Senaste kommentarerna i forumet

Det du beskriver är så hemskt. Att någon annan lyckas skruva om världen tills den passar den, tänja på sanningen och manipulera. Det låter fruktansvärt osunt.
En tanke som slog mig: är du säker på att din man verkligen har skickat in era papper?

Vad tänker du framåt nu? Hur länge ska ni leva under samma tak?
???

Skulle kunna avstå att gå ut, men vill inte. Gör verkligen aldrig något roligt. Har tackat nej för många gånger och vill inte leva ensamt längre. Självklart vill jag inte bara göra saker som innehåller A, och på ett sätt så vill jag inte dricka.

Men har ju förut endast druckit på känslor, eller problem-druckit på känslor. Att dricka ensam är min fara, men som sagt innan är rädd att man ändå bara får ett återfall. Men kan jag vara en sån som bara kan dricka med vänner? Troligtvis inte, men jag vet ju inte eftersom jag aldrig testat, det här är ju min första gång aktivt nykter sen jag ”kom på” att jag drack för mycket och på ett osunt sätt, nådde nog aldrig botten och vet att jag gamblar lite väl mycket just nu. Men vi får se.

I vilket fall kommer jag skriva här och berätta helt och fullt om allt, på ett ärligt sätt. Tack alla.

Vi har alla våra svaga stunder, stunder av ångest och ensamhet. Ibland är det så jobbigt när tristessen får en att klättra på väggarna. Jämför allt detta med att dricka alkohol och få ha kul för en stund, att få skratta och slappna av. En stund. Inte mer. Bara en stund.
Ångesten och allt annat kommer tillbaka. Redan dagen efter. Du har en så stor vinst med att klara av detta. Du blir starkare och starkare för var dag som du klarar detta. Och vi gör allt detta tillsammans. Vi stöttar varandra.
När jag får panik, för det får jag, så försöker jag bara stanna upp och andas. Jag försöker inte få bort paniken längre. Den är en del i mig. Jag rör mig sakta, andas så sakta jag kan. Jag gör något, en smoothie för att aktivera mig och samtidigt mätta mig. Eller så gör jag en juice. Sen måste jag diska och då tänker jag på disken och andningen. Jag tänker oftare och oftare att det kommer lösa sig, jag blir starkare dag för dag.
Jag blir lugn av ett ordspel på mobilen, då hinner andningen ikapp. Eller träning. Eller att sy och måla. Finns det något som du kan göra de dagar som du har som störst panik?
Det är inte med alkoholen som du kommer ha kul i längden. Det är utan. Kan du inte avstå att gå ut denna helg? För din skull. Skickar stöd till dig och goda råd och ge råd till andra tycker jag du ska fortsätta med. Skickar stöd till dig. ?

Och det behöver du inte vara heller! Vi är änglar i träning ? Jag kan överösa dig med skäl till varför du inte ska dricka på ångesten. Eller nä, nu ljög jag. Jag har bara ett skäl på lager - att du kommer må ännu sämre. Att du inte ska dricka av rätt anledningar, som tex en kul tjejträff, har jag inga bra skäl för att påstå. Om du hade testat en trillion gånger och det alltid slutade med smygsupande hemma i soffan, så hade jag ropat stopp. Men du har ju inte vandrat den cirkeln runt varv på varv (till skillnad från Me myself and I...) Tro nu inte att jag uppmuntrar dig att dricka alkohol! Jag bara förstår varför ”tänk om...” gnager i dig. Det här är din resa vännen. Bara din. Du ”måste” ingenting åt endera hållet. Hitta din magkänsla och gå på den. Det kan inte bli värre än fel. Och i så fall rättar du till det. Kram

Men tänk om det blir för kul och man längtar tillbaka till det roliga med A. PUST, vad fan ska jag göra!

Är inte så ofta inne känner att det blir enklare om man inte är inne hela tiden...fast in o tjuvläser är jag ibland. Blev avundsjuk på att du klarade av fastan jag o sambon pratar om att köra nästa eller veckan efter vi får se ?han tror inte han orkar jobba fysiskt på jobbet med ingen mat...?
Men du jag läste att du tänkte checka ut ikväll nej gör inte det ?? du gör det så bra så bra!!! Fast vem är jag o komma o säga något! Men man vill att andra ska lyckas!! Hoppas du orkar stå emot o får en superskön helg!! Ta hand om dig!! Kram kram ??

Okej, jag kommer inte dricka i dag, men jag kommer dricka i morgon. Fast bara lite. Jag blev utbjuden av en tjejkompis att gå ut på puben, snacka skit, hänga, ha mysigt - sånt som jag älskar. Men känner bara att jag inte klarar av detta totalt nykter. Tänker bestämma i förväg hur mycket och vad som ska drickas. Prosecco är bra att dricka, liten alkoholhalt och man kan inte häva i sig det + små glas och lite dyrare.

Jag vet att detta är fel enligt vissa, och enligt mig också, men på något plan tror jag att det är just detta jag behöver. Skulle kunna försöka "fusk"-dricka i morgon, alltså låssas dricka A, men jag orkar inte ha tråkigt och vara skådespelare igen (båtresan räckte), vill få skratta och slappna av lite i gott sällskap. inte hemma själv i soffan.

För hemma i soffan är ett hårt NEJ.

Men fan vad rädd jag är nu ändå. Det känns fel, samtidigt som det känns rätt. Saken är den att jag känner mig så jävla fake som predikar på denna sida hela tiden om allt eller inget, och så sitter jag själv här. Men jag är inget jävla helgon, och även om jag vill att allt och jag ska vara perfekt så är det inte så. Är ett planerat snedsteg värre/bättre än ett oplanerat. Tänker jag fel.

Är rädd att jag dricker i vilket fall, att jag dricker av ensamhet och att jag är så jävla uttråkad om jag inte får göra något kul.

Skjut mig!

Ös över mig varför jag inte ska dricka, jag behöver det säkert.

Mirabelle jag googlade på gaslighting. Har läst om det förut men utan att tänka utifrån mig själv och min man. Men han utövar det verkligen. Särskilt när han druckit. Han kan ju säga typ "jag ska flytta" och sedan säga att han skojar. Att det inte går att skoja med mig som tar det på allvar.

Hans humor handlar mycket om att reta upp mig på olika sätt. Så som vissa barn kan göra ibland om inte en vuxen hjälper dem att förstå lekkoderna typ. Och när jag tillsist blir på dåligt humör så säger han typ "det går inte att skoja med dig. Jag ska snart dra ändå så blir du nöjd" och så sticker han till nån kompis. Alltså planen var ju alltid att han skulle åka bort (utan att jag visste) men han lämnar mig ofta med känslan av att jag varit tråkig som inte ens kan vara glad när han skojar och är på bra humör. Men hans skoj är ju på min bekostnad hela tiden och inte ett dugg roligt. Jag känner mig som en sur vuxen medan han är den skojiga grabben. Fastän han faktiskt bara retas. Alltså ibland är han rolig på riktigt och vi kan skratta tillsammans men det är sällan jämfört med det där retandet. Att bli retad på olika sätt tills man bara vill skrika är ju verkligen inte roligt.

Tack knaskatten. Han har egentligen aldrig växeldragit med mig. Jag har alltid varit den som tar ansvar. Men det är väl nu efter alla år som föräldrar ihop som jag helt enkelt knäckts. Ensamheten jag upplevt är inte normal. Allt har inte med alkoholen att göra utan han är rätt självisk som person tror jag. Men att leva med en självisk mansbebis som DESSUTOM missbrukar alkohol... Alltså det blir bara för mycket att bära.

Ja precis miss lyckad. Det är så omvälvande att bryta upp att man bara förtränger och förtränger gång på gång. Vill så gärna vakna upp och inse att jag drömt det onda. Vill inte behöva ta konsekvenserna av en skilsmässa. Tycker inte heller att jag förtjänar att behöva gå igenom det. Men... Ja...

Igår slutade min man jobbet tidigt. Som jag förstår det åkte han ganska direkt till en kompis. Jag jobbade sent.

Runt 21 kom han hem. Det är tidigt för honom. Han hade druckit. Han kändes dock inte direkt berusad. Men han skulle ju jobba kl 5 imorse så det var ju därför han kom hem så tidigt.

Nu var det cirka 3-4 timmar sedan han slutade jobbet och han har inte kommit hem. Jag vet inte om han jobbar imorgon ens. Men är han ledig så är han garanterat ute och dricker nu. Och det är DETTA som är en enorm stress att hela tiden leva i som anhörig till en alkoholist. Ovissheten kring allt. Om han kommer hem stupnykter så har jag ändå suttit hela kvällen med en klump i magen inför hans fylla. För jag kan aldrig tro att han inte dricker. Inte ens de gånger han lovat att inte dricka så har jag kunnat vara säker för han har kommit hem full massa gånger ändå.

Och så skulden jag känner om han kommer hem och inte har druckit. Skulden över att jag bara tror illa om honom.

Och det tär att vara redo för strid hela tiden. Redo för besvikelse. Även när han inte dricker så ligger oron där och höjer pulsen.

När man gått igenom hemska saker med någon som dricker så är ju även lukten av alkohol något väldigt triggande. Jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av lukten. Det är väldigt jobbigt faktiskt. Så det räcker med lukten för att jag ska känna för att fly. Pga det kan jag inte ens acceptera att han dricker en öl om vi ska vara tillsammans.

Ni kanske undrar varför jag inte vet ens om han jobbar imorgon. Det är ju märkligt. Men jag försöker liksom hålla mig ifrån det vanliga beteendet som hans fru. Jag övar på att vara separerad. Och det ligger inte i hans natur att berätta för mig hur hans arbetsdagar ser ut. Jag har alltid vetat enbart pga att jag frågar. Så nu har jag slutat fråga (om det inte påverkar hämtning av barnen).

Det känns bra att både han och jag får öva på hur det är när jag inte beter mig som hans fru längre.

Jag har slutat säga att jag älskar honom. Vi brukade säga det många gånger varje dag faktiskt. Sedan vi skrev på skilsmässopappren har vi sagt det ett par gånger till varandra bara.

Det känns som att det är bra att vänja oss av vid sådana saker. Långsamt liksom. Trots att det är smärtsamt.

Jag kan då och då chockas av att jag faktiskt gav honom en ny chans efter pappren var inskickade... Men att han inte tog den chansen!

Häromdagen sa han att han tror vi egentligen bara behöver semester ihop eller gå och fika och prata. Men om han trodde det... Varför skrev han på skilsmässopapper? Allt är så snurrigt och det är när jag försöker förstå allt det här snurriga som jag inte vet vad som är rätt.

Struntar jag i vad han tänker eller känner så är det lättare för jag vet ju vad jag vill.

Nåväl. Fortsätter härda ut dagarna och hoppas på en ljus framtid..

Kram ♥️

Kram
/Fibblan ?

Kommenterar inte så ofta,alls. står typ i busken och tittar på på avstånd istället??

Men läser fortfarande din tråd vinäger ?

Nu.
Nu är jag klar med marlbro iceblast också.

Det är annorlunda denna gången.
Jag litar på mig själv.
Jag är klar.

Min app säger att jag inte rökt 102cigg sedan söndags..
Det är orimligt, men sant.

Värmen i händerna är tillbaka.
Jag är väldigt trött, men det är okej. Jag accepterar att min kropp bearbetar denna förändring. Jag tillåter mig att äta en extra kaka eller godis.
Jag tillåter mig vila.
Det är okej. Jag är okej.

Det ska bli spännande att se hur mitt blodtryck är om några månader.

Fridens ???

Härligt njut av helgen, allt kommer bli bra ❤️

Tack Dee för din kommentar. Det var snällt. Ja förmodligen är det genetiskt. Har inte haft riktiga missbrukare i min familj, varken med droger eller alkohol. Däremot finns det psykisk ohälsa på ena sidan av familjen. Men när livet vänder i 360 grader, så är det svårt. Vet även att dricka alkohol kanske får en att må bättte för stunden med ångest. Sen mår man sämre, mkt sämre. 2-3 dagar senare först börjar man må bättre.
Ha en trevlig helg

Tänk att det ska vara så svårt... Men det hjälper att ha en chef som rent ut säger ”Ni har bara ett liv. Det här är bara ett jobb. Det är inte värt att stressa sig sjuk över.” ?

Här är jag, tiden är inne för det steget ?Ha en riktigt fin helg Mirabelle❤️

Du skriver det själv... Det ångestskapande finns kvar imorgon. Enda skillnaden blir att du är bakis och ännu mer sårbar för att hamna i en nedåtgående spiral. Prata litet mer med den där killen istället. Förlora dig en stund i pirret med en ny kontakt och samspelet med en jämlike. Eller ring din mamma och låt mammakärleken blåsa bort det onda. Det funkade ju sist. Mycket bättre än vin och baksmälla, eller hur. Kraaaaaam

Och dessutom ätstörningsfritt ? Har varit ute på lunch med kollegiet och demonen lämnade mig ifred. Inte ett dugg sugen på vin. Ryser av obehag bara av tanken. Och jag bara myser åt senaste nyheten - Dementa snigeln har sagt upp sig. Högst ofrivilligt. Cheferna tvingade fram det med gedigen dokumentation på diverse tjänstefel och löfte om replissarier, avsked på grått papper. Så det är visst straffbart att vara dum i huvet, trots allt ? Om jag har hållt mig ifrån att fläta till hen i två månader så ska jag nog lyckas sitta på händerna ett par veckor till...

Vilken härlig överraskning man fick idag då ? Jag tänkte så sent som igår att nu får ni snart ta och packa er över hit, eller så flyttar jag tillbaka min tråd... Och så dök du upp ?

Är nu mogen att faktiskt göra det, har inte mycket att berätta om min resa för det rullar på.
Då blir frågan om man skall starta en ny tråd eller ta med sin gamla.
Jag tar med den för att inte glömma, utan alltid kunna gå tillbaka och läsa.
Så dagens löfte är att vara nykter vad som än händer och att flytta min tråd// kram Strulan??❤️

Att dricka alkohol är bara ett symptom på något annat bakomliggande, precis som du berättar.
För min egen del utvecklade jag sjukdomen delvis pga att jag har gener nära i släkten på båda föräldrarnas sida, sen många år av fysisk och psykisk mobbning i högstadiet som ledde till att jag tappade vem jag var och kände att det blev jobbigt i sociala sammanhang pga att jag inte kunde spelreglerna efter att ha levt länge isolerad och inte umgåtts med folk alls.
Att hitta alkoholen gjorde delvis mig till en mer utåtriktad person, men dövade också mycket av den ångest och sociala rädslan jag hade.
Senare kom den också att spela roll i att kunna slappna av, att kunna sova, att belöna mig själv med, tills dess att den blev lite för mycket belöning och man mådde skit dagen efter och behövde ta återställare och så var den riktiga cirkusen igång. Jag jobbade under min aktiva period nära 60-70 timmar per vecka, drev eget och var omåttligt populär i det jag gjorde, vilket hela tiden ökade kraven och prestationsångesten. Det dövade jag innan jag skulle upp och leverera med... just det, en liten jäkel.
Sen har det även spätts på utav min kollega som också har problem och är aktiv alkoholist, med att när vi drack tillsammans så kunde vi normalisera våra alkoholvanor nått så extremt.
Många pinnar i elden ledde till en rejäl brass helt enkelt.

Det låter som att du har det skittufft och jag önskar att jag kunde ta en del av bördan och bära åt dig.
Att dricka alkohol på ångesten skapar kemiska reaktioner i hjärnan, trust me, i know, vilket ger mer ångest och kan ge ihållande ångest längre än vad vi tror. Så var det för mig. Jag drack för att dämpa men fick bara mer ångest av alkoholen.
Finns där kanske någon som kan hjälpa dig till att få bukt med ångesten? Medicinering? Något att sova på?
Jag vet att det låter banalt och som en droppe i havet men det kan ju va en början.

Ta hand om dig och tusen tack för din delning ?

Hej, gått i terapi totalt i 4 år= KBT och psykodynamisk terapi(PDT). Blivit utredd för ADHD, ADD, DCD och biopolär sjukdom och har inga av dessa diagnoser.Har varit på berondecentrum under 6 månader(ej inlagd) men under behandling. Har ätit antidepressiv medicin. Vad vill jag säga med denna information? Jo att jag provat en hel del för att bli nykter. Min sambo var med om en stor olycka för 10 år sedan och är sen dess förlamad, jag fick hjälpa till med allt. Folk slutade ringa och ingen fanns fär för oss, för vem vill umgås med sjuka människor...? Tog nästan kål på mig kan jag säga. Sen fick min mor svår bukcancer, som hon överlevde mot alla odds, men hon har varit så dålig, att jag fått hjälpa henne också i flera år. Samtal, alla dess samtal.....till sjukvård, hemtjänst, myndigheter, rehabcenters mm. Vet att många har det lika jobbigt och dom kanske kan hantera sin ångest utan sprit, men det kan inte jag..Jag vet att dricka är ens eget val och för en människa som inte har alkoholproblem eller svår ångest, så är det jäkligt lätt att säga. Nu håller jag på att dricka mig fördärvad och det hjälper ju varken min sambo eller mor, ja ingen. Konstigt nog hade jag 6 månaders nykterhet under både 2017 och 2018 utan medicinering. Men när ångesten vtider om kniven i ditt bröst och man kan fly några timmar, så blir det tyvärr ett alternativ.
Tack för ordet

Vilken styrka du har som håller din plan genom alla dessa prövningar! Att vara ensamstående med en fullskaligt trotsig treåring som behöver tröst och vila och en femåring som vill ut och cykla är verkligen ingen liten utmaning. Otroligt bra att du håller huvudet kallt och inser att det är en jobbig period i livet, barnen är krävande i sina olika utvecklingsperioder (och vissa dagar mer än andra) och det har inget att göra med hur du är som förälder. Du har gjort val för att klara dig själv och för att ge dina barn en stabil barndom genom det jobb du har gjort med alkoholen. Oavsett hur det blir med cyklarna så ger du dina barn väldigt bra förutsättningar genom att bara simma vidare och stuva makaroner medan du tar hand om känslan av otillräcklighet inombords. Finns det någon möjlighet för dig att få lite avlastning, på något sätt?
Med hopp om en lugn helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det går över...jag brukar också få ångestattacker och har gjort som du att jag har druckit för att dämpa...
Men i grund och botten så hjälper ju inte A ett dugg.
Försök att göra något som avleder sina tankar ett tag...
Lycka till och styrkekram☺

Usch.. fick en sån sjuk ångestattack nu. Vet precis varför. Vill bara åka och handla A. Vet inte om jag klarar mig i dag. Vet inte om jag orkar mig igenom denna gång. Usch... men gick in här och skrev istället just nu.

Ska försöka andas och lägga upp en plan i mitt huvud nu. Problemen försvinner inte för att jag dricker, de är där i morgon också, och är jag bakis så är allt bara ännu värre. Det ska inpräntas i mitt huvud!

Japp, då är man lite sjuk...
Jag kan inte förstå sådär i efterhand hur det gick till. Livet liksom. Men det gick. Tills det brakade.
På nått vis är jag jävligt tacksam att jag inte är född periodare utan fullblodsalkis. Att det är allt eller inget liksom. Det gör nog det hela så mycket enklare att acceptera att man är sjuk, man hinner liksom inte släta över perioderna med nyktra perioder där man distanserar sig till problemet.

Dag 47 är starkt jobbat, hur gör du för att hålla dig nykter?
Jag tog faktiskt hjälp av alkoholhjälpens program där man kunde va anonym.
Det är första gången jag ger nykterheten en ärlig chans, glad att ha fått se så mycket fördelar utan återfall emellan.
Tacksam för det!