Senaste kommentarerna i forumet

Wow... jag är trött, efter att redan ha jobbat 40h denna vecka och hållit ett hemskt tempo så ska jag nu iväg på min sista jobbdag. Jag är slut, körd, död i huvudet. I dag blir det lite sightseeing som ajg brukar kalla det, har det på jobbet ibland. Åker och besöker andra platser.. rätt skönt men stressande när man känner att det är så mycket man vill, kan, borde göra. Men får bara släppa det och försöka vara lite trevlig.

På måndag ska jga till kurator, känner ju att jag mår så bra nu, vilket känns lustigt, men ska ju dit ang. att jag måste fördela min energi bättre och det behöver jag ju fortfarande. Kanske mer än förr, för just nu undrar jag o jag inte försöker vara superwoman och kommer köra mig in i den där mytomspunna väggen så småningom. Det värsta är att det är bara mitt fel, jag tävlar inte mot någon, bara mig själv, ingen ställer några krav på mig - ingen som blir besviken i arbetsgruppen eller chefen i alla fall. Varför måste jag bara få bekräftelse från jobbet? Pust. Det säger ju inget om det viktiga liksom.

Måste få ansiktet att se någorlunda respektabelt ut, i dag blir det en illröd läpp, känner att jag behöver det.

Väljer att inte dricka i dag, även om det är fredag, istället ska jag så fort när jag kommer hem tända ljus, göra fotbad och mysa till det i soffan med värmefilt och pepsi max.

ha en fin fredag alla där ute

Näe... Jag är fortfarande så förbannad att jag inte kan sova. Inte särskilt balanserat, jag vet. Inser även att jag blev manipulerad av en kollega under dagen. I kombination med handledarspektaklet bränner jag topplocket. Ska passa mig för den kollegan i fortsättningen. Alltid ska det finnas nån sån. Urk. Jag har gristidig start imorrn. Fan.

Finaste finaste Lim ❤️ Loggade in i dag o ser att du är tillbaka ... och har varit det ett tag .. så jag hade en del att läsa ikapp .. och såå sorgligt det är att läsa ditt senaste inlägg .. vad A gör mot oss o våra familjer o barn .. Har hela tiden vetat att du har en plan och att det är dags nu .. du har själv kommit till den punkten att nu får det vara nog .. Barnen o du behöver komma ifrån homom och som du säger så förstår o känner de mer än vi tror .. Förstår också hur jobbigt det är att hela tiden fundera om vad som är rätt och ovissheten om hur det ska bli .. Jag har ju själv gjort den resan .. Tänker på dig på dig o hoppas att du har krafter kvar att ta dig igenom den här jobbiga tiden .. kom också ihåg att det är helt ok att be om hjälp , från vänner o familj .. skulle så gärna vilja komma upp o hjälpa dig och barnen ❤️ du är värd så mycket mer ❤️ Massor med Kramar .. Lerigen

Vilken fruktansvärt jobbig situation du befinner dig i. Det måste vara förfärligt. Och så mycket du har stått ut med och hållit ihop under så lång tid..! Jag förstår verkligen att du reagerade som du gjorde, och jag tycker att du gjorde rätt i att sätta ned foten. Det har ju pågått så länge nu att det inte kommer att bli någon ändring av sig självt. Jag förstår att det känns urjobbigt med tanke på barnen, men samtidigt: de märker ju vad som pågår. Och även om du finns där som deras trygghet 24/7 så påverkas de så klart av att ha en pappa som gör tvärtom, finns där med sin otrygghet. Det påverkar ju dem också.
Kom ihåg: det är också en gåva till barn att stå upp för sig själv som förälder. Allt kommer att ordna sig.
♥️ ♥️ ♥️

Tack finaste knaskatten och miss lyckad ♥️ jag har gått in här några gånger men inte orkat logga in. Skjutit upp det hela tiden.

Det var rätt lugnt här ett tag. Men nu har min man åter igen gjort massa dumma saker berusad. Jag satte ner foten idag. Förväntade mig en ursäkt och ånger men han sa att det var mitt fel att han betett sig som han gjort?! Att han får komma hem när han vill och att det inte är min ensak. (han väckte mig alltså med gräl kl 3 på natten ett par timmar innan jag ska till jobbet).

Jag sa att det är bättre att vi ansöker om skilsmässa. Jag sa att jag inte kan leva med en person som är ute och dricker på nätterna och väcker mig och barnen när vi behöver sova. Att han ens kan påstå att det är mitt fel och tycka att han får göra exakt som han vill gör ju bara att jag måste ut ur detta äktenskap. Det ÄR inget äktenskap.

Jag VILL inte behöva skiljas. Jag vill absolut inte det och jag dör av tanken att det skulle kunna bli värre för barnen?? Men hur ska jag orka flera år till såhär när han visar NOLL intresse av att ändra sitt beteende!?

Jag vill lämna honom. Jag vill bo ensam med mina barn. Jag vill ha en kontakt hos socialen om barnen ska vara hos honom (hur han nu ska vilja ha dem... Han vill ju bara ut hela tiden). Jag kan inte fortsätta det här spelet. Han bidrar inte med NÅGOT bra i mitt liv förutom att jag får ha barnen heltid om jag lever med honom (vilket inte är så bara...).

Vill inte skriva vad mina barn säger och tänker men de har alltså börjat påverkas av hur han beter sig. De är för stora för att missa allt nu.

Önskar jag kunde se in i framtiden. Vilket val är det rätta!?

Hur mycket ska man stå ut med och till vilket pris?

Jag skriver av mig nu. Vet inte vad som kommer att hända men jag känner att jag vet att jag kan inte fortsätta leva med honom när han dricker. Men jag kan inte heller låta barnen behöva göra det utan mig sedan heller. Nu finns jag ju alltid med.

Vad är bäst för barnen?!

Usch. Livet är så orättvist tycker jag.
Jag ska inte behöva känna ångest över att barnen ska behöva vara med sin egen pappa. Finns det hopp att han kanske blir en bättre pappa om vi skiljs?

Fuck alkohol. Jag kan inte fatta att folk sitter hemma och MYSER med sånt skit. Samma skit som river sönder min familj. Helvete!!!!!!!

Jag har snart ingen självrespekt kvar. Jag är hans slav. Han gör vad han vill och jag bara ler. Men jag klarar inte mer. Inte när han rakt ut nykter säger att han får komma hem när han vill och att det är mitt fel att han bråkar med mig. När han inte ens ångrar sig dagen efter. Då har någon slags gräns passerats.

Käre gode Gud, hjälp mig att bli fri och hjälp mina barn ♥️ hjälp oss komma ur den här situationen hela tillsammans ♥️

Jag känner mig inte grym alls, utan fylld till bredden med harm (återigen, tack Adde för ett användbart ord). Resten av veckan har varit bättre. Harmen kommer sig av kvällens handledning, då handledaren (psykolog) påstod sig ha observerat att jag gjorde något som jag inte gjorde. Ett väldigt vanligt misstag i de sammanhang som jag arbetar i, men ett misstag jag lärde mig av med för många år sedan. Handledaren satt runt ett hörn och lyssnade på verksamheten. Då när jag enligt hen skulle ha begått det här misstaget befann jag mig i ett helt annat rum. Nåväl. Jag sa givetvis ifrån. 1) Just det misstaget begår jag inte längre (däremot en massa andra...) 2) Jag var inte i det aktuella rummet under observationstillfället. Ok, då hörde jag fel, sa handledaren. Fint så. Jag var nöjd med det. Men, så lägger hen till ”Du behöver inte ta åt dig så.” Som om jag vore obefogat stingslig på något vis. Inte ta åt mig??? När hen säger mitt namn och inför arbetslaget påstår att jag gjort något jag inte har gjort? Hur i helvete tar man INTE åt sig? Ska jag inte tala om att hen har fel? Nu fanns det massa annat att diskutera och kort om tid, så jag valde att inte orda desto mer om det. Men vaffan? Så jag är fortfarande skitsur. På den nivån att jag känner ilskan ila runt i kroppen i form av arga rysningar och pirrningar i ansiktet. Undrar vilken känslan hade varit om hen tagit upp något misstag jag verkligen hade begått... Då hade jag också varit upprörd, fast på ett annat sätt. Sur på mig själv förmodligen. Jag vill iaf tro att jag inte hade känt för att bita av huvudet på handledaren. Men vem vet. Det lär visa sig, för det ska navelskådas väldans mycket i min nya roll, och misstag lär jag göra så det räcker och blir över... Hade jag haft vin så hade jag hällt i mig det. Vilken tur att jag inte har något.

Du är så grym... hoppas resten av veckan har varit bra för dig. Min har varit jättebra - men uttröttande.

Vet inte vad jag mer kan skriva - men du är så inspirerande och stark!

Jag känner mig stark. Så himla stark.

Men om det är för att jag är det eller för att jag inte stannar upp och funderar - jag vet inte.

Nu har jag kört min detox 7 dagar, 2 veckor lvar. Det har varit så löjligt enkelt efter söndagen. Har nog droppat några kilo i vikt men bryr mig mest om hur kläderna sitter och tänker inte kolla vad jag tappat förrän det gått 3 veckor.

Funderar ingenting på A just nu. Det är för enkelt nu - visst är det konstigt, när allt till synes är perfekt så ifrågasätter man vad som är fel gör att det är perfekt ??‍♀️

I dag har jag valt att inte dricka och kommer heller inte dricka. Istället ska jag lägga mig i soffan så fort jag kommer hem och slötitta på serier

få häva ur sig ångesten hos en annan människa eller varför inte i en AAgrupp är den absolut bästa medicinen. Jag har sett så många människor som totalvänt sitt liv efter att ha tagit steget att lätta sitt hjärta och rensat ur all gammal skit.
En förhållandevis enkel grej i sammanhanget var när jag för första gången talade om för mina barn att jag var alkoholist ! (Som om det var en nyhet för dem :-))) ) Jag skämdes så otroligt innan jag sa det men det var en sån otrolig lättnad när jag väl gjorde det !

Ta hand om dig !

Men det låter som du (liksom jag) behöver din egen mest av allt?
Funderade idag under min ”självhjälpsljudbokspromenad” på ”att tro på sig själv” som slängs hit och dit i självhjälpsammanhang. Jag undrar om den inte missar att ta med att det beror ju på vad man säger till sig själv? Jag förstår att den egentligen syftar till att man ska tro på sig själv i positiv bemärkelse. Att man klarar det ena och det andra. Men om en själv envisas med att säga dåliga saker och man tror på det?
Jag skulle säga att jag ”tror lite för mycket på mig själv” och det är titt som tätt rätt usla saker jag meddelar mig själv.
Då verkar externa lyckoförutsättningar spela rätt liten roll. De är inte bevis nog för att övertala min inte röst.

Inte världens mest begripliga inlägg kanske, men hur som helst så försök att säga snälla saker till dig själv att tro på. Tänker att du kanske ser de positiva saker (borde:n) du har i din omgivning som som anledningar till att du är sämre som har problem. Ungefär som att har man inget eller förlorat allt så är det inte konstigt att man dricker, men har man allt så är det extra konstigt, och så blir du än hårdare mot dig själv.
Jag borde (ja usch för det ordet) gå och lägga mig i stället för att dela med mig av mitt inte kaos. Men ta hand om dig!

Kloka du, styrka och mod till dig när du rensar// kram Strulan ??❤️

Jag mår inget vidare för närvarande, men jag gnetar på, tacksam över att jag inte känner att jag har lust att dricka bort känslan i alla fall.
Jag är också tacksam över att jag verkligen kan peta på orsaken till att jag mår såhär också.
Jag orkar inte djupdyka i anledningarna i kväll men kommer nog göra det framöver här, utan vill välja att reflektera en stund över det jag är tacksam för, för jag vet att det måste vara nyckeln som låser upp det här så jag kan bli starkare och ännu klokare när jag väl mår bättre igen.

Jag upplever en enormt stark ångest om dagarna på min arbetsplats för närvarande, som gör det jobbigt att fokusera på att göra ett bra jobb. Ångesten är ungefär på den nivå som den var innan jag blev sjukskriven och slutade dricka alkohol i vintras, den enda skillnaden är att den inte är påspädd av kemiska substanser som orsakar kemiska reaktioner i min hjärna. Och att jag förstår att jag är på den punkten att jag måste fatta ett beslut om en mindre sjukskrivning eller att börja medicinera med ångestdämpande medicin under tiden som jag försöker hitta en lösning på situationen.
Jag försöker hantera den så bra jag kan med det jag har, dvs mig själv och min inre styrka, men jag finner det enormt tröttande, jag försöker i alla fall fokusera på att se situationen med tacksamhet.

Det är först nu som jag förstår vart allt det jag burit på och som troligtvis är roten till mitt missbruk, verkligen kommer ifrån och jag förstår också vad det är jag måste försöka hitta någon form av terapeut för att bearbeta det jag helst inte vill prata om, nämligen mina år som psykiskt och fysiskt mobbad och ganska brutalt misshandlad under min högstadieperiod.
Jag inser att jag måste släppa tanken på att jag inte är misslyckad och patetisk som på något sätt ältar detta dryga 20 år senare, eftersom jag knappast ältar det.
Det sitter på något vis i min ryggrad.
Det är på något sätt som att jag trasslat in mig sedan högstadiet i en jävla massa rötter under det där enorma trädet som kallas dåliga erfarenheter som jag förstår att jag nu måste försöka ge en rejäl rotvälta för att komma loss.

Mod och styrka,
Dee

Det fanns väl egentligen bara två vägar att gå, fortsätta att leva med alkohol och gå under eller sluta med alkohol och börja kämpa. Valde det senare och det har faktiskt inte varit speciellt svårt då jag bara bestämde mig. Förr höll jag på å velade, å det var hemskt. Tog även hjälp av sjukvården, mitt arbete fick även Campral utskrivet som jag tyckte fungerade bra. Går fortfarande på fest eller AW, men det bekommer mig inte att andra dricker. Blir snarare påmind varför jag inte gör det, nu förtiden känns det bara som att det verkar vara slöseri med tid. Läser ganska mycket i anhörigdelen för att påminna mig om hur jävlig alkoholen är och inte minst alla på forumet som försöker dricka mindre och nästan uteslutande misslyckad.
Det känns som om de tar återfallen och jag läser om det och känner, nej för f-n det är det inte värt.
Inte för att jag önskar min värsta fiende att vara problemdrinkare och inte kunna sluta.

Mvh

Tack, vad skönt med en sådan fräsch hälsning i höstrusket!
Det sporrar mig också ???

Kramar
???

Hösten är här och dagarna rullar på, är en period av väldigt mkt jobb. Fattar inte hur jag orkade bakis och med taskig sömn, eller det gjorde jag ju inte.
Skönt nu packa träningsväskan och dra till gymmet, för att sen belöna sig med glass i soffan.
Det är sådan skillnad på mitt liv och så tacksam för att jag fick chansen till kursändring på mitt liv.
Kram styrka och vilja// Strulan?❤️?

Skönt att läsa att ni steg för steg jobbar framåt du o maken! Tror det blir toppen för er med familjerådgivning ??
Det är en skön känsla att säga vad man tänker o tycker (man måste våga göra det bara - viktigt) sen får man råd infallsvinklar av den som lyssnar o tips hur man kan tänka istället om man själv snöat in fel (ja vet omöjligt eller hur ? men ibland kan det hända). Lycka till!! Du gör det så bra Fibblan!! Heja heja dig ?? you go girl!! Kram kram ??

Hoppas du reder ut tankarna som gör att du känner dig nere ??
Du är bra herregud tänk på hur långt du kommit o vad du lyckats med egentligen familj barn barnbarn jobb!! Men sen har vi den där lilla stresstaggen som sitter där (känner väl igen den...som man måste reda ut varför den sitter där o varför man dricker för att döva den..?)
Känner väl igen det men letar själv förklaringar o tror man kommer bit för bit genom alla jobbiga tankar som mal!
Styrkekramar till dig mig o alla andra som behöver ??
Du nu rycker vi ut den där stresstaggen tycker jag ?? heja oss!!

Och nej jag dricker inte för att ”hantera” detta. Dricker inte alls, blir illamående av tanken. ☀️

Tack för den jättegulliga komentaren. Jag läser din tråd varje gång jag är inne på forumet, men kommentarar inte heller varje gång. För mig är det ofta så att jag läser, tänker och sen fattas liksom orden för att skriva. Ibland är det så stort att orden inte vill räcka till för kommentarer. I mitt eget flöde har jag mindre prestation och bara skriver. Ord i text är lite onyanserade och kan lätt misstolkas. Jag är en ganska direkt person och kan uppfattas som lite vass, men det är bara mitt finska sätt ;) Jag är snäll och alldeles för omtänksam som den (medberoende) kräfta jag är. Jag behöver bli bättre på att se mina behov, inte bara alla andras.

Inte helt pigg idag. Lite tjock i halsen och tung i huvudet (trots alla mina vitaminer) men men, det ska väl gå över. Denna vecka är det rätt mycket med jobb, gammal pappa som behöver hjälp och gäster som kommer norrifrån.

Glad över mina 50 dagar!
Måste kila....
Kram på er

Fick aldrig ut mina pringar och trotts dagenefterpiller och knäppa p-piller är jag nu gravid.

Det har varit väldigt svårt att ta ett beslut. Jag har bokat tid till abortmottagningen i morgon. Ändå vill jag egentligen inte göra abort. Det lilla pyret ligger inte rätt i tiden dock. Jag behöver fortfarande ha en ekonomisk buffert och det känns orättvis mot pyret att jag fortfarande är på provanställning.

Känns lite som att starta i uppförsbacke.
I morgon kommer jag kräva mina pringar, trots högt blodtryck. De måste fan ge mig dem nu.

Förutom typiska gravidast om som illamående och fantastiskt trötthet så mår jag bra. Hänger fortfarande med mrniceguy (fasten han inte alls visade sig vara så himla nice ibland. Men det är en helt annan historia)

Håll tummarna för mig att aborten kommer gå bra de närmsta dagarna nu. Ber om ett relativt smärtfritt utan komplikationer ?
Nu mot workeliworkwork.

Fridens?

Läser alltid din tråd även om jag inte alltid kommenterar.
Tycker du är en intressant och sympatisk person?❣️

Kramar
???

Tänker lite extra på dig idag ?
Hoppas du kommit upp ur "skithålet"
och kan andas lite frisk luft igen!
Dessa svarta hål är såå tunga att ta sig upp ur. Jag vet hur det känns?

Sänder många styrke kramar till dig❣️
?????????

Du kommer fixa det här och fantastiskt bra att du håller dig borta från A!
Själv börjar jag om från och med idag?
Vi får fortsätta med peppandet ??

Kramar
???

...du är riktigt stark nu! Sån underbar känsla! Grattis till dina dagar! Kram

På väg mot 3 månader och 100 dagar som är första riktiga milstolpen känner jag. Så häftigt.

Just nu tänker jag nästan aldrig på A, kommer bara på mig att jag vill gå in här och skriva. Mycket andra känslor såklart, men välkomnar dem även om det är tröttsamt.

Presentationen i går gick för övrigt bra, samma visa i dag igen - men det blir bra.

Detoxen går också bra, så sjukt skönt att inte behöva tänka på mat. Dag 6/21 nu. Är inte ens ”sugen” på något.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag försöka hejda mig och inte vara superwoman på jobbet precis hela dagen