Senaste kommentarerna i forumet

Blev glad att se att du skriver igen, Vinäger. Du klarar detta.
Önskar dig allt gott?

Man ska göra det som känns bra eller funkar för en! Försöker man för mycket att göra något som känns alldeles för tufft hela tiden brukar det sluta med pannkaka. Ta hand om dig o försök att må så bra du kan bara mitt i allt gör massa må bra saker för dig! Prestations prinsessor som Mirabelle skrev...OJ här var en till som kände sig fruktansvärt träffad ? good enough är nya måttot så lätt att säga men så svårt att leva efter. Ska kämpa med den biten med ?
Som du så klokt säger Vinäger sidan heter Förändra ditt drickande o det gör du sen kan det få gå lite kringeli krokigt ibland men så är livet i stort med - glöm inte bort att vi alla är lika här inne!! Du är lika välkommen i grå zonen med Vinäger ?? vi är så glada att du hänger med oss!! Skickar lite styrkekramar till dig för att du är så himla bra ?? heja heja fortsätt kämpa!

Mirabelle G S. Vi har utsatt våra kroppar/knoppar för så mycket genom åren, så kanske förvirring är en del i utsättningen. Hoppas det blir bättre efter tid. Jag har haft fina dagar med barnbarn och stupat isäng samtidigt som de. Herregud ungar som har sommarlov är uppe sent och jag behöver lägga mig tidigt, för att få återhämtning. Därav min frånvaro här. Jag har heller inte hunnit läsa era trådar, men det kommer..
Kram på er ☺??

Nu önskar jag på påminna fröken Vinäger och alla andra prestationsprinsessor (undertecknad inräknad) som hänger i denna tråd - Man måste inte ta i så man spricker. Med allt. Hela tiden. Good enough. Det borde väl även gälla alkoholen? Man får göra det som funkar utan att man går sönder pga att livet blev överjävligt. För övrigt så har jag nu bytt artistnamn till gingerholic. Det klingar störtskönt, eller hur ?

Så glad att du inte checkade ut när jag checkade in?! Men jag fattar läget och själv är jag också fortfarande i det näst bästa (mot vart jag vill..) och i gråzonen. Men precis som du säger, får det va gott nog många ggr. Och en själv vet ju vad förändring innebär. Och det är så gott o höra att du kan bekräfta dig själv i just DIN förändring. Det är ju så svårt många ggr tycker jag. Så vi får påminna varandra om det??!
Jag är på semester med familjen min, så hinner knappt skriva ngt. Mkt intensivt..,
Hörs snart igen!
Stor kram/
Fibblan ?

Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg lim..Du har det tungt emellanåt, men har hittat strategier att klara dig..Kanske som Sofia skrev, att du skulle prata med någon. Just för att få se din egen situation utifrån..Du har stöd från ditt nätverk..Men ibland kan det vara bra att lätta sitt hjärta för någon annan. Måste inte vara proffs heller..Kanske någon på jobbet..Hursomhelst. så vet jag att du klarar dig, och barnen.. Varm Styrkekram till dig fina, starka, underbara lim❤️

Förändra sitt liv, sitt mående och sin framtid. Som vi vet, ingen ångrar en dag nykter.
Ja, jag är tillbaka, men på många sätt i samma situation som när jag lämnade gruppen. Visst jag drack under semestern. Minst 6 dagar i veckan. Två glas per dag. Tills panikångesten väckte mig en natt och jag fick flash back från förr. Kom plötsligt ihåg hur dåligt jag mådde den julen 2017. Och vilket jobb det var att komma ur skiten. Där på natten öppnade jag mobilen och tittade in här. Såg att både du och grönkålen ? var här och kunde somna igen. Visste att jag inte var den enda, och inte ensam. Lovade mig själv att jag skriver till er när jag kom hem, men det dröjde sig. Tog emot att bestämma sig...
Idag har jag dag 10. Den magiska för mig. Jag minns att jag sa "klarar jag 10 så klarar jag 100!"
Känns bra att vara här. Lite till beslutsamhet och jag snart kanske börjar en tråd.
Vi håller ❤️ idag är jag nykter

Svaret är såklart ja.

Sitter och funderar, jag går så helhjärtat in för min nykterhet nu. Men varför i hela sin dag är jag så självgod och peppar mig själv så mycket, det är så jädra osvenskt liksom. Samtidigt gillar jag det, då jag älskar att sticka ut och irritera och peta lite i ögon på folk.

Åter till saken, duktig-flicka-syndromet har aldrig lämnat mig. Jag ska ta mej tusan göra allt bäst. Det måste jag släppa på, eller i alla fall omvärdera och analysera i olika situationer. Tänkandet upptar all min vakna tid och jag har en mental lista i huvudt på allt jag måste tänka på för att jag inte ska behöva tänka på det. Detta gör jag ju också för att vara duktig, eller för att komma till nästa level i mitt liv, uppgradera mig själv så jag blir lite mer fullkomlig.

Just fullkomlig är roligt, har alltid känt att ajg har jobbat med mig själv för att bli fullkomlig. God nog FINNS INTE, eller fanns inte. Det är just det jag försöker mota bort nu. Det är ju bara jag som tänker att jag måste vara bäst, bättre än alla andra - fullkomlig. Det finns ju ingen annan som är det, eller ens bryr sig.

Som någon skrev tidigare i min tråd - du blir ju älskad för din ofullkomlighet.
Det har fastnat i mig!

Åh tack så mycket - tids nog kommer boken om Dee´s alkoholstrapatser, jag ska bara njuta lite först över att jag faktiskt vunnit tillbaka lusten att hålla på med min hobby såhär efter alla år då min hand hellre höll i ett glas vin hellre än i en penna, jag skriver normalt sett mycket poesi, dikter och små noveller, än så länge för mig själv, men det kanske ska bli ett långsiktigt projekt och vem vet, det kanske kan hjälpa någon själ där ute!

Att nå sin punkt att bli rädd för att inte ta itu med sitt problem är en klok punkt. Jag kom till den punkten också, faktiskt ganska tidigt efter att det spårade ur. Samtidigt var jag ju fruktansvärt rädd för att ta itu med det, eftersom jag trodde jag skulle behöva söka hjälp. Några år senare så var jag så jävla klar med mitt destruktiva liv och konsten att supa bort viktiga relationer att jag till sist klarade av att sluta dricka utan att fysiskt söka hjälp. Idag, när jag ser tillbaka på den där skitskraja Dee som satt en morgon med en sådan dödslängtan men också med en sån fruktansvärd ångest med telefonen i handen googlandes "hjälp för att sluta dricka" blir jag så jädra stolt över att jag orkade vända denna skuta på rätt köl - jag börjar nästan grina av tacksamhet typ varje gång jag tänker på vad det var och vad jag fick.

You got mail på chatten på Cairy, Ill see you around ;-)
Stor kram,
Dee

Utanför boxen helt just nu. Mitt ärliga försök till trots.

Har flera gånger tänkt att eftersom jag inte till hundra når upp till det ärliga helvita försök jag närde för snart två år sedan så kan jag lika gärna ge upp.

Ge upp?

Nej, nej, nej... Aldrig ge upp. Det är så jag tagit mig fram här i livet. Och lyckats rätt bra. Eller, rättare sagt, lyckats mycket bra. Både vad gäller jobb och familj. Trots psykisk ohälsa, panikångest och de senaste åren även ett alkoholmissbruk.

Sååå, vad göra?

Jo, tvärt emot vad många förespråkar kör jag mitt eget race. Nykter så många dagar/kvällar jag klarar och de som inte blir det försöker jag låta innehålla så lite alkohol som möjligt.

Har alltid sagt att fixar jag inte det bästa så försöker jag nöja mig med det näst bästa. Vad det än gäller. Och där är jag nu.

Är tacksam för varje dag som funkar. Är extra tacksam för alla dagar som är helvita. De andra blir färre och färre. Tror att den här strategin är bäst för mig just nu. Säkert inte den som eftersträvas och förespråkas, men den enda som funkar för tillfället.

Döm mig inte för hårt, det här är det bästa jag förmår. Och själv är jag nöjd med att ha insett detta. En dag tar jag klivet över till den helvita sidan. Det är jag övertygad om. Men just nu famlar jag i gråzonen. Gråzonen är helt ok. För mig. Just nu.

Sidan heter "Förändra sitt drickande" och det gör jag. Förändrar så in i bomben.

Svagstark har jag skrivit om förut. Det är jag nu. Med betoning på det senare; stark.

Kram på er alla här på forumet. Ni är lika bra, oavsett om ni kämpat länge eller är nya. Kom ihåg att tillsammans är vi starka, starkare, starkast. ?

Miss Mary Poppins (autocorrecten gjorde om det sista till Poopins ?) Så himla kul att få ett livstecken från dig - även om det som vanligt är dubbelbottnat när någon är här igen. Självklart jobbar vi ihop; cocaholics, grönkålister och andra udda varelser kräver detta, vår specialitet.

Nu kör vi (eller vad det nu var jag sa)...

Kram på dig

Bra att vara tillbaka och i bra skick!

Styrka, mod och vilja till dig//kram strulan

Jag hänger i och fortsätter att välja nykterhet, även om det är lite svårare nu. Hoppas att det är en kulle jag behöver komma över och att det lättar om ett tag.

Mkt händer när man nyktrar till, både med kropp och knopp den största fördelen är att jag är lugnare. Insett att vissa saker får man leva med, att välja med omsorg och att jag behöver inte passa in det räcker om jag är jag.
Så väljer även idag att vara nykter vad som än händer styrka, mod och vilja till er// kram Strulan ❤️??

Jag har varit nykter i 37 dagar, hur hände det? Hur har jag lyckats? Vilket stort tal det är... det tar ju nästan 2/3 av en minut att räkna så lång och det gånger 1440 minuter per dygn så är det ju jättelänge. I vilket fall... det där blev inte rätt ;)

Jag är definitivt inne i en bra period just nu, har lyssnat och läst mycket och tror att jag mentalt har accepterat att jag är maktlös inför alkoholen, ja i alla fall så länge jag väljer att dricka den. jag har gett upp gentemot min inre röst som inte vill acceptera att jag inte har kontroll kring det. Jag kommer aldrig mer kunna dricka om jag vill ha kontroll i mitt liv, om jag vill vara lycklig (inte bara ha kul). Vem vet, detta kanske också kommer i vågor.

En annan sak som har släppt är att jag tillåter mig känns känslor, bearbetar dem mer och sen går vidare. Får ofta den där inre demonen som säger saker som att du kan inte göra det och så och du är ful osv. Men just nu så funkar det om jag bara tänker på det som en inre demon, som jag säger nej till. Förut har jag bara stängt av och inte gjort saker som att umgås med personer bara för att jag känner mig så ofullkomlig. Nu så känner jag att jag bara gör saker ändå, för inget händer ju. Folk kanske dömer mig, men då är det ju faktiskt deras problem, inte mitt. Vill och behöver utveckla detta mer.. för jag känner att det öppnar dörrar och jag vågar vara mer sårbar vilket i sig gör att jag skapar närmre relationer till andra.

I dag väljer jag att inte dricka, istället sitter jag nu hemma och kurerar mig efter några intensiva dagar och inväntar att jobbet startar på måndag. Och det känns bra :)

Ja, utmattningen har definitivt spelat en stor roll i de val jag gör nu... Det går inte att bli frisk genom att fortsätta som innan. Man måste omvärdera. Mycket jag bara bitit ihop om och utfört av pliktkänsla tidigare ifrågasätter jag nu. Ställer frågor som ”Är det absolut nödvändigt?” ”Är det absolut nödvändigt att just JAG gör det?” ”Vad är det värsta som kan hända om det inte utförs?” ”Vem äger problemet?” Förvånande ofta är det inte jag som äger problemet eller verkligen måste göra något åt det, inte av någon annan anledning än att ”vara duktig” iaf. Det har väl lönat sig på sitt vis. Jag har rykte om mig att vara en fantastisk medarbetare, alltid leverera över förväntan, och jag har mycket högre lön än vad dom är brukligt i min bransch. De faktorerna kom till användning nu när jag går vidare i yrkeslivet. Jag hade aldrig fått det här jobbet om jag varit som de kollegor jag ”samarbetat” med (läs: vars jobb jag skött utöver mitt eget) under de senaste åren. Så jag kan inte säga att processen som ledde in i utmattning har varit helt av ondo. Men den måste stoppa någonstans. Jag mjölkade en ohållbar situation på det som fanns att utvinna. Men nu är det tid att göra hälsosammare val ? Långsiktiga val ?

Så rätt Iron Will. Det är ju givetvis så det hänger ihop, att något väger tyngre än viljan, en annan vilja kanske... Gå till jobbet man avskyr. Man vill ju trots allt ha någonstans att bo, att barnen ska få mat på bordet. Och min personliga tvångsmässiga vilja att alltid vara duktig och göra allt med bravur ? Nykterheten valde jag ju den här gången av två olika anledningar 1) Må tillräckligt bra och vara skärpt nog för att genomföra en förändring av arbetslivet, i viss mån ett karriärbyte. 2) Mota Olle i grind vad gäller gamla ätstörningar som började göra sig gällande igen. Så nog kan man säga att jag har fått fatt i vad jag vill mer än att få vara berusad... Iaf var den viljan stark nog för att påbörja nykterhetsprocessen. Sedan har det varit fifty-fifty med viljan därefter. Många dagar vill jag hellre känna lättnaden av att supa skallen i bitar eller hänge mig åt ätstörda beteenden. Det är då det gäller att stänga av tankeverkstaden och bara göra. Göra nyktert. Göra ätfriskt. Allt enligt logiken - det känns inte som att jag vill, men jag vet att det är rätt ändå.

...som vanligt från dig, Mirabelle. Mycket i livet gör vi för att vi måste, inte för att vi vill.
Nykterheten är ett nödvändigt ont. Jag saknar verkligen att få dricka vin ibland. Men längtar inte tillbaka till de negativa konsekvenserna, hu! Fick frukost hos en väninna i morse och vi snackade lite om hur vi drack förr - ”du hade inget stopp” sa hon om mig. Nä, precis. Stoppknappen saknas i mitt system, det gäller det mesta.
Tror att utmattning etc tvingar oss drabbade att ändra inställning helt för att klara av tillvaron efter tillfrisknandet.
Inre och yttre gränser. Känna inåt - vad vill jag egentligen, vad mår jag bra av? Våga säga nej tack, utan att dö för att man inte fogar sig utifrån andras önskemål/krav eller den egna autopiloten.
Det blev kanske lite flummigt, sorry...
Ha en skön, nykter torsdag?

Håller med, Sinner var väldigt spännande. Finns en säs 2 (och snart 3) men om andra brott. Den gemensamma nämnaren är Pullman som polisen. Tyvärr inte på netflix... men det kanske kommer.

Angående vilja. Svårt att bottna vad som är vad tycker jag. Jag har under en period näst intill hatat mitt jobb, som jag dock gör bra. Det är ju min vilja att ”vara någon”, eller att göra ett bra jobb, eller att ha det bra materialistiskt som tvingar dit mig. Något av det. Om jag verkligen inte ville ur något perspektiv eller om en av anledningarna var tillräckligt stark, så skulle jag inte gå. Som jag skrev i en annan tråd så vill jag som du, inte alls vara nykter. Men jag vill må bättre än när jag dricker, och jag vill vara där för min familj (byta kräksjukelakan:) så det är den viljan jag tappar kraft ur. Men så är jag en funderare/grubblare/analytiker också. Om det funkar för andra att ”bara göra” saker så go for it. Men det är intressant för mig att fundera över varför jag lyckas (hittills) att just denna gång hålla mig nykter när det inte gått förr.

Har jobbångest. Kliver på arbetet igen på måndag och det känns kasst. Suget har blivit lite mindre eftersom jag har försökt hitta andra strategier att hantera den. Läst här på forumet, städat hemma, pysslat, varit social med nyktra vänner, och funderat kring fördelarna av att vistas i verkligheten.
Jag tror att mitt elddop i att befinna sig här och nu börjar på allvar på måndag. Nu sitter liksom suget i huvudet och inte det fysiska. Det ska bli en spännande resa framåt. Skulle önska att jag slapp ångesten bara.
En dag i taget.

Hej Lim! Du skriver om en ökad ångest, som du har haft ett mönster av att känna under augusti i många år. Starkt att du klarar av att rida igenom känslorna nu så gott du kan, utan att döva med alkohol. Det låter ändå tungt att gå runt med dödsångest och att känna sig så ensam ansvarig för livet, även om du har den fantastiska förmågan att se fördelarna med det eftersom det gör dig mer ödmjuk. Känner du något behov av mer stöd för att orka ta dig igenom den här ångestperioden? Jag tänker t.ex. på om du skulle kunna känna dig stärkt av att träffa någon som arbetar med anhörigstöd, t.ex. via kommunens beroendeenhet, eller psykolog/terapeut via vårdcentralen. Men det är bara en tanke från min sida, du känner dig själv och vad du behöver bäst!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Jag har funderat ett par dagar på det här med att vilja. Det sägs att bara viljan finns så klarar man allt. Men när viljan inte finns då? Jag skulle påstå att vilja inte är så avgörande som vi tror i vår kultur. Jag gör massa saker (jäkligt bra till och med) som jag inte vill. Varje dag måste jag gå emot min egen vilja för att sköta mitt ansvar, på något sätt. Så varför skulle det vara ett undantag att avstå från alkohol? Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer kunna säga ärligt att jag vill vara nykter. Det har nämligen aldrig hänt, sedan alkoholdebuten i yngre tonåren. Jag vill vara berusad. Så är det bara. Ändå är det inte med vita knogar och låsta käkar jag håller mig nykter. Jag antar att det här med alkohol bara är en av de frågorna i livet då jag till slut avgjort att min egen vilja är egal i sammanhanget. Jag ville inte gå till jobbet heller, inte en enda dag under de senaste tre åren. Men varje dag gick jag dit och skötte mitt ansvar, tills jag hade en plan för förändring att sätta i verket. Mitt arbetsliv har öht bjudit mig en låååång räcka av svårhanterliga situationer jag verkligen inte vill vara inblandad i eller ta tag i, men jag har gjort det ändå. Varje gång. För att sagda situationer har legat på mitt ansvar. Jag ville inte torka spyor och byta nerbajsade lakan när ungarna var magsjuka heller, men det gjorde jag, varje gång. Inte fan vill jag tvätta, laga mat, skura toaletter, dammsuga etc etc etc. Ibland vill jag inte borsta tänderna heller. Jag bara gör det. Ändå. Precis som med nykterheten. Det är befriande att släppa tanken om den egna viljans magiska kraft. Att välja att göra det som är rätt handlar ofta om något helt annat än vilja. Livet igenom.

Halloj! Fint att få en uppdatering i din tråd ? Jag har saknat dig ett par dagar... Och vilken härlig uppdatering sen! För varje situation man lär sig hantera utan alkohol blir man litet starkare och säkrare på sig själv ?? Glömska och förvirring... Oro och sömnbrist ställer ju ofta till det så förstås. Men det kan inte jag skylla på. Sover som en död och är så avslappnad som aldrig förr. Jag har tänkt att min snurrighet beror på stress som släppt, att det fokushöjande adrenalinet går ur kroppen.

Jag har haft gäster och jag klarade det utan alkohol ?. Vi hade jättetrevligt och var ute mycket, åt middag och satt i köket och pratade och skrattade. Idag dag 25 och allt är bra, förutom lite fysiska problem. Jag borde gå till läkare men...... avvaktar till nästa vecka.
Jag har en fråga. Jag tycker att jag fått så dåligt minne nu. Glömmer saker. Är det vanligt när man slutar dricka? Jag sover fortfarande dåligt, kanske beror det på sömnbrist och oro?

Det är inte snedstegen som är viktiga, utan att man kommer tillbaka upp på banan! Allt är erfarenheter och lärdomar. ?