Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet nog innerst inne hur dumt detta med detox är, men just den saken ligger på ett annat plan. Det är jag ganska säker på, om jag ska vara helt ärlig med mig själv. När jag hade störningar i mitt ätande (eller jag inte alls åt) så var det alltid för att tillfredsställa någon annan, jag hatade att vara hungrig och må piss. Nu är det bara för mig.

Jag lovar att jag skall göra detta med de bästa av intentioner. Eller hur man nu ska säga. Saken är just den att jag behöver ha kontroll kring vad jag äter, det största problemet för mig är när jag inte har kontroll, eller snarare släpper all kontroll och bara äter som om maten skulle ta slut från jorden.

Jädrans vad mycket jag håller på med och tänker på nu. Detta tror jag är ett sånt tillfälle då en del börjar dricka igen, fundera på omvägar kring det. Jag vågar ju aldrig säga hur jag känner i morgon men i dag kan jag med hela mitt hjärta, kropp och själv säga att det är 0% möjligt för mig att dricka. Drickat för mig längre bort från mig själv och den människa jag nu håller på att upptäcka.

...här har du en som läser alla dina fina inlägg även om jag inte svarar alltid. Du beskriver dina känslor så himla bra och fint. Tror det är en bra terapi att hänga här inne. Jag tappar fokus när jag inte hinner gå in och läsa och skriva. Skör, fin, stark, klok, bestämd, känslig - jag är verkligen imponerad av dig! You go girl!

Vilken jävla (brukar inte svära men detta tillfälle kräver det) dag jag hade i går.

Jag har hamnat i någon sorts identitetskris, mer vill jag inte berätta. Och det kom som en blixt från klar himmel. Jag tror jag mår bra annars. När jag vaknade kände jag som mig själv igen men orkar bara inte tänka på det där andra, för jag vet inte var jag ska börja. Jag har några vänner jag kan tala med om detta faktiskt, då de varit i samma sits. Och de är nog mina bästa vänner. Men vi bor inte nära varandra och detta vill man ta öga mot öga.

Ni behöver inte oroa er för mig ang. detta. Det är inget som är fel, det är inget traumatiskt som hänt mig förr el. dylikt. Mer bara en uppenbarelse och att pusselbitar och händelser har lagt samman för att visa ett mönster. Ett mönster som är större och häftigare än min ensamhet till och med, eller vem vet.. kanske en underliggande förklaring, på något omedvetet sätt.

Har fått för mig att allt detta startade med att jag fick ett rejält slag i huvudet i onsdags, fick ett tungt fallande objekt i huvudet, efter det så har jag bara fixat saker, sett saker.. inte syner eller så. Men det känns som att hjärnan gick i fel takt och efter smällen hoppade den "tillbaka" till rätt takt. När jag läser detta så ser jag hur sjukt det ser ut, jag VET att det inte är möjligt och att detta bara är min hjärna som vill få till en förändring på något plan och använder detta tillfälle som en ursäkt.

Just nu känns A som mitt minsta problem, och vet att jag inte borde skriva av mig här pga. det men förlåt mig, jag bara måste få göra det. Behöver just nu inte att någon läser utan det är mer som en dagbok. Men så får det vara tills någon säger till mig.

Väljer att inte dricka i dag heller. Istället ska jag ta mig en långpromenad, förbereda för nästa vecka och försöka att bara slappna av

Ja, jag känner mig faktiskt stark och stabil. Det är ungefär som när jag gjort slut/separerat och gått vidare. Jag har lämnat när detvar dags, när relationen var över. Nu har jag gjort slut och lämnat alkoholen. Vi är liksom färdiga med varandra och jag går vidare i mitt liv med nya vänner. Vänner som inte är så stökiga och styrande över mitt liv. Nu vill jag bestämma och ha kontroll. Jag är trött på att vara utsatt för olika konstiga händelser och dessutom må som skit. Nä nu äe det min tid, mitt liv, min framtid och där ska ingen annan komma och stöka.

Önskar er alla en härlig söndag!

Hej! Jag har varit nykter i 3 veckor än så länge.

Jag var med i AA för ca 6 år sedan och hade min längsta nyktra period och hittade en lösning där, i efterhand kan jag se att jag nog inte var villig att sluta och inte redo heller för den delen. Nu 6 år senare har jag fått nog jag vill inte dricka mer och det är första gången jag slutar dricka för att jag vill. Har återgått till AA och det funkar väldigt bra

Jag har tagit ett av mina svåraste beslut att lämna mannen jag älskar beslutet tog jag idag men började tänka på det redan mina första nyktra dagar och det gör så fruktansvärt ont men jag känner att jag inte är redo för en relation och jag måste försöka tänka på mig själv och min nykterhet och jobba med mig själv. Han vet givetvis om min alkoholism men han förstår inte att jag behöver AA han tror att lösningen är att vi flyttar från stan och börjar bilda familj och jag försöker förklara att om jag inte gör något åt min alkoholism kommer jag att fortsätta och att lösningen inte är att flytta och bilda familj utan lösningen för mig finns hos AA.
Samtidigt som jag känner att mitt beslut är rätt så känns det samtidigt fel. Har någon varit i liknande situation? Jag håller på att gå sönder inombords. :(

.. alltså, jag vet inte om jag skrivit till dig förut ens, men det var ngt både i- och mellan raderna som fick mig att plita ner några rader, trots min egen misär.. OCH under tiden jag skriver mitt inlägg som är både lite igenkännande och uttryck för oro, så kommer dessa andra inlägg..ett från dig själv och ett från kloka katten..??!

Känner så med dig Ensam1984?!
Styrkekramar i massor??!
Kram
/Fibblan ?

Det är ju helt fantastiskt!
Jag har mindre, och ändå kan jag inte låta bli att tro mig veta en hel del skit, om en massa skit..?!
som kring det här med behov..
60 dagar..?! Det är så jävla bra gjort?! Jag gjorde det en gång i våras.. sedan tappade jag fästet,. motivationen, eller vad det nu är som går förlorat under just den perioden..(?)
Du väljer att gå igång med en detox! Absolut, Good for you?! Jag valde att gå tillbaka till "lite vin" i samma period..
Men när jag läste ditt inlägg då du skrev det, så tänkte jag; klart som fan jag ska hänga på där, redan nu..(!) Snart 21 dagar, magiska talet för att bryta en vana..?
Vem vet om detox är bra eller bara ett substitut för en känsla av kontroll..OCH med det sagt, fasta kan vara nyttigt osv. Osv. Etc kroppsligt, mentalt, emotionellt..! Jag är med! För jag ville med! Ville direkt anamma din nästa satsning..(!)
Men jag får stilla mig..
Önskar dig alla lycka till i den nya satsningen?, och hoppas liksom Mirabelle, att det är på "rätt grunder" med rätt intention..?
Stor kram
/ Fibblan ?

Håll ut! Prata med varandra! Ta hjälp!
Allt förutom att dricka i alla fall, för det gör saken bara värre. Visst är det viktigt att hålla sig nykter för barnens skull, men kanske framförallt för din egen! Du är värd ett bra, nyktert, kärleksfullt liv.

Det låter som om du behöver prata med någon och verkligen reda ut tankarna och känslorna. Blir lite orolig för dig när jag läser!
Vet ju inte vad det rör sig om, men se till att få hjälp av någon om du behöver.
Om inte annat, ring till Kry och prata med en psykolog. Kram! ?

Sitter uppe och bara gråter

Vet inte var jag ska ta vägen. Gråter jag av sorg eller glädje? Jag vet ingenting just nu. Känns som att jag lagt pusselbitar på plats. Känner jag mig hel eller känner jag mig i tusen bitar?

Har jag levt i en lögn i 35 år? Kan inte förklara innan jag vet. Måste prata med någon, men vet inte var jag ska börja... vad det spelar för roll.

A kommer dock inte hjälpa för att dämpa, det har den säkert undermedvetet gjort förr. A har ingen plats i detta. Mitt huvud bara dukar - panikångest delux. Försöker sortera tankarna men HUR kan jag inte ha insett detta tidigare?

Ska försöka sova och vakna till en dag med mycket självreflektion. Ska inte göra något dumt.

Vilket behov jag har av att skriva i kväll.

Men kom just på en sak, satt här och läste alla inlägg som jag brukar göra på andras trådar, kommenterar ganska sällan då jag ofta känner som att jag inte har något att komma med. Vad kan jag liksom? Och när jag gör det så känns det så "här kommer jag nykter i 60 dagar och vet allt" fast jag inte vet ett skit typ.

Men (långrandig som jag är) sa komma till saken. Nu när jag satt och läste så gick det upp för mig att jag har inte fantiserat om att dricka på länge, alltså en vecka kanske.. eller mer? Mitt minne spelar alltid spratt med mig och har ingen tidsuppfattning så har svårt att säga när. Men satte mig in i känslan av att inte ha känt en längtan efter flaskan, efter att sitta hemma och dricka. Jag kände 0% sugenhet, ingenting. Men försökte nu ändå känna det, för vad kan skadan bli - systemet är stängt, det finns inget hemma.. jag försökte fantisera några minuter om att dricka, hur det hade varit om jag gick ut i kväll och drack, eller om jag satt i soffan med det där vinglaset (som är mer som en skål om vi ska vara ärliga - de där skämt-vinglasen är ju underbara, ett glas vin är ju en hel flaska - minst). Men känner ingenting, känner inte glädje, inte sorg, inte hat, inte självömkan.. känner ingenting. Just nu.

Tror det är en bra sak, men är vaksam ändå. Det känns som jag haft en uppåt-period nu och mått så bra och om jag känner mig själv rätt så börjar det nog svaja snart, eller så var det alltid A som var katalysatorn till svajande, vi får se.

Mirabelle.. det du skriver är så sant, måste verkligen se upp. Bara framtiden kan säga hur detta blir såklart men till skillnad från förr så gör jag detta nu för mig själv, för att jag vill se om jag fixar det. Det är inte farligt eller skadligt för kroppen i sig, då det är beprövat. Och har som plan att när jag kickstartat mig själv få en boost av att jag klarat så många dagar att jag efter det kan göra det på lång sikt, alltså äta normalt. Och på samma sätt som jag funderat fram och tillbaka kring mitt missbruk med alkoholen analysera mitt förhållande till mat under dessa veckor.

Förutom att jag har huvudvärk (vilket kan bero på att jag varit inne hela dagen också) så mår jag bra. Inte hungrig, nöjd. Det är så skönt att inte behöva tänka på vad man får och inte får, borde eller absolut inte ska äta. Nu har jag en sak och massa vatten.

Men har funderat i dag på mitt förhållande till mat och A, och de är så sinnessjukt lika, och går hand i hand, precis som cigaretter och alkohol gjorde innan jag slutade med det.

När jag skriver mat - menar jag inte vanlig mat, utan snacks såsom chips, godis, snabbmat m.m. Vanlig mat äter jag också i vanliga fall, det har aldrig varit problemet, allt annat. Men precis som alkohol så har jag aldrig ätit speciellt mycket inför andra (drack ofta inte mycket inför andra). Det är rätt så sjukt faktiskt. Men att jag drack A i smyg kunde jag smyga med, och är väldigt säker att ingen ens misstänkte något då ingen är särskilt nära mig. Men att man äter Mat/snacks onyttigheter - det syns ju tyvärr på än.

Jag har aldrig varit stor, och är väl inte tjock-tjock nu heller, men väger mer än vad man ska och det skedde just i samband med att jag isolerade mig själv mer, en jobbig grej hände som jag aldrig berättat om (och troligtvis aldrig kommer). I samma veva började jag också dricka mycket mer - MYCKET mer, hade inget fast jobb och pluggade på distans. Kommer i ärlighetens namn inte ens ihåg hur illa det var :(

Det gör mig jätteledsen.

Sen är det en annan sak, som bubblar under ytan, som just nu bara ha poppat upp, jag kan inte prata om det än. Men det är något som jag inte visste om mig själv. Jag vet inte om jag har förnekat det, inte vetat, aldrig funderat på - jag har ingen aning. Men huvudet snurrar och jag börjar omvärdera hela min existens. Det är inget dåligt, men det känns minst sagt omvälvande och det känns som jag ser världen med nya ögon, klara ögon nu när alko-ögonen inte sitter på längre.

Nu blir det lite pepsi max ur vinglas, för det unnar jag mig. Sen en bra serie, sen sängen.

3 veckor på måndag
3 veckor på måndag
Försöker bygga upp att det har ngn betydelse..
Men vad spelar det för roll..usch, allt känns så meningslöst..
Men ja, jag vet barnen. För deras skull. Absolut. Klart jag gör det för dem. Men min man då..var det nödvändigt att ställa hela världen upp och ner..och så självanklagelserna..om bara jag hade varit lite mer.skärpt, alert, ifrågasatt tidigare..hur hade läget varit då..? Oavsett kan det ju aldrig va mitt ansvar..Det är HAN som har valt att inte berätta HAN som dolt och ljugit och som haft lika många chanser som jag att sträcka ut en hand. Vara ärlig och modig och stå för att man tappat greppet.. det är det jag inte kan förstå. Det kanske säger mer om oss..?. Tänk vilket mod vi har bara i det att våga erkänna att vi har tappat kontrollen..

Heja alla modiga, tappra kämpar?!
Kram
/Fibblan ?

Jag måste fortsätta mina funderingar kring det här med stress och arbete. Jag lämnade en väldigt osund arbetsplats. Och på ytan kan det nog se ut som om jag hoppat ur askan och in i elden. Min nya roll är tuff, oerhört tuff, omöjlig på många sätt. Ändå blir jag inte stressad. Utan jag tar mig an varje ny dag med lugn och tillförsikt. Jag tror skillnaden ligger i ärligheten. Situationen på förra arbetsplatsen var så förljugen. Det gick inte att andas om det tuffa i situationen. Man skulle le och kvittra positiva plattityder uppåt, nedåt och åt sidorna. Man skulle mörka allt som inte stod rätt till. Tystnadskultur. Allt medan folk sjukskriver sig för en fis på tvären i sitt tysta missnöje. Men ändå ler de och kvittrar enligt det heliga positiva tänkandet. Den som lyfter att något inte står rätt till möter replissarier. Munkavle från ledningen. Långa blickar från kollegiet som annonserar ”Du är fel”. Den här arbetsgivaren (kommun i Storstockholm) har till och med inskrivet svart på vitt i lönekriterierna att man ska göra reklam för och prata positivt om arbetsgivaren. Att peka ut brister i arbetsmiljön är ett personligt misslyckande att nå kriterierna för den årliga löneökningen.

På min nuvarande arbetsplats är det helt annorlunda. Det är skittufft, och det är ingen stor mörk hemlighet. Alla vet att det är skittufft. Det finns stödfunktioner både uppifrån och från sidorna, just för att det är erkänt skittufft. Man får regelbunden terapibetonad handledning för att hålla i en riktigt tuff miljö. Det finns ingen förljugenhet. Då mår jag bra. Oavsett hur tuff och knäckande situationen kan vara, så mår jag bra i det bara jag slipper låtsas att det är något annat. Bara jag slipper låtsas så behöver jag inte dricka för att stå ut. Jag står inte enns ut, utan har faktiskt rätt kul. Galghumor är ju enligt mig bästa sortens humor ?

Ja, det är verkligen din tid nu ? Jag blir dock litet bekymrad av din detox... Är du säker på att du inte gör dig själv illa? Ett skevt förhållande till mat måste man vara försiktig med. Det är allt för lätt att fastna i osunda kontrollbehov och att börja misshandla sig själv. Jag skulle köra en tredagars fastekur för några år sedan. Men min man gick fullkomligt i taket av oro, pga min historia, så det rann liksom ut i sanden. Och när jag rannsakade mina verkliga motiv, så handlade det nog mer om att legitimera ätstörnings-kick-off än hälsokur. Fast det erkände jag aldrig. Nu verkar du väldigt klok och reflekterande, så du har kanske rätt i att du behöver detta, men av omtanke ber jag dig att vara rädd om dig själv. Kram

Förresten, har funderat på en sak ett tag. Min trådrubrik är ju "Är det min tid nu?", ändrar den till "Det är min tid nu". Det känns mer passande. För det är just så - det är min tid nu! :)

Blir så glad av att läsa vad ni skiver här Kristina78, Knaskatten och Mirabelle G-S. Att få så fin respons förgyller ens dag så mycket.

Ingen alkoholsug nu men gud vad har jag gett mig in på, dag 2 av min detox som ska pågå i sammanlagt 21 dagar. Med detox menar jag flytande föda, det har inget med A att göra. Klättrar på väggarna, har huvudvärk, spyfärdig, feberkänslor (utan feber). Vet att det värsta suget för mig är mat. Det är min största addiction, och jag kan ju inte direkt bara sluta med det. Men är så lättirriterad och ska bara låsa in mig i helgen för ingen bör träffa mig just nu, knappt jag själv. Det brukar ta 3 dagar av detox för mig innan jag börjar fungera ok, så hoppas det lägger sig tills jobbet på måndag.

När tankarna kommer att bryta detoxen, ändra den eller whatever, så ska jag bara tänka på samma sätt som med A. Inte i dag, vi tar i morgon - i morgon. Jag kan överleva i dag, även om det kommer gå så sakta, jag kommer må dåligt. Jag behöver göra detta för att bevisa för mig själv att jag kan ta kontroll över maten i mitt liv. Jag vet hur jag ska äta för att vara hälsosam och vad som funkar för mig. Men för att komma igång blir det flytande föda/detox i 3 veckor. Har klarat 2 veckor förr och då har det följts av att jag efter ätit normalt ett tag och sedan vräkt i mig saker.

Precis som det skulle bli om jag drack, det är nog därför jag vet att jag inte kan dricka ute när jag är med vänner. Det var inte mitt problem innan men om jag skulle tillåta mig själv att dricka i sociala sammanhang så skulle jag säkert först leta sociala sammanhang hela tiden och börja ljuga för mig själv igen. Jag kan inte dricka, jag vill inte dricka.

Och jag vill få kontroll över min mat. Kan ju aldrig säga att jag haft ätstörningar av allvarlig art, men har haft perioder så jag svält mig själv, ätit efedrin, spytt. Det har jag slutat med sedan flera år tillbaka. Kommer ihåg för kanske år sedan så sa den dåvarande relationen som skadade mig mycket att om jag bara kunde gå ner 6-7kg. Jag hade ett bmi på 19 tror jag vilket är/nästan underviktig så skulle inte personen lämna mig för en annan. Usch.. klart man blir fucked up. Så åt efedrin som var så starka att jag knappt sov, hade hjärtklappning, motionerade som en idiot, åt inget på dagar och mådde så psykiskt dålig att jag gjorde ett par RIKTIGT dumma saker. Inget som påverkade någon annan eller var olagligt dock. Efedrin var inte olagligt då och fattade nog inte dess effekter och påverkan på kroppen. Blev dock aldrig beroende. Skulle aldrig testa något sånt igen, var ung och dum. Ville bara vara perfekt - brydde mig inte om hälsan.

Oj, varför har jag pratat om allt detta kan man ju undra.. det bara kom ut och när det behöver komma ut så är det bäst att det får ta plats.

I dag väljer jag att inte dricka, jag väljer också att fortsätta med min detox 2/21.

Nu slås jag av hur mycket bättre jag har blivit på att lyssna inåt, acceptera och släppa sedan jag slutade dricka på negativa känslor. Tex gårdagen. Det enda positiva med arbetsdagen var att den så småningom tog slut. På allvar. Förr hade jag sjudande av ilska över min vanmakt plockat upp vin på vägen hem. Sedan hade jag druckit, medans jag ältade dagen over and over again, tills ”fuck-it känslan” spred sig i kropp och knopp. Jag hade hållt god min inför familjen och vägrat erkänna enns för mig själv att jag kände mig besegrad. Sedan hade jag suttit uppe trots att hela mitt inre skrek av utmattning. För att dricka mer. För att få känna ”fuck it” litet längre. För det vet man ju innerst inne, att när det välsignade ”fuck it” går ur kroppen så har de obearbetade negativa känslorna förvandlats till ångest. Och nästa dag är det den ångesten man dricker på istället. Igår när jag åkte hem ältade jag naturligtvis dagen, så som man gör när man är samvetsgrann. Och jag kom fram till att det fanns inget, absolut inget jag själv hade kunnat göra annorlunda för att avstyra allt som gick fel. Jag accepterade att tingens ordning låg utanför min kontroll. Och jag accepterade att det gjorde mig ledsen, besviken och faktiskt ganska rädd. Och det var befriande att erkänna för mig själv att den dagen var överjävlig, utanför min kontroll. Det är OK att känna att det enda positiva med den dagen var att den var över. Och det är OK att vara utmattad och inte orka med vare sig sig själv eller någon annan efter en sådan dag. Så jag kröp i säng med min spikmatta strax efter kl 20, somnade som en sten. 12 timmar senare vaknar jag pigg och positiv. Besvikelsen, ilskan och rädslan värkte bort under natten. Hoppfull, inte stupfull, som Ensam skrev i sin tråd.

Och tack för din positiva pepp Knaskatten ?!
Nu är jag förstås riktigt nöjd över att jag stod emot igår..?! Oavsett hur läget är, och vad vi alla var och en kämpar med, så är den ju så guld värd - den känslan att vakna nykter!
Så tacksam över var dag som får börja med denna klarhet i huvudet.
Så.., nu får vi se hur denna dagen blir..

en sak är säker iaf - jag ska vara nykter idag! Jag ska somna nykter ikväll och vakna på detta sätt imorgon igen?

Ha en fin lördag!
Kram
/Fibblan ?

För mig är det bara inspirerande att läsa! Är lila frälst som du. ?

För tips! Älskar ny input och inspiration, och känner mig också stolt över att vara en sån som inte dricker. Ska lyssna!
Det låter verkligen som att du är stark och stabil i allt och att du har jobbat med dig själv. Modigt och bra gjort!

Så bra att du inte lyssnade på rösten! För varje gång du inte gör det blir du starkare och rösten svagare. Du är så bra! Kram!

Just nu gråter jag av dina fina och
stärkande ord..?
Kom iväg på yoga och i stunden var det givande och avkopplande, men ska man hem också in i ett fredagsmys som känns allt annat än mysigt..
Så mkt som behöver sägas, men som är oss vuxna emellan..vi måste finna tiden till detta snarast möjligt, men problemet är att jag är så trött efter denna extremt utmattande vecka, så det lär ju inte bli ikväll heller..
3 glas vin ? Ngn ? Får vi fresta med 3 glas vin?
???
NEJ!
Går och lägger mig nu och hoppas på mer energi imorgon..
Har inget vin hemma heller för den delen, men några öl ska det nog finnas någonstans..men jag SKA ju ändå INTE dricka ngn alkohol, så vad rör det mig..(!)
Jag tänker verkligen inte gå in i ngt sorgligt letande för att sedan stå och väga beslutet med flaskan i handen.. nähe du din lille jävel ?, jag understår mig inte krypa ner till din usla nivå..Jag är bättre och starkare än dig?!
A-? kan känna sig besegrad ännu
en kväll..?✨!

Tack än en gång för pepp Lennis?! Har läst ditt inlägg flera gånger. Dina styrkekramar kom till användning allihop ?!

Kram och godnatt alla
/Fibblan ?

Vinradarn på! Det hade jag, och nu kan jag se andra som har fokus bara på alkoholen. Blir tydligt i sociala medier, på AWs, vid bolaget... så skönt att ha vidgat fokus till LIVET i stället. ?

Då är vi riktigt synkade idag. Konstiga drömmar. Pissig dag, som blev ännu pissigare pga kraven man lägger på sig själv. Riktigt frestad att stanna till på systemet på vägen hem. Smutta vin i soffan tills man når ”fuck-it-mode”. Men nej. De pissiga känslorna är viktiga. De är kompasser som visar vad vi behöver jobba med. Och ibland är det inte verkligheten som är problemet, utan förväntningarna vi har. Jag förväntade mig att kunna göra det omöjliga. Igen. Vi behöver anpassa våra förväntningar till verkligheten. För verkligheten lär inte låta sig anpassas till våra förväntningar. Ha en trevlig helg!