Senaste kommentarerna i forumet

En riktigt bra och rolig ordvits??
Kramar ???

Tack, IW! ?

(Nu när jag kan skratta åt den)

På Systembolaget:
– Behöver du hjälp?
– Ja, men jag är här och köper mer alkohol istället.

Här kommer en ordvits i repris. Använder själv ofta en avväpnande humor mitt i allt allvar, även om det kanske sällan framgår av mina inlägg...

-----

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull. ?

Har läst ditt inlägg och känner oxå igen mig i det du skriver. Alternativ 1 är det vettigaste val vi kan göra. Jag har valt den strategin och den har funkat bra tidigare. Tyvärr tog stress helvete tag i mig igen. Vilket fick till följd att jag började dricka för mycket igen. Nu ser jag ett tydligt mönster. Det är svårt för oss alkisar att tro de kan bli normal drickare. Nu blir det nya tag och totalt nykterhet för min del. Jag håller med dig om att inte berätta för min arbetsgivare. Det kan få dåliga konsekvenser för mig.
/Mrx

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Jag och Mr J har pratat om en promenad i veckan, om än en kort stund att vi ska ses, men ändå. Jag får äntligen chansen att träffa honom!
Det är alltid så himla intressant hur män funkar - jag riktigt njuter när jag får analysera både mina manliga kollegors ibland grottliknande resonemang och beteenden, såväl som mer detaljerade studier som leder till aha-upplevelser, det roar mig mycket!
Jag har alltid försökt lite mjukt förmedla till Mr J att jag gärna träffas om han vill, alltid med en liten fråga, som inte har krävt något svar. Men kanske man kan få ett litet, yttepyttigt svar..? Månne?
Men ack nej.
Till slut fick jag nog och skrev, efter lite radiotystnad på drygt 2 månader.
"Hej! Jag vill ta en promenad med dig snart."
Då helt plötsligt kom ett förslag på en promenad. Respons och jackpot. Det var alltså så man skulle hantera honom i den situationen.
Jag ska bli mer som kommandoran tror jag minsann!
Jag förstår att detta kan uppfattas som att jag är någon förklädd igel, men, det enda jag är angelägen om att få berätta, är att jag är nykter, vilket kan förklara mitt konstiga beteende i vintras för honom. Jag vill ge honom förklaringen, men bara han är villig att stanna upp och lyssna på mig.
Kanske han kan se modet i mig?
Och hur stark jag var, är och har blivit?

Jag är nervös, försöker att inte skriva ett manus där allt blir sådär happy endning som vanligt när jag sätter igång och dagdrömma. Faktum är att jag inte försöker skriva något manus alls. Det här ska jag göra primärt för min egen skull.
Jag har väldigt klart för mig att jag troligtvis inte kommer att blotta mig på öppen gata under tidspress, men det manuset jag i alla fall skrivit innefattar att jag ska försöka förmedla honom att jag har något jag verkligen vill berätta, två saker faktiskt. (1. Att jag är nykter - its gonna take all day baby to tell my story, undrar om han behöver ansöka om tjänstledigt för att höra den storyn klart? 2. Att jag typ är sjukt kärlekskrank. Typ töntigt kär.)
Jag tänker att min bikt måste ske under bättre former än en promenad till från jobbet hem. Där jag kan få ta tid.
Det här är viktigt för mig.
Även om han inte besvarar mina känslor, så vill jag att han ska veta att jag tycker om honom, kanske han behöver få veta att han är värdefull mitt i sin kamp med PTSD från en period i barndomen INGEN ska behöva få utstå?
Jag ser på mina känslor till honom som vackra och närvarande, och att det bara kan få vara såhär ett tag på obestämd tid framöver. Det var en vän till mig, som jag lärt känna via alkoholhjälpen, som sa att det finns ju något vackert med att få känna och tillåtas känna även fast man vet att det inte är besvarat, fast hon uttryckte det så mycket bättre och klokare än det jag nyss skrev, och jag har funderat mycket på det sedan vi gick en promenad och pratade om det senaste gången vi sågs.

Jag är typ stel av skräck, motiverad, beslutsam och undrar vart off knappen för känslor finns på en och samma gång.
Låter jag som en galning?
(Risken finns.)

Jag är glad för att jag inte gick till systemet, jag är glad att snart ha klarat 2 veckor. En dag i taget. Fokus på må-bra-känslor utan alkohol. I dag var en kraftprov och jag klarade av det. Så mycket styrka det finns i kroppen trots att man i vissa fall känner sig så ynklig.

Från en skala 1-10 i abstinens så var nog delar av dagen en stadig sexa, värst hittills. Tankvärt är just att detta enbart berodde på ångest, ensamhet, maktlöshet. Inget hade att göra med det fysiska suget, det sociala. Allt hade att göra med känslan av att vilja försvinna och glömma allt för en stund. Jag tror ibland att jag är bra på att hantera mina känslor. Jag börjar inse att jag är urusel och behöver strategier för detta. Har varken råd eller möjlighet att gå i terapi nu (kommer aldrig gå via VC - har gjort en gång, aldrig mer igen) så det får vänta. Får ta mina lärdomar jag lär ut till andra och försöka applicera på mig själv och se det hela objektivt. Och meditera, eller försöka meditera ;)

Att felsöka är alltid bra, att leta mönster i beteenden.
Jag känner så väl igen mig i det du skriver om jobbstress och dryckesvana. För mig är det likadant.
Jag såg ett tydligt mönster och samband mellan sug/stress här om sistens (man kan läsa det inlägget i min logg, det är det senaste jag postat)
För min egen del kan jag inte påverka den situationen som råder kring min arbetsplats eftersom jag inte kan nå ledningen, jag är så kallat golvfolk som står längst ner. Det är bara att tugga och svälja på sommaren.
Här har jag nu tre val i min egna situation:
1. Jag kan antingen acceptera situationen och jobba mig igenom de stressiga perioderna under särskilt sommarhalvåret då jag är 2 personer till i min position.
2. Byta arbetsplats.
3. Sjukskriva mig.

Alternativ 1 är ju det allra rimligaste. Jag kommer att leva som kroniskt sjuk i min sjukdom alkoholism resten av livet, och stress på jobbet eller privat kommer jag aldrig kunna linda in mig själv i bubbelplast för att slippa. Så det gäller att se beteendena i tid och hitta vägar att hantera stressen på. Och att hitta ett sätt att ta timeout från prestationsångesten som bara växer sig starkare ju stressigare det är för min egen del.
Alternativ 2 är ju absolut ett alternativ, men jag undrar om det finns någon stressfri arbetsplats?
3 är ju ohållbart men en markering.

Stress kan man absolut ha i perioder i sitt liv, men det måste också ges tid för återhämtning, en balansgång, för att man över huvudtaget ska kunna reflektera och felsöka problemet när det väl dyker upp.
Men det allra viktigaste är mitt egna beslut om att vara nykter. Att aldrig ta första glaset. Bara för att man har det stressigt på jobbet betyder inte det att det är okej att falla ur och ta ett glas i ren självömkan (usch va jag låter hård nu) utan det är hela tiden ett aktivt val jag själv måste göra (jag har gjort det en gång idag, förra veckan under dagen min stress pikade på, valde jag 10 gånger aktivt att inte ta det första glaset)
Det är så lätt att vi tar på oss den där offerkoftan, ja vi alkoholister är sjukt duktiga på självömkan tyvärr, men ingenting blir ju bättre av att dricka alkohol, få ångest, vara bakfull, bli slow i huvudet, förstöra sin kropp, förstöra relationer, göra bort sig etc pga att jag inte kan spinna ur den nedåtgående spiralen av stress på jobbet.
Det är ju min hjärnas beslut. Helt egna beslut.

Beträffande att outa sig för ledning/chefer om sina problem - tänk noga igenom det om du ska göra det. Jag röstar för ett nej helt solklart. Tänk steget längre, vad säger dom till framtida arbetsgivare? Kommer de ta dig ur tjänst? Anse att du inte är kapabel att jobba på den positionen du har nu?
Jag tror istället på att du, precis som jag, lätt kan spä på de där stressade situationerna genom våra ambitioner att prestera till ytterligheterna.
Vem tackar oss egentligen för det?
Vad skulle hända om du säger att du inte hinner/det får vänta tills du hinner?

Härlig kväll önskar jag dig,
Dee

jag känner så väl igen det där med viktuppgången :-)) Alla säger att man går ner i vikt när alla kalorier från alkoholen försvinner men ingen tänker på att maten smakar så mycket bättre också ! Jag gick upp 8 kg första månaden !!!

Men jag är hellre fet än full :-))

Har gått igenom min dryckes logg för år 2019. Det ser väldigt bra ut fram till slutet av mars. Då började mitt intag öka sakt men säkert. Jag kan bara konstatera att min konsumtion gick upp när det blev för mycket på jobbet. Har registrerat väldigt mycket övertid som vanligt ända fram till semestern. Vill ju vara produktiv och oumbärlig på jobbet. Jag har ju lovat både mig själv och frun att inte prioritera jobbet. Varför gör jag fel hela tiden. Vilket ansvar har min chefer? Jag har typ haft samma konsultation av chefer i 10 år. Har alltid ställt upp för företaget på bekostnad av min hälsa. Jag tror de bara tar för givet att jag ska ställa upp. Vi har ju en bra dialog med varandra. De kanske bara tycker jag gnäller och överdriver problematiken. Jag har i alla fall både muntligt och skriftligt medelat min åsikter till dem. Har dock inte berättat om mitt missbruk. Fundera på om jag törs det. Kanske jag hamnar i dålig dager om de få veta om mitt missbruk
/Mrx

Ensamvargen... tack, du känns som min person här i gruppen. Följer din tråd såklart men orkar inte alltid svara. Men försöker.

Har för övrigt hejdat mig lite och försökt lugna ner de knasiga tankarna om att dricka i dag. Som tur är så spöregnar det ute och har inte tillgång till någon bil så moder jord ville nog hjälpa mig att inte dricka i dag. För blöt vill man ju inte bli ? ?

Ska iväg snart och kika på färg, golv, kök... ja precis allt som behövs när man flyttar in i en lägenhet som ägts av en 90-årig dag i 45 år. Bra sätt att distrahera mig, får sällskap av min mor. Vi retar gallfeber på varandra men det finns ingen som stöttar mig mer heller.

Försöker meditera bort stressen och pressen men har något i mig, (känner mig ibland som en gungstol som jämt gungar), som gör att jag alltid måste röra på något, även om det bara är en lilltå, eller öronen eller... gud vad jag kände att jag behövde skriva av mig. Osmidigt på telefonen men skönt.

Jag vet exakt vad du menar, man vill unna så något, dont Do it, du är grymt stark, följde din tråd när jag hade det som jobbigaste, det hjälpte mig. Kämpa på nu ❤️

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Hej! Skulle vilja flytta tråden till Det vidare livet om det går? Mvh Miss Lyckad

På den tiden jag drack alkohol,hade jag svårt att köra på broar, färjor. Svårt att sitta instängd i baksätet på bil, sitta i flygplan. Kopplade aldrig detta till alkoholen..Har nu till min glädje inte svårt med något av detta..Ett plus till för nykterheten?

Och jag sitter och lyssnar på smattret av droppar mot biltaket. Har följt med en väninna till veterinären som codriver i dag.
Helt förankrad i verkligheten och klar i knoppen och kroppen.
I går läste jag på anhörihsidan och det forumet där. Det var givande att läsa om medberoende och vad det för med sig.
Det fick mig att fundera på mönster och vanor och hur det ser ut i mitt liv. Relationer är inte lätta, och känslomässig manupulation och skuldbeläggande är helt förödande.
Jag har redan börjat städa i mitt liv efterssom jag valt att vila i verkligheten utan rus och bedövningsmedel, så nu är det dags att städa bland relationerna med.

Den insikten har funnits ett tag, det har saknats slutgiltig motivation tror jag.

Idag känns det bra att låta relationer som bara får mig att må dåligt rinna iväg, precis som regnet tar bort dammet från asfalt och biltak. Det gäller inte bara vänner utan även mina syskon. Riktiga vänner är den familj man väljer själv, och den familjen är jag tacksam för.

Då var jag på dag två igen. Ångesten börjar avta och det är skönt. Den här gången är jag helt säker på att jag och alkohol inte går ihop. I snart ett års tid har jag kämpat med att bli normal drickare. Jag har klarat av att dricka normalt. Men likväl har jag spårat ur och druckit i mitt gamla mönster. Jag började tappa greppet i slutet av mars. Har haft enormt mycket på jobbet och det ledde till själv medicinering IGEN. Jag har verkligen försökt förklara för mina chefer att situationen inte är hållbar. Jag har kontaktat företagshälsovården. Jag har börjat räkna vita dagar igen. Vad mer kan jag göra?
/Mrx

Att stå fast vid det som är rätt och riktigt.
Det som passar mig.
Just för att jag har ett vuxetbarnproblematik också så blir det lätt så att jag känner mig som en egoistisk treåring som står och stampar och ska ha min vilja fram.
Och så beter jag mig nog ibland..

Sen har jag då backat från det,bett om ursäkt och naturligtvis också backat från det som drev fram känslan. Ett starkt behov av att få uttrycka en känsla eller en vilja.

Som jag då sen raderar för att jag tog i för mycket.

Alltså just för att jag i stridens hetta inte alltid förmår vara så nyanserad så att budskapet går fram.

Jag behöver eller vill detta och det är viktigt för mig och jag vill att du lyssnar.

Sen om partnern eller vännen gör det är ju en annan historia.
Men om jag kan och vågar vara tydlig och inte tappar huvudet så kan jag stå fast vid min känsla utan att känna skam för att jag behöver något.

Men det är svårt,mycket svårt ibland speciellt om man får motstånd.

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Jag har precis köpt ljudboken, vägra följa John. Ska börja lyssna imorgon.
/Mrx

Intressant. Får ge den en chans. Men jag läser så oerhört mycket. Det är exekvering jag aldrig kommer till...

Det finns en app som hjälper till att räkna dagar och motivera till att hålla sina mål, du känner säkert till den redan men jag tipsar ändå:
Sobertime

Härlig start på veckan önskar jag dig!
Gott att kunna peppa idag, det stärker även mig själv i min nykterhet!

Kram,
Dee