Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst ikapp i din tråd och blir så ledsen... ledsen för att det är alkoholen som ska förstöra ert äktenskap, ledsen för att du måste kämpa ensam, ledsen för att din man inte prioriterar dig högre. Fina Lim, du är stark och modig, en bra mamma och godhjärtad. Jag hade aldrig orkat vara tyst så länge som du... tror jag i alla fall. Jag levde med en man som var arbetsnarkoman så jag vet hur det känns att få ta hand om hem och barn ensam och inte få sina behov sedda.

Jag tror du gör helt rätt även om en skilsmässa är otroligt smärtsam. Skickar styrka och kärlek till dig.

Hoppas du får en fin söndag ❤️

Dock med alla typiska bakis symtom..?, ont i huvudet, illamående och lätt värk i kroppen. Började dagen med resorb och Alvedon, men det känns ändå bra mitt i allt, att veta att jag inte själv är anledningen till att jag mår så här. Sjukt att det blev så vanligt att det blev det normala, att vakna med den där'a tyngden/segeheten i huvudet. Jag var sällan så där riktigt bakis/fyllesjuk och var jag det så var det snarare återställare framåt e.m som var medicinen.. hursomhelst, nu känner jag mig FRISK mitt i krassligheten ?, härligt!

Ha en fin söndag ni alla?!
Kram
/Fibblan ?

och jag läser och blir så berörd och glad för din skull, inte av innehållet utan av att du faktiskt biktar dig, som du säger. Att våga känna efter, reflektera, sortera är ofta så svårt.
Att våga öppna sig själv, vara ärlig och kunna tänka handling-konsekvenstänk och sen agera på det, det är just vad du gjorde när du valde att dela din hemlighet, starkt gjort.
TACK, din styrka stärker även mig...... jag blir också så glad för din skull att du fick härliga kommentarer som stärker dig ännu mer. Du är klok, peppa dig själv och kom ihåg att du är klok när det kommer svårare stunder, det finns ett liv utan destruktiv självmedicinering, att skriva, läsa, älta här är ett bra sätt att släppa på diverse tryck. OCH framför allt ett bra sätt att känna att vi INTE är ensamma !!

Knaskatten, miss lyckad och Ler ♥️ tack för er stöttning och era ord och er input.

Jag har inte kommit längre i något. Har inte diskuterat med min man om något. Det enda vi sa till varandra igår var att vi ska inte vara osams.

Jag är sjuk och låg mest hela dagen igår. Men jag gick ut på fem promenader med hunden (korta) lagade mat till barnen och handlade på Ica för att barnen skulle få lördagsgodis. Idag mår jag också superdåligt.

Min man var också hemma igår. Bakis. Han gjorde ingenting.

Där ser man det skeva tycker jag. Jag som är riktigt sjuk ofrivilligt roddar det praktiska så gott jag kan medan han som är självförvållat dålig inte rör ett finger.

Såhär ser mitt liv ut och för husfridens skull säger jag inget. Klagar inte. Köper en chokladkaka hem till honom istället som om han vore mitt tredje barn som är hemma sjuk. Fast det är jag som är sjuk.

Det är stökigt hemma också. Och jag vet att det bara kommer bli värre om jag inte städar. Tänker inte be min man för jag vill inte ge honom en chans att leka snäll make så att han tror att jag ska ångra skilsmässan. Det är bättre att skiten får gro och sanningen vara framme.

Han kan leka godhjärtad man någon vecka eller två efter sådana här kriser. Men det är falskt och han återgår alltid till att skita i allt. Efter 15 år tillsammans vet jag det. Han skiter i mig och mina behov. Vill han ändra sig nu gör han det enbart av egen vinning. Möjligtvis för barnen också för han vill inte att de ska ha skilda föräldrar. Men så fort han märker att jag är lurad att stanna så börjar han som förr igen.

Känner mig bitter ibland. Jag hade så gärna försökt få fler barn om jag hade en trygg man. En stor familj att vårda tillsammans. Jag blir ledsen över att det inte fick bli så. Känner mig lurad. Men å andra sidan... Med en annan man kanske jag inte ens hade kunnat få ett barn. Man vet aldrig. Och min mans alkoholism kunde jag inte förutspå med den lilla livserfarenhet jag hade när vi blev tillsammans.

Jag har hopp om en bra framtid. Läser min tråd ibland för att komma ihåg vad jag känt. Har medvetet inte skrivit FÖR mkt om honom för jag ville hålla tråden lite gladare och att den skulle handla om mig. Men hade jag skrivit mer om honom hade det kanske varit bra. För att inte börja inbilla mig att allt kan bli bra. För det kan det nog inte. Och det är inte mitt jobb att se till det längre. Jag har verkligen gett äktenskapet så otroligt många chanser. Jag har bara skrivit ner en promille av allt han gjort på fyllan. Vissa saker har jag inte ens själv orkat tänka tillbaka på.

Vi får se.

Nu ska jag lägga mig i sängen igen. Har varit ute på promenad. Min man sover. Förstås.

Kramar ♥️

är förutom långtråkigt, även ett farligt tidsfördriv..... Verkar det som :-)))

Vad spännande det låter miss lyckad ♥️

Förstår verkligen att det känns olustigt kanske med en man som haft ett alkoholberoende. För som partner vet man ju aldrig HUR bestämda de är inombords till att aldrig dricka igen. Särskilt om man inte känner varandra än heller. Men så kanske man känner extra mkt när man (som vi) både haft eget beroende och dessutom sedan varit anhörig till en drickande man. Det finns hemska smärtsamma minnen från så mycket mer än ens eget drickande då.

Jag har ju svårt att se män dricka över huvudtaget. Känner mig otrygg då. Till och med när min svåger tar ett glas vin... Så tycker jag det känns olustigt. Dels stannar det inte vid ett glas (MYCKET få personer tar endast ett glas vin om det inte är på en dyr restaurang, jag lovar). Och dels triggar det massa känslor och minnen från egna upplevelser. Sedan tycker jag att jag ser förändringen i hans attityd gentemot min syster, trots att han inte blir elak när han dricker. Men lite spydigare, lite löjligare. Bara lite. Men tillräckligt för att jag ska skruva lite på mig där med mitt glas cola.

Hoppas det slår gnistor om dig och mannen snart. Eller så blir det ett lugnt tryggt förhållande med kärlek så småningom. Det kan ju börja på olika vis ♥️ huvudsaken han är lika nykter som du ♥️

Kramar ♥️

Har sovit lite dåligt, ont i nacken. Inte sugen på att dricka, trött på min detox men hänger i.

Är stressad över min stressnivå. Vill mest bara sova.

Väljer dock att inte dricka i dag, istället ska jag kämpa på med min detox och försöka visualisera mitt mål.

Om ni spelade golf idag, och såg en liten ettrig kvinna få totalt frispel efter ett par hål i lyteskomikens tecken... Ja då var det mig ni såg. Kära nån. Jag har inte betett mig på det viset på år och dag. Jag visste inte ens att jag kan så hårresande fraser ? Jag måste ha lärt mig dem på jobbet. Den stilla lidande maken såg allt sitt tålamodsprövande arbete med barnens fostran i gentlemannasportens förfining raseras när 12-åringen skrattade så hen gurglade åt mammas pubertala psykbryt. Den chockerade svågern höll sig på behörigt avstånd, tills risken för flygande klubbor avtagit. Jaaa... så kan det alltså också gå till. Men jag är nykter.

Ni botar skoskav och troligen träningsvärk, ni är underbara❤️❤️❤️❤️❤️Är så himla glad ikväll, när det bara bubblar. Inte en regndroppe och kom ju runt. I kväll firar jag med choklad i soffan och ör så jäkla stolt över mig själv??
Ännu en gång tack för era ord, de betyder så mycket// många kramar från Strulan ??❤️

Väl talat Mirabelle! Universallösningen på alla problem är att dricka och därigenom få fler problem. Nej fy fan, deg klarar vi oss utan.
Kloka Fibblan, du gör det så bra! Heja!

Grattis och heja heja! Så himla bra gjort av dig! ??????

Hoppas loppet gick bra! Du är verkligen grym som tar dig för massa nya saker o utmanar dig själv hela tiden!! Tror verkligen du gör helt rätt o att det är nyckeln till framgång!! Sjukt importerad!! Kram kram

Hoppas loppet gick bra! Du är verkligen grym som tar dig för massa nya saker o utmanar dig själv hela tiden!! Tror verkligen du gör helt rätt o att det är nyckeln till framgång!! Sjukt importerad!! Kram kram

Vi har passat barnbarn natten mellan fredag och lördag idag. Spelat monopol och haft mysigt i går kväll och i morse. Sedan hämtades barnet av sina föräldrar och jag gick till AA. Kom hem och vet om, att min man kommer att dricka öl, när jag är borta, men jag blir så besviken. Tycker inte, att jag kan prata med honom. Känner bara sorg över, att vi kan ha mysigt och sedan raseras det av alkoholen. Och jag är maktlös. Kan bara förändra mig själv. Hur skall jag förhålla mig till min man? Tänker att hade det inte varit alkoholen, så hade det väl varit något annat? Inget förhållande är väl perfekt?

Du är grym!

Det är bara sanningen, lova att berätta hur det gått för dig på loppet.

Jag är så sjukt impad

Lycka!

Om jag lär mig något på måndag så ska jag självklart dela med mig Mirabelle.. tror vi är många här som har problemet med att gå från en extrem till en annan, eller beroende till beroende.. eller att stressen är ett faktum.

Dagen har varit minst sagt mixad, började med att jag hade allmänt ont, var trött och just nu mår jag ganska bra, fortfarande ont i nacken men överlever. Fick lite besök en timme, det var så skönt att få prata lite men nu känner jag mig mest ensam. Sådär ensamt ensam liksom, sådär ensamt så man bara vill dricka och glömma hur ensamt det är. Har tänkt på A flera gånger i dag, har inte haft någon ingivelse att dricka direkt men tanken ploppar upp. Det har den inte gjort på ett bra tag förutom när jag tvingar fram den.

Jag har verkligen inget roligt att göra i helgen, eller nästa helg heller för den delen. Har ju lovat mig själv att ta det lugnt men blir så stressad av det också. Och så fort man kikar på facebook, alla utflykter, bullbak, VINGLAS... varför har jag facebook ens? Varför har någon det? Det är ju bara till för folk som ständigt vill visa hur bra de har det/låtsas ha det eller för folk som ständigt gnäller/vill ha sympati. En av livets stora frågor ;)

Facebook ger en jädra nidbild av det perfekta livet, spyr på det. Men jag är ju inte bättre, så fort jag ska hitta på något lägger ju jag också upp om det. Pust!

Tror det känns lite extra meningslöst då jag inte äter normalt heller, så kan inte "unna" mig heller, det får en att inse vad som verkligen är viktigt.

Önskar jag bara kunde hitta en tv-serie som jag kunde obsessa runt och streckse så denna helg var över. Jesus, jag längtar till jobbet. Nu får jag väl ändå lägga av.

Har beställt tid för att fixa håret på en riktigt svinit dyr salong den 20:e, det blir min belöning efter detox och helgen därefter ska jag och några vänner på kryssning. Är inte otrolig alls för att jag ska dricka på kryssningen, men är orolig för om jag kommer kunna ha kul, jag är ju ganska stel ibland, speciellt i möten med nya människor, om det inte är i en roll jag är bekväm i såsom jobbet. Det ska bli intressant i vilket fall, och kul med såklart - det kommer bjuda på många skratt, det vet jag.

Vilken resa du har gjort och gör! Du inspirerar!

Tror säkert vi med erfarenhet av endera sidan av problemet är mer känsliga för att träffa någon ny med samma problematik i bagaget.
Men det är ju kul spännande att träffa någon ny oavsett. Det finns ju alltid risk att bli sårad eller chans att bli superlycklig oavsett vad man träffar för typ. Charmen med dejting :)

Gud vad skönt att livet har rytm igen.
Jag har halkat ur under sommaren. Jag var inne på en bana mot ett helare liv, kampen mot ångesten, jag minns inte hur målbilden såg ut. Det är som att livet bara är att försöka hinna ifatt.
Idag försöker jag att vila. Jag försökte det en gång under sommaren och det blev kaos. Idag blir det sorgset. När paniken över att jag inte producerar eller servar någon lagt sig kommer ledsenhet. Det är väl okej. Här ligger jag i sängen och är ledsen.
Jag försöker tänka att hösten ska bli fin och bra, men det jag egentligen tänker är att jag ska prestera. Att jag ska orka massor och vara duktig. Jag hittar inte tillbaka till den där känslan av vad det var jag ville, hur jag föreställde mig kanske frid, lugn, vakna och vilja gå upp. Jag föreställer mig lyckan som att jag producerar och känner mig nöjd med det jag producerar. Det är okej, jag kan surfa på det för det håller mig flytande.
Jag har äntligen kommit in i vårdspiralen och snart drar det igång. Jag ska få utredning, samtalsterapi och behandling för ätstörning. Just nu känns det avlägset och ouppnåeligt, men jag tror att det kommer bli jättebra. Nånstans här inuti är jag ju jävligt motiverad och redo att möta mig själv mot ett helare liv. Måste bara väcka lite livsgnista. Snart. Imorgon.
Puss

Det var en riktigt besvärlig vecka... Jag ska verkligen unna mig all tröst och belöning jag kan komma på, utom den med promille. För så gör inte vi längre ? kram

Känn dig såå stolt över hur du fixar detta utan alkohol ?!
Det är i sådana här lägen som vi verkligen blir testade i vår förmåga att klara av att stå emot..!
Klart man hade velat gjuta lite olja på de här vågorna..och förr hade vi gjort.. MEN INTE NU och INTE DU!
Jag tycker du har gjort ett fantastiskt jobb dessa dygn..??! Och nu är harmen på hyllan till sist, där den hör hemma??!
Och du kan ha go lördag! Jag tycker du är värd ngt extra som belöning för hur väl du hanterat allt detta✨!
Stor kram
/Fibblan ?

Chefen var inte på plats igår, så jag lade harmen på hyllan och moved on. Närmsta kollegan tyckte jag gjorde rätt som ilsknade till och visade det med all önskvärd tydlighet. Hen blev också störd av handledningen. Hela sessionen handlade egentligen om att på ett litet fint sätt tala om för en (vikarierande) kollega att hen inte lever upp till sitt uppdrag och behöver ”se och lära” av oss andra. Men det blev så subtilt att budskapet gick människan helt förbi. Jag och den närmsta kollegan började tala klarspråk flera gånger under sessionen, men blev genast dämpade av handledaren. Hen satsade sin empati på fel jävla häst ?

/ mt

Åh gud så bra! Snälla dela med dig av verktygen du får! Jag är också en sån som blir medberoende till jobbet, mörkar och sopar efter andras tillkortakommanden, håller kollegor under armarna på bekostnad av mig själv... allt för ”för verksamhetens bästa”. Nu försöker jag att inte fastna i samma mönster på nya jobbet, men det är en marig balansgång... var går gränsen mellan sund gränsdragning och själviskhet? Var går gränsen mellan empatisk laganda och självutplåning?

Både med sjölivet och det mesta. Jag förstår, involverade mig för många sedan med en kaninkokerska, initialt fantastisk spännande person. Karismatisk, initiativrik, och attraktiv på alla sätt. Senare urartade det och blev riktigt obehagligt när jag bröt. Hoppas du hämtat dig och att du kan ya livet på lagom stort allvar. Allt behöver ju inte vara på liv och död.
Jadu alkoholen finns i livet, skillnadenr att jag inte nyttjar den. Kanske hittar K tillbaka en dag?! Är så onödigt att så många går under. Snart 6 år nu, tiden flyger
Ta vara på dig!
//PP