Senaste kommentarerna i forumet

Du är så fin och fullproppad med liv och känslor??
Förstår att det kryper i dig emellan varven... Kanske du skulle ha en boxboll hängandes i något rum? Just när irritationen slår till! Så kan du slå tillbaka med en gång!!?
Skönt att du håller i, det mår du bäst av ?

Kramar
???

Du har varit här ett tag och det hörs att du reflekterar mycket kring detta med alkoholen . Du vill inte att den ska få ha den plats den haft i flera år. Du har funderingar på hur du kan ha blivit påverkad av det du druckit hitintills då du känner dig väldigt trött trots den förändring du redan gjort, du dricker mycket mindre nu. Bra jobbat!

Du beskriver en trötthet som inte går över, många kan nog känna igen sig i det. Det kan ta lite tid innan kroppen och hjärnan hittar tillbaka om man druckit en längre tid, kanske är det annorlunda idag då det är några veckor sedan du skrev detta?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar svar på det du undrar hos andra användare.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det var ett tag sedan du startade denna tråd, du berättar att du hade en dålig dag med mycket tunga tankar. En vän till som är sjuk och är på väg att dö, mycket sorg för dig. Mitt i allt detta har du tagit beslut att jobba med dina egna alkoholvanor, starkt.

Jag ser att du har flera trådar här och kanske fortsätter du i dem, du gör såklart som du vill med det!

Hoppas du hittar stöd och värme här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så var dagen nästan till ända, sa ju att jag skulle åka buss i dag.. och jag hade inte fel. Inte nog med att jag åkte tåg/buss ca 2,5h till jobbet, 2 timmar hem också pga. förseningar osv. Är död i dag också av utmattning, detta funkar inte. Men hade jag druckit (vilket jag iof. inte gjorde dagar innan jag jobbar men hade säkert börjat inom en snar framtid) så hade jag varit ännu tröttare.

Har tyvärr inte energi till att skriva mer, återkommer i morrn

Vi skrev en massa här förra året, jag gick igenom min gamla tråd ( sidan 39! Det tog tid att hitta!) och det var så många fantastiska peppande inlägg från dig ( och många andra ) herregud vilken värme och gemenskap!!! Mycket utropstecken, mycket känslor. Jag skickar dig en enorm kram och hoppas att allt är så bra det går, en dag i taget som vanligt.

Ps. Jag mår bara fint, hittade en balans tillslut, det vippar upp och ner men mest upp

Blev lite full i skratt när jag hörde min son skryta om mig till sin kompis..hahaha?! "Min mamma vet ALLT om naturen!"
Ni vet den åldern, när var barn har den starkaste pappan, och tydligen den mest allvetande mamman ?!
Snuttisar, det är ju för dem också. Jag måste bryta innan det går illa. Vill ju att de ska ha en mamma att kunna lita på och räkna med! Och jag tänker att de har haft det hela tiden, men det är säkert ett slags försvar med för att det är det mest smärtsamma att titta på.. klart det funnits stunder när de blivit förfördelade till förmån för alkoholen..
Inga utspel eller dumheter på det viset. Men just irritation och trötthet. Hur pigg är man en söndagmorgon efter 1 liter vin på lördagskvällen..
Usch nä. Slut med det!
Kom vitt, rent och fräscht ???!
.

Vill inte vara på detta sätt - och jag vet att det är för att kroppen skriker efter giftet, men jag ska fan inte..!
Det jobbiga är kombinationen av det rastlösa ofokuserade och irritationen. Går omkring och känner mig småförbannad men kan ändå inte förmå mig att göra ngt konstruktivt med "energin"..såå frustrerande..! Hela huset fullt av barn också, så jag kan liksom inte bara på med dojjor och ut och gå, vilket förmodligen hade varit det bästa nu..
Skulle kunna ta itu med lite tvätt men allt känns som triggers nu..
Nåja. Det kommer gå över detta med?! Och jag vet vart jag är på väg..Nu gäller det att hålla siktet på horisonten. Nagla fast den med ögonen och bara lugnt och fint styra genom de vågorna.

Kram/
Fibblan ?

Är verkligen glad, men försiktig..

Ni vet hur det är. Så tacksam över att det, att det finns de som tycker det är värt med en medalj redan på dag 2 ? -Tack miss Hyde?!
Det är ju jobbigt detta. Jag är lika beslutsam och övertygad om att detta är rätt. Jag ska fortsätta på den nyktra stigen, men shit vilken pärs i natt med. Pyttelite sömn och de stackars stunderna jag fick var fulla av ännu läskigare mardrömmar än igår.. varför?!
Varför blir det så? Var så rädd ena gången jag vaknade att jag inte vågade somna om på minst en timme.. sjukt - vuxna människa?. Och däremellan vandrar barnen mellan sängar och toabesök etc.. så det gäller verkligen att de timmar man får blir bra. Usch..gnälligt här denna f.m.
Men men, nu är en ny dag DAG 3?! Sedan är det bara nedförsbacke..? bara låta dagarna rulla på.. hahaha, skämt å sido. Men jag får göra vad jag kan med att hålla mig positiv just NU. I natt var i natt. NU är NU..

Ha en go dag ni alla och jag ska göra mitt bästa för att också ha det..?
Kram
/Fibblan ?

Ville bara titta in och höra hur det är med dig?!
Texten ovan, jag förstår precis vad du menar. Och jag jobbar också stenhårt på att hålla en balans i forum-användandet. Det får inte bli kravfyllt, för då är det verkligen inte till nytta utan snarare ännu en plats där jag inte känner mig tillräcklig och kan få dåligt samvete för att jag inte uppmärksammade den eller välkomnade den etc..
Men det är svårt, för det känns ju samtidigt väldigt viktigt att alla känner sig välkomna och inkluderade. Men ofta är det ju också så att de som skapar inlogg samtidigt kan finna mkt stöd i varandra med att man liksom påbörjar kampen samtidigt.
Ja, det var lite av mina tankar på temat. Men det jag egentligen ville va o höra hur det är med dig? Kanske tar du den där välbehövliga pausen nu. Och ger dig möjlighet att bara fokusera på dig och ditt, och dina nära IRL förstås?!
Tänker på dig och hoppas du mår väl?!
Kram
/Fibblan ?

Absolut, jag tror det får bli att unna sig en ny cykel med hand och fotbroms så får mitt lilla original bara betraktas i sin skönhet ståendes rätt upp och ner Adde!

Hemma från jobbet, idag är jag inte kaxig men oerhört tacksam ??

Stort Grattis till en hel månad! Nu blir det lättare framöver. ?

Och det känns väldigt bra. Är extremt trött just nu så jag antar att jag processar en massa. När skallen är klar kommer det jag dränkt i vin fram. Sover inte så bra menjag är nykter och utan bakfylla. Tacksam för det. Tänker att nästa vecka är jag nog redo för ett första AA möte. De där tankarna jag brottas med vill ut nu. Jag behöver börja jobba med mig själv, för att komma vidare.

Tack för pepping Fina Lisa ????

"om" där..... Så skönt att du klarade dig !! Jag kan se dig flyga genom luften !!
Och nu fixar du bromsarna va ??
Kram !

Har fått stressmunsår. Måste chilla. Tåget till jobbet var inställt så får åka ersättningsbuss - gillar att åka buss. Har inte bråttom till jobbet, men har sjukt mycket att göra. Men världen ville att jag (för världen snurrar ju bara kring mig liksom ??) skulle ta det lugnt på morgonen i dag.

Återkommer till kvällen. Det är för tradigt att skriva på telefonen.

Har bestämt mig för att inte dricka i dag heller. Istället ska jag åka buss, ja nu i alla fall ??

Har fått stressmunsår. Måste chilla. Tåget till jobbet var inställt så får åka ersättningsbuss - gillar att åka buss. Har inte bråttom till jobbet, men har sjukt mycket att göra. Men världen ville att jag (för världen snurrar ju bara kring mig liksom ??) skulle ta det lugnt på morgonen i dag.

Återkommer till kvällen. Det är för tradigt att skriva på telefonen.

Har bestämt mig för att inte dricka i dag heller. Istället ska jag åka buss, ja nu i alla fall ??

Välkommen hit?

I det rum du skriver i nu heter " Det vidare livet" och de flesta som skriver här har ofta kommit ganska långt i sin nykterhet.

I rummet " Att förändra sitt drickande" hittar du människor precis som jag och andra som vill sluta helt eller minska med alkoholen. Jag tror att det är där du får mest och bäst stöd.

Lycka till??☀️

Kramar???

Alltså efter 11 år får jag fluoxetine på recept av min husläkare. Hon som var orolig för min alkohol konsumtion. Själv ger hon miG fluoxetine efter andra varslet. Så här 13 varsel senare är jag kvar i matchen.Jag jobbar på Ericsson. Har så mycket vilija
Men varslen duggar tätt.

Känslan att få känna igen är obeskrivlig. Jag är glad för att jag våga vara modig och annorlunda.

Nu är det 8 dagar sedan jag tog fluoxetine. Jag mår kanon bra. Har ingen abstinens, allt flyter på. Jag känner bara att jag mår så mycket bättre. Min vanliga huvudvärk är borta. Min vän i brallan är mycket piggare. Min hjärna känns mycket bättre. Tankarna och känslorna kommer helt naturligt. Jag har ifrågasatt varför jag käkar dessa lyckopiller varje år när jag träffat min husläkare. Hon har sagt att det är bra för mig eftersom jag hade en utmattningsdepression år 2008. Dessutom har jag haft panikångest i attacker. Dessa panikångest attacker ligger långt bak i tiden Jag blev lika utmattad år 2018 och 2019 även fast jag käkade fluoxetine och självmedicinerinerade med alkohol. Jag fick insikten när jag lyssnade på ljudboken 'vägra följa John'

Du har verkligen gjort dig förtjänt av en hel natts god sömn?Kram!

Du är på G känner jag!?
Vi kämpar på?????

Kramar
???

Hej, jag är ny här och har lite problem med var jag ska skriva. För 20 år sedan gick jag i väggen ordentligt. Hade jobbat med människor och kriser hela mitt liv, men sen tog det slut. Byggde upp min egen lilla grotta, för att kunna gå vidare i livet. Behövde vara ensam, men lagade god mat , drack vin till. Då i lagom mängd. Detta har fortsatt. Kan mycket väl låta bli att dricka i sällskap, men om jag gör det, så fortsätter jag när jag kommer hem. Gillar alltså att dricka själv allra mest. Behöver "myset", äta gott, hela kittet. Ett av problemen är att jag då "snackar" hela kvällen, vilket gör att jag går upp i vikt. Dricker aldrig på dagen, utan detta är en mysfaktor på kvällen. Låter jag bli, så blir livet helt grått och tråkigt. Har vänner, så det är inte det som saknas. Men om jag bestämmer mig för att hålla upp, så har jag en konstig autopilot, som styr mina steg till systemet för att köpa en box. "Om jag nu ska dricka mindre, så blir det billigare att köpa box!!! Helt klar över att detta är destruktivt, men vet inte hur jag ska komma ur det hela.

..om jag minns rätt. Pellis- Kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Tror jag ska gå tillbaka i min tråd och se om jag kan få ngn uppfattning om det..?☺️. Och så berodde det nog på olika saker i olika skeeden på nå vis. I början och så som inatt är det nog lite ren fysisk abstinens som ställer till det. Kryp i armar och ben, ngn slags klarhet och beredskap i huvudet, väldigt lättvöckt och det lilla jag sov var med mardrömmar. Men nu ska ju giftet ur, och det är bara dag 2 så det hör väl till..?. Så gott att höra att du redan märker skillnad till det bättre??! Jag tycker nog de flesta beskriver det som du upplever. Men jag minns att efter en veckas iaf klarvakenhet nätterna igenom, så kom förståeligt nog en väldig trötthet och sedan var jag så trött, så väldigt länge. Och jag sov mkt bättre då och så mkt jag kunde och som livet tillät med 2 små barn, jobb, hus o hem etc..men det var en frustration länge minns jag, att jag inte kände samma pigghet och energi att ta tag i hus och hem och röja och städa och baka som de flesta andra..☺️. Nåja nu vet jag mer hur det var sist för mig, och har också mer rimliga förväntningar på vad jag kan förvänta mig. Det är bra ?! Det jag märkte först som positiva skillnader, var nog rent utseendemässigt. Mindre plufsigt ansikte, inte så trötta ögon (mindre röda i, blå under..hahaha) fräschare hy, midjan kom tillbaka snabbt. Mer tålamod ändå tror jag också det blev redan efter en vecka. Så det är det jag tar sikte på nu närmst?! Jag väntar tålmodigt på dessa små tecken, som ju ger mer motivation. Inte så mkt till svar på dina frågor kanske Pellis??❤️(?)

Knaskatten?- tack för pepp❤️ och kloka ord! Bra att bli påmind om att ta hand om sig i eländet, som det ju faktiskt är iaf för mig så här i början att bli kvitt. Och eftersom jag har så lätt att bli föraktfull mot mig själv (mer när jag dricker förstås..) så är det jätteviktigt att jag gör precis som du säger. Att jag snarare rår om mig själv! Det är fokus och får bli slutorden för ikväll! Nu ska jag följa ditt råd och ta ett varmt bad (promenaden avklarad??) och stänga ner skärmarna för ikväll.
Sov gott alla?!
Hörs imorgon och tack?!

Stor kram
/Fibblan ?

Krockade för första gången i mitt liv idag - jag hoppas verkligen att det var min livs första och enda krock.
Nu snackar vi på cykel alltså.
Det vart en fin "liten" frontalkrock med en annan cyklist i en ganska skaplig hastighet. Jag for som en liten mask ut i en buske (om jag ändå hade kunnat fått flygningen i slow motion, det måste ha sett så roligt ut, jag flög verkligen) men landade ändå rätt skapligt.
Jag kom i ganska bra hastighet på min gamla cykel (jag skämtar inte när jag säger att cykeln är helt i orginal sånär som på ett bakdäck som är nytt, från tidigt 40 tal, och ja, jag är en nörd, jag har förstått det, just nu letar jag tillexempel efter tygskydd för hjulen i orginal samt en cykelkorg från 40-talet) som är helt slut i bromsarna, i nedförsbacke, i en dold kurva, och möter en medtrafikant på just den vägen där det inte är enkelriktat i Stockholms innerstad typiskt nog, som ligger en aningens för långt ut i sin fil, och jag ligger en aningens för långt ut i min fil tror jag, och jag försöker bromsa för glatta livet men bromsarna tar inte vilket jag vetat om sen jag införskaffade cykeln och har pillat på den för att försöka behålla alla orgnialdelar på den, hon hinner bromsa ganska skapligt med sin moderna cykel med både hand och fotbroms. Jag försöker med plan B, att styra undan, men hon styr åt samma håll. Där någonstans så sket det sig för mig rätt så rejält.
Jag hinner tänka, och det här är en mycket lustig tanke mitt i ett moment of death liksom "shitdethärgårintebra, tur jag är NYKTER när jag krockar"
*BAM*
Första sekundern när vi liksom kolliderar känns det ingenting, jag hinner inte riktigt märka att jag är uppe och flyger och landar i busken men jag hör kvinnan skrika
-Hur i helgvete kör du?!
Jag ligger i busken och tänker "Ja, hur kör jag, vad hände, och hur kör hon?! Jag har ju inte druckit något"
Tycker det är så jävla pinsamt, hela situationen liksom, så jag tänker när jag ser att kvinnan är riktigt skärrad att jag får dra på mig offerkoftan och bara ta skulden, suck it in liksom, hinner också känna att jag omedvetet känner någon form av skuldkänsla när tanken snuddar vid att jag är nykter och vad pinsamt det hade varit om jag varit full och krockat, om jag hade äventyrat en annan människas liv liksom.
Hon tar sig fram till mig i busken och hjälper mig upp, jag känner absolut ingenting för adrenalinet pumpar och jag börjar genast inspektera henne och frågar säkert 7 gånger om hon är okej. På frågan om jag var okej svarar jag att det spelar ingen roll, huvudsaken hon är okej.
Vi stannar kvar on the crimescene och hämtar andan, sen ger hon mig en kram och säger att "vi klarade oss! Tur!" och cyklar sedan vidare.
Väl hemma inser jag att jag har rätt ont. Får av mig kläderna och ställer mig i duschen och upptäcker att styret har tagit klassiskt i magen, naturligtvis över mjälten men jag hann spänna till buken så det är bara ett rött märke av handtaget som syns och mitt knä är stort som en fotboll men det känns mest som att det blev en liten blödning i knät.
Lindad om knät, preppad med 1 ipren och 2 alvedon sitter jag här och försöker reda ut varför jag känner en sån skuld gentemot mig själv. Ingenting hände ju. Jag hade hjälm, och det viktigaste av allt: jag var nykter.
Nykter i 249 dagar.
Jag tänker någonstans att den här känslan är viktig att ta med sig i listan över varför jag inte ska dricka alkohol. Fråga mig inte hur och varför den är viktig, det bara känns viktigt. Tänk om jag varit full. Tänk om jag skadat henne på fyllan. Tänk om nått värre hade hänt. Tänk om jag hade behövt åka ambulans. Full. Vilken skam.
Fy tusan. Jag mår illa bara jag berör den tanken.

Jag står starkast nykter. Om än jävligt blåslagen denna tisdagskväll.
Tacksamhet,
Dee