Senaste kommentarerna i forumet

Men det är allt annat än olycka, det som händer och sker med mig (och förhoppningsvis i längden, även i vårt äktenskap..)
Har sedan jag vaknade redan gjort massor med "jobb" både för egen del och tillsammans med mannen min..?.
I sprickorna tränger ljuset in..?.
Pratat mkt. Ett bra och alldeles livsnödvändigt steg om vi ska komma vidare..
Ser med tillförsikt på resten av dagen ?️.
En dag som handlar om allt annat än Halloween. Nu är den helgen över och denna dag ägnar vi åt att hedra dem, som inte längre är med oss (åtminstone inte i den form som vi är..??).
Tacksam över livet - och nyväckta inställningen, att leva det fullt ut och göra det bästa av det - utan att artificiellt påverka hjärnan..
Kramar
/Fibblan ?.

Om jag får säga det själv, så är jag rätt impad av min stresshanteringsförmåga så här långt in i nykterheten. De senaste nätterna har jag vaknat kallsvettig med hamrande hjärta pga en problematisk situation som kvarstår att hantera efter vår traumatiska tid. Situationen är av stora ekonomiska mått. En av anledningarna att jag drack var bla att få fly mentalt från just denna omständighet. En stunds lindring. De senaste nätterna har jag identifierat orsaken till ångesten, resolut tänkt ”Tjaaa, det är ju pissigt, men jag löser det inte mitt i natten iaf. Jag oroar mig imorrn istället.” Sedan har jag vänt på mig och somnat om. Nykter och utvilad i dagsljus inser jag att om än det är ett kännbart jävla aber att hantera situationen, så är det långt ifrån den livshotande katastrof som ger sådan ångest nattetid. Skit, men görbart. Märkligt det där, hur stresshormonerna löper amok mitt i natten. Men det är visst hanterbart. Även utan vin.

Lördagmorgon med kaffe och korsord. Så underbart! Tacksamheten flödar över. Jag har varit uppe några timmar och sitter och filosoferar över var jag befinner mig i livet just nu. En bra plats. En trygg plats.
Önskar er alla en fin allhelgonahelg! ?

Sonen en del hos mig nu, och det är mest mysigt..Tyvärr vill han inte till sin pappa, så det är hos mig han väljer att vara..Hans pappa och den nya kvinnan har hållt sig nyktra 1 månad, enligt exet..Det har sonen svårt att lita på.Något att tänka på när det gäller tillit till våra nära..Det går snabbt att riva ner och förstöra tilliten till partner och barn, på grund av fylla..Men det tar väldigt lång tid innan förtroendet och tilliten byggs upp igen..Då hamnar många i att, okey lika bra att dricka då, det är ändå ingen som litar på mig..Det är bara alkoholisthjärnans försvar för att få alkohol..Vi ska ju i första hand sluta dricka för vår egen skull, då kan inte a-hjärnan komma med det argumentet..Höstkram???

Igår lämnade jag in ett arbete jag levt i 1,5 år. Jag känner självtvivel och tomhet. Nu ska jag ta en vecka ledigt.
Jag har också passerat året. Tycker inte om att räkna dagar, men det borde kanske uppmärksammas.
När jag vaknar ur post-deadline-döden ska jag ta en stund till stoltheten. Ett år nykter. Vilket år.

Försöker att inte tänka så mycket, vara snäll mot mig själv. Men känner mig allmänt otillräcklig och förvirrad just nu. Har ingen ork att vara inne på detta forum som varit en sån räddare för mig. Tror mycket på att ge tillbaka, och har nästan lite ångest just nu för att jag inte har orken att göra det här. För att jag inte kommenterar i andra trådar, orkar knappt läsa just nu. Men det får bara vara så. Tror på ett plan att alla hatar mig för det, men det rationella jaget vet att det inte är så. Det rationella jaget vet att personerna som är här bryr sig om varandra och tillåter varandras operfektionism och oengagemang.

När man läser om utmattningssyndrom så känns det helt ärligt som att jag har haft det ett år. För det var för ett år sen som det började bli riktigt jobbigt. Det var då jag hade sådan yrsel att jag inte kunde stå upp, hade jättelågt blodtryck och en vilopuls på 45. Jag är inte elitidrottare, snarare tvärt om. Men inga prov visade på konstigheter förutom att jag hade problem med sköldkörteln. Men sedan dess har jag varit trött på ett helt annat plan. Jag har gjort saker på samma sätt men har tappat minnet och varit allmänt förvirrad myket mer ju längre tiden har gått. Speciellt de senaste månaderna, men tänker att det säkert har med stress att göra - lägenhet, utredning, renoverinhg, pengar, mycket på jobbet.

Jag gick ju in i väggen när jag var 23-24, men blev ju aldrig långtidssjukskriven, så kanske inte kan kalla det just det ändå. Minns inte så mycket från det, har över lag svårt att minnas hur jag mådde förr, lättare att tänka och komma ihåg interaktioner med andra, men mig själv har jag typ förträngt. Konstigt. Så vet inte om jag kände mig så mentalt trött som jag är nu, men känslan just nu är att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur allt. Det är för många komponenter som måste ordnas för att allt ska flyta på. Får väl flytta hem till päronen ett tag så att mat, städ, tvätt och allt det där inte är något som jag behöver tänka på. Endast jobb och sen hem och vila. Många kanske tänker att det är ju inget liv, men sånt är mitt liv. Men är jag hemma har jag ständig ångest för att jag inte gör allt det där som jag borde göra, som en normalt funtad person "bara gör".

Men tror inte jag har något utmattningssyndrom, orkar faktiskt inte ens tänka tanken på att det skulle vara det också. Är inte apatiskt, hela tiden, så det är ju ett gott tecken :)

Allt detta i mitt huvud får mig att vilja dricka än mindre, samtidigt som det skulle vara skönt att släcka allt i huvudet så känner jag bara att nu är jag medveten om att jag har så mycket "krångel" med mig själv, eller så många behov som inte tillfredställs så att dricka skulle bara vara ännu ett. Drickande kan jag kontrollera (och är relativt enkelt att kontrollera - jag dricker bara inte), allt det andra är inte lika svart/vitt. Det andra är mer komplext och det går inte bara bestämma sig för att hjärnan ska fungera som den gör. Att bestämma att nu har jag energi - tro mig, jag har försökt.

Så väljer att inte dricka i dag, istället så sitter jag och drömmer om Jeffree Stars och Shane dawsons nya palett och läppstift som kommer i brevlådan på måndag - vilken lycka!

Tänker på dig och Jasmine som jag saknar jättemycket!
Hoppas du mår ok och så vill jag önska dig en fin helg ???
Kramar
???

Nu vet jag ju inte om du redan varit på din rättegång och fått ett straff men annars är det väl så arbetsgivaren möjligtvis måste få reda på vad som hänt.
Föngelse/fotboja eller vård blir troligtvis påföljden och då måste du ju förklara på jobbet. Förhoppningsvis har du semester att ta ut eller kan vara sjukskriven.
Lycka till med att bli nykter. Så bra att du väljer att kämpa.
??

Starkt jobbat och grattis till att bli snigelfri ??❤️

Stort GRATTIS ?!!!
5 månader - FANTASTISKT ???!

Heja, heja dig Mirabelle G-S?!!!
Stor kram
/Fibblan ?.

Jag är alkoholfri?! Det funkar ☑️ !
Checkar ut dag 12!
Tack för alla kramar och
hjärtan FinaLisa??♥️?!
Kram
/Fibblan ?.

Min app säger mig att inatt kliver jag över fem-månaders-strecket. Nykter 5 månader... coolt!

Välkommen in till ”Det vidare livet” ? En efter en hängs vänners trådar här, och det gör mig så glad ? Känner igen mycket i ditt senaste inlägg. Nykterheten var bara första steget mot ett friskare, rikare liv... Mantrat tar jag med mig ”Det blir som det ska bli”. Klokt i all sin enkelhet. Kram

Ära tack och lov! Två snigefria arbetsdagar och jag har hunnit med alla måsten som legat i bakhuvudet och pockat på min uppmärksamhet. Och today is THE Day, när hen lämnar min arbetsplats. På måndag är jag permanent snigelfri ? Någon permanent ersättare han man inte lyckats skaka fram, men iaf en vikarie jag vet är duglig. Hen fyller absolut snigelns skor mycket bättre än snigeln själv, om än den formella behörigheten saknas. Yippi yey! Nu tar jag helg, med a-fri skumpa och kebabpizza ?

Två veckor i morgon! Älskar att räkna dagar och nya insikter. Såg en film igår, Rosa moln, på SVT.play. Handlade om en gravt alkoholiserad kille. Ingen särskilt bra film enligt mig men där nämnde de ”Rosa moln syndromet” som är en fas i nynykterheten där man känner sig oövervinnerlig och urstark. Googlade detta och hittade väldigt intressanta fakta https://www.safetynetrecovery.com/suffering-pink-cloud-syndrome/

Jag har tre gånger i mitt liv allvarligt tagit beslutet att aldrig dricka mer (som längst varade det i 8 månader). Jag har varit superhjältestark i början men varje gång har så småningom känslan av att problemet nog inte är så stort kommit smygande och så har jag börjat längta efter att vara normal, att inte sticka ut.

Den här gången är det annorlunda. Jag känner ett lugn och en klarare insikt om min A-allergi. Vet att jag trillar tillbaka på en tiondels sekund om jag tillåter mig ett glas vin.

Jag vill inte leva så. Vill inte ha ångesten och den förnedrande självkänslan som följer med som ett brev på posten. Vill inte ha den sönderhackade sömnen eller baksmällan.

Känner mig tacksam för mina återfall eftersom de hjälpt mig förstå. Att sväva på Rosa moln är härligt men jag ska vara varsam inför att de gråmulna dagarna också ska tas omhand. Uppdraget är bara att aldrig ta det första glaset. Det tänker jag fixa! /Sofia

PS. Alkoholfri IPA rocks!

Helg igen veckorna rullar på, inte mkt att skriva om men gör det iallafall.
Draken sover, väntar väl till alla dessa julfester som närmar sig.
Så jag laddar energi och kraft till dess.
Den här helgen är skum tycker jag, spöken och otyg skall firas med buller och bång.
Själv tänker jag mysa i soffan med godis och Netflix ?
Ha en fin helg med eller utan spöken// kram Strulan

Jag måste nog bekräfta dina farhågor. Vardagliga sysslor och inlärd kunskap automatiseras hos de flesta, men personer med autism (och annan NPF, ex ADD) har mycket svårare att automatisera och generalisera (applicera kunskap från ett sammanhang på ett annat). Det är därför batteriet dräneras så lätt och de behöver mycket mer återhämtning för att inte utveckla utmattningssyndrom.

Så tråkigt att höra om dig och din man. Du borde ju verkligen få vara glad ända ut så som du kämpar.
Men det bästa är ju att du är alkoholfri ??? tänk att det funkar ju, hela 12 dagar idag ???

Sänder massa ?kramar och ett litet ?
?????????????

Wow.. tänk att sluta dricka A för ca 4 månader sedan har tagit mig hit. Jag vet inte om jag är mycket lyckligare, men medveten på et annat sätt. Det känns som att jag är på väg att hitta motivationen till självacceptans och är öppen för att finna de rätta valen för mig, så jag kan fördela min energi bäst, så jag mår bra varje dag, så jag orkar vara semi-normal.

Jag har aldrig trott att det kunde vara en vardag för mig, har alltid sett mig som en mindre människa, som en lat person, som en person som saknar något, saknar motivation, som inte bryr sig om andra. Saken är ju den at jag börjar upptäcka att allt det nästan är precis tvärt om.

Jag har kämpat som ett djur för att ses som normal, hittat på strategier för att få vardagen att funka, druckit A för att stänga av hjärnan, för att orka vara social. På ett helt annat plan än andra, inte bättre eller sämre, men dumdristigt ändock.

Jag behöver tydliga ramar, rutiner som måste följas för att må bra. Det har jag nog alltid vetat, men är samtidigt en impulsiv person som har svårt att göra saker som inte faller mig i smaken. Det behöver jag hjälp med. Att spara min energi och bara göra det absolut nödvändiga. Tillåta mig själv att ta det lugnt, vilket jag redan gör, men också att jag verkligen inte känner skam och ledsamhet kring det. När folk frågar vad man gjorde förra helgen hittar jag ofta på något bara för att det verkar konstigt att varenda helg säga att man suttit hemma och tittat in i väggen i princip. Inte orkat laga mat, inte orkat duscha, inte orkat tvätta... Orkar oftast ha det iordning hemma, men ibland blir det övermäktigt, exempelvis om man varit ute och rest så kan det ta veckor innan jag orkar packa upp. Under tiden tillåts allt annat också att vara stökigt. Men det är inte värst, värst är att jag inte kan laga mat - det är en sån pärs, och diska... ja det är nästan ännu värre. Det kommer inte naturligt. Måste peppa mig själv i timmar bara för att diska i 15 minuter - det är ju sjukt ju! Ännu knäppare är ju att jag inte har insett hur knäppt detta är innan, eller jag har inte ens reflekterat kring det. Om jag trott något så är det att jag bara är lat och saknar motivation i livet om jag själv inte får någon vinning utav det.

Om livet bara kunde snabba på lite så skulle jag just nu uppskatta det. Vill att den här utredningen drar igång, vill få renoveringen klar och vill flytta så jag får mer tid till återhämtning, närmre till jobbet, närmre till min hund och mina päron. Där kan jag få mer stöttning med det alldagliga. Inte lika mycket stress och saker som ligger vilande.

Snart är höstlovet slut och jag känner mig inte utvilad för fem öre, tänker för mycket, vet att jag måste sluta, vet att ajg inte ska läsa saker som får mig att fundera. Men jag har ingen kontroll. Vill bara stänga av, vill ha en engångsfylla. Men det finns ju ingen sån. En gång är den första gången av många gånger - inte "ingen gång".

Så väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka göra mindfullness men det är ju så jävla svårt. Får ingen ro i kroppen.

Hej Ensam1984! Vilken spännande process du är inne i just nu. Du reflekterar mycket över hur du fungerar och jag tänker att det också är en väg till ökad självacceptans och ökad självmedkänsla. Jag tänker på det du tar upp - att medvetet behöva tänka igenom sånt som andra kanske bara gör helt på autopilot samtidigt som de dagdrömmer eller planerar något annat, låter som att det måste ta en hel del energi av dig varje dag. Svårt för andra att förstå, sånt som t.ex. för din mamma "bara är att göra" som faktiskt inte är "bara att göra" för dig. Kanske kan det leda till att du tillåter dig själv att få vara trött och att prioritera återhämtning, ju mer du förstår om dina egna utmaningar. Det är ju annars lätt att bara jämföra sig med vad "alla andra" verkar klara och slå hårt på sig själv om man inte hänger med, utan att tänka på att man kan ha helt olika förutsättningar.
Här är du alltid välkommen och accepterad som du är, trött eller pigg, med eller utan autopilot! :)
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Västligvind - tack för fina ord?!
Och bra jobbat för din del också ?! Du vänder och vrider och funderar på vad som blir bäst, och snart ligger det på plats..?

Jag är verkligen på väg mot ngt fantastiskt..?.
men nu rinner tårarna dock..?

Det som haltar och som gör mig så ledsen är att det är så jobbigt mellan mig och min man..?..men jag känner inte att jag kan skriva om det här. Känner mig inte anonym nog, typ. Har valt att berätta för några få. Och de några få skulle förstå direkt om de läste här. Förstår att det förmodligen är långsökta tankebanor..men det känns liksom för privat på ngt vis.. och jag känner att jag tidigare redan skrivit det jag kan av det.
Sjukt. Eftersom jag redan delat med mig så mkt av mitt innersta, sedan jag skaffade mitt inlog här..
Känner mig ensam, utelämnad på ngt vis och väldigt sårbar..
Hursomhelst, så lovar jag mig nykterhet idag, vad som än händer ?.

Nu har det varit några dagar med mer energi och så länge jag håller fokus på barnen och glädjen över nykterheten, så går det bra. Men eftersom det andra ligger där och lurar, så poppar det gärna upp när det blir en stund över..
En nykter dag blir det iaf.
Kram
/Fibblan ?.

Kanske är 12stegen svaret för alla. För alla som är redo att ta första steget iaf. Beror kanske på vad skammen består i. Det går att applicera 12stegen på mycket mer än problemdrickande. Jag har en bok om att applicera stegen på själsligt och känslomässigt lidande. Nånstans i nån flyttlåda. Jag köpte den för ca 10 år sedan, men den grep mig aldrig, så den förblev u stort oläst.

Min skam är oftast helt verklighetsfrämmande. Den handlar alltid om maktlöshet, att jag inte räcker till. I situationer som faktiskt är omöjliga. Min förväntan är ändå att jag ska räcka till och bara fixa allt. I mitt yrke har jag läst i oändlighet om KASAM (känsla av sammanhang) och jag vet att det är mina förväntningar på verkligheten som är problemet och orsakar mig lidande. Men jag klarar ändå inte av att skruva in mina förväntningar på rätt frekvens, annat än mycket kortvarigt med mycken möda. Kanske ska jag gräva upp den där 12stegsboken... Månne jag är andligt mogen för den nu.

Långvarigt missbruk höjer absolut blodtrycket. Det är även svårt att få ner blodtrycket en tid efter att man slutat använda alkohol pga att kroppen ligger insett stressat läge med abstinenssymptom som kan vara alltifrån kraftiga till lindriga.

Det finns andra faktorer som gör att blodtrycket är högt också: övervikt, rökning, snusning, kaffe, dålig kondis mm.

Kämpa på!
Dee

att 12steg.inte är.svaret på allt för alla? Det skulle vara befriande att höra.

Fibblan! Jag blir så glad att läsa dina senaste inlägg! Det lyser om dina ord ? Du verkar vara på väg mot en fantastisk tillvaro ?

Jag kan relatera till allt med barnen, men jag har efter många om och men släppt det helt. Det är naturligt att barn ser sina föräldrar trötta, glada, ibland sura och arga, stressade, kära, ledsna och lyckliga. Vi vill ju förbereda dem för livet och det är ju så livet ser ut ? Upp och ner och vi är ju inga maskiner.

Det tog mig ganska lång tid att släppa det. Men jag kan lova dig att det är så värt det. Allt kommer kännas lättare när man släpper av prestationsprinsessan på perrongen för sista gången.. Hej då till dig kan man säga och åka vidare med sitt liv ❤️

Hoppas du får en fin dag i morgon! ❤️ Och tack för inläggen på min tråd. Jag har funderat och funderat och tror jag hittat min lösning snart.. Det är guld värt med din energi och stöttning nu när det är motigt för mig ?

Kram