Senaste kommentarerna i forumet

Klok fru du har ? och vad klok du är som stannar upp och reflekterar. Tråkig tisdagskväll är det här med, och det är fint på sitt sätt. Så otroligt stressigt och omtumlande som livet kan bli mellan varven så är det ju egentligen en ynnest att få möjligheten att ha tråkigt...

Den här veckan har hittills varit seg och tråkig. Jag har haft svårt att fokusera. Varför är det så svårt att hålla fokus och leva här och nu. Störningarna och distraktioner i hjärnan har fått för stort utrymme. Tror inte det har märkts hur jag har känt och mått. Jag var nära att jag hämtade en skvätt bränsle på bolaget i kväll. Sa till frun precis som jag kände. Hon sa gör som du vill om du tror att det är alkohol du behöver. När jag tänkte efter insåg jag att alkoholen inte skulle lösa mina problem. Nu ligger jag i soffan spiknykter och myser med katten. Kanske det är precis det här jag behöver alltså ha det lite tråkigt och ta det lugnt. Hoppas i alla fall att resten av veckan ska vara lite mer händelserik och rolig.
/Mrx

Sett att du har lite extra intressant för tillfället. Men du är stark som håller din linje! Jag tror du kommer att tänka att ”vilken tur att jag inte dricker i alla fall”, när dammet lagt sig. Finns så många skäl att dricka och nu har du ganska starka så extra pepp och kramar till dig.

Tack, ? men jag är mer städad IRL, det kanske Vingäger, MM eller nån annan som var med på träffen senast kan intyga :)
Men vi får väl se om vi kan ha kafferep med alla signaturer som vill när det drar ihop sig till nästa träff. Och jag är så kallad flörtblind. Man måste nästintill säga rakt ut att man flörtar med mig för att jag ska fatta (i alla fall i vardagssammanhang), så det var det sista jag trodde. Så gubbar hade gärna fått följa med på fiktivfika.
Finns mer bryderier på lager som vill ut. Men lagom doser. Jag kan ju inte bara ta ett par bärs och kväva det längre. Tinnitusen får trängas med så mycket nu för tiden...

Mår sådär just nu, men skulle gärna sitta med och lyssna på era funderingar om allt ifrån beroendebeteenden, manligt och kvinnligt och om alla val vi har, och hur sjutton man kommer fram till vad som är rätta för just en själv..
Jag tror på din idé Ironwill, om att välja först och så får det väl visa sig i efterhand om det blev rätt..?..
(även om det förstås finns begränsningar för vilka val vi kan göra och ändå ha kvar det andra betydelsefulla..)

Stor kram!

Ni förgyller båda det här forumet tycker jag?!
Fibblan ?

Tack för pepp och styrkekramar! Det behövs..!
Låg, krasslig både fysiskt och emotionellt.. orkar inte skriva, knappt här, än mindre hos andra. Men jag läser en liten stund på kvällen och sist jag läste era inlägg verkade allt stabilt? (?) Hoppas på att det är så fortfarande, tittar in ikväll igen?!

Jag var faktiskt sugen på att svänga inom systemet efter jobbet idag..
men jag gjorde det inte??!
Har som en grej att jag måste in o skriva om det först här innan jag i så fall gör det, och det hann jag inte..? hahaha, tur man har så mkt o stå i.. men som sagt också det som tar mkt kraft. Så mkt som bara ska fortgå trots hjärtesorg, och förkylning och nykterhetshobbyn
kräver ju sin tid..?.
Men med det går det alltså fortsatt bra?!

Stor kram till er båda?!
Och till er alla tappra kämpar "där ute"
Kram
/Fibblan ?

Bra hoppas jag mitt i allt stök du har runt omkring dig ?? skickar lite styrkekramar ??

I just detta fall är det otur att du är anonym, för du är störtskön, precis en sån humoristiskt cynisk männska man vill fika bort en grå kväll med :) Snälla tro nu inte att jag flirtar. Gubben skulle fått vara med. Och älska samtalet. Nu vet jag ju inte om hissen går hela vägen upp för någon av oss heller förstås, men vad gör väl det om hundra år. Din ofiltrerade tankekarusell fick mig iaf att fulfnissa, med grymtning och allt. Och vad gäller att ”veta vad man vill” så säger jag hear hear. Fan vet vad man ska ha nån jäkla fri vilja till när den är så nedrans konturlös. Ingen substans. Ingen kontinuitet. Bara å ena sidan... och så å andra sidan... och så å tredje sidan... och så å ena sidan i kombo med fjärde sidan... som blir tvärtemot å andra sidan i kombo med universum... etc etc etc i all evighet.

Jag ville hjärtgilla dina sista två meningar... men det kändes inte helt rätt. Inlägget berör så djupt att jag får tårar i ögonen. Det gläder mig att du lyckats förlåta och vända din mammas tragiska livsslut och bortgång till en framgångsfaktor för dig själv i din kamp mot alkoholen. Du är fri. Det är stort, så stort. Jag tänker mig att om din mamma kan betrakta dig nu, från den mystiska sfären bortom jordelivets slut, så ler hon och tänker ”Min dotter klarar det. Min dotter får det bättre än mig”. För det tror jag är vad varje förälder önskar hetast, att våra barn ska få det bättre än vi själva, och att de inte ska behöva ärva våra demoner. Kram

Om din mamma, min mamma fick diagnosen alkoholdemens i augusti i fjol, och min pappa dog två veckor senare av alkoholrelaterade skador...kändes väldigt bra för mig att veta att det finns folk därute som har gått igenom ungefär samma sak.
Jag kan sakna mamma otroligt mycket även fast hon fortfarande lever...min stora tröst är att hon iaf inte kan dricka längre eftersom hon är på ett boende.
Jag skickar stora styrkekramar till dig iaf ☺

Behövde de där orden precis just nu ❤ Tack! Ska nog springa en tur nu, blev inspirerad :)

...att du mår bättre. Då orkar man med små förändringar till att börja med och sen kanske man dessutom orkar öka! Kram

Jag blir berörd av ditt inlägg om din mamma. Läser mycket kärlek mellan raderna. Kram, ?

Jag skrev nu. Vet liksom inte vad jag ska skriva. Mitt liv tog en vändning när jag började må bra på riktigt. När jag valde andra saker än alkohol. Alkoholen blev liksom utträngd i hörnet.
Träning tjatar jag om men det började där.
Sömn, lägga mig tidigt, se en bra film.
Älskar film! Till film behövs ingen alkohol.
Väljer bort fester. Väljer bort krogen.
Älskar att vara osocial så nära inpå dåligt samvete.
Hösten är här och vill säga till alla som kämpar, se vad som ligger bakom behovet av att dricka? Dålig relation? Jobb man inte trivs med? Uttråkad? Flykt? Osv.
Vet man inte våga ändra vanor, lägg till nya saker! Sitt inte och vänta ut tiden.
Dygnet har 24 h fyll på med energi.
Sedan vila och nya 24 h timmar.
Fredag och lördag kväll ett hitte på att det är dagar som ska firas. Det är bara en dag, 24 h.
Vi är så värda att få ett liv där vi väljer, styr.
Kram??

Tack för att du är ett bollplank miss lyckad. Det känns så skönt att veta att du gjort samma resa.. ♥️

Jag har tänkt på att jag måste sluta tänka "tänk om" eller "om bara"... Tänk om livet var si eller så. Tänk om min man förstod mig och kunde bli den partner jag behöver. Det är när jag tänker så som jag fastnar i det och försöker lösa allt i min hjärna. Försöker önska allt så mycket i hopp om att det ska slå in. Det är utmattande att befinna sig i den tankevärlden. Och meningslöst.

Igårkväll var han så fin. Han städade och lagade mat och han var nyrakad och snygg. Vänligare än vanligt och liksom mjuk. Borde inte skriva det ens för det är exakt såhär jag alltid gör. Börjar se det med ömma ögon. Se på honom som en pojke nästan.

Men stopp nu. Igår förmiddag när vi pratade om allt sa han förlåt. Jag sa att det inte ändrar något. Då sa han att han inte brukar göra dumma saker och "jag har ju sagt förlåt!". Då förstod jag att han sa förlåt för att bli sams men inte för att han anser att han har gjort fel.

Vi kom överens om att ansöka om skilsmässa. Jag sa att för min del handlar det om att välja mig eller alkoholen. Han kunde inte välja mig. Han sa det inte så men när jag tydliggjorde mina krav så sa han att vi kan skiljas. Men han ville inte tro på att det är pga alkoholen. Han tror mig inte. Det blir tydligt hur han inte ser sitt problem då om han inte ens förstår efter alla år av vädjan från mig om att han ska sluta.

Det gäller att vara starkare än vad jag egentligen är. Inte börja inbilla mig att han är en annan man än den han är. Jag kan rentav börja inbilla mig att han är såsom jag alltid drömt om. Börjar tänka att jag kommer bli ensam nu. Som om jag inte redan är det?

När han städade igår var det första gången på flera månader. Det blir så fel om jag luras att tro att det är sån han är! Jag vill ju så gärna det att jag bara vill gråta nu. Snart blir jag ensam hemma några timmar. Då ska jag gråta ut.

Skriver nog snart igen. Har så mkt inombords men det är svårt att formulera.

Kram till er som läser

Ultraljudet visade att det var tvillingar och jag bröt på riktigt ihop. Detta var tametusan en pers folks. Men jag vet vad som är rätt för mig. Just nu är det inte barn som ska ta min prio. Det hade varit orättvis mot mig, barnen och mrniceguy. Dålig start på livet lixom.

Hade glömt hur ont en abort gör, men det gick bra. Det ondonda tog 7h och nu några dagar efter är jag lite mör i kroppen men känner mig helt okej.
Det är en frihetskänsla att åter igen ha makten över min kropp.
Jag fick inget nytt preventivmedel utskrivet så jag lär ju bli nunna, iallafall tills jag fått ner mitt blodtryck. Hur tusan det nu ska gå.
Men det ska gå. Det är dags att på riktigt sluts röka och börja tappa kilon igen. Fungerar inte det så får jag sluta på min voxra (ett tag iaf tills de skriver ut mina pringar igen). Att det ska vara så jävla komplicerat.. ?‍♀️

Hade en grym arbetsdag igår. Jag har växt fruktansvärt mycket i min roll. Snart är det bara en månad kvar på provanställningen och jag ber till ödet att övergången till tillsvidare kommer ske smärtfritt. De säger att de är väldigt nöjda med mig. Men ni vet, katastroftankar och osäkerhet finns alltid nära i bakhuvudet när grundstommen är osäker. Det kommer nog bli bra.

Nemas alkoholos så långt ögat kan nå för mig. Det är skönt. Sömnen fungerar så mycket bättre nu. Jag tror att det är en av de större pusselbitarna till att jag klarade mig igenom denna krisen relativt oskadd.
Det var en pers, men jag klarade det med.
Hade jag valt att dricka mig igenom krisen hade det antagligen påverkat mer än bara mitt psyke, typ som jobbet och relationer.

Är fortfarande fruktansvärt tacksam över vart jag är i livet. Det är roligt att leva.

Fridens ?

Jag tänker ibland bokstavligt på den berömda botten. Ibland behöver man komma dit för att få fäste att sparka sig upp. Var botter är verkar vara väldigt olika för oss. Idag har Expressen en artikel om medberoeende och jag funderar på hur det kan utvecklas senare till eget beroende. Jag har haft stort stöd av beroendemottagningens medberoendegrupp och senare återfalsprementionen, för att tillfriskna.

Att läsa de olika trådarna här och skriva ger mig både kraft och energi att vilja fortsätta min nyktra resa. Jag säger inte att alla dagar är lätta eller roliga, men även en nykter skitdag är bättre än en bakisångestdag.

Jag har nu börjat att sörja min mamma (som dog i januari) och hon upptar mina tankar. När jag drack blockerade jag mina känslor och var mest arg på henne som söp ihjäl sig. Nu när jag tänker på henne ser jag henne som den person hon var, innan hjärnskador och alkoholdemens. Jag saknar henne jättemycket och har förlåtigt. Jag vet att hon inte valde alkoholen och valde bort mig. Hon kunde inte annat då alkoholen tagit över hela hennes liv. Det sista året låg hon i sängen och drack, för att benen inte längre bar henne. Hon använde sugrör då händerna skakade så hon inte kunde hålla glaset. Epilepsianfallen kom tätare och tätare, tills hon kom in i status epilepticus. Den sista månaden låg hon på sjukhus, döende. När hon dog efter en lång kamp höll jag hennes hand. Jag är glad att jag var med henne under hennes sista tid (jag var på sjukhuset i veckor). Det har faktiskt hjälp mig mycket. Jag tror på riktigt att det har hjälp mig att bli nykter. Jag känner mig fri nu.

Härligt att läsa att du har fått kraft till förändringar i ditt liv och att du mår bättre.

Kram

Grattis! Jag har förstått att det blir lättare och lättare att avstå ju fler veckor och dagar man samlar. Grattis igen!

10 veckor av nykterhet. Har det hänt sen jag var 14 år? Det var då jag tog min första fylla minns jag, men drack inte ofta fram till 18 års ålder, så kan faktiskt ha varit sen 18 års ålder då. Men 10 veckor borde vara något sorts rekord. Det är i vilket fall lång tid och väldigt bra för hela min kropp och knopp.

I dag åter jobb, har som vanligt lite för mycket att göra men ska försöka att andas och inte stressa delux. Ska försöka sluta jobbet skapligt i dag, de nästkommande 2 dagarna är maxade från morgon till kväll så då behövs det återhämtning redan innan det.

Inte en tanke på A, eller jo, jag måste erkänna att jag i går kväll funderade på om jag kunde testa någon gång att dricka i sällskap. Om jag kunde vara den där som klarade det, det gick ju så lätt att sluta så jag har säkert inga problem, alla runtomkring mig som reagerar på att jag inte dricker förstår ju inte varför. MEN jag vet ju att dessa tankar ska komma, det har kommit lite sporadiskt förut, men denna gång var det liiite mer. Med all vilja i mig så ska jag jobba mot detta, för jag har inte läst om en enda person som klarar att dricka måttligt efter att ha missbrukat innan. Och om det nu finns några procent som faktiskt klarar det, hur länge klarar de det? En vecka, en månad, 2 år? Jag behöver inte dricka vare sig jag är alkoholist eller inte. min kropp mår bättre av att inte dricka varför ska jag då hälla i mig gift? NEJ! Bara för att det är kutym enligt samhället och att A innehar massa mysighetsfaktorer - NEJ!

I dag väljer jag att inte dricka, istället fortsätter jag att inpränta i huvudet att jag faktiskt kan välja att inte dricka, vare sig jag är beroende eller inte.

Eftersom det här är min kaostråd så vågar jag släppa lite halvfiltrerat eftersom jag inte ”prackar på” någon något.

Jag läser till och från på anhörigsidorna. Antar att en del gör det. Det är intressant att spegla sig själv lite i vad som händer där och jag känner tyvärr igen saker här och där. (Usch) Men där kan jag ta del av det ofiltrerat, ärligt och ”på säkert avstånd”. Det är ju om sådana som mig men inte exakt mig.
Det handlar ju mestadels om män och hur vi beter oss som alkoholister. Och som sagt känner jag tyvärr igen saker här och där. Och undrar lite om många män (inkl jag själv) stannar i den känslomässiga utvecklingen kring typ 15 och sen bara lär oss vuxenreglerna för att utåt sätt i alla fall passera obemärkt. Jag själv beter mig omoget, speciellt när jag drack men det händer även till och från som nykter. (Mest fylleexempel) ”Har han en sån leksak måste jag ha en också”, ”jag får minsann vara ute hur länge jag vill”, ”om jag behöver prata allvar med dig 03:00 så borde jag väl få det?”, ”är väl inte mitt fel att kalle ville ta en öl till så jag inte riktigt orkar med svärmorsbesök idag även om jag lovat”. ? (Är det skäms-emojin? Jag är gen x så fan vet jag. Den är röd om kinderna i alla fall men kanske bara förvånad och full?)
Känns som kvinnor klarar sitt missbruk mer självständigt? Kanske är ute och cyklar vätternrundan, men jag har inte tillräckligt med underlag och säkert en rejäl availability bias. Men skämmas kan jag göra ändå. Är i alla fall bättre nu när jag inte dricker. Min fru är en betydligt starkare individ mentalt och hon borde få blommor oftare. Men jag ger i alla fall mycket verbal uppskattning... alltid nått intalar jag mig.

Sen funderade jag också på det här med svårigheten att ”veta vad man vill”. Det har plågat mig till och från genom åren. Vill jag gifta mig, vill jag byta jobb, vill jag börja dansa balett? Men rätt ofta kommer jag aldrig på svaret. Inte ens när beslutet är fattat vet jag om det var det jag ville. Så man kanske borde sluta ta reda på vad man vill hela tiden och bara välja. På jobbet när jag måste fatta beslut är det lätt. A eller B. B. C eller D. Q.
Men så fort det har med mitt liv att göra, omöjligt. Med välfärden kom alla dessa jävla beslut. Vi fick äntligen chansen att fundera sönder oss själva. Jag är en unik snöflinga och vad vill jag ha för form? Vi kan välja på helt andra sätt än man kunnat för. Det tutas i en att man kan bli och göra vad som helst, så hur ska man då nånsin kunna sluta fundera på om man valt rätt?

Läste nån så här långt så förlåt. Men det var ditt val :) god natt. Och om nån undrar om jag har alla hästar hemma, eller om hissen går hela vägen upp, eller om jag har nog med pommes för ett happy meal. Antagligen inte. Tur man är anonym...

Jag vill hjärtgilla minst tio gånger, men det går inte! Underbart att höra att du är på rätt väg. Vägen som blir rätt för DIG. Det gör gott i själen att du låter hoppfull igen ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Äntligen!

Orkar inte skriva så mycket nu, förklarar mera senare. Vill bara att ni ska veta att jag mår mycket bättre och försöker göra förändringar i mitt liv.

Alltså, att läsa era kommentarer gör mig så oerhört glad. Finner nästan inga ord - och det är inte likt mig... Snacka om att få pepp när man bäst behöver det. Vilken förmån att få tillhöra er och vara en del av detta fantastiska forum.

Ni är så himla bäst - med gemensam kraft lyckades ni rädda mig ännu en gång. Love you all. ?

PS. Jasmine, lite extra fint att få höra ifrån dig just nu. Välkommen tillbaka. ?

Kram på er

Ändå skönt att veta att det inte var du som orsakat måendet igår. Hoppas att du mår bättre idag! Du är så grym!
???

Jag tror att på många sätt har jag samma behov som ett autistiskt barn. Man brukar tala om tillvarons tre pelare. Tillvaron ska vara 1) Begriplig 2) Hanterbar 3) Meningsfull. Jag måste förstå mitt sammanhang, min roll i sammanhanget, och vilka krav som finns på mig i sammanhanget. Jag måste ha tillräckliga resurser (energi, kunskap, tid, verktyg mm) för att kunna svara mot kraven som ställs. Jag måste känna att min roll i sammanhanget är meningsfull, att sammanhanget skulle vara sämre mig förutan.