Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihopa.

Tack Maran och Sweatpea för era inlägg till mig. Å Maran det är exakt det där jag gissar hade hänt mig om jag hade hund innan min nykterhet. Kanske inte bli omkulldragen då jag har en liten hund men jag hade garanterat tappat kopplet så att hela grannskapet hade fått se mig jaga hunden berusad eller nåt liknande.

Vad skönt att du kan strunta i andras eventuella åsikter om dig. Men å andra sidan har två år gått och du beter sig som vanligt så de har säkert också gått vidare. Så bra att den mörka händelsen lett till något så bra som ett vitt liv ♥️

Sweatpea, tack snälla. Jag ska försöka göra som du tipsar om. Åtminstone i en liten skala som jag klarar av för tillfället. Jag tror dock att jag kommer att ha en bättre ekonomi som ensamstående i framtiden när inget av hushållskassan ska gå till alkohol och diverse böter min man drar på sig. Och jag kommer nog få färre sjukdagar också.

Igår köpte jag två alkoholfria öl. Hahahaha jag insåg nu att ingen av dem är uppdruckna men båda är öppnade. Jag har blivit dålig på att dricka till och med alkoholfria öl ? Det var ett onödigt köp. Bara att inse att kaffe och cola är det jag gillar.

Ska snart packa iväg mig och barnen och åka och bada. Passar på medan solen är så här underbar. Ni kan ju gissa vad min man ska ägna sig åt? Justdet. Sova ruset av sig ?‍♀️ Som han kastar bort sitt liv. Sådär var jag aldrig när jag drack men jag är ju också kvinna och vi lyckas ju till och med i aktivt beroende ta vårt ansvar för barn och hus osv. Hade jag lämnat barnen med min man idag hade de inte ens fått i sin lunch kan jag säga.

Ha en fin dag mina vänner. Vi gör rätt val varje dag ??? för oss och för de vi älskar.

Tack för tips Adde ? Nu har jag ytterligare uppslag a’la ”måste testas”. Snorkling kanske vore riktigt pedagogiskt för mig som har så otäcka fantasier om vad som döljer sig under vattenytan... Att vara ett med elementen och erfara kroppens fantastiska förmåga att leverera den styrka, smidighet, koordination, uthållighet etc som leder till upplevelser... Den äventyrslusten trodde jag att jag hade förlorat för alltid. Men icke. Den väntade bortom den vininducerade liknöjdheten ?

för en kul uppdatering Mirabelle G-S !!!
Jag har aldrig åkt vattenskidor men i min ungdom var jag under vattenytan....du vet..."med sjögräs, maneter och fiskar i" :-)) Att dyka eller snorkla är fortfarande skoj eller helt ärligt...numera är det mest snorkling om tillfälle erbjuds ! Att få sväva i vattnet bland spännande, nyfikna, tropiska fiskar är så minnesvärt !! Snacka om att vara ett med naturen !

God morgon!
Jag har börjat jobba igen och som de flesta inom vården, jobbar jag skift. Kom hem vid 22 tiden och efter en stunds nedvarvning för sökte jag sova. Det. Gick väl sådär. Inte ens meditstation fick tankarna att sluta snurra. Idag jobbar jag ett 14 timmars arbetspass, så inatt John Blund får Du göra ditt jobb bättre! ???
Extra hej till Mirabelle G S och Fina Lisa idag ??. Man brukar ju säga att när fan blir gammal blir han religös... Idag är pappa en spillra och beroende av hjälp, av mig. Envis och stolt, vägrar han annan hjälp. Visst är min historia rätt eländig, men jag har haft många fina stunder också. Jag är tacksam för att jag inte blivit mer skadad psykiskt. Jag menar alkoholism kan jag leva frisk ifrån om jag inte dricker. Vi andra generationenskrigsbarn har nog alla lite barndomstrauman. Jag har förlåtit, för han kunde inte bättre. Han har iaf lyckats fostra en stark, oberoende, pålitligt trofast kvinna. Lite defekt då jag sökt mig till skadade män......
Jag är nykter idag och tänker inte plocka bort makens ölburkar, som han passade på att klämma i sig när jag jobbade. När jag tänker efter var hans snarkande en av orsakerna till att jag inte kunde sova. Jag var irriterad på honom ?
önskar er alla en riktigt härlig dag ????☺

Vad märkliga sammanträffanden... Även en av mina föräldrar är därifrån. Stenhård. Totalt opedagogisk. Noll förmåga till inkännande. Anknytningen orkar jag inte gå in på, men den var definitivt dysfunktionell. Jag har gått flera vändor i terapi för att bryta mönstren och se till att mina egna barn inte ”smittas av det sociala arvet”.

Ny dag, nya andetag.

Vaknade tidigt, vid ungefär fem, har suttit och bara myst i min tystnad sedan dess. Vill inte väcka min gäst.

Kom på nu att det är fredag. För några veckor sedan fanns det inte en tanke på något annat än att vid den här tiden planera in trippen till systemet, utifrån när det är lugnast, hur ska jag ta mig dig buss/gå/cykel osv, vilket system ska jag välja, vad ska jag dricka, hur mycket ska jag handla, nä jag starta dricka... men tjolahopp känner jag nu, för det behöver jag inte ens tänka på.

Min intelektuella hjärna (gapskratt ;) ) får ägna sig åt livets djupare filosofiska frågor som; ska jag ha mjukt eller hårt bröd till frukost, ska jag raka benen i dag eller kan jag vänta tills i morgon. Jädrans vad glad jag är just i denna stund.

Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. Är inte något för hokus pokus men vi människor precis som djur har ju lätt för att fastna i invanda mönster, och bli betingade. Så ska försöka älska mig själv mer, inte hata det jag inte tycker om, acceptera och fokusera på det som funkar och är bra - som min nykterhet.

I och med det så har jag även reflekterat kring andras reaktioner eller åsikter på mig själv. Eller snarare hur jag uppfattar/tolkar att jag tror att andra tror att jag är. Ser på mig själv i första och tredje person samtidigt. Väldigt intressant att fundera kring. Tror att min egna självbild utåt (som visas för andra, som innefattar mitt självförtroende) skiljer sig mycket från var jag ser och andra ser. Jag tror att jag är en väldigt stängd bok mot de flesta och är ganska ovillig att dela med mig av mig själv. För varför skulle jag!?

I vilket fall, väljer att inte dricka i dag utan äter mjukt bröd istället och rakar benen i morgon :)

Sommaren visar sig från sin bästa sida, så njuter av det.
Lyssnade på podden Hur kan vi? Ett enormt bra samtal med killarna från Aklispodden, ett tips att lyssna på i hängmattan.
Önskar er fin helg med styrka, vilja och mod, kram Strulan??❤️

Uppdaterade mig och läste en del i din tråd. Jag blir bara så ledsen över allt du gått igenom och samtidigt så glad att du är på benen igen.
Jag har också en bakgrund av finsk pappa från Karelen och hans uppväxt under kriget gjorde ju honom stenhård
och oförmögen att knyta an till sina känslor.
Men den historien har jag bearbetat för egen del men blir fortfarande väldigt
ledsen när jag hör andras liknande historier.
Vad stark du känns och så bra att du har rutiner för att behålla lugnet.

Lycka till dig?
Kramar ???

Så glad att du har det bra och sprider glädje, styrka omkring dig❤️
Nykterhet lockar fram en riktigt kul typ, kram Strulande ?❤️?

Alltså, jag fattar inte riktigt vad det är som ska vara så svårt med att åka vattenskidor. Det var en baggis. Fast det vågade jag inte säga högt, eftersom ingen annan i sällskapet lyckades ta sig upp på skidorna. Det ska visst vara väldigt knepigt. Jag hade förberett mig på många fail, men det gick ju av bara farten på första försöket. Man ligger där i vattnet och sprattlar utan styrsel. Så när båten drar iväg och linan spänns så håller man i och häver sig upp. Jag hade iofs jäääävligt bråttom upp... Vatten, maneter, sjögräs, fiskar... Ni vet ? Sen är det bara att hänga i där bakom båten. Håll i. Håll balansen. Ingen rocket science. Det bökiga med vattenskidor är faktiskt hinder no 1, att ta sig i vattnet med de blytunga, otympliga skidorna på fötterna. Man måste vältra sig över båtens reling och ba’ ”plums!” i det kalla, mörka vattnet (med sjögräs, maneter och fiskar i...) Utan nån kontroll. Vilken människa under sina sinnens fulla bruk GÖR så??? Vem kom enns på att det var en bra idé? ? Nåja, det gick ju bevisligen. Och jag är en erfarenhet rikare. En nykter erfarenhet. Det här hade jag aldrig testat om jag hade varit sådär vagt bakis hela semestern. Och det måste vara en overall trevlig erfarenhet för jag tänker åka igen imorrn ?

Tänkte bara uppdatera lite... min vän kom hit i dag och det känns så skönt, hen är verkligen en sann vän. Jag har inte än berättat för någon om situationen min, men känner att om rätt tillfälle kommer så kommer jag berätta det. Vännen kommer dock inte vara hos mig hela dagarna då hen skall på andra jippon men i vilket fall så kändes det så skönt att få en genuin kram av någon.

Nu ska jag försöka sova, i dag har jag varit sjukt duktig och handlat, städat, fixat, varit vänlig och varit nykter. Dagen får 10/10. Inte ens denna oändliga hetta kan dra ner poängen.

Stortstädning i 30+ graders värme - detta tänkte jag verkligen inte igenom. Får besök som stannar några dagar om några timmar och väntar som alltid intill det sista innan jag städar kliniskt rent. Ska unna min en A-fri öl när jag är klar, ska sätta mig på balkongen och bara njuta då.

Som tur är så dricker inte sällskapet som kommer hit, så jag behöver inte ens tänka på att hitta en bortförklaring eller något.

Känner mig så tacksam för att allt har funkat så bra några dagar nu, knappt att jag tänker på det. Och kommer på mig själv att jag glömt att skriva här.

Har i vilket fall valt att inte dricka i dag. Ska njuta av nykterheten istället :)

Jag skaffade en meditationsapp, Mindfulness när jag blev nykter. Den är mitt stöd i nykterheten och ger mig sinnesro när jag behöver. Försöker starta varje morgon med ett 5-10 min program. På dagen ytterligare ett och så ett när jag ska sova. Det är inte alltid så lätt men med träning så blir det ett stöd. Jag mår bra av guidad meditation.
Välkomnar dag 11 och ska ut på tur med min bästa vän nu på morgonen. Han är fyrbent, strävhårit och har grå mustasch. Han är icke dömande, alltid glad och pussar mig gärna ☺??.
Tjingeling

Vilket fint och användbart ord. Det sparar jag ?

Miss Hyde och Femina ??
Jag är nog som många sådär starkskör, men också både rädd och ganska modig. Jag ska leta reda på ett första möte och bestämma dag. Jag ska sen därefter berätta för min man så han kan peppa/tvinga mig lite, så jag tar mig dit.
Kram ??

Du behöver inte samla mod för att gå till AA. Gå bara dit, precis som du är. Du kommer bli varmt välkomnad. Modet får du under mötet. Modet att förändra ditt liv, ett steg i taget. Sen går du därifrån med en aning lättare steg och begynnande hopp. Lycka till! ?

Svårt att säga om det är sunt eller osunt att räkna dagar. Själv räknar jag inte. Jag ser det som en förändringsprocess. Var nykter i tre veckor och har sedan ägnat mig åt så kallat lagomdrickande. Det har inte gått så bra som jag önskat. Men jag kan iallafall känna glädje för de dagar där det står noll i loggen. Jag är också väldigt nöjd när det står 1,2,3. Så visst räknar jag också. På ett annat sätt. Och jag värderar inte räknandet som bra eller dåligt. Det är bara ett tydligt bevis på hur bra eller dåligt det går med drickandet. Och tydlighet är bra när tvivlet sätter in. Fortsätt räkna och värdera det inte så mycket. Det kommer att visa sig om det är till glädje för dig eller inte.

Bra jobbat med nykterheten!

...Rosa-Vina! När jag tänker efter så ökade min vinkonsumtion precis när klimakteriehormonerna började spöka.Dövade det med vin så att jag inte skulle bli helt fullkomligt galen. Ju äldre man blir som kvinna, vad jag kan se på mina väninnor, inklusive mig själv, desto mindre vin tål vi.
Dessutom gör rött vin att känslorna förstärks.

Mirabelle ? Nyktert och hälsosamt låter alldeles underbart. Jag börjar närma mig och har snart en bra plan men fasen vilken tid den tar att klura ut.

All kärlek till alla hormonstinna kvinnor ??♥️

Mirabelle G-S, du är för go och fin :)

Har börjar fundera hur länge det är sunt att verkligen räkna dagarna som man varit nykter. Nog vet jag att man kan stoltsera med det och att det kan vara en motivatör. Men när (om någonsin) blir det osunt? Alltså att man inte har BESTÄMT-bestämt sig i sitt riktiga huvud att sluta för evigt. Om det är för evigt-som jag har bestämt (men har jag BESTÄMT-bestämt mig - jag vet inte om jag ska vara ärlig) så räknar jag då inte bara dagarna tills jag dör. Och varför ska ett nummer vara något att vara stolt över, det är ju inte så att hela mitt liv startade om iom. att jag slutade dricka, inte för mig.

Även om många saker känns bättre, men livet och situationen runt omkring sig är densamma så länge man själv inte förändrar den precis som sitt drickande.

Ja, reflektions-onsdag (som alla andra dagar). När är det osunt att leva på den virtuella bocken, skrivelsen Dag... i dagboken!? Och är det just det JAG lever på, eller förminskar jag min egen karaktär genom att tänka så!?

Det tål att fortsättas tänka på, vrida, objektivt syna.. ja, ÄLTA ;)

Glömde nästan.. i dag väljer jag att inte dricka. Istället ska jag fixa det sista hemma innan jag får besök :)

Åh, som jag känner igen mig i det du skriver, Mirabelle. Mina hormoner har spökat kraftigt genom åren. Har inte heller kunnat äta p-piller etc, de tog nästan knäcken på mig. Återkommande turer ner i mörkaste källarvrån när PMS:en härjar. Undrar varför vi är funtade så? Jag tänker lite på vad överläkaren/psykologen/författaren/sommarprataren Anders Hansen sa om att vår hjärna inte är anpassad till vår tid, utan till den långa period då vi samlade mat och jagade, när varje dag var på liv och död - våra hjärnor är definitivt inte gjorda för att bara gå runt och må bra, vara lyckliga och harmoniska. .Undrar just vilken nyttig uppgift hormonerna har när de styr våra hjärnor med järnhand (inte minst vid PMS)? Jag önskar att det fanns ett universalmedel att ta till, men det gör ju sällan det. Jag har funderat på om "snedfyllor" har något samband med hormonstormarna i kroppen - det borde en forskare bita tag i!
Ha en go dag! Kram

Jag läste din tråd och fascinerades av hur otroligt stark du har varit/är, trots oerhört tunga prövningar i livet. Den förbannade alkoholen är skuld till så mycket elände.Ta första steget till AA, jag hejar på dig! Sinnesro, livslust och glädje önskar jag dig från hjärtat! Kram

Igår var jag strålande glad på fm. Jag fixade hemma och gick ut på em pw. Åt lunch (low carb) och vilade innan jag gick till centrum och hämtade ut mitt collagen och mct-olja. På vägen hem blev jag helt plötsligt jättesorgsen och kroppen kändes jättetung. Bara att gå var jättetungt.
På kvällen tittade vi på ett program om Stockholms polisen. Det gav mig lite perspektiv på tillvaron. Att se de som var så sjuka i sitt missbruk och kämpade med att få verje dag att fungera, utan bostad. Det läskigaste var de unga ensamkommande barnen som fastnad i droger och kriminalitet. Ett av barnen var 12 år och de lever på gator, parker och på det de kan stjäla. Så det har blivit..

Jag har fyllt 60 år och jag har alltid varit känslig för alkohol. Typ intr fattat att sätta på korken efter 2 glas. Ofta tagit 1 glas för mycket och på fester flera glas för mycket. Jag har nu druckit mig till ett stadium där jag dricker för snabbt och för att döva. Blir stressad av att dricka i sällskap med andra, för hur långsamt de sitter och sippar på sitt glas. Jag får svårt att focusera på samtal, för jag tänker på hur jag ska få mer vin. Det är rätt sorgligt och jävla oartigt. Min mamma dog av sitt alkoholmissbruk i januari. Det om något har skakat om mig. Jag vill inte dit. Det kan gå så fort från missbruk till svårt beroende.

Nu på morgonen känner jag mig stark och övertygad om min nykterhet. Jag vet att den är skör och att jag behöver söka hjälp för att jobba med insidan. Att vara nykter på vita knogar sägs inte hålla i längden. Så, jag samlar mod, mod för att ta första steget till möte på AA.

Rosa-vina jag blir inte förvånad om din analys stämmer... Jag har genom livet reagerat väääääldigt illa på hormoner. Jag är en sådan som inte kunnat äta någon form av p-piller eller minipiller tex. Av den enkla anledningen att jag blir spritt språngande galen (inte bara hemtrevligt skogstokig sådär... utan vi snackar gråtande, skrikande psykbryt av ingen vettig anledning alls). Graviditeterna har varit maraton i allehanda knasigt, och faktiskt inte riktigt verklighetsförankrat beteende. PMS a’la djupaste mörker och förtvivlan varje månad. Håhåjaja jag borde fattat långt tidigare att hormonerna hamnat i permanent uppror. Men hormon-knas-årsåldern sammanföll med familjens trauma och påföljande utmattningsdepression. Det var 5-6 riktigt tuffa, självutplånande år. Det är nog först under det senaste året jag egentligen haft tid att fundera över mig själv... Nåväl, det känns iaf väldigt skönt att veta att det är så det förhåller sig. Jag tänker behandla mitt bräckliga själv med silkesvantar från och med nu :)

Folk skruvar oroligt på sig på tunnelbanan när dom kliver in.
De är högljudda, när ruset går ur deras kroppar tar irritationen vid.
De argumenterar utan röd tråd.
En doft sprider sig i den delen av vagnen på tunnelbanan de slagit sig ner i.
En doft av gårdagens urin som förolyckades i deras smutsiga jeans, av misstag i fyllan och villan.
Smuts. Urin. År av samma klädsel. Smutsigt hår. Dålig tandstatus om ens det, ibland ingen tandstatus alls. Smuts under naglarna, solbränd hud som är gulnad av cirrosen och hepatiten.
De står längst ner i samhällets trappa, kan de om möjligt slå hårdare i botten än såhär?
Jag hör någon säga att de har ett val, att de får fan ta sig i kragen.
Visst är det så. Alla har ett val. Men inte alla kan ta sig i kragen.
Du, jag, dom, vi, ni. Vi alla har ett val. Vi alla gör aktiva val varje dag.
Jag gör mitt aktiva val att aldrig ta första glaset, några av oss gör val att ta återfall, andra valde missbruket men den dagen det slog i botten hade de inte tillräcklig stöttning att simma upp från den vi alla trampar eller har trampat runt i.
Oavsett val, så kvarstår det faktum att skyddsnätet som tillåter oss slå i botten ser olika ut beroende på psykosocial miljö, arv, utbildning och mentala ting.

-

Jag tänker ofta på att jag är oerhört tacksam över att jag har några få som hejar på mig. Att jag i grund och botten haft en bra start i livet men fuckat up längs med vägen en hel del, mestadels för mig själv. Att dom som står där och hejar aldrig har krävt en nykter ursäkt utan att de ser min kamp och att det är ursäkten nog. Så länge jag ger dom min ärlighet.
De andra jag tappat längs med vägen har ändå varit mestadels sådana personer jag i en nykter vardag troligtvis inte hade gjort aktiva val att hänga med ändå.
Det jämnar ut sig längs med vägen.
Det viktigaste är att jag har några stycken som agerar något form av skyddsnät för mig.
Jag tänker ofta, väldigt ofta, på att det där hade kunnat vara jag, om jag inte haft förmånen att ha de relationer jag har idag.
De utgör en sån viktig stomme i min nykterhet.

Jag tror på fullaste allvar att många av oss kvinnor har druckit/dricker för mycket pga hormonell obalans. För att inte bli typ galna..
Läst din tråd och det var mycket igenkänning och skratt ? men inser också vilken kamp vi går igenom.