Senaste kommentarerna i forumet

Du har fått så många klokskaper skrivna här redan, så jag kan bara hålla med!
Du gör så rätt och klokt. Bra att du pratar med barnen, tycker jag. De förstår ju och känner av, och behöver få känna att det inte är tabu att ta upp saker. Att deras känslor är okej. Du tänker helt rätt med att inte smutskasta, men ändå vara ärlig. De behöver förstå att det inte är deras fel. Inte ett dugg.
Även om allt låter hemskt jobbigt så känns det ändå som att allt går åt rätt håll! Att ni börjat prata om hur det ska bli sen, att han förstår att du kommer att vara barnens huvudsakliga trygghet framöver. Jag hoppas bara att han kan flytta ut! Att du kan byta lås, så att du aldrig behöver höra hans nyckel i dörren mitt i natten igen. Att du kan skapa ett 100% tryggt hem för dig och dina barn, där saker görs på ditt sätt. Där barnen får sova på helgen tills de vaknar av morgonljus, fågelsång och doft av frukost istället för av bråk och oro alldeles för tidigt. Fantisera om framtiden, måla upp drömbilden - snart är ni där.
KRAM

Jag har fuskat ett tag, inte nämnt det för tänkte att detta kommer jag inte gilla en sekt?
Får ju åka en bit, bor ju en håla.
Är sedan livrädd för sekter och annat skumt, född obstinat.
Men jisses vilken värme och gemenskap jag mötte, ingen krävde något av mig.
Det jag ångrar är att jag inte gick mycket tidigare i livet.
Så testa, det jag hade bestämt att ge det 3 gånger om det inte var något skulle jag inte berätta för någon.
Men nu är jag såld❤️
Kram Strulan
Skall säga att det är 5 gånger nu ?

Ytterligare en nykter helg går till historien :) Klasstjofräset gick strålande. Till min stora överraskning hade jag till och med trevligt. Kors i taket. Tänker att det kanske inte vore helt avskyvärt att lära känna en del av de andra föräldrarna litet närmre. Wow, curb your enthusiasm miss Positive ;) En mamma berättade att hennes ungar har börjat dammsuga huset självmant, och har en aversion mot oordning på sina rum. Henne tänker jag inte lära känna. Avund klär mig inte. Söndagen vigdes åt golf. Det kan ha varit säsongens sista runda. Svingen går ”sådär” iförd lager på lager... på lager... på lager... och ylle på det. Jo, jag är ju en frysfjärt. Min expertis på området ”extremt varma kläder oavsett väder” skulle få vilken polarexpedition som helst att gråta av avund. Hoppas alla forumvänner har haft en fin helg och är laddade inför veckan som nalkas :*

komma med nånting mer än en önskan att sluta dricka. Och man behöver inte säga varken det eller nåt annat. Jo, ofta ombeds man att säga sitt förnamn i slutet av mötet om man inte delat. / mt

Du tar det ena stora klivet efter det andra. Heja dig! Jag har också funderat, men skulle nog känna min litet som en inkräktare. Vad har jag att komma med liksom... Inbillar mig att det skulle vara respektlöst av mig att ”infiltrera” AA, jag som inte ens vet om jag ska betrakta mig som alkoholist eller inte. Men jag antar att man inte blir förhörd på tröskeln och antingen kvalar in eller får loma iväg med svansen mellan benen... Hur var det? Kändes det som att du liksom ”hörde dit”?

Strulan :) Kul att höra att någon uppskattar min delning.
Jag funderar ibland om jag är stark eller svag, vad betyder att vara stark egentligen?
Det var starkt gjort av mig att sluta dricka, måste påminna mig varje och varannan dag. Jag har en vän som är terapeut och han säger ofta, att jag har gjort det omöjliga, slutat utan att gå på AA, fått terapi eller medicin. Ju, det var inte lätt, men det funkade.
Sen ska jag gå och träna och känner mig sååå himla trött och sviker min kropp genom att strunta i det. Svaghet? Ångest?
Sen äter jag vaniljglass och blir deprimerad för att min socker är hur hög som helst.
Kanske en puzzelbit som fattas, att älska sig själv mer, mer och mer.
Ok, min starka sida är också att jag inte ältar i det gamla, gjort är gjort, massa idiotiska saker, massa som sårade mina närmaste, men det som jag inte kan ändra, det struntar jag i totalt.

Vilken styrka du har, en riktig hjälte. Var nära att skriva vem fan hade inte viljat dricka vin då, men är ju det sista du behöver. Så starkt att inse snabbt att det är fel och rätta upp allt igen. Hoppas du förstår hur viktig du är och din delning ger perspektiv på livet. Många kramar Strulan ?❤️????????

Tack, tack alla för goda råd! jag skrattade lite över det att jag skulle börja spela ett instrument, jag är så totalt icke musikaliskt att det var roligt att föreställa sig, ha ha. Det skulle bli en katastrof.
Först ska jag berätta hur det gick. Jag köpte en flaska vin, drack upp det och insåg att jag är definitivt fortfarande alkoholist. Pratade med min man hur idiotiskt jag var och fick stöd. Nu känns det väldigt bra, trots allt är jag nykter och suget är mindre. Det var varken dramatiskt nederlag eller en vacker seger, det var som det var.
Jag tror att jag är i en känsligt period av mitt liv och då blir det så. Ett år efter en mycket seriös operation, gungar jag i förtvivlan mellan hopp och hopplöshet. Ska jag kunna leva vidare? Klarar min kropp detta? Jag saknar en njure sedan jag var bebis (cancer). För ett år sedan tog de bort en binjure pga adenomas, ett skit som tillverkar kortisol, stresshormon. En bit av bukspottkörtel pga en cysta och min mjälte. Jag har några organ kvar, fast på höger sida för det mesta.
Idag är jag någorlunda ok, det som spökar mest är diabetes. Jag tar inte sprutor än, men det kommer nog, min tillverkning av insulin går ner. Jag är extremt smal, väger 39 kilo, 150 lång. Försöker äta bra, men det är så himla svårt, sockersuget är så häftigt stark. Ärligt talat, om jag ska välja mellan vin och princess tårta, väljer jag det andra. Fast båda är dödlig för min kropp. Vin finns bara på vissa ställen, inte på jobbet iaf. På jobbet har man den här jävla fikan hela tiden...
Ja, det krånglar en del på jobbet nu, vanliga konflikter, men jag kanske fick en annan perspektiv de sista åren också. Varför måste man fokusera på små saker när livet är så bräckligt?
Och min mamma som har ont, det är så svårt att se en person som man älskar och inte kunna hjälpa.
Jag tappade energi, både fysiskt (tufft att träna), men också min karisma, min energi som jag lever på.
Tänker mycket på döden, på att allt är bara en kort upplevelse och att bättre än idag kommer jag inte att ha. Det blir bara sämre, med att åldras och försvinna.
Av positiva saker: jag lever. Två gånger har jag smitit ifrån döden och egentligen hela mitt liv är bara en bonus.
Jag tycker om mitt jobb och har en extremt bra man, som står ut med mig.
Jag har en del vänner och mitt hus är sällan tom, det är alltid någon som äter, sover över, bara finns.
Inte helt meningslöst att finnas till.
Jag ska kanske fortsätta en stund till, kanske sakta ner lite, tänka innan jag stressar mig för att någon säger någonting dumt, få mer perspektiv.
Ja, tack för stöd :)

Det värsta som kan hända är att du slösar bort en timme av ditt liv eller så blir det något riktigt bra// kram Strulan

Jag känner mig mer närvarande och lugn. Jag kan sitta still och meditera men Yogan vill inte riktigt än. Ställer mig på mattan, men det vill sig inte. Jag får söka upp nån Yogaklass så jag får igång kroppen igen. Jag behöver få motivation, inspiration och lust, resten klarar jag själv.
Lite låg, inget att skriva...

Sitter och funderar på om jag ska gå på ett AA-möte, tror ju inte att det är min grej, men där jag bor känner jag ingen (ska ju iof flytta snart) så skulle ändå vilja testa. Det finns ganska många möten. Är inte rädd för att gå dit själv, själv har jag varit hela mitt liv - det är inga problem. Men är rädd att komma dit och inte se någon som mig. Att inte se en tjej under 40 som är hel och ren, lite proper. Inte bara massa rynkiga föredetta parkbänks-alkoholister.

Jag vet att detta är mina fördomar som spökar, men så är det bara . Jag vet inte, jag avvaktar nog lite tror jag. Jag har ju detta forum, det räcker bra :)

96 dagar, NYKTER fortfarande, just nu är jag så lycklig bara för det. Så lycklig, men börjar verkligen känna ensamheten, att vara ensam utan A som dövar är jobbigt. Orkar inte skriva en hel roman i dag om det, men det kommer säkerligen.

I dag väljer jag att inte dricka, istället putsar jag silver och kikar på youtube.

Jag har haft en skön söndag morgon utan bakfylla. Nu e jag på väg till centrum. Måste komplettera lite ingredienser till min söndags middag. Frun ska få käket serverat när hon kommer hem från jobbet. En dag i taget ?

I går var en jobbig dag. Jag kände mig så ledsen och tårarna bara fortsatte att rinna hela dagen lång. Jag har sovit ordentligt i natt och vaknade tidigt. Jag känner mig stark i dag. Jag lyssnade inåt igår och jag lät allt komma tillsammans med mitt sällskap, chips, godis & läsk. I min kalender sätter jag guldstjärnor varje dag som jag klarar en dag utan a och i dag tänker jag att det borde vara två. Men, jag vill inte bryta kedjan, en stjärna för var dag. Jag funderar mycket över de människor som valt att helt leva nykter. De som aldrig testat a och de som testat att smaka men ändå valt bort det. En del av dem finns nu på mitt hemmagjorda bokmärke. De mår bra. De har kul. De utvecklas. De har familj mm. De kan. Jag undrar vad som gjorde att de valde just så, medans jag valde annorlunda. Vad hittade de som inte jag hittade?

Jag tänker att jag som i går stannade upp och lät känslorna få komma, till och med bejakade dem. Jag kände mig ensam med dem men jag ville vara det. Jag hade kunnat åka till min syster och hennes familj men jag ville inte det. Jag ville vara ledsen. Jag fortsätter min resa och har fokus på dem som tagit avstånd från giftet.

Trevlig söndag!

Vilken underbar tanke ?? skulle bära det med riktig stolthet för just nu är jag stolt över mina val ?❤️? Får väl vara glad att det är ett smycke och inte en konstig mössa och att man skall ha en ballong i handen, för hade gjort det med stolthet också just nu ???

rent av dags att köpa aa's halssmycke så vi känner igen dig :))

Av en ren impuls (kanske som minne ?? Jag vet faktiskt inte !) köpte jag aa's logga som halsband i guld när jag var på behandling ! Jag !!! som aldrig någonsin burit ett halsband ??!!

MEN.....det har hjälpt mig att påminna mig om vem jag är eftersom jag ser det i badrumsspegeln varje morgon. Och det har skänkt mig en trygghet.

Bara en tanke :-))

Jag har blivit en av dom, sekten som träffas i smyg.
Tänk om jag bara förstått innan, lyssnat och inte trott att man klarar sig bäst själv så mkt enkelt mitt liv hade kunnat vara. Men nu släpper jag det gamla och sträcker på mig och blickar framåt.
För denna gången är det på riktigt och enkelt när man gett upp och tagit till sig att jag har denna sjukdom.
Så nu bygger jag ett liv som skall funka med ärlighet och mkt vilja.
Ha en härlig söndag// kram Strulan ??❤️

Vad mycket klokhet du bjöd på i dagens re-cap ? Så skönt att du slapp bestämma dig just nu när du velar. I mitt fall är det så enkelt. Jag har ingen lust alls att ”dricka socialt”. Det är ensam hemma i soffan jag vill dricka (nå... inte just nu, men känslan kommer säkert igen i framtiden). Och soff-supandet går ju bort. Det är ett rungande NEJ på den, så det finns liksom inget att vela om. Nu har du litet mer betänketid. Nästa gång du står inför valet och kvalet kanske det känns mer självklart hur du ska göra. Kram

Jag gick ut och gick i skogen i nästan 2 timmar nu på eftermiddagen, så skönt och välbehövligt.

Nu sitter jag under värmefilten och dricker en A-fri öl, äter Zoo och popcorn. Ska strax tända värmeljus då det bröjar bli mörkt.

Så nöjd över hur det blev, även om jag sitter här ensam.

Körde ett pass Yin yoga på gymmet i morse. Jädrans va skönt det var. Det här var första gången för mig. Det var så nice att jag har bokat ett nytt pass nästa lördag. Nu ligger jag spiknykter i soffan och har ingen längtan att ta en bira. Ska köra bil lite senare i kväll. En dag i taget ?

är inte samma sak som att man är en egoistisk människa. Det är ju alkodrogen som tagit över hela hjärnan och allt kretsar
till hur - var - när och hur man ska kunna dricka. Naturligtvis finns det en kärleksfull och empatisk människa bakom. Man måste
bara kidnappa tillbaks hjärnan - och det är inget som släpper på ett par veckor. Erase and rewind tar tid. Sätt dig i själv i en bunker tills det har skett. Det är hans ansvar.

Precis som du skriver Lim. Bara att sitta och berätta om vad som hände utanför en bar på fyllan medans du var hemma med era barn och försöker få lugn och ro - visar ju precis på detta. Vad fan liksom? Varför skulle du bry dig?

Jag har gått igenom två stora separationer och har märkt att männen har haft samma beteende - pendlat mellan extrem kärleksfullhet (smicker och ett överdrivet sätt att uppvakta) och när det inte funkar så blir det elakheter. Stålsätt dig och spela strategiskt med i "schackspelet". Försök att se "draget" som ska komma och parera innan det sker. Var alltid ett steg före och var beredd.

Gå ut och andas - det handlar om DIG.

Det är faktiskt så enkelt. Sluta dricka, ta aldrig det första glaset. Om det finns andra bakomliggande problem lös dom så gott det går UTAN alkohol.Tyck om dig själv för den du är, skit i vad andra tycker, ingen bryr sig egentligen.

Mvh

Känner du dig utmattad, så är du inte frisk..Känn efter vad du orkar..Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv..Den viktigaste personen i ditt liv är du❤️Om du får energi och kraft genom vila, så blir livet bättre för dig och barnen..?✨

Tack snälla Monday. Du trampar inte alls på tårna. Tvärtom håller jag med dig. Jag tänker ofta att han verkar utvecklas bakåt. Han bli omognare med åren istället för tvärtom.

Det är konstigt nu. För min man vaknade och betedde sig som om han inte väckte oss kl 4 imorse och tjafsade. Han busade med barnen och mig ville han krama. När han bad om en till kram i sängen senare sa jag faktiskt att jag inte vill kramas. Jag frågade vad han håller på med och om han glömt att jag fick kliva upp kl 4 imorse. Att jag VARJE vardag går upp 5.30 och behöver få sova ut nångång. Kanske åtminstone till kl 7. När jag sa det så viftade han ut mig ur rummet. Han kan inte ta diskussionerna nykter. Och jag kan inte ta dem när han är berusad.

Går han omkring nu och tror att hans monolog imorse ledde till att vi ska fortsätta vara gifta? Jag fattar ingenting.

Han började prata om något som hände utanför en bar inatt. Jag kände bara hur i helvete kan han tro att jag vill höra det. Vad gör han på en bar mitt i natten???? Alltså det är så sjukt allting att han tror att jag ska lyssna på det han säger om det och vara intresserad. Det enda jag tänker på när han pratar om sitt uteliv är på hur fortsättningen blev... "efter baren kom du hem och förstörde för din familj"...

Han verkar hoppas på att jag ska ge mig nångång. Men det kommer inte att hända. Jag planerar för julklappar jag ska ge barnen sedan till deras nya rum. För jag ska fixa hemma sedan när huset bara är mitt.

Jag ska försöka orka med att fixa ute nu på gårdarna så att det är höststädat. Måste rycka upp mig.

Kramar till er alla.

Vi a-beroende, men även andra beroende blir ego..Dels för att vi måste ha substansen, och planerar för det. Men även för att substansen, beroendet gör att det är det viktigaste vi har..I fall där båda dricker brukar det finnas en som tar mer ansvar..Bra att du skriver mycket Lim..Dina tankar blir klarare..Stor varm kram både till MM och dig lim❤️