Senaste kommentarerna i forumet

Eftrersom jag hade mitt första riktiga sug igår och hade tankar på a, ägnade jag lite tid åt att tänka på mina fyllehändelser. För att stirra rätt in i hur det kunde vara.

Vill passa på att tacka Skillnaden och Mirabelle G S för fin respons, det betyder mycket för mig, Tack från hjärtat <3 <3 (skriver på datorn idag och kan inte få till riktiga hjärtan)

På fyllan har jag:

Smitit från en ölnota
Smitit från en svarttaxi
Ramlat ner för en trappa och slagit ansiktet rätt in i en betongvägg
Sårat vänner
Varit pinsamt full
Retat min man
Blivit arg
Spytt ut genom ett fönster på en fest
Varit bakis och spytt hela dagen (hänt många gånger)
Spytt på jobbet pga bakfylla
Kört bil bakfull (ett par ggr)
Toppat fyllan med morfintabletter (fullständigt livsfarligt) några gånger vid svår ångest
Varit farlig för mig själv (destruktiv) i perioder

Det finns säkert mycket mer, men jag tänkte lägga till en händelse, som visar hur urbota korkad man blir på fyllan.

Efter en blöt kväll (med öl, vin och tequila) kommer jag hem på natten väldigt berusad. Jag får för mig att gena över gården och ska ta mig över staketet. Eftersom jag är så full så ramlar jag rätt över staketen när jag försöker ta mig över och dråsar omkull på andra sidan. Upptäcker då att handväskan är kvar på andra sidan. Lutar mig över den rätt höga staketet och faller över pladask. Tar min handväska och ska över igen, denna gång med handväskar och faller över igen med en duns. Går hem lerig och trött. Om jag hade varit lite nyktrare hade jag gått runt staketet 3 meter bort där öppningen var.

Det här är rätt länge sen, men minnet finns kvar och jag både skäms och kan skratta åt det. Herrejösses så dumt.

Jag älskar att dansa, men vet inte om jag vågar mig ut själv. Har ingen kompis som går på dans. Men om jag ska dansa, vill jag dansa nykter. Idag har jag inte haft ngt sug och mår bra. I helgen var det värre, då mådde jag inte så bra. Känner att de negativa känslorna tar över ibland. Har pratat med en vän i kväll, som jag kan prata med öppet om alkoholen. Saknar henne. Hon bodde här förut, nu är det över 100 mil att åka, enkel väg. När jag är med henne behöver jag ingen alkohol, då är våra samtal nog. Känner att jag skulle vilja ha en vän på nära håll, som jag kan hälsa på, se film med, käka middag med och som kanske vill dans och som inte dricker. För, för mig är det så tidigt ännu, bara en dryg vecka, att jag ännu inte känner mig mogen att umgås med andra som dricker. Det skulle jag inte klara om jag inte var tvungen att köra förstås. God Natt!

Kämpa på..
Kanske det ör dags att tänka över om din strategi att nå ett ”normalt” drickande verkligen fungerar?

Jag hade suget from hell som bara dök på mig hör om dagen mitt på ljusan dagen, jag var ute på en väldigt lång promenad med en hund, tänkte att jag borde ta de där Karl-Johans jag såg i skogen men hade absolut inget att plocka i. Tänkte på min goda risotto jag gör på dom, och undrade hur jag ska klara av att slå i vitt vin i den, strategin kommer att bli att köpa en liten flaska, använda exakt det jag behöver från den och genast gå till vasken och hålla ut resten - jag vet i fan om jag klarar av att laga risotto. Blev sugen som bara den, och upplevde jordens sorg i min lilla kropp över att aldrig mer få laga mat lite ”salongs” liksom.
MEN - Jag grottade inte ner mig för mycket i det utan tänkte istället på anledningen till varför jag ALDRIG får ta första glaset.
Då bleknade suget och sorgen. För va är det för liv?
Kronisk ångest och pruttfull.

Just saying..!
Du fixar det här också, om du bara är tillräckligt envis och vågar se anledningen till det.
Mod och styrka broder,
Dee

Gjorde jag i helgen under flera timmar. Det var typ tredje gången. Men det gick hur bra som helst. Kanske inte tog ut svängarna lika mycket, men antagligen betydligt stadigare. Kändes inte pinsamt heller. Svårt att känna mig pinsam bland en ganska alkoholpåverkad skara. Fick hjälpa upp två pers som ramlade (inte ur mitt sällskap) och ducka för svingande ölglas (definitivt mitt sällskap), och en och annan helg-Travolta med 2-3 promille (delvis mitt sällskap). Var roligare än det låter. Kanske tom roligare än när jag drack.
Sen tog jag bilen hem på morgonkvisten och släppte av kompisar som slapp ta taxi. Släpp lös för allt du är värd är mitt tips.
Alkohol suger.

Istället men förstår att det finns tusen o en tankar som surrar...
Du har inget att sova på eller örtte eller melatonin sen finns det väl annat minns inte vad dom heter som inte är recept belagda kanske lugnare liv eller något. Bara du får sova! Hjärnan bearbetar så bra när man sover! Skickar massa massa varma tankar o stora kramar till dig ?? du kommer fixa det här o du vet att du gör det bäst utan att snurra till tankarna med vin det blir bara skit av det ?? kram kram

Fibblan! Fy vad tungt! Så otroligt jobbigt.
Håller helt med Mirabelle om att du ska se det här forumet som ditt stöd. Du sviker ingen genom att vars ärlig och bli stöttad!
Kanske vända er till kommunen och få hjälp med gratis familjeterapi? Så att ni kan komma vidare på bästa sätt tillsammans. ?
Så klokt av dig att inte dricka nu. Det skulle ju bara stjälpa på alla plan. Kämpa! Och ta hand om dig fina Fibblan.

Igenkänning! Denna ständiga fråga VADBLIRDETFÖRMAAAAT och sen missnöjda blickar när svaret kommer. Oavsett vad svaret är. ?
Men tänk ändå vad man kommer sakna det om några år när de är utflugna. ?

Kanske höll du för hög takt med övertid och gräsklipperier, och så blev det kortslutning i frontalloben när du fick i dig det där omtalade första glaset? Är du säker på att du aldrig upplevt suget tidigare, eller kan det vara så att du bara inte uppmärksammade det och såg det för vad det är? Jag tänker att när det är normaltillståndet att dricka för mycket så tänker och benämner man inte företeelser på samma sätt. Och man hinner kanske inte känna något sug om man följer impulsen att dricka för mycket och för ofta. Hur som helst så är det ingen som dömer dig. Släpp den tanken. Ägna energin åt att smida idiotsäkra krisplaner för nästa gång suget griper tag i dig. Kram

Jag har mått dåligt hela dagen efter gårdagens otroligt dumma beslut att dricka alkohol. Har ju lyckats ha en låg konsumtion en längre tid. Inte känt något sug alls. Men igår slog suget rejält tag om min hjärna. Hur kunde det bli så tok fel. Har aldrig druckit en måndag under en arbetsvecka men igår gjorde jag det.
Tror jag började känna mig för säker på att jag inte har alkoholproblem. Nu vet i alla fall att jag absolut har problem med alkoholen. Fy sjutton vad lömsk denna drog är. Nu blir det nya tag för min del.

Ung och stjärnögd som jag var way back when förbisåg jag en viktig detalj när jag skaffade ett antal telningar. De ska ha mat. Varenda förbannade dag. Inte bara när jag känner mig inspirerad (ca en gång vartannat år iofs). Jag vet inte om det är någon form av betingad reflex, men de tycks dessutom bli hungriga i samma ögonblick som jag visar mig. Där är mamma - saliverar - måste ha mat nuuu för fem minuter sedan! Imorrn kanske jag trär en pappkasse över huvet innan jag kliver över tröskeln. Det är värt ett försök ?

Du vet att det här är mannen du vill leva med. Bra ? Jag kan iaf lova dig en sak. Det finns INGET som stärker ett förhållande så mycket som att förhålla sig förlåtande och lösningsfokuserad i en situation där partnern varit säker på att hen genom sina gärningar satt sista spiken i kistan. Min man led helvetets kval med konstant ångest i många månader innan han till slut kröp till korset och lade korten på bordet. Till sin stora förvåning fick han möta medkänsla, förlåtelse och stöd istället för skilsmässoansökan. Han reste sig med nytt råg i ryggen och ordnade röran han ställt till. Han lyckades skadereglera mycket bättre än väntat och konsekvenserna blev inte så mörka som befarat. Vi gick ur eländet litet klokare, litet starkare och mycket närmre varann.

Bara önskar att det kunde vara ogjort..
Jag vill ju trots allt leva med honom, så blir väl till att plöja igenom..
Jag förstår var du menar Mirabelle, tack för du delar med dig?!
Och som jag gråtit Pellis. Åkte till jobbet trots nada sömn..såg värre ut idag än jag gjort vid ngt dryckestillfälle..
Riktigt tacksam dock över att veta för egen del att jag inget tagit och att kunna stå rakryggad mitt i eländet. Kollegorna måste verkligen undrat..
Och min äldsta konstaterade krasst när hon såg mig att jag såg trött och ledsen ut. Jag sa att jag var det också. Inga följdfrågor faktiskt och jag lät det vara så..
Kram
/Fibblan ?

Kära du! Försök släppa den där känslan att du sviker. Du är anonym här, och således även han. Någonstans måste man få ”pysa” när trycket blir för stort. Vad otroligt starkt av dig att inte ta till alkoholens falska tröst. Det är en riktig jävla skitsituation att upptäcka att ens livspartner fattat beslut (eller gjort misstag) som blir livsomvälvande för hela familjen. Då har man ett val att göra. Antingen anklaga, beskylla och skambelägga, eller fatta livskamratens hand och plöja igenom följderna tillsammans. Enade. Stärkta. Arg, besviken, ledsen och orolig måste man givetvis få vara. Det kan man till och med vara tillsammans, om man väljer att närma sig varandra i eländet, istället för att fjärma sig. Vet inte om du får ut något vettigt ur det jag skriver. Men jag gick igenom en liknande situation med min man, och det var typ så jag tänkte då... En stor kram får du iaf

Klart du ska dansa nykter! Du kommer ha bästa koordinationsförmågan på dansgolvet ju ? Du ÄR grym! Och du klarar dig galant utan gift, i vare sig luftburen eller flytande form. Kram

Fy vilken jobbig situation ? Jag förstår hur det kan väcka A-djävulen till liv. Är det nåt det aset älskar så är det att rida på oro och obehag. Vad bra att du lyckades stå emot! En nykter hjärna tänker ut bättre planer och hanterar påfrestningarna på ett bättre sätt. Även om det är skit att behöva hantera det alls. Kram

...säger ”hej”, vilken styrka mitt i skottdagen och ”maran” och svårt dilemma, när omtanke upplevs som svek, men jag tänker att du ändå vet, vet vad som är bäst, fast det betyder inte att det är värt energin. Allt beror på...hoppas du kommer fram till ett beslut som känns rätt, så du slipper våndas kring ”ska jag, ska jag inte”.

Vita ”skit-dagar” är allt ändå lite bra dagar ? Du är bra idag i alla fall ?

Nog går det att testa det mesta bara en gång utan att fortsätta. Det gjorde iaf jag under tonåren. Äventyrslystet skogstokigt yrväder i fel sällskap. Då kan det bli så. Men jag gillade inga av drogerna, och faktiskt inte umgänget heller, så jag studsade glatt vidare mot bättre äventyr. Med detta försöker jag säga att det KAN vara helt oskyldigt. Det jag inte förstår med din kille är lögnerna. Min man har alltid varit stenhårt emot droger. Inga bekymmer. Jag hade ju testat och insett att det bara var skit. Då var vi ju på samma sida. Inget att ljuga om. Jag skulle öht passa mig för att fördjupa ett förhållande med någon som visat sig ljuga för att behålla mig i förhållandet. För mig är det en riktig deal breaker att bli manipulerad så, oavsett vad saken gäller. Lycka till med funderingarna!

Så kul att ni tänker hänga här inne ni också så småningom ? Måndagsångesten är ju som bortblåst bara jag slår upp ögonen på måndag morgon. Det är det som är så konstigt, att motviljan kan vara så stor under söndagen för att sedan bytas mot ”laddad, taggad och startklar” bara sådär. Kanske är det utmattningsdepressionen som spökar ännu... Fast jag kan väl knappast ha varit utmattad redan under lågstadiet. Jag kan spåra mönstret så långt bak i tiden ? Kontroll över hemmafronten inför jobbveckan är viktigt för mig med. Tack och lov lyssnade inte gubben på mig när jag deklarerade att städhjälp är överflödigt nu. Han kontrakterade städfirman ändå. Tur var väl det, för nu upptäcker jag att jag inte alls orkar.

En riktig skitdag då oro, nedstämdhet och ångest besvärat mig hela dagen. Var såååå nära att be maken handla hem från bolaget ikväll, men mina nyktra dagar skulle sabbas då. Det vill jag inte och jag vill inte hamna i loopen med vinkvällar igen. Så jag bad om alkoholfri öl till middagen och satte mig vid datorn och loggade in här. Jag vet egentligen ganska bra varför jag inte mår bra just nu. Jag är orolig och bekymrar mig för en nära anhörig, som är väldigt sjuk. Hen vägrar att ta emot hjälp i form av omsorg/vård. Nu står jag inför att fatta beslut om jag ska göra en orosanmälan. Det kan jag göra och det är i så fall inte första ggn, men det kommer att kosta rätt mycket av min energi. För att det kommer att bli mycket arga känslor som kommer att slå mot mig.

Så nu andas jag och försöker att finna någon form av ro.

Kram på er alla som kämpar!

Funkar det bara om jag inte har något hemma...vet själv hur förrädiskt det kan vara....ena stunden tror man att man har kontroll och i nästa sitter man med glaset i handen.
Enda tipset jag kan ge är att börja om från noll igen...jag vet att jag inte kommer att kunna stoppa vid en öl...så då håller jag mig hellre ifrån helt och hållet.

Jag vet inte vad som hände igår. Helt plötsligt fick jag ett sug från helevet på alkohol. Har aldrig känt detta sug tidigare. Hade jobbat övertid hemma och även hunnit klippa gräsmattan.. Skulle bara ta EN öl som belöning. Det funkade inte utan jag tömde lagret.. Fy fan för denna drog..

och tillåt dig till att vara ännu mera ledsen, besviken och ARG! Det har du rätt att vara! Jag förstår hur dina känslor för mannen åker berg och dalbana nu men som sagt du är en kämpe och att dricka löser inte problemet snarare mår du ännu sämre. MEN jag fattar...så jobbigt! Många många varma kramar!

För omtanke och stöd
Kram
/Fibblan ?

Hur mår du idag? Vad var det som hände och vad blir viktigt för dig att ta hänsyn till nu för att minska risken att det händer igen?

Du bidrar så nyanserat till forumet genom att sätta ord på den något krokiga resa det ofta är att förändra sina alkoholvanor till det bättre. Det finns ett mod i att söka stöd när en mår pyton, och att våga berätta att en mår dåligt samtidigt innebär det ett dilemma för oss i admi på alkoholhjälpen då vi önskar att inlägg skrivs nyktra.

Hoppas du tittar in snart och berättar hur det går för dig.

Vänligen Li-Lo

Leder detta till den förändring vi båda var och en och tillsammans, så uppenbart behöver göra för att hitta tillbaka till varandra och glädje och tillit igen..men jag trodde ju inte att vi var så långt ifrån varandra..det är det som gör så ont..
Det blir en lång resa. Men jag vet vad jag behöver göra och jag tar ansvar för mitt. Och nu får han kliva in och ta ansvar för sitt..
Men usch ja.
Usch.
Och fy fan, och satans jävlar helvete..
Så besviken och arg
Så ledsen..
/Fibblan ?