Senaste kommentarerna i forumet

Beskrivningen du gör av dig själv låter som en beskrivning av merparten av mina familjemedlemmar (bla maken min). Jag orkar med dem, till och med älskar dem innerligt. Jag sliter mitt hår ibland, visst, men kärleken är konstant :) Jag är rätt säker på att jag skulle trivas ypperligt även i ditt sällskap och vårda vänskapen. Jag har heller aldrig förstått mig på samvaro som handlar om att bara sitta och utbyta plattityder, alternativt skvallra och snacka skit om andra. Eftersom jag tenderar att bli näsvisa fröken tvärtemot i sådana sammanhang är mitt sällskap sällan önskvärt mer än en gång eller två. Det löser sig kemiskt sas ? Men var hittar man folk man faktiskt vill umgås med... Jag har hittat en hel del genom en gemensam aktivitet i grupp. I början handlar det om att träffas varje vecka och bli riktigt skickliga tillsammans. Efter ett par år i samma sammanhang märker man plötsligt att vänskap har vuxit fram, och att man gärna umgås kring även annat än ursprungsintresset. Genom jobbet har jag också hittat riktiga vänner, som jag kan föra djupa samtal i timmar med. Mitt jobb är nog mitt största intresse egentligen... Eller, kärnuppdraget, som dränks i massa ”övriga krav under rådande resursbrist”, är mitt största intresse. De kollegiala kontakterna som utvecklats till riktig vänskap har byggt på en gemensam strävan att bli så bra vi kan bli på det vi gör. De kollegor jag funnit samsyn och gemenskap med är tyvärr mycket äldre än mig. De flesta har gått i pension nu, men vi hade en del fantastiska år tillsammans. Det är fortfarande dem jag hör av mig till och stöter och blöter med vid behov. Oj vad långt det blev... Men summa summarum - Kontakter utvecklas endast till vänskap för mig om vi delar ett starkt intresse och strävar tillsammans för att utvecklas. Det är först då gemenskapen blir tillräckligt intressant för att jag ska lägga tid och energi på den. Annars trivs jag bäst med att förkovra mig i mina intressen helt på egen hand. Du verkar litet lagd åt samma håll :) Vad hände med ditt obskyra intresse? Kan du återuppta det och hitta fler vänner? Finns det något annat intresse du vill utvecklas inom, gärna ett som utförs bäst i grupp?

Jag har jobbat hela dagen, körde ett tungt benpass + lite löpträning på bandet efter det.
Tjackade nya pjucks här om dagen så jag springer in dom just nu innan jag ger mig av på längre sträckor.
Kom hem, lagade mat, pratade med mamma i telefonen och planerade vår kommande resa, tog en dusch, messat med några bekanta från förr som jag tappat kontakten med sen mitt liv spårade ur, och har nu, sen klockan 21.00 bäddat ner mig i sängen och dricker te som en annan tant.
Kollegan frågade vad jag skulle hitta på i helgen.
Plocka svamp svarade jag. Och va i skogen. Kanske jag kör en tidig morgontur i stan med en kompis som också springer mycket imorgon bitti.
- Jasså, här va det party party hos innerstadsbruttan som är singel hör jag, det blir nog många karlar på kroken även denna helg! Svarade han lite spydigt.

Vet ni hur mycket jag bara njuter av det som pågår i min hjärna just nu?
Jag skiter i om jag låter hur torr som helst, eller som att jag är fullfjädrad tant som bäddat ner mig klockan 21.00 och chillar med mitt te, det är hur underbart som helst.
Det är en välsignelse att slippa detta eviga tjat i skallen, att passa systembolagets tider och vara styrd över hur mycket man ska handla hem och hur mycket man kan dricka i helgen. När man får dricka. Att slippa vakna med rå-ångest över att man tydligen kände sig lite ensam hemma en fredagskväll (eller rättare sagt natt eftersom jag inte kunde släppa glaset förens morgontimmarna i en bedrövlig känsla av att känna att om jag sover får jag ju inte dricka alkohol) och bränner av en jädra massa grejer över nätet och sms. Ringer folk.

Kalla mig dåre. Kalla mig tant. Kalla mig torr. Kalla mig vad som helst.
Just ikväll ser jag så klart och tydligt den gamla Dee´s liv kontra Dee´s "nya" liv, och det är en så vacker förändring som stärkt mig något så oerhört, inifrån och som nu börjar synas utanpå också.
Det är så jädra mysigt att få va torr helt enkelt!

/Dee the tant.

Sitter hemma, ensam som vanligt... för det mesta så gör det inget att jag är ensam. Men just i kväll så känns det så sjukt ensamt. Önskar jag hade en vän att umgås med. Men är så dålig på att fråga folk om de vill hitta på något, och nu när det inte innefattar A så är det ännu svårare.

Har några riktigt fina och underbara människor i mitt liv, men de lever inte nära mig, med dem skulle jag kunna pyssla, spela spel, promenera, kika på serier.. ja sånt jag gillar. Men var hittar man såna människor liksom? Det var bara en ren tillfällighet att jag hittade dem, pga. en mycket obskyr obsession.

Jag vet att ensamheten går över, bara jag sover så är jag ensam i morgon med, men dagarna är enkla, gillar mest att vara med mig själv och få göra det jag gillar utan att ha någon som jag måste irritera mig på. Jag är typexemplet av en ensamvarg, men jag gillar att vara social med mitt folk, inte (i min värld) ointressanta, skitsnacks-människor som inte kan eller vågar gå på djupet och diskutera saker.

Behövde bara få skriva av mig lite nu, har spacklat i köket i kväll, men har ju fokus som en fiskmås så klarar bara av att göra sånt någon timme, sen hittar jag typ en nål, som borde ligga i en låda, men innan jag kommer till lådan så snubblar jag på mattkanten. Kommer på att jag måste lägga ny undermatta, men när jag går för att hämta saxen som jag måste ha för att klippa undermattan så sticker jag mig på nålen som jag tappade på marken. På väg till toaletten för att hitta ett plåster så märker jag att alsolspriten är slut, kanske har jag någon i extragömman, då ser jag att blodet har kommit på nya matten. Måste tvätta, på med skorna och ner till tvättstuga. Oj, jag glömde ta på plåster, upp igen, trampar på nålen igen, och så fortsätter det (typ). Inte konstigt att ingen blir gjort.

Hur skulle någon någonsin kunna orka med mig, jag orkar knappt med mig själv vissa dagar *hihi*

Det är bra att du är tydlig mot dig själv om vad som gäller.
Jag önskar så att jag kunde vara en normaldrickare, kunna få koppla av med ett glas vin en fredagskväll efter en arbetsvecka med hård träning. Koppla av med ETT enda glas.
Tyvärr är jag ingen normaldrickare som kan ta ett enda glas och sen känna sig nöjd. Om jag inte skulle bli skitförbannad och typ sur på allt och alla, min tillvaro och hata mitt liv för att jag bara fick det där enda glaset och egentligen vill ha mer, så skulle jag definitivt ha en pågående konflikt inombords, känna skuld och skam för att jag "lyckas" dricka normalt, men allt jag egentligen vill är typ att spåra ur.
Jag själv orkar verkligen inte med detta ständiga tjat från min alkis-hjärna - jag beundrar den, om det verkligen är någon som haft/har problem, som fixar den konflikten inombords. Då är man fan king alltså.

Hur det går för mig finns att läsa i min egna tråd, det ska jag inte uppta din tråd med - här inne är du huvudpersonen! Kortfattat så går det bra :-D

Du som tränar och vill komma i form, kan du inte hänga på och springa ett lopp mot psykisk ohälsa och beroendeproblematik den 14/9, googla Flatenloppet. Jag och en tjej som var med på IRL-träffen ska springa det, vore kul att ses igen!
(Värsta träningsmoroten om inte annat)

/Dee

På mannen. Mitt ex, gjorde också en massa idiotgrejor på fyllan..Du känns superstark nu lim?..Jättefint att läsa om dina tankar och göromål..Det låter som din inre styrka har vuxit i takt med tiden..Jag tänkte häromdagen också på plufsigheten som blir av alkohol..Jag känner som du att kläder sitter snyggt, och att man ser en fräsch kvinna i spegeln?..Det känns som om dina steg framåt blir mer och mer bestämda..Om du minns så vacklade jag också många gånger i mitt förhållande till exet..Hade han varit full hela tiden hade separationen gått snabbare..Men ju mer semestrar och helger som söps sönder, desto närmre kom föraktet från mig till honom..Jag tror stenhårt på dig lim, det har jag alltid gjort..Stor varm kram???✨?

Läser era hälsningar och blir lite tårögd. Tack snälla, ni betyder så mycket för mig, mer än ni kanske anar. ?

Jag mår bra, men når fortfarande inte upp till mitt "Ett ärligt försök", så jag stoppar här vad gäller mitt liv.

Dock hejar jag på er alla andra. Ni gör det så himla bra. En dag är jag också där igen, det är jag övertygad om.

Kram på er

..att ha skitdagar. Det har jag idag också. Har jobbat. Och nu ligger jag i sängen och gör ingenting mer än kolla på serie. Mat? Nja, en tallrik yoghurt med müsli. Och massor av choklad. Men idag är det okej. Imorgon nya tag.

En reflektion, jag har ännu inte kommit igång riktigt idag, men jag har säkert tänkt tanken att gå till bolaget kanske 10 ggr redan i dag, det brukar inte va så mycket. Det som känns bra är att jag hinner bara fundera någon sekund på å vad gott med... ska gå, vad köpa... sen kommer tanken - "är det värt det? seriöst, kom igen... ska du festa själv? Vad är det du ska fira? Om du ska dricka och göra dig själv besviken så får det tusan vara när du ska ha kul och umgås med andra. Om du dricker nu börjar du på noll. Du gör dig själv besviken och kan inte vara en förebild för någon där ute nån gång".

De tankarna kommer så snabbt nu, och det ultimata svaret "NEJ, i dag tänker jag inte dricka" hjälper och framförallt RÄCKER för att jag ska lämna tanken och inte fortsätta tänka och försöka hitta kryphål och undanflykter. Det känns så skönt, tankarna försvinner inte, är lite mindre än i början, men nu efter drygt en månad har resonemanget ändrats. Fasiken vad stolt jag är över mig själv nu. Ska leva på det lite och faktiskt njuta av det, att jag är så jädra grym. Trodde inte det var möjligt.

Är väl medveten om att jag inte har utsatts för någon riktig testning ännu, såsom gå ut med vänner, något jobbig händer, stress osv. Men skiter rent ut sagt i det nu. Jag lever nu i dag och kan inte kontrollera vad som sker i framtiden utanför min sfär.

Tack alla ni som skriver, för det är enbart ni (och jag själv) som har lyckats förändra mig på dessa dagar. Utan er hade jag aldrig fixat det :) Och jag hade nog inte fattat att det faktiskt är värt att leva lite också :)

I dag är en sån där dag då jag hade planerat saker, men så blev det inte så för att en annan person drog sig ur. Jag tycker inte sånt är jobbigt, men blir så villrådig och hjärnan bara snurrar, vad ska jag göra nu? Det snurrar bara i huvudet, både fysiskt och spirituellt

Har ingen jag måste göra, saker som jag skulle kunna göra och saker som jag borde göra. Men jag kommer inte upp ur soffan bara. Så här har det varit ett par år nu, men det här fastnande... som handbromsen ligger i. Trodde det skulle bli bättre när jag började käka Levaxin efter att jag fick reda på att jag hade Hypoterios, men icke...

Har i alla fall bestämt mig för att i dag blir den 4:e nyktra fredagen på år och dag :) Det ska firas i kväll med en kall A-fri öl på balkongen.

Ska försöka komma igång och spackla lite nu, fixar köksluckorna :)

Vilken resa du har gjort! Du slutade dricka alkohol för flera år sedan och är glad och stolt över det beslutet. Fantastiskt! Nu prioriterar du dig själv och barnen och jobbar för att skapa hållbara rutiner som kan ge lugn. Samtidigt blir du påverkad av din mans förhållande till alkoholen. Du drar ett stort lass för att få allt att fungera och känner oro för var han befinner sig när han är berusad. Inte konstigt att det dyker upp mörka stunder och att det finns tillfällen då du känner dig instängd. Imponerande att du trots allt som händer omkring dig håller fast vid dina värderingar och fortsätter att känna in vad du behöver och önskar! Du är ansvarsfull. En fin egenskap som bidrar med trygghet och stabilitet för dig och dina barn. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv? Vad ger dig kraft och energi? Dela gärna med dig om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Sweatpea och FinaLisa, tack båda för era ord ♥️ ja visst stämmer citatet väldigt bra FinaLisa!

Jag har börjat spara pengar ett antal gånger men det kommer alltid saker som behöver betalas i vägen och min mans beteende gör inte ekonomin lättare. Jag har tack och lov ett mkt bra skyddsnät av andra anhöriga som jag vet kommer att hjälpa mig om jag behöver det. Inte för att jag själv inte tänker göra mig beredd på olika sätt men jag vet att de kan hjälpa mig på många sätt och de är måna om mig och mina barn ♥️ tack och lov.

Jag vaknade runt 5. 30 imorse av att solen sken i mina ögon genom persiennen. Pustade ut när jag insåg att det betydde att det var morgon och han inte väckt mig full. Faran över liksom. Gick ut med hunden. Lättad. Tittade runt lite hemma och insåg att han inte var hemma. Ingen big deal. Så gör han ofta också.

Nyss ringde han. Han har blivit tagen till en annan stad för att sova natten i fyllecell. Det var fullt här tydligen (tragiskt va). Han verkade vilja att jag skulle bli upprörd å hans vägnar över att polisen varit idioter som kört honom till en annan ort. Men jag tycker att det är han som är en idiot. Håll dig nykter, håll dig hemma. Ser han någon köra mig till fyllecell genom landet? Behöver han vakna av att jag fylleäter eller bråkar på nätterna? Vaknar han och inser att jag inte kommit hem på hela natten? Alltså herregud. Vore rollerna omvända hade han lämnat mig DIREKT. Tanken är absurd att han skulle ha en fru som är som han är.

Innan han hinner hem idag tänker jag sticka ut med barnen och hunden. Vill inte höra honom anklaga polisen för det ena och det andra. För min del får polisen gärna behålla honom. Jag är glad att de tog honom så att jag fick sova ostört. Hoppas de vet det... Att trots fylleristernas gap och skrik och ouppskattning så finns det anhöriga hemma som de räddar genom att inte låta fullisen åka hem. Anhöriga som är tacksamma för jobbet de gör.

Kram till er alla. Drick inte!!!

Jag börjar få till mina rutiner med pw och meditation. Jag går och lägger mig före 22 och upp vid 5. Rutinerna ger mig lugn och jag känner mig stabilare, mer grundad. Jag vore väldigt tacksam om den besvärliga tinnitusen kunde försvinna. Det är så jobbigt när det konstant tjuter i skallen ?
Jag går idag in på dag 19 som nykter. Igår dagdrömde jag (som vanligt när jag är ute och går) att jag köpte en stor villa med pool. Jag såg vig själv vid poolen med ett glas vin och gäster. Jag bler jätte rädd och tvärstannade. NEJ, jag ska ha alkoholfritt i mitt glas, även i dagdrömmar! ?
Tänk att jag ska behöva vara på min vakt även i drömtillstånd ??????

Vad du är stark du är. Fick en tanke när jag läste ditt inlägg om att du känner dig som i ett fängelse. Har du funderat på att bygga upp ett fuck off kapital? Även om det kanske är en liten summa du kan lägga undan regelbundet så är den till hjälp den dagen det är dags. Planera för ett liv i frihet för dig och barnen. Fortsätt kämpa

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt?

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag?

Kramar
???

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt?

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag?

Kramar
???

Nu har det gått någon timme sedan jag skrev.

Jag gick ut med vår hund på en promenad och kastade soporna samtidigt. Kände mig plötsligt så himla bra och stolt. Här går jag med 902 nyktra dagar i ryggen. Jag!! Som medicinerade ångest med öl var och varannan dag för några år sedan. Som inte kunde se en nykter framtid hur mycket jag än desperat önskade mig en.

Jag kan möta folks blickar till och med en sommarkväll under semestern kl 22.30 utan att behöva dölja något. För här går jag och lever varje dag och natt fri från gift.

Lite längre bort hörde jag hysteriska gapskratt från någons baksida. Vuxna människor som har sovande barn där inne. Jag är så stolt över att jag inte gör så längre. Så lättad att slippa all skam och allt självhat.

Jag tycker det är så häftigt att tänka tillbaka och liksom inse vilket jobb jag gjort. För jag menar, jag FÅR ju dricka. Jag har en inkomst, jag är över 30. Alkohol säljs. Jag hade ett beroende jag kunde fortsätta med för evigt. Men trots det gör jag det inte. Ingen har ställt ultimantum till mig. Ingen i hela världen vet om att jag hade ett beroende utom ni. Min egen vilja och insikt räckte för att jag skulle klara det här. Därför tror jag att alla på det här forumet som kommer till den punkten där de VÅGAR se sanningen i vitögat kan sluta om de vill. Men som många andra som varit nyktra länge så tror jag att man absolut måste ge upp alkoholen helt. Det går inte att göra den här resan halvhjärtat med en önskan om att dricka igen. Så fort den tanken får fäste och ni inte bestämmer er för att glömma den snabbt så kommer det att skita sig igen. Förr eller senare. Det är så alkoholen jobbar.

Det är så jag klarat mig hittills. Jag har sagt hejdå för alltid till alkohol. Förr i tiden sa jag hejdå men i mitt undermedvetna lade jag till "vi ses senare" och det gjorde vi också. Sågs och led tillsammans tills jag sa hejdå och dra åt helvete.

You can't keep dancing with The devil and wondering why you're still in hell.

Finalisa och knaskatten- tack fina ni ♥️♥️♥️

Jag har lite ångest ikväll. Pga min relation. Jag känner att jag sitter fast i ett äktenskap där ENBART min mans behov blir uppfyllda. Det finns ingen omtanke för mig eller knappt barnen längre. Men han har det bekvämt. Han är omhändertagen och lever dessutom lika fri som en ungkarl.

Han är ute och dricker. Jag har en klump i magen av ovissheten kring när och hur han ska komma hem. Jag är så trött på att inte kunna slappna av inombords här hemma. Längtar tills nåt händer som gör att vi bryter upp från varandra. Jag har ibland stark tilltro till att det ska hända. Men ikväll känner jag mig rädd för att det aldrig kommer ske. Jag har blivit expert på att hålla husfriden i shack. Jag ger honom inga anledningar att vilja lämna mig...

Jag vet att jag kommer lämna en dag men just ikväll känns det som att jag är i ett fängelse. Det är bara när barnen är tillräckligt stora som jag kommer våga röra upp husfriden. Just nu klarar jag inte ens av att vara osams med min man för jag orkar inte med påfrestningen. Och dessutom leder det ändå aldrig till att jag blir fri. Inte än i alla fall.

Jag är så sjukt glad över att jag bygger upp mig själv däremot hela tiden. Vad tragiskt det vore om jag drack under den här tiden för att försöka må bättre. Vilken misär det hade varit. Jag kan åtminstone rent logiskt se mitt värde och veta att jag förtjänar bättre. Om jag drack nu skulle jag förlora det. Då skulle jag förlora mig själv. Barnen skulle förlora allt vad trygghet innebär. Och jag med. Fast när jag tänker efter är det trygghet jag saknar. Lugn. Förutsägbarhet och rutiner som fungerar i en familj. Jag är så ensam. Ensam om att försöka skapa en normal ö i ett hav av öl och bakfylla.

Jag älskar min man allt mindre för varje dag som går. När vi är nära varandra och jag ligger i hans famn känner jag att jag behöver det men samtidigt tänker jag för mig själv att jag hatar honom och att han förstör mitt liv. Samtidigt som han pussar mig så tänker jag att han skiter i mig. När han kramar mig gör han det för sin egen skull och inte min. Så är det med allt. Allt är för hans egen skull.

Mycket går att stå ut med. Så länge alkohol inte är i bilden. När min man var nykter för länge sedan nu så var jag lycklig och lugn. Jag älskade honom varje dag och blev glad av att se honom. Nu ser jag en stor mansbebis som behöver mig till allt men samtidigt aldrig vill umgås med mig eller lyssna på mig när jag pratar om något. Jag är ointressant för honom. Jag är nykter, sansad och ansvarsfull. Tråkigt va? (önskar jag hade en så tråkig man isåfall).

Sorgligt inlägg ikväll. Men det är så jag känner just nu. Såhär känner jag varje gång han är ute och dricker. En stor klump av ångest och svärta inombords. Jag hoppas han aldrig kommer hem igen. Så känner jag just nu.

Den eventuella dag han blir nykter är det nog redan försent. Det har gått för långt när man börjar hoppas på att ens egen man inte ska ta sig hem efter en natt ute. Sånt går inte att reparera. Just nu är allt en väntan för mig på rätt tid. En evig väntan känns det som just nu.

Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör ♥️ Ett ljus i allt är att jag aldrig nånsin skulle få för mig att dricka bort det här. Jag har lärt mig till 100 procent att det är okej att känna alla känslor. Man överlever alla känslor och tack vare att jag inte dricker så kommer jag att må bra imorgon igen och ha en fin dag trots att jag är ledsen just nu. Det går snart över. Med alkohol går inget över. Med alkohol tillåter man all skit i livet gro fast och inget blir löst och bearbetat. Min man till exempel ältar mkt gammalt. För han känner aldrig färdigt något. Jag är i nuet och tänker framåt. Och imorgon är en ny dag ♥️

Jag mår bra och har koll på läget men har valt att dricka alkohol under senare delen av semestern. Nu skulle jag vilja påstå att jag är normal drickare. Har inga fyllekalas men njuter av öl och vin. Vet att öl och vin inte är bra för mig. I min vardag med ett jobb och stress ska jag inte alls nyttja dessa drycker. Jag lever just nu på farligt vatten. Den sociala situationen under semestern gör att jag väljer fel väg. Jag har ju haft som målsättning att bli normal drickare. Ja visst, det funkar när jag har semester och inga krav på mig. Jag har dock en klar målbild av att dra ner rejält på alkoholen när semestern är över. Hur går det för dig?
/Mrx

Visst är det en kamp,och den får man göra själv. Men här kan vi i alla fall stå sida vis sida när vi kämpar, så det ser ut som en lång rad med människor som slåss med tomma luften. Lite skuggboxning så där. Tack för uppmuntran.

Sticker in huvudet här eftersom jag kom att tänka på dig och hur det går för dig!
Hoppas sommaren är härlig för dig!

Mod och styrka,
Dee

Jag tycker du är otrolig faktiskt. Så många nakna, smärtsamma sanningar du ser rakt i vitögat och bara utmanar. Rakt upp och ner. Inga krusiduller. Inget självbedrägeri. Respect! Vilken häftig resa i personlig utveckling det här blir för dig! Sedan det här med att vara en imperfekt människa... Jag läste ett tänkvärt meme någonstans. Minns inte exakt hur den löd, men kontentan var att om man är bekväm och öppen med sina svagheter så kan ingen använda dem mot en... Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig frestad att dölja mina tillkortakommanden, osäkerhet eller brist på kompetens inom något. Det är rätt skönt att ta det där aktiva beslutet att vara ärlig istället. Det brukar fungera förlösande för omgivningen och bidra till ett öppet och tolerant klimat där man hjälper varandra. Så man kan tänka så, att man gör gruppklimatet en tjänst när man vågar vara rudis ?

Hej!
Kämpar på med mina livskrisdemoner eller vad de nu är. De demoner jag tystade ner med alkohol är ju nu frisläppta och jag har inte lärt mig leva med dem eller hantera dem än.
Kämpar på! Gör det ni med!

Har ingen aning om vad som händer, om det inte är jobbångesten som spökar förstås. Jag är sjukt sugen på vin och jag var det i går samt att det har fortsatt i dag.
Det känns inte så bra. Den förrädiska alkoholhjärnan väser i örat, bara ett glas... jomenvisst. Som om jag tror på det. Sedan väser den att det är inte så farligt, du klarar att dricka som alla andra...
så idag väljer jag bort det första glaset igen, och det känns som dag ett, fast det är dag 90 +.
Undrar när mitt beroende ska sluta väsa åt mig. Undrar om jag kommer att falla till föga för den. När kan jag börja slappna av?

För övrigt så verkar det mesta gå ut på att konsumera alkohol. Allt från kvällstidningarnas bästa vintips till godmorgontv, aw, grillkvällar och mysfredag. Just nu känns det som hela samhället är drog och alkoholförgiftat.
Kanske har jag en surt sa räven moment, men ändå.
Alkoholen har tagit över och ska finnas mer och mer i vardagen, ex tv och filmer. Vinglaset är alltid framme.

Min plan i dag för att vara i verkligheten blir att baka glutenfritt bönbröd. Det var en utmaning att hitta skrädmjöl, det kan jag lova.

Jag har varit härinne till och från i ett par år nu och du har länge varit en sådan inspiration och hjälte. Jag längtar tills jag är där i min nykterhet där du är, men jag är fortfarande på minus - börjar (för sista gången, har jag bestämt mig för) på lördag.
Vill bara skicka kärlek och styrka och beundran - och framförallt tacksamhet för att du finns på andra sidan och visar att det går att komma dit.
?

Mirabelle, du har som vanligt så sant. Det triggar så mycket när fokus läggs där.

Att fokusera på något annat än sig själv är svårt för mig då jag faktiskt inte har något annat än mig själv att fokusera på. Anledningen - har aldrig vågat eller velat dra in någon i min imperfektionism och kanske skada någon. Och så är jag ganska självcentrerad och har svårt för att andra ska bestämma vad jag ska och inte ska göra.

Men nu ska jag inte hitta bortförklaringar. Nu ska jag försöka hitta det som kan ta upp min tid, men jag är i mångt och mycket "the center of the universe" i min värld. Bryr jag mig för mycket om andra så får ju de en överhand gentemot mig. Usch vad det låter sorgligt, men det är jag...

I vilket fall, i dag har jag bestämt mig för att inte dricka. Ska istället försöka sälja lite prylar så jag inte har riktigt lika mycket att bära när jag väl flyttar :)