Senaste kommentarerna i forumet

Glömde nästan skriva att det är dag 52 i dag.

Mår piss just nu, orkar inte riktigt förklara. Känner mig som en usel jävla människa då jag inte klarar någonting. Men jag har inte druckit, kommer inte dricka heller. Orkar inte känna detta i dag.

Tack till er som skrivit, mitt inlägg tidigare i dag var mörkt, men det är nog också det jobbigaste jag har och dras med. Är jag lyckligt lottad för det eller inte. Jag vet verkligen inte. Skiter i det just nu.

Har valt att inte dricka i dag, istället ska jag pussa lite extra på min hund

De där basala behoven ja... För mig verkar suget efter A (aka bromsmedicin) komma när jag är slutkörd. Det är vila som behövs. Det är nog som de kloka säger ang problem av alla de sorter - sov på saken. Trevlig helg!

Din historia är min skräck. Även jag lever med ett (nu myndigt barn) med svår psykologisk ohälsa. Ett barn som enligt lag är vuxen, men fortfarande har ett konsekvenstänk på ca en fjortonårings nivå. Kram

Vad tunga tankar du bär på ? Bra att du fått fatt i dem, även om det är smärtsamt. Man kan bara ifrågasätta det man är medveten om. Det här med att inte veta helt säkert om man vill ha familj... Jag kanske är konstig, men jag tänker vill och vill... Livet liksom bara händer och det blir dom det blir. Vi var iofs väldigt unga när vi bildade familj, helt oplanerat. ”Jahapp, nu blev det på det här viset, så vi får väl köra på det då” typ. Och det blev ju toppen. Hade det inte blivit så som det blev så hade säkert det andra scenariot blivit toppen det med. Jag har ett vagt minne av planer att studera i USA tex. Säkerligen hade jag och gubben hållt ihop max ett år (I was a wild thing...) Kanske hade det aldrig blitt nån familj öht. Jag tror att jag hade haft ett rikt och givande liv ändå. Att få barn är inte meningen med livet. Men när man väl har dem så älskar man dem mer än livet självt. Det är märkligt det där.

Härligt att läsa alla dina inlägg?
Du sprudlar och sprider så mycket energi även när du är lite deppig, vilket är väldigt märkligt egentligen ?
Tack för alla hejarop i min tråd?
Du är omtänksam och gullig ?

Kramar
???

Vilken härlig promenad du fick?
Förstår att du känner dig stolt??
Det ska du absolut göra!?

Trevlig helg?
Kramar ???

Du förstår precis vad jag känner och så värdefullt det är att ha någon annan som också begriper vad det handlar om.

Just att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa samtidigt som man själv hamnar i ett beroende är ju dubbel skam.
Därför vill jag så innerligt fixa detta med alkoholen på egen hand.

Kramar
???

Så får jag tänka!
Och att för varje kamp (alltså känslomässigt kaos), så förstår a-? att jag inte tänker vika mig?!
Jag är inte sugen på vin på det sättet. Det jag är sugen på, när suget kommer är ju lindring. Medicin. Men det finns annan medicin.
Verksam medicin, utan biverkningar!
Sömn, bra mat och dryck, motion och tillit- och kärleksfulla relationer. Att jobba för att lägga till och dra ifrån, beroende på, i respektive område, Det är den medicin-justeringen som får
råda nu☺️!
Jag vet som sagt att mer rörelse behöver in, och att jag behöver bli mer noga med vad jag tillför i energiväg kroppen..
Ska göra upp en plan för detta.
Hinner inte nu. Men det kommer nog vara till hjälp..
Kram
/Fibblan ?

Frågan är väl varför denna tanke hos dig blivit en självuppfyllande profetia? Har det hänt nåt särskilt tidigare i ditt liv som fått dessa tankar att gro eller är det något du bara känner? Tankebanor går att förändra, även om det är svårt. Tänk om du skulle försöka tänka tvärtom istället? Be en liten bön varje morgon om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Försök sedan varje dag med små övningar att närma dig andra på ett otvunget sätt. Säg något till den bredvid dig i busskön! Eller till den bakom dig i kön på Ica. Vad som helst. Ta ögonkontakt med folk och tänk kärlek om alla du möter. Du behöver inte fortsätta leva ensam. Det finns många som du. ?

Har suttit hela morgonen och lyssnat på ett avsnitt av alkispodden, den handlar om ensamhet. Det finns ju en anledning till att jag just kallar mig Ensam1984

Jag har kommit på, vilket känns stort, att jag för länge sedan förlikade med mig själv att jag alltid kommer vara ensam, inte ha en familj, vara oälskbar och aldrig kunna älska någon annan. Att jag är just Ensam. Jag är inte värd att få det, ja nån stans där inne så känner jag just så. Blir tårögd nu, hur kan man vara så elak mot sig själv? Det är gamla ord och handlingar som fortfarande sitter i.

Detta har som följd då blivit min sanning, en självuppfylld profetia. Och A ”hjälpte” mig att inte ifrågasätta utan glömma min ensamhet.

Jag vet helt ärligt inte om jag vill ha en egen familj, om jag kanske vill ha det för att alla andra har det, för att samhället säger att jag borde vilja ha det, för att fylla ett hål i mig eller... jag vet inte. Men det kanske inte spelar någon roll. Har ju levt ensam i princip hela mitt liv (ja förutom mina päron såklart) och det har ju inte funkat optimalt.

Älskar ju en show som heter Rupauls DragRace, och har sett många shower i storstaden med dem. Rupaul säger alltid: ” If you cant love yourself, how are you gonna love somebody else”. Och det är just det, måste ju älska mig själv först innan jag ens kan ägna en tanke åt någon annan. Men har ju inte ägnat en tanke åt någon annan på typ 8-10 år.

Jobbigt att skriva, jobbigt att leva

Tack för dina tankar. Som du vet är ju min resa väldigt likt din och jobbar också med den här tröskeln efter 6 månader. Du hjälper mig mycket och får mig att inte känna mig helt galen och ensam. Du är så imponerande stark.

Ibland så gör ödet att man får egot stärkt. Har undvikit bolaget dessa månader en inrättning som jag besökt frekvent under de senaste åren. Igår på promenaden i skogen, mötte jag den unge mannen som jobbar där.
Han stirrade på mig och sa Bor du kvar här, menade säkert lever du. Men han sa iallafall att jag såg ut att må väldigt bra.
Så sex månader har gjort sitt och hans min kommer jag leva på länge???

Fredagen startar med regn, kaffe och ta en stund att faktiskt vara jäkligt stolt över mig själv.
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan??❤️

Fina Lisa, jag förstår din skräck och oro. Det är så jobbigt att se sitt barn ha det svårt.

Min son själmedicinerade både med alkohol och tabletter, men var odiagnostiserad (Bipolär och/eller Torettes). Lite känslig som barn men som ung vuxen kom depressionerna och perioder av enorm energi. Han var en undarbar person/personlighet och så sensitiv, snäll och inkännade. Jag ska inte fastna i skrivandet om all kärlek jag känner för min son, då och nu. Det går att komma vidare, även om sorgen alltid är vid min ena sida. Men så är kärleken på den andra sidan och jag däremellan. Jag kan välja vilken sida jag vill luta mig mot och jag väljer till 99% kärleken.

Vi kan bara ge oss själva och våra nära vår kärlek och vår tid. Det är det viktigaste. Vi klarar det när vi är nyktra, när vi kan se och känna.

Läste ikapp litet i din tråd... Oj vad du har kämpat den senaste tiden. Kämpat och segrat. Grymt bra jobbat! Och vad modigt att du berättade för läkaren! Du är nog HSP. Synd att de inte utreder bara för att man utåt sett lever ett lyckat liv. Det har varit samma visa med min man. Han funkade för bra. Han sa till och med till dem att den enda anledningen att hans liv fungerar är en fru som stöttar upp och anpassar tillvaron. Det struntar vården i ? Den mycket frustrerade frun tycker däremot att litet Ritalin eller liknande kunde komma väl till pass...

Hur ger man inte 200%? Hur lever man utan den där känslan att vara ovärderlig? Jag började fint nya jobbet med att njuta av några dagar a’ ”Här kommer praktikanten”, men finner nu bara ett par veckor in i gamet att jag har blivit den där trygga klippan alla lutar sig mot. Igen. Jag gör helt klart något kardinalfel. Kanske misstar kollegiet starka övertygelser och stark vilja för överlägsen kompetens? Hoppas du blir klokare av samtalsterapi. Då får du dela med dig ? Min nya chef är psykolog... Hen har redan läst av och zoomat in på mig. Red alert red alert här är en i behov av bromshjälp! ?

Tidig kväll här med! ?
Vad bra att du tänker på de basala sakerna!! Helt rätt. Föräldraskapet är precis som på flygplanet: sätt på din egen mask innan du sätter på deras. Om man inte tar hand om sig själv kan man inte ta hand om barnen på ett bra sätt. Lite humörsvängningar tål de! Det är övergående och så mycket bättre än en bortdomnad alkoholmamma på heltid.
Hoppas att du redan sover gott och att du får en härlig fredag!

Man längtar efter avtrubbningen alkoholen ger... Att få vila från känslor och tankar. Jag är både ängslig och inte. Jag lider av någon sorts märkligt storhetsvansinne. Jag tror allt som oftast att jag kan och ska och förväntas kontrollera världsaltet med min blotta viljekraft typ. Självsäker. Men det blir totalt kaos i känslocentralen när jag stöter på omständigheter som jag inte kan kontrollera, för att det är omöjligt att förutse, planera bort eller parera sagda omständigheter. Då gungar marken under mina fötter och jag hamnar i en oro-ångest-älta-karusell from hell. Jösses, så man är funtad ?

...jag ligger till sängs också! Mår som allra bäst när jag får följa mina tider. Hoppas du får sova gott! Skönt som vanligt att vakna sund och fräsch Godnatt ??

Galet ju. Att lägga sig för natten nu.
Men jag är så, så trött. Och tänker faktiskt lite på.det.här.med HALT - Hungrig, Arg, Ledsen, Trött.
Inte arg, inte ledsen. Hungern tog en bra stund att stilla, tyvärr..? och tröttheten är enorm.
Måste lyssna in och lägga fokus på de basala behoven såsom, sömn, mat och dryck. oCH där rörelse är en viktig del, inte att förglömma..som jag inte riktigt får till..
Kanske bara ska tvinga mig imorgonbitti..? Innan jobbet? Efteråt orkar jag inte..
Mkt tankar som snurrar kring hur jag ska ta hand om mig. Vill så gärna bli pigare?. Orkar inte formulera mera just nu.
Kram
/Fibblan ?

Igenkänningsfaktorn är 100/100.

Men vad skönt att höra att du inte tagit något dåligt beslut, och tänka får man ju göra. Och skönt med en uppdatering också, har förstått att det varit mycket med nya jobbet för dig nu.

Det där med att inte jobba ihjäl sig, visst är det svårt. Ska ju börja i samtalsterapi snart och tror en hel del kommer beröra just det, och jag känner typ rädsla över att växla ner, det är ju kul, utmanande, där jag är ovärderlig osv. Hur ger man inte 200%?

Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag var nykter i en månad i våras, ville inte dricka men kände mig tvungen för att jag vågade inte tacka nej i en viss situation. Drack 2 glas, sedan kom jag sakna tillbaka i gamla mönster. Jag känner inte heller något sug efter smaken av alkohol, vin är väl gott men inte så att jag saknar smaken. Får sug efter att komma bort, slappna sv och slippa hantera mina känslor. Får liksom inte riktigt tyst i huvudet utan vin. Är en oerhört ängslig person när jag är nykter. Så alltså sug för mig är mer som en stark längtan efter det alkoholen gör, en känsla av att man inte kan sluta tänka på att man vill dricka.

Hej och hå... Välkommen till verkligheten... Voi voi. Jag visste vad jag gav mig in på med nya jobbet. På ett teoretiskt plan iaf. Det är typ mission impossible. Det visste jag. Och chefen är helt öppen med det också. Typ, sätt inte ribban på att lyckas, för det är omöjligt. Du måste tänka att good enough är en stor framgång. Nu undrar ni nog vad det är för märkligt jobb jag gett mig in på... Men så sjukt intressant samtidigt. Och det går alldeles för lätt att jobba ihjäl sig. För att lyckas med det där alla andra tror är omöjligt. Så nu växlar jag ner. Rom byggdes inte på en dag. Och ingen begär ju ens att jag ska bygga Rom. Ingen annan än jag själv iaf. Ikväll smög sig DEN tanken på... att blåsa ut hjärnan med rödtjut. Det betyder inte att jag behöver vin. Det betyder att jag är helt slut och behöver återhämtning, men är så rädd för att misslyckas att jag känner ett inre tvång att istället driva mig själv ännu hårdare. Ikväll väljer jag att vila och möta min rädsla istället. Rädd för att misslyckas. Vad är det värsta som kan hända? Ehhh inte nåt. Faktiskt. Hittills har ingen blivit skjuten i gryningen för att de inte kunnat trolla. Vad jag vet iaf.

Håller med Mirabelle. Du har kommit så långt på resan?. Har inte läst allt i tråden din men det jag har tagit del av inspirerar. Känner igen det här med den känslomässiga berg- och dalbanan.. verkar bli flera turer av den..Men jag är beredd att åka den nykter. Känna rädslan och våga ändå.
Vi lär oss hela tiden!
Heja dig och oss alla som vågar möta livets alla upp och ner med rena sinnen????!
Kram/
Fibblan ?

Varken mer eller mindre.
Och med tanke på att jag åkt berg- och dalbana i 11 dagar i rad..så känns det rätt skönt att bara åkt omkring i ett tuff-tuff tåg idag.
Ngt säger mig att det är ett gott tecken..??.

Tuffar på resten av kvällen också med rent bränsle tanken! Och med rent menar jag rent som i a-fritt.. All alkohol räknas numera som fulbränsle..
Kram
/Fibblan ?

Så långt du har kommit på din resa Strulan! Att helt frankt och utan skam säga som det är, att du är beroende. Det är kraft och mod! Det är så skönt att läsa din tråd. Känslorna som far berg- och dalbana, depressionen som ligger på lur... och ändå gör du det. Du tar beslutet att vara nykter. Varje dag. Det är hoppingivande läsning! Kram