Senaste kommentarerna i forumet

Stort, Fibblan! Nu är du på gång! Bara att upprepa varje dag, om och om igen. ??????

när jag bestämt mig.

Denna månaden som är nu kommer all fokus bara ligga på mig, vad är bäst för mig. Typ en månad "selfcare", jag är lite skraj för att jag ska känna mig ensam.
Att ofrivilligt vara själv är nog en av de värsta sakerna jag vet, men jag kanske borde lägga mer fokus denna månaden på mina vänner och inte nya kontakter.
Jag vill lägga mer träning på gym också, för än så länge har jag inte vågat gå dit själv. Det ska jag nästa vecka, fasten det är läskigt. De har bastu där och det blir najs.

Jag ska lägga fortsatt fokus på sömn, fasten den faktiskt fungerar (TA I TRÄ!!!) och jag somnar vid 22-23 varje kväll. Det är så jävla skönt så jag blir typ rörd när jag tänker på det att sömnen fungerar. Tack Melantonin <3
Fortsatt fokus kommer även ske på ekonomi, det är sedan länge. Jag har sparat ihop mer än hälften av mitt första mål. Det gör mig genuint stolt. Jag har slutat köpa så mycket onödiga saker. som typ Celcius, lunch ute och cigg.
Har fortfarande inte släppt idén om att åka själv till ett annat land och lära mig att surfa.Jag vill våga göra det. Jag vill ha råd att kunna välja det.

Igår gick jag långpromenad med vovven vid vattnet, läste klart en bok och käkade godis. Tänkte köra ev Copy paste på igår till idag ^^
Så nu har jag packat ner kaffet i en termos, lagt ner en chokladboll (bara till mig själv ?) och ska gå en långlång promenix.

Och självklart är Alkohol ej med i någon beräkning kommande månad, ska bli jätteskönt.
Kanske borde gå till barnmorskan i början av Dec för att se om mitt blodtryck är normal. För vet ni vad? jag har inte rökt på över en månad nu, för jag har slutat på riktigt.
Jag vill ha mina pringar.... jag vill så gärna gärna gärna ha dem. En månad fokus borde kunna lägga mig i rätt riktning.

Många tankar som vanligt. Men ändå ett lugn och ett fokus som kommit tillbaka efter några dagars vila.
Jag gjorde rätt med att ta några mentala dagar fritt från stress och arbete.

Fridens ?

Eller är det imorgon..?, lite förvirrande med min app, den slår över till ny dag på kvällen. Så ikväll vid kl.18 har jag kammit in dessa dagar och VECKOR, till min samling?! Känns fint att kunna säga veckor i plural?!
Ha en fin dag ni alla!
Oavsett vad denna dag bär med sig så blir den nykter?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Eller är det imorgon..?, lite förvirrande med min app, den slår över till ny dag på kvällen. Så ikväll vid kl.18 har jag kammit in dessa dagar och VECKOR, till min samling?! Känns fint att kunna säga veckor i plural?!
Ha en fin dag ni alla!
Oavsett vad denna dag bär med sig så blir den nykter?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Men är det inte "att ha ett liv" om man har volvo, vovve och villa?

Såklart lade jag dessa i fel ordning också bara för att jag är så långt borta från det.

Men seriöst, personer som säger sådant, som säger nedvärderande och integritetskränkande "iakttagelser" som dessa ser eller anser så ligger det stora problemet hos dem. Så här är det (enligt mig - allvetande ;) ) - det är de som säger sådant, som infinner sig i normen, som är "normala" som inte vågat tänka utanför boxen. Som inte varit starka nog i sig själva att gå utanför normen. Att verkligen känns vad som är rätt för dem, och inte rätt för dem utifrån vad alla andra har, gör, anser.

Älskar själv att tänka kring sånt här. Självklart finns det inget universalt svar, det finns säkert dem som vill ha vvv och valt det av egen fri vilja, som ett väl underbyggt val, men troligtvis inte de flesta.

Som den person jag är så hade jag nog frågat den bekanta - "Vad har du för liv?" och ifrågasatt varför denna personen som jag antar har ställt in sig i den normativa samhällsstrukturen, har valt som den har gjort. Fräcka människor ska sättas dit!

Det känns som jag inte varit inne och skrivit hos dig på evigheter. Vad glad jag blir för din skull att den där nedrans snigeln har flytt sin kos nu.

Det där med att vakna mitt i natten och tänka på något som tynger låter superjobbigt, men som du skriver så hanterar du det så himla bra. Nu vet jag inte hur situationen är, men allt går att lösa, det gäller bara att läsa på, finna strategier och så kan man tydligen be om hjälp också ;) Det gäller ju faktiskt alla delar i livet, inte bara sluta dricka, sjukdomar och funktionsnedsättningar utan även ekonomi och allmänt mående. Men det där vet du bättre än mig finaste Mirabelle.

Och grattis förresten till 5 månader, det är ju toklångt ju. Själv blev det 4 månader just i dag. Borde ju firas! Utan A såklart :)

Har sökt hjälp - det är just därför jag är så förvirrad. ”The pregnancy principle” funkar i mitt fall, men kan inte se det som en lek/något applicerbart då det inte är sant. Det funkar för att jag måste behandla mig själv på ett annat sätt än andra, men samtidigt känns det fånigt att sätta = tecken mellan graviditet och nykterhet. Men jag förstår avsikten och tanken är inte att sätta = mellan dem utan att nyttja den enas privilegie för den andras framgång. Jaja... problemet just nu är inte A, som sagts innan så är A mitt absolut minsta problem någonsin just nu. Att inte dricka har aldrig varit så enkelt. Det känns som att om jag skulle dricka så skulle jag nog hoppa från balkongen (har inga självmordstankar överhuvudtaget, ser konstigt nog ljusare på framtiden nu än jag någonsin kanske har gjort).

Har inte gått in i väggen, är inte där ännu. Men glömmer saker som jag alltid kommit ihåg förut. Min förmåga att kunna rabbla upp och gå in i mitt mentala bibliotek och hämta upp fakta är sämre än förut och fakta fastnar inte, jag känner mig osäker i mitt kunnande och vetande som jag aldrig upplevt. Jag har beskrivits som en uppslagsbok förr, men nu känner jag mig mer som Wikipedia (inte en säker källa).

Det där med att se ljusare på sin framtid. samtidigt som jag känner att jag vet ju ingenting ännu och lever bara i en bubbla - så vet jag innerst inne att det är ASD. ALLT talar för det. Så om jag skulle förutsätta med min någorlunda logiska hjärna att jag skulle få den diagnosen. vad skulle så förändras? Ingenting runtomkring mig, jobbet är lika jobbigt, människor är lika högljudda och ointressanta över lag (eller jag kan inte relatera till dem om vi ska vara helt ärliga), jag behöver lika mycket återhämtning och känner mig säkerligen fortfarande inte så ensam som alla andra ser mig som.

För det är just det, ibland känner jag mig väldigt ensam, men det är bara när jag tittar på hur alla andra har det. Sällan känner jag själv att jag är så ensam som andra kan se att jag är. Att inte göra någonting - att kika på serier, drälla omkring hemma i lägenheten utan några måsten är det bästa jag vet i hela världen. Det toppar en bra diskussion, en drag-show, hänga med bra vänner, gå i skogen - ja allt. Det vet jag att man inte kan säga rakt ut till vem som helst, men det är sanningen.

Men vad kan då förändras? Jo, jag kommer få ett svar - ett svar på varför jag är som jag är. Att jag inte själv helt valt att försätta mig i situationen jag är i. Inte för att jag sitter i en dålig situation, men jag sitter kanske inte i en ultimat situation heller - eller jag vet inte? Det som tynger mig mest är 2 saker.

No 1 jag har inte kapaciteten att orka med allt som förväntas av mig, som samhället har bestämt att alla ska kunna klara av - såsom att jobba, städa, laga mat, diska, umgås med vänner, ha familj, ha hobbys osv. Jag orkar bara med ett par av dessa, de jag klarar av gör jag jättebra - i mitt fall jobbet. Några av de andra såsom laga mat, diska, städa gör jag inte så mycket som jag borde, men det stör och andra sidan ingen annan än mig själv. Fast det stör mig ofantligt mycket då jag samtidigt är perfektionist uti fingerspetsarna. Vänner är jobbigt då det tar för mycket energi och det tar alltid mer energi än det ger (tyvärr). Jo det är trevligt för stunden men sällan särskilt kul, mer ett socialt måste. På tal om ordet "trevligt" så har jag alltid påstått att ordet egentligen betyder "ok, men inte särskilt kul" för när folk säger att något är trevligt så använder de just det ordet och inte kul, roligt, inspirerande, spännande osv. trevligt är ordet man använder för att inte vara oartig när man talar om en person eller situation där det inte är läge att säga hela sanningen. Har haft denna idé hela mitt liv, fråga mig inte var den kommer ifrån - observation?

No 2 att jag inte kommer finna kärleken. Har alltid känt att jag kommer vara ensam, att jag aldrig kommer få barn. Detta är ju väldigt utmärkande men jag berättade det aldrig för någon utan förutsatte att jag kände så här för att jag har så dålig självkänsla. Som Sundström sjunger: "om någon skulle älska mig och tycka jag var bra.. då är han en idiot som inte är nånting o ha". Detta stämmer såklart också, men när jag funderar på förhållanden, uppvaktning, ja pojkar och män så har jag aldrig kunnat läsa av signaler. Jag har ingen radar alls. har fått reda på senare att vissa tyckte om mig men jag hade ingen aning, kanske inte ens visste vilka personerna var. Har aldrig kunnat prata med killar såsom man ska heller, ja, förutom när jag var full såklart - eller så var de också så fulla att ingen brydde sig.

Har ju snackat med en kille ett tag via messenger. Han verkar vara en så fin kille, men jag är absolut livrädd för att träffa honom. Dels för att jag ser ut som skit och han förtjänar att gå på dejt med någon som inte ser ut så här. Är så rädd för att jag inte kan läsa signalerna, att jag blir besviken, att han inte känner igen mig från mitt skrivande. Jag vill absolut inte gå på dejt med någon bara för sakens skull, jag vill gå för att se om det kan vara något mer. Mn just den där grejen "mer" är jättejobbig. Hur vet man det liksom? Jag vill ju bara fråga rakt ut men så gör man ju inte. Men det känns även jobbigt för att jag inte gjort något sådant på så länge, har inte ork att hålla masken och vara den perfekta värdinnan. Att vara den som tillfredsställer alla behov och vänder ut och in på mig för att ses perfekt. Är så trött på skådespelet. Men om man visar sitt "riktiga jag", det går ju inte :( Dels för att det inte är gott nog för något och dels för jag vet ju inte vem det är.

Jag vet när jag läser detta att det låter konstigt och andra skulle säga - det stämmer inte. Men i min värld (älskar det uttrycket) så är det den ultimata sanningen. Tänk er själva - att ni har känt så här hela ert liv, det är lika normalt som att ha ost på smörgåsen varje morgon. Så är detta för mig. Jag - ovärdig, oälskbar, orelaterbar, ointressant

Jag hoppas verkligen inte att någon läser detta, för det är bara ett rabblande av sånt som infinner sig i mitt huvud nu. Ibland är det som att man blir obsessed och bara måste skriva ner allt som är därinne. Och så länge det är för mig och inte för någon annan - så känns det bra.

Har länge vetat att jag är speciell och kanske till och med medryckande på ett ytligt plan, men att jag inte kan relatera och inte släpper in andra på ett djupare plan. Jag vet faktiskt inte hur man gör. Hur man relaterar till andra människor om det inte finns tydliga regler och struktur för samtalet/diskussionen. Har finderat på tidigare vänner jag haft, har inte blivit osams med dem men man har växt ifrån varandra eller så har de flyttat så man tappat kontakten. Jag är så vansinnigt nyfiken att se hur dessa personer såg mig som person. Inte för att få en egoboost,utan för att se om de såg mina ASD-tendenser, eller om jag verkligen är en så bra skådespelare som jag vill tro att jag är. För jag vet att detta låter knäppt, och har hela mitt liv haft lite av ett gudskomplex, men jag vill tro att jag lurat världen om hur normal och interlektuell jag är hela mitt jävla liv.

Tror i ärlighetens namn att jag blivit så bra på det pga. alla serier jag sett, och speciellt strategiska dokumentärserier (dokusåpor), där personer manipulerar varandra. Att se andra personer skådespela när de manipulerar, iakta kroppsspråk, samtalston osv. Bara att observera - det har ajg alltid älskat. Kunde sitta i timmar när jag var yngre och typ kika på live-feed av big brother, bara för att se folk göra vardagliga saker och ha vardagliga samtal. Tror att jag lärde mig sjukt mycket från det. Vem sa att dokusåpor bara var skräp!? ;)

Nu måste jag sluta rabbla. Har glömt vad meningen var med detta.. meningen är att det inte finns någon mening (ja, förutom denna mening då ;) )

För att återgå till just detta forums identitet - A.

Väljer att inte dricka i dag - firar 4 månader i dag som nykter och tänker fortsätta så :)

Det känns jättehärligt att komma över till denna tråd. Tack för fint välkomnande Mirabelle G S. Fina Lisa, du kommer när du är redo och vi väntar på dig såklart.

Jag har haft några fina dagar med barnbarnen, dotter och lillasyster. På kvällarna har jag bjudit på egengjord Kombucha, alkholfritt bubbel, bubbelvatten och Brewdog Raspberry Blitz 0,5% (från systemet). Jag har lagt focus på mat och dukning för att förhöja stämningen. Jag erbjöd alko öl och syrran valde en 3,5 men dottern alkoholfritt.

Det är så märkligt. Sen min mamma gick bort kan jag ibland känna mig gammal och känna mig som henne. I början blev jag illa till mods men nu börjar jag vänja mig. Jag antar att en del av det är jag är hemma hos pappa och sitter i hennes fåtölj. Gör de vardagliga sakerna i deras hem, så som hon gjorde förr, innan alkoholen sabbade hennes hjärna och hennes kropp. Jag är så tacksam att jag lyckats sluta med alkohol. Min framtid ser så mycket ljusare ut och jag hoppas att jag får massor av friska år som gammal.

Jag berättar om mina tankar för min dotter. Jag vill att hon inte ska känna skam om hon en dag behöver/vill ta samma beslut. Om jag inte kännes skam och skuld och vi samtalar, kan det vara en hjälp för henne att se riskerna och känna igen dem. Vi har båda följt min mammas missbruk tills hon dog, så det är lätt för oss att vara ärliga mot varandra.

Jag kan varmt rekommendera att försöka få antingen ett recept på tyngdtäcke från läkaren din eller köpa ett eget!
Detta hjälper mot nattlig ångest, får en rofylld och lugn - magiskt faktiskt!

Jag köpte mitt på Curaofsweden, spana in dom :)

Mod och styrka,
Dee

Jag har tjatat om det förut, men läste på Laura McKowens blogg om något hon kallar ”the pregnancy principle”, och den går typ ut på att man som nykter ska behandla dig själv som gravid. Som att nykterheten är en liten bebis som bor inuti och som man ska lyssna på och ta hand om. Känner en gravid person för att sova halva dagen är det ingen som tycker att hon är en latmask. Vill en gravid avstå födelsedagsfesten blir ingen sur. Om en gravid inte vill äta en speciell maträtt eller dammsuga hallen så gör hon inte det. För hon tar hand om sig själv, lyssnar på kroppen och ser till att vårda det som växer inuti. Så kan man alltså tänka med nykterheten också. Nio månaders totalt frikort - lyssna bara på vad du känner för och behöver. Allt som inte är att dricka alkohol är (typ) fritt fram.
Var snäll mot dig själv! Du gör det fantastiskt och har varit nykter länge, men det är klart att allt inte alltid är på topp.
Och känner du att du verkligen är utmattad eller deprimerad: sök hjälp.
Kram! ?

Rent statistiskt så borde väl lördagkvällar vara mest problematisk för en tillfrisknande A-allergiker? Jag menar, det borde väl vara den dag i veckan som det dricks mest alkohol runtom i stugorna?

Ikväll dricker jag pepsimax, käkar popcorn och ser på film. Saknar inte vinglaset det allra minsta trots att jag varit storkonsument under så många år. Känner sorg över hur jag tidigare inbillat mig att mys automatiskt alltid inkluderade vin.

När tippade det egentligen över från mys till beroende? Jag vet inte det. Vet bara att jag älskade ruset från första stund. Lilla blyga jag blev cool, modig och mådde toppen. Många år senare gav vinet mig bara ångest och en söndertrasad självkänsla.

Kan bli så trött på alkoholnormen. Alla tjusiga vintips. Att det alltid behövs ett vinglas för att koppla av. Kolla vilken tv-serie som helst! Klart att det lockar människor att dricka mer. /Sofia

Stort tack för pepp?!
Det värmer ?!

Somnar nykter och nöjd denna kväll.
Kramar
/Fibblan ?.

Jag undrar också... Vad ingår i att ”ha ett liv”? Jag misstänker starkt att jag inte heller har nåt ? Räknas det att jag köpte mig en pyjamas idag? ? Vilken trälig sak att säga till nån... Menade männskan att man måste ha en livskamrat för att ha ett liv? I så fall är min trasig. Livet blidde inte ett dugg mer livligt av hans närvaro.

självklart har du ett Liv som du fyller med det du vill.
Varför säger man så till en annan människa? Det tyder på dålig självkänsla hos hen. Den frågan behöver inte ens ett svar eller en reflektion.

Så bra att ni pratar! Det är ju nyckeln till allt. Och vad bra att du håller dig nykter. Du är fantastisk, Fibblan! Du gör det så bra. Stor kram! ??

Hur går det för dig? Tänker på dig! ?

Nu är det lördag kväll igen. Jag ligger spiknykter i soffan och läser en bok. Försöker hitta min inre ro och må gott känsla. Är det kanske den inre oron som är min drivkraft. Ska jag försöka acceptera att den finns eller försöka ändra på mig? Imorgon bitti blir det ett spinnings pass i alla fall. En dag i taget ?

Jag känner så väl igen mig i orkeslösheten. Lycklig över nykterheten men orkar liksom inget annat. Håller med Mirabelle om att fokuset kanske måste få vara att läka inifrån, att skala av alla måsten ett tag. Försök släppa det dåliga samvetet (lättare sagt än gjort, jag vet) och bara vara. Säger detta även till mig själv.

Tack för att ni finns ?

Det värsta med utmattning är förvirringen. Det tar all energi i anspråk att lyckas med de enklaste saker, som att inte hamna vilse när man ska till jobbet, som man färdats till varje dag i flera år... Eller veta vilken jävla gata man bor på, när man är helt blank och inte känner igen husen omkring sig. Eller vilken dörrjävel som är toaletten. När jag var som värst minns jag att jag öppnade varenda sovrumsdörren hemma i jakt på toaletten. Det är ett otäckt tillstånd. Och inte blir man friskare av att inte en enda liten detalj av livet kan vara enkel...

De som vet säger att man inte ska ge avkall på sånt man brukar tycka om att göra, men vad ska man då skala bort? Jobbet? Jag har accepterat att i vissa perioder måste livet vara bara jobba och vila. För att läka. För att orka mer sen. Jag hamnar fortfarande där emellanåt, när jag glömmer att spara på krafterna. Då får jag lägga levandet på is ett tag och bara existera mellan jobb och sömn. Jag tycker det låter strålande att du flyttar hem till dina föräldrar tillfälligt. Då får du chansen att hämta dig. Och du är omgiven av dem som älskar dig villkorslöst. Kanske går det under de premisserna snabbare än du tror att komma till det läget när du orkar ha litet roligt också. Kram

som Vanligt stor igenkänning så fort jag läser din tråd. Vad är egentligen att ha ett liv? Jag försöker njuta av varje dag, ibland är det naturen. Ibland Netflix. Ibland min fru. Ibland ensamheten. Att ta bort alkoholen öppnade liksom nån slags möjlighet att ha det liv man vill. Jag kan bli galen på att tänka på vad jag vill eller inte. Så min taktik för tillfället är att inte tänka så mycket och bara fylla just idag med det jag känner för så långt det är möjligt.

som Vanligt stor igenkänning så fort jag läser din tråd. Vad är egentligen att ha ett liv? Jag försöker njuta av varje dag, ibland är det naturen. Ibland Netflix. Ibland min fru. Ibland ensamheten. Att ta bort alkoholen öppnade liksom nån slags möjlighet att ha det liv man vill. Jag kan bli galen på att tänka på vad jag vill eller inte. Så min taktik för tillfället är att inte tänka så mycket och bara fylla just idag med det jag känner för så långt det är möjligt.

Hej miss lyckad ❣️
Fint att du håller din nykterhet och att sonen trivs hos dig.
Att hitta anledningar att dricka känner jag igen. Det är inget svårt alls?
Men när man kommit till en viss punkt så går det inte att lura sig själv längre.
Och även om man mår skitdåligt så vet man ju att det bara blir sämre om man dricker.
Men på något sätt så fixar ju många människor att vända på tillvaron och leva utan giftet alkohol. Och du är en av dem, miss lyckad.
Det är så bra att ni som lyckats fortsätter att skriva på forumet ibland.
Så är ni en slags vägvisare ?
Kramar
???

Vad bra att ni pratar med varandra ?
Då finns det hopp??

Kramar
???

Fick frågan om jag inte har något liv, tog illa upp och det fick mig att fundera mkt.
Jobbar mkt, tränar går på saker jag verkligen vill men avstår om jag inte vill.
Har en liten snäv krets med nära vänner, men många kompisar.
Frågan kom när vi pratade om att jag lever själv och inte vill träffa någon.
Konstigt jag själv har aldrig mått bättre fysiskt och psykiskt, men det verkar störa att jag inte riktigt passar in i mallen.
Men jag väljer ändå min väg och håller mitt löfte till mig själv, ta inte första glaset.
Kram Strulan ??❤️

På natten är alla problem så stora och de flesta är dödliga. Är själv expert på att börja med ekonomi för att sen avsluta med världsfred och svält.
Lär mig att stänga av, men hamnar där ibland.
Så mkt klokt av dig// kram Strulan ??❤️