Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 @Andrahalvlek Tack❤️ Det går nog tyvärr inte få någon hemhjälp eftersom min mamma är narkoman och väldigt paranoid. Hon tror hon är förföljd och att folk går in hos henne och flyttar på hennes saker och byter ut hennes värdepapper. Hon skulle skrämma ihjäl en hemhjälp.
Alltså det är så tragiskt att det inte går att få någon att förstå. Ingen kan hjälpa om hon själv inte söker hjälp men hon vill inte söka hjälp. För att få plats på avgiftning och sedan ett behandlingshem är omöjligt. Kanske öppenvård men det är för ensamt att klara det.

@Himmelellerhelvette Så himla tungt för dig och jag förstår verkligen att det tär och gör så ont❤️. Att ens mamma befinner sig i ett sådant eländigt tillstånd och den maktlöshet du känner. Det låter som att du har hjärtesorg och att det är svårt att finna tröst. På något sätt behöver du ju ändå få ro, få hjälp och inte ta över hela ansvaret för din mamma. Det blir övermäktigt och det skadar dig. Kanske ändå ta kontakt med kommunen, kanske du redan gjort, och höra dig för om hur du kan gå tillväga och få hjälp?

Sköt om dig❤️

Just nu är vi i Budapest. Där har vi varit tidigare. Ska vidare till Polen imorgon. Ungern är nog ett land vi inte återkommer till. Anställda i offentlig sektor så jävla otrevliga mot turister. En busschaufför blev vansinnig på ett par som gick på bussen men inte visade biljetten så tydligt. Så han slängde upp sin dörr och skrek show tickets.. Själv fick jag en ordningsbot på 300kr för jag bar en togo-kaffe i tunnelbanan. De går på turister hår de ska nog vara jävligt glada för all turism för den drar in cash. Fasc....land. Man borde inte stödja detta land egentligen.

Jaja vi har det finemang och man är spik nykter och det är ju skönt att slippa smussla mm.

Tack @sattva och @seklart för era hälsningar ❤️

Wow @varafrisk det var ju bra! Det här när man gör ett och annat trots motstånd och fattar att det finns ett värde i det- en sak i taget- hela livet får ju inte bli måsten! Idag måste jag inte så mycket men har ”tvingat” mig att sova ut. Jag ska börja så smått med en renovering av ett sovrum här. Köpt linoljefärg för att måla. Men först en massa tråkigt förarbete= måste som måste göras. Men sen kommer jag vara otroligt glad för resultatet! Kram och njut av dagen.
Ps- tipsar om alla Jennie Waldens sallader på insta, hon är fantastisk!

Du är fantastisk @andrahalvlek, vilken mamma 💕

@Himmelellerhelvette Åh, det låter så plågsamt jobbigt, för er båda 😢 Jag tänker att vissa saker ska man inte göra, för att man är för känslomässigt involverad. När min mamma blev sängliggande hösten 2019 efter en fraktur i en ryggkota kontaktade jag kommunens biståndshandläggare. Min mamma beviljades hemtjänst flera gånger dagligen, hon beviljades ledsagning i samband med vårdbesök och hon fick även trygghetslarm. Det gick på nolltid.

Jag jobbade heltid och hade mig själv och yngsta dottern att ansvara för, jag kunde fan inte städa hos mamma och duscha henne också. Vi bor i en liten kommun med 30.000 invånare, och kommunen har verkligen levererat. Nu mår mamma mycket bättre och har endast städ var tredje vecka och tvätt varannan vecka kvar som hemtjänstinsats. Plus ledsagning vid vårdbesök och trygghetslarm.

När vi träffas vill jag hitta på roliga saker. Nu är hon piggare än piggast, och vår relation är bättre än någonsin. I tisdags var vi på stadsvandring och imorgon ska vi på sommarteater. Jag berättar det här för att du ska veta att med rätt hjälp kan nattsvart vändas till något som känns helt okej. Men du kan inte bära din mamma, däremot kan du kontakta biståndshandläggaren på kommunen. Kanske ska man göra en demensutredning?

Och även om din mamma sagt nej till hemtjänst och vårdkontakter tidigare så ska du fortsätta fråga och prata om det. Plötsligt en dag säger hon ”Ja, jag vill ha deras hjälp”.

Kram 🐘

@Sattva Tack för boktipset! Jag har också svårt för anknytning. Med min uppväxt och inga synskon har jag alltid känt att den enda jag kan lita på är mig själv. Att då bli sjukskriven för utmattningsdepression, och faktiskt inte kunna klara sig själv, har varit megaknäckande.

I alla typer av relationer slår jag nästan knut på mig själv för att få det att funka. Först på senare år har jag medvetet valt bort aktiviteter som jag inte gillar, men som det förväntas att man ska gilla. Festivaler, marknader, blues- och jazzkonserter, pubkvällar, musik-quiz… Listan kan göras lång och den fylls på hela tiden.

Nu under tiden efter barnen, då man gjorde mycket för deras skull, tänker jag: ”Vill jag det här? Genuint verkligen vill?” Fortfarande styr delvis barnens intressen, men jag försöker leja bort det jag kan. Stadsmarknaden nästa helg och Astrid lindgrenteater tillsammans med yngsta dottern får boendet ta hand om tex. Vi hittar på andra saker, som även jag har behållning av.

Astrid Lindgrens Värld hoppar vi över helt i år, jag kan liksom inte förmå mig 🤣 Det är vidrigt! Med mina mått mätt, men för yngsta dottern är det paradiset och när vi åker dit är jag genuint glad för hennes skull.

Kram 🐘

@Andrahalvlek @vår2022 @Se klart och @Sattva, tack så skönt det känns att komma in på forumet och känna värmen från er❤️

Detta med medberoendet är hemskt, det är så mycket sorg för min mamma som kämpar så! Hennes kropp orkar snart inte bära henne mer och hon försöker låta mig tro att det är som det ska i huvudet på henne. Hon försöker skratta och låtsas som allt är bra eller så är hon faktiskt lite glad och mår lite bra. Kanske är det jag som överanalyserar? Jag har hamnat där igen då jag sätter mig in i hur fruktansvärt tragiskt hennes liv är och lider nått fruktansvärt med henne! Jag förstår inte hur hon orkar fortsätta leva, hur hon hittar anledning att inte överdosera och få somna in. Det hade jag gjort i hennes sits. Jag lärde mig att ha avstånd till att känna hur hon borde känna men nu är jag tillbaka i lidandet. Maktlösheten i att inte kunna hjälpa utan att själv drunkna. När jag hjälper mår jag så dåligt själv och när jag inte hjälper mår jag så dåligt över hur ensam hon är. Men hennes hjärna funkar inte helt längre och det blir svårt för mig att ha tålamod sedan får jag dåligt samvete för jag är så hård mot henne. Jag är hård i attityden sedan gråter jag när jag lämnat henne! Igår flera timmar efter jag åkt därifrån slog det mig som ett fysiskt slag i bröstet från ingenstans helt plötsligt! En sådan ångest att jag kände hur luften bara försvann sedan grät jag väldigt länge! Jag bad gud om att hjälpa henne! Snälla gud hjälp henne!

@aeromagnus Hoppas semestern var fortsatt fin!

@Geggan Vad härligt att själv bygga sitt hem! Vilken skaparglädje o kraft det måste vara!

@Torn Låter härligt! Njut!

@vår2022 Vill bara titta in!

@Himmelellerhelvette Jag skickar dig goda energier!

@Varafrisk Hej! Tittar in!
Det låter som om du verkligen vill få bestående förändringar i ditt liv, och jag tror att den inre motivationen är viktig. Jag tror på dig!
Om jobbet; sök annat o se vad som händer. Som socionom kan man ju jobba inom ett brett område. Du har lång erfarenhet inom yrket, och mycket egna resurser/kunskaper!
Ha en fin lördag!

@Andrahalvlek Tittar in o ser att du har det bra!

@Se klart Snabbläst ikapp, så jag vet inte så mycket detaljer, men förstår att det är mycket tankar kring nuet och framtiden. På ett positivt sätt. Det är härligt att åldras, pusselbitar faller på plats och liksom färre saker som spretar.
Njut av din trädgård, dina fina barn o barnbarn!

Hemkommen igår från yogaretreaten. Jag har haft det jättebra. Men också varit väldigt ledsen. Skrivit o tänkt mycket. Drömt många jobbiga drömmar. Hittat ensamhet som en grundrädsla inför separationen. Vaknat vissa mornar med ångest, som handlat om rädsla för ensamhet. Men också kunnat härleda den känslan till en jobbig singeltid på flera år, innan jag träffade barnens pappa. Jag är en annan nu. 30 år äldre. Med så mycket kärlek i mitt liv.

Jag har lagt mycket tid den senaste veckan på att söka vidare kring denna ensamhet. Trillade in på anknytningsmönster. Och där trillade poletten ner. Hämtade en bok på biblioteket igår om anknytningsmönster (av Camilla von Below). Har läst o känner att jag hittat en viktig pusselbit kring varför jag inlett två långa relationer där jag borde ha sett röda flaggor tidigt. Och också mycket förklaringar till hur jag agerar i relationer o livet överlag. Denna självständighet jag alltid haft, men som bottnar i att jag tidigt lärt mig att det är ingen ide att be om hjälp. Att jag (haft) svårt med egenomsorg, drivit mig själv hårt. Kan ha svårt att hitta känslor. Och många andra saker som stämmer med mig.

Detta kom till mig i helt rätt tid. Jag har känt till anknytningsmönster tidigare, men det har inte väckt något i mig. Det finns ju många förklaringsmodeller inom psykologin. Denna gav mig vad jag behöver just nu. Tacksam!

@Se klart Man kan nog inte alltid förstå allt och man behöver nog inte heller göra det. Men att förstå sig själv och varför man fungerar som man gör i olika situationer är en viktig kunskap liksom vilka tankar och förställningar man har om sig själv. Är det mina egna föreställningar eller är det andras föreställningar om mig som jag internaliserat i mig? Finns det något skav i det? Är jag mitt autentiska jag eller är det något påklistrat som jag tagit till mig? Det skavde för mig och jag kände mig lite vilsen. Jag hade svårt att uttrycka mina egna behov och visste inte riktigt vad jag hade för behov. Jag kunde mest känna frustration och bli irriterad när jag gick emot mina behov men jag kunde inte uttrycka dem och få tag på dem ordentligt. Ville mest vara tillags för det var det jag kunde bäst. För mig var det en befrielse att genom terapin komma åt detta. Gå igenom skam och skuld som jag kände och varför jag kände det. Det blev så tydligt på något sätt och jag insåg också vilken funktion alkohol hade haft hos mig. Dämpa och trösta. Slippa ta tag i. Tror absolut att nykterheten är en förutsättning för att ta tag i och ta itu med sig själv och sitt innersta, med klart och nyktert sinne.

Spännande att få ett litet underverk till i familjen och att din dotter blir mamma. Ni verkar ha så fina relationer du och dina barn❤️ igår kom min dotter hem och har sovit över. Det är fint att få pyssla om henne med god mat, samtal och häng. Har levt vid sidan av hennes liv dagligen i ca tre veckor då hon genomgått en tuff utmaning och det känns som hon kommit ut bra på andra sidan. Så även jag😁

Ha en fin lördag, vi får babbla vidare om det känns så❤️

Åh, lite mer helvette än himmel just nu alltså? Så är det ju ibland men jag vet- och du vet- att detta kommer du igenom. Du är urstark. Även om det inte känns så kanske just idag, så är du det.
Och precis, vi finns här! Kram 🥰

Tack för så fin och klok återkoppling @sndrahalvlek och @vår2022
Ja vi är väl i samma härad- eller vad man kallar det- iaf har vi börjat fundera på detta med nästa steg i (arbets)livet.
Jag har ett avtal som gör att jag inte kan gå ner i arbetstid (eller snarare lön) utan att det påverkar pensionen rätt mycket. Däremot ser jag ju inte att jag ska gå från 100 till 0 men jag kan nog lösa det med konsultavtal är tanken. Men jag är mitt i en organisation som är ung och väldigt fokuserad på utveckling/tech, känner mig inte särskilt gammal men att jobba på samma ställe så länge till tror jag inte riktigt på.
Mina funderingar är ju om jag skulle sluta jobba inom kommande år- vilket då är rätt tidigt och påverkar pensionen en del, men kanske skulle det fungera. På sikt absolut- men just nu har vi ju boenden mm som kräver sitt. Nog om detta- jag gör diverse simuleringar i pensionsappen, räknar och funderar och pratar med min man och även med barnen- det är ju skönt att ha dem att bolla med.

Jag är oväntat- eller åtminstone väldigt glad över mitt beslut om terapi. Jag har verkligen under så många år haft fokus inställt på framåt- så som många av oss här, och inte minst ni båda. Nu vet ju.
Sen har jag tänkt att den fär gamla barndomen får man bara packa ihop och ställa på vinden. Men jag har inte- och inte min terapeut heller tror jag- nån tanke om att fatta allt. Men jag behöver förstå utifrån både barnets och mitt vuxna perspektiv. Få lite bättre koll på mina egna strategier i livet, hur jag hanterar svårt och lätt- ja här kommer ju alkoholen in helt klart. Att vara klar med den- med riskbruk och beroende är helt klart en förutsättning tror jag.
Jag känner ju inte riktigt igen det här med socker- även om jag gärna petar i mig diverse onyttigt. Men jag går inte upp i vikt, kanske lite långsamt ner? Jag håller igång som bara den, bär jordsäckar och rensar ogräs på huk i timmar. Såklart ska det till både flås och styrka, men jag känner mig rätt trygg med att jag kommer dit. Så det oroar mig inte så mycket- jag har till och med slutat köpa kläder som jag gjorde väldigt mycket under pandemin. Så jag känner mig rätt då redo på nåt vis för att med mitt vuxna jag, ta mig an mitt lilla jag. Hon har sannerligen fått stå tillbaka väldigt många år.
Apropå lilla jag så har jag därför redan gått och lagt mig. Är trött av känslor, tankar, och berörd av att vara med min dotter. Det glädjer mig otroligt. Snart är hon mamma. De här dagarna, när det var hon och jag, kommer jag alltid att minnas.
Tack igen, babblaren önskar god natt.❤️🙏

@Himmelellerhelvette Vi finns här för dig❤️. Det kan vara skönt att skriva av sig och sätta ord på hur du mår❤️ kram❤️

@Himmelellerhelvette Gumman ❤️ Lider med dig. Skriv mer, det kanske kan vara hjälpsamt. Är din mamma mer än vanligt krävande?

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette En jävla kamp är det. Men jag vill fan inte gå upp de 17 kg jag gick ner i vintras. Jag vill gå ner ytterligare 10 kg. För min hälsas skull. För att jag ska kunna promenera och cykla, hålla mina artrosknän igång. Och resten av kroppen. Vid snart 55 års ålder handlar det inte så mycket om hur länge man vill leva, utan om HUR man vill leva. Det jag gör nu är en investering inför framtiden. Jag vill vara en aktiv pensionär.

Jag märker att när jag faller i sockerträsket så ökar min aptit rejält även på mat och annat. Jag blir mer hungrig. Jag gillar inte att vara hungrig. Bästa lösningen är att hålla mattiderna - tre huvudmål och tre mellanmål. Och försöka minska portionerna.

Jag föll i måndags när jag av en vän, på tu man hand, blev bjuden på chokladkaka. Som hon bakat enbart till oss. Jag kan inte tacka nej i de lägena. Men jag fortsatte inte - jag satte stopp där och nollade stoppsocker-klockan igen. Nu visar den 3 ynka dagar, men fler ska det bli.

Precis som med alkoholen gäller det att försöka förbereda sig inför varje risksituation. Igår kväll var jag och yngsta dottern på Diggiloo. Jag hade fixat mackor till oss, vi hade med oss egen dryck och även frukt. Behövde inte handla i någon kiosk, behövde inte frestas. Dottern hade fått med sig en kexchoklad, och det lockar mig föga. Just kexchoklad är otroligt olockande för mig, och varför skulle jag be henne om en bit? Allt var som upplagt för en sockerfri kväll, och så blev det också!

Ösregn och hagelskurar överlevde vi, och showen var värd allt oväder. Discomedleyt som finalnummer fick mig nästan att dansa hela vägen hem 🤩 Största stjärnan igår var dock yngsta dottern ❤️ Vi gick hemifrån kl 15.45 och kom hem först 23.00. Då hade hon slagit personligt rekord i sin stegmätarapp - nästan 15.000 steg (varav hälften på lunchrunda med hunden.) Wow 🤩 Hon har urdålig kondis och autistiska drag, men där satt hon och hukade under regnhuvan i hagelskuren. Minst 10 gg frågade jag om vi skulle gå hem. Hon svarade: ”Nej, det är inte slut än.”

Trots sent i säng kvittrar hon som en lärka idag. Jag är tröttare än hon.

Kram 🐘

Så fint @Se klart ❤️ Glad jag blev! Jo det är lite sisådär faktiskt! Tror vädret påverkar mycket och jag har engagerat mig för mycket i min mamma och jag har skadat mig så kan inte promenera som jag älskar, sedan har jag ju som sagt sagt upp mig och är arbetslös om några veckor. Försöker tro på att allt kommer ordna sig och att det finns en plan för mig även om jag inte blivit medveten om den ännu. Jag har fallit tillbaka i mitt matmissbruk och det tar på min självkänsla och energi.

Hur är det med dig? Kram