Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att det enorma suget efter snacks har sin naturliga förklaring. Din kropp skriker att 800 kalorier om dagen inte räcker. Jag vill bara litet försiktigt påpeka att den har rätt... Starkt begär efter salt och fett är kroppens skyddsmekanism. Men jag vet det är viktigt för dig att klara av din detox, så jag ska inte tjata. Ok, jag tjatade just, men bara litet. Kram vännen!

Och jösses vilken kvinna, rätt person på rätt plats. Orkar knappt skriva något nu för jag är så dränerad, men ack så glad att jag tror jag har hittat rätt.

Kom dit, vi pratade om diagnoser, min trötthet och kom in på behov. Hon frågade om alkohol och jag sa att jag inte dricker mer och att jag drack på känslor innan, inte på ett bra sätt. Ska berätta mer för henne en annan gång om hur mycket jag drack, nu hade hon läkarens uppgifter som var ungefär halva sanningen.

Hon radade upp alla behov en människa har och när hon kom till relation så började jag stortjuta, såklart. Hon hittade den ömma punkten efter 30 minuters samtal. Jag ville inte ge det direkt.

Så nu ska jag tillbaka nästa vecka och har fått massor av självskattningsfrågor om ADHD och Autism, så vi får se vad det säger. Har ju lite av allt såklart. Det är mer för att vi ska kunna bygga strategier sen såklart, det ställs ju inga diagnoser. Jag funkar ju för bra för det.

Fick inga verktyg, bara en fråga (förutom självskattningsfrågorna), till nästa gång ska jag fundera på: "Vad behöver du för att må bra"

OMG det är ju den största och minsta frågan i hela världen. Min hjärna går igång på sånt, vill skriva en novell om det. Men det är ju inte syftet, men när man är en person som har väldigt lätt att se saker objektivt och analysera sig själv så känns det istället övermäktigt. Vad behöver jag för att må bra? Jag behöver inte alkohol och cigaretter, det är jävligt sant i alla fall.

no.1 är nog just nu att jag behöver vara nykter

Vad behöver ni?

Håller med! Klart den inre latmasken ska pysslas om! Den är det enda husdjur jag har här hemma, och den är mig så otroligt kär ;) Vad härligt att du fick så trevligt med vännerna :)

Det blir fram och tillbaka vid en separation..Men du känner din man och vet hur han funkar..Som tur är vet du också hur beroendet fungerar..Du har många ess i rockärmen..Absolut ska målet vara delad vårdnad..Inget är heller skrivet i sten..Allt för barnens bästa, hela tiden..Jag lovar lim, du får styrka och energi på vägen, bara du tar rygg på dom som gjort samma resa med gott resultat..Varm kram❤️

men måste ut i några ärenden. Drog på mig vindstället utanpå pyjamasen, ingen som kommer att se det. Tänker inte ta av mig min PJ idag, skiter i det. När jag kommer hem igen ska jag hyra en måbrafilm och mysa ner mig i soffan med raggsockor, ullfilt och en gigantisk balja med te. Ibland måste jag få pyssla om min inte latmask ;)

Jasmine, jag tänker inte att jag ska ha egen vårdnad. Jag har en tiltro till att han ska kunna ta hand om dem också. Jag vill absolut inte dra igång en vårdnadstvist. Barnen har rätt till oss båda och barnen är bådas barn som vi älskar. Sedan får vi se hur det blir. Det känns så overkligt att tänka i dessa banor ens... Beroende på hur det kommer fungera får jag se... Hoppas verkligen han kan steppa upp som pappa. Men jag har svårt att se hur han ska klara ha dem varannan vecka med tanke på hans arbetstider och "fritidsintressen".

Knaskatten, ellerhur? Han borde kunna se att jag behöver stöttning och hjälp när jag är sjuk åtminstone. För barnens skull om inte annat.

Tack miss lyckad för råden. Jag har laddat inför detta så himla lång tid nu. Men vet fortfarande inte om det kommer att bli av... Hoppas jag lyckas stå på mig.

Min man sökte kontakt igår kväll. Låg med mig och barnen i sängen och tittade på en film. Han verkade lite ledsen. Och då kickar mina moderskänslor in. Jag måste stoppa dem för han har ju själv valt det här. Valt att såra mig hela tiden. Han har verkligen inga faderskänslor för mig om man säger så.

Jag måste vara stark. Jag måste göra det här för min skull. Vore jag min egen dotter hade jag aldrig låtit mig själv leva såhär.

Igår i sängen låg jag och tänkte på de senaste åren. Alla gånger han tvingat upp mig mitt i natten och jag hjälplöst fått följa med för att inte väcka barnen. All respektlöshet. Allt tvång och all förnedring han utsatt mig för. All otrygghet. Alla svek och all egoism. Istället för att tänka på hur ledsen han ser ut ska jag tänka på hur ledsen JAG är.

I helgen har vi haft gäster norrifrån och det har varit fullt upp med måltider och allt som kommer till. Jag hade lite funderingar på hur jag skulle hantera mitt icke drickande och vad jag skulle säga. När vi strålar samman brukar det alltid vara en massa Cava och vitt vin från det att vi träffas som välkomsdryck och så trallar det på tills det är dags att säga godnatt. Fast det finns en skillnad. De andra slutar när de började känna sig berusade men jag ska alltid ta några glas till.

Jag berättade innan de kom att jag inte dricker längre. Att jag sedan lång tid varit rädd att mitt drickande plötsligt skulle bli ohanterligt. De visste att jag brukar ta några glas för mkt men vet inte att jag även druckit för mycket, när det inte varit fest. När sorg och ångest ridigt mig och vinet givit mig lindring. Jag känner att jag faktiskt inte behöver lämna ut mig helt. Det räcker att de nu vet att jag slutat att dricka för att jag är alkoholkänslig och att jag alltid har varit det.

Jag hade jätteroligt, skrattade och pratade som aldrig förr. Jag var helt avslappnad och focuserad på mina vänner, på ett helt nytt sätt. Den stress jag upplevt tidigare då mina tankar varit på vinet (och hur jag ska få mer då de andra dricker så sjukt sakta) fanns inte längre. Jag drack alkoholfria bubblor och sen en alkoholfri öl. Senare gick jag över till Ramlösa Mango. Det känns som en befrielse, att veta att jag kan vara på fest och ha så roligt nykter. det gjorde mig inget att de andra drack sin Cava/vin. Det går att leva nykter!

Idag är jag trött och jag och hunden tog oss en sovmorgon, för det regnar ute och är mörkt. Min app säger 55 dagar idag och jag vet att jag måste vakta min nykterhet. Att aldrig ta den för given, för det är lätt att falla. Jag är tacksam för mina nyktra dagar och mitt liv som nykter. Jag har även givit utan att förvänta mig något tillbaka. En helkroppsmassage (olje och Thaimassage) på 90 minuter till en vän som hade värk i höfter och axlar. Det gav mig glädjen att få ge.

Kram på er

I går åt jag lite snacks, har inte direkt ångest över det men är ju inte glad över det direkt.

Känslan jag hade i kroppen var värre än jag någonsin känt, när jag kände att jag var tvungen, att beroendet tog överhanden. Det jag känner mig rädd för nu är att jag kan känna detsamma inför A.

Jag åt inte mycket, kunde hejda mig, men fortsätter som vanligt i dag med detox. Även om jag faller så ska jag inte ge upp. Allt är inte förstört gör detta, knappt något.

I dag bestämmer jag mig för att inte dricka, istället ska jag förhoppningsvis få hjälp med min trötthet och energi.

En sista sak vill jag dela med er innan jag kommer behöva lägga mitt fokus på andra saker. Arbetet kräver sin del och även familj och vänner. Jag tittar in när tillfälle ges men svar kommer dröja.

Rätt tidigt i nykterheten började jag göra mig själv till ett offer. Jag ville att folk skulle tycka synd om mig och gärna dalta med mig. Skammen och skulden hade börjat komma upp till ytan, jag hade börjat komma i kontakt med känslor och även förstått hur mycket jag skadat min omgivning utan att jag varit medveten om det.

När jag tittar på det där i efterhand så kan det vara en form av sug eller abstinens. Saker och ting är på väg att räta upp sig. Jag är nykter och dom jag behöver mest har jag fortfarande kvar.

Missbrukspersonligheten letar hela tiden efter luckor och anledningar till att dricka. Rösten iallafall jag hör när han sätter igång är både ihärdig och övertygande. Gärna visas det upp något som romantiserar det hela också.

Det är jobbigt i början men det går också att påverka sina tankar. Det är inte helt lätt men ju mer man tränar desto mer tystnar det i hjärnan och sugen minskar och där någonstans tror jag också att dom riktiga framstegen börjar dyka upp. När jag slutar förminskninga det jag gjort. Jag erkänner mina fel och brister men det viktigaste är att jag ser mig själv inte längre som ett offer och först då växte jag ordentligt.

Detta leder mig in på hur vi påverkas av andra. Oavsiktligt eller vågar vi inte må bra?

Om du precis som jag använder dig av lite andning idag för att försöka ha rätt fokus kan påverka om du vill ta med dig bra tankar och känslor eller dåliga tankar och känslor när du lämnar bostaden.

Man måste bara leda tanken rätt. När jag andats och nollställt mig själv från nattens drömmar och vad som hänt i helgen kan jag välja själv att när tankarna börjar komma igång måste jag leda dom rätt. Alla människor har saker man blir glad av eller mår bra av. Försök vara i nuet och där du är just då. Det som hänt har redan hänt och det kan ingen ändra på. Det är bara nu och framåt som du kan påverka.

Jag undviker som jag skrev tidigare tidningar, nyheter och nyhetsflöden. Det stör bara min balans och istället kan jag titta på en bild på min familj eller tänka på resan vi planerat och ibland räcker det med att stanna vid att jag får åka hem och träffa dom när arbetsdagen är slut.

Jag tar dom positiva tankarna och känslorna med mig när jag åker iväg. Jag ser till att påminna mig då och då. Kanske ler jag också ibland.

Min känsla äger jag och den kan ingen annan ta ifrån mig.

Både i behandling, självhjälpsgrupper och även i möten på mitt jobb märker jag hur lätt människor följer med i en annan människas mående.

När jag drar igång mötet så brukar jag ofta starta med att man får lyfta positivt och negativt om verksamhet och kollegor.

Det intressanta är. Om den första personen pratar om allt det negativa allra först så händer något i rummet. Det fortsätter så. Folk förändras. Man hakar på i en negativ spiral och låter det första ta över även grannens känsla. Den bryts inte förrän någon vänder det hela och glatt talar om allt det positiva först. Endast den personen har sin egen positiva känsla kvar.

Om du ska på ett möte eller träffa någon vän idag. Eller om du är på jobbet. Låt inte andras känslor trycka ner dina. Prata om det som är bra, kommer bli bra och saker som får dig att må bra. Det är väldigt många som gör precis tvärtom. Allt du får höra är det negativa.

Går du på ett möte idag. Försök ta med dig en positiv känsla in och tänk på att idag ska du berätta om något som är bra. Även om delningarna bara blir mer och mer deprimerande så känn med dom men behåll det som är ditt och bryt kedjan om det inte händer före.

För varje dag jag är ren så tänker jag också sundare. Dippar kommer och går sådant är livet och man kan försöka göra hindren till små gupp i stället för bergstoppar och havsbottnar.

Måndagar har väl egentligen varit en dag jag aldrig varit riktigt förtjust i. Mycket startade då i när söndagsfyllorna började bli hårdare och hårdare. Måndagsångest fick en helt ny innebörd när den oskyldiga återställaren helt plötsligt var en fylla nästan värre än lördagens.

Samma ångest har jag absolut inte nu längre när Måndagen infinner sig och denna rutin som jag nu ska beskriva gör jag varje dag. Jag gör det för att nollställa mig inför den nya dagen. Jag vill inte ha med mig eventuella drömmar eller negativa tankar efter helgen som rubbar och stör mig i nuet.

Jag ställer klockan. Tillräckligt tidigt för att jag inte ska behöva stressa. Idag väckte en katt mig men så går det ibland. Barnen sover fortfarande och min partner också.

Jag lägger undan telefon så att den inte kan störa mig och uträttar eventuella behov innan jag återigen stänger in mig i det tysta och dunkla sovrummet eller annat rum där det är tyst, lugnt och inget rubbar mitt fokus.

Om jag sitter lutad mot väggen och rak i ryggen, stretchar lite eller ligger raklång på rygg varierar dag för dag. Här börjar jag att släppa mina tankar och funderingar. Det enda jag har i åtanke är att jag ska andas både riktigt djupt och sakta. Jag stressar inte. Detta är för min skull. Ingen annans.

Fokuset är bara på nuet. Här och nu. Inget annat. Hur lång tid jag gör övningen varierar. Ibland 15 min ibland 5. Mycket beroende på hur mycket jag har att rensa från natten eller dagarna innan.

När jag känner att det börjar tystna i huvudet och jag har hittat mitt inre och känner att det är just där jag befinner mig så är jag klar.

Jag öppnar sakta ögonen med rätt fokus och med helt andra förutsättningar att påverka min dag.

Efter en övning som denna undviker jag både olika former av nyhetssidor även tv. Skulle också undvika sociala medier då det påverkar oss mer än vi tror. Media överlag vet exakt hur dom ska skriva för att vi människor ska påverkas.

På vägen till mitt jobb försöker jag behålla mitt tillstånd. Om jag märker att jag börjar bli stressad kan jag bara tänka på att andas djupt och lugnt så hittar jag snabbt tillbaka.

Vissa dagar behöver jag gå undan även på jobbet för att återta mer kraft men det är inte så ofta numer.

Har ingen aning om detta funkar om du fortfarande är onykter eller bakfull efter gårdagen men är du nykter kan det definitivt hjälpa.

Den enda frågan jag behöver ställa mig själv innan jag lägger mig kvällen innan är:

Vill jag göra vad jag kan för att påverka morgondagen till det positiva?

Mycket egentid och även ganska lång sovmorgon den första dagen på nya veckan gav utrymme för både tankar, diskussion och reflektioner i massor. Det är lätt att man dras med i era olika poster här på forumet när man själv känner att man är i balans och har orken. Att alla dagar skulle vara såhär är något jag bara kan drömma om men något som också slår mig är att under min tid i missbruket hade jag inga sådana här dagar alls. Jag är inte säker på att jag ens visste att dessa dagar fanns.

Man önskar att det bara kom en manual skickat på posten där allt står hur man ska göra för att lyckas bli nykter och drogfri. Att ta bort drogen ur ens liv är ju självklart det allra viktigaste men det är också bara det första du ska göra.

Jag vet människor som valt att sluta på egen hand. Man är någonstans för stolt att söka hjälp trots att man förstått att man måste sluta. Man klankar ner på alla metoder som erbjuds och talar ofta om att dom ska klara sig själv. Troligen har dom flesta inte någon ordentlig sysselsättning när ett missbruk gått så långt.

Så. Säg att det är imorgon och "Laban" ska nu äntligen sluta dricka och droga. Abstinensen väcker honom tidigt och ångesten lär vara påtaglig då han förmodligen kört som hårdast på slutet innan det är dags.

Det många gör fel här är att man låser in sig där man bor, man drar gärna för både persienner och gardiner och såhär kan det se ut i väldigt lång tid.

Visst. Varje nykter dag är en bra dag men det handlar också om att man måste jobba med saker för att komma tillrätta med saker. En del jag pratat med har inte lämnat sitt hem på flera veckor. Man har fått hjälp att handla osv och isolerat sig själv helt och hållet.

Det finns inga rätt och fel men jag skulle säga att denna behandlingsmetod inte finns med på någon topp 3 lista när vi granskar sådana. Mer ofta än sällan går det bra så länge isoleringen fortsätter men när han eller hon sedan utmanar sig själv och går ut leder det till återfall för inte en enda förändring har gjorts. Inte på långa vägar.

Skulle denna behandling hjälpt någon ber jag om ursäkt men dom jag mött har inga positiva erfarenheter av det.

Det finns hjälp i våra kommuner och den som behöver ha hjälp kan också få det. Våra behov ser olika ut och dom olika behandlingsformerna är inte jättemånga men det finns lite olika alternativ.

En annan minst lika viktig sak är: Vill du sluta eller gör du det för någon annans skull?

Kampen måste tas och jag hoppas att du gör det för din egen skull. Man kan komma på andra tankar under en behandling men man är rätt avtrubbad och inte helt redo om man är där mot sin vilja.

När man ska ta hjälp är ju också en enormt svår fråga. Hur många ggr har jag inte hört en som dricker alldeles för mycket för sitt eget bästa säga: "Jag har både partner, hus och barn kvar och sitter inte på någon parkbänk" någonstans på vägen har man alltså flyttat sina gränser längre och längre. Man sårar, ljuger och bedrar. Men huset är kvar så personen i fråga är inte en alkoholist. Försök att ha lite mer självinsikt än så och försök titta på både beteenden och vad det är som styr ditt liv och dina beslut.

Svälj stoltheten och be om hjälp. Alla kan vi behöva det någon gång i livet. Vissa mer andra mindre men låt inte just stoltheten bli det som hindrar dig. Instanserna har tystnadsplikt och dom man träffar där bär på precis lika mycket skam även dom. Träffar man någon där man går på samtal eller i behandling så är ju även dom där av samma anledning.

Sen en sista grej är också att man måste försöka få en egen uppfattning om vad just du behöver och vill. Lyssna och reflektera över andras tips men låt dina egna känslor ta beslut.

Godnatt!

Det känns som om livet med alkoholen för din man börjar få rejäla konsekvenser..Som tur är har du ju slutat dricka och har full kontroll över ditt och barnens liv..Du är duktig och stark och kommer att klara dig mycket bra, även som ensamstående..Tänk det viktigaste först, när det är mycket. Och en sak i taget..Och ibland en stund i taget..Att fundera och planera sin framtid är smart..Jag är säker på att du har styrkan, och mer av det får du på vägen..Stor varm kram❤️

Hoppas du slipper bli förkyld! Vi har haft en elak som gått runt här hemma i familjen ? hosta snuva o allmänt risig. Men skönt som du skriver att veta att huvudet inte värker av egen skapad kraft! Du gör det SÅ bra Fibblan med allt du har runt dig ??
Hoppas att mötet hos familjerådgivningen blir bra tror det kan göra er gott! Skickar massa styrkekramar o du gör det fantastiskt bra ?? heja heja!! Kram kram ??

Tänkte någonstans bara tala lite om egna erfarenheter och kanske är det något som tilltalar eller väcker något i dig.

Jag hamnade hos en terapeut medan jag fortfarande drack. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sluta dricka. Att det var den främsta anledningen till att hela mitt liv höll på krascha såg jag inte.

Trots att jag mådde skit, inte gjorde annat än sårade människor i min omgivning var helt obegripligt för mig. Det enda jag såg var den där kraftigt romantiserade bilden från när jag var ruggigt ung och satt på en uteservering med vänner. Allt var så oskyldigt då och vi sårade ingen.

Jag brukar välja att använda mig av att jag har ett beroende jag. Det är en del av mig och jag måste handskas med det så gott jag kan. Beroendejaget kommer att göra allt för att få mig att se dom där fina bilderna och minnas de få saker som är positiva så länge jag drack. Det första man måste göra är att börja ifrågasätta dom där minnena. Visst det var både trevligt och bra då..... Men. Det finns ett stort men. Det är inte sådär det ser ut. Det slutar i kaos. Vad som händer spelar ingen roll men jag tappar kontrollen och livet spårar ur om jag väljer att ge bort den kontrollen till alkoholen.

En annan sak jag tänker på är att man inte ska tänka så långt fram. Tänk inte att du ska inte dricka under hela ditt liv. Försök göra det hela lite mindre dramatiskt. Kanske du säger till dig själv på morgonen när du vaknar att just denna dagen tänker du vara nykter? Ju högre mål och mer press vi sätter på det hela desto tyngre känns det.

AA väljer sig av att tänka en dag i taget och det är ju där man måste börja.

Tidigt och ganska långt in i en nykterhet kan man försöka gå på möten. AA eller Na. Där får man iallafall möta folk med samma bekymmer. Alla möten är inte bra men man får försöka plocka ut dom delar man gillar och ta bort det man inte gillar. Det är nyktert och drogfritt och det är det vi behöver i början.

Jag undvek att gå på fester och ställen där folk drack i början. Just för att minska sug och den abstinensen som det skulle gett mig. Detta ska man nog göra just precis lite längre än man tänker. Saker som försenad abstinens med mera kan ställa till det.

Träning, äta ordentligt är ju såklart nyttigt det med. Jag hade dock jävligt svårt att göra något i lagom dos tidigt efter att jag blivit ren och då blir det lätt att man ersätter ett missbruk med något annat.
Visst, man kan låta det vara så precis i början men sedan titta på hur det verkligen är.

Annars så är det väl motiverande samtal, kanske regelbunden kontakt hos en alkohol och drogterapeut?

Hoppas att något var till nytta.

Jag minns fortfarande när jag fick en uppgift under min behandling och jag skulle ge svar på det.

Jag svarade snabbt: Jag är den som alltid ställer upp, jag är social och jag är rolig.

Terapeuten i fråga tänkte självklart inte ge sig där och efter fortsatt samtal kom jag egentligen fram till att det jag sagt handlade helt och hållet om min roll i en krets där alkohol och droger egentligen var den enda gemensamma nämnaren. Jag hängde alltid på, jag sade iallafall inte särskilt ofta nej och dessutom så sade jag aldrig att nu räcker det.

När man dessutom lagt alkoholen/drogen åt sidan och dessutom varit ren ett tag så har man till råga på allt börjat känna saker också. Att känna äkta och inte bedövade känslor igen var ett av dom största ögonblicken för mig. Att verkligen ha kontakt med känslan och inte bara trycka den åt sidan eller bedöva den helt, för stunden.

Stanna upp ett tag och fundera lite på det. Vilka känslor är egentligen av värde när man är i ett aktivt missbruk? Självklart kan man känna sig kär, känna sig lycklig men iallafall för mig var det enbart en illusion. Detta ser jag givetvis först när jag haft en längre nykter period och inte första dagen på en avgiftning.

Man kan inte ljuga för sig själv brukar man ju säga men alkoholen eller drogen hjälper mig iallafall att göra det. Det kan vara jävligt jobbigt att se verkligheten men oj. Det är också en befrielse.

Trevlig söndag till er alla!

Har med problem med A och det du har gjort skulle jag med gjort, så börjar idag så får vi se hur det går på stigen /

Fattar grejen, därav nyfikenheten att själv ge mig på det, tror jag..??
Slutade snusa för ca 2 mån. sedan efter 20 års pillande och prillande med den grejen. Trodde aldrig jag skulle klara det! Nu känns det nästan som att allt är möjligt..men har ju också fyllt hålet med annan skit, inte minst sedan jag den 12 aug bestämde att det fick vara nog med alkoholen också.. Är på 28 (-1) när det gäller den grejen. Och eftersom jag märker att jag gärna flyttar runt på osunda beteenden och omåttlighet, skulle jag också vilja göra en rensning och åter ta fatt i känslan av kontroll på nå vis..
visa för sig själv att man är den som bestämmer och inte låta olika känslor styra runt med en. Absolut ha dem som vägledning, men därmed inte sagt att gå med i varenda en..
Får skriva mer om detta i min egen tråd märker jag..☺️. Men ville sagt att jag tror mig förstå, eller åtminstone kan känna igen mig i dina tankegångar..
Kram
/Fibblan ?

21 dagar är lång tid, jag vet inte vad det är för fel på mig. Men efter att jag slutade röka för ett år sen, och nu slutat dricka, relativt enkelt så ville jag utmana mig själv och mitt största missbruk genom mitt liv - mat.

Detoxen handlar om att äta flytande föda i 3 veckor, ca 800kcal/dag, det är inget jag kommit på själv utan följer en regim. Vill bevisa för mig själv att jag har viljan och faktiskt kan genomföra något jag bestämt mig för. Det är skitjobbigt men att kunna klara något tufft kommer bevisa för mig att jag kommer kunna klara vad än jag tar mig för. Svårt att förklara.

Lovar att återkomma efter i morgon för att se vad jag fått för insikter och hjälpmedel.

Jag tror som IW, att du inte ska vara så hård mot dig själv. Du skriver "misslyckad" och sen räknar du upp allt du lyckats med. Du är ju fantastiskt bra! Att du sen inte kan sluta dricka borde inte överskugga allt det andra... Nu vet jag inte i vilket stadium ditt drickande befinner sig just nu, om det är några öl på helgen eller på handspritnivån, men om det inte är värre än att din vardag fungerar så kanske du ska sluta slå på dig själv just nu. Jag tror att såren från barndomen gör att man inte riktigt kan "vila" och könna sig trygg, att allt ordnar sig. Då blir drickandet en flykt... in i dimman där man slipper tänka, där hjärnan kan sluta gå på högvarv, där man bara kan få "finnas till".. utan krav.

Hoppas du får en fin söndag och ge gärna ifrån dig ett livstecken!

Kramar

Ja, din tråd ÄR en fri och trygg plats. Du är helt anonym och ingen dömer dig. Vi vill dig bara väl. Så skriv, skriv, skriv! Det kan hjälpa så mycket att få ner saker på pränt. Att tvingas formulera ting som man helst bara vill förtränga. Sätta ord på skiten och få det svart på vitt.
Du har verkligen gjort allt. Du har varit den stabila och den trygga, den som håller upp ordningen och vardagen för dina barn. Men du kan inte skydda barnen från att väckas mitt i natten av en pappa som kommer hem full så länge de bor ihop med en pappa som kommer hem full - och som inte ens ser problematiken i det dagen efter. Du och barnen är värda trygghet. Och du är värd någon som gladeligen drar hela lasset när du är sjuk, istället för tvärtom.

Jag blev ännu mer ledsen nu när jag läste ditt senaste inlägg. Tror med det du beskriver att skilsmässa blir ett bättre alternativ. Så sorgligt. Jag hade det inte hälften så jobbigt som du, men känslan att vara ensam med allt och inte bli sedd knäckte mig i mitt äktenskap. Tyvärr fick jag inte vårdnaden om barnen då pappan varken missbrukade eller slog dem (tydligen det som krävs för att barnen ska få bo med den förälder som tagit allt ansvar). Barnen har bott hos oss varannan vecka, men jag har fixat en del även på hans veckor. I ditt fall tror jag du kan få vårdnaden, men skriv ner allt som händer i dagboksform om det blir någon konflikt.

Fina du, vi finns här för dig! Lyssnar och skickar omtanke..❤️

IW och Lim❤️..Mannen jag precis träffat verkar både rolig och intelligent..Viktiga egenskaper tycker jag. Precis som du skriver Lim så vil jag också känna trygghet i livet..Det existerar inte hos någon som dricker, just pga att kontrollen hos personen försvinner..Vi är säkert extra känsliga pga vår erfarenhet..Helt rätt IW så är det kul att dejta någon..Jag sållar dock väldigt..Vill inte träffas bara för sakens skull, utan alkoholkonsumtionen hos mannen är prio 1..Sen ska ju mycket annat matcha också..Tack för att ni skriver och ger mig stöd, även i Kärlek?

Tack snälla Jasmine ♥️♥️ vad fint av dig att skriva till mig ♥️

Ja visst är det tungt att dra hela livets lass själv. Så fel ?

Kom på att jag vill skriva ner lite mer av det som sker nu och min tråd är en trygg plats. Vill se till att inte förtränga saker. För det är jag expert på eftersom det varit min överlevnadsstrategi så länge.

Min man kom hem full kl 3 på natten på onsdagen. Han skulle vabba med våra sjuka barn dagen efter så jag klev upp och påminde honom om detta och frågade om jag skulle vabba istället. Han blev så arg och väckte barnen. Han höll oss vakna i minst en timme. Han hann lugna sig och börja prata om depression osv. Jag sjukskrev mig dagen efter och blev även sjuk på riktigt eftersom mina barn smittat mig. Min man pratade som vanligt om skilsmässa under denna natt.

Dagen efter sov han halva dagen. När han varit vaken ett tag på kvällen gick jag till honom och ville reda upp natten. Jag sa att det inte går att vara pappa och vabba och dricka till 3 på natten och väcka alla i huset. Förväntade mig ånger. Men han sa att det var mitt fel att han blev arg när jag klev upp för att påminna om vabben. Jag skulle inte lägga mig i. Och han sa att han får vara ute hur länge han vill och jag ska inte säga nåt om det. Då sa jag att jag inte vill leva mer honom mer. Någon timme senare sa jag att jag ska ordna skilsmässan. Han sa okej.

Dagen efter pratade han inte med mig. Jag var sjuk. Han stack ut kl 14. Kom hem 5.30 på morgonen full. Väckte mig och ville prata. Han sa "vill du skiljas?! Jag har en depression". Jag sa att jag inte tänker prata nu men gärna imorgon.

Så kom morgondagen (igår). Jag ignorerade honom. Han kom fram till mig och sa att vi inte behöver vara osams fast vi ska skiljas. Jag sa okej men det kändes som du var arg imorse. Han sa att han inte var det.

Och nu är det idag.

Han kanske har en depression. Men då är den skapad av alkoholen. Och det kan inte åter igen vara en ursäkt för att jag ska stanna. Är han deprimerad måste han börja reda upp sig själv. Jag har funnits vid han sida genom allt och hoppats på bättring men det finns alltid ursäkter för honom att vara destruktiv.

Han spelade också bort pengar denna månad. Pengar som han skulle ge mig till räkningar. Så jag har betalat allt helt själv denna månad. Han spelade alltså bort mina pengar indirekt.

Jag gör alltså redan allt hemma. Samt betalar allt. Och förtrycks av honom. Är det så konstigt om jag vill skiljas ?

Jag ska fortsätta skriva ner allt skit från och med nu. Det är ju nåt fel på mig som slätar över allt hela tiden pga min rädsla för konflikter. Pga min rädsla av inte vara med mina barn. Pga moderskänslor för min man som inte kan vara vuxen.

Han har aldrig spelat bort sådär mkt pengar förut. Men som med alkoholen kommer väl även det snart bli normalt och drabba mig?

Nu är det stopp!

Tack Sanningen, för dina varma uppmuntrande ord i min tråd. Det är väldigt terapeutiskt att öppna sig här på forumet och skriva ut de där sanningarna man knappt vågar erkänna för sig själv. Att få varmt, respektfullt bemötande i gengäld stärker otroligt. Man vågar tänka ännu fler tankar till slut, och älta bort några demoner till.

Adde, yes sedan de släppte ut kreti och pleti på banorna är golf definitivt en riskfylld äventyrssport ?

Alltså, till en början..så sjukt imponerad av dig! Allt du bestämmer dig för och därefter ser till att klara av?! Detox 21 dagar - Det är ju superlång tid! Hur går det till? Jag är lite nyfiken på vad det kan ge, men vill göra rätt så jag inte går under på vägen..??!
Låter bra med belöning på lyxsalong sedan - det är du så värd?!
Och säkert välbehövligt att prata mer kring hur fördela energin på bästa sätt..många som kämpar med just detta tänker jag.., så jag säger som Mirabelle..dela gärna med dig om du orkar och vill☺️.

Önskar dig en fortsatt skön och vilsam söndag?!
Kram
/Fibblan ?