Senaste kommentarerna i forumet

När man landat i vardagen börjar jobbet med att städa upp i både själ och hem.
Vet inte om jag är där ännu, men iallafall i början av detta steg.
Skulle gärna ha ett trollspö och fixa allt med ett simsalabim, men så funkar ju inte livet.
Så kavlar upp skjortan och börjar städa, sortera för att sen kunna gå vidare.

En av många positiva saker med nykterhet är att man blir lagom arg, ledsen osv börjar vänja mig vid att känna igen.

Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer, önskar er en fin dag med mod, styrka och vilja// kram Strulan ??❤️

Anna "Talangen" fin stavning av autocorren? passar bra ?

Såg precis klippet med intervjun av Anna Talangen. Väldigt intressant!
Kände igen mig i hennes analys av hur hon tror hon har påverkats av sin bakgrund.
Att aldrig ta något för givet, att alltid vara beredd på att allt kan hända, att anpassa sig efter omständigheterna.
Enligt mig en slags "grundotrygghet"
Så visst är det så att man bär på ångesten från sina föräldrar och deras föräldrar...

Men har man insikten och förståelse så kan man försonas med att allt har sin förklaring och lära sig att leva ganska bra ändå.
Men ibland är det förbannat svårt!!
Önskar dig en fin torsdag??

Kramar
???

Livet är trist och tråkigt ibland, sega tisdagar finns det gott om tycker jag. Men jag vet att så är det bara ibland, inget att haka upp sig på och det går över.
Att klappa en katt är bara det livskvalité.

Mvh

Ja, jag tycker vi tar en repris och även en efterkaffe på nästa träff. Underfundig ? ja kanske det, du är ju säkert smartast här så jag säger inte emot. Nä hård är jag inte direkt.
Slog mig att det är min fru som borde heta IronWill. Jag borde kanske mer hetat PlaywoodWill. Men som sagt var namnet mer baserat på vad jag ville ha och vad jag tyckte att jag måste ha för att sluta. Visualisering vettu.
Men det är ju lättare att ”vara sig själv” när man är bakom sin telefon och hyggligt anonym i alla fall. När andra tittar på en och granskar så blir jag mer introvert.
Höll på att skriva en kommentar nyss till din ”note to self”, men kom fram till att det inte behövdes. Den säger ju allt.
Ta hand om dig!

Haha, brukar sällan kommentera annat än i Förändra sitt drickande, men måste göra ett undantag nu.

Kan faktiskt hålla med dig lite, IW, att du inte ser ut (och heter!) som den person vi, eller åtminstone jag, kanske skapat utifrån kommentarerna av hårdingen IronWill. Lite mer städad? Ja, faktiskt. Mycket trevlig och sympatisk - precis som om det skulle vara en motsägelse...

Underfundig är ett ord jag tycker beskriver dig bra. Hoppas att du tar det som en komplimang, för så var det tänkt.

Kram på dig

PS. Om det är ok, hänger jag gärna med på kafferepet. Med eller utan gubbe. ?

Kommer perioder med mer ifrågasättande. ”Vad spelar det för roll om 100 år att jag dricker lite i helgen?”. Känns lite ”tomt” ibland bara. Och jag kan ju klara det en eller några gånger innan det går fel, så det är ju bara att sluta i tid (?). Men så går det över och känns bra igen att vara nykter. Men i mitt fall är det rätt sällan nu för tiden. Börjar bli mer att jag undrar vad det är som gör att det känns ”tomt” och om jag borde ta en kompiskväll eller köpa skräpmat istället. Det är inte lika självklart att det ”tomma” är alkoholsaknad.
Kanske tar olika tid för alla.
Hur som helst känner jag igen det där med cirkusen även om mina barn inte har diagnoser. De är bara vilda, stöddiga och gillar att trycka på mina knappar tills det blir ”error”. Ibland kan de driva mig till att fundera på vad som kan tänkas spela roll om 100 år. Men sen går det över.
Hoppas det går över för dig. Vi förlorar väldigt lite, men vinner väldigt mycket, på att vara nyktra.

Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

Blankt NEJ på att du ska ha det som du har haft det. Nej, nej, nej.
Att ens behöva oroa sig när ens man ska träffa vänner...? För att han ska komma hem och ställa till med bråk? Istället för att vara den andra hälften i äktenskapet, ta halva ansvaret, växeldra och steppa upp när du behöver det, sätta barnen främst i livet - som en förälder ska.
Jag hoppas förstås att du slipper en hemsk natt. Men jag hoppas också att du prioriterar dig själv och ditt liv, för det har du inte kunnat göra tidigare. Du är värd det.
Stor kram! ❤️❤️❤️

Jag håller tummarna för att du slipper få ditt värsta scenario bekräftat. Samtidigt vore väl den sista knuffen ut. Att lämna skulle bli ofrånkomligt. Bra att du har en ”flyktplan”. Som sagt, att du enns behöver tänka i de banorna är svar nog på frågan om huruvida du bör stanna eller gå...

Mirabelle och knaskatten, tack!! ♥️

Ja mirabelle. Dr Phil har ju helt rätt där. Tack för att du skrev den meningen till mig. Det är så klockrent. Visst kan människor förändras men när det är samma visa om och om igen... Not so much.

Jag har varit expert på att släta över och förtränga. Obehagligt bra på det ärligt talat.

Vi har hållt mkt bra sams än så länge. Det är inte dålig stämning om än lite märklig.... Vi vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till varandra än.

Han begav sig nyss iväg till sin kompis. Det är alltså helt vanligt. Han är ledig imorgon. Det hör till rutinen mer eller mindre att han är borta då efter jobbet. Det kändes som en vinst att inte gå fram till honom och ge en hejdåpuss som vanligt. För det gör jag alltid. Och håller ensamheten dold. Så jävla ensamt att så ofta lämnas. Har blivit lämnad så mycket att jag senaste året knappt uppskattat när han är hemma heller. Jag är ständigt ensam i hjärtat liksom. Och känner att jag alltid är hans andrahandsval (eller femtehandsval kanske).

Han hade med sig en ryggsäck ut nu. Parfym på. Hade han öl i väskan? Ja det är klart. Vad släpar man annars med sig? På ett sätt vill jag att det ska vara öl för det är liksom spiken i kistan. Och på ett annat sätt blir jag rädd för vilket tillstånd han ska komma hem i. Han har ju hållt sig så lugn och snäll de sista dagarna. Gissar han samlar allt inombords och det kommer ut som en explosion om han dricker?

Försöker knuffa undan vemodet och sorgen som väller över mig då och då. Tvingar mig själv att gräva fram allt dåligt. Alla dåliga minnen. Det räcker egentligen att tänka på sommaren som var. Hur han struntande i barnen. Hur han inte ens kunde följa med och bada en enda gång. Jag levde som fullkomlig ensamstående mamma. Som alla år näst intill.

Vad konstigt det är att vilja nåt så mycket (skiljas) men samtidigt bara vilja dö av sorg och krypa upp i hans famn!

Jag måste hålla i de dåliga tankarna.

Hatar att jag tänker på honom och oroar mig för att han är ledsen eller ensam. Det är så ovant för mig att inte prioritera hans mående. Ovant för mig att se honom så lågmäld. Jag har knappt tittat på honom de senaste dagarna. Han ser så fin ut och det orkar jag inte. Jag måste komma ihåg hur han ser ut när han är full. Det är den fulla människan jag behöver komma bort från.

Usch vad det är jobbigt.

Jag skulle vilja vara en fluga på väggen hos hans kompis nu. Höra vad de säger och vad de gör. Kompisens fru och barn är där. Så jag förmodar de går ut på krogen efteråt? Eller så är kompisens fru i samma läge jag var i för några år sedan när vårt hem var feststället för min man och hans vänner. Hon kanske inte vågar säga ifrån.

Håll tummarna för mig att det inte blir bråk inatt. Om det blir det packar jag ihop mig och barnen i en taxi hem till min mamma tror jag. Men måtte det bara vara mina katastroftankar som överdriver nu. Men de gör ju också att man fattar hur viktigt det är att vi separerar. Att jag ens behöver oroa mig för en natt av bråk säger en del även om han kanske kommer hem helt nykter.

Kram till er alla.

Halva veckan avklarad. Märkligt nog tänker jag oerhört mycket på alkohol sedan jag tog beslutet att flytta min tråd till ”Det vidare livet”. Tankar som ifrågasätter meningen med nykterheten smyger sig på, och tankar som trivialiserar min fula ovana att självmedicinera livets kurvbollar med vin nästlar sig in i mitt medvetande titt som tätt. Jag försvarar mig med att jag har bestämt mig för att vara ”en sån som inte dricker” och då är det det som gäller. Jag tänker att det just därför är viktigt att hänga kvar här på forumet och skriva några rader då och då. Jag dricker inte. Jag är nykter. Men motivationen måste återuppväckas med jämna mellanrum, och hållas vid liv. Varför motivationen är så låg just nu vet jag inte. Visst, livet är en jäkla cirkus, med alla kontakter som ska hållas runt ungarna, och kraven från skolans håll. Som diagnosförälder blir man ju självlärd och obetald speciallärare. Iaf om man vill att ungarna ska ta sig igenom skolsystemet utan att ha bränt alla sina broar och tappat både självförtroende och självkänsla helt. Och så nytt krävande jobb på det. Men jag känner mig inte så speciellt stressad, eller deppig, eller ångestfull. Känslan är mer Yup this is my circus and those are my monkeys. Lets just do our best and fuck the rest. Det är en inställning jag inte är van vid att anamma.Good enough.

Det hörs att din sambo har det tuff och haft det tufft. Vad omtänksamt av dig att skriva här och söka kontakt för hans del. Det bästa är oftast om han själv vänder sig dit där han kan få stöd, samtidigt känner ju du honom och det var fint av dig med detta försök.

Hur ser stödet ut för din egen del?

Precis som mulletant uppmärksammade dig om så vill vi be om att inte dela kontakt/personuppgifter då detta forum är anonymt. Många kommer just av den anledningen, hoppas det ändå känns ok.

Kanske känner du/ni redan till Al-anon? www.al-anon.se Det är möten för anhöriga, en systerorganisation till AA och det är kostnadsfritt, anonymt och där man får just träffas och dela erfarenheter.

Ett ytterligare alternativ är ACA, självhjälp, anonymt, kostnadsfritt även det i grupper men inriktning:"Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer"
https://aca-sverige.org/

Det finns även en nationell stödtelefon som erbjuder samtal till anhöriga, Alkohollinjen 020-84 44 48.

Det finns såklart mer möjligheter och du/ni vet ju bäst vad som passar er, hoppas även att detta forum blir hjälpsamt, fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill bara informera dig om att man ska vara anonym här. Inte lämna ut personliga kontaktuppgifter. Hoppas ni hittar kontakter via andra vägar, troligen tar admin bort adressen. I bästa välmening / mt

Hejsan! Jag har en sambo på 27 år som växte upp med två gravt alkoholiserade föräldrar. I vuxen ålder har han fått kämpa med PTSD, depression, social fobi, ångest och självmordstankar. Just nu är det panikångesten som tagit över hans liv.

Han letar efter andra vuxna som varit i samma situation som honom, är du ett maskrosbarn eller känner någon som är det? Skriv då gärna här eller till min sambos mejl: ##redigerat av admin##

Vi bor i Malmö men det funkar ju också att skriva/ringa varandra.

Tack på förhand! :)

och sätter igång olika proseccer i oss, här på forumet. Jag får också insikter och hjälp av att läsa era trådar som öppet och naket skriver om tankar och kampen mot beroende. Det verkar som att många av oss har ett medberoende i botten och jag antar att statistiken visar detsamma.

Tack Femina, Kristina78, Mirabelle G S och Fina Lisa för era inlägg. De värmde verkligen och tårarna kom nerför kinden, så jag kunde inte ens se texten. Tack. ??????

Fina Lisa, du får skriva hur mycket du vill på min tråd. Jag hoppas innerligt att din son får stöd att bryta sitt läkemedelsberoende och jag beklagar att du förlorat en syster i beroendesjukdom. Min yngsta syster är också beroende av läkemedel för att orka leva. Varje morgon tar hon en hel arsenal med piller för att hålla sig frisk. Utan dem skulle hon inte orka leva och vi är tacksamma att hon finns kvar hos oss. Mamma fick henne sent i livet och hon är jämngammal med mina barn. Jag har varit som en extra mamma för henne.

Jag hamnade på ett program på SVT och hann se kort en intervju med Anna Takanen. Hon har skrivit en bok som kommer ut nu i höst och andra/tredje generationens krigsbarn. Jag tror att den är jätteintressant för oss som har den bakgrunden. 16:12 min in i programmet

https://www.svtplay.se/video/23469738/sverige/sverige-sasong-22-avsnitt…

Jag har nu sett/lyssnat på hela intevjun och det var så starkt känslomässigt. Jag ska köpa boken så snart den kommer ut 18/10.

Önskar er en fin onsdag!

Jag har ont i nacken, blir inte kvitt obehagskänslan. Stannar hemma på förmiddagen och försöker stressa ner, det är säkert stress. Känner att något bygger inom mig, vet inte om det är A-djävulen eller om jag är arg/irriterad på något som jag inte släpper ut... det känns som det där rökmolnet som var med i serien LOST. Det som kunde ta olika skepnader.

Lägenhetsrenoveringen har äntligen startat, 2 månader efter jag fick lägenheten. Vill självklart flytta dit NU, men det känns så skönt att veta att jag har haft tid att fokusera på mig innan och att jag inte tog med mina dåliga vanor såsom A till den nya lägenheten och orten. Jag kommer lämna all skit och misär i den större staden.

Har suttit i ca 1,5h och bara läst här på forumet och kommenterat lite, det är som terapi, eller avslappning för mig. Bland det bästa jag vet för själen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag chilla på förmiddagen och jobba som en häst resterande av dagen.

Ditt inlägg var gripande och viktigt för mig att läsa just nu.
Mitt medberoende började för många år sedan och ledde till ett eget alkoholriskbruk. Som nu börjat bli ett beroende....
Först genom min syster som också dog i alkoholskador för några år sedan.
Nu genom min son som är läkemedelsberoende.
Nu känns det som jag står i en av livets vägkorsningar; den helvita i början jobbiga men som leder till ett bättre mående på sikt?
Eller den andra som är en lättsammare men lurigare och på sikt nedbrytande väg?
Svaret är ju givet, varför skjuter jag upp detta viktiga beslut gång på gång?!

Förlåt Rosa-vina, att jag babblar på i din tråd....
Men du är så insiktsfull och har erfarenheter som påminner om mina egna. Och det sätter igång saker inom mig.
Ha en fin onsdag?

Kramar ???

...blir så himla glad varje gång jag läser hur bra det går med dina tankebanor och energi. Att kunna stå emot när man är låg, krasslig och "bad enerrgy" är ju helt fantastiskt! Skulle inte du åka bort denna vecka eller har jag helt misstagit mig? Kraaam och ha en fin dag, i solen, i regnet!

När jag blir stor ska jag bli lika ball..!

Tråkig vardag ja... själv håller jag på att säga upp mig från jobbet, bara rent obstinat sådär, bara för att jag inte riktigt grejar tråkig tisdag jag heller.
Och inte ens en katt att klappa har jag. Och min bästa vän (hunden) är död.
Hoppas man någonsin vänjer sig vid ett inrutat liv ?

Starkt beslut att dissa bolaget!
Mod och styrka,
Dee

För all uppmuntran, pepp och omsorg?.

Det är guld värt och precis som du så klokt påminner om också; i flaskan/boxen, what ever, finns bara ångest och självförakt att hämta.
På riktigt är det ju så!
Så lätt att tro att det ska ge ngt annat, bara den här gången.. men låt oss påminna varandra och alla än en gång; INGENTING blir BÄTTRE med ALKOHOL..!
Nu ska sova och tanka upp med energi som behövs inför morgondagens utmaningar.
Sov gott du med kära kissekatt?!
Stor kram
/Fibblan ?

Heter det nog..Stämmer att drickandet ofta beror på ens eget mående och vana..Vad fint Sannah att du låter så frisk och glad..Att du gör bra val i ditt liv....Varm kram?

Fibblan, så stolt över dig! Så bra att du klarade att stå emot suget. Att dricka är det sista du behöver ju. Det är ENERGI som behövs för att klara alla utmaningar, inte sånt som stjäl energi och ger dig ångest och självförakt. Nope! Det klarar du dig utan!
Håll iiiiii!
Superbra regel om att du måste in och skriva här innan du gör något dumt. Håll fast vid det! ??????

Så sorgligt det låter Lim... Ditt senaste inlägg gör verkligen att man känner sorgen över att mista visionen om hur tvåsamheten borde vara. Msn tänker nej nej nej, finns det inget annat sätt, ett lyckligt slut!? Så bläddrar man bakåt litet i tråden och läser svart på vitt vad han faktiskt utsätter dig för. Och jag ser rött. Under inga som helst omständigheter ska du leva så! Blankt NEJ. Och där håller jag med den ökände Dr Phil ”The best way to predict future behaviour is to look at passed behaviour”. Ett mönster är just det, återkommande. Det blir upp till dig att bryta det genom att inte vara med längre. Det är sorgligt, smärtsamt, otäckt, men ställt mot alternativet att leva en livstid i samma nedbrytande spiral, som även lär dina barn vad de kan förvänta sig av livet och sina framtida relationer... Kanske ändå överkomligt?

Nu har jag (tack och lov) ingen personlig erfarenhet av det, men det låter som ett typiskt mönster som kan uppstå i olika typer av misshandelsförhållanden tycker jag. Att det ofta blir ursäkter och löften om bot och bättring, för att saker sedan upprepas om och om igen.
Nu ursäktar din man sig inte ens så mycket verbalt eller med en massa löften han varken kan eller vill hålla. Och det är ju bra egentligen, att han inte vill ge dig en massa falska förhoppningar.
Men nog inser han säkert att han har gjort en massa fel. Det visar han ju genom att skärpa till sig en smula... Kanske kan vi hoppas på att det visar att han ändå kan samla ihop sig och vara en pappa till sina barn?
Det låter klokt och genomtänkt och bra att ni pratar om skilsmässa på ett vuxet sätt, utan berusning eller ilska.
Du är så stark, Lim. Och jag skickar över alla mina tankar, mitt stöd och min energi. Hoppas att den når dig!
?