Senaste kommentarerna i forumet

Grattis fina smarta @geggan 💕 Om några av oss är gamlingar här- börjar väl du bli medelålders? Kram och lufsa på nu ett tag.

Lite info till oss som bör lagas med guld, inget mindre 😍
”Kinstugi är en lagningsteknik som ursprungligen användes i Japan för att reparera värdefulla keramikföremål. Genom att lacka och därmed limma ihop delarna och sedan lägga på ädelmetall så lyfts lagningen fram istället för att döljas. På så sätt blir föremålets historia, och till och med hur det en gång gått sönder, något som gör det mer värdefullt. ”
Det är vi det!

Ganska stadigt skulle det stå 💕

Jag instämmer med @geggan och vet att jag skrivit om det tidigare. På samma sätt som du kan vara tydlig mot din dotters vårdgivare- tänker jag att du kan vara det med dina egna behov. Att ordinera motion är jättebra men då ska man vara i form att motionera regelbundet och rejält. Så den ordinationen är inte optimal för du är just nu?
Jag gick upp i vikt o början med antidepressiva men jag var väldigt smal då av främst oro/brist på matlust. Sen funkade min kropp som vanligt- energi in och ut. Nu äter jag glass och choklad på kvällen och det får det snart bli ett stopp på. Konstigt nog håller jag min lite +-vikt ha ska stadigt.
Testa! Oro maler ner lust. Kram

@Varafrisk jag äter antidepressiva. Ingen viktökning pga det. Skulle troligen tvärtom hjälpa dig att tappa vikt, då du får mera energi. Tycker du ska prova! Kram från mig.

@Geggan Jo, men så är det. Jag har en lindrig depression. Min läkare vill inte att jag tar medicin pga biverkningar som bla viktökning. Jag har blivit ordinerad motion. Men visst är det mycket motgång…och mycket som spelar roll….

Kram❤️🥰

Kära @Varafrisk ! Jag tycker att det låter som att du har en depression och antagligen skulle vara hjälpt av att medicinera. Jag lider med dig o dina berättelser om saker du borde göra men inte orkar. Förstås kan man ha tillfälliga dipp och livet går upp och ner men du har varit ner ganska länge. Önskar dig krafter och mera hjälp! Kram🥰

Tack! Ja, det är spännande. O såklart ska jag nu mest lunka på- 🤓det blir ju flytt om en månad! Idag blivit av med pianot. Får spela på elpiano. Men det känns stort att nykterhet med tiden innebär klarare tankar! Så man får se- det finns fortfarande en framtid.

@Geggan Grattis till 2,5år! Så härligt med självreflekterande skrivgrupp❤️

@Sattva Som vanligt så är du klok som en bok! Å mysigt m sonen❤️

Familj kan ju se så olika ut, tänker jag, vilket jag absolut inte tänkte för ett trettiotal år tillbaka. Då var det mamma, pappa, barn och naturligtvis barnbarn och dessutom biologiskt. Och man skulle hålla ihop oavsett vad. Jag lever fortfarande tillsammans med min man efter många år vilket inte betyder att det har varit/är smärtfritt. Min man har varit gift innan vi träffades. Våra barn är adopterade. Förmodligen blir det inga barnbarn. Men jag känner tacksamhet över våra barn🙏🏻❤️

Tycker metaforen över de lagade skärvorna var så vacker. Lite som livet.
Min mamma hade ett långt ärr över magen efter en gallstensoperation och ett långt ärr där hennes ena bröst skulle suttit. Vi lagas och vi lever vidare🙏🏻

Kram💕

@Geggan Stort grattis till 2,5 år!🥳 Tiden har gått så otroligt fort och det skiljer sig drygt en vecka mellan oss. Låter spännande med din livsreflekterande skrivgrupp, blir säkert massor av intressanta samtal om allt mellan himmel och jord.

Ha en fin söndag! Kram❤️

@Andrahalvlek Tack gör förståelsen och tipset❤️Ja, jag minns när du ”jobbade” med din vikt. Jag tänker att det krävs en målmedvetenhet för att väga mat och logga kalorier. Den målmedvetenhet har inte jag just nu. Har viktväktarnas app som jag känner till men får inte till det ändå. Så det är inte ”huret” jag saknar utan energin och hur jag hanterar sådana situationer som triggar mig. Så likt det här med alkoholen.

@Sattva Tack även för din förståelse och tips på hemsida. Beställde faktiskt hem en kokbok plus lite extra litteratur. Det är inte säkert att jag har energin till att läsa just nu men ändå ngt att ha tillhands.

Mina barns mående, saker som händer dem påverkar mig starkt. Ibland kanske onödigt starkt. Min son har inte pratat m mig på två veckor. Tänker att vad som hände då är inte i proportion till hans beteende mot mig just nu men det träffade en öm punkt inom honom. Han väljer att stänga ute mig istället för att prata. Jag tänker att han vet hur detta sårar mig. En sådan här sak triggar mig t att stoppa ngt i munnen. När det gäller vår dotter så finns vi men nu har hon inte varit hemma på några dagar. Jag märker att jag utgår ofta inte ifrån mig så själv utan ifrån henne. Det är inte så att hon kräver det men det är min känsla för henne pga hennes mående och hennes ensamhet. Jag kan inte lösa hennes liv …men det här är också triggers.

Jag behöver ngt större..jag håller inte på med yoga men tänker att det kanske vore ngt för mig. Men så drar jag mig bort ifrån det pga att jag är så stel och överviktig fastän det är då jag borde testa.
När det gäller stegarbetet så har jag kommit t steg sex men ska börja läsa fr början igen. Vill göra alla stegen för att kunna veta hur detta påverkade mig… blev det bra för mig?

Idag är jag extremt trött. Vaknade vid 6.30 och hade svårt att somna om men gjorde troligtvis det ändå. Vaknade till igen vid åtta kände mig för trött att gå upp och somnade om igen vaknade 9.50…dödstrött!! Åt frukost och har legat i soffan tills nu…men nu får det bli en dusch ska gå på möte kl 13.

Önskar er alla en fin söndag🌺❤️

@Daemon Stort Grattis till ett år🎉En fantastisk känsla, och stort gjort!
Önskar dig allt det bästa🌺

Kram🥰

@Geggan Tänk, att det snart har gått 2,5 år så stort! Grattis t dig🌺 Du känns så grundad och genomklok. Så gott🙏🏻

Ha det fint! Kramar 🌺🥰

Stort grattis till 1år @Daemon! ❤️

@Daemon Hej, förlåt att det tog så lång tid för mig att svara. Jag kan inte logga in på mobilen längre, nåt knas, och därför är jag bara här när jag pysslar med datorn.
Jag ser att du mår bra och det gör mig så glad!!! Och ja, du var illa ute, minns att du knappt sov på grund av allt drickande, så det var jättebra att du tog tag i det, du också. :)
Och stort grattis till din ett-årsdag!!!!!! Du är ju inte så långt efter mig, bara ett par månader, men du kommer aldrig ikapp, haha.
Jag vet inte om det kommer att hända så mycket mer nu efter 14 månader. Den första tiden var jag så uppfylld av det nya nyktra livet och det hände mycket med både kropp och hjärna. Nu är jag bara mitt vanliga, nyktra jag och inget är så omtumlande längre.
Men kanske... Idag var den första varma dagen på balkongen och den första dagen då min granne satt där igen och rökte – på mig!
Precis detta hände för ett år sedan också och då minns jag att jag blev helt vansinnigt arg.
Idag kände jag mig lite missnöjd och stängde bara dörren. Så var det över. Mitt humör har blivit jämnare, mer balanserat.... :)
Numera dyker också minnen upp av olika dumheter jag gjort på fyllan. Sådant jag glömt eller förträngt.
Likaså kan jag ibland tänka på hur hemskt det var att vakna av hjärtklappning och att vara rentav sjuk i dagar. Undrar hur många söndagar i livet jag kastat bort och bara önskat att de var över?
Det gör lite ont att tänka på det när livet är alltför kort ändå och det finns så mycket roligt att göra.
Det verkar som det finns saker som jag måste bearbeta, fast på ett annat sätt än i början av nykterheten. Kanske du också har funderingar fortfarande?
Så roligt om jag hjälpte dig också, eller rättare sagt att vi hjälpte varandra.
Jag tror att när vi peppar varandra här och försöker motivera varandra så motiverar vi samtidigt oss själva. Vi definierar hur alkoholen påverkar oss, förklarar vilka problem som måste övervinnas och påminns om det när vi skriver till andra. På så sätt hjälper vi oss själva samtidigt. Det tror jag är en del av hemligheten med AH.
Hur som helst, jättefint att höra av dig och jag anar att hela din familj är jättenöjda och glada över ditt nya liv.
Och ja, golfen är i antågande, liksom den härligaste tiden. Jag tänker njuta av varendaste dag den här sommaren. Hoppas du också får en riktigt, härlig (och nykter) sommar! :) :)

@Andrahalvlek Ofta kan det bli på ett annat sätt när någon annan som har en stor vana gör det, som att klippa hunden. Annars kanske kan man sätta på en munkorg😁. Min första hund gillade inte att gå till veterinären och ta blodprov, han morrade. Han var sjuklig så vi var där ofta och det var inte roliga erfarenheter för honom, då satte man på en munkorg och det gick bra.

Ha det gott!❤️

Ju längre jag är ledig desto slöare blir jag 🤣 Idag var det hundkurs kl 10-12.30. Det gick galant, lillprinsen skötte sig som en stjärna 🤩 Nu ska det bara tränas hemma helst dagligen också, två veckor till nästa gång.

Efter hundkurs blev det hundtvätt, och handla, och sen dog min ork. Tvätta orkade jag bara inte, flyttade istället fram min tvättid en vecka. Det blir ändå inte mycket tvätt när man enbart jobbar hemma som jag gjort fram till nu.

Men klippa nos, tassar och klor skulle jag göra. Klorna gick fint, men själva klippandet gick uruselt, hundjäveln bara biter mig. Inte hårt men jävligt störigt. Han protesterar. Hundjävel 🤬

Det bekymrar mig massor. Om han gör så hos hundfrissan om drygt en vecka så är det kört. Hundjäveln lär få dreadlocks. Eller måste sövas för att klippas. Hos veterinär? Jag är rädd för att jag har sabbat honom med mina försök att tvinga honom. Trippelsuck.

Jaja, just nu kan jag inte göra något. Jag får avvakta och se hur det går hos hundfrissan nästa tisdag helt enkelt. Jag utgår från att det går bra, och sen går det som det går.

Jag får flashbacks från när yngsta dottern var liten och vi skulle på alla dessa läkarbesök, tandläkare, logoped, fysioterapeut etc. Vissa gånger gick det bra, andra inte alls.

Men jag var hjälpt av att försöka vara helt neutral. Ha noll förväntningar. Vissa saker ska bara göras. Inte bli irriterad, absolut inte bli arg. Andas lugnt in och ut.

Min dotter var en barometer på mitt humör, helt ordlöst. Var jag lugn inifrån och ut var chansen större att hon också skulle hålla sig lugn. Precis likadant är det med min hund. Det är stora likheter mellan barnuppfostran och hunduppfostran faktiskt. Positiv förstärkning är allra viktigast.

En ledig dag till, sen jobb igen. Och jag får köra till jobbet och fika med mina kollegor, tjoho!

Jag tar ett ryck till med buljongdagar förresten. Tänkte knäcka fem kg till och sen tänker jag sätta en tydlig maxgräns. När den gränsen passeras är det två buljongdagar per vecka som gäller igen. Kände ett visst motstånd, men det går riktigt bra. Det är bara en dag i taget.

Kram 🐘

@Geggan Heja dig! Jag tänker att jag i och med pensionen så småningom ska dra ner på tempot, jag tror det är sunt. Du har haft så mycket om dig med dödsfall, begravning, sälja, lägenhet och sen skadan på det. Unna dig lite stilla lunk ett tag. Invänta lusten att göra saker 🥰

Kram 🐘

Nu har jag snart varit nykter i två och ett halvt år. Glad att någon i början tjatade att det är obruten nykterhet som gäller, annars börjar man från början igen med allt. Och det vill man ju inte. Märkt lite tecken på att min tanke- och planeringsförmåga har ökat. Känner lite fläktar av hur det var förr, när jag hade mycket ideer och kunde göra upp planer. I flera år har jag tofflat på med ganska låg intensitet och varit nöjd med det. Skrivandet har tuffat på, långsamt och envetet. Men nu känns det som om jag kanske kan lägga i en lite högre växel. Jag håller ju en livsreflekterande skrivgrupp sedan flera år och den gruppen har blivit så bra. Skulle vilja notera våra samtal, ett så fint funderande över livets alla tider och vad som gäller nu, när vi är gamla. Glad också över denna grupp och hur vi alla handskas med våra utmaningar, med en i grunden positiv inställning.

@Andrahalvlek låter som en härlig helg trots allt! Kram! 🥰

@Se klart låter jobbigt med oro! Men jag tolkar det som att nu ser det lugnt ut ett bra tag framöver och du kan fullfölja dina planer. Pensionärslivet= göra vad fan man vill hela tiden, det är underbart. Kanske med en jobbdag nu och då, bara för att lite hålla kontakt. Heja från mig!

@Sattva ibland lagas skärvorna med guld. Det blir underbart, också en bild av slumpmässigheten i hur saker går sönder. Och där skarven sen är det mest värdefulla. Det låter som att du har landat bra trots allt! Kram!

@Se klart Tack Se klart! Vilken fin och kärleksfull bild. De gamla tufsiga elefanterna, med visdom och livserfarenhet. Ja, det är ju faktiskt livet.
Och det viktigaste känner jag är att vi fakyiskt gör vad vi kan för att laga oss. Ta ansvar. De ihoplimmade skärvorna är vackra! Vilken underbar bild! Tack!
Kram!

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!