Senaste kommentarerna i forumet

Säg till om du hittar någon mirakelkur mot högpresterandet. Jag tänkte börja mitt nya jobb efter semestern utan att överprestera och låta mig själv bli exploaterad. Ingen tackar en. Efter att överraskningen och nyhetens behag har lagt sig bland chefer och kollegie glömmer de bort att de drog vinstlotten när de anställde en tvångsmässig överpresterare, och så tar de en helt förgivet. Sen sitter man fast i den där rävsaxen där förväntningarna långt överskrider vad som är rimligt eller humant.

Jag känner mig verkligen som en Mirabelle, så jag tar tillbaka mitt gamla anvöndarnamn, när nu ni fina gamla vänner påminde mig om vem jag är :) Jag lägger till ett G-S, så att ni fina nya vänner inte tror att Glasögon-Smurfen gått upp i rök, alternativt håller sig undan för att fortsätta skåpsupa :)

Idag har varit en perfekt lördag. Långpromenad i solskenet och pingisturnering med gubben och yngsta telningen. Jag vann mest. Då är det en perfekt dag ;) Nu fattar jag vad ”alla andra” yrar om... Det här med uteserveringar och sug som väcks till liv. Jag har aldrig haft vanan att sätta mig och dricka så... Men idag blev jag sjukt sugen på att göra det. Om det var tanken som räknades hade jag varit majorly screwed. Men jag agerade inte på tanken, så ytterligare en vit semesterdag går till historien :) Kram på er!

Denna gången går jag hos en alkoholterapeut och det ger mig väldigt mkt. Men har skaffat mig många livlinor poddar, Cairy appen osv. Alla har vi olika behov men alla behöver vi viljan, styrkan och modet att göra valet att vara nykter.

Samma om man berättar, jag har valt att inte berätta men om någon frågar så svarar jag att det blivit alldeles för mkt och nu är det bra. Inte blivit någon stor sak om det

Var på AAmöte i torsdags. Hjälpte mig att tänka. Ska på nytt möte imorgon.
Pratar med mannen, prestation med barnen. Två av tre i familjen ställer frågor vilket är toppen. Men samtidigt också är såklart besvikelsen stor från alla. Jag fattar. Jag har bestämt mig. Inte dricka mer nu. Familjen är viktigast.
Livet ör viktigare.
Men hur löser ni alla situationer? Säger ni till alla ki umgås med att ni inte dricker längre, att ni är alloholist eller hur gör ni?
Jag tror inte alla i min vänkrets fattar hur jag har det. Vissa ser och fattat att jag inte kan kontrollera intaget men vissa vet inte alls och har inte sett mina värsta sidor .
Ska man prata med någon kunnig eller räcker det med möten och dessa forum?

Har haft en omänsklig arbetsbelastning de senaste veckorna. Det har blivit mycket övertid och jag har pressat mig själv till max. Sover dåligt när jag har för mycket på jobbet. Vaknar efter nån timme om jag lyckas somna. Hela min kropp sa till mig igår att den inte ville jobba mer övertid. Jag tog till mitt gamla trick och bostad mig med öl och vin. Satt hemma och jobbade från kl 06.30 - 22.15 igår. Jag mutade min trötta hjärna med öl från kl 15.00 tills jag stupade i säng runt kl 23.45. idag har ångest varit för djävligt. Det känns som jag våldtagit min egna kropp och inte lyssnat på den. Idag ligger jag spiknykter i soffan och hatar mig för att jag är dum mot mig själv. Vem kommer att tacka mig för att jag jobbar som en dåre. Varför kan jag inte bara släppa jobbet när jag gjort mina 8 timmar. Varför måste jag vara en högpresterande person.
/Mrx

Bra att du tagit dig hit, det finns många kloka människor här att få svar och stöd ifrån.
Vet inget hur det funkar med din operation. Men vet hur det är när stunden kommer och man måste ta ett beslut.
Spontant känner jag sök hjälp och ta den, för du är inte ensam med dessa problem och det finns hjälp att få.
Hoppas att det kommer in någon som kan ge dig mer svar// kram Strulan

Förvirrad och ledsen. I tisdags kom ultimatet från mannen och barnen.
Ge dig nu, drick inte mer eller så förlorar du oss..
Alla är arga, ledsna, griniga, lättstötta och besvikna.
Detta började för ca 3 år sedan då alkoholen ingick mer och mer i vårt liv/mitt liv.
Vi har alltid festat och haft partyn, alltid har alkohol varit med i vårt sociala liv och det har fungerat bra!
För 3 år sedan gjorde jag en gastric bypass och intaget av alkohol måste man då minska/sakta ned då alkoholen går rätt ut i blodet snabbare än om du har en magsäck. Men inte gjorde jag det..
Nu står jag här, ledsen, skäms, besviken på mig själv, vill ställa allt tillrätta, ha kvar min familj och leva ett normalt liv.
Kommer jag kunna det utan alkohol? Kommer jag kunna dricka ”normalt” mer? Kommer jag få tillbaka familjens tillit?
Någon som vet?

Jag ska kolla de tolv stegen och beroendepedagogen idag. Denna första semesterdag, när jag inte alls har massor att göra enligt gubbe bromskloss.... :) Ha en fin dag!

Tusen tack för tipset om Beroende pedagogen. Ha en härlig, nykter dag!

till de 12 stegen.
Du är en grym förebild för oss andra här. Stark Klok Modig.
Önskar dig en fin dag.

Miss lyckad, det där behövde jag just nu. ? Tack tack tack! Berättade för M och han svarade att det visste han redan. Många gånger undrar jag - trots ovan fina ord - vad jag gjort för att förtjäna honom.

Började skriva i ett par andra trådar och hade hur många tankar som helst för att försöka få ned på pränt för min egen, men...

Jag hinner inte nu. Ber att få återkomma både hos mig själv här, men också hos några andra av mina cybervänner.

Ska i väg och vara mormor/farmor på heltid ett par dagar. ? Vilken förmån det är med barnbarn. Med automatik blir det heller ingen alkohol. Dubbelt fantastiskt. Fy fasen vad jag känner mig privilegierad.

Ha en riktigt fin helg!

Kram på er

Just det, jag mår toppen igen. Som sagt, allt eller inget...

Så bra av dig. Visst är det enklare när man inser att känslohanteringen är det största felet som måste fixas typ?
Heja dig

Tack för din tråd, som varit min morgonläsningen idag ☀️ Precis vad jag behövde ?

Världen med nya ögon och nyttigt att reflektera. Önskar dig en riktigt fin lördag// kram Strulan ❤️??

Välkommen tillbaka! Träning ger så otroligt mycket! Fokus på andra saker än alkohol.
Jag är allt eller inget som person och försöker att hitta en balans. Det går ibland och ibland inte. Det viktiga är att aldrig ge upp och visa en stor medkänsla för sig själv <3
Kram?

Från varit en människa som gasat ifrån känslor och problem, håller jag på att bli en tänkare. Älskar att försöka förstå och acceptera, mig själv.
Vill tipsa om en sida som förklarar 12 stegsprogrammet och de 12 stegen ” Beroende pedagogen ”
https://bpedagog.wordpress.com/
Igår skulle mina gamla föräldrar 80+ ha ny telefoner, stresspåslag 200% de var som två barn. Tjafs, 1000 frågor och givetvis skrek Draken drick för tusan vin efter detta.
Insåg att jag är 0 stresstålig och att det är ett problem jag måste lösa.
Men skratt nu åt det och hur knäppt man reagerar och hur mycket man måste lära om.

Men de tre första stegen förklarar så bra vad som händer och med styrka från kunskap hittar man bromsen och allt stannar i tanken.

Idag skall här cyklas till strand och bad, livet är ett mysterium som är härligt att utforska.
Önskar er en fin lördag med styrka, mod och vilja, jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan❤️??❤️??

Hej PEL!

Måste bara få skriva GRYMT härlig läsning, peppande!
Jag har haft någon flyktig tanke på att ”tänk om jag kunde dricka ett glas” men den stannade vid en kort period i min nykterhet (ligger några månader bakom dig i tid, nykter 8/12 2018) och jag är glad att jag alltid har den där återkommande tanken på att aldrig ta första glaset, just pga det du skriver, jag beter mig också illa och är dum och sen får jag ångest from hell, plus att jag dricker dygnets alla vakna timmar och inte är nykter i något sammanhang alls.
Mitt liv är så mycket bättre utan alkohol men jag känner igen mig i den där tanken på att det kommer bli tråkigt. Må hända, fast allt är ju va vi själva gör det till.. :)
Och gör man något kul blir det ju sällan tråkigt, det som är tråkigt är ju snarare det vi har insett: att göra bort sig, va dum med folk och ha ångest!

Kämpa på, mod och fortsatt styrka önskar jag dig!
/Dee

Tiden går och vi med den..Jag har läst många trådar, på forumet under flera år. Alla som har klarat sig och blivit fria, har också vacklat i början..Men dag läggs till dag, vecka till vecka osv..Jag har fått ett lugn och en säkerhet med tiden..Tror att vi omprogrammerar hjärnan genom insikter och förståelse för beroendet..Du kommer också dit, Styrkekram ?

Har jag varit en del av allt detta?
Har jag verkligen varit där?

Fredagkväll. 23:30. Tunnelbanan. Mitt i Stockholms hjärta.
Löningshelg. Vissa apraka. Killen bredvid mig har uppenbarligen redan haft en snefylla. Han luktar kräk.
Eller har han kanske hånglat med någon som nyss spytt?
Folk är glada i alla fall. Tur är väl det.

Men, är det verkligen sant att jag var en del av denna cirkus som jag nu storögt bevittnar?
Jag känner mig inte alls bekväm i miljön. Jag vill bara hem. Slippa se skiten.
Typ bara stänga ytterdörren och boa med tacksamheten.
Jag som brukade va nattens diva. Jag som brukade tycka att livet va perfekt med 1L vin i min lilla kropp. Sådär såsig och skönt slapp i kroppen liksom. Jag som brukade tänka ”jag kommer nog dö i det här eländet. Jag klarar aldrig av att bli nykter”. Jag som brukade tycka en nykter människa var världens mest keffa människa. En sån jag är nu. Exakt sån.

Tacksamhet!
/Dee

Jag slutade dricka alkohol den 2 september 2018 för att jag inte kunde sluta när jag börjat, gjorde bort mig och var elak mot mina nära och kära. Första tiden efter att jag slutat var jobbig, inte för att jag kände nån fysisk abstinens utan för att mitt liv skulle vara alkoholfritt för evigt och det kändes väldigt tråkigt...
Men tiden gick och det funkade okej. För några månader sen så började en tanke gro om att jag kanske skulle klara av att faktiskt dricka bara nått glas ibland. Jag bestämde mig för att testa och jag och mannen delade på en flaska vin. Vinet var så gott som jag mindes att det var men det var också allt. Jag hade målat upp nån bild i mitt huvud att om jag bara fick lite vin så skulle jag kunna slappna av lite, få andas och ha lite kul. Så blev det inte, blev bara trött och dåsig av det där vinet, det var inte avslappnade och inte roligt. Efter att jag hade tagit dom där glasen är det som om tankarna har förändras, alkoholen har blivit avromantiserad.. Jag behöver faktiskt inte alkoholen i mitt liv och livet kan känns roligt och härligt ändå!

https://www.facebook.com/586124310/posts/10157894848409311?s=587769383&…

Ted talks... Det här inslaget slår an en sträng hos mig. Jag vill ju bara dricka när jag är ensam, för sönderstressad och emotionellt slut för att umgås med andra eller ägna mig åt något konstruktivt. Kanske är lösningen på berusningens lockelse att bryta den självvalda isoleringen...

Låter som en perfekt start på semestern :) Tänk att en dag sitta med massa flaskor inom räckhåll och inte känna något annat än motvilja... Längtar dit. Jag vågar fortf inte vara i närheten av alkohol. Önskar dig en fin fortsättning på semestern!

Nu har jag semester..Känns fint..Ligga kvar i sängen på morgonen, och känna solens strålar leta sig in genom fönstret..Var på Västkusten hos min dotter..Vi sov över i ett vackert hus vid havet..Det fanns en synlig bar i huset med massor av flaskor..Jag kände ingenting..Tittade bara och kände en slags avsmak..Tänker fortfarande på alkohol som en sinnesförändrande substans, som förstör mycket..Vi hade mysigt och åt massor med skaldjur och tillbehör..Lite olika kolsyrade drycker till det..Jag känner mig fri ej fången..Kram?

Du är så fantastisk på många sätt..Peppar andra så fort du orkar..Skriver och gör reflektioner som gör att du och vi andra lär oss mer om vårt gemensamma stundtals överjävliga problem..Grattis till din man som har en sån fin fru???

Så kom då dagen då jag går på semester, och inte kommer tillbaka. Känns som om det kom väldigt hastigt på... Jag har medvetet och ihärdigt bromsat under de senaste veckorna. Annars brukar jag speeda upp och köra rakt in i kaklet innan semestern. Så jag är en lallande gurka första veckan. Men i år har jag maskat mig så mycket som bara varit möjligt. Hade definitivt kunnat uträtta mer, men varje gång jag kände det där inre tvånget att ”walk the extra mile” ställde jag mig iskallt frågan ”What’s in it for ME?” Varje gång var svaret inte ett jävla skit. Det handlade alltid om andras önskemål, behov, oförmåga att tänka själva, ovilja att ta i sånt som kan bli jobbigt... Så jag gjorde nada. Det visade sig vara hälsosamt. För två månader sedan var jag totalt överarbetad och sönderstressad, ett vrak. Börjar nu min semester avstressad och fylld av energi. Sitter och smuttar på en Ginger Beer och dagdrömmer om en flaska vin. Men har jag lärt mig att ta helg utan vin, så ska jag nog lära mig att även ta semester utan vin.

PimPim! Kul att höra av dig igen :) Ja, jag tror det var så jag sakta men säkert hamnade i att stresshantera med vin i soffhörnet igen. När jag inte var här inne på forumet och läste och skrev blev det så lätt att sluta tänka efter före... Vad kloka vi är som tar oss hit igen och fortsätter den nyktra resan :) Hejja oss!