Senaste kommentarerna i forumet

En dag vill jag också blicka bakåt och kunna referara till, när jag la av att dricka. Jag ska läsa din tråd för att hämta inspiration och hopp. ??

Vill bara pipa till, så du vet att jag fortfarande följer din tråd. Det är inspirerande att se hur du som reflekterande individ, med slående förmåga att observera dig själv objektivt, går från klarhet till klarhet. Det är tuff emellanåt, men det går bra det här! Kram

Tre veckor down, resten kvar. Har än så länge lagt märke till vilka negativa tankebanor jag har. Har alltid sett mig som positiv då jag visar det utåt genom mitt självförtroende. Men jag är ganska negativ i mina tankebanor och hur jag ser saker. Avskyr denna insikt, och den biten av mig som är dömande. Har något godskomplex ibland i tron om att jag är bättre än andra, vilket jag vet att jag inte är. Känner mig i många andra sammanhang och gånger så sjukt mycket sämre. Tankarna är överallt i dag.

Har bestämt mig för att inte dricka i dag, ska måla istället :)

Ditt senaste halvår låter ungefär som mitt, innan jag lade ner alkoholen. Dricka på ångest och när skallen brinner låter bekant ? Beklagar förlusten av din mamma, och att hennes sista år blev som de blev. Härligt att du fick vakna glad, och att du är på rätt spår. Välkommen tillbaka.

Här på kusten är det nyktert och hälsosamt. Frysfjärten har till och med simmat i havet. Det går bra så länge maken simmar runt om på en radie av ca 150 cm och skyddar mot alla faror som lurar... Slemmiga maneter... Fiskar... Jag har sett tonfiskar på TV. De är fan större än mig. Verkar vara hungriga jävlar. Bättre de tar gubben. Mer kött på honom. Jag fick sjögräs på armen, och höll på att gå upp i limningen. ”Iiiiih natuuuur!!! Ta bort natuuuuren!” Tjöt asfaltsblomman till den kungligt roade maken. Vid något svagt tillfälle lovade jag telningarna att jag skulle åka vattenskidor, så den pärsen har jag framför mig. Ingen aning om hur man faktiskt utför dylika akrobatiska stordåd, men det går säkert bra med kroppskontrollsbiten. Så brukar det iaf funka när jag har bestämt mig för något. Det är fryseriet som oroar mig. Och eventuellt sjögräs, maneter och utsvultna monsterfiskar... Jag håller det inte för troligt att livvaktande gubben kan simma i takt med motorbåten...

Annars inser jag att jag tänker rätt ofta på alkohol, men jag tänker på ett annat sätt än tidigare. Det har jag gjort sedan nykter dag 1 den här vändan. Det har på något vis med identitet att göra. För en tid sedan skrev jag i någon annans tråd ”Redan idag kan du vara någon som inte dricker”. Och det är så jag tänker, att jag ÄR en person som inte dricker. Visst är det fantastiskt ändå, att hur det än har varit innan, hur lång tid och hur mycket man än supit ner sig, vilken skada eller oreda det än orsakat, så kan man när som helst bara bestämma sig för att vara ”en som inte dricker”. Och då är man det, i samma sekund som man bestämt sig. Det förgångna har varit. Framtiden breder ut sig oviss. Nuet kontrollerar jag. Guds nåd är ny var dag. Varje ny stund är ett blankt och oskrivet blad i hjärtats bok. Och jag bestämmer själv vad som skrivs där.

Kram alla forumvänner!

Jag har nog länge levt med stress, oro, ångest, depression, maktlöshetskänsla, offerkofta och avsaknad av glädje samt lust. Idag vaknade jag glad, märklig känsla ??

9:e dagen utan berusning, utan hjälpmedel för att slappna av. Tankarna hoppar som pingpongbollar kring mitt missbruk, fram och tillbaka. Jag har det sista halvåret druckit ca: 4 ggr/v och då 3 starköl på vardagen och 1 flsk vin på helgen. Summa: 2 flsk vin och 6 öl per vecka (6% öl). Vid några tillfällen har jag köpt en BiB som till storhelg. Den brukar räcka 3 kvällar. Jah har flra nyktra perioder bakom mig, på 1,5 år. 3 månader och senast 100 dagar. Nu ska jag inte sätta något mål utan ta en dag i taget.

Har 3v kvar av långledigheten. Min tredje sommar utan alkohol. Njuter varje morgon när jag sitter på altanen med en kopp kaffe och reste av familjen fortfarande sover. Jag låter fortfarande första glaset alkohol vara orört. Tack vare det har mitt liv blivit så mycket bättre. Har inga planer på att ändra på det.

Min bästa vän gick bort den 4/7. En av mina stora triggers till att vilja dricka alkohol trodde jag.
Jag trodde sorgen skulle bli avgrundsdjup, men hon lämnade mig med varma ljusa minnen, många fina samtal med människor runt omkring mig (mestadels min familj) där vi alla konstaterade att det var konstigt att vi inte gråtit mer, eller känt oss mer sorgsna.
Jag frågade mamma här om dagen om hon gråtit mycket sen hunden fick somna in. Hon svarade:
- Nej, det är så märkligt, jag känner henne närvarande och jag är totalt tillfreds över det liv vi gav henne (vi hade delad vårdnad) och hur fint avslut det vart för henne, hon avslutade på toppen av den nedåtgående spiral som det hade inneburit med hennes tumörer.Och hon fick 14,5 fantastiska år. Jag är dock orolig för att jag inte gråter, din syster sa exakt samma sak, gråter du mycket?
Märkligt. Vi alla säger samma sak.
Men så ikväll, helt apropå ingenting, sköljde en stor våg av sorg över mig och jag började storgråta från ingenstans. Jag grät och grät och grät, det var som en ventil som öppnade sig lite temporärt och det enda jag hann tänka förutom att jag saknar min bästa vän så ofantligt mycket var "Bra skit Dee, det här måste vara processens ventil, grina medans du är i sinnesstämning"
Jag grinade färdigt och gick till tvättstugan som jag bokat på kvällen. I tvättstugan finner jag en kvinna som tydligen bor i huset, jag har aldrig sett henne förut, som plockar med min nytvättade tvätt, hänger bland annat upp mina underkläder (wtf?!) Jag kommer dit helt rödgråten, måste ha sett ut som jag typ supit i 40 veckor i sträck.
- Är det du som tvättar nu? Du har inget mer att tvätta va?
- Ursäkta, men va gör du?! Svarar jag.
- Jag tänkte tvätta nu efter dig!
Kvinnan lägger in sin tvätt i maskinen, det är 2 timmar kvar på min tvättid, visserligen hade jag inget mer att tvätta, men det ska ju torkas och städas osv och jag bokstavligt talat hatar folk som inte respekterar tiderna, varesig på arbetsplatsen eller i tvättstugan.
- Men såhär kan du inte göra! Jag har tvätt kvar, ljuger jag bara för att nu är jag riktigt förbannad.
- Jaha, vart då någonstans? Kvinnan tittar på mina tomma händer och på mina tomma ikea-kassar som redan är i tvättstugan.
- Ja, uppe i min lägenhet, jag tänker gå och hämta den nu!
- Okej, men då väntar jag här nere så ser jag om du har tvätt med dig!
OJ, OJ, OJ, OM DET BRINNER i denna lilla människas kropp nu.
- Va heter du? Frågar jag.
- Va heter du själv, svarar hon emot.
- Tala nu om va du heter!
Hon säger ett namn.
- Efternamn också, fortsätter jag, helt svart i ögonen.
Jag får inget efternamn.
Jag är så förbannad att jag sliter upp all tvätt, varpå kvinnan häller 10 liter bensin över denna brinnande lilla människa:
- Jag tycker att man kan hjälpas åt, vi är ju trots allt grannar, man kan va lite schysst och låna ut sin tid tycker jag!
Inte ett ord till av mig får hon, jag stirrar henne i fejset och smäller igen dörren.
Väl i lägenheten igen så är jag så jävla förbannad så jag direkt impulsivt tänker "nä nu fan går jag ner på haket och dricker mig full, helvete att det inte finns nått i detta torra jävla hem, usch va jag är trött på det här!"
Jag går säkert 30 gånger fram och tillbaka i min lilla etta och är så arg, tills jag tillslut kan tygla ilskan och googlar upp förnamnet och gatuadressen och får ett efternamn på denna kvinna.
Jag övervägde drygt 30 minuter om jag skulle gå ner och slå av strömmen också när maskinen är som mest fylld med vatten när hon körde sina program, men insåg att jag borde ringa värden imorgon. Att stänga av maskinerna är ju en kortsiktig lycka, medans att ringa värden är en mer produktiv långsiktig tillfredsställelse.
(Till saken hör att detta är inte första gången jag tvättar och får min tid bara snodd på det här viset, det är ett i-landsproblem, jag vet, men när tvättstugan jämt är fullbokad på kvällarna och man inom mycket snar framtid måste vända ut och in på underkläderna, ja, då blir man arg!)

Tre meningar som beskriver min sorg över min hund:
1. Jag kan inte få henne tillbaka.
2. Jag saknar henne.
3. Hon var världens finaste.

Tre meningar som beskriver min ilska:
1. Mina underkläder är privat, rota inte!
2. Oförskämd handling!
3. Köp mina argument människa och backa, det är du som gjort fel!

Hälsningar från det übertorra nyktra hemmet, som är helt underbart att bo i för det andas lugn och är min trygga punkt,
Dee

Tack Femina ☺ Läste just ikapp din tråd. Blir så glad att du kommit så långt på din resa i nykterhet. Heja dig!
Jag ska ta mig till AA jag också. Måste bara över första hindret.Tänker att det skulle underlätta så mycket om jag visste nån som kan följa med mig första ggn. Jag ska fråga en vän som varit nykter länge.

Jag har ingen abstinens eller sug efter a. Dricker mest på ångest, panik och när skallen brinner av ilska och vanmakt. Jobbar med att hålla sinnesron intakt. Går långa promenader, läser, lyssnar på poddar och försöker vara i nuet. Det låter trist men så får det vara..

Ja, vad är det som har gjort att alkoholen fått så stort utrymme i vårt Sverige? Många av kvinnorna drack ju knappt på 50-talet..Det känns som att jämställdheten som är så bra, har en baksida..Ju mer stress och press, desto större sug efter snabb vila och sinnesförändring..Vi måste komma på nya sätt att ha kul, få lugn och må bra..Det blir lättare med tiden att se alkohol och dess ”skimmer” Ju mer vi förstår vad den gör med oss och närstående...Desto lättare får i alla fall jag avsky..

Känns ju rätt knäppt att jag varit nykter i 20 dagar. I dag mår jag bra. Har mycket och göra och har inte ens tänkt på A, glömde närstan gå in och skriva lite här :)

Får besök i slutet på veckan och det ska bli så skönt att få umgås lite :)

Klapp på axeln från mig med. Bra jobbat att stanna i verkligheten fast du strider med dina ”demoner”, ångest och annat. Jag har hämtat styrka från din tråd tidigare med, tack för den hjälpen.

Jag har läst din tråd och den är väldigt inspirerande och hoppingivande. Snart tusen dagar nykter. Om du tänker göra verklighet av din plan att lämna din man, försök att skaffa ett fuck off kapital redan nu. Det är inte lätt, men betyder jättemycket den dag din flytt blir verklighet. En del av mina väninnor blev kvar länge i ett mkt osunt förhållande för att hon inte hade råd att i det fallet fly.

Nu på förmiddagen har jag varit låg och tyckt sååååå synd om mig själv. Jodå, och inte spelade det någon roll om jag skulle vara i den hårda kantiga verkligheten eller inbäddad i mjukt alkoholrus och fyllesömn heller. Ingen kommer att märka något av det vilket som jag än väljer.

Så jag slog upp ett glas iskaffe, fyllde badkaret med vatten och kroppsolja, och medan badkaret fylldes tog jag fram min kalender och räknade dagar. 84 stycken. Efter det loggade jag in här. Behövde känna att ni andra som kämpar också finns här och fortsätter brottas med era låga dagar.
Det är så fantastiskt skönt att jag har dag 84 i verkligheten, som efter badet inte kändes lika kall, hård och förlamande grå och trist som innan. Idag ska jag njuta av att posta ett brev, boka den eviga tvättstugan och ta modet till mig och ringa till en kusin som jag inte träffat på 20 år eller så. Dax för en kusinträff.
Jag blir ett år äldre i morgon och därför var det nog tungt i morse. Fast jag har redan börjat förändra min väg i livet, och det tar ett tag att få in hjärnan på att fylla livet och tiden med händelser istället för alkohol. Blir liksom mer liv i livet då.

Jag har funderat på om det var vettigt att räkna dagar, och om det påverkar en överhuvudtaget. Och visst gör det det. Idag hjälpte vetskapen att jag är på dag 80+ i verkligheten att fortsätta där. Och sedan att våga se och acceptera mina känslor. Det var lättare att släppa dem sedan.

Hej, jag har varit här på forumet några år, men jag tror inte jag läst hela din tråd innan! Men en så inspirerande tråd! Och du skriver så bra! :) Jag har haft ganska exakt samma alkoholbeteende som du. Den där periodiska alkoholismen, där det kunde gå månader utan alkohol, inget sug, men när jag väl drack så gick jag all-in under några dagar eller veckor. Du skriver att du har skaffat en hundvalp! Och du är tacksam för att du inte hade hund under perioden du drack. Det fick mig att tänka på mitt eget beteende... Jag har också en hund, och dessvärre hade jag det redan då jag drack. Och jag kan bara hålla med dig, det är inte så kul. Inte nog med att grannar har sett och pratat med en när man varit full eller lullig. Min hund är lite större, och inte alltid helt lydig... :) så hur många gånger hon dragit omkull mig vet jag inte. Den sista, och det som gjorde att jag på allvar kände att nu får det vara nog, så skadade jag mig så allvarligt att jag var tvungen att åka ambulans till sjukhus och sedan opereras. Mina grannar fick hjälpa mig, tog hand om hunden, ringde min dotter och min syster, som kom och fick se mig i det här skicket. På sjukhuset fick jag inte ens något smärtstillande eftersom jag ansågs för berusad... En av mina mest svarta stunder jag varit med om. Mitt stora ärr över axeln är en ständig påminnelse om att jag inte klarar att dricka. Så trots allt har det ju fört något gott med sig.
I början, efter olyckan , tyckte jag det var lite jobbigt att gå ut med hunden och möta grannar. Jag kan ju bara ana vad de säger till varandra eller vad de tycker om mig. Men jag har kommit förbi det nu. Jag bryr mig faktiskt inte. De har inget med mitt liv att göra, så jag beter mig som vanligt, hälsar glatt eller stannar och pratar en stund när tillfälle ges. Olyckan hände för två år sedan, och inte en enda gång sedan dess har någon behövt se mig onykter ute på hundpromenad!

Livet är tufft ibland men att kunna resa sig igen är en ynnest. En dag i taget. ?

Det blev en lång paus härifrån. Längre än jag hade tänkt mig. Jag är nykter nu igen, men har haft en dryg 6 månaders period där jag druckit när jag varit ledig och sjukskriven. Jag har sett den hemskaste delen av beroendesjukdom, den sista fasen. Min mamma dog pga av sitt missbruk i januari. Mina syskon och jag var med henne de sista 2 månaderna på sjukhuset. Skador på lillhjärnan, alkoholdemens, epilepsi pga alkohol. Det slutade med status epileptikus som inte gick att häva. Till slut fick de hålla henne nedsövd. Det var tufft men vi fick ett fint avslut tillsammans och jag är glad att jag var med henne till sista andetaget.

Idag saknar jag henne, som hon var innan beroendesjukdomen tog över hennes liv. Jag kan känna sorg över att hon slösade bort sina sista 15 år på hårt misbruk. De år som kunde ha varit de bästa. Det märkliga är att pappa endast har druckit vid 2 tillfällen på 7 månader. Plötsligt tappade han lusten att dricka efter 30 års fylla....

Jag har läst min tråd och bestämt att jag inte vill dela så mycket (lite bara) privat mer. Det får bli mer inriktat på min resa för nykterheten. Jag har skaffat en app som håller koll på mina nyktra dagar och som ger mig ett uppmuntrande sms varje morgon.
Känner mig stabil, mediterar och håller mina rutiner.

I går pratade jag med en av mina livlinor och fick prata av mig, grina lite och få goda råd på vägen. Att skaffa sig trygga livlinor är ett råd jag vill ge alla, för man är så svag när Draken vill dansa och det är så lätt att ta flyktvägen.
Jobba måste jag så på något sätt måste jag hitta en väg som funkar för mig, är inte så lätt att byta jobb när man bor som jag gör. Sen gillar jag jobbet på många sätt, men måste lära mig hantera det på ett annat sätt.
Tror inte läkare eller försäkringskassan skulle gå med på att sjukskriva mig för jag behöver fundera och plannera ett par veckor till, så jag får bita ihop dessa veckor och hålla borta Draken med vilja.
Så väljer idag att vara nykter vad som ön händer, önskar er en fin måndag med styrka, mod och vilja kram Strulan ???❤️

58 dagar. Sommar och alkoholens tid. Är inte där än att jag velat deltaga på festivaler, bjudningar mm. Dock har sug vid flera invanda alkoholintagande vanor försvunnit tex öl vid grillning, fredagar o helger, efter gräsklippning mm. När jag är ensam och lite nere kommer dock fortfarande tankar på att dricka. Fick ett tråkigt besked av sambon i veckan att tänker flytta till lägenhet. Det tidigare alkolholmissbruket har nog satt sina spår och även om min resa fortsätter är den just nu lite tyngre. Känns som att det är den blivande ensamheten som är svårast (har mycket känslor kvar) att hantera men kanske det som gör mig starkare nykter och ökar självkänslan?

❤️❤️❤️

Det har jag hela tiden..Men ofta ändrar jag dom själv allt eftersom..Det handlar mest om jobb och relationer..Och framförallt projekt här hemma..Projektet nykterhet är livslångt..Det är jag mest nöjd med av allt..Tyvärr har jag fått reda på att 2 anhöriga till mig, har börjat dricka igen..Den ena har jag större tro på att han återgår till nykterhet...Båda har småbarn..Jävla beroende och alkohol som förstör människors barndom och liv..

Du är himla duktig som fixar ett stressigt jobb med vikarier samtidigt som du håller i din nykterhet trots sug. Tänk om man kunde lyfta bort det där suget helt och bara få fokusera på att må bra istället, i lugn och ro. Men sådant ser ju livet inte ut. Önskar dig ett stort lycka till, du är på rätt väg. Kram!

mitt egna inlägg kan nästan ses som ett svar till dig men jag läste här efter jag publicerade mitt :-)))

Ta hand om dig !!! Kram !

Tack liten tjej, jo det är väl bättre. Men förstår inte hur andra gör för att få ordning på sina liv och hitta ett hållbart sätt att leva.
Just nu går all min ork till att vara glad och trevlig på jobbet. Vet att det inte är många veckor kvar tills det är normalt igen. Allt detta ansvar som kommer med vikarie överallt, stressar mig så.
Men får bita ihop och bara ta en dag i sänder, så skall jag väl lyckas hålla ihop mig denna gången.
Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Jag förstår också hur du menar och håller helt med. Ibland måste man nästan göra sådär också för att få en känsla av makt och inflytande över sitt liv. För min del är det också lättare att acceptera vissa dåliga saker i nuet om jag vet att mitt framtida jag har en plan för att komma ur det.... Ex relationsmässigt...

Massa kramar!