Senaste kommentarerna i forumet

På alla sätt??!
Godis här med..?, mums!
Kramis!
/Fibblan ?.

Och jag är glad för att du "pledgar" med mig! Nu j-lar fixar vi det här ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Fy vad du behöver gå igenom! Håller med att det är väldigt respektlöst av honom att dricka hemma. Hemma hos DIG. När han vet vad du tycker och känner om det.
Har du pratat med honom om det idag?
Positivt om lägenhet?! Fantastiska nyheter om det nu blir så!!! Håller verkligen tummarna. Du är värd det. Stor kram! ?

Jag önskar att du kunde slippa tvånget att dricka alkohol. Fan att det ska vara så svårt att bara bryta!!
Din kropp tar stryk och du vet om det men ändå...suck och stön, vad jag vill ge dig kraften!!!!!
Du måste hitta den igen Vinäger!
Kramar och hopp i massor ???

Finns inte en tanke på alkohol här?
Bara godis???
Kram ?

Så fruktansvärt hemskt för dig att uppleva detta! Förstår att du är chockad och hoppas du får hjälp med att bearbeta detta. Inget konstigt alls att du lugnar dig med alkohol i ett sådant läge. Du får se det som en tillfällig medicin.
All sympati och varma kramar till dig kära vännen????

Jag vet inte hur jag ska kunna berätta detta snyggt, för det är inte vackert. Jag kom hem till en person som står mig oerhört nära. Gick in med egen nyckel, då ingen öppnade. Hen låg död i sin säng och verkar ha dött ca 10 dagar innan jag gick in. Det var en fasansfull syn och allt var så fult. Döden är inte vacker efter så många dagar. Sen allt som kommer till med läkare, polis och förhör. Jag är helt knäckt och jag klarade det inte. Det var för tidigt i min nyktrehet med en sån smärta och sorg. Mina 4 månader som nykter tog där slut, men jag ska upp på banan snart igen. Det får bli ett kortare återfall så jag överlever detta. Det är så fruktansvärt och jag fungerar inte alls just nu. Men jag kommer igen, jag ska resa mig igen

Precis som du säger, det hjälper inte ett dugg. Vad jag än formulerar känns det överflödigt på något vis. Det du beskriver Vinäger, är vi tyvärr många som känner igen..?. Inte länge sedan jag själv var där. Jag tycker det är starkt gjort att du här, vågar vara så ärlig som du är. Jag tror det kan göra en liten skillnad iaf. Här ser du svart på vitt vad som försiggår, och den kraft/kontroll som alkoholen har. Det är så den jobbar. Och den tar mer och mer utrymme, ju mer ju oftare vi ger efter för den. Och så försöker man förtvivlat, förminska, försvara, förneka det. Men samtidigt som du är i det, så är du också smärtsamt medveten om det. Och just nu fungerar livet bra trots alkoholen, om jag läser dina ord rätt.. (?) Och kanske att det också gör det svårare att hitta den rätta viljan, känslan, tanken eller vad det nu är som krävs för att ta sig ur mönstret som är nu..(?)
Du har gjort det förut! Hur gjorde du då? Vad ska till för att ta beslutet att börja ändra på, så som det är nu?
Fint att du och PimPim har kontakt ☺️! Hoppas hon mår väl. Hälsa henne gärna
från Fibblan☺️!
Och fint att höra ifrån dig ?! Håll dig i din tråd och skriv i den när du vill och orkar med det. Förstår att det är kämpigt. Vi tuffar på, och längtar till du sitter på tåget med oss ??️❤️!!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej Vinäger
Ville bara kika in och säja tack för ditt inlägg i min tråd. Även om det var innan "mitt fall". Kram!
fd Zorro :-)

Nästan en månad Fibblan - så glad för din skull. Du förtjänar verkligen att må bra!

Åh, Vinäger jag förstår precis vad du menar med normaliseringen... men vad spelar det för någon roll ens om det skulle vara normalt? Du - och jag och alla andra på forumet mår ju uppenbarligen inte bra av alkohol. Men skäms inte för återfall längre för jag försöker vara snällare nu och se återfall som field research. Vi testar vad som funkar och vad som inte funkar. Det är så extremt få människor som bara en dag släpper flaskan och aldrig tar ett återfall. Det är därför jag har problem med termen "spontaneous sobriety". Som att det vore fel att det tar tid, hjälp och en del återfall att bryta ett BEROENDE. För det är ju det alkohol är. Ett extremt beroendeframkallande gift.

Vi jobbar alla mot samma mål - nykterhet - men alla har sina individuella resor och mål. De vita dagarna (även om de är få) räknas in i din resa och ska absolut inte ses ner på. Om du inte funderade och försökte så skulle du antingen inte ha några vita dagar alls. Det enda råd jag kan ge som hjälper mig är att så fort du får ett sug fundera på varför du känner att du vill dricka just nu och låt tankarna vara där. Skriv ner (eller bara tänk) hur du mår, vad du känner och hur alkohol skulle hjälpa dig i stunden och vad det skulle göra längden. Hur kommer du må om några timmar, imorgon om du dricker vs inte dricker? Försöker inte preacha eller nåt, men vill så gärna hjälpa till på nåt sätt <3 Kanske berätta för din man om du orkar, men förstår att det är jobbigt såklart.

Ta hand om dig

Med risk för att upprepa mig för mycket - så kan bara sägas att i dag har jag det så himla skönt. Chillar, kikar på serier, har bara slappa myskläder. Det är så jädra skönt.

Jag kan se framtiden och trots vetskapen just nu att allt med flytten kommer bli tungt och jobbigt så känner jag ändock att jag kommer fixa det. Har dessutom lagt in om semester veckan innan jul. Så hinner kanske stressa ner då och verkligen insupa julstämningen och fixa det sista finliret

Väljer att inte dricka i dag. Istället njuter jag av lugnet.

Tjo Sigge69 här efter ett långt uppehåll av AF men defenetivt inte av trolldryck. Hur e läget med dig ? Skulle vara så kul att höra från dig!
Själv är jag på ”pensionatet” och vilar upp mig och smider planer för framtiden.
Kram fr sigge69
Fridens liljor

Ellerhur miss lyckad. Ljud.... Vad mycket det kan trigga inombords. Ljud av burkar som öppnas. Ljudet av basgången i musiken när man försöker sova. Ljudet av berusade diskussioner, argumentationer och skratt. Ljudet av en nyckel i dörren. Ljudet av min sovrumsdörr som öppnas. Ljudet av mannens garderobsdörr... När han mitt i natten bestämmer sig för att gå ut på krogen och ska byta om. Ljudet av skor i trappan. Eller när han ännu senare ska ta fram kläder att sova i. Ljudet av spännet i hans skärp när det faller i golvet. Ljudet av mina egna snabba hjärtslag. Suset i mina öron när jag sätter i öronproppar.

Mannen kom hem runt 5 imorse gissar jag. Skulle titta på klockan men precis då kom han in i sovrummet så jag gömde snabbt telefonen så han inte skulle se att jag var vaken.

Han lade sig i sängen. Hörde honom säga min namn några gånger men jag låtsades sova. Hörde honom säga något till ett av barnen. Men rätt snart somnade han. Han stank något helt fruktansvärt av alkohol och cigarrer.

Imorse kom han upp för att gå på toaletten. Han gjorde ljud som avslöjade att han är helt otroligt bakis idag. Suckar av dödsångest nästan.

Jag är inte glad över hur han väljer att leva. Men jag är glad över att jag inte behöver försöka reda ut något idag. Jag behöver inte fundera ut vad jag ska säga och om jag ska vara arg mot honom eller gråta. Jag behöver inte hålla på så längre för han är inte min man mer. Det är så skönt att inte behöva leta efter sätt att nå fram till honom på längre.

Givetvis kommer jag prata om alkohol med honom många gånger till. Eftersom vi har barn ihop och de ska slippa känna sin pappa stinka och höra honom sluddra.

Men jag är inte hans fru längre. Kanske fortfarande på pappret men inte i mitt hjärta. Han har förstört allt.

Han kom in imorse och han somnade på mig. Jag rörde mig inte. Jag kände hur han sökte min närhet och tröst. Men han måste börja fatta att han inte kan få det längre och att det är alkoholens fel. Hans fel som väljer att dricka den.

Och dina inlägg. Tack för att du finns. ? Hm, funderar ett tag till på vilken ytterligare smiley jag ska använda... ?

Kryakram till dig.

Först av allt, tack alla fina för att ni fortfarande orkar bry er. Det betyder så mycket, speciellt med tanke på att mitt A-liv inte är en framgångssaga just nu. Heller.

Är på väg att normalisera mitt drickande. Det är farligt. Mycket farligt till och med. Inbillar mig att det inte är så sjukt som det faktiskt är.

Dricker fortfarande helt och hållet i smyg. Alldeles för mycket. Alldeles, alldeles på tok för mycket.

Men så farligt är det väl inte...

Eller hur? Varje dag jag snittar mindre än en liter vin tycker jag att det är helt ok. En helnykter dag - vilket inte inträffar så ofta numera - inbillar jag mig att jag är precis som alla andra. Ja, ni hör ju själva hur illa det låter. Många av er känner säkert igen resonemanget.

Ingen annan vet. Inte ens min älskade M. Vi dricker lite tillsammans en av helgdagarna, då jag propsar på det och intygar att det är ok (usch, min tunga borde vara svart). Jag fyller på från min gömma, men spårar aldrig ur. Det är nog det jag tycker är allra värst. Det som ligger till grund för normaliserandet. Kan ta några klunkar ur tetran redan på helgmorgonen (tack gode gud för att jag måste ta bilen till jobbet, annars kanske det hade blivit en vardagsmorgonrutin också). Är tämligen säker på att det hade blivit så.

Ekonomin är inget bekymmer. Skulle vilja skriva tyvärr, men det vore förstås ett hån mot dem som inte har det riktigt lika gott ställt. Det enda som får mig att tänka till är, förutom risken för fysiska men, min övervikt. Har alltid varit smal, trots många graviditeter, men har nu närmare tjugo extrakilon att kånka omkring på. Och fort har det gått att lägga på sig dessa.

Alkoholist - Javisst!

Men hur i h-lvete ska jag ta mig ur situationen? Tycker ju att mitt liv funkar riktigt bra just nu. Så illa är det alltså...

Finaste forumvänner, tack för att ni finns. Skäms som f-n, men vad hjälper det. Inte ett dugg.

Kram på er och ha en fin fortsättning på helgen oavsett var i A-kampen ni befinner er.

Och snälla bästa ni, ha fortsatt överseende med att jag inte orkar skriva hos er alla. Fibblan, FinaLisa och flera andra, följer er och är mycket imponerad av hur bra det går för er.

Förresten, läste i någons tråd att ni saknar PimPim. Hon och jag har kontakt IRL, men hur hon vill beskriva sitt liv just nu, överlåter jag till henne. En himla go' tjej är det i alla fall.

-----

Marie58, antar att du inte var riktigt nykter när du skrev dina inlägg ovan. Skulle aldrig falla mig in att döma dig för det - tvärtom. Även om vi helst för vår egen skull inte bör skriva på fyllan. Snälla du, skriv igen och berätta mera.

En extra kram till dig.

Jag valde att dricka både öl och vin igår. Allt var planerat och gick bra. Idag ligger jag här och känner mig seg med taskig mage. Jag tycker inte att gårdagens rus var värt dagens mående. Nä fy tusan vad bra att jag känner som jag gör inför alkohol. Nu ska jag försöka hitta på någon trevlig sysselsättning i det trista vädret.

Jag vaknar denna lördag morgon med dundrande huvud, svullet ansikte och sjaskig känsla i mun och svalg. Bakfull typ. Kollar att ölen jag drack igår faktiskt är alkoholfri. Jodå. Snörvel, snörvel, host, host... Nä dra mig baklänges på en liten pinnevagn! Jag är sjuk? Eller sjuk o sjuk... Krasslig. Jag har sedan länge passerat den den utvecklingen av immunförsvaret att jag aldrig blir sjuk på riktigt, utan just krasslig, dassig. Det är typ en löneförmån i min bransch ;) Först blir jag, som alltid, både chockerad och förnärmad. Bassilusker kommer och sjukar ner MIG??!! Helt oacceptabelt. Maken till fräckhet! Men så inser jag att jag kan stanna i sängen, i pyjamas, hela dagen... och ett litet ljus tänds och sprider värme i min själ. En perfekt dag ligger framför mig. Dricka kopiösa mängder kaffe, läsa min bok och messa alla mina åtaganden ba’ ”Jag är sjuk. Vi får ta whatever en annan gång”. Lägg till ledsen smiley. Har ni reflekterat över hur skrämmande lätt det är att ljuga med väl placerade smileys, istället för att formulera osanningar svart på vitt, eller huvaligen face to face? Handen på hjärtat. Hur många gånger har ni svarat med endast en tumme upp på ett låååångt meddelande från någon ni desperat vill få tyst på, för att de tråkar ihjäl er långsamt, tjatar hål i huvet på er, eller stressar er till nivån att ni roterar ur sockorna? Fyra spaltmeter senare, och lika många tummen-upp-responser senare får man äntligen vara ifred. Rätt smiley - Inget avslöjande kroppsspråk, inget stammande, ingen obekväm tystnad, inget over doing it med svamliga förklaringar... En smiley. Det går så snabbt att man inte ens hinner få dåligt samvete. Som värsta mess-psykopaten haha.

Idag är jag nykter oavsett vad som händer?!
Önskar alla en fin lördag ?!
Kram
/Fibblan ?.

Och mådde dåligt av..Just dessa knäppande och pysande när någon öppnar en burk, är ljud som äcklade mig..Vet att mina barn avskydde ljudet av både det, men även ljud som har med alkohol och fylla att göra..Att vara Ilsken ger mer energi än att vara ledsen..Varm kram????

Jag tror faktiskt att jag har slutat älska honom.

Jag kan inte älska någon som är så självisk.

Jag tror hans kompis åkt hem. Men ölen öppnas på löpande band. Hör det ändå till sovrummet. Han dricker väl upp ölen som kompisen skulle ha.

Å knaskatten 100 dagar är inte pluttigt!! Det är SUPERBRA!!

Ja miss lyckad, hoppas flytten blir snart. Längtar nu. Särskilt denna stund.

Nu är han hemma med sin kompis här. De dricker. Jag är så förbannat irriterad. De smög in ölen. Sa att barnen inte skulle se. Jag sa att jag inte heller vill se...

Det märks att han släpper på hämningar. De pratar högt i vardagsrummet och för en timme sedan kom han in till mig och barnen i sovrummet och kramade mig och sa att vi ska vara vänner. Alltså!! Jag vill inte ens vara nära honom när han dricker. Och så kommer han berusad till mig för att leka gullig.

Barnen tycker direkt att han beter sig konstigt. De märker det lika fort som jag att han druckit.

Jag tycker att han är så respektlös. Jag har ett mycket krävande jobb och är helt slut såhär på fredagen. Hade gärna sovit kl 21 redan. Han har ett mycket enklare jobb och behöver inte alls samma lugn hemma som jag. Han pratar så jävla högt just nu. Jag hatar hans röst.

Igår låg jag i sängen och tänkte på hur sorgligt det var att han snart ska bo själv. Nu ligger jag här och önskar att han kunde försvinna från jordens yta.

Vad tror han att han håller på med?? Helt full nu hemma igen. Är det för att vi varit så bekväma med varandra den senaste tiden? Istället för att göra nåt bra av det så blir han EXAKT som under vårt äktenskap. Ju tryggare han är med mig desto respektlösare blir han.

Usch jag har så mycket ilska i bröstet nu.

Det händer i alla fall saker på lägenhetsfronten. Vågar inte skriva för mycket... Rädd att jinxa allt.

Han är verkligen sjuk. Han har mage att säga att vi inte har problem i vårt förhållande och att jag överdriver. Samtidigt dricker han här. Exakt nu. Och tycker att allt är okej. Att han inte gör nåt fel.

Imorgon ska jag prata med honom. Den tid han ska bo kvar här får han inte dricka här hemma. Han måste börja visa respekt. Han är inte mannen i det här huset. Han är här som gäst just nu för att jag inte vågar kasta ut honom.

Jag mår såååå dåligt ens av tanken på alkohol. Tänk att det ska behöva finnas i mitt eget hem???

Usch.

Hela mitt svar försvann...jag ska läsa inlägg. Valet ör mitt.

Som jag då görDush! Lite slatt.. är inte stolt

God kväll.Jag ska läsa trådarna.Arbetsveckan var bra,nu ska jag arbeta helg.Kväll i morgon o en halv flaska vin med maken ikväll.(förutom den lilla pappförpackningen)som ja hade i necessären.Helt sjukt.Jag klarar jobbet i morgon,men sviker mig o min man på värsta sått.Han anar inget i kväll.Har inget försvar men jag gråter öndå.Det kommer att fungera bra i morgon men jag hatar smusslet och det ska bortVill ha ett gott liv och när dagen kommer klarar jag att säga jag är nykter alkoholist.Vi börjar bli gamla o jag vill ha ett gott liv.Ge mig stryrka att säga nej tack.God natt.