Senaste kommentarerna i forumet

Ja det finns många som vill ha hjälp här så välkommen hit. Du kan hjälpa här genom att dela dina erfarenheter.
Jag är ju frisk på sätt att mina värden är bra. Men jag skulle ju inte kunna ta t.ex en öl utan att trilla dit så i det avseendet är jag isf fortfarande sjuk.
Jag har dock inte någon fotboja som heter alkohol runt vristen längre, det upplever jag som min frihet.

Hej monday morning.
Vad jag menar med frisk är:
- fri från tankar på alkohol.
- inget sug, dåliga känslor att dricka på.
- ersätter inte alkoholen med nya beroenden.
Jag menar alltså inte att en bör dricka, utan frihet ifrån beroendet. Som att en aldrig varit alkoholist.

Mitt ego dog när jag insåg att vi inte lever genom våra tankar utan genom vårat medvetande. Det gav mig total frihet och jag blev också i den stunden fri från alla mina beroenden, dvs fri från min hjärna.

Varför jag startat tråden är pga att jag vill finna en väg där jag kan hjälpa andra, men som det är nu kan jag inte gå på möten längre.

Så jag skulle gärna vilja veta om det finns fler som är helt friska och hur ni agerar för att hjälpa andra?

Min terapeut lärde mig att acceptera: andra kan dricka men jag inte inte.
Man får lära sig spela hela filmen.

Även min hjärna drar åt det hållet ibland. Efter 2 år (återfall) och nu 1,5 års nykterhet.
Nä det var nog inte så farligt. Alla överdriver. Jag drack inte så mycket.

Spelar då upp hela filmen i mitt huvud. Vad händer efter de 2 ölen?
Ja då tar helvetet vid och det blir jävliga konsekvenser.
Det hjälper mig att inte ta det första glaset.

2 månader. Grattis. Bra kämpat då du gjort den värsta tiden.
Kämpa på.....

Kram

MM

Härligt att höra roger roger!!
Ja man får verkligen vara på sin vakt. Tror efter ett tag man gärna vill inbilla sig att" äsch det var inte så farligt"
Hjärnan vill lura än. Men även idag är det en bra dag?

Hur dog ditt ego? Vad menar du med frisk från beroendet?
Jag är en frisk och passiv alkoholist :)

Tack! Vad fina ni är Mulletant och Mollymi!❤️
Och visst är det så som du skriver Mulletant, det finns ingen quick fix, inte till någonting egentligen. Och även när man använder sig av det blir det inte som man tänkt sig... Jag påbörjade min resa i slutet på sommaren förra året och trodde inte jag skulle nå så långt som jag faktiskt gjort... Förvånad står jag ibland och betraktar mig själv och de val jag gör idag, hur mycket enklare det är att älska sig själv när man förlåtit och accepterat sin egen mänsklighet. Jag snubblar ibland, jag dricker inte men faller in i destruktiva mönster. Då kommer självhatet smygande. Men varje gång reser jag mig utan möda, borstar av mina knän och sträcker på mig. Det är ok, jag är ok. Mitt liv har egentligen aldrig varit bättre än såhär men definitivt mycket, mycket sämre. Så varför skulle jag hata mig själv när jag lyckats bromsa och vända skutan? Det finns ingen anledning.
Jag har min familj som jag älskar och de älskar mig men visst, de har sina egna demoner. Inte mina barn tror jag, men vi vuxna. Min bror, mina föräldrar, de drivs ibland av sina demoner men jag kan inte göra så mycket åt det förutom att finnas när de behöver mig. Min man som också är slukad av alkoholen men som inte drunknat ännu, han flyter rätt bra fortfarande och jag sitter i båten och betraktar honom. Redo att sträcka ut handen när han vill sluta kämpa mot vågorna. Men det är som det är nu och ska jag vara ärlig så kanske jag är både egoistisk och lat. Har inte lagt någon energi på att försöka förmå honom till att sluta. För min personliga åsikt är, samt utifrån min egen erfarenhet av mitt eget drickande, att så länge man själv inte vill sluta så går det inte. Det GÅR bara inte. Tvivlar man, vill man behålla en lite lagom del alkohol i sitt liv, sin kropp och själ, tja, då får man fortsätta guppa runt på vågorna försöka flyta fast man inte kan simma. Hur länge man orkar är väl individuellt men faktum kvarstår: Tillslut sjunker man, det är alkoholens natur.
Jag vill inte såra någon men detta är min verklighet. Jag vet hur livet är med alkohol och nu vet jag även hur det är utan. Och det finns ingen tvekan om vad jag väljer. Jag trodde aldrig jag skulle känna att alkohol är fullständigt onödigt för mig, precis lika onödigt som att dricka motorolja...Det fyller helt enkelt ingen funktion och jag har nog aldrig varit mer förvånad. Någonsin.
Kram på er❤️??‍♀️

Snart har jag varit pensionär i 9 år. Tiden då arbetet var ett centralt innehåll i livet börjar försvinna i ett töcken. Jag har lördag och söndag hela veckan och börjar alltmer mot bättre vetande tro att de flesta har det så. Mitt liv är måttstocken. Sedan kommer insikten att de flesta inte enbart arbetar utan de har barn också. Ofattbart för mig i dag trots att mitt liv också var sådant för några årtionden sedan. Jag ser ut genom mitt fönster och lördagen har fått ett annat innehåll. I dag har de arbetande föräldrarna möjlighet att göra något tillsammans med sina barn och barnen får vila från dagis. I dag är kanske dagen för chokladglass och Fanta. Jag glädjer mig åt MacDonalds som jag ser från mitt fönster som gör det ekonomiskt möjligt för barnfamiljer att gå ut och äta.
Att lördagar många gånger för mig varit något helt annat förtränger jag i dag. Jag vill försöka låta mig själv glädjas åt att mycket i livet är positivt. Inte minst detta att lördag och MacDonalds kan vara glädjespridare.
Ikaros

Här kommer en bamsemegastor kram din väg! Jag har lika låg motivation som du. Det är bara rena turen att jag inte har för vana att gå på systemet, och verkligen inte orkar lära mig hur man gör heller. Hurra för utmattning ;) Min stolthet förbjuder mig att be mannen köpa hem vin. Han skulle dessutom vara jobbig nog att ifrågasätta om jag VERKLIGEN vill det, på riktigt, absolut helt säkert.

Huvaligen... Garderoben full med oöppnat... Det är en ofantligt stor utmaning :/ Kan du uppbåda tillräckligt med vilja för att be någon befria dig från förrådet? Eller ge bort i present? Annars kan du ju ställa till med kalas, så att ni gör slut på allt i ett slag? Nya tag är så svårt när det finns där i garderoben :/ Iaf skulle det vara omöjligt för mig... Kram fina du. Du kommer snart igen <3

Ring alkoholhjälpen och det är helt anonymt och de har en skala vart man befinner sig i sin alkoholism och jag hade 37 av 40 poäng. Men för min del var det ett gigantiskt steg att våga prata med någon om min alkoholism utanför min sfär och det gav mig styrka att ta mitt problem på allvar. Efter samtalet med alkoholhjälpen så skulle jag med AA och skriva här på forumet varje dag och dyka in i all hjälp jag kunde få; men det blev inte alls så för mig. Jag sluta tvärt med alkoholen,skaffa mig ett arbete med bra lön, flyttade ifrån en partner och börja om på en ny kula och kör nu på som nykter och njuter av livet. Jag väntar på att ramla ner i mörkret men för mig blir allt bara ljusare och ljusare.
Jag hade supit bort allt som var viktig för mig.
Det fanns bara en väg ut ur helvetet och barnen var på andra sidan och väntade på mig.
Jag var tvungen att förstöra allt som betydde något för mig.
Nu så njuter jag varje dag av att ha långa samtal med min dotter och besöker min son så ofta jag kan.
Jag kan inte radera det som har hänt och det är en del av mig som jag måste lära mig att leva med.
Sture du har chansen att suga tag i ditt liv och det är allt eller inget för din del.

Ibland är det så roligt att läsa dina funderingar, eftersom vi är lite lika i det. Jag har också en tendens att fundera och oroa mig för barnen, för livet, för allt. Superkänslig för andras mående och försöker gärna styra upp och se till att alla mår bra. Det kostar på och är egentligen helt onödigt. Man löser ju tillfällena som dyker upp och vissa dyker inte ens upp och de som gör det drabbar inte mina barn på samma sätt som jag upplevde saker. Pratade med en mamma till en av dotterns kompisar som sa att hon låg steget efter... ja, jag ligger ju steget före, har liksom förutsett en del situationer på gott och ont.
Har nu två tonåringar och hur mycket jag än har oroat mig så funkar livet rätt bra för dem. Jag gick till en kurator som förklarade lite och fick mig att fundera på min roll. Det är ju givetvis omöjligt att inte hamna i de där oros tillstånden, men jag försöker fundera på hur jag kan använda det. Det jag tror att jag gör som funkar bra är att ge barnen möjlighet att prata om olika situationer utan att döma dem. Det vi vet är att man inte alltid handlar perfekt och det är kanske det viktigaste att förmedla till barnen ändå.

Snart 2 månader för mig också.

Man får vara på sin vakt och ibland så tänker jag bara ett glas vin och ger den tanken en fet smäll.
Njut av att vara nykter men nackdelen är att man ser allt.

Håller med dig AL.

Tänker på dig ?

... in på Systemet i dag! Grönt ljus hela vägen dit. Röda mattan utrullad, typ. Ja, igen tyvärr. Det är som att de senaste gångerna jag skrivit jämna antal dagar måste utmanas. Uppenbart funkar min hjärna så.

Passade perfekt med en tillställning med alkohol så jag kunde få lite på köpet. Orkar inte ens tänka nyktert för tillfället. Är så primitivt glad över det som ännu så länge ligger oöppnat i min garderob. Vilken bonus - eller inte!

Har ingen motivation alls just nu. Vet och förstår vad som är bäst, men har ingen ork att ta tillvara det sunda, det uppenbara. Vill inte, likt en trotsig treåring, eller snarare femtonåring.

Bläää för mig! Ett medvetet val, inte synd om mig egentligen, men kramar betyder extra mycket nu.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst."

Tack för uppmuntrande ord, Mirabelle och Mary! Behöver dem mer än vad ni kan tro.

Kram till er alla! ♡ Nya tag så småningom!

..jag finner vila i att läsa om din vardagslunk...som en feelgood-bok utan flås-hurtighet.
Jag har just nyss ratat Mikael Niemis bok Koka Björn.
Läser gärna ngt av dej istället....Det ger mej ro i själen...acceptans av att livet är som det är.

Tack Lerigen ❤ du har rätt i att jag inte ska oroa mig i förväg.

Imorgon har det gått ytterligare en månad av frihet. 13 månader. Det är fortfarande lika skönt.

När man dricker är det lätt att tro att alkoholen gör en "ledig" och mindre stressad etc men hjälp vad det är osant. Jag känner mig ledigare när jag har en helt nyktert liv. Kan känna mig ledig mitt i en jobbvecka nästan för att jag inte behöver längta efter och planera drickande.

Hm jag känner nu att jag försöker skriva det jag tänker men jag känner att det blir krystat för det enda jag egentligen känner och tänker är: nykterhet är såååå skönt.

Ha en trevlig nykter helg ❤

att vardagen kan gnaga en ekande tomhet i en.
En dag som läggs till nästa och som inte tillför så mycket nytt att uppleva.
Också i att våga se och känna denna tomhet finns ju också en längtan till något annat bättre.
Det som kanske ni substansberoende fyllt med alkohol.
Och jag som medberoende försökt fylla med att vara alldeles för behjälplig till andra.

Att bara våga se och känna tomheten var för mig ett steg till början på något bättre.
Men jag har fortfarande dagar som är motiga och svajiga.
För att sen efterföljas av många dagar som är berikande och bra,om än vardagliga.
Håll i och hålll ut och sörj kanske den tillflykt som du tidigare hade.

Under relativt lång tid har jag vaknat med en känsla av tomhet. Det är som om det mesta känns om inte meningslöst så tomt. Sedan efter uppstigandet och frukosten kommer en viss livsgnista tillbaks och fram emot kvällen känns det för det mesta ganska bra. Jag vill inte gå så långt att jag kallar denna morgonkänsla för depression men den lutar åt det hållet. Är det själva livet med insikten om den oundvikliga döden som gör sig påmint? Konstigt i så fall eftersom jag inte upplever mig som rädd för döden.
När jag jämför med de uppvaknandet jag har haft med tungan fastsmetad i gommen och endast en dunkel aning om vad jag gjorde i går är det uppvaknande jag beskrivit något att längta efter. Detta att slippa dricka är och förblir för mig en nåd. Det måste jag påminna mig själv om. Kanske är jag på väg ut ur alkoholfängelset och känner oro för livet utanför. Svårt att veta.
I går gladde jag min svärdotter med uppvaktning på hennes födelsedag och jag gladde en främmande kvinna med att uttala mig positivt om hennes hund. Alltid något och mitt bidrag till en vänligare dag.
Ikaros

Så fantastiskt vackert skrivet...och så sant! Tack från en som också lämnat dryckeslivet.

Inte så ofta jag läser nya trådar och gör nya bekantskaper här längre men i morse snubblade jag in i din tråd och har läst med..... ja, med andakt till morgonkaffet. Så fin bild av havet och sjöfåglarna och våra olika förmågor och förutsättningar! Tack
Jag känner också väl igen mig i utmaningen att hålla balansen i relation till mänskor i omgivningen. Bevara empati och omsorg utan att snirkla mig in i andras liv och ta över det som är andras ansvar. Finnas till men inte ta över - ingen quick fix för den som vuxit upp med och vuxit in ett överstort ansvarstagande.
Grattis till din nykterhet och lycka till på upptäcksresan inåt. Livsresan. Kanske den viktigaste vi har att göra? / mt

Jag vill hylla alla kvinnor som kämpar med olika saker.Och som klarat av svåra situationer i livet..Vi kvinnor i Norden har haft rösträtt i lite över 100 år...Det är inte länge egentligen..Vi har tagit steg mot jämställdhet sakta men säkert..På 60-talet började många kvinnor att yrkesarbeta..Med det följde en ekonomisk frihet som gjorde att vi började ta efter männens vanor och positioner i samhället.Tyvärr fick vi även vanor som direkt var farligt för hälsan.Tobak och alkohol.Idag har vi mer kvinnor än män som röker.Kvinnorna börjar snart komma ikapp med alkoholmissbruket också..Syjuntorna har bytts ut mot vinkvällar. Alkoholismen bland 50 plus- kvinnor ökar snabbt..Nu vänder vi skutan kvinnor och låter inte alkoholen göra oss skamfyllda, passiva och sänkta..Grattis på kvinnodagen..Kram❤

Kära Ullabulla❤️ Tack för att du hörde min förtvivlan här i cyberrymden!
Det verkar tackolov som om det inte fanns någon skönhetsfläck trots allt, ingen uppenbar i alla fall... Men deras rektion innan det stod klart var så skrämmande. Idag är jag lättad men bekymrad. Dessa skönhetsfel består ju inte alltid av en konkret funktionsnedsättning, det som bekymrar mig är hur de kommer reagera om barnet inte lever upp till deras förväntningar? De flesta av oss vet och förstår att barn vänder uppåner på vår tillvaro.
Kanske kan det låta som om jag målar fan på väggen och jag hoppas att det är just det jag gör. Men jag känner min bror och han har redan förskjutit ett barn då mamman till detta barn var ”fel”... Det barnet passade inte hans mall och därför finns hon inte. Jag håller mig utanför, rätt eller fel? Det vet jag inte. Det är väl sådant som både du och jag, Ullabulla, är bekanta med: tillfredsställelsen av att rädda något/någon, att vi vet vad som är bäst för omgivningen.
Så om jag ska hålla mig på rätt sida av staketet så lyssnar på dig. Håller mig neutral men tillgänglig vid behov.
Kanske detta barn kommer förändra honom och även henne? Jag kan ju inte göra annat än hoppas..
Många kramar till dig och styrka på din väg❤️❤️??‍♀️

Jag har stulit rubriken från en bok av Steinbeck. En väldigt bra bok förresten. Men min tanke i dag är hur jag kan påverka min torsdag till att bli underbar. Det första, vet vi alla, är att vara nykter och med det har jag undvikit att förstöra torsdagen. Genom nykterheten finns möjligheterna kvar. Kanske skulle jag prova på att göra något för någon annan. Min svärdotter fyller år i dag och jag kanske glädjer henne genom att presentera henne med några blommor.Med en enkel tulipan kanske jag kan ge henne och mig själv litet glädje. Så får det bli.
Men räcker det för att göra dagen underbar?
Min sambo, som är underbar, kanske skulle bli glad om jag lyckades ordna belysningen till badrumsskåpet. Även om jag inte är helt säker på vad problemet består i är det värt ett försök. OM jag lyckas så glädjer det även mig.
Sedan har jag det här med tandläkaren 15.20. Jag har faktiskt litet av tandläkarskräck men det faktum att jag övervinner den och ändå gör vad som behövs ger dagen innehåll.
Att jag inte längre behöver ägna dagen åt arbete utan kan disponera den som jag vill är också något som bör läggas på denna litet gråkalla torsdags pluskonto. Det blir nog några schackpartier på nätet och några kapitel ur en bok. Litet motion på min Cross-Trainer lägger jag också in.

Ja, denna underbara torsdag kommer aldrig tillbaks. Jag har den bara i dag och den är unik även om jag intagit frukosten på samma sätt i en rad av dagar. Tristess är nog något jag till stor del skapar i mitt eget inre.
Nu har jag bestämt mig för att denna dag är underbar. Att den är unik är ett faktum.
Ikaros

Men du är allt annat än liten och svag. Du är en stark, stadig, trygg, varm, empatisk, klok och insiktsfull person <3 som känner sig blå just nu <3 Det vänder. Lika oväntat som du damp ner i deppigheten ploppar du upp ur den. Hejja autopiloten som styrde hemåt! Det måste ju betyda att du har kommit långt på rätt väg? Annars hade den ju teleporterat dig till systemet istället :) Kram

...när man var sååå nära att välja filen mot Systembolaget i den avgörande rondellen och händerna i princip själva rattade bilen mot närmaste väg hem. Den här gången var det med knappt en hårsmåns marginal. Men resultatet är tack och lov detsamma.

Fortfarande deppig och orkar inte engagera mig så mycket i andras trådar. Läser lite och hjärtgillar. ♡ Känner att det är jag som är liten och svag just nu - igen...

I dag är jag nykter, nu håller vi! ♡