Senaste kommentarerna i forumet

också dagar som den här. Men det är svårt. Jag vill bara sjunka ner i att jag suger. Jag vill gråta tills hela världen tar slut.
Jag hade köpt cyklar till barnen och jag var så glad för det, liksom i en sekund var jag en person som fixar sånt, erbjuder lite stabil barndom. Men det blev kaos, för det går inte. Jag kan ingenting om cyklar, jag vet inte hur man gör det här, det går inte att vara bara en vuxen när ett barn behöver lugn och tröst och vila och det andra behöver spring och äventyr och båda behöver ens fulla uppmärksamhet hela tiden. Jag kan ju inte. Det finns ju inget sätt i hela universum som jag kan räcka till.
Hej gamla liv jag kommer tillbaks. Jag kan vara förljugen skåpsdrickande hemmafru igen, bara du ger mig någon bredvid mig som kan få allting att bli lite mindre dramatiskt, som kan ta vid där jag slutar, eller bara tala om att det är okej att inte orka, som kan få en femårings cykel att rulla.
Det går ju inte heller. Inget går.
Jag ska inte gå den här vägen. Jag ska bryta nu, stuva lite makaroner och laga den här kvällen. Just keep swimming.

Idag är det den tredje oktober. Jag har inte druckit alkohol sedan den 27 september enligt min dryckeslogg här på forumet. Känner inget sug efter alkohol. Har haft långa helt vita perioder sedan jag började hänga här för ett år sedan. Dessa vita dagar har fått mig att inse hur mycket bättre jag mår om jag skippar alkoholen. Jag hade ett riskbruk som innebar 2-3 fyllor per vecka. Jag förstod aldrig hur mycket stryk kropp och själ tog av mitt riskbruk. Använd alkohol som bränsle för att orka prestera max. Efter semestern i år har jag haft typ en drycksdag per vecka. Det har funkat Si så där. Märker att ångesten ökar och jag blir seg av alkohol. Därför väljer jag att köra sober october. Sen får vi se om väljer att avstå helt eller inte. Hur som helst har min närvaro här bidraget till att jag har många vita dagar i bagaget. Det tycker jag är väldigt positivt. Min syn på alkoholen har också förändrats. En dag i taget ?

Är just nu på varmare breddgrader..Sitter i bikini på balkongen..Här finns alkohol gratis..Vet ni vad? Det bekommer mig inte..Det enda jag lägger märke till är dom som överkonsumerar..Tar flera glas till middagen, är flamsiga och har början till blånäsa..Tuggar tuggummi frenetiskt på mornarna..Livet känns stabilt och harmoniskt för mig..Tro mig, jag är inte avundsjuk på deras drickande, tvärtom..Så skönt att kunna känna att suget gett sig..Stabiliteten kommer säkert delvis av att mannen jag träffat inte är intresserad av att dricka..Han har sett baksidan av alkoholens verkan, och har valt att aldrig dricka alkohol..Han är dock inte med på resan..Just nu, gött att leva????✨

11 dagar utan alkohol och 4 dagars fastande!
Och jag mår toppen..?!

Det känns så bra och renande och precis vad kroppen behövde känns det som. Nystart!
En hel del mentalt och emotionellt skräp kvar dock..?, men eftersom jag tänker att allt i kroppen är i samma system och påverkar varandra har jag en förhoppning om att det här kommer göra sitt till + att jag blir lite mer motiverad till den mentala utrensningen också..☺️.
Önskar er alla en fin dag☀️!
Många kramar
/Fibblan ?

Vsknade på rätt sida i dag känner jag, är redo att kämpa visare mot A-djävulen. Dag 93, om en vecka har det gått 100 dagar, det känns så mycket och lite på samma gång. 100 dagar är länge, och det känns som att jag inte har druckit på en evighet. Just i denna sekund så känns det inte heller som att jag behöver det någonsin mer, men det är ju bara just precis NU. Samtidigt har det gått så himla fort, och det känns som kanske bara ett litet kommatecken i hela livshistorien. Men vi får se.

Om en vecka ska jag sätta mig ner och mer uttömmande än förut, analysera och se tillbaka på alla 100 dagarna, ska se till att ta mig tid att läsa många (om inte alla) mina inlägg här, känns monumentalt jobbigt och tidskrävande. Men vill kunna kommentera och analysera mina egna tankar genom resan. Spännande ska det blir. Mina 100 dagar innebär inte att jag ska bestämma om jag ska börja dricka igen, nej för det har jag inte som mål. 100 dagar är mer för att se hur det har påverkat mig. För att motivera mig mer att ta en dag i taget.

Måste säga att jag är lite rädd för att dricka A, att vara bakfull. Har inga planer på att dricka men har tänkt på detta lite och jag tror jag bygger upp detta i mitt huvud som en extra rustning, så jag kan skydda mig själv från A-världen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag återigen till jobbet och lägga fokus där.

Gör ju att man gärna själv”glömmer” det jobbiga och jävliga.Oftast för att det är så omvälvande att bryta upp, och för att det finns bra stunder också...Vi som även missbrukat alkohol själva, vet att minnet kan vara helt väck långa stunder eller bitvis.Själv har jag ringt många samtal utan att komma ihåg det. Även gjort en massa andra idiotsaker som fallit i mörker..Sen ljuger dom flesta beroendepersoner för att skydda sig och sitt missbrukande....Huruvida Lims partner är en N-person eller ej, är inte jag den som kan avgöra.Men helt klart har han stora a-problem..

Med ett gympass ?? köpte själv träningskort idag. Nu gäller det bara att ta sig iväg dit. Kanske på lördag när man ändå ska vara pigg och fräsch! 5:e dagen idag 2:a på sober october. Vi grejar detta Mrx?

Har kört ett gym pass i kväll. Nu ligger jag i soffan och är rätt nöjd med min dag. Sober och fin. Fredagens middag är en utmaning för mig vad det gäller alkohol. Samtidigt en liten utmaning som jag ska klara av. Förmodligen blir jag inte lika social utan alkohol i blodet. Men det får bli som det blir. Jag tänker inte bryta min sober october resa.

Att du tvivlar på ditt eget minne, din egna upplevelser... Det är bara ett bevis på hur skadlig relationen är för dig. Din man är manipulativ. Han utsätter dig för narcissisternas favorit-strategi - gaslightning. När offret reagerar/agerar lyckas narcissisten få offret att ifrågasätta sin verklighetsuppfattning och tro att de egna känslorna är irrationella. Ett citat från queenbeeing.com ”Gaslighters make You feel crazy because they act like your reactions to their abuse is not rational ”

Du är inte galen. Du är inte överkänslig. Dina minnen är verkliga. Dina känslor är befogade. Dina upplevelser är verkligheten. Hans oskyldiga uppsyn är en medveten, manipulativ lögn. Kram!

absolut är det, det?! Och jag tänker som du numera, det blir tåg (bättre av flera skäl..☺️) eller flyg utan?!
Också så färdig med att hälla i mig gift! Nu vill jag ta hand om såväl kropp och knopp på bästa sätt. Fastan är väl också en liten växel i det hela. Två dagar kvar, sen kommer det bara rena produkter in..! Det är tanken iaf..?! Ekologiskt only! Mer vegetariskt! Synd bara att eko kostar så mkt mer..?.
Avslutar denna dag 10 och 3, med att nöjt konstatera att jag fixat denna dagen också?!
Kram till alla som behöver ?! Och en extra till dig FinaLisa för fortsatt gott jobb?! Tvåbenta och stadigare ?!
/Fibblan ?

Kram till dig underbara kvinna, mitt i hormonsnurror och mörka tankar ❤️ Låter oerhört skönt med retreat. Det kanske är så att du behöver fundera ikapp, kring alla trauman i ditt liv. Gå igenom sorgeprocessen istället för att trycka undan den. Om du fastnar i att älta kan det kanske vara bra att söka samtalshjälp. Du är klok. Du känner gränsen mellan sunt och osunt. Kram

Intressant läsning, som vanligt, i din tråd. Socker triggar a-sug... För mig är det nog tvärtom, när jag tänker efter. Jag tror att mitt a-sug faktiskt ofta är kroppen som skriker efter energi, kolhydrater, kalorier. Det var nog också en anledning att det blev som det blev i lördags. Inser att jag har magrat av under en tid. Det blir så när jag är upptagen och i gasen. Hungerkänslor försvinner helt. Tappar helt aptiten på lagad mat. Och nu har jag pinnat på i 190 knyck sedan början av augusti... Kanske dags att ta semester och äta ikapp ? Nästa gång jag blir halvgalen av a-sug ska jag iaf försöka tvinga i mig det som här i huset kallas ”riktig mat”. Ingen Nicks kexchoklad. Ingen energybar. Ingen knäckemacka. Något tillagat som innehåller typ en halv ko, alternativt gris...

Jag har varit nedstämd, lite apatisk, mörka tankar om nu och framtid. Känner en stor oro och ilska. Plockade fran Al-anons bok, En dag i taget och lyssnade sen på medberoendepodden. Nu när jag är nykter börjar allt jag stängt av att komma ikapp. Min barndom, mitt barn som dog, mina missfall, mamma som söp sig till döds, min bror som tog livet av sig. Det är mer men orkar inte plocka fram mer. Funderar på vad jag ska göra nu. Åka på ett retreat? Gå på Al-anon möte eller söka hjälp igen?
Imorgon är en ny dag. Kanske det är mina hormoner som spökar idag?

Skriver inte så ofta i din tråd men läser alltid. Minns att du skrev på forumet när jag började här.
Jag tycket du verkar vara en så mjuk och känslig person och du värnar om din familj.
Att du och din man träffades som tonåringar gör nog att ni svetsats ihop känslomässigt och som efter flera år har övergått att ni mer levt bredvid varandra än med varandra.
Och Lim, det är klart att du känner sorg inför detta att skiljas. Det är ju inte konstigt att tvivla på om man gör rätt när man levt så länge i ett förhållande att det som är dåligt har blivit "normalt" i ens vardag.
Så försök se ljust på framtiden där du och dina barn kan leva i lugn och ro och umgås med vänner som ger positiv energi.
Önskar dig all lycka???

Kramar
???

Och beskriver så himla bra..Jag känner igen känslorna av overklighet och bara gå vidare som vanligt..Med hjälp av många på forumet och i min närhet fick jag kraft att se sanningen..Just att bli lurad och förd bakom ljuset av den som ska vara min kärlek och bästa vän..Jag märkte mer och mer på mina barn hur skevt vårt liv hade blivit..Det gick sakta utför, så man märkte inte förfallet förrän jag lämnade relationen..Lim, du är stark och bra..Hämta kraft från dom bästa dagarna och tillåt dig vila när du behöver..Ilska kan ge energi..Stor varm kram du kloka kämpe❤️

Tack igen snälla ni för all stöttning.

Jag och min man har som sagt knappt pratat. Men igår kväll satt vi tillsammans i soffan. Han frågade om vi ska vara ovänner nu. Jag sa självklart nej. Men att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till honom. Allt är så konstigt.

Jag har ju verkligen tänkt mkt på allt som sårat mig. Grävt i mitt inre. Små detaljer och stora gräl. Svek och brutna löften. Tårar i natten och ensamhet under helger och ledighet. Tänker på hur patetisk och dumpad jag känt mig så otroligt ofta. Förr grät jag ofta över det men jag har lärt mig att förtränga. Men nu sipprar det ut. Alla minnen som jag tillåter komma fram.

Hade vi varit pratsamma och kramiga den här tiden så hade jag inte lyckats plocka fram alla dessa minnen. Men jag behöver det för att komma vidare. Varesig det skulle vara som skilda eller som ett par så måste jag vidare.

Vi pratade allvar igår i alla fall. Han är inte villig att sluta dricka helt. Och jag står fast vid att det är mitt krav. Men han kan inte ens förmå sig att säga att han ska försöka längre.

Jag försökte få ur honom varför han drack ett helt dygn nästan direkt efter han sa att han ska försöka bättra sig och vi skulle se vad dessa 6 månaders betänketid skulle ge. Men jag får inte ur honom några svar direkt.

Han är också helt oförstående när jag säger att han väckt mig så ofta och bråkat. När jag säger att han väcker barnen. Han ser det inte alls som något återkommande eller som ett problem. Men jag sa att jag vaknar på nätterna med enorm hjärtklappning när han är ute på natten.

En del av mig blir så jäkla osäker. Överdriver jag? För han verkar ju inte se problemet alls. Förstår inget av det jag säger nästan.

Han sa att tiden som är kvar till han flyttar ska han sköta sig och inte störa mig. Han sa förlåt för allt han gjort (fastän han inte förstår vad han gjort?)...

Jag är så ledsen idag. Tror det är för att vi pratade igår. Och jag känner att det är jag som bryter upp vår familj fast jag samtidigt vet att jag inte skulle gjort det om han bara kunde ge upp alkoholen.

Jag lider av att vi varit tillsammans sedan jag var tonåring och det kanske kommer en tid när vi inte pratar ens.

Sorg sköljer över mig när jag tänker på allt vi gjort och alla drömmar vi haft och uppfyllt ihop.

Men... Han kan inte välja mig framför alkohol. Det gör så ont att bli bortvald för en sån grej.

Jag drack förr men inte alls som han. Och jag vet inte om det är normalt eller vanligt för en alkoholist att på riktigt välja alkohol såhär istället för att försöka göra familjen och äktenskapet helt igen? Är det nån som vet? Varför gör han såhär? ☹️ Jag kan inte greppa det...

I alla fall. Efter igår så hamnar jag i en sån svacka. Vet varken ut eller in igen.

Han visade mig några lägenheter igår och pratade om vilken soffa han ska ha. Jag kunde knappt svara för jag vill säga "men snälla inte ska du väl flytta! Du ska ju sluta dricka och bo kvar" Orkar inte med allt. Orkar inte tänka på att han ska bo nån annanstans. Samtidigt som jag ju vet att så länge han dricker kan jag inte bo med honom.

En helt knäpp sak är att jag tycker det varit så lugnt. Att han inte druckit osv. Men i själva verket drack han i torsdags. För 6 dagar sedan alltså. Och då väckte han oss. Så vi klev upp kl 4 pga oron vi kände i magen.

Att jag tycker att 6 dagar är lång tid är ju i sig själv sjukt. Och det ÄR lång tid för honom. Nästan så jag undrar om jag räknat fel. Jag har ju lite släppt kontrollen.

Märker att jag saknar att vara kärleksfull. Men jag lägger band på mig. Det är så viktigt att jag visar med handling vart jag står i allt. Man får inte mig om man dricker. Men jag saknar närhet och ömhet. Saknar att skicka sms och hjärtan.

Å det var bra att jag skrev nu och faktiskt räknade efter och fick påminnas om att sist han drack och kom hem supersent och väckte oss var så nyligen. Det ÄR inte jag som hittar på saker.

Eftersom att vi verkar leva i olika verkligheter kanske det är ännu viktigare för mig att försöka stanna i min känsla. Jag är så nära på att försöka släta över allt igen. Allt för att slippa gå igenom allt det här. Vad är det för fel på mig? Varför slätar jag alltid över allt. Hur kan jag tänka 6 dagar efter hans nattliga fylla att vi kanske inte borde skiljas trots att mitt enda krav är att han inte dricker. Hur kan jag ens tänka tanken?

Jobbigt är det just nu i alla fall. Men det är ändå som att jag innerst inne inser att det är oundvikligt. För jag biter ihop på ett sätt jag inte brukar. Jag står fast på ett nytt sätt. Och varenda gång min man söker kontakt som om det vore som vanligt så stoppar jag det och påminner om det vi pratat om. Förr i tiden lät jag det bara vara då. Stoppade huvudet i sanden och låtsades som att allt var okej.

Just idag känns dock allt fel. Att stanna är fel. Att skiljas är fel. Inget känns bra i magen alls. Undrar när jag ska bryta samman? Mitt liv är svårt på fler plan dessutom. Detta är inte mitt enda bekymmer...

Klagosången slut för nu. Hoppas ni andra mår bra ♥️♥️

hehe Mirabelle, jag menar inte att skratta, man din berättarförmåga är så underbar och komiken får en ju att känna att man sitter precis bredvid och rent ut sagt garvar ikapp när de där icke önskvärda sakerna sker såsom borttagning av ansiktsmask/vaxningskit. Vilken pärs - jag vet PRECIS hur det kan vara. Rosa barnrumpa brukar vara det jag associerar mitt face med när det sker (hemskt att man aldrig lär sig, det har hänt fler gånger än jag skulle erkänna för någon annan än dig) ;)

Har bra kontakt med ex-svärmor..Hon är ledsen och arg..Nu har hon fått rollen som anhörig, eftersom jag lämnat exet, och barnen tar lite avstånd..Jag försöker förklara för ex-svärmor att det inte hjälper att ge sin son utskällningar, utan att hon måste försöka med ett konstruktivt samtal med hennes a-beroende son..Hon orkar inte dalta säger hon..Det är fult, men jag nästan småler..Hon har under alla år aldrig skällt eller tillrättavisat sonen för hans beteende..Tvärtom var det enbart mig hon gav telefonnummer till alkoholhjälpen. Hon kanske tyckte att jag var den som kunde ta emot hjälp? Det är väldigt synd om anhöriga till a-beroende..Både små och stora..

Hej Fibblan! Läser din tråd från 20 september och du är inte ensam.
Det är klart det är möjligt att inte dricka a över huvud taget! När jag känner suget nu, tänker jag på att det är gifter vi har hällt i oss. I mitt fall tänker jag även på hur jag förstör min kropp & knopp. Jag förstår dina tankar inför resan som du gjorde och jag gillar inte heller att flyga. Jag är flygrädd och har behövt a för att klara av det. Tills nu. Antingen klarar jag det eller så åker jag bara dit jag kan ta tåget till. Heja heja!???

Skickar jag dig, du starka fina Lim?✨???

Samma här, dag två i sober oktober. Har också en finns känsla idag.

Att vara hemma sjuk är inte att leka med, nu mår jag bättre i dag, men tar det ändå lugnt hemma så jag verkligen blir frisk-frisk. Har inget direkt sug, men en känsla av att jag vill unna mig. tror det är känslan av att vara hemma flera dagar som jag känner igen. Drack ju inte när jag var sjuk men på lov och semester blev det ju alltid mer. Det känns lite som att något fattas. Det visar verkligen hur viktigt rutiner är.

Sedan har jag även ätit lite godis, inte hutlöst mycket, men jag tror helt ärligt att det kan trigga min nykterhet. Allt hänger samman på något sätt. Hade inte ätit något socker (direkt) eller onyttigheter förrän förra söndagen (på länge), och det är efter det som jag har känt den här dragningen till A igen.

Men är mitt liv verkligen värt att leva utan socker och utan A!? Nae... jag önskar jag var ett träningsfreak som fick kickar så, men jag är inte det. Avskyr att träna, har ofta inte ens ork att gå i skogen, som jag gillar bara jag väl gör det. Men jag vet att allt hänger samman. Om jag skulle träna, gå i skogen och inte äta socker så skulle fokus skifta och A skulle bli mindre viktigt och inte dra i mig så mycket, men då måste man ju ha ork och ha en vilja att lyckas och vara lycklig. Jag tror helt ärligt att jag saknar den biten. Ja har ett självskadebeteende som inte innebär att jag fysiskt skadar mig, jag sabbar medvetet eller omedvetet för mig själv för att jag inte förtjänar eller är rädd för att lyckas.

Oj, vad det blev uttömmande och svamligt. Orkar inte ens korrekturläsa det.

Väljer att inte dricka i dag, istället vet jag inte vad jag ska göra faktiskt.

Tvåbenta och stadiga är vi nu tillsammans ?
Heja oss????
Kramar
???

Stort grattis från mig också! Jag vet hur det kändes för jag var där nyss! ?

Har en fin känsla även idag. Alkohol tankar har inte stor plats i min hjärna. Jag börjar mer och mer förstå mig själv. Höga krav och många måsten samtidigt är inte bra för mig. Vad är det värsta som kan hända om taggar ned lite mentalt i vardagen. Kanske jag bara är lite rädd för själva förändringen. Kanske allt flyter på ännu bättre om jag lyssnar mer på mitt inre jag