Senaste kommentarerna i forumet

Mirabelle, nu har jag läst igenom hela din tråd. Först och främst: är SÅ imponerad över din (och din mans) nykterhetsresa. Hoppas att den håller i sig mer än bara de tänkta tre månaderna, för det verkar ju som att du mår toppen!
Sedan HAHAHA herregud vad roligt (och välformulerat) du skriver om allt (både positivt och negativt) som händer. Sjukt underhållande och tänkvärt. Ser fram emot att fortsätta läsa. ?

Och så var det morgon igen. Ska försöka göra en vettig frukost i dag, tycker det är så tråkigt att äta måltider ensam, speciellt frukost.

Ska ner i källaren och städa i dag, tvätta och försöka slipa och spackla lite mer i köket. I dag ska bli en bra dag!

Väljer att inte dricka i dag och är istället tacksam för att min hälsa är som en 17-årings (ja förutom lite övervikt, men det går ju att fixar sen)

Du är en riktig och viktig glädjespridare här på forumet...

JA det är dit ni kommer om ni bara hänger i litet till ? När man vinar bort negativa känslor blir man även av med de positiva, tror jag. Känslomässigt avtrubbad. Bättre att hoppa vinet och ha hela känsloregistret. Då kan man fokusera på de positiva känslorna och suga ut allt man kan ur dem. De negativa kan man snabbspola över och inte lägga så mycket vikt vid. Inte förneka, bara registrera, acceptera och gå vidare mot något roligare. Lätt att säga när man är inne i positiv funk. Svårare att göra när man är i neggo mode. Jag vet. Men om man fortsätter supa ihjäl känslorna får man ingen chans att komma vidare till positiva funken, så mycket har jag förstått nu iaf ?

Man blir glad av att läsa dina fina positiva inlägg ?? tack för att du är en härlig glädjespridare ?? håller med Ensam1984 du skriver medryckande o man känner sig som att man vill vara med på din resa! Är det dit vi kommer om ett litet tag till vill jag vara där!! Låter som du haft en toppenhärlig dag!! Lev på den ett tag!! Kram kram ??

Jag har nog inte mycket att tillföra. Men tänk verkligen igenom och backa inte för dina egna värderingar. Om du är riktigt orolig, ta en kreditupplysning på honom (om du tänker att hans ekonomi är dålig). Det är ju pissigt och är inte så fint för din egen karaktär kanske. men detta låter minst sagt suspekt. Men det är ju väldigt svårt att veta.

Tänker att de flesta i 25-årsåldern eller yngre har testat lite olika droger utan att vara beroende eller har fastnat i det, men de brukar inte ljuga om det. Det är också en varningsklocka, om man bara har testat - vad är problemet att berätta det? Att någon kompis skulle säga att han inte ska berätta låter som skitsnack, undanflykter och lägga skuld på någon annan. Men vad vet jag.

De flesta jag vet har inte en så stark moralisk kompass som du vad gäller har testat droger. Om du har varit med om detta innan, känner du igen varningsklockorna du får nu? Försök analysera dem i så fall.

Känn verkligen efter, tänk med hjärnan, är detta mannen du inte kan leva utan, är detta dina barns far. Finns det misstro redan nu så undrar jag, men det är du som vet.

Lycka till fina du!

Tack Ensam för den fina kommentaren i min tråd ? Det värmer att veta att någon läser och uppskattar det man kommunicerar. Kram på dig!

Kul att det ör sån fart härinne :) Min tråd blev nedputtad i källaren igen. Jag är återigen ute på vift. Den här gången bar det av till ett par dagar på nöjesfält med minstingen. Tonåringar lämnade vi hemma, för att få kvalitetstid med minstingen, som inte haft det så lätt alla gånger vad gäller att hävda sig, ta plats och uppmärksamhet när de äldre syskonens stormar avlöst varandra... Gubben och jag roar oss kungligt med detta enda, muntra, entusiastiska, sjövilda barn ? Har ni hört uttrycket ”bouncing off the walls”? Det beskriver vårt kvicksilver i ett nötskal. Doing doing doing doing... överallt samtidigt. Och när man som jag är sjukt höjdrädd samt lider av åksjuka... Då är ett nöjesfält helt rätt ställe att hämta kickar. Skräckblandad förtjusning. Eller förresten, stryk förtjusning och ersätt med dödsångest ? Jag har skrikit mig igenom allehanda monstruösa åkturer. Mycket stolt deklarerade jag till gubben ”Jag KAN ju åka berg-och dalbana! Det är bara att blunda och skrika. Som när man kör bil ungefär”. Gubben såg orolig ut. För sitt inre öga såg han väl sin älskling i en seriekrock på E4an... Och så frun också förstås. Aaa vi delar bil. ? När han nu tar karuseller med sånt kolugn får man väl hitta på andra sätt att höja hans puls, tänker jag ?

Alltså Mirabelle G-S, nog för att jag uppskattar och gillar väldigt många trådar här på forumet, men din är min favorit. Känner igen mig i allt och har läst delar av den flera gånger. Ditt språkbruk talar till mig och du målar upp det precis så att min hjärna kan se det framför mig.

Skickar en kram och ett tack för att du alltid hejar på och stöttar. Du är grym!

Kom på en sak, en viktig sak, ja en helt sjukt viktig, kul och härlig sak. Mitt hem är (inte kliniskt) men jädrigt rent, det är städat, jag har mat i kylen, jag lagar för det mesta mat varje dag.. det har inte alltid varit så. Det är den senaste månaden..

Hmm... kan det vara så att det har något att göra med att jag har ny energi och orkar, vill mer?

Såklart! Yeah! Livet utan A är så sjukt mycket bättre!

Känner mig hög på min nykterhet, lite farligt, men definitivt mer konstruktivt än det motsatta

Tack Femina. Det är en bedrift men det var så enkelt. Vet att det låter helt knäppt. Det var tufft den första veckan, rutinen var svårast att komma från. Har fortfarande svårt att sätta mig på balkongen och när jag drack i början saknade jag det ibland.

Nu när jag tänker på det så har jag inte saknat att röka på evigheter, inte ens när jag drack för över en månad sedan. Så hoppas verkligen att detsamma kommer gälla A, även om jag behöver jobba mer med det dagligen för att inte falla dit. Tror i ärlighetens namn inte att jag någonsin kommer röka igen, för när jag gjorde det tyckte jag tom. att det var äckligt. A är jag inte lika säker på, jag vill säga att jag är bergsäker att jag aldrig mer kommer dricka, och det är vad jag vill och jag har absolut inga planer på att dricka, men det är något i mig som känner att det är farligt att säga Aldrig, ungefär som en trigger som kan göra att jag faller bara på det. Hmm.. är det normalt eller låter det bara som en ursäkt för att få ha alla möjligheter i framtiden!?

Sitter och förutom att filosofera kring det ovan så dricker jag en A-fri öl (Melleruds ekologiska är himmelskt god och bara 33kcal) och kikar på youtube, käkar mörk choklad och försöker insupa (väl valt ord) känslan av att jag är duktig och att jag är värd lycka och framgång.

Wow vilken rysare... Men du fixade det! Otroligt bra gjort Respect! ?

Avundsjuk, men fel sida av landet??????

Starkt att klara det// kram Strulan ???❤️

Era ord betyder så mycket när man vacklar i sin tro på att denna vägen är rätt. För det gör man iallafall jag, men kanske är ovanligt trög. För just nu mår jag bättre än jag gjort på evigheter, min kropp jublar och psykiskt ovanligt stabil för att vara jag. Så vad gnäller jag för, är det så att jag bara inte vill vara vuxen, sansad och klok utan saknar kaos och flykten. För just så är det och det är nu mitt riktiga jobb börjar, att hitta kvinnan som är nöjd i lugnet. Hon som är den jag spelar utåt, som har koll utan stress, njuter av livet och nuet.

Att behålla byxorna på första året, gav Adde som råd i någon tråd och det skall jag göra och hoppas att drömprinsen väntar där om drygt sex månader?
För mig är det en fördel att vara själv, att inte kunna skylla på någon eller göra som jag brukar bli medberoende till någon.
Så lever nu som nunna ingen alkohol, tobak eller män, är väl bara tystnadslöfte som jag bryter för tyst är jag inte?
När semestrarna börjar ta slut och man klarat det, då börjar kräftskivorna så bara att samla kraft igen.
Så väljer idag att vara nykter idag vad som än händer, önskar er en fin lördag med styrka, mod och vilja ?❤️??// kram Strulan

Hej jag är ny här. Jag har mått dåligt nästan hela livet och livet har verkligen varit jävligt mot mig. Varje gång jag gjort ett ärligt försök med behandling etc så har all smärta och sorg kommit tillbaka och gjort att jag inte orkat fortsätta vara nykter. Alkohol och droger gör att jag slipper känna hur dåligt jag verkligen mår! Har sökt hjälp av psykiatrin sen jag var 16, nu är jag 39. Det enda jag fått är mediciner och en uppmaning att "se framåt". Hur ska jag kunna se framåt när jag aldrig får bearbeta allt skit som varit? Jag försöker verkligen, jag tränar, går ut i skogen, säger snälla saker till mig själv... Men denna tomhet, ensamhet och smärta..!? Jag är förtidspensionerad sedan jag var 22, på grund av Aspergers och ADHD. Är uppväxt i en enormt dysfunktionell familj och har inga syskon. Jag är verkligen född med usla förutsättningar och det ser inte ut att bli bättre...

Rökfri ett helt år - Grattis! ?

I dag har jag äran att fira 1 månad nykter. Första gången någonsin som jag kan säga det sedan studenttiden startade för 15 år sedan. Det är möjligt att jag har varit nykter en månad några andra gånger då jag inte drack på samma sätt som jag gjort intill mitt stopp, men då var det inte ett medvetet val att sluta dricka för att det skadar mig.

Firar i min ensamhet, men det spelar ingen roll. Är stolt över mig själv. Har haft så många firar-dagar nu på sistone utan att dricka och det funkar så bra. På tisdag så har jag även varit rökfri i ett helt år.

Ska fundera på detta med intressen och var jag kan finna mitt folk. Mitt obskyra intresse har jag och utövar i dag. Men utan att gå in på det för mycket så är det som sådant att det är otroligt ovanligt och man inte har möjlighet att utöva det särskilt ofta pga. olika orsaker.

Funderar på att starta en blogg eller något liknande och skriva om/prata om mina älskade tv-serier, för det är bland det bästa jag vet. Men vill känna mig redo och inte ta mig an något jag kan få ångest av heller... vi får se, försöker bara leva i nuet nu. Vet att jag mår dåligt om jag gör och tar mig an för mycket på en gång. Måste hålla emot när hjulen börjar snurra. Det är en sån snar balansgång, inte göra för mycket samtidigt som jag måste göra något så jag blir utmanad.

Har i vilket fall bestämt mig för att i dag ska jag inte dricka, istället ska jag fira att jag inte vill eller behöver dricka :)

Jag tänker sällan på att jag inte dricker nu för tiden. Mitt liv är ju liksom jobbet, lekparken, gymet. Det är så få situationer jag behöver tänka på att välja.
Igår var jag på begravning, sen minnesstund och middag. Jag hade missat att förbereda mig. Jag var mitt i sorg, kärlek, virrvarr av samtal och ljud, och omringad av vinboxar.
Jag har inte ens sett en box sen förra augusti.
Det var tufft. Och ljudet av kranarna tjatade på mig att jag skulle kunna göra allting lättare. Men det gjorde jag inte.
Idag är jag en ballong av tacksamhet och ödmjukhet och livsglädje.

Så imponerad av dig och av hur du orkar. Det låter verkligen som att du får dra hela lasset och stå för all trygghet. Att det ibland kommer ett mörkare inlägg - allt annat vore vansinne. Skönt att läsa att du har ett bra stöd i dina anhöriga. Vet inte hur gamla dina barn är, men hoppas att du snart kan komma ur din situation!
❤️❤️❤️

Tack Dee för att du tipsa om flatenloppet för psykisk ohälsa. Min fru blev super taggad så nu är vi anmälda båda två. Syns den 14 september. Det kanske är fler forum vänner som vill delta. Googla på flatenloppet 2019 för mer information. Eller följ länken: https://flatenloppet.com/

/Mrx

Ska ta en rejäl funderare på att delta i flatenloppet. Har många gånger promenerat runt den fina sjön flaten. Vi bodde i närområdet för väldigt många år sedan.
/Mrx

till det nyktra livet Lim ! Underbar läsning !!

Tack för att du hör av dig ibland.
Det betyder mycket ska du veta.
Du har gett så mycket till så många här och vi alla vill att det ska gå bra för dig.
Jag är övertygad om att det kommer göra det också.?

Många kramar till dig
????

Har fått utslag, bölder bakom öron, nacke och bröstet och i ansiktet. kramper i vaderna efter nu en månad med antabus. Kommer ihåg sist jag tog det att de var likadant. Sover dygnet runt och mår skit. Får rådfråga läkaren på måndag. Blev rädd när jag såg mig i spegeln förut. Det är inte kul för det fungerade så bra med nykterheten och jag har följt schemat till punkt och pricka. Har tagit antabus trots att levervärdena va för höga. Kan ju va därför det blir såhär. Hade man kunnat posta ett kort på det hade jag gjort det. Bölderna är vätskefyllda. Någon som känner igen detta? Mvh filippa