Senaste kommentarerna i forumet

Oj vad gårdagen tog energi, är helt slut än i dag. Men praktikanten var underbar. Hon är precis som jag - lite småneurotisk, smart och rolig. Vi är VÄLDIGT lika. Båda dricker inte, båda har samma sorts hund, båda är lite ASD, båda är passionerade. Ja det finns många saker. Men jag gillar henne, och då ska sägas att jag genuint inte gillar jättemycket folk.

Är superttrött som sagt, men ändå uppe tidigt. I dag blir det lång jobbdag, då är det skönt att kunna komma hemma till päronen efter jobbet och få mat och inte behöva bry sig mer än att umgås en stund.

Såg på "Vår tid är nu" i går, nya säsongen har ju börjat. Vilken besvikelse, visst det var ok, men inte alls samma känsla som de tifigare säsongerna. Vet inte varför jag var tvungen att skriva det här :)

I dag väljer jag att inte dricka, väljer istället allt annat och njuter av att vara just jag för minst en sekund.

Du beskriver så bra, hur det kan kännas ibland, med känslor av misslyckande, skam och elände. Visst är alkoholism en sjukdom. Men om man t ex hade drabbats av diabetes, så hade det inte alls varit lika förknippat med känslor av skam och värdelöshet. Det är iallafall fall min erfarenhet (fast jag har inte själv diabetes och är tacksam för det) ?
Jag har också börjat tänka allt mer på min fysiska hälsa och att försöka vara rädd om den. Men det är lätt att tänka, när man har en ”bra period”, som jag är inne i just nu.
Tänk på alla dina vita dagar, ge inte upp! Vi kan mer än vi tror ?
Stor stryrkekram ❤️

16 dagar har snart passerat efter mitt sista återfall. Känner mig lugn och trygg i beslutet att förbli nykterist resten av mitt liv. Det här gången känns allt annorlunda. Jag har, tack vare mina återfall (3 st under en 10-årsperiod) förstått hur min hjärna fungerar. Gillar liknelsen om en allergi och att A i min kropp startar en mental besatthet.

Den här gången tar jag det lugnt. En dag i taget i tacksamhet över att må bra. En dag i taget i tacksamhet över att ha lyckats sluta i tid. /Sofia

Vad är det för demoner som sitter på min axel och kraxar egentligen?
Flyg iväg, hos mig har ni ingenting att göra med era knarriga nedlåtande krax!
Kom inte till mig och väs i mitt öra om natten då jag inte kan sova, att jag är en jävla alkis som inte är pålitlig.
Att ryktet säkert kanske gått.
Sitt inte där på min axel och håna mig!
Visst är jag en jävla alkis, men jag skulle vilja påstå att jag är en förjävla torr en nuförtiden.

Om dagen talar jag förnuftigt med mig själv, men om natten kan jag stundom kapitulera, vältra mig i skam och skuld.
Nästan så jag har svårt att ta i skiten. Den som är min egen liksom.
Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort, men jag slår bort den tanken i samma sekund som den kommer till mig. Månne det inte bara vara en flyktig tanke som vidrör min kind, utan en tanke som kom med den demon som sitter på min axel och ständigt pickar med sin näbb mot min kind.

Kom inte till mig, era nedrans demoner - jag har kämpat hårt för att bli torr.
Och jag är så ärlig och sann jag någonsin kan vara, det var mödosamt att få min skrud att bli helt vit igen och inte lukta av surt gammalt vin.
Det ska världens alla osynliga gudar veta, precis som de förtrogna förstått runt omkring mig.

Forumet lever i högsta välmåga och många är inne dagligen och skriver och läser.??

Kram?

Fibblan, inatt sover du förhoppningsvis bättre. Kroppen brukar ju ta igen det den behöver.
Nej, något vin finns inte i min tankevärld nu men jag vet ju att suget kan slå till när man minst anar.
Så det gäller att vara beredd och dra igen allt som skulle kunna riskera ett återfall.
Imorgon är det tre veckor för mig och jag vill inte förstöra min fina stig mot mitt mål.
Ha en skön och lugn kväll och hoppas John Blund kommer?
Kram ?

Har läst allt jag kan hitta här, men det är några år gamla inlägg.
Undrar om detta forum lever ännu?

Uppsvullet igen. Sökt till vården igen...
Jag är nästan hundra på att jag har Blefarit.
Denna gången fick jag en salva utskriven iaf så jag hoppas att det tar bort min nuvarande vagel snabbare än vanligt.
Älskar inte detta. Älskar inte detta alls.
Snälla ödet ge mig möjligheten att få gå till specialist denna gången. Jag vet att det hade hjälpt mig. Vill inte se ut som ringaren i notherdamm varje månad.

Kör hemifrån idag (pga kan ej öppna ögat) = möjlighet till långpromenad även idag. Det blir skönt. Jag behöver det.
Igår följde jag med exmannen till en sportbutik och köpte nya träningskläder som är anpassade för kyligt väder.
De var sååååååå sköna så jag vill nästan ha dem som mjukiskläder inomhus, men tror jag ska testköra dem ute idag.

Fan vad less och ledsen jag är på mina ögonlock nu...

Fidens ?

Sovit riktigt dåligt tyvärr..?.
Trist att börja veckan med minus på sömnkontot..och en känsla som påminner alltför mkt om att vara bakis..?. Huvudvärk, illamårnde, tung i hela kroppen.
En ljusglimt ? i det hela är förstås att jag inte tillfogat det jag känner genom att dricka vin/gift?. När jag låg där sömnlös, timme efter timme, tänkte jag att jag förr till sist klivit upp för att ta mig ett glas vin, för att kunna somna lättare. Men se, den tiden är förbi?! Det hjälper ju verkligen inte att in och störa systemet i kropp och knopp, med gift. Den jobbar ju redan stenhårt för att försöka varva ner och komma till ro. Nä, nu får jag stå ut med en mosig måndag och hoppas på en riktigt god natt ikväll istället.
Finns tilltro i en annan dryck ?
Kaffe ☕ löser det mesta!
Ha en fin dag kära vänner!
Oavsett hur natten blev, blir denna dagen både bra och nykter ?❤️?!
Kram
/Fibblan ?.

Kort hår, oftast klädd i jeans och tröja... ofta på gymmet i gymkläder, ja. Ganska vanlig jävla kärringklädsel det, bland mina kompisar. - Ursäkta, men kunde inte låta bli. Gillar inte heller kostymfester så du har min sympati.
Allt gott, uppriktigt från hjärtat / mt

Gå på festen som dig själv. Jag känner massor med pensionärer. De ser ut precis som oss andra. Förutom när de spelar golf. Då har de golfkläder. Eller när de är på gymet. Då har de gymkläder. Några hårbullar har jag inte sett.

Hoppas du får en bra vecka och en vettig praktikant.
Pensionär idag har väl knappast blommiga kläder för att de är pensionärer...eller ?

Ser inte så mycket på tv, så måste missat det. Men får kika in tjejen som gör stand-up AL. Jag tänker att det är bra att se att det finns olika människor. Har själv haft tankar på stand-up. Har ju svårt att relatera till folk, men älskar typ att få stå på en scen och hänföra människor. Det är inget jag fått för mig att jag är bra på utan får ofta höra att jag är inspirerande, medtagande, tydlig och har väldigt god kroppsmimik. Att få använda alla de otaliga instruktionesvideos hur man är en god talare och använder kroppsspråk som jag sett och efterapat i mitt liv är så kul. ? Att folk bara lyssnar på mig. Visst kan det vara lite läskigt, men så länge man vet vad det ska handla om så älskar jag att improvisera på scen. Det är lite som ett spel. Och det känns lite precis som när jag jobbade som säljare, att man sätter på sig en mask och lurar människor.

I vilket fall.

Mirabelle, å vad jag skulle vilja träffa din svåger. Tänk en annan som är lite speciell och inte hittat rätt. Tänk att hitta någon som man kan vara sig själv med, som är lika konstig som en själv. Men vet inte hur man skulle ordna det.

I dag är det åter jobb och mycket att göra som vanligt. Har med mig massa saker då. Jag ska bo hos päronen några dagar. Behöver avlastning med mat och resande just nu för att orka. Har även en praktikant, som pluggar till min profession, som börjar i dag hos mig. Hen ska vara där 5 veckor, det kommer bli sjukt påfrestande för mig då jag inte gillar förändringar och ofta blir trött av att anpassa mig utanför min vanliga norm, men samtidigt ska det bli lite kul att få egen feedback, att få ge egen feedback, att ha ett bollplank. Återkommer säkerligen till detta.

O just det, ska ju på en fest till helgen, i en annan stad. Har redan bestämt mig för att inte dricka. Men fick reda på att det är temafest, tema pensionär, jag klarar inte av sånt. Avskyr sånt - att klä ut sig och se ut som ett miffo - det är Inge kul. Att inte veta om man klär ut sig rätt osv. Det är såååå stressande. Frågade om det var okej om man inte klädde ut sig och gick ett ” Ja, men du kan ju bara ta på dig en blommig klänning och sätta håret i en bulle”. Seriöst? Jag har inga blommiga klänningar, jag har enfärgade kläder, inga jävla kärringkläder. Skulle aldrig i min dag ens överväga att visa mig in public med en bulle på huvudet. Det ser så sjukt ovårdat ut och visst alla gör vad de tycker, men i min värld, FÖR MIG, nope. Så vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Det finns 3 sätt. Antingen går jag dit med mina fina kläder och sticker ut för det, annars går jag dit och ser ut som en häxa och känner mig obekväm för det, eller så stannar jag bara hemma och behöver inte bekymra mig för något.

Det återstår att se hur valet blir, men vill gärna vara där för mina vänner, vill uppvakta dem. Men kunde gärna slippa allt annat. ? Gillar inte fest när man inte får bli plakat. Och nu gillar jag inte ens mig själv när jag är plakat så det är uteslutet.

Väljer att inte dricka i dag, istället fokuserar jag på att andas och ta det lugnt i kaoset runtomkring mig.

Men så nöjda vi måste vara Fibblan???, vi har ju hållit oss utan alkohol i veckor nu?.
Vi är starka och nu väntar en ny vecka.
Det kommer gå bra, må så gott?

Kramar
???

Tack för hejarrop och pepp?!
Det betyder mkt och får en att orka lite till?! Har funnits tillfällen med lite tankar på a..?, men tack vare stöttningen här, kryssar jag förbi de dåliga tankarna???!
Tack?!
/Fibblan ?.

Hade en tanke innan idag, att jag skulle skriva ett lite längre inlägg. Sätta ord på de positiva förändringarna så här långt. Men nu orkar jag bara inte..?
Trött.
Får mkt gjort dock?! Därav tröttheten säkert också. Så det får va en positiv punkt:
Använder tiden väl och får mkt gjort?!
Fler punkter kommer, en annan dag..
Kram och nykter god natt?!
/Fibblan ?.

Efter en diskussion om att bjuda hem folk eller inte...huruvida om jag skulle vara hemma eller jobba..ville jag vara.med ?
Min man sa; Umgås är ju roligt.
Jag sa; Nä det är det inte.
Jag tycker inte om att umgås för att umgås för att det är så man
gör.
Jag gillar mitt eget sällskap bäst. Jag är nog också "lite annars skapt".
Visst såg du Skavlan i förra fredagen? Tjejen med autism....stand up-aren. Om.inte...rekommenderas.

Skönt att få en lägesrapport då och då? vill ju så gärna att du ska må bra.
Men du får kämpa förstår jag och det är ju en process som vi så många gånger konstaterat.
Du hade ju en lång period av nykterhet så det är självklart att du kan fixa det igen.
Fina, gulliga, kloka, starka, roliga Vinäger, du som är så stöttande och inspirerande för andra, måste ju också ta en paus ibland.
Ta hand om dig❣️?

Kramar
???

Tack för svar och ditt svammel, som ju inte är svammel ?, men fattar känslan när man skriver av sig från hjärtat ☺️!
Jag är så glad att du hör av dig! Full förståelse för att det inte finns kraft till att kika in hos var och en! Vi växeldrar - det har vi kommit överens om?!
Vad bra att du efterhand som du skrev landade i precis det jag tänker;
Du är bra!
Du är insiktsfullt!
Analyserande!
Har många, många vita dagar bakom dig totalt!
För du ger aldrig upp!
Du är en fighter!
Och du har så många att kämpa för, som älskar dig!
Jag ger heller aldrig upp min tro på dig❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Ja såklart, smartare med en tråd. Tänkte inte ens på det. Fortsätter skriva i den här tråden. Nu har det gått 1 vecka och 1 dag. Har varit på 3 AA möten. Nästa är imorgon. Fått jättebra stöd där.
Det enda jobbiga är att jag börjat äta massa godis. Jag som har typ 12 kg övervikt. Vill gå ner i vikt. Imorgon ska jag försöka vända på det med. Nyttig mat, springa 2-3 gånger i veckan och AA 3 gånger i veckan.

Liten, svag, misslyckad, värdelös, eländig, skamfylld, blä blä blä... Så har jag känt mig ett tag. Går in ibland och läser om allas fantastiska framsteg - gläds av hela mitt hjärta med er och känner mig ofta stolt å era vägnar. Ni är så bra och så himla värda den framgång ni skapat.

Själv har jag haft fullt upp med råge och då fokuserar jag på att "överleva". Hur trevliga saker det än handlar om tar det på krafterna och då behöver jag hushålla med dessa. Klarar inget annat än absoluta måsten just då. Förlåt!

Panikångesten kommer och går. Den senaste veckan har den varit lite snällare mot mig. Det gör att jag tror att det blir lugnare vad gäller alkoholen. Som vanligt dricker jag inte så att någon annan märker, dock alldeles för ofta - och med tanke på toleransen, på tok för mycket.

När jag nu beskrev mina inledande känslor tänkte jag faktiskt: Varför ska jag skämmas och känna mig värdelös för att jag inte på egen hand lyckas bota en svår sjukdom? Ja, alkoholism är faktiskt ett sjukdomstillstånd. Har börjat förstå det på allvar. Äntligen. Bättre sent än aldrig...

Har också blivit rädd för de fysiska men mitt drickande kan få/har fått. Det vore ju så j-a onödigt att dra på sig obotliga skador på grund av alkohol. Det finns så många runt mig som faktiskt älskar och behöver mig. Då kan jag väl åtminstone låta bli att påskynda min bortgång.

Så många tankar just nu. Ostrukturerat svammel, vilket jag som vanligt bjuder på.

Försöker intala mig att jag är bra, trots allt. Har fortfarande många fler nyktra dagar än motsatsen sedan jag började skriva här för två år sedan. Är insiktsfull och analyserande vad gäller mitt A-missbruk. Och framför allt...

Jag ger inte upp. Aldrig. Någonsin.

Tack som f-n för att ni finns, stöttar och inte ger upp hoppet om en sådan som jag. Skulle vilja svara er en och en, men just nu förmår jag inte. Hoppas ni har överseende med detta. Växeldragningen, ni vet...

Har sagt det förr, så mycket klokskap som finns här på forumet är svårt att hitta någon annanstans.

Massor med kramar till er alla, oavsett var i kampen, läkningen och helandet ni befinner er.

Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att vi inte vore så anonyma. Jag skulle så gärna vilja presentera dig för min svåger... En helt underbar kille, med ett tilltalande yttre (ifall man delar min smak). Han har också gett upp hoppet om tvåsamhet och familj. Liksom i ditt fall så har han ASD-tendenser. Han är 40 nu och har samlat självförtroende och social förmåga nog att ge sig ut i dating-svängen. Men han hittar liksom aldrig rätt. De kvinnor som har mognad och djup har redan egna, rätt stora barn, och vill inte ha fler. De som är öppna för familjebildning är unga och beter sig och tänker därefter. Det skär sig. Han jobbar liksom du med människor i en slags stöttande, terapeutisk roll. Jag misstänker dessutom att ni bor i samma region av Sverige.

Dina preferenser vad gäller fritid skriver jag under på. Slasa runt hemma i myskläderna och läsa böcker klår alla socialt betonade aktiviteter. När jag var hemma med småungar (hemmafru utomlands) orkade jag umgås med vänner. Efter att jag började jobba heltid igen då vi återvände till Sverige har jag prioriterat bort det till förmån för återhämtning. De flesta vänner jag har i Sverige jobbar också inom samma bransch, och vi känner alla likadant, så jag är fri från den där bilden av att jag ”borde” känna/vara på något annat vis. Jag njuter av det jag njuter av, och så är det med den saken. Mitt måtto - om det känns rätt är det inte fel ? kram på dig!

Strulan, att börja med ekonomi, gå vidare till världfred, epokalyps, epidemi och svält, därifrån till hypokondri å hela släktens vägnar, med ond bråd död som enda möjliga utfall... Yes, det är mina orosnätter i ett nötskal... Jag ställer inte upp på det längre. Nog är nog. Katastrofer (såväl inbillade som verkliga) hanteras dagtid från och med nu ? Kram

Där sa du nåt Dee! Jag har ett tyngdtäcke som jag plockade bort under sommaren. Det ska jag jaga fram igen ?

Ensam, det är så sant, allt går att lösa. Jag pratade med min man om saken och han hade redan en hållbar plan, som han stakat ut med hjälp av svärfar. Jag har inte riktigt vant mig vid att maken är såpass frisk nu att det går att involvera honom i de stora, jobbiga frågorna, än mindre att han skulle hantera dem på eget bevåg... Det har varit rätt många år när jag tassat på tå och inte vågat lägga sten på börda för honom. Den här situationen blir löst nu, efter fem års ständigt malande oro. Vi tar oss ur med en stor ekonomisk smäll i solar plexus. Men görbart. Och sen är den oron borta för evigt.

Vad tråkigt att höra om din relation ? Som du vet är det inte på topp här heller.. Och ja, visst känns det olustigt om att man ska ta upp detaljer. Jag håller med dig där. Känns inte så anonymt.

Hoppas det löser sig för er! ?❤️
Och grattis till dina två veckor! Underbart att höra!

Kram