Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med! Nykterheten är mycket roligare när det är en kamp (på lagom hanterbar nivå, inte typ ett utdraget lidande). Det är när det börjar kännas lätt man ska dra öronen åt sig och vara på sin vakt, för då kan man få för sig både det ena och det andra, som tex att marinera sig i vin ett år till...

Det här inlägget kommer jag ihåg ? Det är fortfarande lika bra som det var då. Jag tänker ofta på just det här inlägget i din tråd när ”det första glaset” hägrar med falska löften och A-djävulen viskar att så farligt stora problem med alkohol har jag nog inte ändå... Så en har du definitivt påverkat och motat i rätt riktning ❤️

Du känns superstark! Superbra att säga att du inte ska dricka redan innan resan.
Jag tycker också att dagarna motiverar, och så länge det funkar är det ju toppen. Jag är bara på dag 28 nu, men vill inte ha fler ”dag 1” i mitt liv nu. ?

Du ska inte känna att du inte bjuder på energi. Det gör du! Alla gör det de kan, ibland orkar man kommentera hos andra, ibland inte. Vi hjälps åt! Det är det som är så bra med att vara fler härinne. Det enda du måste göra är ta hand om dig själv.

..kan inte heller förstå det.
Och ja, när det gäller styrkan i nykterheten, så är det ett ständigt pågående arbete..(!)
Med din och andras hjälp i form av pepp och stöd,
kloka ord och påminnelser så blir jag också starkare..?!
Känns tråkigt att min energi inte riktigt är där för att bjussa tillbaka..? Men tänker också att så här kommer det ju inte att vara för alltid..
Passar på nu- Heja er??! Håll ut, håll i och fortsätt håll på med den sköna gröna hobbyn som kallas nykterhet ?!
Kramar
/Fibblan ?

Ja det här med alkohol är inte enkelt för oss med problem. Jag har haft en lång period där jag kunnat haft en sund relation till alkoholen. Å sen kommer bakslaget sent en måndag kväll. Jag fattar fortfarande inte hur det kunde hända men det har hänt. Jag har försökt analysera vad som gick fel men blir ej klokare av det. Ibland känns det väldigt ensamt även fast jag hänger här på forumet. Jag skulle vilja ha möjlighet att träffa likasinnade människor Irl ibland. Nu väljer jag att se framåt och fokusera på det som ger energi. Lyssnar dagligen på alkispodden som jag tycker är bra. Jag har dock aldrig varit i närheten av Roger och Johans konsumtion. De är nyktra alkoholister och berättar väldigt öppet om sin resa. Hade jag inte hittat forumet och börjat reflektera över mitt dryckesmönster vet jag inte vad som hänt.

Dag 17 redan?! Det är ju fantastiskt. Skönt att du är så stark i nykterheten när allt är uppochner. ?

Och tillit tar tid att bygga upp igen..
En snabb sammanfattning av tre kloka gummor i olika åldrar??!
Tack för ni finns!
Precis som du säger Mirabelle, handlar det om att komma ikapp nu. Och det tar ju lite tid förstås att reda upp trasslet i huvudet och ledsenheten i hjärtat. Och jag får fundera vidare på hur och om jag/vi ska ta hjälp utifrån. Min man går nog med på vad som för att det ska bli bra. Jag vill gärna lösa saker själv..?. Och kanske får vi börja där. Se hur långt vi kan komma på egen hand..eller tar vi in proffshjälpen..?. Oavsett hur det blir med det, ska jag inte hoppa i sjön med en
stenbumling?!
Jag står kvar här på stranden, nykter ?!
Och även om det finns svek kopplat till alkoholen också, så är det ju på ett helt annat sätt, menar jag och precis som du är inne på vinäger så är det lättare att rätta till och har heller inte fått några så långtgående konsekvenser. För jag fortsätter att låta bli..?. Dag 17 idag.

Kramar till er alla ❤️!
/Fibblan ?

Finaste du, vet inte vad jag ska säga.

Det du har upplevt nu måste förstås vara extremt jobbigt. Att den man litat på tokat till det på det gruvligaste sätt. Visst har vi också gjort fel och svikit, skillnaden är väl att det är lättare för oss att rätta till det hela. Utan framtida konsekvenser. Om vi låter bli att dricka, alltså. Och det verkar du inse. Att reda ut det du varit med om kräver nog ett engagemang utan A i blodet. Annars kanske det blir ännu värre. Bara några tankar...

Hoppas innerligt att situationen kan ordnas upp till det bästa.

Tror och håller på dig. ?

Kramar i massor

Inte svårt att konstatera att dina sena nattinlägg var skrivna på fyllan, både här och hos mig. Inte optimalt, men så blir det ibland när A tar över.

Först och främst, en eloge för att du inser att detta är ett problem. Att få ett oemotståndligt sug en vardag är inte vanligt - förutom för oss med problem.

Ja, hur går du vidare? Bara du vet vad som krävs. Antingen kommer du fram till att du har större problem än du trott och därmed bryter helt eller så antar du att detta var något ovanligt. Beroendet är lurigt, har nyss gjort en uppdatering angående just det i min tråd. Jag upprepar, bara du vet...

Angående Flatenloppet vet jag ännu inte hur det ser ut den helgen. Vore riktigt kul att ses igen, men ber att få återkomma. Om det nu går att fixa en plats in i det sista...

Och du, det där med svenskläraren och grammatiken kan du släppa helt. Det enda jag har uttryckt i sammanhanget är att jag här ser så många som kan analysera och uttrycka sina känslor på ett naturligt sätt. Och det kan du. Med råge.

Kram på dig

Funderingen beroende eller inte verka vara ständigt aktuell. Här kommer ett gammalt inlägg från min tråd:

"Beroende

Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er

Vilken dag, är helt slutkörd, men nöjd. Planerade kring Finlandsresan med mina vänner på lunchen. De är mycket skötsamma men gillar att festa till det ibland rejält, men jag sa till dem att de kan räkna med att inte jag kommer dricka. Vågade inte säga varför så jag skyllde på att jag tar någon ny medicin. Som jag visserligen tar, men alkohol kan man dricka för det. Men det kändes som en vit lögn jag kan leva med så länge. Och jag kan även leva med det längre fram.

Nu ska jag bara chilla, jag ska göra så lite som möjligt - det är varmt

I dag har jag heller inte druckit, känner nu när 2 månader är nära att jag kanske inte behöver hänga här varje dag, men vi får se.

Istället för att dricka så har jag varit jädrigt duktig, haft underbara samtal och nu ska jag njuta av en kall pepsi max :)

inget så avkopplande som att känna förtroendet en katt kan ge en när man kelar med den <3 Att de sen spyr på mattan och kloar sönder möbler är sånt man får ta :-)))

Är inne en period av att inte riktigt att detta är så jäkligt kul, inget direkt sug men kanske är vardagen jag inte tål.
Kanske är kampen också ett beroende, att få slåss med Draken känna styrkan när man klubbat ned den.
Låter ju inte riktigt klokt, men känner igen känslan från träning och löpning när man klarat det.
Men väljer idag att vara nykter vad som än händer ??❤️ kram Strulan

Jag tror att min uppväxt med en pappa som hade sina barndomstrauman (som han levde ut i fyllan och skrämde oss med sitt skrikande och gråtande) och en mamma som inte klarade av att stå upp för sig, gjorde att jag tidigt visste att jag måste stå upp för mig själv. De strider jag haft med min pappa har format mig redan som barn. Jag är bäde stark, hårdhudad, känslig och transparent beroende på situation. Jag har altid fått både anpassa mig och vägrat att anpassa mig.

Min beroendeterapeut som jag gått hos för några år sedan ville att jag skulle gå på terapi. Ja det kanske jag borde men, jag valde att göra som pappa, dricka på ångesten. Jag har gått på samtal på beroendemottagningen och hos öppenvården (KBT samtal 10 ggr) och det har varit bra, men att gå på terapi. Den gamla psykodynamiska samtalsterapin är inget för mig. Jag är rätt bra på att se inåt och skriva av mig. Jag skulle ha fått den hjälpen redan som ung. Då kanske mitt liv tagit en annan vändning. Nu känns det inte aktuellt längre.

Det jag jobbar på nu med mig själv, är att inte ta på mig andras känslor och drama. Jag jobbar inom vården och är mitt eget arbetsredskap. Vilket gör att jag är för mottaglig även för kollegornas känslor. Jag kan även bli arg när de brister i omsorg och sätter sina egna behov före vårdtagaren. Det kostar för mycket av min energi och jag kan älta i timmar. Jag skulle behöva bättre redskap för att klara detta eller så måste jag söka ett nytt arbete. Jag tänker varje arbetsdag att jag inte ska lägga mig i, inte engagera mig, men men...

Mirabelle G S och Knaskatten, glad att kunna bjuda på lite skratt :)

Jag har nu beställt vitaminer så att jag ska klara hösten och vintern. Magnesium, Zink, D-vitamin, B12 (Behepan) och Berocca. De övriga vitaminerna får jag i mig via kosten. När jag är ute tar jag en knippe rönnbär och mumsar i mig nu när de är mogna. Jag ska ta med en påse och plocka (fryser dem) inför vintern. Nu kallar yogamattan på mig.

45 dagar säger appen idag!!!! Jippie!!!

Tjingeling :)

Du behöver all styrka och energi nu, och därför är alkohol det sämsta tänkbara. Som att försöka hålla sig flytande med hjälp av en stenbumling. Nej, du gör helt rätt som prioriterar dig och ditt välmående!
Om du vill ha hjälp och stöd av någon vet jag att flera av de stora doktorstjänsterna på nätet erbjuder FaceTime med psykolog, inte bara med doktor. ?

Hjärtgillar inte att du är ledsen vännen, men att du prövningarna till trots väljer att vara nykter ❤️ Och jag gillar att du reder ut trasslet i huvudet och bejakar dina egna behov i detta. Du behöver få vara ledsen och sårad. Mannen får vänta på inkännandet tills du har kommit ikapp dig själv. Kram

Ni har så fina och kloka tankar..önskar jag kunde agera efter dina råd Mirabelle. Jag både vill och inte vill det. Samtidigt som jag tänker att vi ska ta oss igenom detta, så jag inte riktigt beredd att gå in med medkänsla, förlåtelse och stöd än..
Jag vet att detta är enda vägen men det är som att jag vill hålla honom på "sträckbänken" lite, för att han ska förstå vad det sårar och att man inte gör så här..typ.. fast det vet han redan..
Men det handlar om en självbevarelsedrift och respekt. Jag känner mig så tillintetgjord på ngt vis..vi får ju prata mer.med varandra till helgen. Någonstans ska ju jobb och hushåll, barnens aktiviteter etc rulla på trots detta chockbesked och att jag bara vill stanna världen en stund..
Knaskatten- ingen dum idé med familjerådgivning, men problemet är att jag känner dem lite privat, de som jobbar i kommunen. Har man rätt att söka i en annan kommun? Jag vet inte men jag tror inte det..?.

Jag vet inte vad jag vill, vad jag orkar och vad nästa steg är. Och precis som du säger Lennis är sömnen A O. Har fixat hem örtte, ska göra mig en kopp nu..men natten till idag var iaf bättre än föregående när jag inte sov nåt..
Både vill och inte vill vin..men det är skit samma vad jag vill egentligen, för jag ska inte iaf..
Och jag kommer inte att göra det.
Somnar nykter ikväll iaf.

Kramar
/Ledsen, ledsen Fibbla?

Vilken sen uppdatering. Har inte haft tid till något förutom jobbet i dag, och sen skedde en liten olycka också, men jag mår under omständigheterna bra och mår så himla bra annars just nu. Debra dagarna är definitivt fler sen jag slutade med A.

Tack för all input, reflektioner och tips. Jag tar med allt på min resa till att få ett mer fulländat liv, vare sig det är med eller utan en kärleksrelation. Det är inte det viktigaste, det viktigaste är att ha vänner och veta att man är älskad. Och det tror jag att jag är, och uppskattad.

Kommer skriva mer om ensamheten framöver, då jag har så mycket tankar och reflektioner kring det men just nu ligger fokus på annat i huvudet. Eventuellt blir det ingen dans i helgen, men om några veckor så kommer det däremot bli det värsta som kan inträffa - Finlandsbåten med tjejgänget. OMG DET är om något en utmaning. Brukar inte åka på sånt, men jag ska göra saker som är kul. Och jag ska finna mod och berätta för de 2 tjejerna jag ska åka med och säga att jag inte kommer dricka, punkt. För jag tänker verkligen inte det nu. Det finns ingen chans att jag sabbar 57+ dagar för att gå tillbaka till dag 1 igen. Okej, jag vet att detta ed dagar inte spelar någon roll, men om det motiverar mig så in i helsike, så kan det väl vara en bra sak kanske.

I dag har jag inte druckit, istället har jag fikat en del, haft ganska kul och fått rejält ont i huvudet.

Alltså STAKETET!!!
Min inre Knaskatt kan tänka att du och jag skulle ha haft jäkligt kul därute i dimman ihop. Du låter som en dam i min smak.
???
Men! Det är ju bara kul med distans, eller hur? Det är faktiskt inte alls kul när man är uppe i det, skadar sig själv och andra, vaknar med ångest.
Man är en sorglig clown.
Men nu! Nu är du stark som en jäkla björnhona. Så imponerad av hur du hanterar allt jobbigt, hur du var så brutalt ärlig mot din man och hur du stod emot suget.
Att tänka på allt skadligt alkohol medför (både för dig och för dina föräldrar tidigare - och dig som anhörig då) är en fantastisk strategi. Bara att ta fram listan och påminnas. ❤️❤️❤️

Det avgör saken Adde. Jag ska baske mig aldrig skaffa katt! ?

Alltså förlåt, men jag skrattar åt din stakethändelse. Bättre än Charlie Chaplin ju! Kan tyvärr ticka av en del av dina fyllehändelser för egen del... men jag har aldrig ramlat över samma staket tre gånger. Förlåt! Nu ska jag sluta. Din lista är en bra påminnelse om varför vi väljer att vara ”en sån som inte dricker alkohol”. Kram

jag har numera samma upplevelse med dotterns katter (!!!) om jag inte har med mig kattgodis när jag ska natta dem !!!! Satan vad sura de blir om jag kommer tomhänt !!! Inget klapp då inte hahaha...

Du har en helt enastående förmåga att ärligt och klarsynt beskriva dina känslor, tankar och upplevelser. Det du skrev om ensamhet här i tråden är så oerhört viktigt och något som många brottas med. Så ledsamt att läsa om det svek och den destruktiva relation du var i för länge sedan, som fortfarande får makten över dina val i livet. Men det märks att du reflekterar och har kloka idéer om hur du vill ha det framåt. Just nu är det prio ett att bibehålla nykterheten och du känner dig mer hoppfull än tidigare om framtiden, det är härligt att ta del av!
Tufft att känna att valet står mellan att slippa bli sviken och lämnad och då fortsätta vara ensam, och att uppleva kärlek och närhet men då riskera att bli svårt sårad. Svårt att våga ta steget att träffa någon, om erfarenheten sedan tidigare bara är "nära relation = fara" (din hjärna försöker vara dig till tjänst här och varnar med rädsla och flyktimpulser när du träffar någon ny).
Hoppas att det är okej att jag kastar ur mig tips om två nyutkomna böcker, om det kan vara till hjälp för någon? Den ena boken handlar om vänskap, jag tänker att det är lätt att stirra sig blind på att en kärleksrelation ska vara den stora meningen med livet. Den heter "Underbara krångliga vänskap" av Elin Liljero Eriksson och innehåller många bra övningar (tyckte jag). Den andra heter "Att vinna över ensamheten" av Anna Bennich och är helt nyutkommen, också den innehåller konkreta tips och strategier för att öka och fördjupa relationer.
Varma hälsningar, med hopp om en härlig dansant helg och fortsatt modiga steg i riktning mot det som du längtar efter och mår bra av!
Sofia, Alkoholhjälpen och anhörigstödet

https://www.youtube.com/watch?v=8sYK7lm3UKg
Hjälper mig att meditera och slappna av