Senaste kommentarerna i forumet

Det är bara, att inse, att i mina rutiner ingår, att gå på AA. Har varit på ett möte, i en annan grupp och på ett möte i min hemmagrupp. Så jag fortsätter. Mötena är ju olika varje gång och det är ju en gemenskap av människor med samma sjukdom. Och jag lever i programmet. Nu steg 10, 11 och 12. Jag har ju tagit steg 1 - 9. Mediterar nästan varje dag. Ja, livet fortsätter nykter en dag i taget. Nu tar min man sig en whisky. Jag fick en flaska av grannen, för att, jag vattnade hennes blommor, när hon var på semester. Ja,ja.......

Japp, det är så jag är just nu. Inte vit, långtifrån svart, bildar egentligen grå, men då jag ser en hel del ljusglimtar tillsätter jag lite sol och värme och blir således beige.

Alltså positivt beige, värt att betona, ingen slätstruken person som varken syns eller hörs. Inget fel på dessa - är övertygad om att alla sorter av oss behövs - men det är liksom inte jag.

Positivt tänk tillåter jag mig i massor för stunden. Är så rädd att annars hamna i ge-upp-situationen. Ni vet: "Äh, jag klarar inte helvitt, så då kan jag lika gärna dricka massor". Jag skulle säga att det är bland de farligaste tillstånden av alla, tillsammans med, efter lång nykterhet: "Ett glas kan jag ju ta, så stora problem hade jag nog inte".

Så beige är inte så tokigt jämfört med alternativet kolsvart. Jag jobbar på här med mina strategier, har flera dagar utan alkohol än med. Så får det vara just nu, det näst bästa, när All in inte funkar.

Jag ger inte upp
Ger inte upp
Inte upp
Inte

Aldrig

-----

Emma79, åh, vad glad jag blir för din uppdatering. Tack! Har ju fått återse flera "gamla" forumkompisar på sistone - på gott och ont. Vad kul att det gått bra. All kärlek till dig.

-----

Fibblan och Rosa-vina: Tack, ni har så rätt. Alla kan inte följa alla hela tiden. Här på forumet ska vi slippa och skippa pressen. Därför nöjer jag mig med att i dag läsa hos alla och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Tror också att nya forumvänner hittar stöd hos varandra. Det är så det har rullat på här. Jag får jobba på att i tankarna inte försöka rädda allt och alla... Hör ju själv hur dumt det låter, men allt är som bekant inte alltid logiskt.

-----

Tack för all forumkärlek som finns här. För att ni finns här och nu. Alltid. Ta hand om er.

Eftersom jag gärna återanvänder gamla uttryck avslutar jag med det min man sa när jag tagit ett visserligen ovanligt men ytterst pinsamt återfall:

Tillsammans är vi varandra.

Kram på er

Du är på rätt väg och är värd att må bra. Så tråkigt att ha en manipulativ kollega på jobbet! Klart att du blir stressad av det. Jag skriver under på allt det kloka som Adde skriver. Var rädd om dig och ha en riktigt skön dag?

Som jag behövde dina ord, man känner sig så kass ibland.
Vet att jag valde rätt idag så tar dagen till att reflektera över livet. Får väl ge terapeuten rätt som säger att jag ör medberoende till mitt jobb, i brist på annat att gömma mig bakom.
Igen tack Adde????kram Strulan

Jag har lite låg ork för tillfället. Känns som jag hann gå ner i varv nästan för djupt under semestern och har svårt att få fart.
Orkar inte anstränga mig på jobbet, orkar inte hänga med i den (positivt) rasande farten här på forumet, orkar inte så mycket alls. Jag är dock ganska lat av naturen. Jobbar bäst under press. En prokrastinerare av rang. Jag vill inte säga att det är en negativ egenskap direkt. Det har funkat ganska bra. Jag hinner tänka igenom saker mer innan jag måste leverera. Plus att förutsättningar ändras för det mesta innan deadline, privat som jobb. Min fru gillar att ha allt planerat, jag gillar sista minuten.

Ska på en svensexa om några helger och det är faktiskt lite av en prövning. Det är en first. What could possibly go wrong?
Då ”ska” man ju väl vara full? Har aldrig träffat på någon annan som varit nykter på någon svensexa jag varit med på heller. Jag är eg inte speciellt orolig för att jag ska dricka. Men det känns lite konstigt och jag är lite oroad över att inte orka anstränga mig fullt ut. Inte börja irritera mig på de övrigas berusningsnivå lite för tidigt. Det är inte någon BFF som ska gifta sig men i alla fall någon jag känt länge. Det blir inget inga pinsamma lekar (orka när man är 40+). Men hur ”peppar” man utan alkohol. Dvs bygger upp lite förväntningar och fart? Hela mitt sluta-dricka-tänk bygger på att jag chillar och släpper det där med fart och in i kaklet-tänket. Smyga in Air Pods med speedad musik med jämna mellanrum? Red Bull blandat med koffeintabletter? Snabba örfilar och skuggboxning på toan? Kanske mycket socker, verkar ju funka för barn även om jag läst att det är en myt delvis. Haribo Cola-nappar i kavajfickorna. Tröst och socker på samma gång. Mmm tröst och socker, mina favoriter.

förtjänar en kram och en stor klapp på axeln för att du prioriterar ditt mående ! Du är den viktigaste personen i ditt liv och du är värd att ha det bra !!

Och vi beroende är väldigt stresskänsliga och det växer vi tyvärr inte ifrån men däremot lär vi oss att hantera det med tid och med de erfarenheter vi får. Att ta ett steg tillbaka och bara observera istället för att kasta sig in i striden utan resultat är ett bra sätt som jag använde väldigt ofta i början.

Och ja ! Vi är sköra i början men i takt med att vår självkänsla växer så får vi en stabilare grund att stå på. Att använda affirmationer kan kännas löjligt i början men det hjälper !! Jag tyckte det kändes urfånigt att stå naken framför badrumsspegeln och säga till mig själv : "Jag duger som jag är och är värd att älskas precis som jag är ! " Jag hade svårt med det där "älskas" men lättare med "duger" :-)) Idag vet jag att jag är en egen person med en helt egen identitet och att jag duger som jag är trots mina fel och brister.

Ett steg i taget och ta inte första glaset och gör bra saker för din egen skull !!

Kram !!

Nu har jag gjort de första tre dagarna på jobbet. Det har varit jobbigt och roligt samtidigt.
Satte ner foten åt två kollegor som inte är trevliga, pratade med rektorn och har allmänt varit bråkig. Jag var tystare och mindre benägen att stå upp för mig själv när jag drack.
Så jag känner inte riktigt igen mig själv, och jag tycker inte om allt med den nya mig.
Trots det är det oslagbart att vara o verkligheten och slippa dagen efter dimma och ångest.
En dag i taget.

Tack snälla!

Har sjukskrivit mig för att ställa mig på bromsen, få mig tillbaka på banan innan jag åker i diket.
Så nu har jag sådana samvetskval för jag sätter mig själv först, vet faktiskt inte vilket som är värst.
Men känner igen känslan när hjärnan rusar och längtan till flykten är stor. Har fått en ny kollega som är riktigt manipulativ och hon vill givetvis fram. I vanliga fall är jag bra på att hantera dessa människor, men nu som nykter känner jag mig skör.
Visste redan igår att jag borde taget samtalet med henne eller min chef, men sköt på det och där började stupet närma sig.
Tycker jag blivit skör och saknar sköld emot elakhet och intriger sen jag blev nykter.
Måste hitta en balans i nykterheten för att kunna fortsätta denna resa.
Inte alltid kul att vara nykter, men livsviktigt så väljer idag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Så roligt att få höra?
Vi är många som kämpar och det är alltid så skönt att få höra om andra som lyckas göra sig fria. Det ger hopp om det egna livet!!??

Kramar
???

Förstår en del av vad du gått igenom när det gäller alkoholskador hos anhöriga.
Inte konstigt att man blir påverkad och även för min del har det hjälpt att sätta på korken.
Jag är också igenom klimakteriet nu och det är en stor lättnad.?

Det borde pratas mer om alkoholberoende och klimakteriet tycker jag. På nyheterna hör man ofta att alkoholskador ökar hos kvinnorna men man diskuterar sällan varför.

Skönt att du känner dig lugnare nu, det är en bra förutsättning för att hålla nykterheten ?.

Ha En underbar torsdag? (även titel på en bok som jag läste för lääänge sedan)

Kramar
???

Godmorgon gänget, och tack för alla glada tillrop :) Nu har biverkningar av Saroten försvunnit, så jag sover djupt och länge. Nacken uppför sig fortfarande! Jag försöker att balansera väl redan från start med nya jobbet. Har även en chef som tycker sådant är viktigt och påminner emellanåt. Ikväll ska jag på uppstartsmiddag med nya kollegiet. Jag garderade mig och meddelade redan i svaret på inbjudan att jag dricker alkoholfritt, i samband med att jag meddelade alla mina allergier. Nu känns det helt tryggt att gå på galej ? Kram på er, ha en fin dag!

Som att läsa om mig själv idag, fast jag har inte cyklat. Sjukskrev mig för att bromsa innan jag kraschar. Nu ångest för att jag gjorde det, inte lätt att bli en nykter hel människa. Men vi fixar det// kram Strulan❤️??

Det är svårt att orka engagera sig i alla nya trådar som kommer. Jag tror att de nya hittar varandra och vi som skrivit ett tag följer varandra. Ingen orkar läsa och följa allt. Det är trots allt inte i detta forum livet är, även om det är en livlina för många av oss.

En dag i taget tar vi nästa steg och nästa. Grattis till dina 2 veckor!

Tack Mirabelle G-S. Jag tror att flera här på Alkoholhjälpen har hjälpt mig att komma hit, där jag befinner mig nu. Jag skaffade även en app som heter Sober time. Den håller räkning åt mig på mina nyktra dagar, timmar, minuter och sekunder. Jag är barnsligt förtjust i att titta på den då och då. Varje morgon kommer ett peppande meddelande. Det finns även ett forum där med folk från hela världen som kämpar mot beroende. Lyssnar även på poddar som Beroendepodden, Min nyktra resa (kan rekomendera den för er som är unga) och alkispodden. Jag är ute mycket och går långa promenader med min bästa vän, min hund. Lyssnar då på poddar. Gillar även Klimakteriepodden och Evas relationspodd, de är riktigt bra.

Jag har (ni som läst min tråd vet) ett antal nyktra perioder bakom mig de sista fyra åren på 1,5 år, 3 månader och 1 månad. Det kan vara ett uppehåll till på nån månad. Denna gång är det något som är annorlunda. Det är som att jag förändrats och blivit lugnare. Kan det vara så att förändringen beror på att jag är igenom klimakteriet? Jag upplever att det var när jag kom in i klimakteriet som mitt drickande blev mitt sätt att få stressen och oron att stilla sig. Jag har nämt det tidigare och funderat mer på det. Förr fick kvinnorna Sobril (jag vet att det skrivs ut fortfarande) och Neurosodyn vid hormonell obalans. Det blev katastrof för de kvinnor som var gravid som ni vet. Idag har vi BiB och många av oss som är här har självmedicinerat med hjälp av den husvagnsfestisen...

Min mamma dog tidigare i år och hennes sista månad var fruktansvärd. Hon dog av sina alkoholskador och det skrämde mig rejält. Jag har sett hennes resa på nära håll, från bruk till svårt beroende. Hennes lögner till läkare och för sig själv. Missären hemma hos henne med nerkissad säng utan lakan, när hon slutade duscha, äta, bry sig om oss i familjen. Jag vet att jag troligen skulle vara i samma läge om 10-20 år om jag inte avstår alkohol. Det tog 6 månader efter att mamma dog, innan jag satte på korken. Den ska inte ploppa upp igen. Nu ska jag iväg och umgås med mina barnbarn. Vi får se vad vi hittar på idag? Jag är en mycket bättre mormor nuförtiden. Mer närvarande, mer uppskattande, mer tålmodig och mer kärleksfull. Det är mycket som blir bättre i nykterhet och jag vill inte förlora den.

Ännu en dag utan alkoholdimman. Har inget att tillföra i dag, är mest sliten och längtar efter helgen.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag orka gå till jobbet, vara precis lagom duktig och inte stressa

Heja dig Fibblan!! Du gör det så himla bra!! ❤️❤️ Man mår ju så himla bra när man inte dricker! Man är med i alla känslor o ja allt är inte guld o gröna skogar men det är livet...utan att man maskerar eller dövar det. Skönt o jobbigt bitvis att tackla alla känslor utan det fördömda vinet men sååå himla skönt för varje gång man tagit ett tillfälle som tidigare var garanterat döva med vin men utan! Man stärks blir starkare o bannemej nu ska vi bli starka!! Boxboll är kanske något att få ut alla känslorna o avreagera sig ?? Heja heja oss ❤️❤️ Skickar lite styrkekramar ??

Du känns som en person som inte behöver alkohol för att komma ur skalet. För finns det något skal? Underbart! ?
Det tuffar på för dig nu ju! Bra jobbat och fortsätt så. Kram!

Vad spännande att du närmar dig ett första möte med AA. Det låter som en underbar gemenskap, utifrån vad jag läst i andras trådar. Grattis till en nykter månad!

Som lägger märke till och som får mig att känna mig okej med hela mitt register av känslor.. kanske nästan som om det vore en
tillgång..??! Tack för dig?!
För jag tror de kan vara just det, om jag bara får till att kunna handskas med dem på ett konstruktivt sätt..
Och absolut en superbra idé med boxboll, har funderat på detta må du tro..?. Inget fel på mkt känslor, men bra att kunna hitta de där olika kanalerna och tillfällena där de kan få utlopp..och i småbarnsåren, om man nu fortfarande kan kalla det de..?, är ju möjligheterna begränsade att ta sig ut och/eller avreagera sig när det skulle behövas..
Tack för att ditt stöd?!
Stor kram
/Fibblan ?

Alltså du fick mig att börja asgarva. Jo, går upp kl. 05, har gjort i 3 år nu. Ibland 04.30 om jag inte hunnit tvätta håret dagen innan.

Är morgonpigg, men jo, det ska bli skönt att sova till 06.30 iallafall :)

Jag har ångestpåslag ikväll som jag inte haft på väldigt länge.
Någon enstaka gång har det inträffat sedan jag slutade dricka alkohol.
Huden är lite klibbig, hjärtat slår lite snabbare än vanligt och min tinnitus tjuter lite högre.
Det kryper i kroppen - det känns som att det är något som fattas.
Jag har under kvällen försökt bryta ner känslan och hitta roten till varför jag har ångest. Jag felsöker.
I mitt tidigare liv har jag självmedicinerat med alkohol. I mitt nya liv felsöker jag. Det känns vuxet och stort.
Felsökningen har lett mig till orsaken, jag hade hoppats på att ångesten skulle försvinna när jag insåg vad som är felet, men det gör den inte.
Inför känslan ångest är jag livrädd. Jag förknippar ångest med självmedicinering med hjälp av alkohol.
Ett sug efter alkohol är tio resor enklare att välkomna och göra plats för och tänka att den är hanterbar och att den får finnas tycker jag, ikväll tämjer jag inte riktigt min ångest vilket är frustrerande.
Efter min krock med cykeln stannade jag hemma idag. Jag var så pass mörbultad imorse när klockan ringde vid 05.00 att jag hade stora problem att resa mig ur sängen och gå till toan.
Det var befogat att ta det lugnt idag med andra ord.
Sjukanmälde mig, kollegan visste redan att jag tagit en flygtur med cykeln samma kväll som det hände, så jag behövde inte förklara mig för honom utan han tyckte väl att det var en av mina mest smarta idéer någonsin att ta det lugnt idag.
Men, det sitter någon på min axel och väser i mitt öra att "Du ska inte tro att de tror att du talar sanning, din jävla alkis. Alkisar ramlar med cykeln"
- Men hallå, sluta! Jag krockade!
Jag tror att anledningen till att jag känner skuld och skam över vad som hände, och som var en helt vanlig olycka där min cykels bromsar inte funkade och vi båda tänkte fel i stundens hetta beror på att när jag var liten så hände det ibland att min pappa kom hem helt blåslagen efter en kväll på fyllan då han cyklade hem. Att ramla med cykeln är förknippat med att vara full sedan jag var liten helt enkelt.
Sorgligt men sant.
Hela dagen har jag gått runt med en obehagskänsla i kroppen, en känsla av att inte duga och inte räcka till. Att inte kunna prestera trots att jag vill kunna prestera.
Att inte få träna, på grund utav att jag inte kan träna. Att inte leverera, pga att jag måste vila.
Jag har dividerat med mig själv och skattat min smärta efter krocken på en skala, för att kunna gå till jobbet imorgon. Jag tänker att jag bara sjåpar mig som är hemma. Jag har ju kunnat markera några steg idag på benet, då kan jag ju minsann jobba!
Jag har gått runt med jordens tyngsta samvete över att jag inte är på jobbet!

Om det är någon som orkat läsa detta inlägg av äcklig självömkan, så ser ni kanske att jag har en del att arbeta med fortfarande. Jag hör ju själv hur dumt det låter i mitt eget huvud och ser att det ser dumt ut.
Jag borde ju inte skatta mig själv i hur många gånger jag tränar på en vecka eller att jag har 100% närvaro på jobbet.
Vem som helst skulle legat i sängen och ätit choklad om dom också krockat med cykeln och faktiskt har så pass ont att man helst inte markerar steget.
Och ja, jag kommer vara hemma imorgon med - mitt yrke kräver att jag är fysiskt hel, imorn ska jag tillskriva dagen att försöka vara närvarande i mig själv och att känna att jag duger även om jag inte har en enda sak uppskriven på min to do-list över dagen.
Att kalendern får vara tom - en stor utmaning!

Alltså... Jag fastnade länge och hakade upp mig på att du några inlägg bak skrev att du går upp kl 5. Klockan FEM??? Hon går UPP klockan FEM???! Hon GÅR faktiskt upp klockan FEM???! Näääeee... vet du vad... Det är rent och skärt människoplågeri... Nog för att man ska jobba och försörja sig, men jag hade nog nästan hellre varit hemlös. Nej, förlåt nu var jag dum. Man ska inte skoja om sådant. Men jag förstår att du är helt utmattad. Bra att förändringen är i rullning!

Bara en liten hälsning från en lycklig människa som firar 5 månader som helnykterist! Hela semestern funkade utmärkt utan rosésippande! När jag tänker på hur enkelt det varit att säga -Nej, tack. Alkoholfritt för mig! så blir jag både rörd och tacksam.

Förstår nu att jag alltid haft en beroendeproblematik (även innan jag drack första gången) som tyvärr aktiveras av A, därför kan jag inte dricka. Men det är ok.

Jag är så glad att äntligen vara Nya Sofia! Varje dag. Varje sekund.

Alla ni som kämpar där ute. Vilka hjältar ni är! ❤️

Jag minns dig väl för vi kom in på forumet ganska nära i tiden tror jag.
Du kämpade och skrev och peppade jättefint och så kul att höra att du är i bra balans?
Grattis och lycka till i fortsättningen??

Kramar
???