslig för droger.
Undrar hur det egentligen gick till när jag pyntade ner 2L vin om dagen.
Hur fan gick det till?