Senaste kommentarerna i forumet

Du är bra!!! Heja dig ??
Jag är inte lika duktig men tänker att jag ska bli ? måste lägga upp en plan hur den ska se ut o lägga om kurs igen!
Ta hand om dig o fortsätt lika bra som du gör nu!! Riktigt kul att se att det går så bra!! Kram kram

Lim .. Vet inte riktigt vad jag ska skriva .. Hela din situation, du är inte mer än människa.. det är mänskligt att bli ledsen arg frustrerad.. men du ska bara finna dig och ta och ta .. Det är Inte Ok längre och har aldrig varit det ... Så sorgligt vad alkoholen gör mot oss .. Vill skicka dig en Stor Varm kram och håller tummarna att din mardröm snart är över .. ????

❤️❤️❤️ / mt

Vill säga tack för din fina återkoppling i en anan tråd samtidigt som jag liksom skickar tillbaka den på volley. Vad är vi utan dig (och ni andra) som så generöst och naket skänker erfarenheter. Och sättet du gör det på! Compassion är ett ord som väcks i mig när jag tänker på dig.

Detta forum är verkligen en gåva som kan göra stor skillnad. Tack mt.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bara 2 dagar till en månad..??! Och det bästa är att det känns som att jag efter den, bara vill fylla på med ännu en, sedan ännu än..??❤️!
Nykter till midsommar and beyond ???..passar lika bra nu som när jag startade tråden..?! Och skulle jag räkna ihop antal vita dagar för detta år, så här långt, så pratar vi redan månadsvis med vita dagar??! Sedan efter semestern har dryckestillfällena snarare utgjort undantagen ?! Skönt att få börja denna gråmulna måndag med en sån positiv inställning och mer en stor portion tillförsikt, inför framtida nykterhet??!
Kram
/Fibblan ?.

Ny jobbvecka, sena dagar igen. Men just nu känns det okej. Bor fortfarande hos päronen. Och gud vad det hjälper mig att stressa ner.

Troligtvis får jag tillgång till lägenheten lite tidigare. I början av december, men vi får se. Förhoppningen är att jag kan börja flytta om 2 veckor. Det kan inte komma snabbt nog.

Och shit vad flyttar kostar, inte bara renoveringen - utan allt nytt som ska inhandlas. Bland annat till köket - all inredning och sen garderober, bokhyllor. Blir ju helt ruinerad. Men tar en smäll nu och sparar lite av det andra till senare. Det blir inte perfekt direkt, och det får vara okej.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så funderar jag igen på att börja dricka i sociala sammanhang. Det irriterar mig att jag tänker på det, för jag behöver ju inte göra det. Men på fredag är det AW och jag orkar verkligen inte gå nykter. Jag vill gå - men då vill jag kunna dricka ett par Prosecco och vara som alla andra. Orkar inte umgås och vara trevlig utan A. Som jag dividerat om innan så vet jag att detta är till 99% ett dumt beslut, men då jag aldrig testat innan så tar den där 1% över. Jag har aldrig testat att inte dricka till jag stupar. Jag har aldrig testat att bara dricka ute. Och jag går ut kanske en gång varannan månad.

Sen vet jag inte om nu ändock är en bra tid, ska jag verkligen börja gå på AW och dricka i en tid då jag är megastressad och labil. Nej, troligtvis inte. Vill ju starta mitt "nya" liv i lägenheten med rätt förutsättningar.

I vilket fall, måste iväg till jobbet.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka att inte jobba ihjäl mig.

Är det svårt att låta bli att dricka nu, nej just nu är det inga problem. Kan ju bero på att jag inte utsätts för några direkta frestelser.
Men kommer nog allt alltid sakna att ta ett glas vin, känslan som är så inpräntad i oss att allt firas med alkohol.
Idag på väg hem från en jobbhelg blir det så tydligt, vi som jobbat helgen skall hem och koppla av, stänga av snabbt.
Avundsjuk på de som kan, nej minnen är fortfarande klara hos mig. Att dricka, sova och sen försöka hinna leva innan man är tillbaks på jobbet igen.

Idag skippade jag gymmet, köpte en påse godis och åkte hem med min trötta hjärna och kropp. För vet att jag är pigg i morgon och kan träna då.
Så unnar mig lyxen att bara slänga mig i soffan och våga vara trött.
Hoppas ni haft en fin helg med val som passar era liv, mitt var enkelt idag med// kram Strulan ❤️

Måste tillägga nåt kände jag nu.

Jag tänker mig alltså att jag alltid kommer att vara den förälder som ser till mina barns bästa. För alltid. För deras pappa är inte lagd åt det hållet att han sätter andra före sig själv. Och jag kan ta det. Har gjort det 10 år, sedan vi fick barn. Det som är frustrerande nu är att jag har honom här. Han tar plats och han tvingar mig att leva på ett sätt jag är emot (att ha alkohol och berusade människor hemma till exempel). Han TAR alltså massa energi av mig. Skulle jag slippa det så skulle jag fortfarande ha pms och vara på ett känsligt humör idag och jag skulle fortfarande behöva roa mina barn till trots. Men då skulle jag ha mer energi och därmed inte vara så innerligt trött och less och ha så dåligt med tålamod.

Min energidepå är så låg pga min livssituation.

Idag hade jag till exempel en jättestor lust till att göra iordning barnens rum (ge dem ett varsitt rum). Det hade varit så kul för oss alla. Men det går inte. För gör jag det nu så kommer vi ha sovrummet bredvid vardagsrummet. Och det går inte så länge mannen bor här och dricker. Jag anpassar mig alltså fortfarande totalt efter hans drickande. Jag kan inte ens göra sånt jag och barnen skulle bli glada av. För mannen dricker. Och han stör oss när han dricker. Så jag kan inte flytta om rummen trots att rummet i fråga står oanvänt! Såna här saker är det hela tiden och det SUGER energi ur mig. Så när jag får pms är jag redan nära botten.

Jag skulle vilja göra allt sånt som ger mig energi (särskilt nu när det är mörkt och vinter) men måste ständigt hejda mig och vänta tills han flyttar ut sitt drickande. Och det kan ju dröja flera månader ☹️ Det drabbar både mig och barnen för de vill verkligen att vi ska börja fixa rummen.

Jag sätter mitt hopp till att mannen kontaktas imorgon eller så av hyresvärden till lägenheten. Skulle han få den så är det ändå över 2 månader tills han flyttar. Och två till pms-omgångar att klara av ????

Service var det här ?⚙️?!
Imorgon går det som på räls igen?️!
Tidig utcheck denna söndag. Nykter?
Absolut ☑️
Kramar
/Fibblan ?.

Pms.

Vilket helvete det är att ha.

Att dessutom ha det samtidigt som man är i kris är ju för fan det värsta jag varit med om. Två månader har gått sedan vi lämnade in skilsmässoansökan och således har jag haft pms två gånger under den tuffaste tiden i mitt liv.

Är irriterad, arg och djupt ledsen i en salig röra. Och mitt i det vill mina barn hitta på saker, prata om saker, ha hjälp med saker. Och mannen ligger i soffan. Slumrar till. Han har varit en sväng på stan (utan barnen som alltid). Jag har tvättat och lekt med ena sonen. Eftersom att jag lekt med honom har jag inte städat. Så nu är det kaos.

Jag var också på stan. Fast igår. Och tog barnen med mig. De är med mig jämt. Älskar att vara med mina barn. Men tänk om även mannen kunde göra det?

Gick in i sovrummet men tittade på röran och var nära att få ett utbrott (igen) så jag tvärvände och lade mig i ett bad istället. Så här ligger jag nu och försöker andas.

Vill inte vara sur mot barnen. Men det är så jävla svårt när jag aldrig får avlastning. De är ju med mig hela tiden och jag är den som gör saker med dem. Vi gick ut på promenad och gick till en lekpark med hunden nyss. Jag behöver egentligen vara ensam men då blir ju barnen också ensamma. Så då får de en dålig dag med mig istället. Önskar så djupt att deras pappa kunde göra nåt kul med dem såna här dagar. Inte lämna allt åt mig som är på fel humör. Nu hatar jag mig själv som varit otrevlig mot barnen. Hatar mig själv så himla mycket.

Hatar mitt liv också. Hatar att leva. Men jag vet att det är pms. Men känslorna är inte mindre för det. Skulle vilja gräva ner mig i en grop och stanna där.

Så inte nog med att jag ansvarar för barnens helg och att de ska ha det trevligt så ska jag dessutom städa och greja trots att även mannen är ledig. Han städar bara vardagsrummet ibland (som är som hans rum numera) men alla ytor som vi alla använder är lämnade åt mig. Jag orkar inte längre.

Jag ska kanske bara skita i allt resten av kvällen och lägga mig sängen i röran och låtsas som ingenting. Jag mår för dåligt.

Blääääää. Vill åka utomlands en vecka och vara en glad mamma. Inte en hemsk suris.

Jag kör inga gömmor men jag kör mina dunkar. Sambon vet o kommenterar mängden ibland (läs varje vecka) jag förminskar mängden som gått åt på helgen. Han är nog inte dummare än att han förstår. Glad att det bara är på helgerna ”alla säger än”...jag hoppas att jag kan fortsätta med mina helger. Eller egentligen vet jag inte vad jag hoppas på...man hoppas att man ska vakna upp o hata vin o allt vad det heter...jag tror o hoppas kanske att den dagen kommer...
Vad kul att du o Pim-Pim har kontakt ?? skulle gärna ansluta mig till er IRL grupp för att pusha peppa o verkligen slå bort det förbannade vinet ? du är stark du är bra o vet du vi duger precis som vi är! O framförallt är vi bra för vi har en tanke att bli så mycket bättre!!! Vi är alla någon som du skrev bästa vän bästa kollega mamma partner osv ❤️ Vi är något bra mitt i allt vårt kämpande! Stor kram till dig!!! Hälsa gärna Pim-Pim hon o jag drog ett bra race i våras o gjorde det bra ?kram till henne med ?? jag läser mest men dina inlägg läser jag alltid o hoppas hela tiden att det går framåt o går bra (som man hoppas o tror om sig själv) kämpa du är värd ett bra liv! Eller vi alla är vi kämpar!! Kram kram

Knaskatten, nej jag har inte pratat med honom om det fast jag hade tänkt det. Har sagt det så många gånger förut. Men det går ju in genom ena örat och ut ur det andra. Helt fascinerande egentligen hur en människa kan strunta så blankt i vad personen de lever med tycker är viktigt.

Upplever att jag är fast i det gamla beteendet jag haft det sista året. Jag stoppar huvudet i sanden. Tänkte prata med honom igår men det var som att han kände på sig det och liksom avledde mig hela tiden. Sov mest men när han var vaken var han flamsig och högljudd. Sådär som jag tycker är jobbigt och som får mig att gå undan.

Det tar emot att skriva ibland. Jag stör mig på mycket smågrejer. Saker som jag alltid stört mig på men lärt mig att ignorera för att stå ut. Nu känner jag mig så hård. Inte så han märker men inombords. Jag vet ju vad jag tänker. Jag orkar inte kompromissa längre om saker jag egentligen mår dåligt över.

Som ni alla vet så är ju såklart inte allt dåligt. Det finns saker jag kommer att sakna med att bo med honom. Absolut.

När jag börjar tänka på vad jag gör och tvivlar så tänker jag på vårt liv tillsammans. På hur det egentligen inte kommer bli sån stor skillnad om han flyttar. Inte om man tänker på kvalitetstid ihop och sånt. Den finns knappt nu heller. Den tid vi har ihop är när vi råkar vara hemma samtidigt. Det är det enda. Och den tiden är 70 procent ångest och oro kring alkohol för min del. Kanske mer.

Det vore svårare att skiljas om man faktiskt hade ett liv ihop. Om det fanns mycket att sakna och om det skulle bli förlorade stunder. Men det finns inte egentligen.

Att städa efter en annan person och att finnas där för att lösa problem och att ha minnen ihop räcker inte. Det ger inte lycka. Tvärtom har jag nog varit ledsen oftare än de flesta.

Kraften att bryta.. den hittar jag inte heller uppenbarligen. Har ingen alkohol hemma, vilket ändå underlättar. Kan sno öl från sambon vilket jag ibland gör och då måste det ju ersättas... nu har han ju upptäckt det så nu är det väldigt svårt att göra det obemärkt. ”Smusslande, pusslande...” för att citera en forumvän... det som är så oerhört jobbigt och stressande. Och avslöjandena, så oerhört pinsamma.

Just nu finns inte en chans att dricka förrän på imorgon. Otroligt avslappnad känsla faktiskt. Och sömnen blir så mycket bättre utan a, men ändå... detta tvång som ibland uppstår - jag fattar inte riktigt för så snart som det inte längre är möjligt att få tag på nåt, så är det så skönt och avslappnat. Men lyckas man handla så måste jag smyga i mig drickan (den ligger och skriker tills den är slut och då vill jag ha mer). Och jag vet inte vad jag uppnår av att dricka. Ingenting! Tycker inte ens att jag får ett rus. Jag tror inte att jag handlar i morgon faktiskt. Har haft fler nyktra dagar än andra den senaste månaden och jag ör så trött på alkohol och på att smussla. Men det gäller att vara alert nog där på eftermiddagen när tröttheten slår till. Jag Vet att jag inte kan ha så mycket tillgöngligt - jag dricker numera upp allt, vilket är oerhört farligt, eftersom man tappar kontrollen, så det blir en dagsranson. Kanske ändå nåt du skulle kunna ta efter... ja, inte att dricka upp allt, men att begränsa tillgången. Då blir det automatiskt torrt nån gång åtminstone.

Har alltid gillat alkohol men de senaste åren har det blivit för mycket. Fredag och lördag har varit självklara. Är jag bara hemma då blir det minst 3 stora starköl. Ibland 4 stycken. 50 cl ca 5 %. Måndag och tisdag oftast nykter. Minst en dag i vecka blir det öl. 2 eller tre oftast. Ibland blir det lite öl på söndagen också. Jag dricker ölen snabbt. Den första tar bara några minuter. Jag blir inte direkt bakfull. Dock seg och trött. Känner mig plufsig. Tung i huvudet. Är det fest blir det förstås mycket mer än så. Då kan jag bli rejält bakis. Återställare och sånt håller jag inte på med. Arbetar och fungerar i övrigt.

Har hållit uppe en vecka nu. Har sug efter alkohol från eftermiddagen till åtta nio på kvällen då jag ätit. Då försvinner det. Känns skönt då. Det är också en underbar känsla att vakna nykter och utsövd en söndagsmorgon. Ska ta några vita veckor nu och se hur det känns.

Har inget att tillföra i dag. Bara dokumentera ännu en dag utan A. Lugn dag igen, skönt. Lång jobbvecka som kommer.

Väljer att inte dricka, istället gör jag ingenting

Fibblan, ta det lugnt och njut av ledigheten idag ?.
Ladda batterierna med något som du mår bra av.
Kram ? (tåget behöver också service ibland och då får vi passa på att sträcka på oss ?)

Mitt i allt elände går jag in och läser era svar - och smälter en del. Har återigen haft en panikångestperiod, med extra drickande som medicin/tröst, men just i denna stund har hjärtverksamheten återgått till nästan det normala. Tack vare er!

Igenkänningen är stor i flera kommentarer - tyvärr... Omsorgen värmer ända från hjärteroten. Tack, tack, tack. Med risk att för tusende gången kännas tjatig, det här forumet är helt fantastiskt.

Wasabi och Sisyfos (Söstra mi) det är otroligt hur lika vi kan beskriva samma tillstånd. Så jäkla förrädisk denna drog är. Fibblan och FinaLisa (FL, din kommentar träffade mitt i Solarplexus), en dag hoppar jag på framgångståget. Så måste det bli. Manda, min medkämpe från början här, vi ger aldrig upp. Getfree/Zorro/M, tack för kommentaren, här inne stöttar vi varandra, ingen dömer. Nurture, fint att höra av dig igen - som vanligt på gott och ont. Men du är på rätt väg iaf. Bra jobbat. Tack alla!

Var på fest i går. Lugnt och stilla. Inte ett dugg för mycket, inte bakis, en helt vanlig kväll för många. I dag fortgår mitt A-liv som tidigare. Tyvärr. Har redan klunkat från min gömma. Vet f-n inte varifrån jag ska hämta kraften att bryta. Önskar att jag kunnat skriva något mer upplyftande, men tyvärr... Det där med tvång istället för sug stämmer mer än vad ni kanske anar.

Ha en fin söndag, alla forumvänner, oavsett om ni endast läser eller är aktiva genom att kommentera. Alla har sin egen väg att gå. Det finns många sätt att göra rätt på. Kom ihåg att Alkoholism är en sjukdom. Hur vi än känner oss, var i tillfrisknandet vi än befinner oss, är vi inte vår sjukdom. Vi är fina vännen, partnern, föräldern, kollegan, *fyll i passande epitet*.

Först och främst är vi dock oss själva - och vi är bra. Glöm aldrig det.

Kramar i massor till den som vill ha och behöver.

Så checkar jag lite käckt in denna dagens pledge?. Men jag ska inte upp i varv idag, har jag tänkt. Idag vill jag ha fokus på att ta det lugnt. Förbereda inför veckan som kommer (och det finns en del måsten för dagen..) men jag ska jobba för att göra saker och ting mer lugnt och metodiskt. Hålla stressnivån nere. Inte varva upp redan idag inför jobbveckan. Den börjar imorgon. Punkt. ?
En fin söndag önskar jag er alla ?!
Kram
/Fibblan ?.

Livet blir så mycket bättre för oss som inte klarar av (är allergiska mot ) alkoholen, om vi låter bli det första glaset.

Vaknade tidigt idag innan frun gick till jobbet. Har plöjt igenom div tidningar på paddan och druckit kaffe. Klockan 10 börjar mitt en timmes spinnings pass på gymmet. Jag mår kanon bra och saknar inte andra söndagar när jag vaknat bakis. Det här kallas livskvalitet. En dag i taget ?

Känner såväl igen det där du beskriver... att känna sig lite stolt för att det ändå bara blev en halv flaska vin... att vara nöjd med två nyktra dagar... Ja, det är klart att man måste börja nånstans och man kan inte slå på sig själv, men att normalisera den typen av alkoholkonsumtion är helt galet och jag gör precis likadant.
Har funderar många gånger på att föra bok, för jag har blivit riktigt duktig på att räkna vita dagar och glömma resten. När jag började läsa härinne för måååånga år sedan tyckte jag att det lät helt galet vad stora mängder en del kunde få i sig. En hel flaska vin utan att det märks... och jag är där nu. Eller ... det märks... de som är uppmärksamma omkring mig märker så det är väldigt svårt att dricka nu, vilket är bra. Å andra sidan passar jag på, hittar lösningar etc och jag fattar inte varför. Det är som ett tvång, inte ett sug, en tvångstanke mer. Skulle vara lite kul att se var felkopplingarna i hjärnan har hamnat.., för så jäkla dum som jag är vad gäller alkohol, så dum är jag inte annars.

Ja, jag får se det så. Alternativet hade varit att trycka i mig de tabletter maken fick efter en större operation som är morfinbaserade. Det kändes mer skrämmande och dit ville jag inte gå, så lite vin blev min medicin. Jag mår bättre nu även om sömnen inte är ok och otäcka bilder flimrar förbi hela tiden när jag försöker sova. Den stora krisen/chocken har lagt sig och jag är i sorg nu. Det svåra blir nu när vi närstående ska samlas och det kommer att serveras alkohol. Jag måste ta ställning igen och rusta mig inför dessa tillfällen.

Tack Fina Lisa. Din omtanke värmer verkligen <3

Kram

Vill också ge dej styrkekram och stötta dej. Jag kommer inte på så mycket mer just nu att skriva till dej, finns redan så fina och kloka ord i ovanstående inlägg från flera andra här ❤️
Med risk för att vara tjatig; vi ger inte upp! Slå inte på dej själv,
du är värd att lyckas ??❤️

Du har kommit långt i din utveckling. De flesta tycker att det är strongt att säga nej till alkohol, speciellt om man haft problem, dom som har problem med att man inte dricker har oftast själva problem. När jag berättar för folk att jag är alkoholist eller säger att det blir bara struligt när jag dricker, tycker de att jag är stark som kan avstå, och ibland har de även berättat att de har en vän eller anhörig som oxå är alkoholist.
För mig handlar det om liv eller död så det är lättare att vara nykter, jag avstår ingenting, istället får jag så mycket för att jag är nykter.
Vi har alla våra bästa år framför oss och vi kommer att växa och utvecklas på ett sätt som ”vanliga” människor inte gör.
Kram och god natt

Det var en fantastisk och lärorik kvällsläsning jag fick av dig Dee!
Du är otroligt klok och stark ??
Kram?