Senaste kommentarerna i forumet

Känslor är inte fakta eller verkligheten, de är bara känslor. Och när vi lär oss att göra så som du gjorde nyss, bara stanna kvar där och inte fly, det är då vi blir starka. Känslor kommer och går, speciellt i början av nykterheten - dyk in i dem bara. Så länge du inte dricker är allt ok.
Kram! ?

alla är okej, och faktiskt
Inte en enda av dem är farlig.
De kan va jobbiga som fan, påverka oss fysiskt. Yrsel, illamående, andnöd, tryck över bröstet, t.o.m andra krämpor, ont i ryggen, huvudvärk, vad som..så det är inte det att de inte gör ngt med oss. För det gör de. Med råge ibland. Ibland känns det som man ska gå sönder. På riktigt. Som att nu brister hjärtat. Eller att huvudet ska explodera. De är kraftfulla som bara den ibland. Denna gång ovan var bara en liten touch av hur det kan vara. Inget svårt egentligen. Kryssar vidare över havet. Den metaforen hjälper verkligen mig. Att betrakta känslorna som vågor. Olika höga, olika intensitet. Ibland för mkt stiltje. Behövs mer rörelse. Min kropp behöver mer rörelse. Jag ska försöka se till så att det blir mer så. Det skulle vara att lyssna lite mer på ett eget behov jag har. Och jag vet att det i slutändan kommer mina.andra nära och kära till godo också. Och gör mig personligen mer rustad att rida ut stormarna. Plus att det kanske inte upplevs som storm på samma sätt när man har lite mer stabilitet och styrka fysiskt också. Man står pall för motgångar lite bättre, tror jag. Hoppas det. Jag ska iaf göra vad jag kan ännu mer nu, genom att jobba från lite från olika fronter på samma gång. Nu är det slut med frossande.. vad ska det leda till.. bara mer bergochdalbana i systemet förmodligen..Nu är det jag som gör den klassiska satsningen, med lite mer motion och mindre socker..?.
Mår lite bättre redan. Känns alltid bra att ha en plan. En känsla av att kunna påverka. Känns som allt är sprunget ur den.
Och inte för inte att sinnesrobönen, är världens bästa tre meningar, oavsett man är troende.eller ej. Den är fundamentet som mänsklig "lycka" bygger på. När vi kan leva efter den, uppstår harmoni. Det tror jag.
Tack gud, universum, moder jord???❤️!
Tackar mig själv för att jag ger mig tid och "rätten" på nå vis att bara få pladdra av mig här. Känner mig mkt lugnare och blir direkt mer tillfreds när jag tar mig själv och mina känslor på allvar.
Tack för detta forum och underbara människor.i det❤️?!

Nu har jag gjort själslig nytta. NU ska jag göra praktisk nytta..?
Stor kram!
/Fibblan ?

Jag orkar inte.. det blir bara en massa klet av allt. Alla krav och behov som inte är mina. Andras krav ställda på mig. Upp till mig att leverera. Det är inte sant! Jag vet! JAG måste sätta gränser! Jag är den som måste vara tydlig och inte känna mig som en skit direkt efteråt, dålig mamma, dålig fru, dotter, syster, kollega, vän eller vad det nu kan vara..
Det kan inte fortsätta så, bara för att jag inte kunde svara an..
När jag är klar med detta arbetet, då behöver jag inte längre alkohol..
Det hänger så, så mkt ihop för mig. Jag har ju tagit till det, av så många skäl. Som det ju blir, mer och mer. Till sist är det ju en universalmedicin mot precis allt.. men det jag skulle komma till nu och det som bland annat alkoholen har gjort för mig (för stunden alltså, vi vet ju att det blir värre sen..)
Är att det skapar just den där välbehövliga distansen. Den har hjälpt mig att skärma av när jag inte klarat av att ta in mer.. för tillfället skapat den där hinnan, som känts livsnödvändig för överlevnad. Det kanske låter konstigt för somliga, men jag tror att åtminstone en och en annan kan känna igen sig här. För jag tror att vi är många HSP, alltså högkänsliga personer, som kan hamna in i att ta till alkohol, som en strategi att stänga av.
Jag är så tacksam över att det har kommit mer kunskap och litteratur kring detta. Vi är en del, som nu äntligen kan känna oss lite mindre konstiga och felaktiga. Trots det är det precis så jag känner just nu. Sitter på toan och gråter för jag känner mig så udda, fel och misslyckad. Jag klarar inte av dessa känslostormar och svängningar. Men jag vet att det blir bättre och mer hanterbart när det gått en tid. Visst är det väl så? Just nu hatar jag mig själv för att jag känner mig svag. Men på ett sätt är det fel. Jag är ju stark. Jag tar inte till alkoholen nu. Jag har lyckats slutat snusa. Och jag är på väg. Jag ska lära mig hantera mig själv med alla mina känslor och allt vad det innebär. Jag ska bli fri och den fantastiska människa jag tror jag kan bli. Och då menar fantastisk, utifrån ett alldeles lagom perspektiv. Inte bättre än ngn annan. Bara den bästa versionen av mig. Svårt detta. För det blir nog mest hållbart om det kan göras utan prestation.som sagt..
Många, stora utmaningar framför mig. Men så länge jag låter bli att ta till vin eller andra sinnesförändrande substanser, så kan jag åtminstone betrakta mig som på rätt väg mot detta..
Så, behövde bara få ur mig lite av snurret..
Nu ska jag torka tårarna och förbereda inför morgondagen och att allt som nu drar igång med höstens rutiner, jobb, skola för barnen etc.

Kramar
/Fibblan ?

Skönt att höra från dig Mirabelle G-S. Och vad skönt att allt känns så bra så du inte behöver hänga här varje dag. För jag menar, gillar ju att vara här men tänk den dagen när det är SÅ självklart att man inte ens behöver göra sig påmind.

Glöm inte bort att andas också emellanåt, och du behöver inte vara den starkaste på jobbet från början (vet precis hur det är). Man vinner inget på det tyvärr.

Kram

Kära vänner, vad ni skriver! Jag höll på att aldrig hitta min tråd igen! Min app säger att jag nått en ny mile stone i min nykterhet. Vilken vet jag inte, för jag har ftf tappat bort mina glasögon ? Så nu vet ni ifall min text blir knasig med massa autocorrect och felstavningar att jag själv är lyckligt ovetande, eftersom jag inte ser vad jag skriver ? Allt är frid och fröjd med mig. Jag är bara sjukt upptagen m nya jobbet och nya hobbies. Men jag ska växla ner. Snart. Kram på er!

Läser och njuter, glädjer mig med din klokhet och insikt// kram Strulan ❤️??

Vilken start på söndagen - sovit dåligt, trött och grinig men så läste jag ditt inlägg och blev så peppad igen!
Tusen tack!

Skuld, skam och dåligt samvete, en vilja att förklara fast inte våga pga att man inte vet hur den man vill prata med och lätta sitt hjärta mottar detta är saker jag har att brottas med ibland dagligen också, många av de situationerna är kopplade direkt till mitt uppvaknande. En situation som kryper på mig i samband med att jag ska sova ett par gånger i veckan är det samtalet jag hade med min chef någon vecka/veckor innan jag sjukskrev mig, där jag blev inkallad på hennes kontor och hon frågade hur det var, och att kollegorna upplevt mig som "mycket trött" ibörjan av arbetspasset. (jag somnade på soffan och sov hårt) Så fort jag berör den tanken på just den lilla episoden när hon frågar mig hur det är, sjunker jag tillbaka i min botten oavsett var jag just nu befinner mig. Hon fortsatte vidare "hade du tagit några tabletter eller druckit någon alkohol innan du kom till jobbet?" Fruktansvärt. Jag ljög mig blå.
Kanske kom jag undan?
Det är något jag aldrig kommer att få svar på om jag inte väljer att få svar på det.

Även om mitt uppvaknade inte var av samma kaliber som din, vi har haft två helt olika uppvaknanden låter det som, så kan jag tänka mig in i din situation.
Jag har som sagt också många stunder när jag inte alls känner mig dunderstark, när olika minnen som berör förstörd vänskap, misstag man gjort på fyllan osv som t.ex en av dom situationerna jag berättade om i raderna ovan, så måste jag välja aktivt att fokusera på de stunderna som påminner mig om att inte dricka där jag känner mig stark.
Det kan vara småsaker, som till exempel att jag stannar upp i en stiuation där det annars varit förknippat med att ha fokus på alkoholen och bara frysa tiden. Och bevara det för att på något sätt ha ett kvitto på hur mycket jag förändrat saker och ting.
Bara en sån känsla som det är att träffa en vän nu - det finns inga murar runt mig länge, dom träffar Dee. Inte dekis-Dee. En sån känsla är för mig mäktig!
Eller att vakna tidigt för att gå till jobbet och inte aktivt längre försöka skingra tankarna på att det är två glas vin istället för två koppar kaffe man ska ha i sig innan för att man mår så jävla dåligt med ångest och bakfylla. Att ha kontroll. Att få göra normala, helt sunda och normala val.

Har du några situationer som du kan känna är situationer du får råda över och inte alkoholen om du förstår vad jag menar, sånna små saker som jag försökte beskriva ovan?

När mitt dåliga samvete drar igång och stökar runt, så får jag försöka göra valet att plocka fram situationer som inte är kantat med dåligt samvete, som dessa ovan, och fokusera på dessa. Tids nog vinner vi allt fler erfarenheter i nykterheten som kommer få det dåliga samvetet att minska och krypa till en mörk vrå någonstans där det glöms bort.
Det är jag helt övertygad om.

Stor kram,
Dee

Ps. Jag finns på appen Cairy under samma nick som här, om du behöver snacka mer personligt.

Så härligt att få börja dagen med dina positiva, stärkande ord?!
Och tack detsamma ?!

Ha en skön söndag ☀️!
Kram
/Fibblan ?

Ännu en dag i nykterheten. Hade en riktigt trist kväll i går, inget speciellt som skedde - och det var precis det som var problemet. Men drack ingen A och var inte direkt sugen heller.

Håller på att designa nya lägenheten (kök, golv, väggar, ombyggnationer - ja allt) och stresspåslaget med allt detta gör mig fysiskt sjuk, men samtidigt tror jag att det är just det som får mig att fokusera på något annat än mig själv. För just nu är jag ganska trött på att bara tänka på mig själv. Eller mer reflektera kring mina beteenden.

I morgon ska jag till vårdcentralen och prata ut om min utmattning och det som inte riktigt funkar i mitt liv.

Väljer att inte dricka i dag, istället skall jag göra en lista inför mitt VC-besök så jag inte missar något.

Jo FinaLisa har försökt många gånger och varit nykter i perioder, men sen flytt in i den trygga dimman. För varje gång har det blivit värre och ännu mer vin.
Nu vet jag skillnaden jag har tidigare gjort uppehåll, utan att ta tag i problemet eller erkänna mitt beroende.

Faktiskt mycket lättare denna gången, jag är en beroendemänniska och det får jag leva med. Jag kan inte dricka alkohol och det är synd, men går att leva med. Nu måste jag lära mig att inte fly och döva, lätt att fly in i något annat.
Har ju tidigare varit medberoende åt män och andra, nu säger terapeuten att jag är medberoende till jobbet.
Så min räddning är att jag fått hjälp och insikt denna gången, hos terapeuten jobbar vi med kbt och 12 stegsprogrammet.
Det måste bli lättare att få hjälp och ta bort skammen, för detta är en sjukdom och inget som handlar att vi är dåliga människor.
Så mitt råd till alla ta hjälp genom vård, AA eller det som passar er och gör det med stolthet för ni fått insikt om sjukdomen .
Idag väljer jag vara nykter vad som än händer// kram Strulan ??❤️

Hej Dee,
jag följer dig på forumet regelbundet men aldrig hade mod att kommentera ngt ...men just nu kan jag inte låta bli - Gud! Vad jag längtar faktiskt rent fysiskt efter den upplevelse du beskrivit så fint - ” En mäktig känslan att vara så jävla dunderstark i mig själv ...” för att hur jag vänder och vrider känner jag mig inte ett dug stark ...tvärtom - skuldkänslor och bottenlös skam/självförakt äter upp mig levande dagen in och dagen ut ... jag kände igen mig väldigt mycket i ditt drickande monster - allt var lättare, coolare , mer hanterbart med alkohol men tolerans eskalerade, skammen och känslan av maktlöshet expanderade tills jag nådde min botten och åkte fast för grov rattfylleri... no comments ...uppvakningen var grov ... även den... sökte hjälp på en gång och tackade jag till alla mediciner som jag blev rekommenderat att prova på ... och de antagligen funkar för att det är inte alkohol jag saknar ...saken är att nu när även den utvägen är medvetet borttagen - vad ska jag fylla med allt denna tomhet? Försöker följa efter ditt råd och tar en dag i taget ...ja...det funkar även det ... men bara Gud vet hur jag vill överleva till den dag när jag kan känna mig så stark som du !
Önskar dig allt gott från mitt hjärta !
Fortsätt att skriva ! Du är en riktig pärla !
Milabe

Vill bara skicka kärlek. Att förlora ett barn, det går inte ens att föreställa sig. Ens värsta mardröm. Klart att det sätter spår.
Så härligt att du nu är nykter och kan vara en bra mamma och mormor. ?

Riktigt bra av dig, och det är precis så man växer och blir starkare. Grymt! Du gör det superbra Fibblan! ❤️

Jag blev av en händelse för tillfället själv i ett hem fullt av vin..inte bra förstås. Första tanken, jag skulle kunna..men den slog jag undan fortare än kvickt. För vem är det jag lurar? Jo, mig själv förstås. Och nu sitter jag här och bara känner mig så nöjd och lugn över att jag vet vad jag vill och vart jag är på väg. Nästan lite glad över att tillfället gav sig så nu. Så kan man packa ner den lilla fjädern, och plocka upp o sätta i hatten en annan dag när suget river runt..
Heja mig!
Och heja er alla som kämpar!
Styrkekramar till den som behöver?!
Ikväll sitter jag mot alla odds säker,
i min skuta?⛵?!

/Fibblan ?

Har läst hela din tråd nu. Behövde distrahera mig med någon annan än min vuxna son som just nu ligger på trauma enheten.
Av någon anledning har din tråd passerat bredvid mig och jag har nog inte riktigt uppmärksammat den...
Jag har ju varit ändå varit här på forumet ganska länge men på något vis har våra trådar inte mötts...

Hursomhelst så tycker jag att du verkar så klok och inspirerande. Så stark och beslutsam och klarar nykterheten utan att köra i diket en enda gång!?

Det tycker jag är så ovanligt så jag måste fråga om du aldrig innan din arbetsgivare kom på dig försökt att sluta själv?

Förövrigt så var det bra att du sjukskrev dig. Det är ingen som tackar dig för att du går in i stressväggen.

Kramar
???

Till dig Duäger?..Du är stark och duktig på det mesta..??

..men nu har jag gjort det en gång tidigare här, så kanske ett annat lugn ändå mitt i kaoset, d.v.s. allt virrvarr av starka känslor som svänger med mig hit och dit..Det är som om det vore ett uppdämt behov, som nu bara måste få utlopp..phu.
Kollade lite bakåt i tråden här, och det känns igen. Det som händer nu, är det som händer helt enkelt när jag slutar dricka..Och du var med förra svängen Lennis och även du Knaskatten är rätt på det när du talar om alkohol som en självmedicinering, men precis som du är inne på är biverkningarna allt annat än värt det och tvärtom..det vet vi så väl, men inte desto mindre, viktigt att påminna sig om det för det. Kortvarig lindring, sen 7 resor värre. Näp! Inget mer av sådant destruktivt beteende från min sida?! Och precis som du säger Lennis, tvärtom kan vi växa på varje tillfälle vi vanligtvis skulle ha tagit. Vi reder vårt liv, våra känslor, våra motgångar och medgångar utan alkohol ?! Det är tufft! Men det är vi med?!
Tack käraste ni för hejar-rop och pepp ?!
Ni gör det så förbaskat bra ni med?!
Sann inspiration ??!
Stor kram
/Fibblan ?

Fick det när jag fick förlossnings depression med min äldste son ?
Läskigt på det viset att man aldrig visste när eller varför den dök upp. Jag fick någon slags antidepressiva Clomipramin kanske dom hette o efter ett tag klingade det av. Jag försökte hela tiden tänka det här är inget farligt det är bara min hjärna som spelar mig ett spratt o typ andas igenom det (yoga andning typ) o tänkte att varför kan det inte funka med något mantra typ jag är inte rädd jag kan flyga (fast sätta något eget) o sen tänka min hjärna spelar mig ett spratt. Det sjuka är väl att det är precis det hjärnan gör.
Men fruktansvärt obehagligt andningen paniken känna sig instängd i huset typ måste ut men fången i sin egen kropp ??
Lider verkligen med dig o hoppas att du får bra o professionell hjälp (jag var till en psykiater som hjälpte mig bra) i mitt fall var det tvångstankar i botten med.
Skickar massa massa massa styrkekramar till dig ???

Fina Lisa! Har läst genom din tråd och kan skönja vissa likheter i vårt sätt att tackla eller inte tackla problem och dåligt mående.
Den enkla lösningen men ack så kortvariga är ju alkoholen dock lurar faran obehagligt nära nutiden och slår oftast tillbaka stenhårt och obenhörligt på våra ömma kroppar.
Det svåra är att ta sig genom livet utan fallskydd. Att skala ner sig själv till nästan obefintlighet går ganska enkelt men den lite brantare backen börjar när vi skall bygga upp jaget. Vem är jag egentligen, vad tycker jag om, hur respekterar jag mig själv och ökar självkänslan? Hur får jag rätt sorts människor till min omgivning och krets? Summa summarum hur får jag trivsel med mig själv och livet. När vi sätter den behöver vi inte alkohol som självmedicinering till vår sjukdom utan kan kanske tom använda den (om det mot förmodan går alls) som socialt och glädjespridande tillbehör ?❤
Heja oss! ??

Ösregn här, så blir att följa någon serie så tackar för tipset.
Hoppas du får en fin lördag// kram Strulan

Såg också att det finns en andra säsong och det var ju ett riktigt ljus i mörkret.

Jag har inga regler kring den här tråden. Bara att skriva vad du känner och så långt du känner. Du verkar vara en positiv och glad person?
Det dyker ju upp lite reflektioner och möjligheter till förstagångsgrejjer trots åren som du säger :) Men ändå så sinar brunnen lite mer varje dag. På gott och ont givetvis.

Det hade ju varit drömmen att kunna ta en salongsberusning vid vissa tillfällen. Det är ju den drömmen som stoppat mig alla gånger tidigare. Mycket för att jag ibland får för mig att jag är ”galen” och då menar jag inte som ett positivt adjektiv (”du är ju heeeelt galen”). Utan som i faktiskt galen. Konstiga tankar som dyker upp. Verklighetsfrämmande stunder då illusionen av verkligheten känns tunn. Aldrig några våldstendenser eller så. Bara galenskap. Ibland vill detta ut ur min mun. Det är inte bra. Det dövas enkelt med alkohol. En liten salongsberusning och så tystnar ”rösterna”. Jag är ju (för?) städad, pålitlig, kontrollerad, professionell och stadig. Inte galen. Men allt jag tänker får inte plats i huvudet. Det blir essingeleden 17.15 en vardag. Jag har bett alla möjliga sorters hjärnmekaniker pilla i det där. Jag är fullt medveten om att jag inte är en unik snöflinga, men nån vidare succé har det inte blivit. Antidepp medicin lossar lite på känslorna inför ”väggen” av konstigheter, men det hjälper inte som alkoholen. Alkoholen går som en murbräcka igenom all galenskap och lämnar en skön mjuk sand kvar efter sig. Ända till dagen efter då väggen tornar upp sig än högre eller välter över mig.
Jag vaknade i morse till en av mina sämre dagar. Måste fokusera idag. Jobba med händerna och inte släppa in något annat.

Kram till modiga, starka & kloka dig, Vinäger?

Älskar Puh och kloka ord ❤️ Svårt med panikångest, hoppas du har hjälp så kommer inte med massa råd.
Du är en hjälte// kram Strulan ❤️?

Det var ett riktigt bra och användbart citat!?
Panikångest är ett svårt dilemma och jag hoppas det klingar av snart.
Kämpa på???
Kramar
???