Senaste kommentarerna i forumet

Spenderade kvällen på sjukhus med treåring. Han är okej, men det var läskigt. Det är lite skönt med såna där stunder. Plötsligt fattar man inte hur man kunde tycka att nånting annat nånsin var viktigt.
Och oj, jag var på riktigt nära att kasta bort det. Jag kunde druckit bort mig från hans liv. Vilket jättejättejättebra år.

Jag ska bli morfar igen! Helt plötsligt kommer det en ny människa in i mitt liv. Otroligt häftigt att få uppleva detta. Snacket om livets efterrätt stämmer väldigt bra. Jag satsar på att bli en lek och bus morfar med mycket energi. Vill absolut inte bli en alkis morfar med dålig energi. En dag i taget ?

Ännu en nykter, och och i.o.m det beslutet, fin dag?! Löven skiftar färg och faller av ??, men inom mig händer ngt grönskande ? och friskt!
- hos mig är det vår ? !
Ha en bra dag!
Kram
/Fibblan ?.

Just nu är det bara jobb, prata med hantverkare, praktikant, utredning, äta och sova. Om en och en halv månad är det jullov - välbehövligt. Får stövla på i panikattack tills dess känns det som. Blir stressad bara av att tänka på de närmsta veckorna. Så försöker att skippa att tänka alls. Men inget sug på A, det är just nu som bortblåst. Men vet att det ligger där i idé och kan komma ut närsomhelst.

Inte mycket att rapportera känner jag. Huvudet känns allmänt tomt. Men det får vara så.

Har försökt att säga nej på jobbet - men det går inte. Innan personen hinner tänka när jag först sagt njae, så säger jag ändå ja. För avskyr väntan och att göra de besvikna. Att inte veta vad som kommer och behöva ställa om sig. Det MÅSTE jag jobba på.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka skaffa kakel till nya lägenheten efter jobbet.

Det vill många av oss ha..Tyvärr drunknar ofta våra planer och drömmar såsmåningom i alkoholens träsk och dimma ((för oss beroende)..Om, vi inte tar oss upp, och börjar ta tag i livet..Gör allt härligt som vi vill..Börjar göra saker vi drömt om..Precis så gör du Rosa-vina..Underbart..?✨✨?

Övertrött eller inte, tankekaos eller lugn - finns det alltid utrymme för skratt när du sätter igång..?!
Mysigt att få småskratta lite åt dina metaforer innan läggdags ?!
Visst ligger det något i det du säger med. Känner igen det hos mig själv. Ibland har man så fullt upp i skallen för egen del att det känns skönare att hoppa in i någon annans tankar istället..?
Och ibland är det kanske också just den "pausen" man behöver och i bästa fall får man med sig något tänkvärt för egen del också
win-win ?!
Ang. Rosa Vinas ord "det blir som det ska bli", kom jag o tänka på vad min pappa ofta sa, om det inte blev riktigt som han hade tänkt:
"Det blir bra som det blir, nu när det inte blev som det skulle"
En annan trösterik variant på mantrat..?.
Hoppas du sussar riktigt gott i detta nu!
Ska också knoppa in nu.
Kramar
/Fibblan ?.

Go'kväll FinaLisa!
Bättre sömn natten till idag men sov föör länge..? Vaknade med ett ryck - försovit mig ?. Men jag hade ju lite o ta igen..?
Hann inte med min lilla morgonskrivning, där jag liksom mentalt ställer in mig på hur gärna jag vill och kommer att fortsätta vara nykter, men det har gått bra iaf??!
Blev en okej dag, trots det bryska uppvaknandet ??! Varken mer eller mindre men ibland är också det, alldeles tillräckligt ?.
Märker att jag är inne i en lite låg period. Tidigare en risk för "snedsteg"..

Men det känns inte så nu faktiskt ?!
Jag är stark mitt i min skörhet.
Jag är det.
Faktiskt.
Stark mitt i skörheten
???
En ovanlig men väldigt välkommen känsla!
???.
Vanligtvis är jag än det ena än det andra..
Äntligen ger jag mig en ärlig chans att växa!

Tacksam och stolt över det jag tar mig igenom nu! Kanske det bara får kännas så här en liten stund. Vad vet jag. Men det ger ändå hopp om fler sådana här tillfällen?!
Jag är på väg!
Så länge jag fortsätter nykterheten kommer denna känsla att få växa sig allt starkare!

Somnar med en stor dos tacksamhet ikväll ❤️.

Kramar
/Fibblan ?.

Håhåjaja om man nu skulle skriva några rader i sin egen tråd nu då, istället för att härja runt och lägga näsan i blöt i alla andras... vad skulle man skriva dådå... Jag är nykter. Det är ju en början. Annars är huvudet sprängfyllt av otaliga tankar som far runt som skenande godståg i ett virrvarr av tankespår. Inget tanketåg når sin slutstation när alla trängs huller om buller och vill komma först. Jag läste i någons tråd (kanske Ullabullas?) om plattformar och medberoende. När den egna plattformen blir för trång, eller ostadig, eller tråkig så är det så lätt att hoppa över och inkräkta på någon annans plattform... Typ. Undras om det är det jag gör, flyr mitt eget tankekaos och ägnar mig åt att rota i andras tankar istället? Det tåls att funderas mera på... Övertrött är jag så det skriker om det. Sov knappt en blund inatt, pga att stress och ångest eskalerade. Av riktigt larviga orsaker, kan jag tillägga. Men det är väl just det som menas med uttryck som tex ”Droppen som fick bägaren att rinna över”. Note to self - sakta ner innan du går i total spinn över petitesser. Ikväll skanderar jag det senast lånade mantrat över mina skenande tanketåg ”Det blir som det ska bli” (från Rosa Vinas tråd?). Det hjälper. Inatt ska jag baske mig sova som en baby. Nej förresten, inte en baby... De är ju värsta sortens nattmarodörer. Jag ska sova som en klubbad säl istället. Minus blodbadet då... Äsch, vad illa det går med metaforerna. Jag ska sova. Punkt.

Det är mäktigt att känna den här känslan av lugn inombords. Jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt.
Vissa säger sinnesro.
Jag vill bara kalla det för här och just nu.
Det är så sällan jag känner det där lugnet insåg jag ikväll när jag klev in på det där mötet, kanske jag egentligen aldrig har känt det, sorgligt nog.
Jag kan komma väldigt nära jag promenerar i skogen, eller när jag var med min älskade hund då hon fysiskt gick bredvid mig, men knappast ljust nu.
Mitt under en upptrappande konflikt som bara blir värre och värre på min arbetsplats - luften går så trögt att andas och mina tankar snurrar ständigt kring vart lösningen finns.
Men ikväll fick jag hela 30 minuter där jag totalt upplevde det där lugnet - jag vart helt uppslukad utav den där känslan som är så obekant för mig. Jag var varken påväg till något i tanken, eller från något, jag tänkte inte på min sjukdom (eller jo, det gjorde jag ju indirekt eftersom jag befann mig i ett rum med andra nyktra alkoholister förstås, haha) men det var bara så oerhört skönt att slippa detta jädra fokus på mig, mitt välmående och vad som fungerar för mig och bara lyssna på alla andra en stund.
Jag är så tacksam för det.
I det rummet, liksom i det här, är jag inte konstig på något sätt.
Jag satt tyst hela mötet och lyssnade.
Mötet varade 1 timme. I 30 minuter fick jag uppleva den mest behagliga känslan i min kropp jag snudd på aldrig har känt och tänkte att detta är "fanimej ett mirakel Dee!".
Jag tappade den där här och nukänslan när jag plötsligt började tänka på ordet "relatera".
"Just det, jag har hört att man alltid kan relatera till allas berättelser!"
Det blev nästintill en form av fixering följt av en besvikelse hos mig när jag desperat sökte mig själv i deras berättelser, men aldrig fann mig riktigt fullt och fint hela vägen ut.

Men såklart jag kanske inte kunde relatera till det riktigt när det var en majoritet som talade av män i övre medelåldern vars historia vittnade om en på pappret typisk alkoholist, en sån som de allra flesta som inte bär på sjukdomen tänker på när de hör ordet alkoholist.
Där satt jag, troligtvis yngst i rummet. Kvinna. Som skött mitt arbete till punkt och pricka och aldrig i hela mitt liv kommit försent till jobbet eller stannat hemma för att jag varit bakfull utan istället lyckats med det omöjliga. En karriär helt i fyllan.
Hur har det egentligen gått till?!
Fan, jag borde söka till Talang nästa år!

SÅ innerligt tacksam för den där känslan.
Underbart.

Så positivt inlägg att läsa?.
Blir så glad för din förhöjda livskänsla.
Att ha projekt som man ser fram emot är lustfyllt och ger livsglädje.
Kram ?

Mitt inlägg var alltså en reflektion på att typ söka upp folk man tror sig ha felat mot och kräla i stoftet... Det var ett sådant scenario jag syftade på med självspäkning. Att gå till ett proffs och få hjälp att bearbeta sin ryggsäck och lätta på tyngden är en helt annan femma. Sunt.

Hoppas allt är lugnt och att du fick din skönhetssömn?
Idag har jag tränat och hoppas du hunnit göra något för egen del också.
Nyktra somnar vi ikväll?
Kram?

Härligt att få ett livstecken. Förstår att det är motigt att skriva ibland. Att det väcker en massa känslor som är jobbiga att ha. Men ibland tycker jag att det är så hjälpsamt också - att ”skriva av sig” så att man får vända och vrida på saker. Ibland förstår jag mig själv bättre efteråt.
Jag brottas också med anonymiteten. Om någon från jobbet skulle läsa skulle de direkt fatta att det var jag som skrev, till exempel. Jag tycker att det lyser igenom, och jag skriver så ofta om saker jag gör som hör till mitt dagliga schema. Blir helt iskall när jag tänker på det.
Samtidigt är det så osannolikt att jag bara skjuter bort tankarna. Det bor 10 miljoner människor här i Sverige! Självklart kan ingen ”veta” vem jag är.
Är de här inne och läser har de hursomhelst förmodligen sina egna demoner att brottas med.

Förstår att du saknar närhet! Det är svårt att bryta upp, och det är klart att det finns varma känslor när man har varit tillsammans så länge som ni har. Men det är klokt av dig att försöka skjuta bort tankarna. Det är han som har valt att det ska vara såhär, inte du.
Att du bara är 32 år... Så ung! Och det är ju också fantastiskt. Hur gammal man än är har man ju alltid chansen att börja om. Men det är klart att det är lättare att göra det när man är yngre. Du förtjänar kärlek och trygghet och någon gång kanske du hittar en kärlek som är din motsvarighet. Någon som kan stötta dig och växeldra och ge dig den där ömheten.
Stor kram, Lim. Håll ut! Håller tummarna för att ni får positivt besked på lägenheten så att du kan börja ditt nya liv. ?

behöver inte vara religiös för att ta hjälp av en präst eller diakon som är kunnig i 12-stegsarbete. Och de journalför inget och har tystnadsplikt.

Tack snälla AL, miss lyckad och knaskatten ♥️♥️

Jag har inte vetat vad jag ska skriva för jag har liksom känt att allt är så privat. Jag är anonym men det är ju ändå mitt riktiga liv. Och det kändes plötsligt lite obehagligt. Jag vet inte...

Just nu är det en slags väntan. Lugn stämning hemma och sist mannen drack var jag och barnen borta över natten. Planerade det så pga. Att jag förstod att han skulle dricka. Det var så skönt att göra så.

Väntar på svar angående lägenhet. Tycker vi borde fått svaret redan så det börjar kännas som att han inte fick den.

Jag börjar efter 1,5 månads "mitt i skilsmässa"-tid sakna närhet och kärlek. Visste inte att det skulle bli på det viset så fort. Trodde jag skulle känna att jag aldrig vill ha det igen men så är det inte.

Tycker ibland det känns märkligt också att jag har kompisar i min egen ålder som nyss fått barn eller nyss har flyttat ihop med sin kille osv. Men jag ligger i skilsmässa och har två barn. Inte för att det gör så mycket kanske men jag kommer på att jag fortfarande är ung. Jag är trots allt bara 32...

Jag kan även sakna min mans närhet. Och jag kan känna ömhet och kärlek. Men jag tvingar snabbt bort de känslorna för det tjänar inget till.

Kom på nu också en till anledning till att jag inte skrivit på en vecka.. Jag blir ledsen av det. Mina gamla förhoppningar och drömmar om ett lyckligt liv med min man har ju levt ända tills nyligen ändå.

Kram till er alla och tack för era tankar ♥️

Härligt att få höra från dig ❤️ Men ohärligt att du känt dig så tyngd... Det känns hoppfullt att du är på god väg att erövra sjukdomsinsikten, och därmed empatin inför dig själv. Få skulle väl skuldbelägga sig själva om de inte lyckades bota sig när de drabbas av hjärtsjukdom, cancer, allergier eller för all del ett brutet ben.

Perioder där bara absoluta måsten får ta plats på agendan känner jag väl igen. I vissa perioder gallrar jag även bland sagda absoluta måsten. Det är förunderligt hur mycket man faktiskt kan skita högaktningsfullt i bara viljan finns ? Kram på dig goa vän ❤️

Det är ju märkligt hur dessa negativa sinnesstämningar drabbar och löper amok nattetid... Månne det är ett bevis på att man tagit i för hårt och gjort sig övertrött dagtid? De psykologiska försvaren, som tex förnuftet rämnar... Det där att komma ut ur skrymslet och stå för allt... Näää jag tror inte på det här med självspäkelse inför publik. Var och en bär på sin egen hemliga synd. Varför ska just din skyltas med? Du är en bra människa, med en del misstag i bagaget, kanske till och med tack vare en del av de misstagen. Gott så. Krama om dig själv och beröm dig själv för resan du har gjort istället. Kram

Det där va tryggt att höra.
Jag försöker prata så gott jag kan med min barndomskamrat jag träffar rätt regelbundet just nu, hon lyssnar och är förnuftig i sina råd men jag vågar inte berätta allt för henne. Hon får en förfinad version.
Jag försöker också berätta för min mamma, den andra personen jag pratar rätt öppet med, hon har fått den förfinade sanningen och varje gång vi pratar om alkoholen så kommer en extra krydda på moset, men sist kände jag att jag råkade berätta för mycket och skäms typ. Känner att jag måste låta henne smälta det.
Sen har jag min syster här inne som jag kan berätta allt för, den osköna sanningen, men även för henne skäms jag inför vissa bitar även fast jag inte behöver göra det.
Det är en sån hemskt känsla att känna skam. Blir typ helt spak bara av att skriva detta nu.

Jag ska försöka skaffa mig en terapeut som inte journalför mot sjukvården. Det är enda sättet för mig att vilja prata professionellt om detta.

Kram Adde, du är en klippa!

Jag fortsätter tjata... Hur har du det? Hoppas att din tystnad beror på att du är i full färd med att packa och få ut mannen ur huset. Du behöver så klart inte skriva - ibland känns det motigt att göra det. Men vill att du ska veta att jag tänker på dig i alla fall. Du är så värdefull, Lim! ?

jag lever själv och mår alldeles utmärkt med det ! Och jag har aldrig fått frågan om jag inte har ett liv !! Kan det bero på att jag gör mer själv än andra som bor ihop ? Eller för att jag är en gammal gubbe som inte är värd nåt annat ??

Du mår ju bra när du lever ditt liv, kan det vara så att hen är avundsjuk ? Självklart ska du leva ditt liv precis som du vill och göra bra saker för din egen skull ! Det är du sannerligen värd ! Du är den enda som vet vad som är bäst för dig !

Jag är själv en fatalist, det som sker det sker, allting kommer till mig när jag är mogen för det och fram till det blir en ändring så gör jag...taadamm....bra saker för min egen skull !!

Kram !!

så repeterar vi lite : " Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort,....."
Kan du försöka hitta nån irl som du kan häva ur dig dina tankar hos ? Nån med tystnadsplikt eller en "vanlig" person som inte tjattrar vid sidan om ?
Det är just det steg 5 hos AA handlar om.
Jag brukade tjata om tidigare här i forumet att bästa sättet att få sinnesro är att göra 3 saker :
1) Prata
2) Prata
3) Prata
Ryggsäcken måste tömmas och efter första gången så kommer det en väldigt avslappnande känsla och när nya saker kommer upp i skallen så repeterar man ovanstående. Jag vill inte skrämmas men det poppar upp nya skamfyllda grejer som man lyckats trycka undan i åratal efter ! Och det är så viktigt att man häver ur sig dem rätt så omgående.

Du gör allting så rätt så detta är bara en tidsfråga innan du är mogen nog för att ta steget framåt !

Sköt om dig !

Verkligen bra jobbat. Ett nöje att läsa din tråd och härligt att följa dig (och andra) som går före. Det ger tankar och reflektioner :)

Katastroftankar stannar bäst utanför sovrummet och helst får de bara komma på avtalad tid.

Kram :)

Nu verkar det som att jag har ett stort behov av att se bakåt och bearbeta gamla minnen. Jag har inte tillgång till allt än men genom avslappning och meditation verkar de komma fram lite i taget. Jag är medveten om att jag har minnesluckor och en del händelser har jag inte tillgång till än. När jag träffar mina syskon och vänner händer det att de talar om något och jag minns inte. Det började redan i tonåren och det beror inte på tidig demens ;) De trauman och den stress jag upplevt och överlevt har min hjärna hjälp mig med genom att skydda mig, genom att radera lite här och där.

För mig är långsam mild yoga och meditation mitt supervapen just nu. Det håller mig i ett mentalt stabilt tillstånd och den depression som normalt kommer på höstvintern är mycket lättare idag. Att inte dricka alkohol, avstå från socker (med några undantag då och då) och ta hand om mig har verkligen gjort skillnad. Jag har skitdagar nu också men inte som när jag drack alkohol.

Nu längrat jag efter att få massage, gå på spa, fika med vänner, gå på utflykter, åka till stan, på äventyr, renovera mitt kök, fixa ett spa/relaxrum i källaren med bubbelpool. Plötsligt har jag lust. Lust att göra saker, se och uppleva. Det finns så mycket som jag har missat när jag suttit i soffan med vinglaset.

Mot nya mål!

Fick antibiotika i droppform utskrivet. Så nu är jag halvblind istället. Men svullnaden har lagt sig avsevärt över natten ?

Har fått någon fix idé om att börja vandra i skogar och längs leder. Vet inte riktigt varför men det lite lixom kallar på mig.
Jag tycker ju om att promenera, jag kanske skulle lägga i en till växel på det? Skaffa mig en ”hobby”. Fast jag kan inte läsa kartor och har noll lokalsinne. Det kanske jag kan lära mig ifs?

Är det bara att ta på sig bekväma skor och börja vandra? Nej så enkelt är det la inte? Eller? Ska gräva djupare i detta.

Gick förbi systemet igår och kände Ingenting förutom lättnaden att jag slipper det denna månaden.

Nu ska jag hoppa av tuben och springa till kontoret. Orkade inte stressa i morse, så blir lite sen men har inga möten alls idag så det bör inte vara något problem.
Nu kaffe☕️

(Kanske ska fråga mrniceguy om vi kan gå ut och vandra i helgen ?)

Fridens ?

Är mitt inne i en intensiv jobbperiod. Inget konstigt i mitt yrke men Gamla Sofia skulle ha druckit vin för att koppla av var och varannan kväll och varit maniskt fokuserad hela arbetsdagarna på vinglasen som väntade där hemma.

Hon skulle också ha klistrat på ett extra trevligt leende och låtsats vara i toppform inför alla hon möter, inkl familjen.

Så har jag levt i många år. Inte nu längre. Nya Sofia gör ett jättebra jobb men ser också till att ta hand om dig på ett bra sätt. Går och lägger sig i tid, ser till att få sina 8 h sömn, äter bra och går promenad på lunchen. Hon kanske är lite tråkigare men mår 1000% bättre! Tacksam är bara förnamnet. Önskar er alla en fin dag! ☀️