Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!

@Varafrisk Lider med dig. Och känner enorm igenkänning. Det är tydligt att både alkohol och sötsaker lägger locket på jobbiga känslor, stress etc.

Jag kan tipsa om appen MyFitnessPal. Det finns en gratisversion med reklam. Man får väga maten och logga kalorier. Funkade för mig, gick ner 17 kg i nov-jan 🤩

Efter några månaders vila är jag på g att knäcka 5 kg till, jag känner att jag behöver lite spelrum upp till en max-gräns liksom. Jag säger inte aldrig mer vad det gäller sötsaker, men det bör verkligen vara sällan.

Kram 🐘

Igår…idag kändes det så tydligt hur jag har bytt ut mitt beroende från alkohol till mat/snacks/sötsaker. Först var det liksom ok att äta lite mer efter att jag hade slutat m alkoholen…stoppade i mig en sötsak….fika….pizza…stora portioner….chips….cola zero😳 Kilona ökade….Visst förstod jag i början att det här inte var sunt men nu….det fyller liksom ingen glädje längre….det blir knappt ngn smaksensation bara ett bedövande..och absolut inget bra för min hälsa ….Jag klarade av att bli nykter nu behöver jag göra samma sak fast m mat/snacks/sött….identifiera mina känslor….stå ut i dem…inte stoppa ngt i munnen…stanna upp..hitta tröst i natur….i det andliga….ja….Läkaren i företagshälsovården frågade mig om jag vill leva…första gången som ngn har frågat mig det….och jag svarade ….ja…jag vill leva!! Det är så mycket som jag vill göra före jag dör!

Kramar ❤️🥰

Fantastiskt bra beskrivning @Vjlo ❤️

Go´fredag!

Två veckor har gått, håller inte längre koll riktigt... men blir 58 veckor denna helg.... snart 13 månader. Det finns inga tecken alls jag har längtan tillbaka.

Det finns så mycket annat göra, inte så exakt varje kväll och dag under helgen är fylld med aktiviteter, men faktiskt ganska mycket mer bra saker än sitta själv - lyssna på musik och längta bort med en bunt flaskor...

Kanske var det hit jag längtade? att kunna göra saker, vara bland folk och bara umgås. eller bara vara själv... :)

@miss lyckad Tråkigt att det inte funkade men bra att du kom på det i tid och kunde lämna honom. Jag håller tummarna på att denna mannen du träffat nu kommer matcha dig perfekt❤️
Hur länge har du varit nykter nu?Kram

@miss lyckad Tack för delning❤️ Beroendet ter sig helt klart olika på olika individer. Jag tror att det för min del handlat om ”locket på metoden” jag antog som liten vid trauman jag upplevde. Bearbetade dom aldrig utan såg mig som stark som t.ex kunde ta emot stryk utan att blinka. Jag tog till mat som tröst som liten, blev tjock och tog till anorexi och sedan bulemi, kroppshetsen ledde till missbruk av smärtstillande då jag märkte att jag inte blev hungrig av de tabletterna och sedan blev det alkohol för att hjälpa ångesten när jag slutade med tabletterna. Körde tabletterna i perioder då jag ansåg mig behöva gå ner i vikt, åt då knappt på en vecka för att sedan dricka alkohol den dagen jag slutade med bantningen. Sedan blev det oftare och oftare alkohol. Tabletterna slutade jag med 2016 och efter det blev det bara mer och mer alkohol och svälta mig eller spy upp maten. Det jag kommit fram till som är min sanning är att allt detta misshandlande av mig själv handlade om obearbetade barndomstrauman som jag på något sätt satte på kroppshat mot mig själv, blev aldrig smal nog, blev aldrig nöjd oavsett vikt. Kom alltid på något att klaga på. Jag har fortfarande inte förstått hur trauman satte sig på att jag hatade på min kropp? Men jag kom på att det var så förra sommaren när jag var jättenöjd med mig själv men så ringde mamma och gjorde mig upprörd och efter det såg jag mig som tjock, hittade fel på min kropp. Det var första gången jag kom på att jag hatar på min kropp när jag blir ledsen, orolig, påmind av något som har med mamma att göra, har inte riktigt greppat vad det handlar om….Kram

Hej! Jag har läst i din tråd nu, och blir så glad att du lever nyktert. Du gör helt rätt enligt mig att öka på förståelsen för beroendet genom olika poddar och böcker, som handlar just om det. Jag förstår att man kan tänka olika kring beroenden, och själv hade jag svårt att se mig själv som att jag drack för att något saknades. Jag hade aldrig haft sug efter alkohol förrän jag blev runt 45 år. Inget annat beroende heller. Jag har alltid haft god självkänsla och tyckt om mig själv. Jag anser att min hjärna blev beroende. Det var inte jag Miss Lyckad som ville dricka, bli full, och tappa minnet, utan enbart min hjärna. När jag insåg det, så kändes allt rätt för mig. Jag blir fortfarande ostabil av att umgås med mina ” dryckeskompisar” om dom är onyktra. Jag tycker det är beklagligt att dom förstör för sig själva, precis som jag gjorde. I min familj av 7 syskon, är det bara jag och 1 till som inte har problem längre med drickandet. Alla har jobb osv, men helgerna och vissa kvällar är förmodligen inte kul, med barn i bilden. En av mina bröder var a-beroende redan som 23-åring. Så våra hjärnor krokar på beroendet olika snabbt. Det är också viktigt att veta. Han drack ungefär som sina vänner, men hade lätt att bli a-beroende av sin genetik. Vår pappa var a-beroende, men lyckades sluta och levde sina sista 16 år som nykter. Att du Himmelochhelvette blir ostabil av andra som dricker är inget konstigt. Folk som är berusade är oförutsägbara, din man känner du till och vet hur han fungerar onykter. Dom andra vet du kanske inte om dom vill locka dig med ett glas eller så? Du får säkert tillbaka din stabilitet. Du är klok, medveten och vill lära dig mer.🌟 Du har klarat dig otroligt fint hittills, nu fortsätter vi att leva gott. 🤗🤗

Några dagar med huvet ner (i rabatterna) - det stramar i oanvända muskler, rumpa och insida lår. Men jag trodde det skulle vara värre efter ett i princip gymfritt år. Njutit av utelivet, se allt som växer, med sån kraft nu. Allt som legat under snö, is och tjäle. Upp igen när värme och ljus väcker.
Haft väldigt lite besök/ och dessa helger behövs för att få saker gjorda! När hela familjen kommer så hinns inte så mycket mer än att laga mat, diska, baka, dammsuga.. så ljuvligt att bara få vara i sin egen värld- jag och Knausgårds Morgonstjärnan- en fantastisk roman som jag verkligen rekommenderar.
Haft en kämpig tid med min man och hans rätt oregelbundna arbete (och därmed inkomster) Så har det varit hela vårt liv och över tid så är det bra- men vissa perioder är tuffa. En sån har pågått ett tag- och när det släpper är det som en massa spänning, inkapslad oro, och känslor liksom imploderar- eller exploderar.
När allt egentligen äntligen landat bra- är det som när barnen var små och sprang bort- oro blir ilska när de väl är återfunna.
Det som är bra är att jag nu kan släppa ekonomisk oro de närmsta åren. Det som är jobbigt är att jag också blir retroaktivt arg 😡 när allt pågår så kämpar man på men när allt släpper känner jag mer; hur kan du utsätta oss för den här pressen- jag är för gammal för sånt, längtar inte efter något fantasiliv för mitt liv är det enda jag fantiserat om.
Jag åker hem för jobb idag och stannar nog i stan för att landa lite. Skönt med ett par dagar på var sitt håll. Skönt att få tänka och låta känslor komma och passera.

Mitt jobbhumör har präglats av en jobbig konflikt som jag ältat här. Men i måndags hade jag ett viktigt och svårt samtal förankrat med HR (arbetsrättsligt mm) och det gick bra. Så bra det kunde. Det var en rätt stor sten i en otymplig ryggsäck som jag kunde hänga av mig. Det var svårt och känsligt, komplext och ganska tufft. Och jag klarade det bra.

Mina sluta-jobba planer tuffar på. Till hösten ska jag försöka ha en plan klar- många saker att överväga (vad jag förlorar ekonomiskt med att sluta så pass tidigt) vad banken säger om en pensionerad låntagare. Att jag kan dra in på saker vet jag av tidigare erfarenhet.
Jag kan bli glad av ytliga ting- men jag klarar mig fint utan.
Apropå ytliga ting har jag varit irriterad på att mitt hår blivit så tunt- efter pandemin och med stigande ålder. Min väldigt gulliga frisör löste detta med några små extensions (inklippta i hårets längd och färg) så nu känns mitt hår som förr- svalligt och fint! Stor glädje för liten peng.

Nu blev detta så långt så jag gratulerar den som möjligen hållit sig vaken ända hit. Inte ens nån liten present eller överraskning får man här på slutet!
Kram alla forum-finingar 🥰

Tack @himmelellerhelvette
Ljuvt är det inte alltid men livet pågår i nykterheten och man riskerar inte- iaf inte i samma grad- att lura sig själv. Ett öppet liv tror jag att det är. Kram!

En fin målbild @sattva, att drömma och förverkliga. Vi har väl ”återskapat” någon sorts kärn/stjärnfamilj, men har verkligen inte alltid varit harmonisk med många syskon och spretiga känslor. Det är ju livet. Jag sörjer förstås inte min skilsmässa för många år sedan- men jag sörjer att barnen behövde uppleva det uppbrottet i en tid som på olika sätt var känslig för dem. Jag ser att det har präglat dem på olika vis- och konstigt vore det ju annars. Sen skulle de aldrig ”klaga” jag tror deras subjektiva upplevelse är att skm var anständig. Men så tidigt de behövde börja flytta fram och tillbaka. Det smärtar mig. Men ett liv utan lite gamla ömma punkter är kanske inte så väl levt. De där lite tufsiga elefanterna i flocken, de äldsta, de är ju just lite kantstötta. I Japan finns en teknik att laga porslin och keramik så att det verkligen syns. Det sägs att skavankerna höjer värdet på föremålet och absolut inte ska gömmas utan istället lyftas fram.
Kanske har vi något att lära oss? Stor kram till dig. 💕

@Sattva Så himla mysigt 🥰 Stanna där i tanken - var bara innerligt glad för sonens skull ❤️

Kram 🐘

Jag är så glad för min sons skull. Han har en första flickvän sedan några veckor. De är båda 18 i år. Vilken levnadsglad, öppen o harmonisk tjej! Hon pratar mycket om sin familj, och den äkta kärleken de verkar ha gör mig så glad. Inget drama, utan istället harmoni. Så glad att han är en del av det.
Mina barn har ju inte haft den familjen. Det har varit drama och ingen direkt harmoni. Jag tror det är mycket därför som min dotter är lite på hugget eller vad man ska kalla det. Märkt av otrygghet.
Trodde att livet med min make skulle vara just dramafritt och harmoniskt. Det är det inte längre. Har varit väldigt ledsen över det. Hur FAN kunde det bli såhär?
Men kom på idag att jag behöver inte fundera på det. Det är som det är. Jag kan istället skapa mig en målbild av framtiden. I den ser jag mig själv och barnen. I ett harmoniskt familjeliv med mycket kärlek och glädje, oavsett om de flyttat hemifrån eller inte.
Denna målbilden känns viktig. Och helt realistisk.

Jag har inte skrivit på länge på forumet, dax nu igen. Livet rullar på. Dejtandet med ungdomskärleken tog slut efter en resa vi gjorde tillsammans. Jag hade förberett mig med frågor om hans drickande, eftersom han sagt att han drack på långhelger och semestrar. Han hade nog lurat sig själv( och mig) lite, med måttligt drickande på resor. Han drack underberg på morgonen mot magbesvär, öl flera stycken till maten, både lunch och kväll, whiskey där emellan. Det var inte tal om något sparsamt drickande, vilket jag hade trott. Ja resan blev ganska dyr, och efter att jag funderat 2 dagar hemma, så gjorde jag slut. Dyra läropengar, men jag vill inte leva med någon som sunkar till sina ledigheter, och luktar fylla. En sådan har jag redan lämnat. Tänker att jag får väl fortsätta leva själv. Nu har dock en ny man kommit in i bilden. Det gick lite fort, men så blir det ibland. Vi ska också ut på en resa. Det tipset fick jag av min dotter. Då ser man hur bra/ dåligt man passar ihop. Den här mannen bor jättenära mig, det gör saken lättare. Jag har en bra känsla med honom. Han är snäll, snygg, omtänksam och här snackar vi sparsamt drickande på riktigt. Vi får se hur det går med det övriga. Tur i kärlek? Vi får se. 🤗🤗

Du har så rätt @Andrahalvlek! Vi kan inte ändra på det förflutna, vi kan be om förlåtelse, förlåta och acceptera faktumet att alla gjort det bästa av situationen utifrån deras vetande och egna sår dom burit med sig, även jag. Vi har alla obearbetade ryggsäckar som präglar mycket av våra sätt att hantera livet och för mig känns det jätteviktigt att bearbeta och nysta upp för jag tror det är vägen för livslång nykterhet. Livet kommer alltid ha sina motgångar men jobbar man på djupet med sig själv och lär känna sig själv ordentligt, låter sig vara genuin och slutar bry sig så mycket om att alla ska tycka om en m.m. Då tror jag man lär sig hantera motgångarna med mer lugn, jag önskar lära mig se motgången när den kommer som ett moln, betrakta den, analysera, ta det lugnt och finna bästa lösningen, acceptera det jag inte kan förändra och ha tillit till att det kommer bli bra. Låta mig känna de känslorna som kommer och se att känslor inte är farliga, dom går över. Hejda att känslorna startar tankar som gör känslorna ännu oroligare. Känna känslorna utan att engagera för mycket tankar i dom. Inget blir bättre av att få panik. Kram

@Himmelellerhelvette En annan sak att bearbeta är att man själv betett sig som en sluddrande idiot. Mot sina barn 😫 Men vi visste inte bättre. Om det blir ett bra tillfälle kan vi be dem om förlåtelse, säga att vi nu förstår hur jobbigt det måsta ha varit för dem. Och vi måste förlåta oss själva och våra föräldrar. Vi/de visst inte bättre där och då. Vi ville inte skada med vilje eller av elakhet. Vi förstod inte bättre. Då. Nu gör vi det.

Min äldsta dotter ville de sista åren ha helt nyktra jular. What!? Ska det vara nödvändigt? Jag förstår henne nu, jag drack alltid för mycket och började tugga saker i repris eller så började jag tjafsa med hennes pappa. Jag har bett henne om förlåtelse för mitt beteende. Hon sa ”du är nykter nu och det är jag jätteglad för”.

Kram 🐘

@vår2022 Ja det kändes som en sten togs bort från mina axlar när jag läste det @andeahalvlek skev, det är en sån lättnad varje gång jag finner roten till lidandet. När något känns fel gång på gång så är det något som vill upp och bearbetas och det är så vansinnigt frustrerande när jag inte får tag på vad det är! Jag är så oerhört tacksam för dig och andrahalvlek som alltid är här och hjälper mig till nya insikter ❤️🙏

Jag önskar dig en fortsatt trevlig kväll också❤️

@Himmelellerhelvette Vad skönt att du kommit på spåret till skavet. Det är ju också så tydligt att din kropp signalerar om att något skaver och som behöver lösas upp för att du ska få frid och alkohol är verkligen inte lösningen, tvärtom. Bra jobbat! Fint att du också haft en skön dag med både träning, trädgårdsfix och god mat.

Ha en fin kväll också❤️

Tack snälla @vår2022 ❤️ Jag har haft en väldigt bra dag med träning, grejande i trädgården och ätit gott🙏

@Andrahalvlek Ja det kan stämma med barndomen och att jag tryckt undan de känslorna med hjälp av alkohol förut och att de nu blossar upp varje gång jag är i sällskap av någon som dricker. Ingen var mer än lätt påverkad igår men jag har svårt för när jag ser förändringen som alkoholen gör. Det skavet ska jag klura vidare på. För jag får nog egentligen ångest men uttrycker det i agg och sorgsenhet, nedstämdhet. Och känslan av att dricka själv är för jag vill fly! Så kan det absolut vara för jag är inte ett dugg sugen på alkohol egentligen. Jag bara vill fly för det blir jobbigt känslomässigt, behöver läka barndomssåren. Du är så klok och har nu fått mig glad, fått mig på spåret till mitt skav som varit så jobbigt varenda gång jag är i sällskap med folk som dricker den senaste tiden. Att jag inte kännt såhär innan kanske beror på att jag varit så uppe i andra processer och nu när dom lagt sig är det denna processen jag ska ta mig igenom. Tack underbara @andrahalvlek❤️🙏

@Andrahalvlek Absolut, det finns sanning i hennes feedback. Det kanske var sättet hon sa det på som tog. Och hon sa ju bra saker också. Men nej, hon var nog inte på en jättebra plats i sig själv denna veckan. Vi var fler som reagerade på det, lite småsaker varje dag. Ja stackaren, hon blir verkligen synad i sömmarna.
Men ändå, vi har alla betalat dyrt för fördjupningen. Och vi som kom resande, dyrt för boende. Plus semester. Och all pluggtid inför. En stor investering på många plan.

Men som du säger AH, jag gör detta för min skull. Hon får reflektera över veckan på sitt håll.

Sedan är jag nog inte i den balans jag intalat mig att jag är. Och inte så konstigt heller isåfall. Livet är allt annat än i normalläge.

@Andrahalvlek Tack!
Jajamensan, nu lägger vi alkoholfria dagar på hög, väldigt högt samlarvärde i det! 👍

Och min fru är bakis idag! 😂

Men det är inte jag och kan njuta av den lediga fina dagen fullt ut. ☀️🦮☕️🔨

@Sattva Tufft. Det är alltid knäckande när andras bild av en själv inte stämmer med vår egen. Oftast för mig är det åt andra hållet, att jag upplevs mer positiv än jag känner mig tex.

Men jag tänker att hennes feedback handlar mer om henne än om dig. Finns det något korn av sanning finns det kanske något att jobba med? Men det kan lika gärna vara hon som är dålig på att läsa folk. Fler kände sig kanske inte sedda på ett adekvat sätt? Men oavsett gör det ont när personer man trott väldigt gott om fallerar i sitt beteende.

Du pysslar om dina sår och kommer igen. Du gör inte det här för hennes skull.

Kram 🐘

Hemkommen från min yogafördjupning. Det var en ganska tuff vecka faktiskt. Smekmånaden i gruppen (vi är 17 deltagare och två lärare) är över, det blir snabbt på djupet. Alla är väldigt inkännande och vänliga själar, så bara fin stämning. Men det blir också känslomässigt intensivt när alla är i samma lite djupare tankebanor. Mycket av yogafilosofin handlar om vem man är o vill vara. Hur man håller sin riktning trots yttre påverkan.

Och så blir vi bedömda i vår yogalärarroll. Det tog hårt på min självkänsla o självförtroende, då jag trodde jag skulle få bättre feedback än jag fick. Jag kände mig definierad o kände inte igen mig i det som sades. Blev faktiskt ledsen. Och i slutet av veckan upplevde jag mig illa bemött av huvudläraren. Tänkte att jag nog färgade min tolkning från ett lite knäckt självförtroende, men ventilerade med en annan deltagare efter, som bekräftade min upplevelse. Så jag åkte hem o kände mig ganska tom o dränerad. Läraren har ramlat ner från sin piedestal. Känner sorg, eller kanske snarare besvikelse.

Vad som är lite spännande är att det är jättetydligt i min kropp att kropp o själ hänger ihop. Jag blev påverkad jättemycket mentalt av yogaveckan. Kroppen svarar direkt med stelhet o smärta.
Har vilat från fysisk yoga i tre dagar, och stod idag på mattan igen. Fortfarande stelt o ont, men gör gott för det psykiska måendet. Spänningar släpper.

Ledig dag idag. Skönt.

@Geggan Jo, men det var viktigt att prata om det både för min dotters del och för egen del. När det gäller dottern så handlar det om att min dotter fått ”kritik” för att hon exempelvis inte tog initiativ. Eftersom hennes chef förmodligen inte har kunskap i bipolär sjukdom vilket man inte kan kräva så var inte läkarintyget tillräckligt. Min dotter var fortfarande sjuk när hon började jobba. Vuxenpsykiatrin behövde veta att de har gjort fel. Det här skulle kunna innebära en avvikelse. Det förändrar inget nu men viktigt att man bör veta att fel har begåtts. Hade jag inte markerat så hade min dotter säkerligen fått börja jobba 50% igen vilket kanske hade lett till ännu ett ”misslyckande” för det är så hon ser det.
@Geggan jag vet att du vill mig väl…men nu ska jag lägga krut på annat.

Å lägga krut på annat då måste jag påminna mig om är att sätta mig själv i första hand. Fokusera rätt. Återhämtning och motion samt bra mat.

Var på NA-möte i tisdags. Det är bra möte men efter att man har varit med ett tag behöver man bli lite engagerad som tex ge service. Om det inte finns eldsjälar inga möten. Det var så AA försvann fr vår stad. Jag har inte arbetat färdigt med stegen vilket jag tänker göra för jag vill veta hur jag känner efter det. Många känner att de inte hade klarat att bli nyktra utan programmet. Jag är någonstans mittemellan. Jag tänker att programmet är för många som Annie Grace är för många här inne på forumet.
En del söker andlighet en del söker vetenskapen om hjärnan. Det viktiga är att vi väljer en väg där vi blir nyktra, är nyktra och förblir nyktra. Precis som många försvinner borta fr forumet efter flera års nykterhet gör många det även fr AA och NA. Men många håller sig kvar även om de har varit nyktra i tre, sex el tom 15 år vilket beror, tänker jag, på ens egna mående och tryggheten i mötena.

Ha en fin 1:maj🌺Få se om det blir lite majjande under dagen☀️Kram❤️