Senaste kommentarerna i forumet

Kloka ord ?❤️?

Ha en härlig helg!!

Hinner inte skriva då mycket just nu, men vill ändå önska dig en trevlig helg. Helvit, förstår jag. Härligt!

Får fundera över hur jag bäst bygger upp min Cola Zero-ranch. ??

Kram kram

Ännu en fredag, den 14:e i rad utan A. Gudars skymning. Nästa helg ska jag till storstaden och gå på show, umgås med några fiiiiina vänner och ha det fint. Och de är såna där vänner som man inte behöver dricka med, de dricker sällan och det förväntas aldrig att man ska dricka om man inte själv känner för det. De är verkligen bäst!

Ska jobba hemifrån i dag, har mycket att göra så bäst att sätta igång snart.

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, istället ska jag hämta roliga paket på posten och dammsuga.

Jag studsar på stolen!

1. Allt rasar om jag inte är med och fixar.
2. Saker ska göras ordentligt, annars får man bara gör om.
3. Keep away, jag fixar det här. Blir bara rörigt och fel med för många kockar.
4. ALLT ska lösas idag. Jag vill inte ha några hotande katastrofer.

Prestationsprinsessa - vad är det???
;-) ;-) ;-)

Grattis till tvåsiffrigt och ett tack för att du finns här. ? Kram kram

Läste fyra bra råd som jag tror att de allra flesta kämpar här på forumet skulle må bra av att följa, inklusive jag själv i allra högsta grad.

Vi prestationsprinsessor och - prinsar är helt klart överrepresenterade här. Eftersom ingen kan orka allt för jämnan känner vi oss misslyckade och dövar då ofta med alkohol. Självklart finns det flera andra anledningar till att vi dricker, men efter att under ett par år ha läst människors berättelser, är höga krav på oss själva många gånger en gemensam nämnare.

Så här kommer de egentligen självklara råden, men som vi verkar ha så svårt att leva efter:

1. Släpp tron på att du måste finnas där för allt och alla.

2. Allting måste inte göras perfekt in i minsta detalj.

3. Be om och acceptera hjälp innan du knäcker dig.

4. Sortera ut vad som är viktigt, om resten inte löser sig är det ingen katastrof.

Ha en fin dag och en trevlig helg!

Kram på er

_____

Tack för titten, Studenten, kul att höra av dig igen.

Fibblan, uppmuntrande ord, som alltid. Tack!

Så skönt att du mår bra, känner dig glad och slipper tänka på A!!

Jag tycker din kommentar utanför systemet var bra och inte det minsta larvig! Tänk så många, mycket mer larviga kommentarer man kläckt med lite innanför västen som man tyckt varit både roliga och fullt normala :-s.
Jag får en bild av hur det kunde sett ut för två månader sedan: Jag kommer gående, radiostyrd men övertygad om att jag ser ut som en fullt normal och välfungerande kvinna i yngre medelåldern, mot systemet. Strax utanför dörren hör jag en annan kvinna, som ser glad och fullt normal ut, säga "Not today satan". Jag blir som träffad av blixten, lyckas inte häva radiostyrningen, men oj vad tankarna snurrar! Kommer hem och öppnar vinet, men det smakar surt. Den där kvinnan väckte en tanke på att "det här är inte sunt"..

"Jag strävade efter att kunna få livet att funka, full" ???
Japp, jag med... Då är man sjuk, utan tvekan. Jag är så glad att jag förstått det, att veta om det tror det kommer hjälpa mig mycket längs vägen!
Inspirerande och hoppingivande läsning för mig, på dag 47..
Tack ?

...vad tiden rusar iväg! Redan tvåbent! Grattis Fibblan! Förstår att det måste vara en amazing känsla även att fasta och rensa kroppen. Jag tycker att det känts skönt att äta nyttigt och träna. Så himla bra att man hittar olika vägar! Trevlig helg och stor kram

Jag Yogar, simmar (lite), och strosar runt i en främmande stad..Mår väldigt gott i solen..??✨?

Vad jobbigt, Lim! Det är klart att det är otroligt kämpigt och jobbigt och sorgligt att ta steget ifrån varandra, särskilt när ni har varit tillsammans så oerhört länge. Men under de senaste åren (låter det som när man läser dina inlägg) har ert förhållande inte varit en ömsesidig relation där ni växeldrar och ger varandra stöd. Det verkar helt enkelt ha varit du som har fått hålla ihop allt och vara den vuxna. Din mans relation till alkoholen är säkert en bidragande faktor.
Du HAR försökt. Du har varit tydlig. Du har kämpat och du har gjort ditt.
Han kommer inte att sluta dricka förrän han själv når sin gräns. Var den finns kan ingen veta - inte ens han själv. Klart är i alla fall att ingen annan kan sätta gränsen åt honom - han väljer ju alkoholen framför dig. Oerhört sorgligt, men det innebär att det är han som väljer att skiljas, inte du.
Du gör rätt, du gör rätt, du gör rätt.
Påminn dig själv om allt. Gräv, minns, skriv. Och tvivla inte på din känsla.
KRAM

Grymt, skönt att få pepp från en lika beslutsam på andra sidan skärmen!

Mod och styrka!
Dee

Älskar denna delning av klokhet och insikt//. Många kramar Strulan ?❤️?

Åå, så skönt det låter?
Sol, balkong och värme?
Varför förstöra den känslan med alkohol!!??
Nej, nu ska du njuta i fulla nyktra drag miss lyckad❣️

Kramar
???

Tack för ditt inlägg, så är det för mig också. Jag släpper inte den jäveln över bron, alkoholen alltså. Oavsett..

Mvh

Precis utkommen ur duschen och insåg att dagens häftiga afterwork mitt på ett fancyassplace med gratis skumpa, havsutsikt över hela djurgården och snittar i mängder så valde jag alkoholfritt utan att reflektera. För jag ville inte ha. Ingen reflektion innan, ingen ”bara ett glas”. Jag ville kunna komma hem ordentligt och komma upp i tid i morgon.

Vem.är.jag.ens?
Jag gillar denna personen mer och mer.
Naturligt alkoholfri i en stor triggersituation... kors i taket folk. Kors i taket.

Fridens?

Tack så mycket för dina stora och fina ord - det värmer!

Sjukt skönt att höra någon annan som kan styrka det jag känner!
Tack!

Stor kram Adde! ?

Alkohol handlade ju det här forumet om... Min app säger mig att jag har passerat fyra månader nykter (minus min lördagsvurpa). Är inte ett dugg sugen på vin. Min reality check botade snabbt alla romantiserande tankar om guldkant på tillvaron. Efter så lång avhållsamhet blev ångeststegringen och ätstörningskopplingen så otroligt tydligt. Nej tack. Det klarar jag mig definitivt utan.

Ja... Nu igen. Men alltså, människan promenerar, nej KLAMPAR dödsföraktande runt på min sista nerv. Vid ett möte idag fräste jag ifrån åt hen inför chefer och allt ? Jag tål inte att höra männskans röst längre, för allt som kommer ur munnen är helt verklighetsfrämmande, ovidkommande slöseri med andras tid. Jag har nu fått veta att chefernas plan är att bli av med fanskapet så fort som det bara är möjligt inom lagens råmärken. Jag antar det betyder att ingen kommer klyva’na med en spade... Är det olagligt att hälla salt på folk? Jag vet att det inte är olagligt att vara dummare än tåget, men det borde det fan vara. Nu ska jag iaf försöka finna ro i att hen är på god väg ut. Måste bara sluta spotta småspik. Adios, låt inte dörrn slå dig i arslet på vägen ut. Eller jo, gör det, och kliv in och ut tio gånger gärna, innan du försvinner ur min åsyn för all framtid. Wow, det är vad jag kallar ”a Hollywood ending” ?

Härlig läsning, du har hopp och självförtroende inför sober oktober och vet att du kommer må bra av det.
Du önskar precis som jag att det gick att hålla de där 1 kanske t.o.m 2 dryckesdagarna i veckan som många andra gör för att "fira helg" men vi fixar det egentligen inte. Så länge rester av alkohol cirkulerar i våra kroppar så spökar det med vårt huvud. Trots att man gjort det om och om igen blir man lika överraskad varje gång hur tydligt det blir efter ett par veckor utan. Efter nån vecka till har man nästan glömt hur spökena kändes och "har ju koll på läget nu" Nån liten ny lärdom har man förhoppningsvis snappat upp till nästa vända.

vilken härlig läsning !!!! Tack så hemskt mycket för dagens bästa !!

Och det där med att vara reserverad mot folk som har sjukdomen men inte har insikten känner jag så väl igen !! Tilliten saknas !!
Jag känner samma sak när folk jag möter är på väg in i ett återfall och jag inte kan nå fram med min varning, de har redan bestämt sig. Nu har jag lärt mig vad som ger mig vibbarna och det är små lögner/omskrivningar över grejer som är helt obetydliga , saker som inte behöver nämnas i sammanhanget men ändå dyker de upp. Återigen : Tilliten saknas.

Grattis till dina vita dagar !!

Kram !!

Givetvis har inte jag heller vare sig tillräcklig inblick eller den psykologiska expertisen att avgöra om din man lider av någon personlighetsstörning alls. Jag tolkade alldeles för friskt utifrån min egen ryggsäck. Oavsett om din man manipulerar eller faktiskt inte fattar/minns, så är dina upplevelser sanning, dina känslor är befogade, och du gör helt rätt som agerar utifrån det.

I dag har jag inte tänkt på A i princip någonting. Gick förbi bolaget (hade ett ärende på stan) och sa högt, "Not today satan", som min favoritqueen Bianca Del Rio skulle sagt. Så jävla larvigt men ack så behövligt. Det var säkert några som hörde mig, men ska flytta från denna stad inom några månader så vem bryr sig :)

Sitter nu med en A-fri cider från Somersby, den är 0%, så himla god, de säljs billigt på Netto, känns lite festligt ändå. Kan rekommenderas.

Tror att jag inte tänkt på A i dag för att jag har jobbat, varit bland folk och aktiverat mig.

Känner mig lite glad, har också börjar snacka med en kille på nätet, vi har inte mötts, han är lite äldre än mig, men utifrån det vi talat om så innehar han det viktiga jag söker, han är smart, har humor, är inte full on och ser bra ut (men inte för bra ut). haha. Sedan att han är språkpolis och avskyr särskrivningar är ett enormt plus. Vet inte vad det utvecklar sig till, har INGA förväntningar, men är glad att jag vågat söka kontakt och bara att få prata med någon på ett intellektuellt plan och inte behöva utbyta plattityder är ju underbart.

300 dagar idag. Förr klarade jag inte en enda minut.
Mitt missbruk hade dödat mig, helt solklart, om jag fortsatt i den takten jag höll då.

År 2015: En veckas nykterhet. Jag hade kul.
År 2016: 10 dagars nykterhet. Påtvingad av en jävla terapeut som påstod att jag hade problem med alkoholen. Jag klarade 10 dagar och korkade upp igen, lättad av att inte ha något problem. När jag korkade upp fortsatte jag där jag slutade, vilket bevisar att sjukdomen är progressiv. Jag minns att jag drack igen de 10 dagarna under 2 kvällar.
År 2017: 0 nyktra dagar.
År 2018 fram tills 8/12: 0 nyktra dagar, påbörjade återställare och fortsatte mitt drickande under hela dagarna. Oavsett vad jag gjorde. Jag minns att jag tänkte att jag inte fungerade utan alkohol och att jag strävade efter att kunna få livet att funka, full.

Just nu går jag runt och funderar på vad det är som gör att vissa klarar utav att vara nykter och andra inte.
Jag tror den största byggstenen i ett nyktert liv är sjukdomsinsikt.
Och en stor respekt för hur sjukdomen fungerar samt att det är just en sjukdom.
Den andra byggstenen jag tror håller mitt hus är värdet av att vara nykter. Har man varit nere och krälat på botten och inte fått luft tillräckligt länge finns ett värde i att ha kravlat sig upp på stranden igen.
Den tredje byggstenen är det sociala kontaktnätet. Att våga berätta. Sånt som folk i ens omgivning troligtvis redan vet om fast man tror att man mörkat så jävla bra.

Jag träffade en person för ett tag sen som jag haft kontakt med på insta, vi tog en kaffe och snackade förra veckan. Jag vågade inte riktigt hoppas på att personen skulle vara sjuk i samma sjukdom som mig, men skulle det vara så vore det ju en lyckoträff eftersom jag gärna vill omge mig av fler personer som delar min sjukdom, där man kan vara ärlig med vad man upplevt tillsammans med sjukdomen men ändå mötas av respekt och förståelse - sånt en nykter person aldrig någonsin kan ge fullt och fint, även om jag känner att de vännerna jag har stöttar mig och är solidariskt nyktra ihop med mig när vi ses.
Det visade sig att det var så att personen också bar på sjukdomen, men att personens sjukdomsbild såg lite annorlunda ut, men att personen ändå vill försöka leva nykter.
Det var ändå något som tog emot och fick mig att hålla distansen till personen under mötet, och det var just de där orden om att "jag har ju varit nykter länge nu och det är ju inge svårt, ibland undrar jag om det är jag som förstorar upp mina problem. Jag har nog egentligen inga problem med alkoholen."

Sjukdomsinsikten var det ja.
Jag är jävligt glad att ha den. Ibland har jag tänkt att det kanske inte är så farligt. Jag har ju klarat alla dessa dagar, och har det egentligen varit så mycket strid?
Nä, egentligen inte. Jag kapitulerade den 8/12 2018. Jag kapitulerade en gång till under vårt IRL-möte med alkoholhjälpen. Sen dess känner jag bara en enorm tacksamhet och ödmjukhet inför min nykterhet, därav har min väg inte varit sådär supersnårig nykter. Jag har inte behövt machetes för att ta mig runt öns vegetation jag hamnat på, och jag har inte behövt använda mitt armborst för att försvara mig. På den här ön finns bara växtätare. Och så jag.
"Det kanske inte är så farligt Dee..?" Jo. Det är förjävla farligt. Tappa aldrig fokuset.
Aldrig första glaset.
Jag har så många gånger funderat på hur det skulle bli om jag skulle börja dricka igen. Om jag skulle bestämma mig för att dricka till fest eller speciella högtider som normala människor dricker. Jag vet ju hur det skulle sluta.
Sjukdomen är och förblir latent vilande i min kropp, och den skulle slå till med våldsam kraft om jag någonsin tillåter den att ta plats i min kropp igen.
Och det vill jag aldrig mer att den gör.

Jag är så in åt helvete tacksam och stolt över dig Dee.
Vilken jävla pang-tjej du är en riktigt tuff brud i lyxförpackning som vet mer om livet än de flesta andra runt omkring dig.
Mod och styrka!