Senaste kommentarerna i forumet

För omtanke och stöd
Kram
/Fibblan ?

Hur mår du idag? Vad var det som hände och vad blir viktigt för dig att ta hänsyn till nu för att minska risken att det händer igen?

Du bidrar så nyanserat till forumet genom att sätta ord på den något krokiga resa det ofta är att förändra sina alkoholvanor till det bättre. Det finns ett mod i att söka stöd när en mår pyton, och att våga berätta att en mår dåligt samtidigt innebär det ett dilemma för oss i admi på alkoholhjälpen då vi önskar att inlägg skrivs nyktra.

Hoppas du tittar in snart och berättar hur det går för dig.

Vänligen Li-Lo

Leder detta till den förändring vi båda var och en och tillsammans, så uppenbart behöver göra för att hitta tillbaka till varandra och glädje och tillit igen..men jag trodde ju inte att vi var så långt ifrån varandra..det är det som gör så ont..
Det blir en lång resa. Men jag vet vad jag behöver göra och jag tar ansvar för mitt. Och nu får han kliva in och ta ansvar för sitt..
Men usch ja.
Usch.
Och fy fan, och satans jävlar helvete..
Så besviken och arg
Så ledsen..
/Fibblan ?

Medkänsla med dig... ??❤️

Tråkigt och väldigt dålig timing när du kämpat på. Hoppas ni kan lösa det och stötta varandra. Har en i familjen (inte i min omedelbara) med spelmissbruk och det är så klart jobbigt för alla. Men det finns lösningar och då är det som sagt bra att vara nykter nog att se dem.

Det är allt jag kan säga nu..?
Ingen otrohet, inte varit med ngn annan. Men det är mkt pengar så det lär få konsekvenser för den här familjen lång tid framöver..
Önskar så han sagt ngt tidigare..
Och jag har ju ändå varit så rå-ärlig med mitt, så man tycker ju att det borde göra det enklare att vara det tillbaka..
Känner mig så sviken..?
Men självklart precis som du säger, dricka på detta, löser ingenting..! Jag måste mer nu än någonsin hålla ihop och vara stark och klar för barnen skull. Så det kommer jag att vara (tror jag.., hoppas jag, ska gör vad jag kan..?, verkligen!)
Kram och tack än en gång?
/Fibblan ?

Jag vet inte vad jag ska säga FY så tufft du har det nu ??
Vilken kämpe du ör! Du kommer greja det här o tur att du gör det utan alkohol ?
Försök att inte dricka på den känslan!! Du måste vara klarsynt för att orka hantera allt runt om nu även om det kan locka att bara zooma ut ett tag (tänk på efterdyningarna som inte blir att leka med). Du måste vara stark för dig o dina barn!! Märkligt det där att män kan sova oavsett hur hemskt dom betett sig?? Så sover dom...själv grubblar man precis som du o vänder o vrider sig...
Förstår besvikelsen eller försöker förstå!! Lån kan man såklart betala tillbaka eller menar du otrohet med? Tror din man behöver söka hjälp eller kanske prata med någon (som du säger en trasig själ) o Ja jag vet män gör sällan sånt...går o pratar med någon eller pratar med en själv...varför?
Kom ihåg DU är stark!! DU grejar det här!! För dig o barnen!! Kram kram kram ??? ta hand om dig!!!

Igår frågade jag min man om han förstod varför jag slutat att dricka alkohol? Nja, det visste han inte riktigt, sa han. Jag tittade på honom en stund och sa sen...

Jag har slutat att dricka för att, jag vill inte riskera att bli svårt alkoholiserad, riskera skador på lillhjärnan, få epilepsi, alkoholdemens och tappa bort mig själv och livet. Jag vill inte att min dotter och barnbarn ska se på mig med samma ögon som jag såg på min mamma när hon vasr aspackad och låg trasig på golvet. Eller när hon åkte ambulans in till sjukhuset och låg där med fallskador och stank gammal fylla. Jag vill inte ligga på rygg och kissa påmig som pappa, när han var för full för att resa sig. Jag vill inte hamna i fylleslagsmål eller bråk för att hjärnan loggat ut.

Maken - jaha (sen var det tyst och han sa inget mer)

Undrar vart det hamnade i hans tankar? När jag berättar om antalet nyktra dagar säger han grattis. Han har slutat köpa hem vin för att överaska mig. Tack för det. Sist det hände kunde jag inte släppa tanken på flaskan förän jag druckit upp den. Så vad den nyktra perioden bruten. Det ska INTE hända igen. Jag vet att han tycker att jag är tråkig (när han har druckit) och saknar nog mitt glada lite spralliga jag. Jag tycker å andra sidan att han är jättelarvig och pinsam när han är full. Man kan lugnt säga att vi är i otakt på helgerna när han väljer att dricka.

Tack Vinäger, jag förstår vad du menar och tar ite illa upp alls. Om mina inlägg kan ge hopp, blir jag oerhört glad. Tack <3

Ja, blir det av, så ska jag gå ut och dansa.. jesus det gör mig nästan rädd att skriva. Men har som sagt inget att förlora. Är inte rädd för att jag skulle dricka, ingen vågar stå upp mot mig för jag har alltid svar på tal och är i det sammanhanget mer stark än svag (inför andra). Jag har heller inte varit någon partyprisse (på senare år) eller druckit särskilt mycket i sällskap. Några gånger har det blivit lite mycket, men vad tusan- alla blir ju packade, eller hur :(

Det jag kanske är rädd för är att vara den som sticker ut och att jag tycker allt är så urbota tråkigt. Har så svårt att motivera mig och vara fake. Men ska gå in med inställningen och ett mindset av positivitet. Jag är bara med så länge jag vill, dricker det jag vill, osv.

Sen att hitta en bortförklaring till att inte dricka, det blir nog inte så svårt. Men tror bara att jag kommer säga att jag har gett upp alkohol för en tid, testar det - alltså vara precis helt ärlig. Nästan. Det är ju för en tid, för en livstid. Förhoppningsvis.

Nu måste jag skynda mig iväg till jobb och 12 timmars arbetsdag. Ska fika MYCKET!

Väljer för övrigt att inte dricka i dag, ska istället fokusera på det positiva och inte direkt tänka på det jobbiga och negativa

att säga
Men jag orkar inte. Måste få lite sömn, eller är det bättre att inte sova alls nu..
Känns som jag har svikit honom genom att berätta här. Som att jag hängt ut en redan trasig människa. Han mår ju förstås också väldigt dåligt nu. Men sover iaf..
Suck.
Just som livet skulle bli lite bättre..
???
/Fibblan ?

Jag har klarat 2 veckor idag (igår).
Men det är inte ngn vidare fira-stämning..
Min man har gått bakom ryggen på mig i ett och ett halvt års tid.. tagit lån och satt oss i en jävla sits..det är en sak, men det känslomässiga sveket är det värsta..
Mkt att ta in..inte sovit ngt i natt förstås.. upp o jobba imorgon -yey..(!) Jag som inte trivts alls sedan jag kom tillbaka..
Och så detta ovanpå allt..
Nykter är jag dock, otroligt nog..
To be continued..eller kanske inte? Vet ingenting just nu..
Kram
/Fibblan ?

Jag är inte nykter. Döda mig, gör vad ni vill. Jag har gjort fel. Jobbat hemma ikväll. Nu är jag påverkad av alkohol. Fy fan säger jag.

.

Jag ska alltid ge glädje och lösa problem. Levereras ska ske, jag fixar det. Men för allt ska hända behöver jag ett par bärs. Sen blir det flera. Nykter typ många dagar. Har atros i höger knä och tummarna. Atrosen vill ha sol och värme. Frun har atros i hela kroppen. Hon har jobbat på långvården i ,40 år. Nu ska vi jobba till 75. Ska jag orka behöver jag bränsle?

Flatenloppet tar en timme om du går. Vet det för jag har bott i i närheten. Men hela grejen är att vi med olika missbruk och psykiska problem springer eller går detta lopp. Flera av oss på Irl träffen kommer. Jag kommer och tar med mig frun.

Så tror jag fortfarande inte på att man kan återgå utan att konstant ”jobba med sitt intag”. Dvs man kan inte vad jag sett eller hört återgå till en spontanreglering av intaget (minns knappt att jag nånsin kunnat det). Men jag tänker samtidigt (nu när jag inte ser så svart-vitt) att om man fortsätter försöka och i och med detta i alla fall får mindre fulfyllor och ångest, så kan det ju säkert finnas de som kan leva med en delvis förbättrad situation. Men det blir ju ändå en sorts kamp utan slut att konstant försöka hålla intaget lågt. Inget jag själv kan leva med (längre). Men i ditt fall vinäger så vill du ju helst lägga av och jag hoppas paniken lättar så du kan ta nya tag!

Klart som tusan att du ska dansa.
6 kilo hit eller dit. Det är sånt man bara ser själv. Dessutom är dans bra träning! ?
Det är bara att fake it til you make it. Låtsas ha kul och dras med i berusningen utan att vara berusad. Du har inget att förlora! (Så länge du håller dig borta från alkoholen, så klart, men det gör du ju!)
????

Jag kämpar som alla andra här inne från min nivå av alkis. Oki jag faller nog mest in i kategorin stor konsument eller nått annat. Skit samma. Vi alla verkar sträva mot en förändring och förbättring. Vi tar hela tiden små steg framåt och det ska vi vara tacksamma för. Hade vi inte hittat forumet skulle nog många av oss ramla ner i mörkret. Kanske supit ihjäl oss, vad vet jag. När jag sitter på pendeln lyssnar jag på alkispodden. I dag avsnitt 49 som handlar om stress. Helt sjukt vad jag känner igen mig i mitt egna supande. Jag är inte helt vit för tillfället men har minskat min konsumtion avsevärt. När jag dricker dyker frågan om varför upp i mitt huvud. Det tycker jag är ett gott tecken. En dag i taget ?

Nästa fråga är hur jag kan finna ro och umgås med mig själv utan krav och förpliktelser. Har förstått att det handlar om att vara här och nu. Jag mår som bäst när jag lever i nuet. Känner känslor på ett naturligt sätt. Jag jobbar med detta varje dag nu. Alkoholen får mindre betydelse hela tiden. Den gav mig bara kort siktiga impulser. Men att finna denna andlighet som vi alla är född med är svårt. Andlighet för mig är inte lika med religion. Jag gick ur svenska kyrkan för 25 år sedan. Andlighet är för mig att finna sina inre känslor och lita på dem.
Vinäger vet ju att du är gammal svensk fröken. Får nästan ångest när jag skriver. Fattade aldrig vad imperfekt och super verb var.

Nu är det dags Ensam1984! Nu backar vi inte längre?, vi tar plats istället! Du kommer få en härlig kväll, chilla kan du göra på söndag! Ta nu tillfället i akt! Hejar på dig! Kram ?

Till flytten! Här passar du. ?
Jag kommer hit om ett par månader när jag har klarat mina tre. Även om jag planerar för ett fortsatt spiknyktert liv vågar jag inte flytta hit innan jag bevisat för mig själv att jag klarar det över en längre tid.
Angående söndagsångest så har jag mest haft det när jag inte riktigt har trivts på mitt jobb. Nu tycker jag att söndagar är okej ändå. Men jag har också jobbat en hel del med att skapa rutiner också. En sak jag alltid gör på söndagar är att tvätta alla lakan och bädda rent. Sen tvingas hela familjen duscha och tvätta håret innan läggdags. Finns inget ljuvligare än att krypa ner ren i en ren säng. Och så börjas veckan på ny kula.
Brukar också se till att planera maten för veckan, storhandla och se till att det finns rena kläder och att hemmet är okej städat. Det låter som en uuuurtrist söndag, haha, men jag tycker att det är så skönt att känna att jag har kontroll på veckan som kommer och att jag är on top of things. Ångesten blir bara värre om det känns tvärtom, att man startar veckan på minus.
Någon form av rörelse och mys är också viktigt! Kanske avsluta kvällen med en film?
Och så positivt tänkande: den här veckan blir kul!
??

Såg att du förflyttat dig Mirabelle.

Grattis och kul för dig. Jag är ju en bit efter dig, men hoppas också kolla in här när jag nått 100 dagar, så någon gång i början av oktober. Men kommer ju alltid in här för att läsa och hejja på dig såklart

Kram

I dag blev jag utbjuden av några vänner till helgen, att gå ut och dansa. Det är inte 100% att det blir av från deras sida men jag känner mig livrädd. Jag dansar inte ens full. Alltid när jag gått ut har jag satt mig vid baren, snackat med någon okänd person och chillat. Jag känner att jag bara måste följa med ut. samtidigt som mitt inre ensamma jag bara säger - chilla hemma i soffan, det är enkelt och inte utmanande, precis så som du gillar. Men NEJ, jag ska inte sabba för mig själv. Känner mig också så obekväm i min kropp då jag gått upp lite i vikt de senaste 6 månaderna, men måste lära mig att skita i det. Det ska inte få vara en ursäkt. Jag kan få ha kul ändå och även om ALLA skulle döma mig så glömmer de det efter 30 sekunder. Det spelar ingen roll liksom. Sedan känner jag även att jag behöver gå ut för att hålla kvar mina vänner. Och till sist, det som känns bäst - jag känner för att testa mig själv. Jag har ingen plan alls på att dricka, känner för alkohol som för cigaretter just nu, usch.. blä.. och obehag. Men måste testa detta, i ett sammanhang där jag aldrig varit nykter förut. Hur gör jag det? Det kommer bli så in i nordens ångestladdat och jobbigt, men ska bara fixa det. Och kanske kan jag till och med dansa - NYKTER!

I vilket fall. Så känner jag i dag, kanske känns det annorlunda i morgon. Kommer nog vara ganska slut efter denna vecka. Jobbar 12-13h i streck 2 dagar denna vecka. Så är det i 3 veckor framöver, pust. Men jag vet att jag fixar det, för jag är så grym och klarar mig så bra utan A.

I dag är en bra dag!

Ja, det är nog så jag får göra, hindra måndagsångesten från att ta plats och sabba söndagen. Är det så illa att det finns fog för förlamande ångest är det läge att byta arbetsplats. Och hur som helst, att lägga till bakisångest gör bara situationen sju resor värre. Ha en fin kväll!

Är min gamle ovän. Men det har gått upp och ner genom arbetsplatser. När måndagsångesten varit lamslående så har jag sökt mig vidare. Men det gäller också att inte ge den för mycket makt. Man är inte på jobbet på söndagen och vad man än gör så startar måndagen och man kommer igång oavsett. Är väl lite som all ångest, acceptera att den finns där och att det är ok att ha den. Sen gå vidare med sitt liv. Man slipper i alla fall stapla fylleångest överst på söndagsångest och eventuell generell livsångest.

Hej vännen,

hur mår du? Hoppas att du har haft en riktigt fin sommar.

Kram