Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju själv hållit på som du och låtit bli alkoholen helt för att sen komma tillbaka till att dricka lite och jobba på att hålla det lite.
Kom ihåg att Iron Will sa till mig ”lycka till, men jag har aldrig hört talas om nån härinne som har klarat att dricka normalt igen”. Jag tror att det är en slippery slope. Att man måste vara så jäääääkla på sin vakt hela hela tiden för att inte öka på bruket och så småningom hitta sig själv där man var förut. I ett liv man inte vill ha.
Jag har kommit fram till att det inte är värt det för mig. Att testa igen. Så himla fantastisk är inte alkoholen att jag måste riskera allt för att se om jag kan ha en bra relation med den igen.
Men alla gör sin egen resa, och det viktiga är hur du känner. Det kanske funkar för dig, vem vet? Stor kram!
❤️❤️❤️

Tycker som Vinäger, att du är så härlig som peppar och stöttar alla! Men att du ska passa på dig själv så att du orkar med. Det är DU som är viktigast.
Jag är också lite hypet och liksom nyförälskad i känslan av nykterheten. Jag ser liksom fram emot att inte dricka. Konstigt nog. Så har jag aldrig känt förut. Men försöker liksom bara hålla kvar den känslan på alla sätt. ”Hjärntvätta” mig själv.
Vet inte vad jag vill säga med det förutom: prioritera dig själv och din nykterhet. Så ordnar sig nog allt annat också.
Kram! ?

Välj din väg och se till att du blir trygg i ditt val. Finns ju inget rätt eller fel, men tror tyvärr att du lever farligt och måste vara extra vaksam om det är värt det.
Många kramar till dig // Strulan❤️?

Yes, måndagsångest ska mitt inlägg handla om ikväll. Jag har nog lidit av det så länge jag kan minnas. Det är något wising med mig och övergångar, tror jag. När jag vantrivdes på min dysfunktionella arbetsplats var måndagsångesten så stark att den vanligtvis lamslog mig varje söndag. Ett enda mantra rullade i huvudet hela söndagen ”Hur ska jag ORKA en hel vecka till???” Det är trots allt förståeligt. Men nu, när jag bytt arbetsplats och tycker att jobbet i sig är oerhört spännande, så lider jag fortfarande av ett visst mått måndagsångest och ”hur ska jag orka”- tankar. Så har det nog alltid varit. Och håll i hatten, för nu kommer det übermärkliga - jag får fredagsångest också. Den yttrar sig som en slags rastlöshet och irritation över att ”släppa taget” om jobbet. Bli avbruten av helg. Tappa tråden. Märkligt, eller hur? Innan jag blev ”en sån som inte dricker” hanterade jag båda ångesttillstånden med vin. Vinlullet fungerade som ett slags portal som forslade mig varsamt genom övergångarna. Nu måste jag använda andra strategier. Ikväll varmt bad och spikmatta. Det funkar sådär. Men så är det heller ingen ”ritual” än. Jag tror på ritualer. När de skapats och bibehållits genom upprepning sänder de tydliga meddelanden till det undermedvetna, som gör att man istället för stress känner trygghet. Yes. Så får det bli. Jag ska skapa nya ritualer.

Tack för återkoppling på mitt senaste inlägg. Vill förtydliga att det inte är så illa att jag ställt in en helkväll, utan att det är ett skräckscenario inför framtiden. Bara att tankarna finns där räcker för att göra mig rädd.

I dagarna är det två år sedan jag loggade in här för första gången. Två år. Så många nya bekantskaper och vänner Mycket har hänt, absolut mest positivt, men...

Just nu vet jag varken ut eller in.

Ni som följt mig vet att jag aldrig varken eftersträvat eller trott på så kallat socialt normaldrickande - vad det nu är. Helnyktert är mitt mål, men det verkar vara en utdragen process att komma dit.

Det är nu drygt fyra månader sedan jag av någon outgrundlig anledning avbröt min flera månader helvita period. Sedan dess dricker jag då och då. Vet inte varför, förutom att panikångesten tillfälligt lindras. Men det är nog inte hela sanningen.

Förutom lite för mycket A under en fest, där alla andra - utom två chaufförer - drack minst lika mycket som jag, har jag inte spårat ur en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte under ovan nämnda fest heller, det blev vara lite mer än jag tycker är ok.

Vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att det för tillfället funkar. Samtidigt är jag medveten om att jag utmanar A-livet alldeles på tok för mycket. Motivationen är inte på topp då A för tillfället hjälper mot ångesten. Jag är rädd för hur framtiden kommer att se ut, men förmår inte sluta helt just nu. Tankarna på att dricka eller inte dricka finns där varje dag, bara det är ju ett bevis på att det är ett problem.

Helgen har i alla varit vit då de aktiviteter vi ägnat oss åt krävt detta. Jag är glad för det. Som jag skrivit tidigare, jag kan ju inte ge upp allt bara för att det inte funkar varje dag. Då går det fort utför.

Mest ostrukturerat svammel nu, känner jag, är trött och ska sova.

Jag har i alla fall inte gett upp.
Det gör jag aldrig.
Bara så ni vet.

Kram på er

Det finns ett mäktigt djup i dina inlägg som jag ibland uppfattar som vackert. Hoppas att du inte tar illa upp, smärtsam sorg är inte vacker, men dina beskrivningar runt denna är så starka och inger hopp till många. ? Tack!

Kram till dig

Tack för att du problematiserar och inspirerar. Du är en förebild. ?

Kram

Älskar dina positiva inlägg, blir glad av dem. Du är suverän på att uttrycka känslor - ja, även de mindre positiva, vilket jag tror är en styrka.

Tack för all pepp till så många här på forumet. Glöm inte att begränsa dig ibland, om du behöver, du ska i första hand räcka till dig själv. Gör du det smittar det av sig till din familj och om vi har tur, även till oss andra.

Massor med kramar ?

Det går längre och längre tid mellan dina A-kvällar. För varje gång låter du mer övertygad om att avstå under en lång tid - och gör det också. En dag kanske du helt enkelt inte vill ha mer. Någonsin. Vem vet? I vilket fall som helst, du är grym i ditt förändringsarbete.

Vad härligt det låter, att vara i den fasen av processen där du är nu. Acceptans. Harmoni. Riktigt bra gjort av dig att söka hjälp. Och en eloge till sonen! Den ungen har du lyckats med ?

Tänk att du hittade mig här inne ändå ? Jag har allt litet separationsångest i detta forumbytande... Men jag tänker att det bara är en tidsfråga innan du och alla andra kompisar också hänger här inne till vardags ❤️ Krrraaaaam

Kan det vara tristess som slår till? När man är sådär uppvarvad, men samtidigt loj och initiativlös, då tycker jag att rödtjutet hägrar med falska löften om harmoni. Testa att berika ditt liv med ett nytt intresse? Vad beror ju på hur mycket tid du har till förfogande, men vad som helst som du kan fastna för och fokusera på duger. Något fånigt app-spel tex. Eller börja spela ett instrument. Eller färglägga vackra mandalas. Själv började jag spela golf. Nu längtar jag inte efter vin på helgerna, för bakfull skulle jag inte orka spela ?

Känner med dig och kan inte komma på något bättre ord än starksvag för att benämna hur jag uppfattar dig.

Hoppas av hela mitt hjärta att du hittar någon som får dig att våga lita på kärleken igen. Det gäller både Lykke och Skillnaden också.

Tack för att du så naket beskriver hur ensamhet kan kännas. ?

Kram

Verkligen. Wow, du är så bra. Supergrym!

Enda för mig rent egoistiska nackdelen med att du flyttat tråden är att jag försöker begränsa mitt forumhäng med tillhörande kommentarer till Förändra sitt drickande. Får omvärdera detta och kanske göra ett undantag,åtminstone under en tid. Följa dig kommer jag i vilket fall som garanterat att göra.

Du är så himla bäst. ?

Massor med kramar, du sköna böna. Och ett stort Lycka till.

Så nu vet du det. Alkohol ger bara ångest och ånger. Nu kan du ticka i check på den rutan och fortsätta din nyktra vandring ? Jösses, nykter sedan februari... Det är sjukt bra! Fortsätt så ?

Det känns rätt den här gången. Jag har inget mer att hämta i vinflaskan. Livet är bättre utan bedövning ? Kram

...det är elakt att känna att det är skönt att veta att en inte ör ensam om att vara ensam, så är jag det med. Tycker inte det minsta illa om dig för att det finns en tröst i att veta att vi är fler och det betyder ju inte att önska andra just ensamheten... ♥️

Har lyssnat på episod 57 och 65 idag. Jädrans bra samtal om alkohol. Ska lyssna igenom samtliga. Igenkänning är stor i alla fall för mig.
/Mrx

dig till ditt nya liv !!!!

Kram !!

Å Lykke, känner helt igen det där. Nu har jag ju i princip gått och gömt mig, tappat bort telefonnumret så fort någon visat intresse, har inte ens vågat/velat ta steget på en del år. Men har även påbörjat några relationer/dates men sedan ignorerat och låtsats som att telefonen gått sönder för att jag innerst inne varit rädd för att bry mig. Man kan ju inte mista något man inte har.

För mig är det också fokus på A nu, skulle jag få mod till mig med något annat just nu så skulle säkert bara det få fokus och jag skulle avsluta min A-fria livsstil precis som en diet. Och det får inte hända, inte om jag kan bestämma :)

Det gör mig för övrigt ledsen att se att det finns fler som mig, som sabbat för sig själva, men på ett plan (och snälla hata mig inte) så känns det skönt ATT VETA att man inte är ensam i sin ensamhet. Vill absolut inte att någon annan skall ha det som jag har såklart. Så förstå mig rätt.

Men vet ni vad, även om jag nu känner, och framförallt har känt allt detta väldigt länge så känner jag mig sedan jag slutade med A hoppfull. Jag vet inte om jag tror jag kommer få den där sagan, som jag inte ens vet om jag vill ha, men jag ser ljust på framtiden. Jag känner glädje av annat än att få dricka eller känslan av när man vet att man kan dricka. Jag känner mig så fri.

Jag har tänkt och tänkt, och jag har som plan att aldrig mer dricka, och så är det fortfarande, som Mirabelle skrivit, man behöver inte ha alkoholproblem för att välja att inte dricka. Trots att jag tydligt har det. Men ska ändå utvärdera min nyktra tid efter 100 dagar. Det är ju jädrigt långt tills dess men yeah mej, hoppas innerligt att jag kommer dit. Och jag tror jag gör det faktiskt :)

Så här långt hann jag inte min förra vända i forumet... Flytta tråden till ”Det vidare livet”. Men nu är jag här. Hej hej alla ? Efter tre månader som heltidsnykter har jag bestämt mig. Nykterheten är min nya livsstil. Jag ÄR verkligen ”en sån som inte dricker”.

Blev så berörd av ditt inlägg där du beskriver ensamheten, att du inte vågar släppa in någon i ditt liv för rädslan att bli lämnad, kom ett par tårar hos mig! Har också varit i en destruktiv relation som ”förstörde” min förmåga till kärleksrelationer senare i livet. I våras träffade jag en man och det kändes så rätt och riktigt, vi träffades under några månader. Men vad händer då? Jag får för mig att detta är för bra och att han säkert när som helst kommer att vilja avsluta relationen, det är då bättre att förekomma än att förekommas, och avslutar det hela själv! Hur FAN är hjärnan ihopkoppad? I mitt fall, inte helt rätt! Det var inte heller den första relationen jag sabbat ?! Har fattat att här krävs terapi, men första prio är min nykterhet! Hoppas du får en fin födelsedag! Imponerad av alla dina nyktra dagar, otroligt bra kämpat! Kram?

Och tack för det här forumet!
Att vi kan få dela med oss i både motgång och medgång - det är en tillgång ?!

Haft två fantastiska dagar med positiv energi och är nöjd med att jag valt att lägga den på helt rätt saker för mig. Äntligen kommit igång lite med träning också. Nu gäller det att hålla i även
detta??!

Funderat lite under morgon/f.m. om den här känsligheten jag har är lite hyper nu, och om det kommer lägga sig till mer normalt efterhand som jag lägger dagar av nykterhet bakom mig..?. Vad tror ni? Det är ju positivt att när det är just positivt, så blir det också stort och fantastiskt! Men som nu under morgonen, så har den varit stressig och högljudd (motsatsen till vad man önskar av en söndagsmorgon alltså..?) och nu känner jag mig helt slut i huvudet redan..
Nåja, jag ska nog kunna hämta hem under dagen..?

Ha en skön söndag☀️!
Kram
/Fibblan ?

Tack Mirabelle, tack Skillnaden, tack Knaskatten.

Visst är det jobbigt att tänka på och ha i sitt liv, ensamheten. Men den är en vardag och jag tror att jag har "fördelen" eller om det är en nackdel, jag vet inte, att jag också är ensambarn själv. Så när jag var liten vande jag mig att vara ensam och få som jag ville. Saknade det inte då, och vet inte om jag saknar det nu.

Men nu känner jag att ensamheten har fått ta lite mycket fokus några dagar. I dag är faktiskt min födelsedag och det är just dessa dagar som man verkligen märker att ensamheten sitter bara i hur jag känner det. Jag har ju så många fina människor runtomkring mig som bryr sig, som tycker om mig, som säger grattis. Ett grattis på facebook är ju guld värt. Så det ligger fokus på i dag, att försöka vara tacksam för de vänner och bekanta som jag har, för allt bra som jag vågat bygga upp ändå.

Så bestämmer att även i dag blir en dag utan A, istället ska jag uppskatta alla fina omkring mig :)

Vilken härlig känsla att vakna pigg och nykter en söndag morgon. Hade ingen lust eller sug att dricka alkohol igår. Frun drack något glas rosé vid TVn. Jag höll mig till vatten. Nu ligger jag och väntar på att solen ska vakna. Jag tänker ta en rejäl cykel tur lite senare idag.