Senaste kommentarerna i forumet

Känslorna känns, och låter man dem göra det utan att få panik över att man känner som man gör, så går de över. Så har det iaf varit för mig. Jag är en riktig känslomänniska med höga toppar och djupa dalar. Och pendeln svänger med en ruggig fart. Sedan jag slutade dricka har jag jobbat på att återerövra en förmåga jag minns att jag hade rätt tidigt i livet. Jag har helt skrotat ”positivt tänkande”, aka detta tidevarvs stora masspsykos. Tex klanta sig på jobbet, det gör man ju emellanåt, och det leder till massa jobbiga känslor... Skam, rädsla, frustration... Jag låter känslan kännas, accepterar att så känns det just nu, flyter litet ovanpå känslan med vetskapen att den är tillfällig, går vidare när jag har känt klart. Dipparna går över mycket snabbare och horisonten ljusnar rätt snabbt när jag går in i de där negativa känslorna och låter mig vara eländig, istället för att kämpa emot eller försöka trycka undan dem. Det låter säkert flummigt, eller i värsta fall klämkäckt. Det är verkligen inte min avsikt. Jag bara har en vag idé om att man lätt ”fastnar” i negativa känslolägen när man desperat försöker ”rycka upp sig” istället för att bejaka dem. Kram på dig

...är en dygd och det måste man ha med sig själv ibland ?.
Att bli stressad, arg och ledsen när det kör ihop sig är normalt och det lägger sig efter ett tag. Men du måste komma ihåg att vila mellan varven.
Ladda batterierna och det är jättebra att motionera med det man tycker är kul och givande.
Jag har aldrig varit på AA men förstår att många får bra stöd och kraft därifrån. Så bra att du har dem också.

Lycka och styrkekramar till dig
?????????

Att det är över 9 månader som du har hållit nykterheten, Wow Strulan?

Det låter så spännande att få nya insikter och känslor inför sig själv och jag längtar verkligen dit också.
Vem är/blir man om man inte dricker alkohol längre?
Ja, det får man ju inte reda på om man inte slutar dricka...?

Kramar
???

Absolut är mörkret en faktor att räkna in som en orsak till deppighet.
Den här dikten skrev jag i början av 1990-talet då min sambo och jag ganska nyligen hade träffats.

"Mörka trista november
är inte lika svart i år.
För du, min älskade
lyser upp mitt inre
med att finnas till
och älska mig."

(Vi är fortfarande tillsammans ?)
Så Studenten, du gör helt rätt i att bara acceptera denna mörka tid som ju är övergående ?

Kramar
???

Att det faktiskt är november. Gjort en mer övergripande kedjeanalys och sett ett mönster. November och jag/min kropp brukar inte riktigt vara polare. Samma med februari. Vi trivs inte riktigt ihop.
Antagligen för att mörkret är härpå riktigt nu och inga färger på träd eller mark.
Det är en ganska krävande situation för många av oss här i svearike.
Så jag släpper idén om att hitta en orsak, accepterar skiten istället. Hej november ? Jag tycker inte om dig, men nu är du här och så får det vara helt enkelt :)

Haft min vovve hela helgen och var ut på vandring med honom och mrniceguy i snö och regn. Vi grillade korv och kokade kaffe på öppen spis. Det var riktigt mysigt. Hade rätt kläder på mig, så jag höll värmen bra.

Håller på att kolla lite resor för att hälsa på bästis i Malmö. Funderar på att faktiskt ta in på hotell och lyxa till det lite ?
Hade varit riktigt najs ändå, något att se fram emot. Vi märker!

Fridens ☃️

Jag har sökt på nätet för att få någon slags tröst och rationellt tänkande. Jag mötte en man för 1 1/2 år sedan och hade ingen aning om att han var alkoholist. Vi är båda boende i stan vi har gemensamma vänner på kvarterskrogarna - så egentligen tyckte jag väl att han drack som alla oss andra. Sen när vi började ses mer insåg jag att hans rutin var att dricka 4-5 starköl efter arbetet och jag sa bara att det gör inte jag. Vi sågs i veckan då och då och på helgerna tog det mig en lång tid att se hur hans lördagar/söndagar tedde sig. Jag förstod inte att han drack från morgon till kväll i början sen när vi hade setts under ngr månder började saker falla på plats, hans humör som ändrade sig efter antalet glas osv. I vilket fall som helst har det nu tagit slut med en ände av förskräckelse. Han har börjat träffa någon annan bakom min rygg (åter igen ett ego tänkande, hon är arbetskamrat och är i ett förhållande sedan 30 år) han har ljugit och varit arg och till och med gjort mig illa. Den nya förälskelsen som kommer gå åt skogen är ju en mardröm för henne, hon har ingen aning om hans alkoholism. Han är inkonsekvent och virrig. Han kommer inte ihåg något, han tar flera tabletter för att sova och virrar runt. Tyvärr blev jag medberoende gör mer dåligt han mådde. Han har över 65 år men fått tim anställning på jobbet - helt enkelt för att han är medveten om att han super ihjäl sig. Jag kastas mellan sorg och ilska och tror att jag behöver höra att detta inte är mitt fel jag har inte misslyckats, tvärtom så vände jag mig ut och in för att få det fungera. Jag kan inte hjälpa honom när han inte ens vill prata om sina problem. Såg honom i lördags för att få ett värdigt avslut, som gick åt skogen helt, Innan vi sa hejdå, hade han fåt panikångest på en restaurang och satt hela tiden och höll sig över magen. Vi skildes åt med hans ord; Hör inte av dig igen till mig, jag hör av mig till dig. Jag måste vända detta ryggen och luta mig mot hans önskemål även om han super ihjäl sig. Visst är det väl någon här som kan hålla med mig. Jag gillar inte den personen jag börjat se men jag vet också att det är en bra man i grund och botten. Och ligger det på mitt ansvar att varna kvinnan?

Har senaste 2 dagarna haft migrän, har haft massor på jobbet och hemma. Lyckats klanta mig 2 gånger på jobbet och har massa ångest över det. Min snuttefilt "alkohol " kan jag längre inte använda. Mår jättedåligt. Har haft ångest, varit arg, stressad och gråter. Ikväll ska jag försöka ta mig ut och springa. Var på AA igår. Det hjälper för stunden men en stund Efter mår jag piss igen. ?

Morgon och nykterheten är en vana vilket var tur i natt, blev väckt av en vän som behövde hjälp.
Att kunna ta bilen mitt i natten och köra till akuten när en vän behöver hjälp är så skönt.
Nu med en kopp kaffe funderar jag över livet hur allt blivit och vart jag är på väg.
Trivs med jobbet men kanske behöver en förändring där för tar mkt av min energi och är mkt stress vilket triggar draken.
Men skall ta några månader nu och försöka mig lära mig hantera det annorlunda.
För den största pressen sätter jag på mig själv, försöka lära mig att bara hänga med och inte ta på mig mer än det jag behöver.
Är kanske en nytt steg i nykterheten när man sorterar upp livet och tar bort eller förändrar det som inte är bra för mig.
Går in i tionde månaden med nyfikenhet och tillförsikt med viljan att göra på ett nytt sätt för att få ett bättre resultat.
Så löftet för dagen är samma som igår, var nykter vad som än händer// kram Strulan

Ironwill ❤️

Så skönt att räkna veckor och inte bara dagar?
Vi sporrar varandra, delad glädje är dubbel glädje?
Kramar
???

Det du skriver skulle kunna stå som beskrivning på depression på Wikipedia. Men du var ju ”kompis” med depression sedan tidigare så jag kommer ju inte med något nytt.

Jag har som sagt också varit där många gånger så jag känner igen mig till fullo och hoppas du blir bättre. Försök att inte isolera dig. Man vill ju helst bara ligga där i mörkret och vältra sig i självömkan ifred. Men allt som oftast är vänner nyckeln till att börja må bättre. Även mycket av inlägg #468 liknar starkt hur jag brukar tänka när det börjar djupna. Trots att du känner dig ensam, som en ö och ”inte hemma i denna värld” så är vi minst två på den ön och antagligen väldigt många fler.

Ju mer deprimerad jag blir desto mer stör jag mig också på ineffektiva eller irriterande kollegor. Sen blir det väl en ond cirkel där stressen och depressionen föder varandra. Lätt att lägga till alkohol på det. Kanske nån välmenande mamma eller något som säger ”ryck upp dig” eller ”efter regn kommer solsken” och då brukar jag undra om inte den globala uppvärmningen skulle kunna skynda sig en aning. Eller vad oddsen är att bli träffad av en komet.
Sen går det över. Till nästa gång.
Men du kanske behöver en paus från jobbet. Ett par veckors återhämtning och fikande med kompisar? Kanske skulle kunna bryta den onda cirkeln.
Det är helt okej att inte orka, och för att orka i många år till måste vi få en paus ibland. Kanske lite mindful self compassion skulle kunna vara något för dig. Du låter ibland lite hård mot dig själv och du är ju din egen allra bästa vän. Speciellt när du är ensam på en öde ö i en värld du inte känner dig hemma i.

Vi hjälps åt!
Checkar ut supertrött men supernöjd över mina 3 veckor??!
Kram
/Fibblan ?.

Hade vi..Jag tänkte en del på mina tidigare utlandsresor..Det värsta var att komma hem..Höra tonårsdottern fråga sin lillebror..”Är dom fulla?”..Lillebrors svar, Jaaa..Tonårsdotterns besvikna suck, och så gick hon upp på sitt rum..Jag och exet rumlade in med vårt bagage, (mest alkohol) Dåligt samvete-presenter till barnen..Ni förstår vilken skillnad det är att komma hem nu..Nykter och lite trött..Betydligt enklare och roligare att resa numera..????????

Hemkommen från jobbet - massa strul i lägenheten och det blir inte som jag vill. Orkar inte mer besvikelse ? ligger i ett mörkt rum och tjuter. Är så innerligt trött och deprimerad och hade jag inte varit hos mina päron nu så hade jag säkert druckit. Allt känns hopplöst - meningslöst.

Jag förstår inte... hur jag ska kunna leva just nu... vill ligga här, under täcket resten av livet. Vill inte äta, vill inte prata, vill bara ha mörker och tystnad

Jag är inte heller pepp på nåt alls idag. Vill stanna under täcket och vara ifred. Något jag lärde mig hos psykologen när jag var mitt i utmattningen var att jag inte ska lyssna på den där känslan direkt när jag vaknar. ”Hur fan ska jag orka känslan” är bara en inlärd reflex. Den har inget med verkligheten att göra. Bara man är igång och involverad i dagen så försvinner den. Hoppas innerligt att profetian stämmer för dig med. Varje dag kommer du ett steg närmre utredningens slutsats, och mitten av december. Kram

Till att fira tre veckor! Du SKA inte vara nöjd över dina tre veckor du ska vara SUPERNÖJD! Grymt! Tack snälla du som peppar mig! Kram . till dig!

Trött, ont i magen, panikkänslor, oförberedd. Vill ligga kvar hemma. Men ska inte.

Ska till doktorn i dag, de ska kolla värden inför utredningen. Är inte direkt pepp på detta. Men det måste bara göras.

Väljer att inte dricka idag, väljer istället att inte bryta ihop bland folk.

Jag blev nykter av egen kraft och fick bra verktyg av programmet alkoholhjälpen erbjuder, det hittar du här på startsidan!

Jag har varit nykter i 11 månader nu, förra veckan följde jag med en gammal vän till AA för att jag var nyfiken, men jag upplevde det lite som du beskriver det och tyckte inte heller om snacket... jag ska prova att gå ett par ggr till, för att verkligen ge det chansen.
Min upplevelse var fin på mötet, men jag blev irriterad över att jag inte blev tagen på allvar av de gubbarna jag mötte där som sågade min väg till nykterhet med att säga att AA var det enda som kunde hjälpa mig. (Haha!)

Jag hänger här och spanar på de trådarna jag känner bygger upp mig, som t.ex Mirabelle G-S :-)

Mod och styrka!
Dee

Håller helt med dig ?! Ikväll somnar
jag nöjd -
både över nykterhet - 3 veckor?❤️?, och rent hus, såväl bokstavligt
som själsligt talat ? !

/Fibblan?.

Välkommen till forumet ? Du har hamnat helt rätt, bland inkännande medmänniskor som stöttar, utmanar, peppar, tröstar och ger goda råd. Jag kan dessvärre inte svara på dina frågor. Jag har aldrig varit på AA, eller något liknande. Men det finns erfarna människor på forumet, som kanske kan hjälpa dig. Starta en ny tråd, så har du större chans att bli hittad. Lycka till!

Ibland känner man sig låg och sorgsen, så är det bara. Hoppas att känslan släppte när du började röja runt. Jag tycker också att det kan vara så himla befriande att göra saker och jobba på. Få känna sig lite duktig, liksom. Och inte bara sitta och gräva i varför man är nere.
Tre veckors nykterhet är inte fy skam! Det kan du verkligen vara glad över. Kram! ?

Jag insåg för ett drygt halvår sedan att jag är alkoholist. Har aldrig varit på behandlingshem och jag kan sköta min vardag etc. Jag förstod för att jag inte kunde dricka måttligt och att jag tänkte på alkohol konstant.

Började på inråden från en vän att gå till AA. Jag tycker så mycket där har varit bra men gått helt i stå pga att man pratar så mycket om gud. Jag söker någon som delar min erfarenhet och kan hjälpa mig!!!! Många sa att det inte behöver vara en gud, det kan vara gruppen, naturen etc som är ens högre makt. Men bara att höra ordet gud för mig är superkänsloladdat. Jag var med i en sekt från min födsel och tog mig till sist ur, knappt med livet i behåll. För mig känns det lite som att någon säger till en person som har varit våldtagen hela sitt liv att sex handlar om kärlek. Man kan greppa det med hjärnan men det känslomässiga är någon helt annanstans. Jag VET att gud kan vara en tröst, en styrka m.m. men för mig är det en hård dömande och okärleksfull kraft.

Det blev för mycket för mig till sist och valde att sluta gå på AA. Det som är grejen är att jag var nykter under heöa tiden jag gick dit men jag mådde inget bra och hade mycket ångest och fick en depression. Nu har jag svårt att hålla drickandet i schack och känner mig desperat efter hjälp. Är det någon med liknande erfarenhet som kan ge mig råd, hjälp...vad som helst. Finns det något liknande som är helt sekulariserat? Tacksam om någon därute kan ge mig stöd. Stort tack på förhand <3

/About_today

Vad härligt att du kommit från söndagsångesten Mirabelle. Och härligt att starta en ny vecka snigelfri :)

Ha en superfin vecka bästaste du

Nu har jag kommit på bästa sättet att bota måndagsångesten. Man sparar d bästa med helgen till söndag kväll. Här halvligger jag, iförd onesie och läser en go bok, medans jag njuter av choklad och vin. Eftersom det är alkoholfritt går det ju för sig även på en söndagkväll :) Önskar alla forumvänner en fin vecka!

På västfronten intet nytt. Skön, ledig söndag. Gratulerat min pappa och tagit en långpromenad i skogen med honom och hunden. Pappa har aldrig druckit alkohol och mamma kanske tar ett glas vin om hon blir bjuden. Det har aldrig funnits alkohol hemma under min uppväxt, inte nu heller. Han vet inget om mina problem men jag frågade förut om hur han resonerar kring alkohol. Han sa att han bestämde sig tidigt för att alkohol inte var något att ha. Min farmor och farfar var med i Missionskyrkan och helnykterister. Han hade kompisar i IOGT och gick med i deras ungdomsarbete och på den vägen är det. Han har aldrig ens tänkt på att dricka A sa han. Klokt, tänkte jag...