Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Håller med @Andrahalvlek det kan också vara en trigger från barndomen. Jag minns också att jag blev på helspänn och orolig när det vankades att alkoholnivån blev för hög. Sånt kan påverka och det kan trigga och bli lite av samma situation nu som nykter som när man var barn. Det jag försöker tänka att om jag triggas av detta är att bli medveten om mina tankar och känslor. Att mentalisera, att det jag känner är från då och att det är inte nu. Att det är ingen fara i denna situation som jag upplevde som barn. Även att nu kan jag gå om jag vill, det kunde jag inte som barn. Man har makten i sina händer om sitt egna liv.

@Himmelellerhelvette Jobbigt att det känns så, men det kanske är en puck i processen som du så småningom kommer över. Att se sin man bli berusad är verkligen inte roligt för det blir ju en förändring och den blir ju så otroligt tydlig när man själv är nykter. Min man har blivit det några få gånger och då känner jag mig lite besviken, men försöker då tänka att han måste få äga sin situation och det handlar inte om mig. Jag tänker att det nog ändå handlar om att fokusera mer på sig själv och mindre på de andra och det lyckades du ju med till slut. Jag var också hos vänner igår och de dricker måttligt, det märks inte så jättemycket att de druckit och det är skönt. Då tror jag det är lättare och roligare att vara med som nykter. Jag dricker alkoholfri öl och sedan bubbel och det ger en festlig känsla tycker jag. Kanske att inte fastna för mycket i dessa tankar, bara acceptera dem att det känns jobbigt. Kanske skriva en lista på hur tacksam du är över att vara nykter och hur bra du mår av det. Flytta fokus till det. Eller bra vara i det, liksom stå i det, men inte spinna vidare i tankarna om att kunna dricka och slappna av som andra. Det är tankar som inte är bra. Ditt uppmärksamheten går sker tillväxt. Kanske flytta ditt fokus på att vara nyfiken på och undersöka det som händer i processen hos dig och förundras över hur listig alkoholdjävulen kan vara, att vara steget före och överlista den fan. Att förstå hur den fan jobbar! Det tror jag att jag gör när jag skriver många av mina inlägg, jag borrar lite i hur hjärnan påverkas och vad det gör med oss.

Ha en riktigt skön 1 maj i solen och bara njut och slappna av idag och tänk vad skönt att möta denna dag nykter och hur många som mår så dåligt idag av sitt alkoholintag. Det slipper vi! Kram🌞❤️

@Himmelellerhelvette Vet du, jag tror att det är barndomen som spökar. Jag kan själv minnas klumpen i magen som infann sig så snart jag hörde på rösten att någon i min familj hade druckit. Som tonåring blev jag så irriterad att jag knappt kunde hia mig från att börja skrika ”Idiot” när min mamma, pappa, moster eller någon annan släkting hade druckit. Deras sentimentala dravel, fjäsk och floskler. Urk 🤮 Sen började jag dricka själv och det blev ett icke-problem.

Jag umgås sällan med folk som blir tydligt onyktra. Jag var rätt ensam i familjen/släkten om att bete mig så faktiskt. Men när det sker, då min ex-svärmor eller -svägerska börjar sluddra tex, blir jag numer mest full i skratt faktiskt. Jag går undan för att slippa frestas att konfrontera dem. Söker upp den minst onyktra i sällskapet. Jag hade dock haft problem med att min partner beter sig så, jag kan verkligen förstå ditt skav.

Jag tror att du behöver någon slags traumaterapi, att få upp din barndoms magont på bordet, för att med tiden kunna just rycka på axlarna åt eländet.

Kram 🐘

@Daemon Grattis till 1 år som nykter! 🥳🥳🥳 Måtte det bli många fler 😍

Kram 🐘

Valborg är en konstig högtid. När jag levde ihop med barnens pappa så gick vi alltid till brasan nere i byn. Just elden på valborg var en helt ny företeelse för mig, som är uppväxt i Göteborg. Där var det Chalmers cortege, Lisebergs öppnande och en jävla massa supande som var förknippat med valborg. Inga eldar.

I lilla byn gick folk man ur huse för att sammanstråla vid elden. Lyssna på någon som vårtalade, fast man aldrig hörde ett enda ord pga blåsten och eldens knäppande. Elden brann över på en kvart, sen köpte man en korv och några lotter, bytte några ord med känningar, huttrade när elden inte höll värmen längre, och sen fick man gå hem. Ibland enbart familjen, ibland i sällskap med en annan familj.

Till 98 procent handlade valborg om att visa upp sin lyckliga familj, med fokus på ev nytillskott i form av bebis eller ny partner. Som instagram fast IRL. Vad har hänt sen sist? Hade någon något kul skvaller att dela med sig av? Vilken familj följde med vilken familj hem? Vem hängde med vem och vem blev utan? Ungefär som högstadiets rökruta.

När jag flyttade till stan för drygt tio år sedan gjorde jag några tappra försök att besöka elden här i stan. Men elden bestod av några ihopsurrade lastpallar, otroligt ocharmigt jämfört med fjolårets kvistar och buskar. Man hörde ingenting av varken körens sång eller vårtalet. Man kände inte ens någon, och man huttrade så mycket att man inte orkade vara social. Hälsade glatt på bekantingar, men några samtal av dignitet blev det inte. ”Hej, hej, dig känner jag. Till åtminstone.”

Så för några år sedan gav jag upp. Elden fick klara sig utan mig och ingen i folkhavet lär sakna mig. Jag orkar inte ens bjuda in mig hos andra. Tvåsamhet premieras nästan alltid i sociala sammanhang och jag tror inte att lillprinsen kvalar in som fullvärdig partner på just parmiddagar. Och vet ni, jag struntar fan i det. Jag kan skippa valborg som högtid. Jag fick en lugn ledig dag, då jag gjorde det jag orkade enbart.

Idag drar jag och lillprinsen till havet. Kaffe och vandringskarta är nedpackad, några timmar till fots lär det bli i alla fall. I eftermiddag åker jag till ex-svärisarna och fikar och efter det kör jag hem yngsta dottern (som firat valborg hos sin pappa). Och vi ska äta middag ihop. Jag har lagat fläskpannkaka åt oss. Efter det promenad och inhandla glass (jag Daimstrut, hon tipptopp) som vi avnjuter tillsammans framför hennes tv.

En helt perfekt ledig 1 maj ska jag ha 🤩 Önskar er detsamma!

Kram 🐘

@Geggan Ha ha! Underbart ju!😂. Fint att det sitter så bra hos dig och det är en bra metod att ta till om det behövs. Låter som att det blev en fin kväll och bra avslut. Kram❤️

@vår2022 Jag vet inte vad det är som skaver i mig när jag är i sällskap med de som dricker. Jag kan inte greppa det. Igår skedde det igen. Känslan av uteblivet lyckorus hos mig när jag ser det hos dom andra gör mig avundsjuk på just lyckorusdelen. Jag var mest bitter till en början men sedan blev kvällen bra men jag tycker inte om när jag märkte minsta berusning hos min man. Är det avundsjuka på att han kan ändra sinnesstämning men inte jag, jag stör mig på att han kan bli jätteglad och mysig men jag är bara jag som dessutom blir sur och vresig. Jag har inte haft detta problemet innan som jag upplever nu, jag förstår inte vad som ändrats i mig? Jag vet ju att om jag skulle dricka skulle jag känna mig lika ensam eftersom jag inte kan dricka på deras nivå utan får koncentrera mig på att dricka långsamt och bara har fokus på alkoholen så varför blir jag avundsjuk? Kvällen gick jättebra och var trevlig. Jag var mest sur och bitter i början sedan blev det trevligt.

@vår2022 bra påminnelse! Satt igår på uteservering med kompis. Det glittrade i vinglasen runtom. Men jag minns alltid dina ord: det är alkoholdjävulen som bor i glittret. Vill komma in och börja härja. Så är det! Så jag drack bubbelvatten. Sen åt vi lite, ute i solen. Cyklade hem nöjd.

@Varafrisk förstår att du är frustrerad men det kanske inte är så stor idé att prata om hur det borde ha varit med människor som är helt nya? Lägg nu krut på att det nu skall bli bättre! Kram🐳😘

Jag är verkligen dålig på att underhålla sociala forum, och därför skriver jag sällan eller egentligen i princip aldrig på något sådant… 🤪
AH har dock varit och är ett undantag! Jag är själv förvånad, men väldigt glad över det.

Jag vet att jag dock inte skrivit här på ett tag, men jag tänker ofta på er! ❤️

Jag önskar att vi även kunde träffas över en kopp kaffe, och prata om hur härligt livet är utan alkohol. 😃

Idag firar jag 1 år som nykter.
1 år utan alkohol! 🤘

Jag är så tacksam för den hjälp och det stöd jag fått av er här på AH, tack!

@Amanda L Utan AH hade jag nog inte alls varit på en speciellt bra plats nu. Vill knappt tänka på hur det hade kunnat sluta… Det känns som att man fortfarande sover i kapp förlorad sömn. Men känslan är superbra och nu sover jag på nätterna! 👍 Och solen skiner och golfen börjar komma igång också! 😉

Trevlig Valborg!

Idag har jag haft min första lediga dag på min långledighet innan jag börjar jobba dagtid igen på måndag. Långpromenad, handla, baka bröd och fläskpannkaka. Sen tog orken slut. Inget solande, och inget valborgsfirande blir det. Inga måsten. Bara vara. Låta kropp och knopp ladda batterierna i lagom takt.

En höneblund blev det minsann idag. De är sällsynta nu för tiden. I mitt liv före samboskapet med hund höll jag höneblundarna högt. Varje bra ledig dag inkluderade en höneblund typ.

Sen blev jag med valp och så fort jag valde ryggläge valde han att busa ännu mer. Samtidigt tyckte jag att det var bra för nattsömnen, då slapp jag ligga vaken så länge vid insomning.

Nu är lillprinsen sen några månader tillbaka helt fine med att en matte inrullad i täcke i sängen betyder att vi ska sova. Båda två. Jag stänger fönstret och rullar ner persiennen också för tydlighetens skull.

Så nu kan jag ta en höneblund igen om jag vill. Och idag ville jag det. Man sover aldrig så gott som under en höneblund. Maximal njutning från första till sista stund 😍 Jag ställer dock larmet på 60 min, längre får jag inte sova.

Larmet är lillprinsen bekant med också. När mattens mobil piper ska det hända något. Vadå? Nu när jag är ledig vilar jag dock från alla larm också. Så jävla gött.

Kram 🐘

@Geggan Tack❤️

Igår var jag med min dotter på möte på vuxenpsyk även om handläggaren på FK fick det att låta som att det var han som initierat mötet så var det jag.
Den enda som som min dotter kände var hennes arbetsgivare. Hon är ny för min dotter sedan december och har aldrig träffat min dotter när hon är sitt vanliga jag. Men ny läkare, ny rehabkoordinator/arbetsterapeut och handläggaren på FK.
De började diskutera framåt men jag var tvungen att avbryta samtalet för att framföra min kritik t allihop, sa att det här mötet skulle behövts för länge sedan. Jag har försökt initiera ett möte men vuxenpsykiatrin har inte tyckt det. Nu ska min dotter börja arbetsträna kanske hade hon behövt göra det i december istället för att jobba heltid. Hon har ju försökt att jobba i två omgångar men det har inte funkat. Jag ifrågasätter verkligen den läkares kompetens som tyckte att hon skulle börja jobba så kort tid efter hennes psykos. Jag upplever många gånger att de jag möter är så flata el flat är kanske inte rätt att ord men de kanske skulle kunna erbjuda ngt mer än medicin även om min dotter skulle säga nej. Det är så frustrerande! Min dotter var helt slut efter mötet och somnade i vår soffa. Jag blev också så trött och kände mig väldigt nedstämd. Det är som att vara i en bubbla när man kommer t jobbet.Tio månader har min dotter varit sjukskriven nu och än är det inte över. Känner mig ledsen. Lite orkeslös och initiativlös och ensam. Ska verkligen försöka känna vad jag orkar och inte bli stressad av den hets som jag kan känna när solens strålar äntligen tittar fram!

Önskar er en fin nykter Valborgsmässoafton☀️Kramar ❤️❤️❤️

@Andrahalvlek Så sant! Tänker att det också sker en förändring i hur hjärnbanorna går i samband med att man identifierar sig som en som inte dricker alkohol. Att tankarna om alkohol inte längre är automatiska tankar och man triggas inte av alkohol eller romantiken kring det. Det känns oerhört avlägset och som en ett annat liv. Jag älskar mitt liv som nykter❤️.

Kram och ha en fin valborg!❤️

Hej,
Jag passar på att lämna en kommentar jag med- nu inne på år 5 som nykter. Jag tror att man kanske inte kan bibehålla alla ”skalor” intakta om man går från ett beroende till att bli frisk. Det är en stor förändring i livet, vilket du förstås vet. Men det är ju viktigt att se det i ett lite större perspektiv. Beroendet - det förgör livet, snabbt eller långsamt. Alkoholism är en progressiv och inte sällan dödlig sjukdom. I det perspektivet blir längtan efter det ”ganla och skojiga” ett annat. Det du tänker på som roligt- har en brutal baksida för en missbrukare. Det som möjligen är ”tråkigt” eller kanske snarare autentiskt. Har en solsida som är nästan omöjlig att t överblicka.
Saker byter plats, jag förstår att din unga ålder gör det kanske mindre lockande att ägna dig åt stickning eller vandring 😊men jag är säker på att det finns sådant du kommer att njuta av, och som kommer att göra dig lycklig. Alkohol är inte svaret. Leta vidare! En klen tröst men den enda möjliga. Kram 🥰

@vår2022 Det är just därför punkt 3 i Annie Graces recept på varaktig nykterhet är så viktig. ”Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.” Jag vill absolut inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin, vilket också är Annies exempel.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Ledig idag och solen skiner och kommer med lite värme🌞. Det blir en lång promenad i skogen med mina hundar eller kanske en löptur. I em ska vi hem till några vänner och grilla lite. Det är knyt och naturligtvis alkoholfritt i min korg😁. En sådan här dag är jag extra tacksam över att vara nykter och att kunna njuta av den här fina dagen och umgås lite och sedan vakna upp fräsch i pigg imorgon. Så många gånger som jag vaknat upp den 1 maj och varit bakis med ångest och oro i kroppen.

Har läst lite på forumet och även googlat och läst berättelser om återfall. Jag har inte riktigt tänkt på att ett återfall kan planeras så långt bak som ett år! Även om man varit nykter en längre tid så kan en planering pågå. Lugnt och metodiskt liksom. Några berättar att man är övertygad om att man kan hantera alkohol, att man tillhör den skaran av de få procent alkoholberoende som kan det och man planerar att ta ett första glas. Som eskalerar över tid och så befinner man sig snart på ruta 1 igen. Så himla sneaky hjärnan, alkoholdjävulen, kan vara och planera i skymundan liksom. Tänker att det mycket handlar om att man lägger sitt fokus på alkoholromantiken och att få känna ett skönt rus, att man planerar det under en längre tid. Fantiserar om ett glas, om sköna känslor och skratt med vänner. Det blir de dominerande tankarna och känslorna om det. De berättar om att man jobbar på med sig själv och sitt bagage, att det känns tungt och att det finns tankar om att bara kunna släppa allt ett tag genom ett rus. Att bara få vara och andas ut ett tag. Tankarna på att dricka, ett planerat sådant har tagit fart. Man duckar tankarna på hur det kan sluta för fokuset är så starkt på lättnaden och ett skönt rus. Någon skriver att man inte tar ett återfall, man drabbas av det.

Det jag tänker på om mig själv är att om tankar om att jag nog kan fixa att dricka ”normalt” kommer till mig, så ska jag aldrig låta dessa tankar få komma över bron, inte låta dem få spinna vidare. Inte låta mitt fokus och uppmärksamhet gå dit. Att alltid minnas hur jävla sneaky alkoholdjävulen är och att jag inte ska tro att jag någonsin är säker, att om jag låter mina tankar bli alkoholromantiserade, så är det endast alkoholdjävulen som talar i en romantiserad skepnad. Det enda jag behöver tänka på är att aldrig ta första glaset! Att den meningen är en varning om vad som kan hända och med största sannolikhet händer! Och såklart dit uppmärksamheten går sker tillväxt! Det ska bli så skönt att umgås, vara nykter och njuta av denna fina soliga dag, vakna pigg, fräsch, dricka mitt kaffe. Välkomna ännu en vacker dag och planera hur jag ska tillbringa och njuta av den nykter😁

Ha en fin valborg!🌞❤️

@Se klart Tack för att du delar med dig av det ljuva livet i friheten från alkoholen❤️Kram

@Pastorius Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳 Jag tänker att man kan ha behållning av fester utan att dricka alkohol. Man tror inte det, men det funkar faktiskt.

Man måste bara göra det några gånger, få lite rulle på det. Jag har under mina drygt fyra år som nykter gått på flera fester nykter. Jag fokuserar på samtalen, skratten.

Vissa gånger har jag varit så euforiskt glad att jag fått tänka efter. ”Hmm, har jag råkat få i mig alkohol? Nope.” Jag har varit euforiskt glad av god stämning och mycket glada skratt.

Men jag undviker rena fylleslag, och jag avviker vid 23-tiden. Då är jag trött och sällskapet brukar bli för fulla.

Och sen finns det en massa roliga äventyr som inte inkluderar alkohol alls. Dra med polarna på gokart, laserdome, bergsklättring och whatever.

Kram 🐘

@Pastorius Hej! Du har fått tänkvärda svar på ditt inlägg ovan och här kommer lite tankar från mig. Kan det vara så att det ändå är något som fattas i ditt liv som inte har med alkohol att göra? Att du tänker att alkoholen skulle vara lösningen på det som du upplever som trist i ditt liv. Kanske behöver du rota lite i dina känslor och försöka se vad som stör dig. Du säger att du saknar att vara destruktiv och pirret som kommer med det, kan det vara så att du inte får ge utlopp för dina känslor och behöver trycka bort dem som tex ilska, sorg, missnöje? Det finns en oerhört stor risk med att börja dricka igen och att det slutar där som du för 4 år sedan kom bort ifrån, det som var destruktivt. Många gånger kan ytan se perfekt ut, men sök inåt och se om det kan finnas något där inom dig som skaver. Det kan vara en lösning på tristessen.

Sköt om dig!❤️

Kollade lite men min lilla håla var inte med 8 mil till närmast sta´d men men får bli geocaching också så kommer man ut

Hej, känner igen den fär tomheten, har också kännt så. Men tror att det är beroendet som försöker hitta en spricka i ditt försvar, som svartmålar saker du egentligen skulle kunna gilla bara för att få dig att tro att alkohol är lösningen. Jag tror det är viktigt att rikta sin uppmärksamhet mot det man vill istället för det man inte ska. Vad skulle du vilja ägna dig åt på fritiden? Vad intresserar dig? Livet är fullt av äventyr, men väljer du alkoholen nu blir det troligtvis festandet som tar över och får dig att sluta vilja annat. Och de där vännerna man festar med visar sig ju ofta försvinna om det inte längre är aktuellt att dricka tillsammans. Jag tycker du ska ta de här känslorna på stort allvar så de inte leder dig till ett återfall. Kanske ringa Alkohollinjen för tips om stöd? Eller någon vårdkontakt? Och prata med din sambo, gå inte ensam i tankarna. Sköt om dig och ge inte upp, du kommer hitta livsglädjen även utan alkohol!

@Pastorius först vill jag säga fantastiskt bra jobbat och Grattis till 4 år!😊Jag känner igen mig mycket I det du beskriver från när jag blev nykter "första" gången. Jag gick i behandling 2008 och förblev nykter I 4 år. Under den tiden tog jag bland annat en fil kand och sprang Stockholm maraton. Mina relationer till de närmaste förbättrades men jag kände en tomhet inom mig och under ett års tid byggde jag upp för ett återfall. Slutliga bekräftelsen på att jag nog kunde dricka ändå kom när jag tog del av en forskningsrapport som konstaterat att 10% av alla alkoholister kunde återgå till ett måttligt drickande och jag övertygade mig själv om att jag var en av dem. Hursomhelst, för mig blev det ytterligare 10 år djupare in i drickandet. Jag träffade en man som förvisso är en underbar och mångbegåvad person som betytt mer än någon tidigare gjort i mitt liv men han är om än mer alkoholiserad än mig. Efter flera vändor på beroendeavdelningen och ett liv som i princip avstannat under alla de där åren är jag nykter sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. Har flyttat till en ny stad, tack vare denne man, och har hittat en AA grupp som verkar väldigt bra med många kloka och insiktsfulla personer, till skillnad från den grupp jag prövat i min tidigare lilla hemstad. Jag förstår verkligen hur du känner och du är ung både på gott och ont med framtiden för dig men med alla runt om som kan dricka socialt. Jag vill bara skicka med dig att: tänk på allt du byggt upp under den här tiden helt på egen förtjänst, och suget och tristessen kryper på alla emellanåt, det kan raseras så oerhört snabbt beroende på vilken väg man väljer. Var rädd om dig och lycka till!

Hej! Detta är min första tråd. Sökte mig hit då jag känt att jag inte har någon i min omgivning som jag kan bolla med.

Jag har varit nykter nu i 4 år, jag blev nykter i ung ålder (20) efter flera års blandmissbruk och destruktivitet. Jag vet att det på många sätt egentligen är ett icke problem och att jag inte ska klaga, men jag har på senare tid börjat fö väldigt komplicerade känslor med min nykterhet. Jag tycker nämligen livet är tråkigt. Jag har inte många nära vänner då mitt intresse att umgås med mång försvann lite med alkoholen. Jag är framgångsrik i mina studier, har en trygg och stabil relation med min sambo, relationen med föräldrarna är till stor del lagad, och jag vet att jag borde vara stolt och tacksam för att allting går bra. Till och med slutat röka (dock snusar) Men jag har tråkigt, jag saknar rus, saknar att vara destruktiv och det pirr som kom med det, och allt jag ser framför mig är många år av ett liv som känns meh. Långsamt har jag börjat känna att den roliga delen av mig försvann när jag blev nykter, det är inte många som bjuder mig på fest, och om de gör det så finns det sån skam att sitta och dricka läsk ur en petflaska medans andra dricker goda öl och vin. Jag har försökt skaffa mig en hobby men allt känns tråkigt och jag jämför det bara med om det kan ge mig samma känsla som att dricka en flaska vin på kvällen och lägga patiens. Jag känner mig ensam i en tråkig bubbla med ett eg perfekt liv som jag inte ska klaga på, och allt jag vill ha är ett rus. Jag älskar min sambo mer än allt, och jag vet att jag har stöd av honom i allt. Men jag måste börja hitta nån väg för att vara tillfredställd i vardagen. Är det någon mer som känt såhär? Att det roliga i en försvann med alkoholen?

Detta kanske blev mer av en ventileringstråd, men ja, vill mest kolla om det är en vanlig känsla eller om det bara är jag som är virrig.

@Sisyfos , hej vännen!
Hur lever livet med dig ? Saknar dina kloka och väl genomtänkta inlägg i detta forum.
Själv närmar jag mig 2 månader nu och ser fram emot en nykter sommar.
Jag har dock på tillställningar smuttat utan att dricka vid tre tillfällen. Det har heller inte väckt något begär. Men jag vet att jag balanserar på en tunn lina.
Har du lyssnat på de senaste avsnitten av närvaropodden ?
Ta hand om dig! ☺️💕

@vår2022 Tänk så lätt det egentligen är att bara ta tag i det efter semesterveckan av njutning men ändå blir man helt förskräckt av vågen! Jag jobbar hårt med att komma ur de känslorna vågen skapar i mig efter en sådan period. När jag är på semestern och tillåter mig njuter jag för fullt, ändå kommer ångesten sedan. Varför? Om det tar en vecka att gå upp i vikt så tar det väl inte mycket mer än en vecka att gå ner ändå hinner jag få panik! Störande! Kram