Senaste kommentarerna i forumet

Kom plötsligt att tänka på dig när jag var här inne och surfade ?‍♀️
Hur har du det!

Stor kram,
Dee

Jag är iväg i helgen på aktiviteter. Det har minst sagt varit till att kryssa sig fram alkoholens slagfält!
Frestelserna har inte passerat mig obemärkt förbi denna lördag.
Grannen i Beck (min dryckeskompanjon) är med mig på aktiviteterna denna helg, vi är på ett hotell tillsammans med en stor grupp människor. Det brukar bli en del fest när vi alla ses, och vanligtvis brukar jag se till att bo kvar över natten och ha med mig en dunk med vin som jag och Grannen i Beck delar på under kvällen.
Redan imorse märkte jag att mina tankar fokuserade rätt mycket på förra årets aktivitet när vi alla träffades senast, och mindes hur jag redan på morgonen hade startat dagen med en återställare och var rätt sur och grinig när jag kom fram till hotellet.
Anledningen? Jag var sur och grinig över att hela min tillvaro kretsade kring tankarna på när jag kunde få fortsätta dricka alkohol, och att jag blev irriterad över det faktum att jag inte skulle kunna göra det på ett par timmar. (Jag vet, det är så hemskt fast ändå skrattar jag åt mitt eget beteende som var så sorgligt!)
Jag reflekterade i bilen på vägen ut dit vi skulle över hur skönt det var att jag detta år hade full fokus på det som komma skulle, och att jag nykter ankom till eventet!
Stolt över mig själv och över min livs största förändring!
Jag hade sedan tidigare avböjt kvällens aktiviteter som innebär att vistas bland vindunkar, fulla människor och hets på att dricka, så jag hade tidigt sagt till att jag skulle hem efter den obligatoriska delen. Det erbjöds mig ett rum på hotellet, det har tjatats till höger och vänster från de andra i gruppen att jag skulle stanna ikväll - att det fanns vin så det räckte åt mig också (Jag har inte outat att jag är nykter alkoholist - jag är tydligen en rolig prick i det sällskapet som inte spottar i glaset fortfarande) men jag avböjde.
Innan lunch kom en i gruppen förbi med en påse som han stoppade i handen på mig för att tacka för att jag ställde upp tidigare och hjälpte honom med en grej. Innan jag visste ordet av så höll min hand i mitt absoluta favoritvin och jag reagerade blixtsnabbt utan att egentligen tänka mig för med att ropa "Nej!"
Haha! Det varit lite konstiga blickar på mig från de andra! Han ropar tillbaka:
- Jo! Slutdiskuterat! Det är du värd, tusen tack för att du hjälpte mig när jag satt i skiten!
Jag tittar ner på flaskan i min hand och diskussionen som startar i mitt huvud sätter jag snabbt punkt för och jag gick som på autopilot fram till Grannen i Beck och väste i hennes öra "Ta skiten, ta det, jag kan bara inte låta denna flaska följa med mig hem!" Självklart ställde Grannen i Beck upp och tog emot den.
Jag är nu hemma och pustar ut efter dagens frestelser och tjat från gruppen, och jag känner något slags sug.
Jag är inte sen på att välkomna suget, tvärt om utan jag tänkte istället skriva ner hur mitt sug ikväll ser ut:

Situationen är direkt kopplad till förväntan på att dricka så det är ju egentligen inte så konstigt att jag funderar på alkohol i samband med detta årliga event.
Personerna är också förknippade med alkohol som jag träffar där denna helg.
Jag upplever inte att jag är direkt sugen på alkohol, att dricka alkohol, utan ikväll känner jag mest att suget på något vis är kopplat direkt till den förväntan som är förknippad med helgen, vilket är lite märkligt, det är därför jag tänkte skriva ner situationen jag befunnit mig i idag. Jag tänker också att det var en mycket taktisk grej att faktiskt åka hem och inte ta det där hotellrummet som blivit över till mig om jag skulle ändrat mig.
Jag är tillräckligt stark för att säga nej, men i en normal situation, inte som denna - det är lite crazy den här helgen med det där gänget, lite för galet faktiskt.
Jag känner också att det var superbra av mig att kunna upptäcka en situation som jag inte riktigt reflekterat över så mycket förut, dvs hur jag ska lösa det med alkohol som ges som gåvor till mig. Jag så en mycket intressant triggerpunkt hos mig själv idag som jag noga för ner i min stora svarta bok om livet, för det är ju ingen ursäkt till att dricka bara för att någon sagt tack för hälpen med en vinflaska!

Starkt jobbat Dee!
Jo förresten, på frågan jag fick från snubben som stack flaskan i handen, som undrade varför jag inte ville ha den, svarade jag:
- Äsch, jag har slutat dricka vin, det känns så jävla ofräscht med alkohol nuförtiden!
Han godtog det utan följdfrågor.
Kom ihåg att vi är fräscha - vi torra alkoholister! Jävligt fräscha! ;-)

Kära Vinäger,

Det är jobbigt med hemligheter och problemet är att så länge man smyger kan man fortsätta dricka.

Jag håller koll på mina levervärden regelbundet. Har inget beroende men dricker för mycket några gånger i månaden vilket ger mej ENORM ångest fastän mina levervärden är bra och jag mestadels är helvit.

Orkade inte flyga under radarn längre för jag tycker jag dricker för mycket fast jag dricker en bråkdel av vad jag gjorde för 3 år sedan.

För att göra en lång historia kort bestämde jag tid på en beroendemottagning. Prat med psykolog, blodprover, läkare. Kag platsar inte på beroendemottagningen men får delta i en studie och har fått remiss till traumamottagning. Jag sla få hjälp med traumabearbetning !!!

Det var så skönt att flyga ovanför radarn. Nu finns allt detta i min journal men det skiter jag i.

Skickar dej styrkekramar men framförallt vill jag dela med mej av hur skönt det var att sluta smyga. Tror du skulle bli styrkt av det med.

Håller om dej, vännen ?

befriande att läsa om dina framsteg !
Kram !

På alla sätt??!
Godis här med..?, mums!
Kramis!
/Fibblan ?.

Och jag är glad för att du "pledgar" med mig! Nu j-lar fixar vi det här ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Fy vad du behöver gå igenom! Håller med att det är väldigt respektlöst av honom att dricka hemma. Hemma hos DIG. När han vet vad du tycker och känner om det.
Har du pratat med honom om det idag?
Positivt om lägenhet?! Fantastiska nyheter om det nu blir så!!! Håller verkligen tummarna. Du är värd det. Stor kram! ?

Jag önskar att du kunde slippa tvånget att dricka alkohol. Fan att det ska vara så svårt att bara bryta!!
Din kropp tar stryk och du vet om det men ändå...suck och stön, vad jag vill ge dig kraften!!!!!
Du måste hitta den igen Vinäger!
Kramar och hopp i massor ???

Finns inte en tanke på alkohol här?
Bara godis???
Kram ?

Så fruktansvärt hemskt för dig att uppleva detta! Förstår att du är chockad och hoppas du får hjälp med att bearbeta detta. Inget konstigt alls att du lugnar dig med alkohol i ett sådant läge. Du får se det som en tillfällig medicin.
All sympati och varma kramar till dig kära vännen????

Jag vet inte hur jag ska kunna berätta detta snyggt, för det är inte vackert. Jag kom hem till en person som står mig oerhört nära. Gick in med egen nyckel, då ingen öppnade. Hen låg död i sin säng och verkar ha dött ca 10 dagar innan jag gick in. Det var en fasansfull syn och allt var så fult. Döden är inte vacker efter så många dagar. Sen allt som kommer till med läkare, polis och förhör. Jag är helt knäckt och jag klarade det inte. Det var för tidigt i min nyktrehet med en sån smärta och sorg. Mina 4 månader som nykter tog där slut, men jag ska upp på banan snart igen. Det får bli ett kortare återfall så jag överlever detta. Det är så fruktansvärt och jag fungerar inte alls just nu. Men jag kommer igen, jag ska resa mig igen

Precis som du säger, det hjälper inte ett dugg. Vad jag än formulerar känns det överflödigt på något vis. Det du beskriver Vinäger, är vi tyvärr många som känner igen..?. Inte länge sedan jag själv var där. Jag tycker det är starkt gjort att du här, vågar vara så ärlig som du är. Jag tror det kan göra en liten skillnad iaf. Här ser du svart på vitt vad som försiggår, och den kraft/kontroll som alkoholen har. Det är så den jobbar. Och den tar mer och mer utrymme, ju mer ju oftare vi ger efter för den. Och så försöker man förtvivlat, förminska, försvara, förneka det. Men samtidigt som du är i det, så är du också smärtsamt medveten om det. Och just nu fungerar livet bra trots alkoholen, om jag läser dina ord rätt.. (?) Och kanske att det också gör det svårare att hitta den rätta viljan, känslan, tanken eller vad det nu är som krävs för att ta sig ur mönstret som är nu..(?)
Du har gjort det förut! Hur gjorde du då? Vad ska till för att ta beslutet att börja ändra på, så som det är nu?
Fint att du och PimPim har kontakt ☺️! Hoppas hon mår väl. Hälsa henne gärna
från Fibblan☺️!
Och fint att höra ifrån dig ?! Håll dig i din tråd och skriv i den när du vill och orkar med det. Förstår att det är kämpigt. Vi tuffar på, och längtar till du sitter på tåget med oss ??️❤️!!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej Vinäger
Ville bara kika in och säja tack för ditt inlägg i min tråd. Även om det var innan "mitt fall". Kram!
fd Zorro :-)

Nästan en månad Fibblan - så glad för din skull. Du förtjänar verkligen att må bra!

Åh, Vinäger jag förstår precis vad du menar med normaliseringen... men vad spelar det för någon roll ens om det skulle vara normalt? Du - och jag och alla andra på forumet mår ju uppenbarligen inte bra av alkohol. Men skäms inte för återfall längre för jag försöker vara snällare nu och se återfall som field research. Vi testar vad som funkar och vad som inte funkar. Det är så extremt få människor som bara en dag släpper flaskan och aldrig tar ett återfall. Det är därför jag har problem med termen "spontaneous sobriety". Som att det vore fel att det tar tid, hjälp och en del återfall att bryta ett BEROENDE. För det är ju det alkohol är. Ett extremt beroendeframkallande gift.

Vi jobbar alla mot samma mål - nykterhet - men alla har sina individuella resor och mål. De vita dagarna (även om de är få) räknas in i din resa och ska absolut inte ses ner på. Om du inte funderade och försökte så skulle du antingen inte ha några vita dagar alls. Det enda råd jag kan ge som hjälper mig är att så fort du får ett sug fundera på varför du känner att du vill dricka just nu och låt tankarna vara där. Skriv ner (eller bara tänk) hur du mår, vad du känner och hur alkohol skulle hjälpa dig i stunden och vad det skulle göra längden. Hur kommer du må om några timmar, imorgon om du dricker vs inte dricker? Försöker inte preacha eller nåt, men vill så gärna hjälpa till på nåt sätt <3 Kanske berätta för din man om du orkar, men förstår att det är jobbigt såklart.

Ta hand om dig

Med risk för att upprepa mig för mycket - så kan bara sägas att i dag har jag det så himla skönt. Chillar, kikar på serier, har bara slappa myskläder. Det är så jädra skönt.

Jag kan se framtiden och trots vetskapen just nu att allt med flytten kommer bli tungt och jobbigt så känner jag ändock att jag kommer fixa det. Har dessutom lagt in om semester veckan innan jul. Så hinner kanske stressa ner då och verkligen insupa julstämningen och fixa det sista finliret

Väljer att inte dricka i dag. Istället njuter jag av lugnet.

Tjo Sigge69 här efter ett långt uppehåll av AF men defenetivt inte av trolldryck. Hur e läget med dig ? Skulle vara så kul att höra från dig!
Själv är jag på ”pensionatet” och vilar upp mig och smider planer för framtiden.
Kram fr sigge69
Fridens liljor

Ellerhur miss lyckad. Ljud.... Vad mycket det kan trigga inombords. Ljud av burkar som öppnas. Ljudet av basgången i musiken när man försöker sova. Ljudet av berusade diskussioner, argumentationer och skratt. Ljudet av en nyckel i dörren. Ljudet av min sovrumsdörr som öppnas. Ljudet av mannens garderobsdörr... När han mitt i natten bestämmer sig för att gå ut på krogen och ska byta om. Ljudet av skor i trappan. Eller när han ännu senare ska ta fram kläder att sova i. Ljudet av spännet i hans skärp när det faller i golvet. Ljudet av mina egna snabba hjärtslag. Suset i mina öron när jag sätter i öronproppar.

Mannen kom hem runt 5 imorse gissar jag. Skulle titta på klockan men precis då kom han in i sovrummet så jag gömde snabbt telefonen så han inte skulle se att jag var vaken.

Han lade sig i sängen. Hörde honom säga min namn några gånger men jag låtsades sova. Hörde honom säga något till ett av barnen. Men rätt snart somnade han. Han stank något helt fruktansvärt av alkohol och cigarrer.

Imorse kom han upp för att gå på toaletten. Han gjorde ljud som avslöjade att han är helt otroligt bakis idag. Suckar av dödsångest nästan.

Jag är inte glad över hur han väljer att leva. Men jag är glad över att jag inte behöver försöka reda ut något idag. Jag behöver inte fundera ut vad jag ska säga och om jag ska vara arg mot honom eller gråta. Jag behöver inte hålla på så längre för han är inte min man mer. Det är så skönt att inte behöva leta efter sätt att nå fram till honom på längre.

Givetvis kommer jag prata om alkohol med honom många gånger till. Eftersom vi har barn ihop och de ska slippa känna sin pappa stinka och höra honom sluddra.

Men jag är inte hans fru längre. Kanske fortfarande på pappret men inte i mitt hjärta. Han har förstört allt.

Han kom in imorse och han somnade på mig. Jag rörde mig inte. Jag kände hur han sökte min närhet och tröst. Men han måste börja fatta att han inte kan få det längre och att det är alkoholens fel. Hans fel som väljer att dricka den.

Och dina inlägg. Tack för att du finns. ? Hm, funderar ett tag till på vilken ytterligare smiley jag ska använda... ?

Kryakram till dig.

Först av allt, tack alla fina för att ni fortfarande orkar bry er. Det betyder så mycket, speciellt med tanke på att mitt A-liv inte är en framgångssaga just nu. Heller.

Är på väg att normalisera mitt drickande. Det är farligt. Mycket farligt till och med. Inbillar mig att det inte är så sjukt som det faktiskt är.

Dricker fortfarande helt och hållet i smyg. Alldeles för mycket. Alldeles, alldeles på tok för mycket.

Men så farligt är det väl inte...

Eller hur? Varje dag jag snittar mindre än en liter vin tycker jag att det är helt ok. En helnykter dag - vilket inte inträffar så ofta numera - inbillar jag mig att jag är precis som alla andra. Ja, ni hör ju själva hur illa det låter. Många av er känner säkert igen resonemanget.

Ingen annan vet. Inte ens min älskade M. Vi dricker lite tillsammans en av helgdagarna, då jag propsar på det och intygar att det är ok (usch, min tunga borde vara svart). Jag fyller på från min gömma, men spårar aldrig ur. Det är nog det jag tycker är allra värst. Det som ligger till grund för normaliserandet. Kan ta några klunkar ur tetran redan på helgmorgonen (tack gode gud för att jag måste ta bilen till jobbet, annars kanske det hade blivit en vardagsmorgonrutin också). Är tämligen säker på att det hade blivit så.

Ekonomin är inget bekymmer. Skulle vilja skriva tyvärr, men det vore förstås ett hån mot dem som inte har det riktigt lika gott ställt. Det enda som får mig att tänka till är, förutom risken för fysiska men, min övervikt. Har alltid varit smal, trots många graviditeter, men har nu närmare tjugo extrakilon att kånka omkring på. Och fort har det gått att lägga på sig dessa.

Alkoholist - Javisst!

Men hur i h-lvete ska jag ta mig ur situationen? Tycker ju att mitt liv funkar riktigt bra just nu. Så illa är det alltså...

Finaste forumvänner, tack för att ni finns. Skäms som f-n, men vad hjälper det. Inte ett dugg.

Kram på er och ha en fin fortsättning på helgen oavsett var i A-kampen ni befinner er.

Och snälla bästa ni, ha fortsatt överseende med att jag inte orkar skriva hos er alla. Fibblan, FinaLisa och flera andra, följer er och är mycket imponerad av hur bra det går för er.

Förresten, läste i någons tråd att ni saknar PimPim. Hon och jag har kontakt IRL, men hur hon vill beskriva sitt liv just nu, överlåter jag till henne. En himla go' tjej är det i alla fall.

-----

Marie58, antar att du inte var riktigt nykter när du skrev dina inlägg ovan. Skulle aldrig falla mig in att döma dig för det - tvärtom. Även om vi helst för vår egen skull inte bör skriva på fyllan. Snälla du, skriv igen och berätta mera.

En extra kram till dig.

Jag valde att dricka både öl och vin igår. Allt var planerat och gick bra. Idag ligger jag här och känner mig seg med taskig mage. Jag tycker inte att gårdagens rus var värt dagens mående. Nä fy tusan vad bra att jag känner som jag gör inför alkohol. Nu ska jag försöka hitta på någon trevlig sysselsättning i det trista vädret.

Jag vaknar denna lördag morgon med dundrande huvud, svullet ansikte och sjaskig känsla i mun och svalg. Bakfull typ. Kollar att ölen jag drack igår faktiskt är alkoholfri. Jodå. Snörvel, snörvel, host, host... Nä dra mig baklänges på en liten pinnevagn! Jag är sjuk? Eller sjuk o sjuk... Krasslig. Jag har sedan länge passerat den den utvecklingen av immunförsvaret att jag aldrig blir sjuk på riktigt, utan just krasslig, dassig. Det är typ en löneförmån i min bransch ;) Först blir jag, som alltid, både chockerad och förnärmad. Bassilusker kommer och sjukar ner MIG??!! Helt oacceptabelt. Maken till fräckhet! Men så inser jag att jag kan stanna i sängen, i pyjamas, hela dagen... och ett litet ljus tänds och sprider värme i min själ. En perfekt dag ligger framför mig. Dricka kopiösa mängder kaffe, läsa min bok och messa alla mina åtaganden ba’ ”Jag är sjuk. Vi får ta whatever en annan gång”. Lägg till ledsen smiley. Har ni reflekterat över hur skrämmande lätt det är att ljuga med väl placerade smileys, istället för att formulera osanningar svart på vitt, eller huvaligen face to face? Handen på hjärtat. Hur många gånger har ni svarat med endast en tumme upp på ett låååångt meddelande från någon ni desperat vill få tyst på, för att de tråkar ihjäl er långsamt, tjatar hål i huvet på er, eller stressar er till nivån att ni roterar ur sockorna? Fyra spaltmeter senare, och lika många tummen-upp-responser senare får man äntligen vara ifred. Rätt smiley - Inget avslöjande kroppsspråk, inget stammande, ingen obekväm tystnad, inget over doing it med svamliga förklaringar... En smiley. Det går så snabbt att man inte ens hinner få dåligt samvete. Som värsta mess-psykopaten haha.

Idag är jag nykter oavsett vad som händer?!
Önskar alla en fin lördag ?!
Kram
/Fibblan ?.

Och mådde dåligt av..Just dessa knäppande och pysande när någon öppnar en burk, är ljud som äcklade mig..Vet att mina barn avskydde ljudet av både det, men även ljud som har med alkohol och fylla att göra..Att vara Ilsken ger mer energi än att vara ledsen..Varm kram????

Jag tror faktiskt att jag har slutat älska honom.

Jag kan inte älska någon som är så självisk.

Jag tror hans kompis åkt hem. Men ölen öppnas på löpande band. Hör det ändå till sovrummet. Han dricker väl upp ölen som kompisen skulle ha.