Senaste kommentarerna i forumet

Du var ju som skjuten ur en kanon, hade inte en chans att ta rygg på dig!
Vi är så starka!
Och jag är så glad att jag har dig!

Stor kram,
Din vän Dee

Då vet du det nu iaf. Det första glaset leder till mer. Fint att du kom igen så snabbt ändå efter din nosknäpp.

Då vet du det nu iaf. Det första glaset leder till mer. Fint att du kom igen så snabbt ändå efter din nosknäpp.

Ja, det kanske är lite svårt IronWill då du är man och det inte går att sätta ihop i rätt sammanhang, men din strategi har jag redan kört varje dag i två veckors tid, den medför allt besvärigare stämning. Jag trodde verkligen att det skulle gå över.
Jag försöker vända ut och in på mig själv i hopp om att komma ur situationen och förstå varför han beter sig som han gör.
Jag ska försöka att ta honom åt sidan om jag orkar imorgon och höra mig för.

Ha en fin vecka du med,
Dee

Förstår att det är svårt att jämföra då jag är man. Men ingen ska behöva bli mobbad på jobbet av en ”tyst terrorist”. När någon gör det på mig så hälsar jag lite högre än normalt och väldigt glatt på personen. Om du pallar, så se till att ha rejäl ögonkontakt också. Det medför oftast efter några gånger att de inte har nått val än att hälsa eller säga hej då. Jag tror de uppfattar det som att man ser vad de håller på med men skiter i det. Jag tror att det är viktigt för dem att man spelar med. Duckar ner när de inte hälsar och ignorerar en. Men jag låter dem inte ignorera mig. Och man riskerar inte så mycket heller eftersom att hälsa är det normalaste som finns. Svårare om personen inte hjälper dig när du behöver hjälp. Men som du redan är inne på så kanske det är läge att ta upp det med denne.
Hoppas veckan blir bra för dig!

Jag har blivit exkluderad utav en enda person på min arbetsplats sedan jag kom tillbaka från semestern, vilket är fruktansvärt.
En jävligt märklig situation bara. Jag går igenom i mitt huvud om och om igen vad det är jag kan tänkas ha gjort men kommer verkligen inte på någon anledning, annat än att jag inte visat intresse på hans tjat och inviter, hans ibland alldeles för närgångna sätt att förhålla sig till mig och min kropp.
I mitt huvud borde det nu vara så att han provar en helt annan typ av härskarteknik på mig. En teknik som får mig att må superdåligt!
Det river upp oläkta sår från högstadiets fysiska och psykiska mobbning som jag egentligen kämpar med att glömma och förtränga dagligdags. Egentligen i varje rum där jag behöver interagera med en grupp människor på ett eller annat vis.
Jag har tänkt i flera dagar att jag borde posta ett inlägg om varför jag mår dåligt på min arbetsplats men på något sätt dragit mig för det, för blotta tanken på att behöva vidröra hur situationen är och gegga runt i gamla minnen och försöka förklara orsaken till att jag blir så illa berörd, känns som att bestiga något som i teorin kan bli bestiget men som i praktiken innebär en jävla massa lidande för att slutligen nå till toppen som jag ska sätta upp min flagga på för att visa att jag klarade det.

Att inte hälsa på mig när jag kommer till min arbetsplats, utan vända ryggen till mig och fortsätta prata och skratta med vår gemensamma nya kollega, att inte hjälpa mig i situationer där jag behöver hjälp, att inte säga hej då till mig men till de två övriga kollegorna samt att kasta hatiska blickar mot mig så fort jag berättar något om hur min helg kanske varit eller om något annat personligt, gör att jag mår svindåligt.
Hela kroppen reagerar, både fysiskt och psykiskt på vad det är som händer och jag har bland annat slutat äta, haft panikångest och vanlig ångest, inte fått sova på nästa två veckor och inte orkat umgås med mina vänner efter jobbet. Saker som jag varit säker på att utföra på min arbetsplats blir helt plötsligt svåra att utföra, jag får inte längre ihop sammanhanget och pressen på att prestera blir enorm eftersom jag tänker att detta i alla fall inte ska vara något han ska kunna komma åt mig i. Jag ska fortsätta vara duktig på det jobb jag utför. Till och med duktigare.

Det är en helt fruktansvärd situation jag befinner mig i, och i två veckors tid har jag sökt mina andra kollegor för att få stöd och någon form av bekräftelse indirekt, typ bara för att försäkra mig om att det inte är jag som blivit kokko, inte dom som blivit kokko utan han som är kokko.
Jag har inte vågat/velat säga något, eller tagit upp det, och detta kan kanske vara svårt att förstå för en person som inte kan relatera till mobbning, men så i fredags mitt under arbetspasset kom äntligen en av de andra kollegorna och sa helt apropå ingenting: Jag ser vad han gör, och hur han behandlar dig - vad är det som har hänt?!
Han sa vidare att jag behandlas fruktansvärt av denna person och att det inte bara kan liknas vid mobbning utan ÄR mobbning.
Jag har verkligen ingen aning om varför denna person helt plötsligt börjat bete sig såhär, jag har inte gjort någonting och senaste gången vi sågs så var allt "som vanligt", dvs han var som vanligt på mig, gick över gränsen utan att jag sa ifrån riktigt och utöver detta sa, precis som att jag skulle bry mig, att han skulle flytta ifrån sin tjej i höst och att han hade fått en lägenhet i närheten av mig och att vi kunde börja dejta när han flyttat dit. Från detta till att efter semestern komma tillbaka och försöka psyka ut mig, det är som att han provar en ny härskarteknik liksom. Det funkade inte att få omkull mig på det andra sättet, det känns nästan som att han nu försöker mentalt kväva mig som plan B liksom.

Jag tror han är jävligt missnöjd med sitt liv bara. Och han är en jävligt osäker snubbe liksom.
Tyvärr tryckte han på rätt knapp, men jag håller på att samla mod här hemma inför stundande arbetsvecka, där jag ska försöka prata med honom och vara den vuxna i rummet. Jag fick mod och styrka av att kollegan uppmärksammat situationen, för under dessa två veckor har jag nästan lagt mig platt, den största rädslan jag har är att det ska bildas ett gemensamt lag mot mig där hela gruppen fryser ut mig.

Mitt i allt detta står jag jävligt stark i min nykterhet nu, vilket jag väljer att rikta enorm tacksamhet för.
Det är liksom inte självklart att vara nykter när det kommer till att orka hantera flashbacks från skoltiden.
Jag känner mig dock dunderstark i mig själv, vilket jag behöver kunna få känna i alla rum jag kliver in i, inte bara hos mig själv.

Lite råd igen..Du har klarat av att sluta dricka, du har orkat bo med någon som sviker dig, du har orkat hålla humöret uppe för barnen...Osv..Tänk vad mycket du fixat själv, lim..När det känns tungt ta kraft från vad du förändrat tidigare i livet..Styrkekram❤️

Man ångrar aldrig en nykter kväll, sägs det. Efter att ha vaknat pigg och utsövd medan resesällskapet led av bakfylla i varierande grader, är jag böjd att hålla med :) En sista föreställning gjorde vi under förmiddagen, innan vi packade oss iväg hemåt igen. Det svåraste igår var att tacka nej till de där busiga ”smygsuparna” vårt gäng ägnar sig åt. Någon fiskar upp en vinare ur handväskan mellan nummer, som vi fnissande inhalerar. Alla strålar samman i någons hotellrum för att dela några flaskor vin innan restaurangmiddagen. Sånt. Det var faktiskt riktigt jobbigt att tacka nej. Men jag hade inte gett mig själv något val. Berättade redan innan vi åkte för några i gänget att jag tar Saroten nu, och det får man ju faktiskt inte dricka på. De hade reagerat om jag drack ändå sedan. Hade jag inte grundat på det viset tror jag faktiskt inte att jag hade klarat av att tacka nej till de där busiga smygsuparna. Ute på samkväm med andra entertainers var det inte särskilt svårt att tacka nej faktiskt. Det dracks mycket vin. Jag tyckte det luktade illa och kändes sunkigt när berusningsgraden i sällskapet steg stadigt. Då ville jag faktiskt inte ha något vin. Nu mår jag toppen. Har släppt alla jobbrelaterade irritationsmoment. Allt det där jag tillåter mig att uppröras av är faktiskt chefens ansvar och huvudvärk. Min tid att axla andras bördor är över.

Still going strong :) Trist med tömt energibatteri. Jag känner ungefär lika. Nacken säger mig att jag måste stressa ner. Och jag blir påmind om löftet jag gav mig själv när jag bytte arbetsplats. Min tid att axla andras bördor är över. En uslare än uslast vikarie är chefens problem. Säkerhetsaspekterna som kan leda till katastrof är chefens problem. Dementa snigelns försök att projicera sin oduglighet på mig är chefens problem. Det är ett jobb. Jag går dit och gör det jag har betalt för. Inte mer. Inte mindre. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter att hålla snigeln under armarna i hens roll. Riktigt känner hur stressen rinner av när jag iskallt håller mig ”matter of fact”. Hmmm nu tog jag över din tråd här... Undrar vad det var för point jag ville komma fram till... Jo just. Du sneglade mot systemet och insåg att du faktiskt inte ville ha något vin. Otroligt skön känsla. Jag insåg det samma igår kväll under ett restaurangbesök. Alla runt omkring hällde i sig glas efter glas med vin. Kyparna kom regelbundet och frågade. Mitt i allt insåg jag att vin luktar äckligt och hur sunkigt det skulle kännas att dricka sig berusad. Plötsligt ville jag verkligen inte ha. Det kändes så befriande :)

En trevlig person dyker upp och peppar mig i min tråd! Självklart undrar jag då hur det går för dig Fenix!

/Magnus

På mina rum,eller cirklar eller hur jag ska beskriva det.
Jag försökte för min sambo beskriva de rum jag tillåtit mig att vistas i.
Eller fängelseceller kanske är ett bättre ord.
Mitt jag alltså.
Inte mitt alterego ullabulla som lever livet ungefär som vanligt och med vanliga ingredienser med man hus bil barn och volvo.
Utan mitt eget jag som jag liksom inte tillåtit att komma ut och leva och njuta och glädjas åt det som faktiskt är livet.

Jag har suttit där på min pinnstol och blickat ut på solen istället för att slänga mig på gräsmattan.
Suttit påklädd istället för badat i havet.
Hållit armarna nära kroppen istället för flaxat.

De som känner mig skulle inte alls hålla med.
Men du som alltid tagit för dig?

Du som alltid vågat en massa.

Och jo.det är sant,men det är mest yrkesmässigt.
Jag har tvingats gå genom mycket för min handikappade flicka,för mitt företag för mitt ex som var alkoholiserad.
men det var ju mina roller som gjorde allt detta.

Jag reagerade på reflexer och impulser.
Jag var ett redskap i en av de roller jag just då spelade.

Det gjorde också att jag klev in i dessa rum.
Och var där,tills jag bytte nyckel och gick in i nästa rum där jag tillät mig vara.

Det finns ingen annan än jag som låst in mig.
Jag har gladeligen låtit mig kuvas av omständigheter,livet olyckor osv.
För då har kostymen passat mig bättre.

Nu när saker börjat lätta för att jag faktiskt tagit nödvändiga beslut och skurit mitt liv så blir det ännu tydligare.
Jag förvisar mig fortfarande till mina rum.
Jag kan liksom inte vandra fritt mellan och i glädje.
Utan ett försiktigt tassande.

Brister golvet under mig nu,eller ramlar himlen ned om jag vågar göra såhär.

Jobbig och tråkig insikt.
Meeeeen.. utan insikter ingen förändring :-)

Så härligt, du ger oss andra kraft/: kram Strulan ??❤️

Grattis till dina dagar, starkt jobbat// kram Strulan ??❤️

Dee, du ska ha stort tack för att du skrev om flatenloppet i min tråd. Loppet körs varje år till förmån för psykisk ohälsa och missbruk. Vi var rekordmånga som genomförde loppet igår. Du väljer själv om du vill springa eller gå. Jag kommer garanterat att delta nästa år om jag fortfarande lever.
/Mrx

Oki så ni lubbade runt. Jag och gumman cyklade till flaten och gick flatenloppet. Hörde att det var rekordmånga deltagare i år. Tycker det är super bra att vi ger oss tillkänna. Loppet arrangeras med tanke på psykisk ohälsa och missbruk.

Det blev inte mycket gjort i går, får förlåta mig själv. Är inte 100% i kroppen, gissningsvis så är det stress som sätter igång olika symptom som extrem trötthet, ond nacke, dåligt immunförsvar, feberkänslor osv. Sedan funkar ju inte mina energireserver riktigt likt de flesta andra, det är inte bara lathet tyvärr.

Veckan som kommer på jobbet är i vilket fall inte lika stressigt, och jobbar bara sent en av dagarna, och då är det inte jättesent, bara lite sent.

Nästa vecka ska dock bli bra har jag gett mig tusan på, på fredag ska jag fixa håret, det är välbehövligt och man känner sig alltid så snygg efter tycker jag. Blir det gamla vanliga tror jag, men ska till ny frisör, men blir säkert bra.

I dag ska jag tvätta, det är ett måste. Bor på fjärde våningen just nu utan hiss och tvättstugan är i källaren :( Det överlever jag men det jobbiga är att man inte kan gå ner och se ut precis hur som helst. Tänk om man träffar på någon liksom *hihi*.

I dag väljer jag att inte dricka, som de senaste 75 dagarna, istället ska jag försöka städa här hemma (igen)

Vi tar det som det kommer Fibblan ?
Jag har också svårt i nuläget att hålla mig helvit så vi får ladda batterierna och göra en omstart när det blir dags.
Huvudsaken är att vi inte ger upp och att vi faktiskt har minskat betydligt på intaget sedan vi började på forumet, eller hur?
Så koppla nu av ordentligt på semestern och njut av ledigheten ?☀️⛱️

Kramar
???

Rullar ner i sängen matt och fortfarande lite hög. Det var underbart att springa flatenloppet. Gemenskapen och peppen, och min fina vän som fick dit mig, och känslan av att kroppen flyger fram, och att jag har det här i mig, att glädje går.
Tack livet för en alldeles perfekt dag.

Skickar jag till dig, du fina..❤️??⚡️✨?

Jag och Denhärgången undrade just om du va där - vi va också där och lubbade på av bara hellskotta! ??

Förstår att du har det jättetufft runt dig! Att komma utomlands kommer säkert göra dig o er gott med värme sol o god mat! Lite lite avundsjuk är jag allt ? men du är sååå värd det! Hoppas ni får det riktigt skönt o avkopplande! Det där med att flyga o att vara utomlands med annan kultur med alkohol att det finns tillgängligt jämt kan vara jobbigt...
Men faktum är att det behöver inte alla bli så (förstår din farhåga) vi var på all inclusive hotell i somras (som de närmsta åren). Vissa går bananas ö dricker hur mycket som helst...jag blir faktiskt inte sån dricker en eller kanske max två öl i solen marginellt lite på kvällen så är det bra. Det har omvänd effekt på mig - o tycker eller tror inte att det skulle vara helt konstigt att bara dricka vatten eller läsk det skulle funka helt klart blir nöjd med sol bad o värme ☀️☀️
Hoppas du oroat dig i onödan o att ni får det riktigt riktigt härligt! Njut lite för mig med (tar gärna lite sol i ansiktet ?
Kram kram o trevlig resa!! ☀️☀️

Det har varit nära ögat att jag lyft det första glaset vid flera tillfällen. Men jag klarade det. Lägger mig nykter ikväll. För första gången på resa med entertainers. Well done me!

Så sant IronWill. Jag vet inte om det är något med min personlighet eller vad jag utstrålar, men folk ställer aldrig följdfrågor. Jag tror det är min attityd som "utstrålar" att nu är det färdigsnackat eller "va fan har du att göra med det". Om nån ex. frågar varför jag inte har barn så brukar jag säga "för jag hatar barn". Jag hatar inte barn (inte alla i alla fall), men hatar frågan och gillar då att chocka lite. Så visst om någon skulle tjata så skulle jag säga att jag kunna säga att jag var alkoholist, för att chocka och få sätta dit den andra. Sen tror jag det är enklare för kvinnor, drickandet är inte lika stigmatiserat som för män, en man måste ju dricka. En kvinna kan komma undan med det mer. tror jag.

Jag är nog stark nog i mig själv för övrigt att ställa en motfråga. Det där med att ducka frågor, har jag gjort hela mitt liv. Skulle någon fråga varför jag inte dricker så skulle jag istället fråga: "varför dricker du?" "tycker du om att inte ha kontroll?"," "känns det jobbigt att jag inte dricker för dig?" "känner du dig lite utsatt och rädd nu när du kan göra bort dig på fyllan och jag kan med klart huvud sitta här med anteckningsboken?". Okej, den sista blev lite extrem, skulle aldrig säga så, eller kanske med glimten i ögat. Kan vara brutalt ärlig. GUDARS vilken jobbig människa jag är!

Anledningen att jag helst inte vill gå ut med det är just pga. mitt jobb, och jag har många av mina vänner på mitt jobb också. Jobbar med ungdomar och den kombinationen går inte ihop.

Annars känner jag inte att jag skäms över det, om det skulle kunna gynna någon annan att jag berättade det, ex. jag såg någon runt mig som behöver hjälp, riskbruk osv. så skulle jag inte ha några problem att använda mig själv som exempel. Det är svårt det där faktiskt.

Men visst är det sjukt att vissa ändå vill ha en motivering till varför man inte dricker, folk är så jävla på ytan så man vill spy ibland.

♥️♥️?? Tack igen miss lyckad. Jag längtar så mkt tills jag är på samma plats som du är. På andra sidan den jobbiga skilsmässan.

Jag har magkatarr och huvudvärk. Ligger mest i sängen. Skulle behöva städa men orkar inte. Skulle vilja ta en lång promenad och gråta ut i mörkret.

Tankarna snurrar hela hela tiden från djupa livsval till fåniga saker som vilka sängkläder jag ska behålla.

Det känns så sjukt att jag inte pratar med min man om kaoset i hjärnan och hjärtat. Han känner väl samma och det är jobbigt att inte kunna dela det med varandra än. Jag var så stel mot honom idag. För jag vet inte vad annat jag ska göra för att inte verka ångra mig. Vill ge honom en kram. Jag vill gråta och säga att allt kommer bli okej och att jag finns här om han behöver mig. Att jag vill att vi ska vara nära vänner och träffas. Men jag törs inte säga allt det. Och det gör mig rädd att min kyla mot honom ska göra oss osams. Men visar jag värme och kärlek... Vill inte ge fel signaler. Dessutom är risken enorm att jag börjar gråta då.

Vi skiljs ju för att han inte tycker relationen till mig är tillräckligt viktig att kämpa för. Vi har vuxit ifrån varandra. Han verkar tro att jag vill bestämma över honom snarare än att jag plågas av hans drickande. Att jag inte vill att han ska komma hem full allt från 3 till 5.30 på morgonen är tydligen för mycket begärt.

Usch. Jag vill krypa ur mitt skinn.

Läste att moderaterna (väl?) vill ha söndagsöppet på systemet. Hurra! Grattis till det stora idiotpriset. Kan folk inte klara sig utan tillgång till systemet en enda dag i veckan? Och inte är det alkoholister som skriker högst om att få det kan jag tro.... Det är alla "utan" alkoholproblem. Men enligt mig har de också problem om de måste ha vin på söndagar också.

Hoppas ni andra har en härligare kväll än vad jag har ♥️

Jag hade overklighetskänslor ibland under vår separationsprocess. Men sedan blev marken stabilare under fötterna på mig. Fick ju stöd av dig Lim och flera andra underbara människor på forumet..❤️..Vi stöttar dig lim..Framtiden utvecklar vi själva..Nu tar du på dig kaptensmössan och kör..