Senaste kommentarerna i forumet

Märkte att mina socialfobier minskade med nykterhet, i mitt fall tror jag att det har med att hjärnan har fullt upp med att upptäcka livet igen.
Den hann inte med socialafobier också vilket är enormt skönt, kommer en släng av det ibland men är hanterbart.
Så njut av dagen// kram Strulan

? / mt

Tack, någon högre makt räddade mig precis, tjejen jag skulle gå ut med i kväll hörde av sig och sa att hon var sjuk. TACK! Jag kände bara att en sten släppte från bröstet.

Känslan av ska jag, ska jag inte, kommer att komma tillbaka, då vi säkert gör något någon annan dag, men inte just nu. Inget ångestpåslag, utan nu kan jag ta mig tid och verkligen känna efter hur jag vill göra. Ingen stress!

YES! Vinst! (tror denna reaktion för övrigt visar på att jag faktiskt inte ville dricka - en liten tröst)

Vill du läsa, så ta fram stora te-koppen, detta kommer ta en stund.

Okej, jag behöver något som ger mig klara svar. Jag hade ju tänkt att gå igenom och värdera min nyktra tid efter 100 dagar, jag tar det nu istället. Tror det är viktigt att jag går igenom allt, läser allt jag skrivit - i dag!

Kommer skriva det jag reagerar på som jag skrivit förut (och andra har skrivit till mig), sånt som jag behöver ta med mig nedan.

Några reflektioner efter att ha suttit och läst mina och andras inlägg i denna tråd i över 3 timmar.

Några saker som jag tar med mig är att jag har ett sjukt kontrollbehov och en vilja att allt utåt ska vara perfekt, att jag är den perfekta människan och den perfekta kollegan som gör allt för de runt omkring mig. Jag har aldrig insett att det är mig, jaget, insidan, mina värderingar och egenskaper som räknas. Det som inte är perfekt med mig är okej. Det som finns inuti mig själv, inte vad jag kan ge till alla andra som räknas. Jag har i princip aldrig öppnat mig för någon, jo till en viss gräns. Men det är knappt någon som verkligen har sett mig Ensam1984, mitt inre, min själ. Hur liten jag verkligen är, och hur bra skådespelare jag är. Jag känner mig väldigt osäker då jag inte tror att någon skulle förstå mig, då jag tror mig tänka på ett annat plan än så många andra, att andra skulle tycka jag var flummig och för seriös om jag var så ärlig. Jag är livrädd för att visa mig sårbar, då jag tidigare har fått det använt mot mig. Jag är rädd för att vara ensam hela livet, men livrädd för att bli lämnad.

Jag har insett att jag förtjänar kärlek och vänner, men att jag aktivt måste jobba mot det och inte gömma huvudet i sanden och vänta på att andra ska komma till mig.

Jag är beroende av stress, även mat/socker, alkohol, shopping och säkerligen allt som man kan vara beroende av också (fast jag inte har testat det). Jag är en beroendepersonlighet personifierad. Jag har bara en on och en off-knapp, ingen paus-knapp.

Att säga att alkoholen har varit ett problem, är inte att ljuga. Men främst då den har maskerat och gömt undan allt det där andra. Det har såklart funnits där, men mer bakom ridån där jag själv inte har kunnat se det. Allt har bara känts fel och jag har varit num (inte lycklig, inte olycklig). Jag drack på alla känslor, främst ensamheten då A var min bästa vän. Drack även ur tristess och för att unna mig. Nu känner jag inte längre att jag vill dricka ur ensamhet eller tristess, däremot kan jag fortfarande få en känsla av att vilja dricka för att unna sig, eller för att kunna slappna av socialt och vara som alla andra.

Jag har gått igenom vartenda inlägg som gjorts i min tråd och lägger några av de viktigaste nedan, som en påminnelse. Hittade HUR MYCKET SOM HELST, men detta är det som verkligen fastnat.

"Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud)." Ensam1984, 4 juli

"Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt." Mirabelle G-S 4 juli.

"Min filosofi är att man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet." Ironwill 9 juli

"Tror jag har ett självskadebeteende (jag vill inte lyckas, eller pröva och misslyckas) på så sätt, jag bryr mig inte tillräckligt om mig själv för att vilja och våga ta hand om mig själv. Dvs. få kärlek, gemenskap, äta rätt, träna, må bra osv. Men vet också att det med umgänge och andra människor är triggerpunkter för mig och mitt mående påverkas så innerligt av andra människor och min relation till dem. Säkert därför jag stött bort människor hela mitt liv". Ensam1984, 9 juli

” Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.” Ensam1984, 18 juli

” Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. ” Ensam1984, 26 juli

” Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation… Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.” Ensam1984, 29 juli

"Jag läste ett tänkvärt meme någonstans. Minns inte exakt hur den löd, men kontentan var att om man är bekväm och öppen med sina svagheter så kan ingen använda dem mot en... Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig frestad att dölja mina tillkortakommanden, osäkerhet eller brist på kompetens inom något. Det är rätt skönt att ta det där aktiva beslutet att vara ärlig istället. Det brukar fungera förlösande för omgivningen och bidra till ett öppet och tolerant klimat där man hjälper varandra. ” Mirabelle G-S 1 augusti

"Jag kommer aldrig mer kunna dricka om jag vill ha kontroll i mitt liv, om jag vill vara lycklig (inte bara ha kul). En annan sak som har släppt är att jag tillåter mig känns känslor, bearbetar dem mer och sen går vidare" Ensam1984, 8 augusti

"Det räcker gott och väl att du är bra" FinaLisa 10 augusti

” Jag måste känna alla känslor i stunden, inte fokusera på annat och låta det passera förbi. Jag ska inte vara trött på det, jag ska välkomna det. Eller måste och måste, jag måste inte ett skit. Men eftersom jag mår bra nu i min nykterhet så får jag inte växla ner. Har läst och förstår ju att det är då hjärnspökena börjar komma och säga att "du kanske är den där 1% som kan dricka måttligt". Pyttsan, det vet jag att jag inte kan. Jag kan inte göra någonting måttligt. Antingen är det inget alls eller all in medvetslös liksom.” Ensam1984, 18 augusti

” Jag har kommit på, vilket känns stort, att jag för länge sedan förlikade med mig själv att jag alltid kommer vara ensam, inte ha en familj, vara oälskbar och aldrig kunna älska någon annan. Att jag är just Ensam. Jag är inte värd att få det, ja nån stans där inne så känner jag just så. Blir tårögd nu, hur kan man vara så elak mot sig själv? Det är gamla ord och handlingar som fortfarande sitter i. Detta har som följd då blivit min sanning, en självuppfylld profetia. Och A ”hjälpte” mig att inte ifrågasätta utan glömma min ensamhet.” Ensam1984 23 augusti
” Frågan är väl varför denna tanke hos dig blivit en självuppfyllande profetia? … Tänk om du skulle försöka tänka tvärtom istället? Be en liten bön varje morgon om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Försök sedan varje dag med små övningar att närma dig andra på ett otvunget sätt. Säg något till den bredvid dig i busskön! Eller till den bakom dig i kön på Ica. Vad som helst. Ta ögonkontakt med folk och tänk kärlek om alla du möter. Du behöver inte fortsätta leva ensam.” Femina 23 augusti

” Jag är då dödligt rädd för att bli lämnad. Men om man inte har någon nära sig, då kan ju ingen lämna dig, eller hur!?... Känslorna av svek och att bli lämnad vill jag aldrig känna igen. Men vill jag inte känna dem på bekostnad av att alltid vara ensam? Väger känslan av kärlek över vågskålen jämfört med känslan av svek. Jag tror inte det. Jag vet ingenting!” Ensam1984 24 augusti

” Men vet ni vad, även om jag nu känner, och framförallt har känt allt detta väldigt länge så känner jag mig sedan jag slutade med A hoppfull. Jag vet inte om jag tror jag kommer få den där sagan, som jag inte ens vet om jag vill ha, men jag ser ljust på framtiden. Jag känner glädje av annat än att få dricka eller känslan av när man vet att man kan dricka. Jag känner mig så fri.” Ensam1984 25 augusti

” Känner med dig och kan inte komma på något bättre ord än starksvag för att benämna hur jag uppfattar dig” Vinäger 25 augusti

” Det finns ingen chans att jag sabbar 57+ dagar för att gå tillbaka till dag 1 igen. Okej, jag vet att detta med dagar inte spelar någon roll, men om det motiverar mig så in i helsike, så kan det väl vara en bra sak kanske.” Ensam1984 28 augusti

” Känner mig superstark i detta. Det känns så självklart, men försöker att hejda mig lite så att jag inte faller för högt från hästen om jag skulle falla. Hotet finns ju alltid där ute och visst har huvudet tänkt några gånger på sistone att jag kan ju bara dricka när jag är ute med andra, det har ju aldrig varit mitt problem. MEN jag har läst här inne så mycket att jag VET att det inte funkar så. En droppe och det är kört, det är inte värt att testa. Jag kan vara en som inte dricker vare sig jag har problem eller inte.” Ensam1984, 30 augusti

” Det är "känslofasen" du hamnat i eller som min f d sponsor kallade det, "Den stora islossningen". Gråt på. Själv gråter jag hela tiden. Läkande och förlösande. Vem har tid med A när så mycket händer inuti? Vår nya, spännande resa har just börjat! ?” Femina 1 september

”Har jag bytt ett beroende mot ett annat? Flaskan mot jobbet... sen är det så att de senaste 2 veckorna har varit mycket, ja har inte kunnat välja det, nästa vecka är detsamma, sedan lugnar det sig allt något.” Ensam1984 7 september

”flyttar runt på osunda beteenden och omåttlighet” Fibblan 8 september

Orkade inte läsa längre, vet vad som står sedan, mycket reflektioner om jag kan dricka ändå... det är för nära inpå.

Det ovan är saker som jag antingen tagit till mig och försökt applicera på mitt liv alternativt funderat kopiösa mängder kring. Saker som fastnat!

Vet ännu inte hur det blir i kväll, men just nu (i denna sekund) så lutar det år helnykter! Även om det tog 3+ timmar så var det nog värt det

Tack för så fina ord. Jag blir rörd.
Det är svårt att få ner känslor i ord.

Jag är glad att det ibland når fram...
Alla gillar det nog inte - att det kommer rakt ut
(lika ogillad som omtyckt antar jag)
Bryr mig inte - jag är jag. Så är det bara :)

Tusen tack för att Du finns i mitt liv
Du är lugn och ro för mig

Något har hänt i mitt inre under de senaste månaderna. Jag vet inte om det är social fobi i samband med utmattningsdepressionen jag har lidit av under ett antal år tillbaka, kanske alltid... Men vad det än var, så tynger det inte mig längre. Idag ska jag tjänstgöra som klassförälder och ordna jippo för en av ungarnas klasser med medföljande föräldrar. Sådant gav ångestpåslag deluxe förut. Nu känns de lugnt. Visst, jag skulle hellre ligga hemma i pyjamas hela dagen och pilla mig i naveln... Jag har trots allt mina preferenser. Jag kommer aldrig tycka att sånt här lattjo är kul. Men jag är inte näst intill paralyserad av ångest. Det är inte plågsamt. Jag är oerhört tacksam för denna utveckling. Ha en fin lördag forumvänner!

Jag har inte reflekterat över detta när jag själv drack - jag var kvar på en nivå där min alkoholism tog fart. Din man verkar besitta en omogenhet där han väljer polarna framför er. Väx upp människa - den känslan får jag när jag läser dina inlägg. Samtidigt så vet jag hur svårt det är att bryta alkoholmönstret. Kanske trampar på tårna nu - ber om ursäkt för det i så fall. Inte min mening alls.

Nu med nykterheten så ser jag detta hos flera runt omkring mig som har alkoholproblem. De har ett omoget sätt att reflektera över livet. Som att hjärnan stannar upp och inte utvecklas. Sällan en alkoholist spär på med vuxenpoäng. I USA vid behandling av alkoholism så behandlas man samtidigt för "Baby King - Baby Queen" syndrome. Har skrivit om det i ett annat inlägg - googla så får du upp. Alkoholister blir små narcissister där jorden kretsar kring deras förbannade ego (så även mitt när jag drack för mycket)

Jag vill
Jag ska
Mitt liv
Mina behov

"Sjukdomen" utvecklar och ger näring till egot.

Din mans resonerande visar bara hur långt gången han är i sin sjukdom. Det låter som att han är medveten om problemen men inte ännu inte kan släppa. Som alltid så ligger problemet på den som har supit sig till ett beroende. Självklart ska man hjälpa den man lever med men om det inte fungerar - (du har ju försökt) så måste man gå.

Låt honom ta sin process utan dig - förhoppningsvis kommer det leda till att han kommer till insikt.
Om du är kvar så kommer garanterat samma hjulspår bara bli djupare. Han kommer antagligen nå sin egen botten.
Inget är heller hugget i sten - ni finns kvar. Han finns kvar men på olika håll.

Hur skulle det vara att lägga fram det på ett sätt där du markerar att - DU inte vill och DU kan inte leva kvar i detta. När och om din man vill ha hjälp så finns du kvar som hans vän.

Ni har barn ihop - så försök att vårda vänskapen trots allt. Hjälp honom på DINA villkor som medmänniska men på distans där du bestämmer reglerna. Du kommer att fixa detta galant genom din klokhet och ditt lugn - du har en sådan enorm styrka, Lim.

MM

Min man sover. Jag är arg för att det är lördag strax innan kl 10 och jag redan varit vaken i 6 timmar. Det är inte klokt ju.

Är trött och redan hungrig på lunch. Vill städa och röja men orkar inte starta något.

Både baksidan och framsidan måste städas. Har inte gjort det än pga allt som varit.

Funderar ärligt talat på att sjukskriva mig nästa vecka. Vet att jag förlorar massa pengar och de på jobbet får det tufft utan mig men jag vet inte om jag orkar hålla upp fasaden en till vecka.

Behöver orka så mycket. Behöver fixa så mycket hemma men hinner och orkar ingenting i denna kristid. Behöver kunna hämta barnen tidigt så att de får lite andrum. Tror det är viktigt.

Att min man inte ville skiljas inatt kan lika gärna vara glömt idag. Och det är sjukt irriterande att han kommer sova hela dagen i princip efter att han öppnat Pandoras ask i natt. Han lämnar mig med spillrorna av sitt beteende.

Samtidigt vill jag att han ska sova så jag slipper honom runt mig.

Jag måste säga idag (ikväll?) att detta var droppen. Han får gärna försöka sluta dricka men under tiden måste vi separera. Han kan inte hålla på såhär.

Jag minns plötsligt en sak från min egen barndom. Jag var väl i början av min tonår.. 13 år kanske. Min familj var med en annan familj på semester. En kväll drack de vuxna ganska mkt. Eller papporna i alla fall. Det var midsommarafton och alla gick till en midsommarstång. Men min berusade pappa skulle ha ett djupt samtal med mig. "när jag dör ska ni minnas mig. Den här låten ska spelas... Bla bla bla". Min mamma kom för att hämta mig till dansen men då blev min pappa arg och sa att vi pratar här. "visst vill du stanna med mig?" sa han till mig. Det ville jag absolut inte men jag vågade inte säga nåt. Så jag satt där och lyssnade på hans berusade sorgliga tal. Fy i helvete alltså. Exakt så behandlar min man mina barn. Mitt i natten!! JÄVLA APA. Och jag känner mig så maktlös för stoppar jag honom blir det bråk på allvar och det skrämmer barnen.

Det spelar ingen roll om han inte vill skiljas. Jag vill skiljas!!!! Jag måste det!

Ett par år efter det där med min pappa så skildes mina föräldrar. Min pappa betedde sig väldigt illa den tiden mot både oss barn och min mamma. Men jag är så glad att de skildes. För min pappa hade samma makt över min mamma som min man har över mig. Och när de skildes lärde jag känna henne på riktigt för första gången i mitt liv.

Att det är alkoholhjärnan som vill dricka...man blir lurad till att tro att det är en själv som tänker.
Om du velar från och tillbaka så tror jag inte att du vill egentligen.

Usch. Jag vaknade och kände att usch.. vad fel detta är. Jag vill dricka, men jag är dödsrädd för att bli full, men samtidigt så känns det som en räddning. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.

Det är en sak att inte vilja dricka, men jag känner att jag faktiskt vill. För den sociala delen. Det intalar jag mig nu i alla fall. Men vill inte bli full, är dödsrädd för att förlora kontrollen som jag hittat i mig själv. Men vill ha det där lugnet, det där sociala glidmedlet.

Är också dödsrädd för att göra mig själv besviken, att bara slänga bort de där nästan 100 dagarna. Att jag vaknar i morgon bitti med väldens ångest och bara ger upp om mig själv.

Är det verkligen värt det? Nej troligen inte, men jag vet ju inte förrän jag har testat, för jag har ju aldrig testat att dricka "normalt" och bara i sällskap.

Det är som att jag vet och känner att jag bara kommer ångra detta, men måste ändå tvinga mig till det, för det måste göras någon gång. Varför jag inte gjorde det på den där jädra båten kan jag inte svara på... kanske hade det varit drägligare då.

Jag vet verkligen inte ut eller in. Grubblar lite mer.

Väljer ingenting för just nu, ser var dagen tar mig.

Miss lyckad!
Ja det är verkligen på
Tiden nu. Alla förutsättningar runtomkring mig är bra och stabila, och jag lika så. Så det borde inte vara något problem denna gången. Känns jätteskönt att inte behöva röka ?

Igår var jag tröttelitrötttrött, lite som en avslagen cola. Men efter vila och sömn kom lördagen! Nu blir det skogspromenad och sen ska jag trilla förbi Ica för att köpa lite frallor, jos och skagenröra. För det är gott!

I kväll ska jag iväg på middag med mrniceguy, vi ska på nått fancy place som jag fick i paket på min 30års dag. Ser riktigt mycket fram emot det. Blir kul att få klä upp sig lite och äta god mat. Han har också slutat röka nu, men har behållit snusen. Hans liv, hans val ?

Hoppas ni får en fin lördag!
Fridens ?

Usch, ja kände mig låg igår. Och ensam. Och allt kändes meningslöst på ngt vis. Men jag klarade ju min fasta, typ.
Ja ,det var en prövning alltså..phu. Bröt den sista dagen lite i förtid med en daimbiskvi..?hahaha?! (Men det var det eller korka upp, så valet var enkelt ??)
Nu kommer jag att gå in för att äta nyttigt och komma igång med träningen igen. Kommer också precis som du är inne på att inte logga in här så ofta. Jag ska låta dagarna rulla på och verkligen ha fokus på annat. Kommer säkerligen få mer gjort här hemma och mer närvaro med barnen också ?. Vi hörs igen, men kanske om en vecka snarare än
Imorgon ?!
Ha en fortsatt bra helg och en bra vecka ??!
Kram
/Fibblan ?

Jag har pratat med mina barn nu på morgonen. Lugnt och inkännande. Jag berättade vad det är som pågår och varför deras pappa beter sig såhär. Försöker att inte prata på ett sätt som smutskastar honom men försöker ändå vara så ärlig som jag tycker passar. Önskar jag inte behövde det men med tanke på hur min man drar in barnen så har jag inte mycket val känner jag nu. De behöver få höra en frisk förälder prata om det här allvarliga.

Måste förklara för dem att han säger många osanna saker och att det aldrig är barnens fel oavsett vad som slinker ur hans mun.

Min äldsta son sa att han förstår om jag vill skiljas. Han säger att han inte bryr sig för han tycker att hans pappa är konstig och inte snäll. Det här säger han alltså helt utan påtryckningar från mig. Tvärtom har jag ju försökt att hålla allt ifrån barnen för att inte oroa dem.

Men imorse sa jag att deras pappa har gjort sånt här i många år och att om han inte slutar med det så behöver jag få bo utan honom. Men att det kommer att bli bra.

Min man sa åter igen till dem att det är jag som vill skiljas. Han försöker göra mig till en bov men mina barn förstår bättre än så.

Nu har alltså min man sagt denna natt/tidiga morgon 1. Han vill inte skiljas 2. Han ska försöka sluta dricka 3. Vi ska skiljas (och sagt det igen till barnen). I den ordningen. Han förslog att vi kunde skriva ner imorgon på ett papper vad vi vill ska förändras. Och jag sa okej. Han ville försöka hitta en lösning. Men en kvart senare var jag en egoist och vi ska skiljas igen. Detta pga att jag ville gå ut med hunden och sedan lägga mig igen efter 45 av hans prat. Och jag insåg dessutom att barnen låg vakna så då kände jag att det fick räcka.

Att mitt barn säger att han tycker jag ska skiljas är ju väldigt allvarligt. Han har också fått nog av det här.

Min yngsta har det svårare och är rädd att behöva välja förälder men jag försöker stötta honom i att han inte behöver välja. Och inför mig behöver han inte oroa sig. Han får säga vad han vill och spendera tid med oss båda. Det jag är mest rädd för med honom är att han känner så mkt empati för sin pappa. Så jag sa att nu kommer deras pappa att tycka synd om sig själv ofta. Men att det aldrig är barnens fel om han gör det.

Önskar att min yngsta var ett eller två år äldre än vad han är. Men å andra sidan känner jag nu att jag måste rädda dem ur detta.

Nu när min son till o med tycker en skilsmässa är rätt så blir det en ögonöppnare om att jag inte överreagerar. Det är inte vanligt att barn vill att föräldrarna separerar. Han kommer förstås tycka sedan att han vill att vi ska vara ihop säkert också. Känslor i sånt här går ju upp och ner. Även hos mig så absolut hos ett barn.

Mina barn har börjat bråka mer med varandra och jag undrar om det har med allt detta att göra eller om det bara är en naturlig del i deras utveckling. Jag själv tycker det är otroligt jobbigt i alla fall för jag vill inte behöva bli arg. För deras skull och min.

Tänker de har ilska i sig nu som de tar ut på mig och varandra istället för på sin pappa? Men jag kanske har fel.

Jag är också glad av att vara fullblodsalkis ?.. på nåt vis är det lite: "when you see it, you can not unsee it"
Jag kan inte romantisera alkoholen eller tro att jag kan dricka lite.

Jag har försökt att hitta lösningar för att bli lycklig, i tron att mitt missbruk då skulle minska ner till ett normaldrickande. För helt nykter har jag då tidigare inte haft avsikt till. Det här är första gången jag försöker mig på nykterhet, för att kunna bli lycklig. En rätt häftig skillnad som jag drivs av!

Jag hittar inspiration i er alla här som kommit längre än mig, det ger mig hopp ?

.

Japp. Kl 4 öppnades sovrumsdörren. Han ville prata. Jag sa nej, inte nu. Jag sover!

Men tillsist klev jag upp (barnen vaknade också). Han ville säga att han inte vill skiljas. Att han älskar mig. Full som bara den. Jag höll mig lugn. Lyssnade. Han sa att han ska ändra sig men jag sa att du gör ju exakt samma sak igen nu. Du väcker och du är full. Han sa att han bara kan prata om det här när han druckit. Han vill inte skiljas. Han älskar mig. Han grät.

I 45 minuter pratade han. Så 4.45 sa jag att jag behöver sova. Då plötsligt blev han arg. Gick in till barnen som var vakna (stackars mina älsklingar) och säger "vi ska skiljas!". I 30-40 minuter pratade han om hur synd det är om honom osv. Han kallade mig egoist och vampyr som tar barnen (för att jag är med dem alltså. Jag tar dem inte utan jag är en mamma). När han somnat smög jag och mitt ena barn upp. Min andra sov vidare (det var bra för han behöver sova).

Alltså. På en vecka har han väckt oss två gånger kl 4. Hans argument för att det inte var fel denna gång är att det är lördag nu. Att vi kan sova sedan. Men snälla. Vi har två chanser i veckan att sova ut. Så förstör han det pga sin ENORMA egoism.

Jag sa till honom att han mår dåligt pga sitt alkoholintag. Jag sa att han är alkoholist (inte på ett taskigt sätt). Han började gråta. Men sa sedan att han inte är alkoholist alls. Men det är han. Han är det.

Vilken jädra vinst - bra saker sker bra människor(och tvärt om då såklart) ;)

Grattis till den megavinsten, låt oss hoppas att det inte kommer en gräshoppa eller skvallerbytta nu bara :)

Ha en fin helg bästa Mirabelle, jag ska (som du vet) försöka med detsamma, vare sig det blir med eller utan A.

Snälla, bortse från det jag skrivit. Jag önskar all lycka och välgång, men forumet låter min inte skriva som jag vill.

Tack snälla miss lyckad ♥️♥️ det hjälper så mkt att du gått vidare. Precis sådär tänker jag att det blir med oss också. Det är som att vi fasar ut varandra. För igår sökte han närhet men blev irriterad och gick iväg när jag rörde på mig på ett obekvämt sätt. För en vecka sedan hade han stannat och försökt ändå. Tror han börjar inse att det har ett pris...

Hej igen.

Ja knaskatten, papprena är inskickade. Man får hem en bekräftelse via post där det även står när man kan skicka in papper för att fullfölja skilsmässan när man har betänketid som vi ju har pga barnen. Han var väldigt ivrig med att signera och posta de där papprena... Han kanske ville göra det innan han hann ångra sig?

Ja mirabelle, jag försöker tänka så. Och jag hoppas kunna bli en ännu mer harmonisk och bra mamma. Om skilsmässan går bra utan bråk kan det ju bli så att jag kommer att må jättebra sedan och det får en positiv påverkan på barnen.

Tänkte på en till grej. Min man förklarar sina utenätter med att jag och barnen ändå är i andra rum än han. Vi tittar på film i annat rum eller gör andra saker och han är själv ändå. Och det är ju sant. Men det har ju vuxit fram av att han är så ointresserad av oss.

Om jag och barnen gör saker om dagarna medan han är med nån kompis eller ligger hemma bakis en hel semester till exempel... Är det konstigt om vi vänjer oss vid att han inte vill vara med? Vi har under alla år byggt upp ett eget liv utan min man om dagarna. Och nätterna med. Men han får det att låta som att han känner sig ensam på kvällarna så därför är det lika bra att gå ut och träffa folk. Så det blir mitt och barnens fel att han går ut för vi får honom att känna sig ensam.

Förut när han drack hemma undvek vi honom pga det. Dukade upp fredagsmys i sovrummet istället. Han har ju jagat bort oss liksom.

När han ännu längre tillbaka i tiden drack med kompisar här hemma så kunde det till och med vara så att jag och barnen hade det mysigt i vardagsrummet med chips och läsk och film. Men när min man skulle få besök fick jag och barnen byta rum. Så då lärde vi oss att sluta duka upp i vardagsrummet. Alltså... Det här utanförskapet han upplever på kvällarna är ju resultatet av hans eget beteende under många år.

Jag förstår att känslan av ensamhet han känner är sann. För han är ensam här. Det stämmer helt. Men poängen är ju att detta är skapat av hans egna val. Val som han gör hela tiden och som jag bett honom tänka på. Jag har bett honom komma till oss och vara med oss men han är ju inte intresserad. Han vill att vi ska söka oss till honom... Men det är liksom försent.

Hans känslor och upplevelser är alltså sanna. Pga det så är det svårt att argumentera emot. Men det finns ju orsaker bakom som han helt är ansvarig för.

Sedan blir det också lite orättvist att han kan ligga i soffan och vänta på sällskap medan jag gör läxor med barnen, ser till att de duschar, diskar i köket, går ut med hunden och lägger mig med barnen och pratar och myser och borstar deras tänder. Allt detta kunde han vara med på!! Men han vill ha sällskap i soffan. Men i en barnfamilj finns det tio andra saker att göra.. Men man kan göra dem tillsammans om man vill spendera tid ihop. Sedan somnar jag av utmattning och han känner sig ensam i soffan så kvällen efter sticker han ut och dricker istället. För stackars honom får ju ändå vara ensam hela kvällen och somna ensam.

Suck. Klockan är snart 23. Han är fortfarande ute. Det gör att jag arbetar upp en ilska så därför skriver jag rätt hårt om honom nu. Det gör mig arg att jag ägnar massa tid åt att tänka på hur han tänker och mår medan han antagligen skiter i hur jag mår?? Begriper han inte att varje natt han är ute (han har inte ens hört av sig) så finns både jag och hans barn hemma!! Okej om han nu skiter i mig men barnen då. De har inte träffat honom ordentligt på länge. Han såg dem en snabbis igår när han kom hem på kvällen.

Han klagar på att han är ensam hemma. Men han kommer aldrig på idén att ordna det mysigt åt oss och föreslå en film. Nej nej. Ska vi umgås måste det vara jag som ordnar det och oftast säger han ju nej ändå. Så jag har slutat fråga.

Det kommer ta några månader innan vi kan flytta isär. Men det är jag som kommer att bo kvar. Jag funderar på hur jag ska möblera osv. Men det ger mig mest panik för jag vill bara få det överstökat. Jag vill återta rummen som han har lagt beslag på. För så känns det. Det finns rum här som är hans och som blev det förut när han drack hemma. Rum jag undvikit sedan dess för att de påminner mig om hans drickande. Många gånger har jag drömt om hur jag ska ordna det hemma när jag bor utan honom men nu när det verkar bli verklighet känns det inte kul längre. Bara jobbigt.

Men det som ska bli underbart är att slippa exakt det som jag känner nu. Känslan att jag vill sova men ligger och lyssnar efter nyckeln i dörren. Fyfan. Jag går på toaletten hela tiden för jag är så rädd att behöva gå upp på toa om han kommit hem. Tänker på vår hund som vaknar när dörren öppnas. Allt som stör min sömn. Och kommer han komma in i sovrummet och väcka mig?
Det är terror det här alltså. För varesig han kommer störa mig eller lyckas smyga in obemärkt så ligger jag på spänn. Åren har gjort så. Det ligger som ett kroppsminne att vara beredd.

När vi pratar låter det som att han tänker att barnen ska bo mest hos mig. Och det är ju turen med att han förstår att de står mig närmare och behöver mig. För jag skulle dö om barnen skulle behöva ligga med oro i magen när de ska sova och så skulle jag inte ens finnas där. Det FÅR inte hända så ska barnen sova hos honom måste det vara noll alkohol med i bilden annars hämtar jag hem dem.

Jag måste hålla fast i den här ilskan för det är den som gör att jag vågar. Jag får inte låta mina sympatier för honom göra att jag själv fortsätter leva i den här skiten.

HAN gör det här. Just i detta nu gör han det igen. Han är ute och dricker fast han vet exakt vad jag känner. Det är klart han vill skiljas!!! Han vet ju exakt. Ändå säger han "hoppas vi inte ångrar oss sedan att vi skilts"... Men hallå? Du gör ju valet nu. Du fortsätter med allt jag ber dig sluta med. Du hade möjligheten att stoppa skilsmässan för bara några dagar sedan men du väljer att inte göra det. Det finns ingenting att ångra sedan. Valet görs NU. Jag fattar inte vad som ska ångras. För min del finns det inget val längre. Han visar mig ju absolut noll respekt och hänsyn.

Om han vill ha mig kunde han haft mig. Så enkelt är det faktiskt.

Har för mig att jag fick stålsätta mig för att inte krama eller vara nära mitt ex, fast det hade känts bra..Tänkte som du att jag var tvungen att träna mig på att separera och bli singel..Efter ett tag visade mitt ex mer dåliga sidor och då var det lätt att det blev en barriär mellan oss..Vilket gjorde det känslomässiga enklare...Du är stark och bra lim..Du har stöttat mig mycket..Nu stöttar jag gärna dig..Du är så fin❤️Både som mamma och kvinna..Glöm aldrig det!!

Känner du att du kan låta bli att dricka så låt bli! Kör alkoholfritt om det känns OK. Skippa fjortisffyllan,

Jag har slutat röka och snusa för många år sen..Använde nog liknande verktyg och nätforum som vid alkoholproblem..Det gick bra..Typ Konsekvenstänk och belöning..Du verkar beslutsam..Lycka till..

Sitter och funderar nu, vi ska ha lite förfest här hemma först, jag tror jag ska köra på alkoholfritt här (kanske inte säga det, men inte ha någon fjortisfylla heller) och sen se hur det blir när jag kommer ut. Behöver jag det, överlever jag ändå, vill jag ha? Men har inte helt bestämt mig. Men det känns liksom mer ok, att i alla fall inte få köpa A på systemet.

Vi får se. Detta känner jag är väldigt känsloladdat, kanske bäst att inte dricka och skådespela istället... jag hoppas magen ger den rätta feelingen i morgon.

Det är skrämmande vad människor kan utsätta sina ”närmsta” för... Oavsett om det är medvetet eller inte så gör det stor skada på ditt självförtroende, din självkänsla och din framtidstro och tillit till livet. Tack vare lov att du är på väg ut Lim, och att dina barn slipper genomleva otryggheten, kränkningarna och övergivenheten deras mamma utsätts för. Du är deras viktigaste förebild. De observerar och lär sig vad de kan förvänta sig av livet. När du går visar du dem att även de är värda så mycket mer. Kram